Namn: August Magnusson Skola, antal elever, klass: Wisbygymnasiet, 1337, EK14b Adress, mobilnummer, e-post: Östra Sömmerskestigen 34, 0736409595, augustmagnsson@hotmail.se Kontaktpersson: Niklas Westergren Den nedtystade historien måste vi lära oss av När det var dags för mig att välja en grupp som faller, och har fallit offer för hat genom historien så ögnade jag igenom alternativen och fastnade på en särskild grupp. En grupp som jag inte hade en aning om att de varit, och är offer för hat. Samerna. En minoritet i många skandinaviska länder som jag inte hade någon större kunskap om och därför var jag naturligtvis totalt omedveten om hatet och den illa behandlingen som de har fått utstå. För jag har nu snart gått tio år i den svenska skolan men det var inte förrän nu under det här tionde året som jag fick lära mig om Sveriges mörkare förflutna. Jag hade t.ex. ingen aning om svenska statens institut för rasbiologi där den svenska befolkningen delades upp i olika raser. För att förflytta mig till nutid så uttalade sig nyligen Sveriges andra vice talman, tillika riksdagsledamot för Sverigedemokraterna Björn Söder sa att Judar och samer inte är svenskar Jag tänkte börja med att ge en historisk återblick, och redogöra för hur långt tillbaka i tiden den och rasistiska behandlingen mot samer sträcker sig. År 1919 så kom Sverige och Norge överens om en renbeteskonvention som gick ut på att svenska samer inte fick vistas på norska betesmarker. Det var här som diskrimineringen av samer i Sverige verkligen startade. Nu tvångsförflyttades samerna från sina samebyar i norr, ända ner söderut till Jokkmokk. Det var problematiskt eftersom att de som redan bodde i dem områdena inte tyckte att nykomlingarna var välkomna där i och med att svenska staten hade tvångsförflyttat dit dem nya samerna utan att ha frågat dem som redan bodde där. Samerna kallades för lappar och skällsordet lappjävel var vanligt i folkmun under den här tiden, och synen på lapprasen var starkt präglad av rasism. Nordisk familjebok som var Sveriges ledande uppslagsverk på den tiden beskrev samerna som misstänksamma, envisa och snåla. Även deras utseende förolämpades i uppslagsverket där samerna påstods ha utstående öron, vara kutryggiga och ha illaluktande kläder. Den stereotypen som folk då fick grundades i ren och skär rasism. Det här antogs vara fakta av Sveriges befolkning eftersom att det kom från en uppslagsbok där flera generationer barn och vuxna hämtade information ifrån. Jag kan inte ens föreställa mig hur det måste ha känts för de samiska barnen som blev tvångsförflyttade från allt de kände till, för att hamna i en ny stad, en ny skola med ett nytt språk. På skolan diskriminerades de på grund av deras etnicitet och där de blev uppenbart rasistiskt behandlade. Den rasistiska behandlingen som de samiska barnen fick utstå förstörde deras känsla av samisk tillhörighet. Det stod till och med i läroplanen hos dem samiska skolorna att målet lära barnen bli goda svenska medborgare. När det rentav stod i läroböckerna att de var sämre än deras klasskamrater, hur skulle de då kunna tro på något annat än att det var sant? Även om de kände att det var fel så skulle de ändå aldrig kunna göra någonting åt det eftersom att det var fakta som inte kunde ifrågasättas. På grund av det så valde många samer att
börja leva som vanliga svenskar och ändrade sina efternamn till svenska efternamn för att assimilera sig själva in i det svenska samhället var deras enda chans att bli av med skamkänslorna - och deras enda chans att känna att de hörde hemma någonstans, även om den känslan kanske var inbillad. Det rasbiologiska institutet i Uppsala startades år 1922 efter ett enigt riksdagsbeslut. Rasbiologen Herman Lundborg gick i spetsen för institutet och var dess första chef. Eftersom att det bodde både svenskar, finnar och samer i norra Sverige så hade de naturligtvis fortplantat sig med varandra. Detta fångade Hermans intresse och han letade bevis för att den så kallade rasblandningen hade påverkat svenskarna som ansågs vara den högst stående rasen. Rasforskningen stödde detta påstående i olika längder på skallar - Kortskallar och långskallar där den germanska rasen utgjorde långskallarna medan b.la. samer klassificerades som kortskallar. Enligt rasbiologerna så var långskallarna försedda med positiva egenskaper till skillnad från kortskallarna som ansågs som primitiva och försedda med negativa egenskaper. De som höll på med rasbiologi menade på att vissa raser skulle stagnera den mänskliga utvecklingen medan andra däremot skulle föra den mänskliga utvecklingen framåt. De rasblandade människorna steriliserades på grund av att de ansågs ha svaga anlag. Både barn och vuxna samer blev undersökta och tvångsfotograferade nakna. Dessa bilder ställdes ut till allmän beskådning på utställningar. Rasbiologin kritiserades eftersom att den inte påvisade några egentliga bevis. Faktum kvarstår dock att rasbiologin beundrades av många svenskar tack vare att de ansågs tillhöra den högsta rasen. Att allt det här faktiskt har hänt i det fina, neutrala och oskyldiga landet Sverige för mindre än 100 år sedan framstår för mig som ofattbart, och att sådana här uppenbart och otvivelaktigt rasistiska åsikter och handlingar har varit vedertagna av det svenska majoritetssamhället känns opassande för det som Sverige ska stå för idag, och för hur synen på Sveriges historia är av många. Det som gör det hela ännu mer obscent är att det här var åsikter som den svenska staten stod för. Fullkomligt och absolut otvivelaktigt. För precis som tvångsförflyttningarna av samerna och den Nordiska Familjeboken så var det rasbiologiska institutet ett initiativ uppifrån. På det sätt som ett barn influeras av sina föräldrar och andra personer som man utgår ifrån vet mer, och bättre, så influeras också medborgarna i ett land av statens information och åsikter. Det rättfärdigar kanske inte samhällets åsikter som fortfarande i grund och botten bör ses som omoraliska av en människa, men det är förklaringen till varför ett ändå såpass väl utvecklat land som Sverige kunde vara utövare av den rasistiska behandlingen som samer föll offer för. Man vet inte exakt hur länge samerna har funnits i Sverige men man tror med stor säkerhet att de var bosatta här innan Sverige bildades. Sverige erkände samerna som ett urfolk år 1977. Det räcker dock inte till för att man idag ska kunna säga att samerna har fått sitt riktiga erkännande, för samernas rättigheter är fortfarande omtvistade. ILO är ett av FN:s fackorgan har som mål att gynna social rättvisa. Deras konvention nr 169 ska ge rätt till urfolket att bestämma över sin egen kulturella identitet och beskydda dem mot icke frivillig assimilering. Sverige har inte skrivit under konventionen än till skillnad från t.ex. Danmark och Norge. Sverige hänvisar till att samernas mark och fiskemöjligheter utreds. Så inte ens i nutid är det helt lätt att vara same i Sverige. De lider än idag fortfarande av föråldrade föreställningar om hur samer är. Det leder till att samiska barn fortfarande mobbas i skolorna. Senast förra året så sa alltså Björn Söder, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna och Sveriges
andra vice talman att Judar och samer är inte svenskar. Vissa personer, b.la. några samer själv påstår att Björn Söder har rätt i sitt uttalande eftersom att de själva inte definierar sig själva som svenskar. Man kan dock inte komma ifrån att ett sådant uttalande kommer att väcka starka reaktioner på grund av att samerna är svenska medborgare och därmed själva har rätt att se sig själva som svenskar om de själva vill. Det är sannerligen oroväckande att sådana uttalanden kommer uppifrån. Från en riksdagsledamot. Det för tankarna tillbaka till den rasistiska behandling som samerna utsatts för under första halvan av 1900-talet. Sverigedemokraterna och Björn Söder försvarar sig med att det är upp till var och en att själva definiera sig som samer, svenskar eller både och - Men Björn Söders uttalande är för motsägelsefullt för att man ska kunna köpa den förklaringen och uttalandet bidrar inte med uppmuntran till samerna att själva definiera sig som de vill. Samerna har fått det väsentligt bättre i takt med att värderingar har uppdaterats. Människoraser är inte längre ett begrepp som används och skallmätningar är någonting som känns väldigt avlägset. Rasism i allmänhet är också någonting som har minskat på den här planeten efter händelser som förintelsen. Det går dock inte att påstå att det är ursäkter för att inte längre kämpa mot rasism. För så länge det finns rasism så måste man ständigt försöka utplåna den, annars är det en förnedring mot alla som har kämpat mot rasism genom historien. Faktum är att samer i Sverige fortfarande lider av den rasistiska behandling som de har fått utstå tidigare. Hur handskas man då med det här problemet? Min åsikt är att den negativt präglade stereotypen av samer måste ändras. Den svenska staten är de som står ansvariga för spridningen av stereotypen av samer. Alla vet att om man har klättrat upp i ett träd så måste man även kunna klättra ner samma väg. Den samiska stereotypen spreds i läroböcker och det svenska folket växte upp med att den informationen var fakta. Därför var det inga problem att sprida det vidare till kommande generationer. På det här sättet lever de numera föråldrade föreställningarna om samerna kvar. Jag har haft turen att få skriva den här uppsatsen vilket har gett mig information om rasismen mot samer. Men alla som inte har fått ta reda på samernas historia då? Ja, förmodligen så går många svenska skolbarn ovetande om hur den svenska staten har förtryckt samer. För när jag frågar runt bland andra elever i min närhet så svarar de flesta att de inte har någon aning om det. Därför är det nu hög tid att ta tag i saken. Den svenska staten måste nu klättra ner samma väg som de klättrade upp - genom att sprida information i skolorna, bland den kommande generationen, så att den kan lära sig av historien. När man har gjort något man skäms över så pratar man inte gärna om det utan man tystar ned det, förtränger det. Hur ska man då kunna lära sig själv och andra en läxa? Det är genom att kliva fram och stå för det som man kan ställa saker till rätta. Om den kommande generationen får veta att en sådan rasism faktiskt har funnits i ett land som Sverige så kommer fler att ta framgångar hos partier som Sverigedemokraterna och Svenskarnas parti på allvar. Det är dags att uppdaga den nedtystade historien för att kunna dra lärdom av den. Den historien är minst lika viktig att lära som den historien som vi redan känner till. "När vi står en och en kan vi föga eller intet uträtta. Gemensamt har vi dock ett intresse, och detta intresse måste förenas och bli en makt - Elsa Laula 1904, samisk aktivist och politiker