Teknisk Und informerar 2014-03-07 Årgång 15 Nr 1 14FMV78-1:1
Ledare Den pågående ryska utbyggnaden av infrastruktur i Arktis fortgår troligen enligt plan. Isbrytare, räddningsfartyg och räddningscentraler längs Nordostpassagen har färdigställts eller är under uppförande. Arktiska baser som varit stängda sedan Sovjetunionens upplösning har återigen öppnats och bemannats. Amfibiestidsövningar har genomförts i området. I februari kölsträcktes den fjärde projekt 636.3-ubåten Krasnodar vid Amiralitetsvarven i S:t Petersburg. Den ryska marinen har beställt sex uppgraderade KILOklassubåtar och den första, Novorossijsk, som sjösattes i november 2013 förbereds nu för leveransprov till sjöss. Leverans av de första tre ubåtarna Novorossijsk, Rostov-na-Don och Staryj Oskol - planeras ske under innevarande år, medan de följande tre kommer att levereras i slutet av 2016. I november 2013 levererade S:t Petersburgsbaserade Pellavarvet fyra bogserbåtar till Vladivostok. De är avsedda för Stillahavsmarinens örlogsbaser. Nevskijvarvet vid Ladogakanalen har fått en order på en örlogstanker som ska levereras i slutet av 2016. Projekt 23130 är ett underhållsfartyg som ska förse örlogsfartyg med diesel, brännolja, flygfotogen, motorolja, vatten och livsmedel. I januari levererade Amiralitetsvarven den andra ubåten, HQ-183 Ho Chi Min-staden, av KILO-klass till Vietnam. Den första, HQ-182 Hanoi, anlände till Cam Ranhhamnen i Vietnam den 31 december 2013. Den tredje ubåten av sex beställda, HQ-184 Haiphong, sjösattes den 28 augusti 2013. Den kommer att levereras under innevarande år. De återstående tre har döpts till HQ-185 Khanh Hoa, HQ-186 Danang och HQ-187 Ba Ria-Vung Tau. I Kina har serietillverkning av J-15 inletts. Det är en ny typ av jaktflygplan avsett för det kinesiska hangarfartyget Liaoning som levererades till den kinesiska marinen under 2013. För FMV personal finns Teknisk Und Informerar och rapporter på Insidan: Aktuellt /Vår omvärld /Teknisk Und Informerar. I december 2013 lämnade hangarfartyget Vikramaditya ryska farvatten under färden mot den indiska hemmahamnen i sydvästra Indien. Fartyget togs i tjänst i den sovjetiska flottan med namnet Baku 1987 och avförders 1996 ur den ryska marinen. Ryssland ansvarar för att utbilda indiska sjömän och bygga upp infrastruktur i Indien för reparation och underhåll av fartyget. Den 28 oktober sjösattes den första jagaren av Zumwaltklass vid General Dynamics Bath Iron Works. USS Zumwalt (DDG 1000) är konstruerad för att operera i grunda vatten och inledningsvis planerades anskaffning av 32 fartyg, men i dagsläget är planen att anskaffa tre Zumwalt-jagare. Klassen är främst avsedd för markmålsbekämpning. Den innehåller en mängd nya tekniker som ska bidra till ökad effektivitet och minskad bemanning. Innehåll Ny version av radarpansarvagn PRP-4 3 Lockheed Martin Nemesis 4 Lätt robot KFK 4 Pansarvärnsrobot Nag 5 ZUMVALT 6-9 Lösning Julpuzzel 10 Nya bildgåtor 11 Sändlista 12 För FM personal finns Teknisk Und Informerar och rapporter på Teknisk Und Webb FM IP-nät: http://tekniskund.fmv.mil.se Omslagsbild: Zumwalt i vattnet Foto:USN Sid 2 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 1 2014
Ny version av radarpansarvagn PRP-4 Den ryska stridsfordonstillverkaren Uralvagonzavod (UVZ) och underleverantören Rubtsovsky Branch Research and Production Corporation har utvecklat en ny version av radarpansarvagnen PRP-4. PRP-4A är baserad på ett BMP-1 chassi men har ett annat torn som är utrustat med en mängd elektrooptiska sensorer och en stridsfältsradar. Besättningen består av vagnschef, sensoroperatör, signalist och förare tillika mekaniker. Stridsfältsradarn är av typen IL120-1. Den förvaras i ett utrymme i tornets bakkant när den inte används. Radarn kan upptäcka en enskild soldat på 7 km avstånd och ett stridsfordon på 20 km. På höger sida av tornet sitter en bildförstärkare med laseravståndsmätare (1PN125). Avståndsmätaren kan bestämma avstånd på stridsvagsnsstora objekt upp till 10 km och upp till 25 km för större objekt. På den vänstra sidan av tornet sitter en termisk IR-kamera (1PN126) inklusive avståndsmätare med en räckvidd på 5 km. Maxhastigheten är 65 km/h på land och 7 km/h i vatten. Fordonet är utrustat med en APU (Auxiliary Power Unit) för att kunna verka med sensorerna på då huvudmotorn är avstängd. Beväpningen består endast av en 7,62 mm PKTM kulspruta monterad mitt på tornet. Fordonet är försett med en laservarnare som är kopplad till 14 rökkastare som är fördelade på tornet och uppges ha en täckning på 360. Informationen från lasersensorn presenteras på en display inuti fordonet. Ny version av radarpansarvagn PRP-4A utvecklad inom koncernen Uralvagonzavod (UVZ). Foto: FMV Teknisk Und informerar Nr 1 2014 Försvarets Materielverk Sid 3
Lockheed Martin Nemesis bärbart precisionsartilleri Under maj 2013 premiärvisade Lockheed Martin den lätta markroboten Nemesis. Roboten har 12-15 km maximal räckvidd och är utrustad med GPS-navigering och semiaktiv lasermålsökare. Som verkansdel används granatkroppen till en konventionell 81 mm sprängvinggranat som har försetts med en splittergördel som levererar 2 kg splitter. Nemesis ska kunna skjutas från en rad plattformar såsom fordon, fartyg eller UAV men är även framtagen i en buren och vertikalstartande version. Den burna versionen är utvecklad som svar på ett behov från amerikanska specialförbandsledningen USSOCOM som identifierat ett behov av ett bärbart, vertikalstartande precisionsvapen med en räckvidd på 15 km. Vid provskjutningar har räckvidder på upp till 12 km kunnat uppvisas och företaget har även demonstrerat skjutning på ett minsta bekämpningsavstånd om 100 meter. Den bärbara engångslavetten till Nemesis på trefot. Framför denna visas roboten liggande med utfällda vingar och roder. Foto: Lockheed Martin Lätt robot KFK från MBDA Den tyska armén har identifierat ett behov av ett lätt, billigt högprecisionsvapen med verkan i mjuka och lätt skyddade mål på avstånd som inte är inom räckvidd för befintliga burna vapensystem. De är inte ensamma om att ha identifierat detta behov, det är snarare en trend bland de flesta moderna arméer som på senare tid varit insatta i konfliktområden som till exempel Afghanistan. Exempel på vapensystem som svarar mot motsvarande kravprofil är amerikanska Switchblade och israeliska Mini Spike. För att tillgodose detta behov utvecklar MBDA:s tyska del en lätt robot benämnd KFK (Kleinflugkörper, liten robot). Roboten skjuts från ett lätt engångsvapen och betjänas av enskild soldat. MBDA provsköt KFK första gången i november 2012, då utan målsökare. Det femte provskottet sköts i slutet av november 2013. Det var första gången som robotens elektrooptiska målsökare testades. Roboten är av så kallad Fire and Forget -typ, det vill säga att skytten identifierar målet i vapnets sikte, låser målsökaren på målet och avfyrar roboten. Roboten anflyger därefter autonomt målet samtidigt som skytten kan ta skydd eller lösa annan uppgift. MBDA har ännu inte tillkännagett vilken typ av elektrooptisk målsökare de avser att integrera i roboten. En möjlighet är en TV-målsökare i våglängdsområdet för synligt ljus eller när-ir, men den vanligaste målsökartypen för denna typ av robotar är bildalstrande IR-målsökare i det termiska våglängdsområdet, vanligen 8-12 µm. Räckvidder på 1800 2000 meter diskuteras för KFK, men vad den maximala räckvidden blir är oklart. Sannolikt kommer roboten att förses med någon typ av multipurpose -stridsdel med god verkan i mjuka och lätt skyddade mål. Oskyddad trupp, trupp i värn och i byggnader och lätta fordon ingår i den tänkta målportföljen. Roboten ska kunna prepareras för luftbrisad mot till exempel trupp bakom frontalt skydd. Robotens vikt uppges till omkring 7 kg och MBDA räknar med att KFK ska bli operativ i tyska armén från 2018. KFK är avsedd att skjutas från Dynamit Nobel Defences engångsvapen Wirkmittel 90 som även kan skjuta 90 mm spränggranat med en räckvidd på upp till 1200 meter. Modell av roboten KFK. Foto: FMV Sid 4 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 1 2014
Utvecklingen av indiska pansarvärnsroboten Nag fortsätter Indiska DRDO har sedan slutet av 1980-talet bedrivit utveckling av pansarvärnsroboten Nag. Roboten är i sin grundversion utrustad med en bildalstrande, kyld IRmålsökare och en tandem RSV-stridsdel. Robotens medelfart uppges till 320 m/s. Roboten som väger cirka 42 kg kan skjutas från pansarvärnsrobotbandvagnen NAMI- CA (Nag Missile Carrier) vilken är baserad på chassiet till BMP-2. Nag är av fire-and-forget-typ och IRmålsökaren uppges kunna kylas ned till arbetstemperatur på 50-60 sekunder. Före skott kan målsökaren kylas från en extern gaskälla i fordonet, medan den i banan kyls av medförd kvävgas. Maximal skottvidd är kravställd till minst 4000 meter, men vid prov 2012 visade det sig att den ursprungliga målsökaren inte klarade av att urskilja mål bortom 2500 meter i varma miljöer då den relativa temperaturskillnaden mellan mål och bakgrund blev för liten. Sedan dess har man vänt sig till franska Sofradir för att anskaffa en bättre IR-kamera till målsökaren med högre upplösning. Den nya målsökaren är precis som den förra kardanupphängd vilket ger möjlighet till relativt stor utvridning i två axlar. Denna lösning sker på bekostnad av bland annat högre vikt, något högre strömförbrukning samt något högre utvecklings- och tillverkningskostnader. Konkurrerande pansarvärnsrobotsystem med bildskapande IR-målsökare har istället en fast målsökare, normalt blickande snett nedåt vilket ger tillräckligt goda möjligheter att välja en hög banprofil för att slå målet snett uppifrån utan att målsökaren tappar målet ur synfältet under den uppåtgående fasen av banan. Till Nag utvecklas även en aktiv radarmålsökare som alternativ till den bildskapande IR-målsökaren. Denna målsökare arbetar i millimetervågsbandet och även här pågår utvecklingsarbetet. IR-målsökaren är fortfarande den mest utvecklade lösningen av de båda. Nag utvecklas dessutom i en helikopterburen version, benämnd Helina (Helicopter Nag). Helina har utökad skottvidd till 7000 meter och roboten är utrustad med en datalänk över radio. Via denna sänds bilden från målsökaren tillbaks till skjutande plattform. Det är alltså möjligt att vänta med mållåsning tills roboten har lämnat helikoptern och närmat sig målet, vilket ger möjlighet till att vänta med mållåsning, så kallad Lock-on After Launch (LOAL). Datalänken medger att skytten kan byta mål under skjutförloppet, så kallad Fire-and-Update. Helina har ännu inte marknadsförts med denna funktion. Äldre modell av Nag. Foto: FMV Modeller av den bildskapande IR-målsökaren till vänster och radarmålsökaren till höger. Foto: FMV Teknisk Und informerar Nr 1 2014 Försvarets Materielverk Sid 5
ZUMVALT I Teknisk Und informerar nummer 3/2001 beskrevs status på DD21, en amerikansk jagarklass som nu efter slutligen fått namnet Zumwalt. Den 28 november sjösattes så den första i klassen av tre planlagda enheter. I resan från Arsenal Ship, DD21, DDX, DDG100 till den klass som idag benämns ZUMWALT har ett av fartygets primära karakteristika bibehållits; att genom modern teknik, trots reducerad bemanning, skapa en fartygsklass som kan ta på sig slagskeppens roll för kustbeskjutning. Zumwalt i vattnet. Foto: USN Produktionskostnaden för de tre skroven ligger på ca 3,5 miljarder dollar per styck. Tas utvecklingskostnaden med blir totalkostnaden närmare 7 miljarder dollar per fartyg. Av de 32 fartyg som ursprungligen skulle beställas återstår idag endast tre. Höga utvecklingskostnader, tveksamheter kring den moderna och oprövade teknik fartygsklassen innehåller och framför allt amerikanska flottans ändrade uppgifter sades då vara de främsta bakomliggande skälen. Fartyget kan bära en till två helikoptrar och/eller UAV (förarlösa flygfarkoster) med hangar under däck samt en RHIB (Rigid Hull Inflatable Boat) som sjösätts från aktern. Signaturanpassning För att minimera radarreflekterande målyta har skrovet fått en Tumblehome-design, som betyder att skrovets sidor lutar inåt mot fartygets centrumlinje. Denna skrovform sägs förutom att minimera radarreflektion, också minska bogvågor. För att ytterliggare minska dessa har skrovet också en wavepiercing -form på fören som därigenom kommer att skära igenom ankommande vågor på ett renare sätt än en konventionell för. Trots att fartyget är nära 40% större än ARLEIGH BUR- KE-klassen sägs den reflekterande radarmålytan närmast likna en mindre fiskebåt. För att minska IR-strålning är överbyggnaden byggd i kompositmaterial. Den är i sin tur passivt kyld genom att uteluft troligtvis sprids genom inbyggda kanaler för att sedan blandas med avgaserna Nya teknikområden ombord. Bild: Bath-Ingalls Sid 6 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 1 2014
AGS, Advanced Gun System I DD21 skulle fartyget byggas upp kring 1-2 fast monterade vertikala 12,7 cm eldrör som skulle avfyra styrbara projektiler med 180 km räckvidd. På grund av kostnadsöverskridningar och tekniska problem bestämdes det att man istället skulle använda 155 mm artilleri i konventionella kupoler. Fördelen med det var att man inte var tvingad att använda dyrbar och styrd ammunition. Vad som fortfarande är nytt, är den ammunition för landbeskjutning där AGS blandar det konventionella artilleriets användning av karduser (behållare med krut bakom granaten i laddrummet) med raketartilleriets raketdrivna verkansdel. Ammunitionen är då en styrd reatil där granatens raketmotor ökar mynningshastigheten efter det att den lämnat mynningen. Verkansdelen av granaten väger 11 kg, har en räckvidd på 83 NM (154 km) och en felmarginal (CEP) på 50 meter. Kanonen har en eldhastighet på 10 skott per minut. Med två eldrör per fartyg får man ungefär samma effekt i mål från ett fartyg som 12 arméhaubitsar/tidsenhet. Utöver denna specialiserade ammunition kan man givetvis också använda konventionell ammunition för sjö-, luft- och landmålsbekämpning. måls- och markmålsrobotar. Dessa har placerats i grupper längs kanten av skrovet i syfte att frigöra utrymme centralt i fartyget. Grupperna är utformade så att den del som är vänd utåt är försvagad samtidigt som den del som är vänd mot fartygets centrumlinje är förstärkt. Skälet är att minska effekterna om en grupp av robotar sprängs innan avfyring. MFR, Multi Function Radar Klassen ska utrustas med ett fasstyrt multifunktionsradarsystem som är tänkt att uppfylla kraven för såväl yt-, luft- och antiballistisk spaningsradar. På grund av kostnadsökningar kommer inte den fulla funktionaliteten finnas på plats i första enheten, utan endast från och med skrov nummer två. Robotceller. Foto: Raytheon Framdrivning ZUMWALT-klassen är utrustad med två gasturbiner som driver elgeneratorer. Dessa är i sin tur kopplade till de två elektriska propellermotorerna. Vinsten är ökad redundans och bättre överlevnadsmöjligheter genom att kunna placera framdrivningssystemet förhållandevis fritt i skrovet jämfört med ett mekaniskt system där långa maskinoch propelleraxlar styr utformningen. Elgeneratorerna Av de totalt 78 MW används endast 20 under marschfart där resterande 58 MW kan komma att utnyttjas i de elektriska vapensystem som är under utveckling. Mmer läsning i FMV Teknisk Und informerar 3/2012. Ammunition för landmålsbeskjutning. Bild: Popular Science PVLS, Peripheral Vertical Launch System Fartyget bär 80 robotceller i grupper om 4 X 20, som kan bära en blandning av ubåtsjakt-, LV-, sjö- Förrådshållning Ammunition, mat och övriga förråd hanteras av ett automatiserat lager- och transportsystem liknande det man idag finner på större höglager. Teknisk Und informerar Nr 1 2014 Försvarets Materielverk Sid 7
Datorer och nätverk Målet är att fartyg av denna typ ska vara operativa i 30-50 år och därför behöver lednings- och kommunikationssystem utformas för kontinuerlig anpassning och modernisering. I ZUMWALT-klassen har man löst detta genom att skapa containrar (EME) där civilklassad datoroch sambandsutrustning placerats. Containrarnas utformning och interna upphängningsteknik skapar den tålighet som annars skulle få utforma för utrustning enligt militära krav vid varje modernisering. Data ZUMVALT Längd 180 m Bredd 25 m Djupgående 8,5 m Deplacement Fart Besättning Artilleri Robot Framdrivning 15 000 ton Ca 30 knop 140 personer 2 X 155 mm samt 2 X 57 mm 80 st robotceller fördelade på fyra grupper 2 gasturbiner på totalt 78 MW och 2 elektriska propellermotorer på 2 x 35 MW Med all denna nya teknik är det kanske mer väntat än oväntat att den första fartygschefen för USS Zumwalt är captain James Kirk. Kommendör James Kirk. Foto: US DoD EME, Electronic Modular Enclosures. Foto: Raytheon Sid 8 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 1 2014
Zumwalt under byggnad. Foto: Bath Shipyard Teknisk Und informerar Nr 1 2014 Försvarets Materielverk Sid 9
Lösning och vinnare Lösning till Julpuzzel 6/2013 Vinnare: Henrik Mellström, T&E Luft PF Linköping. Grattis! Sid 10 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 1 2014
Nya uppgifter Sänd ditt svar med e-post till tekniskund@fmv.se senast 2014-04-15. Namn på den först dragna rätta lösningen publiceras i kommande nummer och erhåller pris. Bild 1. Bild 2. Teknisk Und informerar Nr 1 2014 Försvarets Materielverk Sid 11
Sändlista Regeringskansliet HvSS (2 ex) UD-UrP (1 ex avsett för Mikael Westerlind) SWEDEC (6 ex varav 1 ex AMTEK) UD-UrH (1 ex avsett för Pär Ahlberger) SkyddC (2 ex) Fö-SUND (3 ex) FMundSäkC (30 ex) FöMedC (2 ex) Försvarsmakten HKV (15 ex) Myndigheter central nivå Försvarsdepartementet LEDS (12 ex varav PLANEK, INRI Fi, INRI Fp och FHS (30 ex varav 1 ex biblioteket) INRI Lua 3 ex vardera) FRA (6 ex, varav 1 ex Ostbo) INS (25 ex varav INSS 10 ex ATS, MTS och FTS 5 ex var) KBV (2 ex) PROD (10 ex) FOI (24 ex varav 2 ex biblioteket Lkng, 2 ex Grindsjön) MUST (25 ex) FXM (2 ex varav 1 ex till Marknad och 1 ex till Strategi) LG (6 ex) I 19 (5 ex) Övriga organisationer K 3 (20 ex varav 10 ex 32. Undbat., 2 ex Flyg E, 5 ex SOG) Centralförbundet Folk och Försvar (2 ex) P 4, P 7 (7 ex vardera) A 9 (5 ex) Myndigheter som hör till övriga departement Lv 6 (5 ex varav 1 ex byggn 116 skolhus) RPS (2 ex) Ing 2 (5 ex) SIUN (2 ex) LedR (17 ex. varav 3 ex FMTKSE, LedR Telekrigbat och ISP (2 ex varav GD 1 ex) FHQ/ROL 2 ex) FORTV (7 ex. 1 ex Rolf Dalenius, 1 ex Anders Persson) TrängR (5 ex) Krigsarkivet (1 ex) 1.ubflj (5 ex) Lantmäteriet Geo SE (1 ex) 3.sjöstridsflj (5 ex) 4.sjöstridsflj (5 ex varav 1 ex RDDIV) Inom FMV Amf 1 (5 ex) GD (1 ex) MarinB (3 ex varav 1 ex Sjöled SSK Muskö) SPL (7 ex, 1 ex vardera enhet) F 7 (5 ex) AL (6 ex, 1 ex vardera enhet) F 17, F 21 (11 ex vardera) T&E (3 ex) Hkpflj (7 ex varav 1 ex S2 Malmen) Gripen (1 ex) FMLOG (10 ex) FSV (10 ex) FMTM (2 ex) Bibliotek (1 ex), MHS K, MHS H (5 ex vardera varav 1 till biblioteket) Information (1 ex) MSS (20 ex) Arkiv (Digitalt) SSS (20 ex) LSS (20 ex) FMTS (20 ex varav 5 till GTA/Sensor) FMV - Försvarets Materielverk FMV Teknisk Und, 115 88 Stockholm Teknisk Und Informerar är ett informationsblad som utkommer med 6 nummer per år och beskriver materiel inom mark-, flyg och marinstridskrafterna. Kontakt: 08-782 56 25 (tekniskund@fmv.se) Sid 12 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 1 2014