Utvärdering av Svenskt Derby Svenskt Derby inrättades 1918. Avsikten var att främja den svenska fullblodsaveln. Löpningen förlades till den nya trav- och galoppanläggningen på Jägersro för att bidra till dess överlevnad, som var hotad av ekonomiska skäl. Löpningen skrevs ut för 3-åriga hingstar och ston, födda i Sverige, Danmark och Norge (och så småningom även Finland). Anmälan skedde tidigt, vanligen i november då hästarna var ett år. Den reds på gräs. Så småningom skedde förändringar i propositionen. Från och med 1980 tilläts även valacker delta och Jägersros banunderlag ändrades till träflis, vilket senare övergick till dirt track. Men den största ändringen inträffade från och med 1995, då löpningen blev öppen för alla treåriga hästar, oavsett födelseland. Sedan dess har bara två svenskuppfödda hästar vunnit löpningen. Senast skedde det för 17 år sedan. Det beslut som låg bakom ändringen formulerades så här den 6 augusti 1993 enligt SGC:s styrelseprotokoll: Med utgångspunkt från förslag utarbetat av SFAF och förslag utarbetat av ordföranden, samt protokoll från sammanträde den 22 juni med representanter från SGC, TGAB, JTG, SFAF och GHR diskuterade styrelsen förslag till principbeslut angående stöd åt svensk fullblodsavel. Styrelsen beslöt att minst 15 % 1994 och minst 20% 1995 av banornas prissummebudget för icke insatslöpningar förbehålls svenskuppfödda hästar att minst 15% 1994 och minst 20% 1995 av banornas prissummebudget i insatslöpningar i Sverige förbehålls svenskuppfödda hästar att samtliga klassiska löpningar (Jockeyklubbens Jubileumslöpning, Dianalöpning, Svenskt Derby, Svenskt Oaks och Svenskt St Leger) öppnas för alla treåriga hästar fr o m 1995 att samtliga klassiska löpningar skall anmälas före utgången av december månad då hästen är ett år. Vidare hette det att samordnad planering av löpningsprogrammet skulle ske för att få optimalt svenskt löpningsprogram. Dessutom skulle en auktionslöpning införas och avelsstödet (uppfödarpremier) skulle ligga fast. Förutsättningen var att besluten inte stred mot EG:s bestämmelser om konkurrensbegränsning. Bakgrunden till beslutet var som nämns i styrelseprotokollet en framställning från SFAF (Svenska Fullblodsavelsföreningen), som utarbetat ett omfattande statistiskt material. Underlaget togs fram av föreningens vice ordförande Björn Zachrisson. I materialet konstaterades att betäckningssiffrorna var brant sjunkande i Sverige 1991 och 1992. Det var resultatet av åratal av misshushållning av anvisade prispengar. Bland annat hade detta lett till att svenskar köpte danska åringar i långt högre utsträckning än att danskar köpte svenska åringar, eftersom danska hästar är generellt bättre än de svenska. Ett av förslagen för att råda bot på denna misshushållning var att låta Svenskt Kriterium enbart vara öppet för svenskuppfödda hästar. Detta ledde till en stark dansk proteststorm och förslaget kom aldrig att genomföras.
Det problem som SFAF tog upp existerar knappast i dag. Visserligen köper svenska ägare fortfarande fler danska åringar än tvärtom, men detta har kompenserats av ett starkt norskt köpintresse. Någon större kvalitetsskillnad mellan svenska och danska hästar går inte heller att belägga. I SFAF:s skrivelse nämns förstås inget om att öppna de klassiska löpningarna. Den koncentreras på hur svenskuppfödda hästar ska stödjas. Kravet på öppna klassiska löpningar tillkom tydligen som ett slags kompensationsbud från SGC:s sida i en förhandlingssituation. Någon analys eller konsekvensbeskrivning finns inte utan det var en del i det förhandlingstänkande som präglade den dåvarande ordföranden i Galoppförbundet. Någon utvärdering av hur öppnandet av de klassiska löpningarna utfallit har aldrig gjorts. Frågan var nyligen uppe vid ett sammanträde med SG:s nuvarande styrelse men den lät sig nöja med ett statistiskt material utan någon närmare analys. Vad som utvärderats under åren är däremot stödprogrammet till de svenskuppfödda hästarna. Det som kom att kallas Svenskprogrammet. Det innehöll till en början ett stort inslag av löpningar för enbart svenskuppfödda hästar, vilket Jordbruksverket så småningom konstaterade var oförenligt med EU:s direktiv. I dag har det ersatts av ett löpningsprogram med övervägande öppna löpningar men med en kraftfull ägarbonus, som i dag är på 40 procent till 2-, 3- och 4-åriga hästar. I de klassiska löpningarna har vissa justeringar gjorts. Jockeyklubbens Jubileumslöpning (nu Jockeyklubbens 2000 Guineas) är numera bara öppen för hästar födda i Skandinavien. Det har tidvis även gällt St Leger, som dock i dag är en öppen löpning. Som ovan konstaterades har bara två svenskuppfödda hästar vunnit Svenskt Derby under de 22 år löpningen varit öppen. Eftersom förstapriset utgör en så stor andel av prissumman har öppnandet av Derbyt 1995 naturligtvis påverkat fördelningen mellan svenskuppfödda och övriga hästar. Under de fem åren före öppnandet, 1990-94, erövrade de svenskuppfödda deltagarna i genomsnitt 60,6 procent av prispengarna (resten hamnade hos dansk- och norskuppfödda hästar som Tao och Lorofino). Motsvarande siffra för perioden 1995-2016 är 20,8 procent, en markant skillnad. Kvaliteten på derbyloppen har ökat något sett till formtalen för de fyra främsta hästarna, det mått som använts i pattern races, fast bara något. Snittet för åren 1990-94 är 88,35 mot 89,82 under de senaste 22 åren. Högsta snittet var 2010, då Moe Green besegrade Sir Lando. Men vi kan konstatera att snittet på alla treåringar som startat i Skandinavien under den period vi har tillgång till, 2002-2013, har ökat. 2002 var snittet för de 331 hästar som startade 61,60. 2013 var denna siffra för 236 startande 66,13. Denna ökning är alltså förhållandevis större än för derbyeliten. Som sagt bara två inhemska vinnare på 23 år, men lite bättre än så är utfallet om man tittar på placeringarna bakom vinnaren. Åtta svenskuppfödda hästar har slutat tvåa och sju har slutat trea i Derbyt. Sannolikt kunde utfallet ha varit ytterligare något bättre om inte Breeders Trophy (nu Breeders Trophy Classic) tillkommit som ett lukrativt alternativ till derbysatsningen. Med andra ord statistiken är inte entydig och öppnandet har inte haft enbart negativ verkan på de svenskuppfödda hästarna, vilket understundom hävdas från uppfödarhåll. Dock är vissa siffror mycket tydliga, nämligen nedgången av antalet föl i Sverige. 1990-94 föddes det i genomsnitt 387 föl i Sverige. Därefter är utvecklingen följande:
1995 361 1996 373 1997 350 1998 368 1999 444 2000 394 2001 413 2002 441 2003 381 2004 325 2005 310 2006 314 2007 303 2008 331 2009 309 2010 265 2011 257 2012 231 2013 217 2014 177 2015 187 2016 207 Med andra ord har fölproduktionen nästan halverats sedan 1990-talets början. Detta borde vara alarmerande, eftersom främjandet av den svenska aveln alltid fått högsta prioritet i de måldokument som utarbetats. Tidigare var målsättningen 400 föl om året, något som inte åstadkommits sedan 2002. En liknande utveckling uppvisar Danmark men på en lägre nivå: (Se graf från Svensk Galopp utvisande åren 1990-2016)
En annan anmärkningsvärd utveckling gäller antalet importerade hästar, som vanligen utgjort ungefär hälften så många som antalet födda föl. Exempelvis var de 192 stycken 1995, 239 år 2000, men sedan har skillnaden minskat och 2014 var antalet importerade hästar för första gången större än antalet födda, 228 respektive 177. 2015 var de 218 (jämfört med 187 föl) och 2016 234 (207 föl). (Det bör påpekas att om även svenskfödda föl tas med och inte bara svenskuppfödda ökar siffrorna något.) Det innebär naturligtvis en hårdnande konkurrens för de svenska uppfödarna. Det enda glädjande i sammanhanget är att fölsiffran visade en liten ökning i fjol, vilket kan vara resultatet av bonusprogrammet. Skulle en stängning av Derbyt förbättra möjligheten för svensk avel? Det är möjligt men genomgången ger inget säkert besked. Så länge som Svenskt Derby då och då får fram hästar som förstärker den skandinaviska eliten som Valley Chapel, Appel Au Maitre, Moe Green, Without Fear och Hurricane Red fyller propositionen en roll. Kan de dessutom förstärka aveln som Appel Au Maitre så mycket bättre. Derbyt bör behålla sin position som nummer ett i programmet. Det bör även påpekas att utan större diskussion så har den ursprungliga bestämmelsen om tidig anmälan förskjutits i tiden. När SGC:s beslut fattades hette det: att samtliga klassiska löpningar skall anmälas före utgången av december månad då hästen är ett år. Obs! Det handlade om december, inte januari året efter som senare hävdats i en del sammanhang (t ex SFAF:s årsmöte 2017) Numera handlar det om mars under det är hästen fyller två år, vilket gynnar importen av utländska hästar och därmed missgynnar svenskuppfödda hästar.
I år har bestämmelsen dessutom missbrukats ytterligare, vilket beskrivits så här på svenskgalopp.se: Samtliga 152 tvååringar i Goffs UK Doncaster Breeze Up Sale den 11-12 April 2017 har gjorts berättigade till den lukrativa svenska Derby- och Oaksserien i ett banbrytande initiativ mellan Goffs UK och Svensk Galopp. Det är mer ett brott mot den ursprungliga bestämmelsen än banbrytande. Från Svensk Galopps sida har denna anmärkningsvärda avvikelse motiverats med ekonomiska skäl: För Svensk Galopp är det viktigt att finansiera de stora insatsloppen i högsta möjliga grad, så att de stora pengarna i Derbyserien inte dränerar möjligheterna för vardagsgaloppen. Vi är i ett ständigt behov av att fylla upp loppen och därför är det viktigt att det också importeras hästar. Det är tydligen ekonomin som styr derbysatsningen som numera består av nio lopp förutom Derbyt - inte de sportsliga aspekterna. Prishöjningarna i Derbyserien beror till stor del på ökade insatser och anmälningsavgifter. Det innebär att hästägarna belastats allt kraftigare. Att delta i derbyserien 2018 kostar 29 000 kronor plus 16 000 kr i startanmälningsavgift. Knappast något vilken hästägare som helst är beredd att satsa. Det är osäkert om de höjda prissummorna är nödvändiga för att locka de bästa hästarna. För de skandinaviskt tränade derbykandidaterna finns inga alternativ. De måste och vill vara med i derbysatsningen, eftersom de knappast är mogna för utländska satsningar. Det är också möjligt att något banta derbyserien, t ex kan en halv miljon sparas genom att ta bort den inkonsekvens som kallas Derby Day Sprint (tidigare bara Derby Sprint). Sammanfattningsvis: Låt Svenskt Derby få behålla sin roll som en öppen treårslöpning och som ett flaggskepp i den svenska galoppsporten. Men se till att beslutet om tidig anmälningstid återtas. Under arbetet med denna utvärdering har uppgifter framkommit om att Svensk Galopps styrelse 2015 beslutade att upphäva bestämmelsen om tidig derbyanmälan. Detta har inte kommunicerats inom sporten, vilket är anmärkningsvärt. Har sådant beslut fattats bör det omprövas. Behåll också satsningen på en Open Triple Crown, Voterlöpning, Derby och Hurricanelöpning, vilken fungerat bra. Skälen att rida Derbyt på Jägersro/Skåne är ungefär detsamma nu som 1918. Men ge också de inhemska hästarna en riktig prestigelöpning i form av en derbylöpning på Bro Park, med andra ord en löpning över 2400 meter. Den ska vara öppen för skandinaviskfödda hästar, och därmed ge svenska hästar lämplig konkurrens och kanske även göra det möjligt att återskapa den gamla landskampsstämningen på Jägersro. Det är för att få tillräckligt med deltagare och för en stimulerande konkurrens som löpningen ska vara öppen för skandinaviska hästar. Prissumman ska vara hög men begränsas till cirka 80 procent av Derbyts.
För att skapa ett Svenskt Triple Crown ska förstås propositionen vara densamma i Jockeyklubbens 2000 Guineas, stockholmsderbyt och Svenskt St Leger, det vill säga löpningarna ska vända sig till 3- åriga hästar, födda i Skandinavien. Att utan debatt och styrelseberedning öppna Svenskt St Leger för alla 3-åriga hästar ligger inte det svenska avelsmålets intresse. För att vidga det klassiska intresset bör St Leger ridas på Göteborg Galopp. Det finns traditionsskäl för det. Löpningen reds 1953-1976 på Åby. Stockholmsderbyt bör få ett mer kraftfullt namn än den halvmesyr som i dag går under namnet Bro Park Classic. Varför inte hylla en av de viktigaste galopprofiler som landet haft, Carl-Gustaf Wrangel, genom att kalla loppet Wrangels Pokal. Wrangel var bland annat pådrivande för att ett Skandinaviskt Derby började ridas på 1870-talet. Förslagen i sammanfattning: Behåll Svenskt Derby som Sveriges största löpning för 3-åriga hästar. Det ska vara öppet. Det ska ridas på Jägersro/Skåne. Det ingår i en Open Triple Crown med Voterlöpning och Hurricanelöpning. Återgå till tidiga anmälningstider enligt ursprungligt beslut. Dvs 1. insats erläggs före 31 december under det år hästarna är ett år. Om nödvändigt banta Derbyserien för att behålla prisnivån i Derbyt, t ex med Derby Sprint. Överväg även om insatsnivån är rimlig ur hästägarsynpunkt. Inrätta en stor treårslöpning på Bro Park/Stockholm för hästar födda i Skandinavien över derbydistansen. Prissumman ska vara max 80 procent av Derbyts prissumma. Döp löpningen efter en av de största gestalterna i svensk galoppsports historia, Carl Gustaf Wrangel, till Wrangels Pokal. Detta lopp ingår i en Scandinavian Triple Crown med Jockeyklubbens 2000 Guineas och Svenskt St Leger. St Leger flyttas (tillbaka) till Göteborg. Förslagen baseras på att de låga fölsiffrorna är ett hot mot svensk galoppsport. Med krympande fölsiffror även i omvärlden är den inte sannolikt att den inhemska fölproduktionen kan kompenseras genom import. Men även den utgångspunkt som varit central i svensk galoppsport allt sedan Jockeyklubben bildades 1890 bör understrykas, nämligen att prioritera svenskuppfödda hästar. Det markeras även i nuvarande mål- och strategiprogram för Svensk Galopp. Dessutom bör nuvarande program för treåringarna stabiliseras. Triple Crown-programmen bör ha enhetlig proposition, vilket inte gäller för dagens klassiska löpningar, där Jockeyklubbens 2000 Guineas är öppet för skandinaviskfödda hästar, medan Derbyt och St Leger är öppna löpningar. Konjunkturpräglade förändringar ska undvikas. Björn F Eklund 2017 07 27