Kalmarsundsparken 2:7

UV RAPPORT 2013:76 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING Kalmarsundsparken 2:7 Gravar från Kalmarkriget Småland, Kalmar län och kommun, Kalmar socken, Kalmarsundsparken 2:7, fornlämning 94 Stefan Larsson med bidrag av Caroline Arcini

UV RAPPORT 2013:76 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING Kalmarsundsparken 2:7 Gravar från Kalmarkriget Småland, Kalmar län och kommun, Kalmar socken, Kalmarsundsparken 2:7, fornlämning 94 Dnr 3.1.1-01894-2013 Stefan Larsson med bidrag av Caroline Arcini

Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten (UV Syd) Odlarevägen 5 226 60 Lund Tel.: 010-480 82 30 Fax: 010-480 82 67 e-post: uvsyd@raa.se e-post: fornamn.efternamn@raa.se www.arkeologiuv.se 2013 Riksantikvarieämbetet UV Rapport 2013:76 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriet Gävle 2012. Medgivande I 2012/0744. Kartor är godkända från sekretessynpunkt för spridning. Bildredigering Henrik Pihl Layout Henrik Pihl Omslag Den ytligt liggande grav 1 framrensad. Foto: Stefan Larsson. Baksida Caroline Arcini analyserar skelettet från grav 1. Foto: Henrik Pihl. Tryck/utskrift UV Syd, Lund

Innehåll Bakgrund 5 Topografi och fornlämningssituation 5 Metod och genomförande 5 Resultat 8 Grav 1 8 Osteologisk analys 9 Grav 2 11 Fynd 11 Diskussion 12 Referenser 13 Administrativa uppgifter 13

BORGHOLM ROCKNEBY LINDSDAL TREKANTEN SMEDBY KALMAR FÄRJESTADEN LJUNGBYHOLM VASSMOLÖSA Öland MÖRBYLÅNGA HALLTORP SÖDERÅKRA 0 5 10 15 km Figur 1. Platsen för undersökningen markerad på utsnitt ur Översiktskartan Kalmar län. Skala 1:250 000. 4 Kalmarsundsparken 2:7

I samband med markarbeten i Kalmarsundsparken påträffades några ytligt liggande skelett. Det rör sig med största sannolikhet om lämningar efter soldater som dött i samband med Kalmarkriget 1611 1613. Bakgrund I samband med Kalmar kommuns arbeten för att iordningsställa badplatsen i Kalmarsundsparken påträffades ett kranium vid maskinavbaning av grässvålen. Arbetet avbröts och fynden inrapporterades till Länsstyrelsen i Kalmar län. Vid besiktning på plats kunde konstateras att det rörde sig om en lämning med viss ålder, att denna låg mycket ytligt och att markarbetena måste avbrytas samt att platsen behövde undersökas och dokumenteras. Enligt Länsstyrelsens beslut (dnr 431-4181-13) skulle arkeologisk och osteologisk undersökning genomföras av Riksantikvarieämbetet UV Syd, vilket gjordes den 10 och 11 juni 2013. Topografi och fornlämningssituation Idag utgör Kalmarsundsparken ett populärt grönområde som sträcker sig från Södra kyrkogården och den gamla staden bort mot Stensö. Parken sträcker sig längs Kalmarsund, har träddungar, gångstråk och badplats. Ytan är flack med en svag stigning in mot land och det äldre stadsområdet. I den nordöstra delen, närmast Södra kyrkogården, ligger Danska kullarna, vilka utgörs av rester efter 1600-talets yttre befästningsverk. Idag ligger badplatsen och bryggan på en halvö sydväst om Kalmar slott (fig. 2). På de kartor som upprättades vid mitten av 1600-talet inför stadsflytten till Kvarnholmen, framgår att strandlinjen förändrats. Den aktuella fyndplatsen utgjorde vid 1600-talets första hälft en liten ö (fig. 3), något som också kunde anas i terrängen. Medan undergrunden vid fyndplatsen utgjordes av grus och sten av varierande storlek, framkom efter avbaning av grässvålen mörk, finkornig jord ost och nordost om fyndplatsen. Den senare låg också som en svag förhöjning i relation till omgivningen. Det aktuella området ligger inom fornlämning 94, Kalmar gamla stad, vilket även omfattar spår och lämningar efter befästningarna från 1500- och 1600-talet (RAÄ 53 55, 59 61 och 77). Kalmar slott ligger 350 m NO om fyndplatsen. Metod och genomförande Vid maskinavbaning av matjorden påträffades oväntat ett kranium, vilket skadades av skopan (fig. 4). Efter besiktning av Länsstyrelsen täcktes kraniet över och platsen höljdes över helgerna. Vid den arkeologiska undersökningen var det första steget att snabbt utröna huruvida det rörde sig om ett löst liggande kranium, som då kunde misstänkas ligga i påförda utfyllnadsmassor, eller om det var fråga om ett helt skelett. För att klarlägga frågan rensades först området där överarmsben och lårben borde befinna sig. De Kalmarsundsparken 2:7 5

KASTANJEN HÄGGEN DRYADEN N KÖRSBÄRSTRÄDET FURAN FLÄDERN HASSELN ENEN ALEN GRANEN GERTRÄDET HAGTORNET CYPRESSEN ALMEN EKEN ASPEN GAMLA KYRKOGÅRDEN VALNÖTSTRÄDET GULLREGNET AVENBOKEN STADSPARKEN CEDERN JÄRNEKEN SILVERPOPPELN BJÖRKEN BUXBOMEN AKACIAN BOKEN SKANSEN MASKROSEN MOSAISKA KYRKOGÅRDEN SLOTTET HYACINTEN SÖDRA KYRKOGÅRDEN LILJAN AKLEJAN KALMARSUNDSPARKEN ÅKLINTEN 0 100 m Figur 2. Undersökningsområdet markerat på utsnitt ur Fastighetskartan. Skala 1:4 000. 6 Kalmarsundsparken 2:7

Figur 3. Karta 1651. Krigsarkivet. 0424:058:057a Kalmar. Fortifikationen. visade sig ligga in situ och det rörde sig om en hel grav. Den döde var lagd direkt på markytan, i SV-NO riktning. Då gravläggningen varit mycket ytlig saknades båda fötterna, vilka legat högst. Graven (grav 1) rensades fram, fotograferades, planritades och omhändertogs i sin helhet för osteologisk genomgång. I anslutning till kraniet var jorden mera humös. Området rensades varvid det framkom falanger, en fot och ett smalben. Vidare rensning visade en grund nedgrävning, i ungefärlig V O riktning, som innehöll kvarlevorna efter ytterligare en individ (grav 2). Efter samråd med Länsstyrelsen grävdes denna grav fram till i höjd med bäckenets nedre del, fotograferades och ritades i plan. Skelettet var mycket väl bevarat. Falanger från fötter och ena handen omhändertogs för eventuella vidare analyser. Efter dokumentationen höljdes grav 2. För planritningen sattes två spik som mätpunkter. Dessa mättes in i SWEREF99 av Kalmar kommuns lantmätare. Kalmarsundsparken 2:7 7

Figur 4. Det skadade kraniet så som det framkom vid markarbetena. Resultat Grav 1 Den döde låg mycket ytligt, omedelbart under grässvålen, direkt på undergrunden, med undantag för kraniet, vilket vilade på återfyllningen till grav 2. Skelettet var orienterat i SV NO riktning med benen mot Kalmar slott (fig. 5). Skelettet var förhållandevis väl bevarat, i synnerhet med tanke på hur ytligt det låg. Det mycket ytliga läget hade dock medfört att båda fötterna saknades och att de nedre högre extremiteterna var både skadade och nedbrutna. Det vänstra smalbenet återfanns löst liggande i schaktmassorna. En del skador på benen hade också uppstått till följd av belastningen från grävmaskinen. De bevarade resterna mätte 175 cm i läge (fig. 6). Den döde har uppenbarligen lagts tillrätta. Kroppen var ordentligt utsträckt och den högra armen var lagd över bröstkorgen och den vänstra handen vilade mot den högra armbågen. Graven gicks över med metalldetektor i syfte att omhänderta dräktdetaljer som knappar, spännen och liknande. Några sådana påträffades emellertid inte, varför det finns skäl att anta att den döde gravlagts utan ytterkläder. 8 Kalmarsundsparken 2:7

Figur 5. Den döde vilade i SV NO riktningen, närmast vänd mot Kalmar slott. Osteologisk analys Caroline Arcini Den osteologiska analysen av skelettet visar att den gravlagde var en tämligen gracilt byggd man som dog i en ålder av 20 23 år. Mått på vänster lårben visar att an var omkring 185 cm lång, vilket är mellan 10 15 cm längre än genomsnittet för män från denna tid. Baktill på höger hjässben ses en svag inbuktning, 12 14 mm stor, vilken kan ha uppstått i samband med ett slagsmål. Skadan har endast drabbat det yttre av skallens tre skikt och förmodligen inte gett några besvär, kanske en mindre hjärnskakning beroende på hur skadan uppstod. Mannens tandstatus är inte så god med tanke på hans låga ålder. Inte mindre än fem av hans kindtänder är karierade varav tre är så sönderfrätta av karies att endast den ihåliga roten återstår. Benet på båda skenbenen är Kalmarsundsparken 2:7 9

N6281507,01 E140813,54 N Grav 1 N6281505,238 E140811,462 Grav 2 1 m Figur 6. Grav 1 och grav 2. Skala 1:20. 10 Kalmarsundsparken 2:7

ombildat, buckligt och strierat. Ombildningen, det vill säga nybildningen av ben, har nått märghålan och det högra benet är mer illa drabbat än det vänstra. Orsaken kan vara någon form av djupgående beninfektion, d v s bensår av något slag. Könsbedömningen grundar sig i första hand på bäckenbenet där både pubisvinkeln och vinkeln mellan ischium och ilium är smal, vilket indikerar en man. Kriterier på kraniet är inte markant grova, endast muskelfästet vid och nedanför örat, samt den kant där kappmuskeln har sitt fäste, är tydligt markerade. Åldersbedömningen grundar sig i detta fall på mönstret på främre bäckenfogen (pubis) som trots att den är skadad uppvisar ett vågigt mönster. Epifyslinjen på överarmen och lårbenet är synlig, samtliga av skallens suturer är öppna och tändernas slitage är ringa (även om det är ojämnt) och dessutom är alla suturer öppna. Sammantaget visar det att det rör sig om en ung individ. (Buikstra et al 1994). Kroppslängden har beräknats enligt Sjøvold 1990. Utifrån vänster lårbens största längd, som är 514 mm, erhölls en kroppslängd på 185 cm. Större delen av skelettet är bevarat, det som saknas är vissa revben, delar av vadben, höger knäskål, delar av händerna och fötterna. I samband med att skelettet kom i dagen skadades vänster sida av kraniet men de bitar bitarna som spräcktes finns kvar. Grav 2 Den andra individen var gravlagd i en grund nedgrävning, med ett djup som varierade mellan 0,1 och 0,25 m. Nedgrävningen var 0,6 m bred, längden kunde inte dokumenteras, hade distinkta nedgrävningskanter, svagt sluttande sidor ned mot en rundad bottenkant. Den dödes fötter vilade mot gravkanten och stack delvis upp utanför densamma. Graven var ungefär V O orienterad, med fötterna ut mot Kalmarsund. Endast de nedre extremiteterna dokumenterades. Dock kunde konstateras att den döde var gravlagd med händerna vilande över skötet. Skelettet var, trots det ringa djupet, mycket väl bevarat, vilket kan förklaras med den kalkrika undergrunden i Kalmarsundsområdet. Efter gravläggning hade båda benen kommit att falla ut mot gravkanterna, vilket gjorde att den döde framstod som kraftigt hjulbent. Fynd Utöver skelettet i grav 1 och i ytan löst liggande människoben omhändertogs två fynd. Fynd 1 är en mynningsskärva om 12 g av en kruka i s k yngre rödgods. Kärlet är bänt i oxiderande atmosfär och har en transparant blyglasyr applicerad på mynningsrandens insida. Mynningsdiametern har varit 14 cm (fig. 7). Skärvan påträffades löst liggande i jordlagren cirka två decimeter väster om skelettet i grav 1. Kalmarsundsparken 2:7 11

Figur 7. Fnr 1, mynningsskärva i yngre rödgods. Fynd 2 är en bukskärva om 8 g, även den en kruka i yngre rödgods. Den invändiga glasyren är brungrön och har hög lyster. Denna skärva återfanns i anslutning till kraniet på grav 1. Båda skärvorna är på typologiska grunder hemmahörande i 1600-talet. Att brottytorna är skarpa tyder på att de inte omlagrats eller svallats, utan har deponerats i samband med gravläggningarna. I sin tur indikerar detta att man vistats en viss tid på platsen, så att en del avfall hunnit ackumuleras, vilket sedan kommit att hamna i återfyllningsmassorna vid gravläggningarna. Diskussion Läget, tillsammans med keramikfynden, gör det rimligt att knyta gravarna till Kalmarkriget, 1611 1613. Danska styrkor anföll Kalmar i början av maj 1611. Trots överrumpling stod inledningsvis såväl staden som slottet emot anfallet som övergick i belägring. Ett svenskt motanfall misslyckades men innebar att staden brandhärjades och kunde intas i juli månad, varefter belägring av själva slottet vidtog. Detta kapitulerade i början av augusti och var därefter i dansk besittning fram till fredsavtalet i Knäred 1613. Enligt lokal tradition, vilken inte kunnat styrkas på något enkelt sätt, ska det ha påträffats gravar invid Danska kullarna, de ännu synliga bastionsresterna omedelbart söder om Södra kyrkogården. Den nu aktuella fyndplatsen är något märklig. Förekomsten av krukskärvor och djurben visar att man vistats här under en viss tidsrymd. Med utgångspunkt i kartorna från 1651 utgjorde platsen vid den tiden en mindre ö varifrån man haft god visibilitet i förhållande till Kalmar slott. Man har både haft uppsikt och varit synlig, något som är väl så väsentligt vid en belägring. Platsen har dock legat utom skotthåll för dåtidens oräfflade standardmusköter. Platsen har varit lämpad som observationspost och artilleriposition. Det senare förefaller dock mindre troligt, på grund av det oskyddade läget i förhållande till moteld från slottet, dels för att man i sådana fall fått gå i ställning över vattnet. Även om det inte varit djupt har det ändå inneburit viss olägenhet. 12 Kalmarsundsparken 2:7

Möjligen har dödstalen varit så stora att de stupade begravts mer eller mindre där de föll. Å andra sidan har de uppenbarligen gravlagts under ordnade former; grav 2 hade fått en rudimentär grav och båda individerna var lagda tillrätta och plundrade på utrustning och uniformer. Kanske utgör det faktum att striderna ägde rum under rötmånaden en förklaring till att de stupade begravts i anslutning till de gamla ställningarna när man ryckt in i staden/slottet. Referenser Buikstra J.E., Ubelaker, D. 1994. Standards for Data Collection from Human Skeletal Remains: Proceedings of a Seminar at the Field Museum of Natural History. Arkansas Archeological Report Research Series. Fayetteville, Ark. Sjøvold, T. 1990. Estimation of stature from long bones utilizing the line of organic correlation. Human Evolution 5, sid. 431 447. Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: 3.1.1-01894-2013. Länsstyrelsens dnr: 431-4181-13. Riksantikvarieämbetets projektnummer: 12554. Intrasisprojekt: 2013:113. Undersökningstid: 10 11 juni 2013. Projektgrupp: Stefan Larsson Undersökt yta: ca 6 kvadratmeter Läge: GSD-Fastighetskartan, blad 4G 6g. Koordinatsystem: Sweref 99 1630. Höjdsystem: Rikets, RH 2000. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 14 foton, 2 planritningar i skala 1:10, 1 keramikritning i skala 1:1. Digital dokumentation: förvaras på UV Syd. Fynd: fynd med Fnr 1 2 förvaras på Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten, UV Syd i väntan på beslut om fyndfördelning. Kalmarsundsparken 2:7 13

Kalmarsundsparken 2:7 I samband med markarbeten i Kalmarsundsparken påträffades några ytligt liggande skelett. Det rör sig med största sannolikhet om lämningar efter soldater som dött i samband med Kalmarkriget 1611 1613.