Anm:irkningsvflrda fynd av smfifjflrilar (Microlepidoptera) i Sverige 1996

Anm:irkningsvflrda fynd av smfifjflrilar (Microlepidoptera) i Sverige 1996 INGVAR SVENSSON Svensson, I.: Anmiirkningsviirda fynd av smifj?irilar (Microlepidoptera) i Sverige 1996. [Remarkable records of Microlepidoptera in Sweden during 1996.] Ent. Tidskr. ll8 (l): 29-41. Uppsala, Sweden 1997. ISSN 0013-886x. The series of annual compilations of remarkable records of Microlepidoptera is continued for the24thyear.theweatherin l996wasprobablynotfavourableforthehibernationof some stages of the moths, the winter and spring with some cold spells that at least made great damage to the flowers ofhazel and pear in southern Sweden. The early collecting season was then about a month late owing to an abnormally cold spring though interrupted by a couple of days with summer temperatures at the end of April. The real summer did not start until the end of July and lasted for a month. On the whole the mean temperatures of the year were a little below normal in the southern part and a little above normal in the northern part ofthe country. The warm periods in August and also in September with winds from south-east favoured immigration, these events made 1996 the second best year evel after 1995, for migrating Microlepidoptera Three species were found new to Sweden in 1996: Nemapogonfalstriella (Haas), Caloptilia hemidacr_v*lella (D&S) and Blastoba.sis decolorella Wollaston. Phyllonorycter heringiella (Gr6nlien) is reinstated as a separate species. Totally I 660 species of Microlepidoptera are now known from Sweden. L Svensson, Vivedalsvrigen 10, Oster.sl6v, S-291 94 Kristianstad, Sweden. Detta ar den24:e rapporten om anmlrkningsvdrda smifjiirilsfynd i Sverige. Liksom fcirut behandlas i ett serskilt avsnitt sidana arter som iir nya fcir landet eller pi annat siitt siirskilt intressanta. Immigration fflr dock 6ven denna ging egen rubrik och dessutom guldmalar pil Salix. Fcirutom vetenskapliga namn anvdnds hdr dven svenska namn enligt Svensson & Palmqvist (1990). Berdttelserna om de olika arterna grundas pi insamlarnas egna uppgifter. I ett friljande avsnitt fcirtecknas nya landskapsfynd, inklusive sidana frin fciregiende avsnitt. Insamlare anges hiir genom frirkortningar enligt ZOO-TAX. Insamlings6r anges endast fcir fynd fore 1996. En fcirteckning civer insamlare fijljer diirefter. Rapporten bygger pi senaste upplagan av fjiirilkatalogen (Svensson et al. 1994), med samma systematik och nomenklatur liksom nummer pi arterna i avsnittet om nya landskapsfynd. Auktorsnamnen uteldmnas hdr. Vintern och v6ren 1996 utmiirktes av kraftiga kcildperioder, som i scidra Sverige bl.a. lokalt resulterade i att hassel- och piironblommor frrjs si att inga eller fi frukter bildades. Det finns anledning antaga att detta ocksi piverkade minga fjiirilsarters <ivervintring negativt, vilket avspeglades i att minga annars vanliga arter visade sig fitaligt eller inte alls. Samtidigt fcirekom massupptridanden av nigra fi arter. Hagtornspinnmal, Scythropia crataeg,ella hade t.ex. fullstiindigt kaldtit ndstan alla slinbuskar pi Gotland i slutet av juni. Ett par dagars ovdntad sommarvzirme i slutet av april fdrbatrade sannolikt inte situationen. Den tidiga insamlingssdsongen var omkring en manad ftirsenad, nigot som udiimnades fcirst sent pa sommaren. Aven fcirsommaren blev nrimligen ovanligt kylig och den riktiga sommarvdrmen visade sig fcirst i slutet av juli och varade omkring en mflnad. Arets medeltemperatur blev i soder nigot under den normala och i norr nigot civer. Vdrmen pi sensommaren och dven i septembec liksom sydcistliga vindar tidvis, gynnade uppenbarligen inflygning och 1996 6rs immigration kommer efter 1995 som den niist biista nigonsin. Tre fcir landet nya arter fr6n 1996 har hittills kunnat belriggas: Nemapogon falstriella (Haas), 29

Ingvar Svensson CaLoptilia hemidactylella (D&S) och BLastobasis decolorella Wollaston. Dessutom iteruppriittas Phyllonorycter heringiellct (Gronlien) som egen art. Trots naturens nyckfullhet, vddrets makter och mdnniskans negativa insatser i form av exploatering, ensidiga lagregler, organiserad naturvird etc klarar sig fjiirilarna fcirvinansviirt vdl och faunan rikar stadigt - fram till niista istid. Totalt uppgflr nu antalet kiinda smflfjiirilarter i Sverige till 1660. Antalet rapporterande insamlare har av olika skiil minskat sedan fciregflende ir. Exempelvis har utlandsresor, insamlingar pfl redan vzil utforskade lokaler och sannolikt ocksi den kyliga frirsommaren - bdsta smflfjiirilsisongen - orsakat att antalet rapporterade "nya" landskap ocksfl avtagit. Man skulle <inska vi fick ett antal unga energiska samlare fcir att fe battre riverblick civer vad som hdnder med vflr svenska sm6fjiirilfauna. Som vanligt bdr rapporter ldmnas till mig omedelbart efter trettondagen fcir att hinna publiceras fdre hcigslisongen. Tack fcir det gingna Sret och lycka till frir framtiden. Immigration Aven under 1996 upptriidde exceptionellt minga immigrerande smifjiirilar och iret kommer som god tvia efter 1995. Slirskilt nattflymottet, Nomophila noctuella (Denis & Schiffermi.iller) visade sig i antal redan tidigt pi fcirsommaren och fortsatte sommaren igenom. Exempelvis observerade Per-Eric Betzholtz mer rin 100 exemplar pi en dng 2 mil scider om Kalmar, Sm 2-3.V1. Lars Lieden hade dock tagit ett exemplar redan l3.v i Haninge, Sri. Senare, men ldngre norrut, fick Carl Ake Pettersson sin fcirsta ls.vi i Viise. Vr. Annu nigot liingre norrut, soder om Giivle, Gli tog Clas Kiillander och Griran Sjciberg arten fdrst i augusti. I Ljunghem, Vg hade Nils Forshed fltskilliga exemplar li.vii-25.viii. Vid Halmstad, Ha fick Ronny Lindman ca 10 exemplar pi bete 15.X. Mats Lindeborg observerade fjiirilar frin 1.VII till bdrjan av november i Kalmar, Sm. I stort sett alla rapportorer har sett etminstone nf,got exemplar. Man kunde vantat sig stark uppfcircikning inom landet och hcigflygning under htisten, men denna uteblev mestadels. Mdjligen kan den kyliga ftirsta delen av sommaren vara orsaken. En annan immigrant, kfllmalen, Plutella xylostella (Linnaeus) brukar upptrzida i antal varje 5r och kan formodligen ocksi klara vintern inom lan- Ent.Tidskr. ll8(1997) det. I scider var den inte pifallande talrik. Ddremot skriver Clas Kiillander att han fann fcirsta exemplaret 20.IV i Uppsala, Up, att arten dkade i antal under maj och var pligsamt vanlig i minadsskiftet maj-juni, sedan minskning men allestddes ndrvarande, t.ex. Funlisberget 29.VI. L2ingst uppe i norr, Pessinki, To, hade han och Nils Ryrholm ocksi en del kilmal men betydligt mindre iin vad som forekom liingst i norr 1994 och 1995. Immigrantgr?ismottet, Euchromius ocellea (Haworth) visade sig hiir och var pi sensommaren men i betydligt liigre antal iin 1995. Si tog exempelvis Peter Koch-Schmidt arten i Girdby. Ol 23 och 30.VIII, Mats Lindeborg i Runsbiick, Ol 26.YII, Hans Karlsson i Norra Miickleby, Ol 28.VIII och Stefan Ekroth i Viistervik, Sm 30.VIn. Clas Krillander och Nils Ryrholm fick nigra fi exemplar i sina ljusf?illor i L<iderup, Sk och Sundre, Go, influgna ungefiir vid samma tid. Jan-Olof Ord6n tog emellertid ett exemplar i Simrishamn, Sk si sent som 19.X. Vandrardngsm ottel, Udea ferru galis (HUbner) har kommit i normal omfattning under hcisten i Clas Kiillanders och Nils Ryrholms ljusfiillor i Lciderup - O. Hoby, Sk och Sundre, Go, men ingen har rapporterat arten frin mindre exklusiva vandrarlokaler. Det femte svenska exemplaret av vitt sydmott, Palpita unionalis (Hi.ibner), insamlades av Jan- Olof Ord6n i Borrbystrand, Sk 16-18.X.96. Fakultativa vandrare som exempelvis betmottet, Loxostege sticticalis (Linnaeus) och morotsmottet, Sitochroa palealis (D&S), verkar ha etablerat svenska populationer. En migration inom landet kan antecknas ftir Phycita roborella (D&S), gribruna ekbladmottet. Arten visade sig i alla de ljusfiillor i Hiirjedalen som Clas Kiillander och Nils Ryrholm stallt upp frin Sveg upp till trddgrdnsen i Tiinndalen. Pi Duvberget, Sveg 4 exemplar 9.VII-1.1X, pi Funiisberget 1 exemplar 8.VII-30.VIII och pi Skarvruet, Tiinndalen 3 exemplar 8.VII- 3l.VIII.96. Vzirdvdxten ekens nordgrzins gir som bekant vid Daliilven bortit 50 mil sciderut. Guldmalar ph Salix Atminstone amatcirbotanister brukar ha problem att skilja pi flertalet arter i viixtsliiktet Salrx, siilg, pilar och viden. De Phyllonorycter-arter (guldmalar) som lever pi dessa triid och buskar, kan 30

Ent.Tidskr. ll8(1997) nog ocksi stiilla till problem, varfcir jag hdr ger en <iversikt civer de s[rskiljande karaktdrer ftir nordeuropeiska arter, som jag funnit siirskilt anvdndbara. Detta har aktualiserats av attjag efter mflngiriga funderingar kommit till slutsatsen att det som tidigare betraktats som en nordlig form av pilguldmal, P. salictella, bcir skiljas ut som egen art. Ett anvdndbart namn 6r P. heringiella (Gr@nlien, 1932), diir jag haft de tre typexemplaren fbr jiimfdrelse. Kanske finns det dldre namn iin heringiella, men det har inte lyckats mig att griiva fiam typexemplar fcir nigot sidant. Viktigast iir nog ocksi att ha ett giltigt namn att beteckna arten med. Pi svenska kan arten l?impligen kallas Svartvideguldmal. Viirdv2ixten dr ett bra hjiilpmedel att skilja arterna it, eftersom de dr mer eller mindre monofaga. Men ingen regel utan undantag. Ibland kan honans val av blad fiir iiggliiggning spflra ur fullstiindigt, sa aven andra kriterier behcivs. Ibland behdvs alla tillgiingliga sidana fdr att na en god bestdmning. Minor pi glattvidet jolster (Sa/rx pentandra) ger regelmzissigt jolsterguldmal, connexella i Sverige. I Finland tar man emellertid pastorella pfl samma triid. En ging har jag kliickt connexella frin svartpoppelr (Populus nigra). FrAn minor pi vitpil och korgpil (5. alba och viminalis) brukar kliickas enbart salictella, men den arlen har jag ocksi kliickt i antal frin en buske av sandvide (5. repens ssp. argentea) i Ostersldv, Sk. Detta fick mig att dverge hypotesen att kemin hos vdrdarten kunde piverka fiiirilens utseende. I Danmark kliicker man niimligen fjiirilar som liknar heringiella frin sidana buskar, men de kallas diir alltjiimt salictella. Hos oss lever heringiellaframf<ir allt pfl svartvide (5. myrsinfolia). I Balticum och England gir den hos oss dnnu inte funna viminetorum siirskilt pi korgvide, men uppges ha liingre, ca 3 cm l6nga minor, mot ca 2 cm frir salictella. I England finns dessutom viminiella, som ocksfr uppges siirskilt frin korgvide men ocksi frin knickepil (5. frasilis) m.fl. Enligt exemplar frin John Langmaid iir arten iiven kliickt frin asp (Populus tremula). Frin redan ndmnda sandvide kliicks emellertid vanligtvis bara krypvideguldmal, quinqueguttella, liksom frfln huvudarten krypvide (5. repens repens). En annan som det verkar ganska monofag art iir lappvideguldmal, rolandi pi lappvide (5. lapponum), men mer kliickningar behcivs. Diirmed iir vi <iver pi s.k. ullviden diir fjiirilarna verkar vara mera oligofaga, Smdfjt)rilar i Sverige 1996 d.v.s. gir pi flera arter i sldktet. P6l salg, grivide och bindvide (5. caprea, cinerea och aurita) hittar man klubbstreckad videgu I d mal, hi lare lla, vinkelbandad videguldmal, salicicolella och vinkelhakad videguldmal, dubitella, ofta pi samma triid eller buske. Sistniimnda kan mcijligen skiljas pi mindre och kantstiillda minor. Pfl ett av typdjuren till heringiellc finns en etikettlapp med S. aurita, men hdr kan det rdra sig om felbestdmning av vardarten. Frin bindvide pi en tallmosse pi Kinnekulle har Per Benander kliickt kortstreckad videguldmal, b rev il ine ate lla (muntli g uppgi ft frin honom) och nigorlunda liknande fjiirilar har jag kliickt pi samma siitt frin Skine, Blekinge och Smiland. Se dven nedan betriiffande vingteckning och genitalier. Minor pi andra Salix-arter har jag inte studerat ndmnvdrt, vilket iir att beklaga. Framvingeteckningen pfl den mer eller mindre guldfiirgade bakgrunden iir p6litligaste karakttiren fcir bestiimning av hithcirande arter. P. dubitella (Fig. l), med 3-4 par ungefiir jiimstora, silvervita hakar utanfrir den smala, i spetsen svdngda baslinjen, kan ses som en typisk hith<jrande fiiiril utan tviirband. (Se upp med spinicolella (Ftg. l4) och cerasicolella, som ar till forviixling lika men nigot rddare och lever pi slin respektive kcirsbiir. Insidan av mellanbenens tarser mcirkfliickiga i ledgriinserna). Mest lik dr heringiella (Fig. 2), men fdrsta hakparet iir nflgot snedare och med parallella utfltriktade spetsar, fcirutom att vingspetsens m<irkpudring bdrjar successivt redan efter fcirsta hakparet. Den brittiska viminiella (Fig. 3) skall kanske inte glcimmas bort i sammanhanget. Den har liknande vingteckning, dock med hakarna matt gulaktiga til rosanstrukna. Sidan fiirg pa hakarna kan dock ocks6 ibland upptriida hos andra hzir behandlade arter men brukar inte stiilla till trassel. Niirmast i sin tur kommer salictella (Fig. 4), som emellertid 5r zinnu mer milrkpudrad och saknar alla framkantshakar utom den fcirsta eller kan de antydas genom nilgra ljusare fjiill. (Se upp med coryl{oliella (Fig.15) pfl bj<irk, som ocksi har bara ett tydligt hakpar. Detta iir inflt kantat av strodda svarta fjall och vingens bakkant dr smalt vit-och svartfjaltg hela viigen frin basen till haken). Till gruppen utan tvdrband hrir slutligen den i regel mindre quinqueguttella (Fig. 5) och den i stiillet nigot stcirre connexella (Fig. 6). Den fcirra iir latt att kanna igen pi sin starka glans och ett hakliknande streck pi framkanten mittemot den lilla bakkantsfliicken innanfcir fcirsta hakparet. 3

7C ' filr{rouoll{qd'sta8p! W '( qg) o11agot11ttoc 7 '1ow -p1n31totqtatu1q 'S I - '('D olla1otutds'4 '1orup1n?up1g 'f t - '('il oqato6od'4 '1owpptuats1ot 311tsg 'tl - '('tt,71 qpnllrl 4'loutplnBapta pq)arisqqnlx 'Zt -'('uag) Dnapau!ilMrq 7'lttwplnBapu' pnl)at$uox 'tl -'(wnrts) qlaprnlps 7 'lowpln?apta popudqlqury 0t-6 - '('u^s) lpuotot d 'lowpln?apudtltt1 '8 - '('tls) unropulwll A louplnsapr1toy '7 - ('il qtax?uuor U 'ldtupru3ta\s1o 'g - '('tts) olagnganbulnb 7 'lowplnqaptadtty 'g -'('D qlaplps 7'1otup1n3114't -'('lls) Dilalulw!^ A'lowplnBaprt' lslabug' -'(uattu019) olladultaq 7'1owp1n3aplt.tD^S Z -,5-H) qtatlqnp A'1oup1n3apt^ pnldt1illuta'1 - 'tapfuouo11tt11 tolttuplng'st-t '3!l L (f66 l)glt'rlsprj'lug uossuaag toa8ul

Ent. Tidskr. 118 (1997) Smdfjtirilar i Sverige 1996 Fig. l6-27. Hangenitalier av Phyllonorycter. - 16-17. P. hilarella (Zett.). - i,8. P rolandi (Svn.). - 19. P, salicicolella (Sircom).-20.Pdubitelb(H-S).-2l.Psalictelb(2.).-22.Pheingiella(Gr6nlien).-23.Pviminieua(Stt.).-24. Pviminetorum(Stt.).-25.Pquinqueguttella(Stt.).-26.Pconnexella(2.).-27.Ppastorella(2.).-l7-26.Saccu.s. - 27. Saccus och hdger valva. M ale g e n italia of P hy llono rycte r. Den senare iir ovanligt matt i fargen och har bakkantsfliicken frirbunden med spetsen av den krokiga baslinjen och en extra bakkantshake nara basen ockse fdrbunden med baslinjen. En art som finns redan scider och cister om Ostersjdn ar viminetorum (Fig. 7). Den har ocksi bakkantsfldcken frirbunden med baslinjen men mitt pi denna och och fdrsta hakparet iir fcirenat till ett vinklat tvdrband. Ett liknande vinklat men ofta oregelbundet eller avbrutet tviirband har den stone rolandi (Fig. 8). Arten skiljer sig frin alla de andra i gruppen genom ett m6rkt streck i fransarna ut i vingspetsen. (Tyviirr ndts ofta fransarna i vingspetsen bort hos friflygande fjiirilar). Ofta finns en liten ljus framkantsfliick mitt emot bakkantsfldcken. Vinkelbrutet tvdrband har dven salicicolella (Fig.9-10). Siirskilt hos fj?irilar norrut i landet kan detta tvirband vara mycket oregelbundet, avbrutet och ibland olika pi hriger och vanster sida. Mycket lik och mcijligen inte artskild dr brevilineatella (Fig. l1), som typiskt har en kort, rak baslinje. Det verkar emellertid finnas rivergingar till fciregiende med bl.a med en pi mitten avbruten mera normal baslinje med sviingd spets, ofta slutande med negra mcirka fjiill. Tviirbandet dr oftast avbrutet och kan likna ett nigot snedstiillt hakpar. Den ringa storleken hos den hiir avbildade fjiirilen, som ingir i typserien frin Kinnekulle, kan bero pa att den tillhrir sommargenerationen till skillnad mot de civriga. Inga JJ

Ingvar Svensson Ent. Tidskr. ll8 (1997) too o 33 /-\ e, Fig. 28-39. Hongenitalier av Phyllonorycter. - 28. P. hilarella (Zett.). - 29. P. salicicolella (Sircom). - 30. P rolandi (Svn.).-3l.Pviminetorum(Stt.).-32.P,brevilineatelb(Ben.).-33.P.tlubitella(H-S).-34.Psalictella((2.).-35. P. heringiella (Crqnlien). - 36. P, viminiella (Sx.), - 37. P. quinqueguttella ((Stt.). ' 38. P connexella (2.). - 39. P. pastorella (2.). F e male ge nital ia of Phyllo nory cte r. 34

Ent. Tidskr. ll8 (1997) hanar hr keinda som kan hlinfciras tll detta taxon. Ibland kan vissa exemplar av salicicolella ha etl bngbcijt tvdrband, nigot som annars dr utmdrkande for hilarella (Fig. l2), dock oftast latt skild pe det nigot bigb<ijda, klubbformade rotstrecket. Frfln Norge har beskrivits groenlieni med som viktigaste kdnnetecken avsaknad av mcirk delningslinje i fransarna. Det finns emellertid en gradvis riverging till en tydlig delningslinje bland olika exemplar och arten har synonymiserats, siikerligen med all riitt. Ndrmast i Finland finns slutligen en frin alla andra i gruppen helt avvikande art, pastorella (Fig. 13) med enbart matta mijrkkantade hakar och utan rotstreck. Arten har tidigare uppgivits frin Dalsland, men inget beliiggsexemplar har kunnat uppspiras. Den kan mcijligen ha fcirviixlats med de neirstflende sagitella och apparella pi asp. Ovanstiende fjiirilar avbildas med riktiga storleksrelationer. Genitalierna hos hithrirande arter dr ofta mer eller mindre identiska, Atminstone med nuvarande preparationsteknik, och dlrftir av mindre vdrde fdr artbestzimningen. Hos flertalet iir hangenitalierna starkt osymmetriska, som exempelvis hilarella (Fig. 16-l'7), som utmarks av mycket kort, jiimbrett saccus-utskott. Liknande saccus har rolandi (Fig. 18). Mcijligen nigot liingre och med oftast klubblk spets ar saccus hos salicicolella (Fig. 19) och dnnu nigot llingre men tunnare hos dubitella (Fig. 20). Saccus iir mycket lflng men annars inte till att skilja hos salictella (Fig. 2l), he ri n g i e I la (Fig. 22) och v imini e I la (Fig. 23 ). Nastan omiirklig saccus har viminetorum (Fig. 24). Mer avvikande genitalier har quinqueguttella (Fig. 25) med v-formad saccus och hcigra valvan niistan lika bred som den vdnstra, dnnu mer connexella (Fig.26) med helt rundad saccus och hdgra valvan liknande fcireg6ende och allra mest pastorella (Fig.21) med ndstan symmetriska genitalier. Hongenitalierna iir mcijligen ibland mer anvdndbara iin hangenitalierna fcir en sdker artbestamning. Skillnader finns framfrir allt i ostium och bakre apofyser. Ostium iir mycket lika hos hilarella (Fig. 28), salicicolella (Fig.29), rolandi (Fig. 30) och viminetorum (Fig. 3 I ) och skiljs biist pi apofysernas form och liingd. Sistniimnda skiljer sig dessutom frin de andra genom rombiska iiggliiggningspapiller med korta kanthir. Nflgon klar skillnad mellan brevilineatella (Fig. 32) och salicicolella (Fie. 29) 6r svir att hitta. M<ijligen Smdfjdrilar i Sverige 1996 verkar ostium svagt vinklad och granulerad i stiillet fcir strimmig, men mer studier beh<ivs. Hos dubitella (Fig. 33) har ostium en tydligt annorlunda form. Sista bukplflten zir ndstan kvadratisk och apofyserna linga och smala. Ostium rir ganska likt fciregfl end e hos s al ic t e lla (F ig. 34), he ri n g i e I - la (Fig. 35) och viminiella (Fig. 36), men sista bukplflten zir kortare 2in bred och apofyserna betydligt kortare. Ddremot kan jag inte se nigon pfltaglig skillnad mellan dessa inbrirdes. Tydligare skillnad i genitalierna visar quinqueguttella (Fig. 37) utan synligt ostium men med korta apofyser, rombiska iiggliiggningspapiller och ett omvent parentesliknande veck framtill pi sista bukpliten. Ett liknande veck men helt ute pi framkanten av bukpliten bar connexella (Frg. 38). Signum iir lingstriickt pi en iiggformad platta. Egendomliga spolformiga veck pi pukpliten har pastorella (Fig. 39), som dessutom har ett lingstrackt, tydligt avsatt parti av ductus innanfcir ostium, fdrutom att signum iir uppdelat i smi trinder. Kenneth Bond (in litt.) har studerat puppans cremaster och funnit viss skillnad mellan viminiella och salictella. Detta fdranledde mig att jamfrira cremaster hos heringiella och salictella, dock utan att kunna uppteicka nflgra skillnader mellan dessa. dvriga intressantare arter Nemapogonfalstiella, som av Bengt A. Bengtsson fcireslis fi det svenska namnet Falstersvampmal, togs ny fcir landet vid Bjornnabben i Bcida, Ot, 0ar han fick en hona pi lampa 3.VIII och en hane pi samma sdtt och plats 4.VIIL96. Han underrdttade genast mig om det fantastiska fyndet och eftersom jag rikade befinna mig pi cin, glorde vi ett gemensamt forscik med flera lampor natten 6.VIIL Det kom dock endast en hane och det pi exakt samma plats som honan visat sig. Senare ljusf6ngstfcirscik pi platsen har varit fcirgiives. Lokalen iir en ganska ung liivblandskog pi fuktig, niiringsrik mark bara nigot 100-ta1 meter frin havet. Den piminner pi si slitt om de danska lokalerna pi Sjiilland, Falster, Lolland och Fyn. Tidigaste datum ddr dr dock 6.VIII och flertalet exemplar iir funna senare i minaden. Pi Fyn kom den exempelvis till lampa i nigorlunda antal 23.y111.74 (Wolff 1975). Det dr sannolikt att arten liksom andra i sliiktet iir ljusskyende och mera sdllan rikar hamna pi lakanet vid lampan. Fjiirilen 35

Ingvar Svensson Ent.Tidskr. ll8(1997) Fig. 10. Nemapogon falstriella (Haas), fdre.tlagen det sven,ska namnet Falstersvampmal, togs som ny.fdr Sverige vid Bjrirnnabben i Bi;da pd Oland. Nrirmast kcind frdn danska dctr. Nemapogon falstriella has been found on the Baltic isltrnd of Oland, as ne\n to Sweden. Fig. 41. Caloptili.a hemidactylella (D&S), fbreslagen det svenska namnet guffirickig ldnnstyltmal, har upptiickt.\ som ny fdr Sverige i Ldvhi;jden, Vcise, VrirmLand.samt i Lindbastmora, Ludvika, Dalarna. Caloptilia hemidactylella has beenfound in the Central Swedi,sh province,s of Viirmland and Dalarna, as new to Sweden. (Fig. 40) liknar i viss min sme, mdrka exemplar av den overallt vanliga N. cloacella men ar annu mdrkare till niistan helt svart. Den dr liitt att skilja frin alla andra malar genom sina uppstaende svarta huvudhflr som bildar stark kontrast mot det gulvita ansiktet. Genitalierna avbildas av Wolff (1975). Larvens levnadssdtt iir inte klarlagt. Det kan antagas att den lever pi svampsubstrat, liksom de andra arterna i sliiktet oftast gcir, kanske t.o.m. pi nigon alldeles speciell svampart si som zir kdnt for N..fu n g iv o re I la (B enander). M o n o p i s fe n e stat e I La, fcin sterbo mal, biirj ar bl i nigot av en foljetong, men det gir knappast att underlita att namna Mats Lindeborgs upplevelse av arten 1996. Han observerade runt 100 exemplar pa tve barkldsa ekar i Halltorps hage, Ol 19.VL96. Fjririlarna myllrade i sprickor och p6 stammarna. Caloptilia hemidactylella, svenskt namn fcirslagsvis Gulfliickig lonnstyltmal, godkiint av Carl Ake (se nedan). Eftersom arten fcirekommer bide vid Oslo i Norge och i scidra Finland, var det vdl narmast en tidsfrflga ndr den skulle upptiickas ocksfl i Sverige. I grannldnderna har arten noterats tbrst pi senare ar, vilket kan tyda pi spridningstendenser. Att det skulle bli hemma hos Carl Ake Pettersson i Lrivh<ijden, Viise i Viirmland, var kanske mer ovantat mot bakgrunden av att den andra arten pfl lcinn, C. semifuscia, kinnstyltmalen, hade nflgot av en massfcirekomst pfr platsen iret innan (Svensson 1996). Niirstflende arter brukar inte tri- 4 i Fig. 42-13. Genitalier av Caloptilia hemidactylella (DAS). - 12. Hangenitalier. - 43. Hongenitalier. Genitalia of Caloptilia hemidactylella (D&S). - 42. MaLe genitalia. - 43. Female genitalia vas tillsammans. anses det. Kanske har de iindi nigot olika nischer, exempelvis att larven av semi- J'ascia ar framme i juni-bcirjan av juli, medan hemidactylelkz uppges vara larv i augusti. Bflda overvintrar som fjiirilar, och det var ocksa sex civervintrade hemidactylella som Carl Ake fann pfl husviiggar l2.v-8.vl96, samtidigt med ett antal semifascia. Han har dessutom funnit en fjiiril l2.ylll.96. Senare kom fram att Bengt Wickholm tagit samma art redan 5.VI.93 i Lindbastmora, Ludvika, Dr, men att exemplaret stett obestamt 36

Ent. Tidskr. 118 (1997) sedan bakkroppen fallit av. Vingteckningen iir emellertid tillriickligt typisk fdr en seiker bestiimning. Fjiirilen (Fig. al) varierar en del i vingteckningen, men dr IAft att skilja frin semifa.scia pi de klargula fliickarna i framvingarna, med fiirger som narmast liknar C. robustella, mindre ekstyltmalen. Den bruna grundfiirgen visar mrirka strik och fliickar. Genitalierna dr karakteristiska Gig. a2-43). Phyllonorycter platani, platanguldmal, har hittats pfl einnu en skinsk lokal, niimligen av Carl- Axel Gertsson i Landskrona. Frin minor insamlade I -8.X kliicktes fjiirilar redan 5-14.X.1996. Yponomeuta rorella, pilspinnmalen, som f6regiende ir rapporterades ha spritt sig explosionsartat 6ver Sydsverige (Svensson 1996), fortsiltter som en av de vanligaste arterna i sliiktet. Niir jag hade monterat en lampa under en stor fristiende siilg (Salx caprea) i Baskemcilla, Sk 31.VII.96 kom flera 10-ta1s exemplar under nattens lopp, sannolikt kliickta frin siilgen. Att salg dr en vanlig ndringsvdxt framgir av att Gciran Palmqvist och Magnus Wedelin hittade flera larvbon med puppor - flertalet redan kllickta - pi nigra siilgar pi Klagshamnsudden, Sk 8.VIIL96. Det finns gott om salgar <iver hela udden, men larvbona hade koncentrerats till nigra fi av dem. Agonopterix subpropinquel/c, stcirre tistelplattmal. Kanske finns det hopp om att arten fortfarande har fast fot i landet. Fdregiende irs exemplar i Skine (Svensson 1996) kunde ha varit en tillfiillig immigrant, men nu har Henrik Jeansson tagit ett exemplar i Bejershamn, Vickleby, Ol 29.VIII.96, ett datum som antyder kliickning pi platsen. Ethmia terminella, grikantade sorgmalen, som jag senast ber[ttade om 1994, rir nog pi fortsatt utbredning. Magnus Wedelin hade inte tidigare sett arten i sydviistra Skine, niir han fick 3 exemplar i sin triidgird i Arlciv 28-30.VI.96. Schffi rmuelleria stroemella, silverfliickpraktmal, hittar man i regel pi gamla ruttna ekar. Mats Lindeborg fann arten pi en stcirre utfodringsanordning for hjort i Ottenbylund, Ol 8.VIII.96. Tillfiilligtvis sammanstrilade flera samlare dzir l0.viii och samlade in ett antal. Vid tillfiillet granskade jag kringstflende ekar, som befanns vara vdl unga och viilmflende, utan att kunna finna nflgon fjiiril pi dem. Cheimophila salicella, videvirmal, tir en mdrkligt siillsynt fjiiril med utbredning norrut till Da- Smdfjtirilar i Sverige 1996 Fig. 44-45. Malfjtirilen Blastobasis decolorelln Wolloston. Arten rir hemmahrirande pd Madeira, men har etablerat sig i fdrorter till London, och nu ocksd hittctt till Sdlvesborg, drir den togs som nyfdr Sverige. Neelan: han g e n i t a I ie r av Blastohas is dec olo re lla. Blastobasis decolorella, new to Sweden, probably accidentally introduced. Lower: Male genitalia of Blastobasis decolo re lla. larna men zinnu inte funnen i flertalet landskap. Detta beror inte enbart pi den tidiga irstiden. Jag har nigra fi ginger f6ngat enstaka hanar flygande mot kviillssidan i nzlrheten av olika videarter men aldrig fitt den pi lampa. Men ingen regel utan undantag. Mats Lindeborg fick en nykliickt hane pfl ljus vid Ismantorp, Ol 23.IV.96 en god fingstnatt. Blastobasis decolorella. Vid ljusfingst hemma i Scilvesborg, Bl 25.VII.96 fick Bert Pettersson en fcir honom helt okand stor malfjliril. Genitalpreparat visade att exemplaret, en hane, tillhcirde sliiktet B/a.stobasis och Bengt A. Bengtsson fcireslog att det mrijligen kunde rcira sig om decolorel/a Wollaston, 1858. Pi fdrfrigan siinde John Langmaid en bakkropp av arten frir genitaldissektion och jiimfcirelse. Preparaten visar mycket god dverensstammelse och de smdrre olikheter 31

Ingvar Svensson som fdrekommer, torde ligga inom normala variationsgrdnser. Den svenska fjiirilen (Fig. 44, genitalier fig. 45), vingbredd 20 mm, som iir nigot sliten, har ndstan enfiirgat gulaktiga framvingar men visar antydan till mrirkare fliickar. Enligt Jacobs (1978) kan framvingarna visa olika grader av fliickighet. Arten dr hemmahcirande pfl Madeira men har etablerat sig i England i fijrorter till London. Hur fjiirilen kommit till Scilvesborg kan bara bli fciremfll frir spekulation, kanske med bflt till hamnen som ligger alldeles intill fingstplatsen. lmmigrationsvigor brukar inte komma frin sydvdst. Athrips amoenella,praktstdvmal, upptiicktes pfl sin andra svenska lokal i Vitesten, Alem, Sm foregiende flr (Svensson 1996). Denna har nu bestikts av flera samlare. Exempelvis fick Mats Lindeborg civer 50 exemplar pi 3 lampor en mulen natt med blcit vegetation efter regn 9.VI. Peter Koch- Schmidt tog 13 exemplar S.VI, diirefter Gciran Palmqvist och Magnus Wedelin ett flertal exemplar I LVI. En hel del hivades i kviillssolen pi ett hygge 6ver backvicker, Vicia cassubica, som alltmer framstir som en trolig viirdvzixt. Fjiirilen borde sokas pi fler lokaler. Anacampsis fuscella, klciversobermalen. Fortfarande iir det lilla grustaget norr om Film, Up enda kzinda svenska lokalen fcir arten. Diir finns den stadigt kvar. Christer Bergendoff, Benny Henriksson, Bengt Lindqvist och Bert Petterson skraphivade sammanlagt 6 exemplar frin skogskkiver si sent pi sdsongen som l8 och l9.viil96. Ocksi denna art borde scikas pi fler lokaler. A rchip.s cratae gana, hagtornsommarvecklaren, har haft ett mycket gott 6r pi Oland. Exempelvis rapporterar Peter Koch-Schmidt fingster ph ca 20 exemplar l6-i7.viii i Strandtorp. Sjiilv fick jag tiotals hanar och 3 honor vid ljusfingst nzira Ekerum 25.VII.96. Bengt A. Bengtsson rapporterar att inte bara crataegana utan ocksi Pandemis dumet a n a, bjor nb d:rsbred veckl aren, och C h o r i s t o n e u r a dive rsana, berberisbredvecklaren, haft en enormt bra flygning detta flr. Gy p s onoma minutana, silverpoppelbladvecklaren, kan nu anses n6got mindre hotad i landet, sedan Magnus Wedelin fitt fjarilen talrikt pf, lampa i Falsterbo, Sk 23.VII.96. Fiirut bara funnen i ett litet silverpoppelbestind pi Klagshamnsudden. PA den nya lokalen lever arten uppenbarligen pi asp, eftersom den kom koncentrerat till den lampa som placerats i en liten aspdunge. Ent.Tidskr. ll8(1997) Pammene inquilina, smala eksolvecklaren, fortsatter att <ika sin kiinda utbredning genom lockning med artificiella hormoner. Erik Tham har nu funnit arten ocksi i sydviistra Skine, i Alnarp 27JY ocll i Dalby norreskog 28.IV.96. Hflkan Elmquist har fitt fjirilen nordligast i landet hittills, i Mariefred22.lY och 7.Y sammanlagt 5 exemplar. Cydia molesra, aprikosvecklaren, tog Peter Koch-Schmidt inomhus 17.1X.96 i Nybro, Sm. Denna infcirda art dt fdrut rapporterad endast en ging frfln Sverige (Svensson 1994). Stenoptilia veronicae, strandveronikefjiidermottet, har inte helt ovdntat upptiickts i Uppland pi Svartbidkubben och Griisbidan, Grdsti av Jan- Olov Bjdrklund. Fjiirilen f<irekom talrikt pa vardveixten strandveronika (Veronica longifolia) til,lsammans med Aethes triangulana, strandveronikeblomvecklaren. Det finns anledning att scika efter vdxten och fjiirilen pi fler stiillen. Corcyra cephalonica, korintmottet, lir en infdrd art som fcirut rapporterats endast frin Uppland, tagen av Frithiof Nordstrcim (Svensson 1974). Emellertid fick jag fcir nflgra ir sen till bestlimning nigra "skadedjur" frin Karlshamns oljefabrik i Blekinge som visade sig tillhtira denna art. Antligen LX.96 blev det av med att jag &iorde en kontroll av fjiirilens fortbestind diir och den visade sig leva i hcigcinsklig viilmiga i fabrikens lager av shea-ncitter. Bide fjiirilar och larver - som dock inte ville iita i fingenskap - fanns rikligt. Ett senare besrik 28.X1. 96 tillsammans med Christer Bergendorff visade just ingen fciriindring. Uppenbarligen flyger fjiirilen 6ret runt i flera generationer och fir anses ha en fast fcirekomst inom landet diir, itminstone si liinge shea-ntitter hills i lager. En bit med ncitter frin Ghana kom in under dagen. men lasten var effektivt behandlad med insecticider, sfl endast nigra dcida djur som fastnat i kondensvatten kunde upptiickas. De kastanjeliknande shea-ncitterna (engelska: sheanuts) plockas frfln det stora shea-trddet (Buthyrospermum parkii i familjen Sapotaceae), som endast fcirekommer i tropikerna. Pyralis regalis, kungliga ljusmottet, verkar bli alltmer hemmastatt i landet. F<irutom ett femte fynd i deras ljusfiilla pi Ridmansci, Up I3.VIII- 5.IX (fdregiende, se Svensson 1996) har fjiirilen nu dven insamlats i Hamra, Go 26.VIII.96 av Clas Kiillander och Nils Ryrholm. C atoptria o sthe Lde ri, sydliga silverbandgriis- 38

Ent. Tidskr. ll8 (1997) mottet, verkar vara pi utbredning i scidra Sverige. Arten rapporteras ny fdr Smiland av Mats Lindeborg, Kalmar 24.V11.94, men har ocksi tagits pi nya lokaler pi Oland av Markus Forslund, i Bejershamn 14.VII och pi AUy sandstepp 3.VIII.96. Catoptria verellus, har fcir niirvarande nigot av en massfrirekomst i Ottenbylund, Ol. Hundratals exemplar kom till de lampor som flera samlare stallt upp centralt i lunden l0.viii.96. Peter Koch- Schmidt rapporterar ett exemplar frin Bejershamn l3.xrrr.96. Eudonia laetella, vita ugglemottet, ses sellan, si det miste vara en turgubbe som Nils Forshed fcir att plocka in sammanlagt 3 exemplar av arten 2.VIII.95 och I5.VII.96 hemma pi tomten i Ljunghem, Vg, omgiven av flkrar, ndr han annars samlar ganska fi smifjiirilar. Aven Jesper Lind rapporterar ett exemplar, ljusfingat vid Lciten pi M<jrkc, 29.VI.96, ny fcir Sijdermanland. Lokalen iir hiir en strandniira iidelltivskog med mycket ek och lind. Diasemia reticularis, bokstavsmottet, har trots allt inte helt fcirsvunnit fran landet, si som jag ftirmodade i fdregiende rapport. I en ljusfiilla i Atrask "n bit init landet frin Pitee i Norrbotten hade kommit ca 70 exemplar av fiiirilen mellan slutet av juni och bcirjan av augusti 1996. Nils Ryrholm meddelar..att fallan ingir i. en serie i Svensk Nattfjiirils Overvakning (SNO). Lokalen dr en sydvettande slf,ttermark som slittrats varje 5r itminstone de senaste 40 f,ren. Syftet med slittern har under denna tid fr[mst varit att hilla omridet 6ppet. Tidigare har fiilten varit naromrede till en bondgird vars drift upphdrde pi 1950-talet. De <ivre delarna av lokalen har torrdngskaraktzir och den nedre delen 6r mer av friskiingstyp. Efterhand har botanikerna fitt upp cigonen f<ir lokalen och den iir ett klass Il-objekt enligt liinsstyrelsen. Vi fir hoppas att lokalen verkligen passar fjiirilen, si att den kan leva kvar. En ytterligare ganska sentida fyndlokal fcir arten iir Sundb[ck, Orsa, Dr, d[r Carl Ake Pettersson har tagit den i ljusfalla 1-10.vIL86. Nya landskapsfynd 10. Eriocrania salopiella. Up (BJOS). - ll. E, c icaticella. Og (SVNS). 22. Opostega crepusculella. GS (SJNS 7 I ). Smdfjiirilar i Sverige 1996 39. Stigmella.ulmivora. Ga (FYKS, KJCS). - 57. S. trimaculella. Og (mina, SVNS). - 75. S. lonicerarum. Og (mina, SVNS). 90. Bohemannia quadrimaculella. Ol (OLBS). l0o. Ectoedemia turbidella. Bl (PEBS). - ll0. E. minimella. Og (mina, SVNS). 116. Nematopogon schwarziellns. Og (SVNS). 133. Cauchas rufimitrella. Me (IMBS 95). 135. Phylloporia bistrigella. Me (IMBS 95). 143. Alloclemensia mesospilel/a. Nb (BEFS, EQTS, HEYS, PEBS). 147. ktmpronia Jlavimitrella. Go (SVNS). 156. Tischeria heinemanni. Og (mina, SVNS). 183. Montescardia tessulatellus. Bl (PEBS). 185. Morophaga choragella. Ja (RYRS). r 88. a (KJCS). ot tsaes, svns). 2o6a 207. e. Ha (BAss). 2ll. Triaxomasia caprimulgella. Ol (LTSS 95). 213. Monopis weaverella. Ge (SJNS 89). 238. Caloptilia betulicola. Me (IMBS 95). - 245. C. semifascia. Og (SVNSt. - 246. C. leucapennella. Ol (BABS, LISS). - 246a. C. hemidactylella. vr (PENS), Dr (WCMS 93). 255. Parornix carpinella. Ol (LTSS). - 256. P. anglicella. St (HEYS). 266. Callisto coffeella. Nb (BEFS, PEBS). 268. Acrocercops brongniardella. Vr (PENS). 272. Phyllonorycter heegeriella. Vr (PENS). - 280. P. cerasicolella. Vr (PENS). - 282. P. salictella. Yr (PENS). - 282a. P. heringiella. Vg (SVNS 70), Vr (PENS), Dr (SVNS 90), Hs (SVNS 72),Me (SVNS 78), vb (svns 5l), Nb (svns 48, PGAS 78). - 293. P. strigulatella. Vg (RJES). -294. P. rajella.yr (PENS). - 298. P. nigrescentella. Hs (BEFS). - 299. P. insignitella. Vr (PENS). 318. Phyllocnistis labyrinthella. To (BEFS, PEBS). 347. Argyresthia dilectella. Me (IMBS 95). - 363. A. pulchella. Sk (SVNS). 370. Yponomeuta padella. Vr (PENS). 381. Zelleria hepariella. Bl (PEBS). 394. Ocne rostoma friese i. Og (SVNS). 413. Ypsolopha asperella. Ga (KJCS 90, SJNS 90). - 415. Y. horridella. Ga (KJCS, SJNS). 449. G ly phipte rix be rg s t rae sse rella. Me (PENS). 452. Semioscopis strigulana. Vg (RJES). 458. Exaeretia ciniflonella. Ol (BJOS). 467. Depressaria douglasella. Vr (PENS). - 469. D. emeritella. Ga (KJCS, SJNS). - 474. D. depressana.ha (BABS). 501. Agonopterix purpurea. Vg (FHDS 95). - 504. A. capreole lla. Og (SVNS). 583. Elachista argentella. Vg (RJES). 604. Biselachista juliensis. Up (FYKS). 661. Coleophora discordella. Ga (KJCS). - 674. C. zelleriella. Sk (BABS). - 684. C. caelebipennella. Ha (BABS, OLBS). - 7Ol. C. asreris. Sri (PGAS). - 707. C. 39

Ingvar Svensson vestianella. Ga (KJCS, SJNS). - 735. Coleophora nutantella. Sm (LTSS). 766. Mompha divisella. Vr (PENS). - 769. M. epilobiella. Sm (LTSS), Og (SVNS). 784. Scythris limbella. Vr (PENS 6l). - 796. S. fuscoaenea. Sm (PENS 77). 79'7b. Blastobasis decolorella. Bl (PEBS). 805. Metzneria neuropterella. Sm (LTSS). 810. Apodia bifractella. Up (BJOS, FYKS). 813. Eulamprotes unicolorella. Me (IMBS 95). 827. Monochroa lucidella. Up (BJOS, FYKS). 852. Teleiodes vulgella. Ga (KJCS, SJNS). 878. Bryotropha boreella. Me (IMBS 95). - 881. B. plantariella. Gii (KJCS, SJNS). 887. Chionodes lugubrella. Ge (KJCS, SJNS). 916. Psoricoptera speciosella. SO (PGAS). 928. Scrobipalpa stangei. Up (BJOS). - 931. S. nitentella. Sm (KSMS). - 933. S. atriplicella. Og (EFAS 95). 943. Caryocolumfraternella. Ga (KJCS, SJNS). - 944. C. petrophila. Up (FYKS). 961. Sophronia semicostella. Me (IMBS 95). - 963. S. sicariella. Hs (BEFS). 986. Anarsia lineatella. Sk (WMAS). 1016. Archips betulana. Vr (PENS 95). 1025. Aphelia unitana. Og (RPLS 95). 1060. Doloploca punctulana. Ga (KJCS, SJNS). 10'73. Acleris aspersana. Vr (PENS). - 1077. A, obtusana. Vr (PENS). - 1084. A. umbrana. Vr (PENS 95). - 1088. A. hyemana. Vr (PENS). - 1094. A. mdccana. To (PEBS). ll0'7. Phalonidia manniana. Ga (KJCS, RYRS). 1132. Aethesfennicana Go (SVNS). 1135. Cochylidia subroseana. Me (IMBS 95, PENS). - 1139. C. implicitana. Up (BJOS). 1143. Cochylis atricapitana. Go (IMBS 94). - 1144. C. pallidana. Ga (KJCS). 1192. Hedya dimidiana. Ol (BZZS 95). - 1193. H. roseomaculana. Me (IMBS 95). 1197. Pseudoscaphila branderiana. Me (IMBS 95). l2ll. Apotomis demissana. Hr (KJCS, RYRS). 1232. Eudemia porphyrana. Vg (RJES). 1255. Epinotia brunnichana. Og (SVNS). - 1262. E. demarniana. Me (PEBS). - 1212. E. granitana. Bo (svns). 1295. Gibberifera simplana. Ga (KJCS). 1304. Epiblema grandaevana. Vr (PENS). 1348. Eucosmomorpha albersana. SO (BEFS). 1358. Pammene inquilina. St (EQTS). - 1362. P.suspectana. Vg (BEFS). - 1364. P. populana. Hs (BEFS, PEBS). 1388. Cydia pomonella. Ga (KJCS, SJNS). - 1396. C. gemmife rana. Og (SVNS). 1419. Dichrorampha acuminatana. Bo (RJES). - 1420. D. consortana. Up (FYKS). - 1422. D. sylvicolana. Me (rmbs 95). 1452. Phaulernis dentella. Up (FYKS). 1456. Epermenia illigerella. GS (SJNS 71). Ent.Tidskr. ll8(1997) 1465. Oxyptilus parvidactylus. Vg (RJES). 1414. Platyptilia calodactyla. GS (SJNS 7l ), Vs (FHDS 75). - 1476. P. ochrodactyla. Hr (KJCS, RYRS). 1482. Stenoptilia veronicae. Up (BJOS). 1493. Adaina microdactyla. GS (SJNS 7l). I 499. O idae matop ho r us lit ho dac ty la. Og (SVNS). 1505. Corcyra cephalonica. Bl (BEFS, SVNS), Up (NSTS f6re 7l). l5lo. Cryptoblabes bistriga. Bo (SVNS). 1521. Phycita roborella. Hr (KJCS, RYRS). 1525. Dioryctria sylvestrella. An (AEPS, ATTS). 1528. Microthrix similella. Bo (SVNS). 1533. Catastia marginea. Vr (BSAS). 1538. Acrobasis repandana. Ga (KJCS, SJNS). 1548. Apomyetois bistriatella. Ja (ENSS 94), An strykes (felskrivni ng i friregiende rapport). 1572. Hypsopygia costalis. Ga (KJCS, SJNS). 1577. Pyralis regalis. Go (KJCS, RYRS). 1594. Crambus silvella. Og (SVNS). 1613. Catoptria osthelderi. Sm (LTSS 94\. - 1615. C. pinella. Me (EFAS), Hr (KJCS, RYRS). 1625. Pediasia truncatella. Ly (LJRS 95). 1645. Eudonia laetella. Sd (LJRS). 1652. Cynaeda dentalis. Sm (EFAS). 1666. Pyrausta obsoletalis. Go (EQTS 66). l6'74. Sitochroa verticalis, Me (IMBS 95). 168O. Perinephele lancealis. Ol (GUSS). 1101. Nomophila noctuella. Vg (FHDS). 17O4. Pleuroptya ruralis. Nb (EFAS). Insamlare AEPS=Per Andr6n, ATTS=Ulla Britt Andrdn, BEFS=Christer Bergendorff, BJOS=Jan-Olov Bjdrklund, BZZS=Per-Edc Betzholtz, BSAS=Sven-Ake Berglind, BABS=Bengt A. Bengtsson, EFAS=Stefan Ekroth, ENSS=Bengt Ehnstrdm, EQTS= Hikan Elmquist, FHDS=Nils Forshed, FOUS=Markus Forslund, FYKS=Ingemar Frycklund, GCLS=Carl-Axel Gertsson, GUSS=Bertil Gunnarsson, HEYS=Benny Henriksson, IMBS=Lars Imby, JHES=Henrik Jeansson, KAHS=Hans Karlsson, KJCS=Clas Kiillander, KSMS=Peter Koch-Schmidt, LJRS=Jesper Lind, LNYS=Ronny Lindman, LQBS=Bengt Lindqvist, LTSS=Mats Lindeborg, NSTS=Frithiof Nordstrcim, OLBS=Bo Olsson, PEBS=Bert Pettersson, PENS=Carl Ake Pettersson, PGAS=G<iran Palmqvist, RJES=Jens Rydell, RPLS=Gtiran Ripler, RYRS=Nils Ryrholm, SJNS=Gdran Sjriberg, SVNS=Ingvar Svensson, THMS=Erik Tham, WCMS=Bengt Wickholm, WMAS=Magnus Wedelin, ORDS=Jan-Olof Ord6n. Litteratur Jacobs, S. N. A. 1978. The British Oecophoridae (part l) and allied genera. - Illustrated papers on British 40

Ent. Tidskr. 118 (1997) Microlepidoptera. London (British Entomological & Natural History Society). Svensson, I. 1994. Anmiirkningsviirda fjiirilar (Microlepidoptera) i Sverige Tidskr. I 15:45-52. Svensson, I. 1996. Anmiirkningsviirda fjiirilar (Microlepidoptera) i Sverige Tidskr. I 11:49-5'7. fynd av smi- 1993. - Ent. fynd av smi- 1995. - Ent. Smdfjdrilar i Sverige 1996 lmby, L. & Palmqvist, C. 1994. Catalogus lepidopterorum sueciae. Stockholm (Naturhistoriska riksmuseet & Entomologiska foreningen). Svensson, I. & Palmquist, G. 1990. F6rteckning 6ver svenska fjzirilsnamn. Stockholm (Entomologiska f6reningen). Wolff, N. L. 19'75. Nemapogon falstriella (Haas,l88l) (Lepidoptera, Tineidae). - Ent. Meddr. 43:87-104. Praktverk om Danmarks dagfj zirilar Stoltze, M. 1996. Danske dagsommerfugle. Gyldendal. ISBN 87-00-21216-8. 383 s. Rikt fiirgillustrerad, inbunden. DKK 388. Kan bestzillas frin: Apollo Books, Kirkeby Sand 19, DK-5771 Stenstrup, Danmark. Et pragtverk af en bog og noget af en gave for alle inkarnerede sommerfugleelskere. Lige velegnet for fagmanden som den mere almindeligt interesserede, der med stor fornpjelse kan skpjte rundt i bogen. 5 familier, 93 arter udgor det danske sommerfuglespektrum. I en glimrende indledning pr@senteres en oversigt over deres klassificering og denne mangfoldighed, set i forhold til resten av verden. Indelningen forteller desuden om sommerfuglenes biologi, overvintring, trak og vandringer, fjender. snyltere og sygdomme samt om navnene, hertil overvejelser omkring indsamling og iagttagelse, fotografering, opdreet og beskyttelse af dagsommerfugle. Det hele skrevet pi et populart plan, hvor alle kan vare med, men hvor der heller ikke er givet afkald pi den videnskablige soberhed pfl nogen mide. Hovedavsnittet beskriver si de enkelte arter, der de presenteret i en rekkefolge, som afspejler deres sleegtskab. Det er en god disposition, at der er ofret mest plads pi de almindeligste arter og arter med en serlig interessant og velunders@gt biologi. Efter en generel karakteristik af den enkelte art fal9er sfl oplysninger om dens kendetegn og variationer, flyvetid, levesteder, adfard, ag, larver og pupper, udbredelse, artens beskyttelse samt dens navne. Gir man si bagerst om i bogen, finder man 20 farvetavler med i alt 422 preparerede sommerfugle, og her vises han, hun, underside og den almindeligste variation, hvorved artene let kan sammenlignes og bestemmes sikkert. Bogens over 300 farvefotos er et kapitel for sig, idet der er lagt vregt p6 at vise sommerfugle i deres naturlige omgivelser. Desuden er der detaljerede udbredelseskort over alle arter samt tabel over flyvetider. Og ikke at forglemme registret, der selvsagt gor bogen anvendelig langt uden for Danmarks grenser. Bogen er en udlpber af "Atlasprojektet Danmarks Dagsommerfugle" ved Zoologisk Museum i K6benhavn, Bide forlegger og forfatter fortjener stor og dybtfplt tak for at have videreformidlet resultatet med dette opslags- og bestemmelsesverk, der ganske enkelt er et must for alle med interesse for emnet. Kristian Kristiansen 41