Utkom från trycket Sjöfartsverkets kungörelse den 19 december 1990 med föreskrifter och allmänna råd om hälsoundersökning av sjöfolk 1 ; beslutade den 8 oktober 1990. SFH 3.1 Sjöfartsverket föreskriver med stöd av 5 förordningen (1979:38) om läkarintyg för sjöfolk följande. 1 kap. Inledande bestämmelser 1 Denna kungörelse avser läkarundersökning för utfärdande av läkarintyg som avses i mönstringslagen (1983:929) eller fartygssäkerhetsförordningen (1988:594). 2 Ordet sjöman används i denna kungörelse för att beteckna den som undersöks för att erhålla ett läkarintyg enligt 1. 3 Bestämmelser om vilka läkare som i och utanför Sverige får utfärda läkarintyg enligt 1 finns i förordningen (1979:38) om läkarintyg för sjöfolk. 4 För tillämpningen av föreskrifterna i denna kungörelse bör de allmänna råd följas som återfinns i bilaga 1. 2 kap. Läkarundersökningen Undersökningens omfattning och målen för hälsoövervakningen 1 Den läkarundersökning, som inte enligt 18 mönstringslagen eller 5 kap. 4 fartygssäkerhetsförordningen är begränsad till syn- och hörselförmågan, benämns i denna kungörelse fullständig undersökning. En fullständig undersökning skall omfatta: 1. genomgång av sjömannens hälsodeklaration, 2. allmän undersökning, 3. synundersökning, 4. hörselundersökning, 5. undersökning om eventuell förekomst av tuberkulos. 1 Tidigare bestämmelser i ämnet, se socialstyrelsens föreskrifter m.m. (SOSFS 1982:21) om hälsoundersökning av sjöfolk.
2 En undersökning skall leda fram till en tjänstbarhetsbedömning. Vid en fullständig undersökning skall bedömningen, att sjömannen kan tjänstgöra till sjöss, grundas på att läkaren 1. bedömer att den undersökte inte har någon sjukdom, som kan antas bli förvärrad av eller göra honom oduglig för tjänstgöring till sjöss, 2. bedömer att den undersökte inte har någon sjukdom, som kan antas medföra en fara för hälsan eller säkerheten för övriga ombord, 3. finner att den undersökte uppfyller de krav på synoch hörselförmåga, som gäller för den avsedda tjänstgöringen. Vid hälsoundersökningen vunna kunskaper om arbetsmiljörisker inom sjöfarten skall tillvaratas. Undersökningens innehåll och utförande 3 Den fullständiga undersökningen skall göras med utgångspunkt från den skriftliga hälsodeklaration, som sjömannen lämnar enligt förordning en (1979:38) om läkarintyg för sjöfolk. 4 Den allmänna undersökningen skall inriktas på att bedöma eventuella sjukdomar eller funktionsnedsättningar som uppgivits i hälsodeklarationen samt om möjligt upptäcka, om sjömannen i övrigt har någon sjukdom eller funktionsnedsättning som kan få betydelse för tjänstbarheten till sjöss. 5 Synkraven anges i sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS 1981:56) med föreskrifter och allmänna råd om kraven på syn- och hörselförmåga för sjöfolk. 2 Vid synundersökningen skall synskärpan och, där så föreskrivs, refraktionen (ljusbrytningen) bestämmas i ordinärt upplyst rum utan bländande ljuskällor i synfältet. Undersökningen skall utföras med väl och jämnt belysta synprövningstavlor på 5 meters avstånd, eventuellt med hjälp av spegel på 2 1/2 meters avstånd och tavlan placerad över huvudet på den som undersöks. Alla bokstäver skall kunna tydas på den rad som anger den undersöktes synskärpa. Synfältet skall prövas enligt Donders, konfrontationsmetod, utförd på vartdera ögat för sig, med prövning i varje synfältskvadrant. Om anamnesen eller undersökningen ger upphov till misstanke om synfältsdefekt skall undersökning ske i perimeter. Färgsinnet skall undersökas enligt någon av de i socialstyrelsens kungörelse (SOSFS 1977:77) om färgsinnesundersökning angivna metoderna. Om sjömannen företer särskilt färgsinnesintyg, som inte är äldre än fyra år, behöver färgsinnet inte prövas, såvida inte sjömannen lämnar upplysningar som motiverar en förnyad prövning. Vid läkarundersökning för intyg om enbart syn- och hörselförmågan får dock det särskilda färgsinnesintyget vara högst två år gammalt. 6 Hörselundersökningen skall utföras enligt sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS 1981:56) med föreskrifter och allmänna råd om kraven på syn och hörselförmåga för sjöfolk. 3 2 Omtryck SJÖFS 1990:7. 3 Omtryck SJÖFS 1990:7.
7 Vid en fullständig undersökning skall eventuell förekomst av tuberkulos efterforskas i den omfattning som är motiverad med hänsyn till omständigheterna. 8 Om läkaren finner det påkallat, skall han informera sjömannen om risker och skyddsåtgärder i samband med infektion av HIV (humant immunbristvirus). 3 kap. Bedömning av tjänstbarheten 1 Ändamålen med tjänstbarhetsbedömningen framgår av 2 kap. 2. Allmänna råd för bedömningen av vissa sjukdomar med hänsyn till tjänstbarheten finns i bilaga 1. 2 Med beaktande av sjömannens hälsotillstånd kan intyget om tjänstbarhet begränsas till viss befattning och fart. Vid begränsning i fråga om fart skall läkaren, om inte särskilda skäl föranleder annat, använda uttrycket begränsad fart. Härmed avses trafik i svenska farvatten, Östersjön och Nordsjön (högst fartområdet nordsjöfart) samt trafik i andra farvatten om fartyget inte har mer än 12 timmars gångtid till hamn. 4 kap. Läkarintyget och hälsodeklarationen Gemensamma bestämmelser 1 Blankettsatsen SjöV Io 585, "Läkarintyg för sjöfolk" (kungörelsens bilaga 2), skall användas vid avgivande av hälsodeklaration inför en fullständig undersökning och vid utfärdande av läkarintyg. Läkarintyget och hälsodeklarationen skall innehålla de uppgifter som förutsätts i blanketterna. Blankettsatsen skall finnas även med engelsk och spansk text, vilka versioner vid behov får användas. 4 Särskilt om hälsodeklarationen 2 Hälsodeklarationen (del A i blankettsatsen) skall fyllas i före undersökningens början och undertecknas av sjömannen. Hälsodeklarationen skall förvaras av den undersökande läkaren. Vid undersökning inom Sverige skall deklarationen förvaras tillsammans med den journal, som enligt patientjournallagen (1985:562) skall upprättas vid undersökningstillfället. Särskilt on läkarintyget och blanketten, för hälsoundersökning 3 Läkarintyg för sjöfolk får inte utfärdas utan att den undersöktes identitet är styrkt på betryggande sätt. Om läkaren inte äger personlig kännedom om den undersökte, skall personuppgifterna kontrolleras genom sedvanlig legitimationshandling eller sjöfartsbok. 4 Blankettsatserna kan beställas i såväl den svenska (Sjöv Io 585) som den engelska (SjöV Io 586) och den spanska (SjöV Io 587) versionen genom skriftlig rekvisition hos Sjöfartsverket, administrativa servicesektionen 601 78 NORRKÖPING.
4 Vid hälsoundersökningen ifylls blankettsatsens del B, varvid uppgifterna om syn och hörsel även överförs till del C. Om uppgiften rörande färgsinne inte grundas på läkarens egen undersökning utan hämtas från särskilt färgsinnesintyg, skall detta anges. Vid ifyllandet av del B skall läkaren anpassa uppgifterna till om undersökningen är fullständig eller om enbart synoch hörselförmågan har undersökts. Del B skall behållas av läkaren för att ingå i patientjournalen. Väsentliga upplysningar om sjukdomshistorien, läkarens undersökningsfynd och liknande uppgifter skall antecknas på blanketten. 5 Tjänstbarhetsbedömningen (blankettsatsens del C) överförs även till del D, vilken behålls av läkaren. Om läkaren inte anser sig kunna ta ställning till sjömannens tjänstbarhet, får han i enskilda fall rekommendera undersökning hos annan läkare inom visst verksamhetsområde. I fråga om omständigheter som sjukvårdsansvariga personer ombord bör känna till angående sjömannens hälsotillstånd, utöver innehållet i läkarintyget, får läkaren till sjömannen överlämna ett skriftligt meddelande som denne kan lämna till befälhavaren. Läkaren kan i samråd med den undersökte anteckna på läkarintyget att meddelandet finns, om dess innehåll har betydelse för tjänstbarhetsbedömningen. Föreskrifter om giltighetstider för läkarintyg finns i 19 mönstringslagen (1983:929) och 5 kap. 4 fartygssäkerhetsförordningen (1988:594). Läkaren får tidsbegränsa intyget ytterligare, om det föreligger behov av tätare hälsokontroller. 6 Om ett läkarutlåtande, som avges före utgången av den antecknade giltighetstiden för ett tidigare utfärdat läkarintyg, begränsas till att avse endast en viss sjukdom eller skada, skall detta anges på en ny intygsblankett som då ifylls i tillämpliga delar. Giltighetstiden för det kompletterande utlåtandet löper ut samtidigt som för det ursprungliga intyget. Läkaren kan dock ytterligare förkorta giltighetstiden, om tätare hälsokontroller behövs. Undersökningen får begränsas till en viss sjukdom eller skada endast om läkaren har tillgång till det ursprungliga intyget. Är så ej fallet, skall en fullständig undersökning utföras.
Bilaga 1 Allmänna råd för tillämpningen av kungörelsens föreskrifter Till 1 kap. 2 Med hänsyn till bestämmelserna i mönstringslagen och 5 kap. 4 fartygssäkerhetsförordningen kommer ordet sjöman i denna kungörelse att avse dels sjömän på alla handelsfartyg, dels besättningsmedlemmar på fiskefartyg med en bruttodräktighet av minst 20. I vissa fall får läkarundersökningen begränsas till syn- och hörselförmågan, såsom framgår nedan av de allmänna råden till 2 kap. 1. Som sjömän betraktas enligt mönstringslagen alla som har befattning ombord, oavsett om de är arbetstagare eller ej. Detsamma måste anses gälla för fiskefartyg och sådana handelsfartyg som är undantagna från tillämpningen av mönstringslagen. Till 1 kap. 3 Enligt förordningen om läkarintyg för sjöfolk får i Sverige läkarintyg för sjöfolk utfärdas av den som är behörig att här utöva läkaryrket. Avsikten med denna bestämmelse är, att sjömän skall kunna få läkarintyg över hela landet och med tämligen kort varsel. Där företagshälsovårdens uppdragsgivare finner det möjligt och lämpligt kan de periodiska hälsokontrollerna som föreskrivs i mönstringslagen samordnas med företagshälsovården, för att undersökningsresultaten skall kunna utnyttjas i den förebyggande hälsovården. Emellertid har inte alla sjömän inom handelssjöfarten och fiskerinäringen tillgång till företagshälsovård. Bland annat gäller detta sjömän som vid undersökningstillfället inte ännu har anknytning till något visst rederi. Därför måste också sjukvårdshuvudmännen i enlighet med hälso-och sjukvårdslagen (1982:763) i sin resursplanering beakta dessa undersökningar, som utgör ett villkor för tjänstgöring ombord. Tjänstbarhetsintyg och därmed förenad läkarundersökning ombesörjs inom landstingen mot ersättning enligt gällande taxa, fastställd av respektive sjukvårdshuvudman efter rekommendation från Landstingsförbundet. Föreskrifterna i denna kungörelse gäller även för hälsoundersökningar enligt mönstringslagen och fartygssäkerhetsförordningen som utförs utanför Sverige. De allmänna råden är däremot inte i alla delar möjliga att tillämpa utomlands. Bland annat gäller detta vad som sägs om företagshälsovård. Jfr också nedan under rubriken Till 2 kap. 5. Enligt förordningen om läkarintyg för sjöfolk utser chefen för utrikesdepartementet de läkare som utanför Sverige får utfärda läkarintyg för sjöfolk enligt svenska bestämmelser. Departementet publicerar en förteckning över dessa läkare. Antalet platser där det finns läkare, som utsetts av utrikesdepartementet, är av olika skäl begränsat. Förutsättningarna hos dessa läkare att utföra undersökningar, som behövs för att upprätta ett läkarintyg enligt svenska bestämmelser, kan i vissa fall vara annorlunda än i Sverige. Planeringen av de föreskrivna periodiska hälsokontrollerna bör därför i möjlig mån ske på sådant sätt, att dessa utförs i Sverige.
Detta innebär i många fall att en ny undersökning bör utföras innan det föregående läkarintygets giltighetstid löper ut. Planeringen påverkas också av en bestämmelse i mönstringslagen med innebörden att om intyget upphör att gälla när fartyget är till sjöss eller i en hamn där det inte finns läkare med behörighet att utfärda intyg, skall befälhavaren se till att sjömannen blir läkarundersökt i första hamn där så kan ske. Kontroll av att besättningen har giltiga läkarintyg ingår ofta i så kallade hamnstatskontroller. Till 2 kap. 1 I detta allmänna råd redogörs för i vilka fall en undersökning får begränsas till enbart syn- och hörselförmågan. I fråga om innehållet i de olika momenten vid en fullständig undersökning hänvisas till avsnittet Undersökningens innehåll och utförande (2 kap. 3-8 med allmänna råd). Enligt mönstringslagen skall sjömän genomgå regelbundna läkarundersökningar. Efter en undersökning skall läkaren enligt lagen utfärda ett särskilt intyg. Lagen gäller för handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 20. Det framgår också av lagen, att läkarundersökningen får begränsas till syn- och hörselförmåga för sjömän på fartyg som uteslutande används i inre fart. Detta gäller handelsfartyg oavsett storlek. "Inre fart" torde numera, med hänsyn till nya bestämningar av fartområdena i fartygssäkerhetsförordningen (1988:594), omfatta de nya fartområdena kanalfart och inomskärsfart samt övrig inre fart. Detta innebär sammanfattningsvis all fart inom Sverige i hamnar, floder, kanaler och insjöar, fart inomskärs vid de svenska kusterna, fart utomskärs vid de svenska kusterna högst en nautisk mil från en hamn eller annan plats där fartyget kan finna skydd samt slutligen fart i Kalmarsund, i Öresund och på Oslofjorden intill Larvik. För mer vidsträckt fart än inre fart fordras däremot den fullständiga undersökningen vid tjänst på handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 20. I fråga om fiskefartyg med en bruttodräktighet av minst 20 gäller enligt fartygssäkerhetsförordningen, att besättningsmedlemmarna skall kunna styrka med läkarintyg att kraven på syn- och hörselförmåga är uppfyllda. Undersökningen får begränsas till syn och hörsel oavsett i vilket fartområde fiskefartyget skall gå. Samma sak gäller tjänstgöring på ett handelsfartyg, om dess bruttodräktighet är mindre än 20. Jfr ovan under rubriken Till 1 kap. 2. Om sjömannen med hänsyn till avsedd tjänstgöring kan välja mellan den fullständiga och den begränsade undersökningen, kan de olika intygens giltighetstid ha betydelse för hur sjömannen väljer. Härom hänvisas till 4 kap. 5 med allmänt råd. Till 2 kap. 2 Enligt mönstringslagen skall en sjöman, för att få tillträda en befattning ombord inte på grund av sitt hälsotillstånd vara olämplig för befattningen eller sjömansyrket. Han skall med läkarintyget visa att hinder på grund av hans hälsotillstånd inte föreligger mot tjänstgöringen. De tre punkterna i 2 kap. 2 första stycket angående målen för
hälsoövervakningen kan sägas komplettera dessa grundbestämmelser i mönstringslagen. Till punkterna 1 och 2. Om den undersökte är behäftad med sådan sjukdom, som innebär risk för försämring av hälsotillståndet under tjänstgöring till sjöss, bör läkaren söka bedöma graden av risk. Om risken är så liten att det är oriktigt att säga, att sjukdomen kan antas bli förvärrad av eller göra honom oduglig för tjänstgöring till sjöss eller kan antas medföra en fara för övriga ombordvarandes hälsa eller säkerhet, finns möjligheten att utfärda läkarintyg och samtidigt hänvisa till ett särskilt meddelande till befälhavaren (se 4 kap. 5 ). Om risken däremot bedöms vara större, får läkarintyg om att den undersökte kan tjänstgöra till sjöss inte utfärdas. Läkaren bör då avråda den undersökte från tjänstgöring till sjöss. I punkt 2 föreskrivs att bedömningen, att den undersökte kan tjänstgöra till sjöss, skall grundas även på läkarens bedömning att den undersökte inte har någon sjukdom, som kan antas medföra en fara för övriga ombordvarandes hälsa eller säkerhet. Med sådan sjukdom avses bland annat smittsam sjukdom. Även andra sjukdomar, t. ex. allvarliga mentala rubbningar hos någon besättningsman, kan medföra sådan fara som avses i punkterna 1-2. Med hänsyn till punkterna 1-2 får i flertalet fall läkarintyg, att den undersökte kan tjänstgöra till sjöss, inte utfärdas till den som enligt läkarens bedömning har ett pågående missbruk av alkohol eller narkotika. Allmänna råd i övrigt för tjänstbarhetsbedömningen finns nedan under rubriken Till 3 kap. 1-2. Till punkt 3. Av hänsyn till sjösäkerheten har i fråga om syn och hörsel inklusive färgsinne högre krav uppställts för vissa personalgrupper ombord än för övrig personal. Syn- och hörselkraven har för all personal ombord fastställts av sjöfartsverket. 5 Såsom framgår av 2 kap. 2 andra stycket, skall vid hälsoundersökningen vunna kunskaper om arbetsmiljörisker inom sjöfarten tillvaratas. Enligt fartygssäkerhetsförordningen (1988:594) skall en läkare, som i sin verksamhet får kännedom om sjukdomar som kan ha samband med fartygsarbete, anmäla detta till sjöfartsverket. Det är angeläget för verket att få kännedom framför allt om misstänkta hälsorisker som inte tidigare är allmänt kända. Läkarnas anmälningsskyldighet kan vara av värde exempelvis rörande sjömän som arbetar på fartyg som transporterar kemikalier eller när en sjöman har fått hörseln skadad av buller. Med hänsyn till att sjömannens personliga integritet inte skall kränkas, är det lämpligt att läkaren avidentifierar personuppgifterna i en anmälan. Sjöfartsverket kan vid behov begära ytterligare uppgifter, för att arbetsmiljöeffekten i ett visst fall skall kunna utredas. Till 2 kap. 3 Om det av hälsodeklarationen framgår att sjömannen genomgått motsvarande undersökning tidigare, bör han tillfrågas om resultatet av undersökningen. 5 Se sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS 1981:56, omtryck SJÖFS 1990:7) med föreskrifter och allmänna råd om kraven på syn- och hörselförmåga för sjöfolk. Kraven återges i tabellform i den blankettsats där läkarintyget ingår.
Speciell uppmärksamhet bör fästas vid föregående undersökning, om mindre än två år förflutit sedan den utfördes och det kan misstänkas att annan läkare tidigare bedömt att sjömannen inte kan tjänstgöra till sjöss i aktuell befattning. Till 2 kap. 4 Är sjömannen inte tidigare väl känd och undersökt av läkaren, bör den allmänna undersökningen omfatta minst följande: bedömning av allmäntillstånd, blodtrycksmätning, hjärt- och lungundersökning, bukundersökning, bedömning av hud, rygg och extremiteter samt, om så anses erforderligt, urinundersökning och/eller blodundersökning. I undersökningen bör även ingå att läkaren gör en bedömning av den undersöktes psykiska tillstånd samt huruvida missbruk av alkohol eller narkotika föreligger. Där statens livsmedelsverk med verkan för fartygspersonal har föreskrivit om läkarintyg (nyanställningsintyg) enligt 31 eller hälsokontroll enligt 32 livsmedelsförordningen (1971:807) eller om faecesundersökning (avföringsprov), kan sådan undersökning lämpligen samordnas med undersökningen enligt mönstringslagen, om båda undersökningarna skall bekostas av en och samma person/företag. 6 I fråga om personer, som exponerats för asbest, kan här erinras om sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS 1988:2) med föreskrifter och allmänna råd om asbest. Där resurser finns tillgängliga, t.ex. inom företagshälsovården, kan det enligt nämnda kungörelse vara lämpligt att i samband med den för sjöfolk påbjudna periodiska kontrollen även utföra lungfunktionsundersökning (spirometri). Till 2 kap. 5 Det förutsätts givetvis, att läkaren på läkarintyget anger synskärpan med gradering i tiondedelar, på samma sätt som är allmänt brukligt i Sverige och som används i de av sjöfartsverket fastställda synkraven. Utomlands förekommer det, att läkarna graderar synskärpan på annat sätt. Även sådana andra former för gradering av synskärpan i läkarintyget kan godtas, om graderingen enkelt kan omräknas till tiondedelar. Såsom framgår av tredje stycket, skall färgsinnet undersökas enligt någon av de metoder som anges i socialstyrelsens kungörelse (SOSFS 1977:77) om färgsinnesundersökning. Det innebär, att två av följande tavelserier för färgsinnesprövning alltid skall användas: Boström-Kugelbergs serie, Boströms serie, Dvorine-serien, Ishiharas serier. Enligt kungörelsen om färgsinnesundersökning skall läkaren i intyget ange färgsinnet antingen som normalt, tvivelaktigt eller defekt. 6 Bestämmelser om dessa undersökningar finns i statens livsmedelsverks kungörelse (SLVFS 1984:8) med allmänna tillämpningsföreskrifter.
Till 2 kap. 6 Utöver de fall där undersökning med tonaudiometer har föreskrivits av sjöfartsverket, har verket i sin kungörelse (SJÖFS 1981:56) rekommenderat att sjömannen genom arbetsgivarens försorg erbjuds hörselundersökning med tonaudiometer också i vissa andra fall, där sjömannen sysselsätts eller skall sysselsättas i arbete som innebär risk för hörselskada. För de fall där undersökning med tonaudiometer utförs, har sjöfartsverket vid ikraftträdandet av mönstringslagen (1983:929) åtagit sig att ta emot en kopia av läkarintyget eller tonaudiogrammet, för att jämförelse skall vara möjlig vid senare hörselkontroller. Alternativt kan resultatet av undersökningen bevaras på annat lämpligt sätt, t.ex. hos företagshälsovården. Översändandet får ske förutsatt att sjömannen samtycker därtill och bör ombesörjas av redaren, befälhavaren eller sjömannen. På begäran bör läkaren tillställa sjömannen en kopia av tonaudiogrammet (jfr patientjournallagen 1985:562). Till 2 kap. 7 Risken för tuberkulossmitta torde allmänt sett ha minskat avsevärt under senare år. En något förhöjd risk för sådan smitta föreligger emellertid sannolikt för sjömän i en del fall. Om hälsodeklarationen inte ger anledning till annan bedömning, erfordras inte undersökning avseende tuberkulos vid tjänstgöring i begränsad fart. Uttrycket begränsad fart definieras i 3 kap. 2 i föreskrifterna. Vid tjänstgöring i annan fart än begränsad fart (läkarintyg söks för obegränsad fart) gäller nedanstående allmänna råd. 1. Tuberkulosanamnes. Sjömannen bör tillfrågas om tidigare genomgången tuberkulos, tidigare eller aktuell kontakt med tuberkulossjuk person eller vistelse i ett land med hög tuberkulosförekomst. I samband därmed granskas hälsodeklarationens uppgifter om tidigare BCG-vaccination (bacille Calmette-Guérin) och eventuell hälsoundersökning avseende tuberkulos. Sjömannen bör vidare svara på om han haft symtom i form av långvarig hosta, upphostningar, avmagring, nattliga svettningar eller oklara febertillstånd. 2. Tuberkulinprövning (Mantoux med PPD RT23 2 TU, eller Rhoditest ). Tuberkulinprov bör normalt tas på den som är nybörjare i sjömansyrket eller första gången genomgår fullständig undersökning för att erhålla läkarintyg för obegränsad fart. Om tuberkulinreaktionen är positiv (Mantoux mer än eller lika med 6 mm eller Rhoditest mer än eller lika med 2 mm) och den undersökte inte tidigare BCG-vaccinerats, bör vederbörande remitteras till tuberkulosenhet. Vid negativ tuberkulinreaktion bör läkaren erbjuda BCG-vaccination hos en tuberkulosenhet. Kontroll av vaccinationsresultatet erfordras inte. Tuberkulinprövning utförs inte om mindre än tre år förflutit sedan det senaste provet. Vid en senare periodisk hälsoundersökning utförs ej rutin-mässigt tuberkulinprövning. Sjömän som vid nyanställning är tuberkulinnegativa bör i samband med erbjudandet av BCG-vaccination göras uppmärksamma på att det under tjänstgöring inte kommer att ske några upp-repade rutinkontroller med avseende på tuberkulos, utan att
de själva bör uppmärksamma sådana symtom som nämnts i punkt 1 och vid behov söka läkarvård utan dröjsmål. 3. Lungröntgenundersökning. Icke BCG-vaccinerade personer, som är nybörjare i sjömansyrket eller första gången genomgår fullständig undersökning för att erhålla läkarintyg för obegränsad fart, bör lungröntgenundersökas även om de är symtomfria. En sådan undersökning som är utförd inom den senaste tvåårsperioden godtas dock i fråga om symtomfria personer utan påvisad tuberkulos. Vid en senare periodisk hälsoundersökning utförs ej rutinmässigt lungröntgenundersökning. För sjömän, som vid nyanställning är tuberkulinnegativa och avböjer BCG-vaccination, rekommenderas dock lungröntgenundersökning vart sjätte år eller vid symtom. Till 2 kap. 8 Det är viktigt att alla som reser utomlands har god kunskap om HIV/aids-högriskområden, smittvägar, riskbeteende, prevention etc. Läkaren bör i samband med hälsoundersökning informera sjömannen om detta samt erbjuda eller uppmana till HIV-test om risk finns för överförd smitta. Till 3 kap. 1 Om en sjöman inte uppfyller kraven enligt sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS 1981:56, omtryck 1990:7) med föreskrifter och allmänna råd om kraven på syn- och hörselförmåga för sjöfolk, kan han eventuellt rådas att ansöka om dispens hos Sjöfartsverket, fartygsoperativa sektionen, 601 78 Norrköping. Tillvägagångssättet vid en ansökan regleras i 6 nämnda kungörelse. Exempel på tillämpningen av de faktorer som allmänt skall styra en tjänstbarhetsbedömning har lämnats i de allmänna råden till 2 kap. 2 första stycket punkterna 1 och 2. Här nedan ges ytterligare allmänna råd angående tjänstbarhetsbedömningen. 1. Tjänstbarhetsbedömningar i allmänhet. Vid bedömning av en persons hälsotillstånd och dess inverkan på arbetsförmågan m. m. vid tjänstgöring till sjöss bör läkaren ställa den undersöktes prestationsförmåga i relation till den avsedda befattningen ombord. Läkaren bör vidare - om det föreligger någon sjukdom - söka bedöma om denna kan medföra risk för akut insjuknande eller gradvis inträdande försämring av hälsotillståndet vid tjänstgöring till sjöss. Observera också att liknande krav särskilt har påpekats beträffande sjukdom eller skada inom syn- och hörselorganen (se den under punkt 2 här nedan redovisade 5 i sjöfartsverkets kungörelse SJÖFS 1981:56, omtryck 1990:7). Läkaren bör vid tjänstbarhetsbedömningen särskilt beakta att i fråga om fartyg, som befinner sig på långt avstånd från hamn, besättningen vanligen är hänvisad till de begränsade sjukvårdsresurserna ombord. En sjukdom som kräver längre tids behandling med visst läkemedel, kan utgöra hinder för tjänstgöring till sjöss. Så är fallet om sjukdomen är av den arten att hälsotillståndet hastigt skulle försämras, om läkemedelstillförseln plötsligt
skulle avbrytas, t. ex. genom att läkemedlet tar slut under en sjöresa eller förkommer. I detta sammanhang kan erinras om att vissa läkemedel skall ingå i skeppsapotek. Dessa finns f. n. förtecknade i socialstyrelsens kungörelse om skeppsapotek. Bemyndigandet att meddela föreskrifter om skeppsapotek är fr. o. m. år 1990 överfört till sjöfartsverket. I den mån läkaren känner sig osäker om villkoren för den aktuella tjänstgöringen, kan han söka samråd med läkare vid en företagshälsovårdscentral, till vilken sjöfolk med liknande tjänstgöring är anslutna. Sjöfartsverket har i fartygssäkerhetsförordningen (1988:594) bemyndigats att meddela föreskrifter enligt 8 kap. 5 och 6 fartygssäkerhetslagen (1988:49). Sådana föreskrifter kan bl. a. innebära krav på läkarundersökning vid fartygsarbete av riskabelt slag, förbud mot att till sådant arbete anlita särskilt mottagliga personer samt förbud mot eller villkor för att använda en viss grupp av arbetstagare till fartygsarbete av riskabelt slag. Om läkaren bedömer sjömannens hälsotillstånd inte utgöra hinder mot påmönstring i en viss befattning, kan läkaren i ett särskilt meddelande till befälhavaren (se 4 kap. 5 ) göra denne uppmärksam på en observerad sjuklighet eller svaghet, som kan utsätta sjömannen för särskild risk för ohälsa eller skada vid vissa slags arbeten. Läkaren bör uppmärksamma möjligheter till omplacering, anpassning eller rehabilitering av sjömän med arbetshandikapp av något slag. Det ingår i företagshälsovårdens, skyddskommittéers och arbetsgivarnas personalverksamhet att arbeta med sådana frågor. 2. Bedömningen av vissa sjukdomar med hänsyn till tjänstbarheten. Sådan infektionssjukdom som i smittskyddslagen (1988:1472) hänförs till samhällsfarliga sjukdomar utgör oftast i smittsamt skede ett hinder för tjänstgöring till sjöss. Hit hör exempelvis salmonellainfektion och tuberkulos. Har infektionssjukdomen kommit under behandling och är smittsamheten ringa kan sjötjänstgöring komma i fråga, vilket bör prövas av läkare helst i samråd med patientens behandlande läkare eller i tillämpliga fall med smittskyddsläkare. Här kan påpekas att infektion av HIV (humant immunbristvirus) är smittsam endast i speciella situationer och därför inte utgör hinder för sjötjänst, förutsatt att patienten beräknas komma att leva så, att inte andra personer utsätts för smittrisk. Sjukdomar i andningsorganen, såsom kronisk luftrörskatarr, emfysem och astma med allvarlig funktionsnedsättning eller risk för akut försämring, kan utgöra hinder för tjänstgöring till sjöss. Hjärt-kärlsjukdom med allvarlig påverkan på hjärt- eller njurfunktion kan utgöra hinder för sjötjänstgöring. Njursjukdom med allvarligt nedsatt njurfunktion eller avflödeshinder i urinvägarna p. g. a. exempelvis påvisad uretärsten (sten i urinledaren) eller prostataförstoring kan utgöra hinder för tjänstgöring till sjöss. Matsmältningsorganens sjukdomar, såsom recidiverande magsår med komplikationer, gallstenssjukdom med risk för svårare stenanfall eller bråck med uppenbar risk för inklämning, kan utgöra hinder för tjänstgöring till sjöss. Allvarligare endokrina sjukdomar som manifest hyperthyreos (ökad aktivitet i sköldkörteln), Addisons sjukdom, kan utgöra hinder för tjänstgöring till sjöss. En behandlad och välinställd hypothyreos (för låg aktivitet i sköldkörteln) utgör däremot inget hinder. SJÖFS 1990:8
Diabetessjukdom utgör i många fall hinder för tjänstgöring till sjöss. En redan yrkesverksam sjöman som fått diabetes kan dock medges att kvarstå i yrket, om sjukdomen är under god kontroll. Insulinkrävande fall och fall med allvarliga kärlkomplikationer medför att sjömannen i allmänhet ej bör tjänstgöra till sjöss i obegränsad fart. Sjukdomar i centrala nervsystemet, såsom allvarlig MS (multipel skleros), resttillstånd efter allvarligare skalleller hjärnskador (kan även avse blodpropp) kan utgöra hinder för tjänstgöring till sjöss. Likaså kan epilepsi med kort anfallsfri tid utgöra hinder för sjötjänstgöring. Vanligen bör två års anfallsfrihet föreligga före tjänstgöring i obegränsad fart. Ögonsjukdomar med risk för progredierande synnedsättning kan utgöra hinder för sjötjänstgöring. Enligt 5 i sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS 1981:56, omtryck 1990:7) gäller följande. Utöver de särskilda kraven på syn- och hörselförmåga fordras det för utfärdande av ett läkarintyg utvisande att sjömannen får tjänstgöra till sjöss, att denne inte misstänks ha någon sjukdom eller skada inom syneller hörselorganen, som gör honom olämplig för befattningen eller sjömansyrket. Recidiverande eller kroniska eksem kan utgöra hinder för sjötjänstgöring. Speciell uppmärksamhet bör ägnas hudsjukdomar som kan förvärras av alltför kraftig solbestrålning, kontakt med saltvatten, oljor, lösningsmedel eller liknande. Psoriasis av lindrigare natur och utan tecken på allmän påverkan utgör i regel inte hinder för obegränsad tjänstgöring. Sjukdomar i rörelseorganen med kraftig funktionsinskränkning kan utgöra hinder för sjötjänst. Vid bedömningen bör, såsom ovan angivits, hänsyn tas till vilken befattning som avses. Psykiska sjukdomar med psykotisk symptomatologi samt allvarliga former av neuros utgör oftast hinder för sjötjänst. Angående missbruk av alkohol eller narkotika hänvisas till allmänna råd till 2 kap. 2 första stycket. Vid förekomst av en sjukdom kan i många fall tjänstgöring endast i viss befattning och/eller endast i begränsad fart övervägas. Se 3 kap. 2. 3. Ogiltigförklarat läkarintyg. Om det av hälsodeklarationen eller på annat sätt framkommer vid läkarundersökningen, att sjömannens tidigare läkarintyg för sjöfolk har blivit ogiltigförklarat av sjöfartsverket, vilket kan ske enligt mönstringslagen, bör läkaren alltid a) ta kontakt med sjöfartsverket för att därigenom få uppgift om vilka omständigheter som föranlett ogiltigförklaringen, och b) om han bedömer att sjömannen åter kan gå till sjöss med hänsyn till hälsotillståndet, efter medgivande av sjömannen ange skälen till detta i ett meddelande till sjöfartsverket. Ett beslut om ogiltigförklaring av läkarintyg för en viss person finns tillgängligt i sjöfartsverkets sjömansregister, utan upplysning om sjukdomens art. Till 3 kap. 2 Om läkaren anser att även begränsad fart, med den i 3 kap. 2 givna definitionen, är alltför vidsträckt med hänsyn till sjömannens hälsotillstånd, bör han i läkarintyget ange någon ytterligare begränsning som visar var sjömannen kan tjänstgöra, t. ex. "färjetrafik Sverige-Tyskland".
Till 4 kap. 2 Av förordningen (1979:38) om läkarintyg för sjöfolk framgår, att sjömannen på heder och samvete skall försäkra att uppgifterna i hälsodeklarationen är riktiga, samt att någon sådan deklaration inte behöver lämnas när undersökningen bara gäller syn- och hörselförmågan. Hälsodeklaration behöver inte heller lämnas, när undersökningen endast avser viss sjukdom eller skada, som tillfälligt förorsakat nedsatt tjänstbarhet till sjöss. Till 4 kap. 4 Det förutsätts i intygsblanketten, att en tonaudiometrisk kontroll (se 2 kap. 6 med allmänt råd) resulterar i ett särskilt tonaudiogram. Detta bör inte vara äldre än två månader, när läkarintyget enligt denna kungörelse utfärdas. Uppgifter om föreskriven omfattning av undersökningen finns i 2 kap. 1 med allmänt råd. Till 4 kap. 5 I fråga om längsta giltighetstider för läkarintyg vid en fullständig undersökning sägs i 19 mönstringslagen: "Läkarintyget gäller i högst två år eller, om sjömannen vid undersökningen inte fyllt 18 år, i högst ett år." I fråga om längsta giltighetstid for ett läkarintyg som avser enbart syn- och hörselförmågan sägs i 19 mönstringslagen och 5 kap. 4 fartygssäkerhetsförordningen, att intyget gäller i högst fyra år. Till 4 kap. 6 Enligt mönstringslagen gäller att, om en sjömans hälsotillstånd påtagligt har försämrats under läkarintygets giltighetstid, redaren eller befälhavaren får begära att sjömannen skall förete ett nytt läkarintyg innan befattningen tillträds. Bestämmelsen torde normalt vara tillämplig bland annat om sjömannen senast lämnade sin befattning på grund av sjukdom, s. k. sjukavmönstring. I sjukdom inräknas här även olycksfallsskada. Vidare föreskrivs i 36 sjömanslagen (1973:282), att sjöman är skyldig att underkasta sig läkarundersökning, när befälhavaren begär det. Kan det antagas att sjömannen är sjuk eller skadad, skall befälhavaren enligt samma paragraf såvitt möjligt låta honom undersökas av läkare, om sådan undersökning ej framstår såsom uppenbart opåkallad. Det kan alltså i en del fall inträffa, att sjömannen på begäran av redaren eller befälhavaren skall uppvisa nytt läkarintyg angående tjänstbarheten inom kortare tid än vad som föreskrivs generellt, innan han åter får tjänstgöra till sjöss. Det kompletterande läkarutlåtandet bör normalt avges av den läkare som behandlar sjukdomen eller skadan. Enligt allmänt råd till 4 kap. 2 behöver sjömannen inte lämna hälsodeklaration när undersökningen endast avser viss sjukdom eller skada, som tillfälligt förorsakat nedsatt tjänstbarhet till sjöss. Enligt 4 kap. 6 skall undersökningens begränsade karaktär anges på en ny intygsblankett, som då ifylls i tillämpliga delar.
Detta kan exempelvis innebära, att uppgifter om syn- och hörselförmåga utelämnas, och att tjänstbarhetsbedömningens inledande mening ändras enligt följande: "På grundval av undersökning enligt sjöfartsverkets föreskrifter efter sjukdom eller skada, som tillfälligt nedsatt den undersöktes tjänstbarhet efter föregående läkarintyg, utfärdat 19..-..-.., bedömer jag" o.s.v. Av 4 kap. 5 framgår, att läkaren till sjömannen får överlämna ett skriftligt meddelande, som denne kan lämna till befälhavaren, i fråga om omständigheter som sjukvårdsansvariga personer ombord bör känna till angående sjömannens hälsotillstånd utöver innehållet i läkarintyget. För att redaren eller befälhavaren skall erhålla ett fullständigt underlag för att bedöma i vilka befattningar sjömannen kan mönstras, förutsätts det att sjömannen uppvisar både det äldre och det kompletterande intyget. Om sjömannen så önskar för att intyget skall få längre giltighetstid, kan det i stället vara lämpligt att utföra hälsoundersökning för utfärdande av fullständigt läkarintyg för sjöfolk. Därvid skall hälsodeklaration avges enligt förordningen (1979:38) om läkarintyg för sjöfolk. Även övriga föreskrifter om fullständig undersökning blir då tillämpliga.
Bilaga 2 Formulär till blankettsatsen (Sjöv Io 585) "Läkarintyg för sjöfolk" Formuläret omfattar sidorna 16-24.
1. Dessa föreskrifter och allmänna råd träder i kraft den 1 januari 1991. 7 2. En läkare som inte har tillgång till läkarintygsblankett enligt dessa föreskrifter och allmänna råd får utfärda intyg på blankett, fastställd enligt socialstyrelsens föreskrifter m.m. (SOSFS 1982:21) om hälsoundersökning av sjöfolk, dock längst intill utgången av år 1991. KAJ JANÉRUS Bengt Erik Stenmark (Sjöfartsinspektionen) 7 Föreskrifter om upphävande av socialstyrelsens föreskrifter m.m. (SOSFS 1982:21) om hälsoundersökning av sjöfolk finns i SOSFS 1990:23. Utgivare: Johan Franson, Sjöfartsverket, Norrköping ISSN 0347-531X