EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 17.12.2015 C(2015) 8943 final KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) / av den 17.12.2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 vad gäller undantag för vissa tredjeländers offentliga myndigheter och centralbanker, indikatorer på marknadsmanipulation, tröskelvärden för offentliggörande, den behöriga myndigheten för anmälningar av uppskjutna offentliggöranden, tillstånd att handla under stängda perioder och typer av anmälningspliktiga transaktioner för personer i ledande ställning (Text av betydelse för EES) SV SV
MOTIVERING 1. BAKGRUND TILL DEN DELEGERADE AKTEN 1.1 Allmän bakgrund och syfte Den 20 oktober 2011 antog kommissionen sitt förslag till en förordning om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) 1. Förordningen (nedan kallad marknadsmissbruksförordningen) antogs av Europaparlamentet och rådet den 16 april 2014, offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 12 juni 2014 2 och kommer att börja tillämpas från och med den 3 juli 2016 3. I marknadsmissbruksförordningen fastställs ett gemensamt regelverk om insiderhandel, olagligt offentliggörande av insiderinformation och marknadsmanipulation (kallas otillbörlig marknadspåverkan i direktiv 2003/6/EG och i förslaget till förordning KOM(2011) 651 slutlig)(marknadsmissbruk), samt åtgärder för att förhindra marknadsmissbruk. Marknadsmissbruksförordningen syftar till att säkerställa de finansiella marknadernas integritet i unionen och förbättra investerarskyddet och marknadsförtroendet. För detta ändamål uppdaterar och stärker marknadsmissbruksförordningen den nu tillämpliga ramen i direktiv 2003/6/EG om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) 4 (kallas marknadsmanipulation i förordning (EU) nr 596/2014) genom att utvidga dess tillämpningsområde till nya marknader och handelsstrategier och genom att införa nya krav som syftar till att förebygga marknadsmissbruk. Särskilt syftar den nya marknadsmissbruksförordningen till att säkerställa att lagstiftningen håller jämna steg med marknadens utveckling, stärka insatserna mot marknadsmissbruk på råvarumarknaderna och relaterade derivatmarknader, stärka tillsynsmyndigheternas utredningsbefogenheter och administrativa sanktionsbefogenheter och harmonisera vissa viktiga delar, såsom krav på rapportering och anmälan. Europaparlamentets och direktiv 2014/57/EU av den 16 april 2014 om straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk (marknadsmissbruksdirektivet) 5 kompletterar marknadsmissbruksförordningen genom att kräva att samtliga medlemsstater ska se till att harmonisera straffbara handlingar vid insiderhandel och marknadsmanipulation, och att, i synnerhet, införa maximala straffrättsliga påföljder för de allvarligaste fallen av marknadsmissbruk. 1.2 Rättslig bakgrund I syfte att specificera kraven i marknadsmissbruksförordningen ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) och i dessa ange vissa delar där medlagstiftarna 1 2 3 4 5 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk). KOM(2011) 651 slutlig. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 12.6.2014, s. 1). Särskilt artiklarna 4.4 och 4.5, 5.6, 6.5 och 6.6, 7.5, 11.9, 11.10 och 11.11, 12.5, 13.7 och 13.11, 16.5, artikel 17.2 tredje stycket, artiklarna 17.3, 17.10 och 17.11, 18.9, 19.13, 19.14 och 19.15, 20.3, 24.3, 25.9, artikel 26.2 andra, tredje och fjärde styckena, artiklarna 32.5 och 33.5 ska tillämpas från och med den 2 juli 2014. Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) (EUT L 96, 12.4.2003, s. 16), i dess ändrade lydelse. EUT L 173, 12.6.2014, s. 179. SV 2 SV
har ansett det nödvändigt att bevilja respektive befogenheter till Europeiska kommissionen, inklusive de befogenheter som skulle underlätta för marknadsaktörerna att efterleva marknadsmissbruksförordningen och för de behöriga myndigheterna att genomföra den, i synnerhet vad gäller följande viktiga frågor: Artikel 6.5 i marknadsmissbruksförordningen: utvidga uteslutandet från marknadsmissbruksförordningens tillämpningsområde till att omfatta tredjeländers centralbanker och vissa offentliga myndigheter i fråga om transaktioner, handelsorder eller beteenden i penning- eller växelkurspolitiska syften eller inom ramen för förvaltning av offentlig skuld. Artikel 12.5 i marknadsmissbruksförordningen: specificera de indikatorer på marknadsmanipulation som anges i bilaga I till marknadsmissbruksförordningen för att klargöra deras delar och för att beakta den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna. Artikel 17.2 i marknadsmissbruksförordningen: införa en minimitröskel för koldioxidekvivalenter och en minimitröskel för installerad tillförd effekt när det gäller tillämpningen av undantaget från skyldigheten att offentliggöra insiderinformation. Artikel 17.3 i marknadsmissbruksförordningen: närmare ange den behöriga myndigheten för anmälningar av uppskjutna offentliggöranden av insiderinformation. Artikel 19.13 i marknadsmissbruksförordningen: närmare fastsälla de omständigheter under vilka handel under en stängd period kan tillåtas av emittenten, inbegripet vilka omständigheter som skulle betraktas som exceptionella och vilka typer av transaktioner som skulle motivera tillståndet att handla. Artikel 19.14 i marknadsmissbruksförordningen: specificera vilka typer av transaktioner som utförs av personer i ledande ställning och av dem närstående personer, vilka utlöser kravet på anmälan av dessa transaktioner. Utöver dessa centrala frågor innehåller artikel 6.3 i marknadsmissbruksförordningen ett undantag från dess tillämpningsområde för sådan verksamhet som utövas av en medlemsstat, kommissionen eller ett annat officiellt utsett organ, eller en person som handlar på deras vägnar, som rör utsläppsrätter och som utförs inom ramen för unionens klimatpolitik i enlighet med direktiv 2003/87/EG 6. I enlighet med artikel 6.6 i marknadsmissbruksförordningen ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i syfte att utvidga det undantag som fastställs i artikel 6.3 i förordningen till att omfatta vissa utsedda offentliga organ i tredjeländer som har ett ingått ett avtal med unionen enligt direktiv 2003/87/EG. Undantaget för vissa utsedda offentliga organ i tredjeländer innebär att, om Europeiska unionen ingår ett sammankopplingsavtal med tredjeländer, skulle man i de delegerade akterna kunna ange de offentliga organen i dessa tredjeländer för vilka undantaget från tillämpningen av marknadsmissbruksförordningen också skulle gälla. I detta sammanhang bör det noteras att direktiv 2003/87/EG hänvisar till avtal med tredjeländer som har ratificerat Kyotoprotokollet till FN:s ramkonvention om klimatförändringar för att möjliggöra ömsesidigt erkännande av utsläppsrätter mellan EUsystemet och andra handelssystem för växthusgaser samt avtal om erkännande av 6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32). SV 3 SV
utsläppsrätter mellan EU-systemet och förenliga obligatoriska system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser med absoluta utsläppstak som inrättats i ett annat land eller i en enhet på delstatsnivå eller regional nivå. Det finns vid tidpunkten för antagandet av de delegerade akterna inom ramen för marknadsmissbruksförordningen inga avtal som sammankopplar EU:s utsläppshandelssystem med något utsläppshandelssystem i tredjeland. Dessutom har de pågående förhandlingarna med tredjeländer om att koppla samman deras system för utsläppshandel med unionens system hittills inte lett till att man undertecknat något avtal. Eftersom bemyndigandet i artikel 6.6 i marknadsmissbruksförordningen möjliggör en utvidgning av undantaget till att omfatta de utsedda offentliga organen i ett tredjeland som redan har ett sammankopplingsavtal, kan man, i avsaknad av ett sådant sammankopplingsavtal i detta skede inte anta några delegerade akter på detta område. 2. SAMRÅD SOM FÖREGÅTT ANTAGANDET AV AKTEN Enligt förordning (EU) nr 1095/2010 7 ska Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (nedan kallad Esma) fungera som ett oberoende rådgivande organ till kommissionen och får, på begäran av kommissionen, eller på eget initiativ avge yttranden till kommissionen i alla frågor som har samband med dess behörighetsområde. För att uppfylla sitt mandat till följd av befogenheterna i marknadsmissbruksförordningen att specificera vissa delar i den förordningen i de delegerade akterna, har kommissionen gett Esma i uppdrag att förse den med teknisk rådgivning om möjliga delegerade akter som rör marknadsmissbruksförordningen. Den 8 oktober 2013 sände kommissionen en formell begäran om teknisk rådgivning till Esma om möjliga delegerade akter som rör marknadsmissbruksförordningen 8. Den 14 november 2013 offentliggjorde Esma ett diskussionsunderlag 9 och tog emot över 50 svar 10. På grundval av återkopplingen från berörda parter, offentliggjorde Esma den 11 juli 2014 ett samrådsdokument 11 som innehöll specifika frågor till de berörda parterna. En offentlig hearing hölls i Esmas lokaler den 8 oktober 2014. Samrådet avslutades den 15 oktober 2014. Svar inkom från europeiska och nationella sammanslutningar, enskilda kapitalförvaltningsföretag, banker, värdepappersföretag, emittenter, reglerade marknader och handelssystem, forskare och medborgare. Esma har också samrått med den intressentgrupp för värdepapper och marknader som inrättats i enlighet med artikel 37 i förordning (EU) nr 1095/2010. Den 2 februari 2015 lämnade Esma till kommissionen en slutlig rapport (baserad på offentliga samråd och dess arbete) som rör Esmas tekniska rådgivning om möjliga delegerade akter i samband med marknadsmissbruksförordningen 12. I sin tekniska rådgivning har Esma också lämnat en förklaring om hur resultatet av samrådet har beaktats vid utarbetandet av den slutliga tekniska rådgivningen till kommissionen. 7 8 9 10 11 12 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84). Begäran till Esma om teknisk rådgivning om möjliga delegerade akter som rör förordningen om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk). Finns på: http://ec.europa.eu/finance/securities/docs/abuse/131023_esma-mandate_en.pdf. Finns på: http://www.esma.europa.eu/system/files/2013-1649_discussion_paper_on_market_ abuse_regulation_0.pdf. Finns på: http://www.esma.europa.eu/content/esma%e2%80%99s-policy-orientations-possibleimplementing-measures-under-market-abuse-regulation. ESMA/2014/808. Finns på: http://www.esma.europa.eu/system/files/esma_2014-808_consultation_paper on_mar_draft_technical_advice_0.pdf. Slutrapport Esma 2015/224. Finns på: http://www.esma.europa.eu/system/files/2015-224.pdf. SV 4 SV
De viktigaste delarna i de delegerade akterna har diskuterats i expertgruppen för europeiska värdepapperskommittén vid mötena den 11 februari 2015, den 23 april 2015 och den 19 maj 2015. Särskilda diskussioner med berörda ledamöter av Europaparlamentet har också ägt rum. När kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, också på expertnivå, och när den förbereder och utarbetar delegerande akter, måste kommissionen också säkerställa en samtidig och relevant överföring i rätt tid av relevanta dokument till Europaparlamentet och rådet. 3. KONSEKVENSBEDÖMNING Den omfattande processen med samråd och testning på fältet som beskrivits ovan kompletterades med en konsekvensbedömningsrapport. Konsekvensbedömningsnämnden avgav ett positivt yttrande den 22 maj 2015. I konsekvensbedömningsrapporten diskuterade man i detalj olika delar av den delegerade förordningen och den inriktades på en bedömning av de politiska alternativ som ansågs bäst lämpade för att genomföra de befogenheter som anges i förordning (EU) nr 596/2014. Målet med den delegerade förordningen är att skydda investerare mot marknadsmissbruk (insiderhandel, olagligt röjande av insiderinformation och marknadsmanipulation) och att förbättra insyn, integration och integritet på finansmarknaderna i unionen. 3.1 Kostnads nyttoanalys Genom konsekvensbedömningen av de delegerade akterna såg man på strategiska alternativ till olika frågor som rör förordning (EU) nr 596/2014 och eftersom det för varje fråga som analyserades i konsekvensbedömningen bara valdes ett alternativ, finns det relativt lite interaktion, överlappning eller interferens mellan de alternativ som föredras. I konsekvensbedömningen analyserades en rad effekter, inklusive kostnader och fördelar (kostnadsbesparingar), sociala effekter, effekter på emittenter på tillväxtmarknader för små och medelstora företag, effekter på tredjeländer och på EU:s konkurrenskraft, liksom bredare samhälleliga effekter, exempelvis miljöpåverkan och konsekvenser för de grundläggande rättigheterna. De analyserade strategialternativen förväntas, på det hela taget, bidra till att säkerställa marknadens integritet, transparens och att bidra till bättre prisbildning på de finansiella marknaderna. De kommer också att begränsa efterlevnadskostnaderna och bidra till att minska den administrativa bördan. Slutligen förväntas paketet med föredragna alternativ bidra till ett effektivt genomförande av förordning (EU) nr 596/2014. 3.2 Subsidiaritet och proportionalitet Europeiska kommissionens och EU:s rätt att agera analyseras i den konsekvensbedömning som åtföljer förslaget till förordning om marknadsmissbruk. Den rättsliga grunden för åtgärden lämnas och avgränsas av befogenheten att anta delegerade akter och genomförandeåtgärder som kommissionen ges i förordning (EU) nr 596/2014, enligt vilken delegerade akter ska antas på angivna områden för att säkerställa att förordning (EU) nr 596/2014 genomförs på ett enhetligt sätt i hela Europeiska unionen. Enligt subsidiaritetsprincipen (artikel 5.3 i EUF-fördraget) ska åtgärder vidtas på EU-nivå endast om målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå. I analysen av konkreta alternativ för tillhandahållandet av genomförandeåtgärderna övervägs definitionen av, och i vilken utsträckning en harmonisering är nödvändig, alltid med hänsyn tagen till subsidiaritetsprincipen. SV 5 SV
Däremot skulle åtgärder enbart på medlemsstatsnivå inte på ett effektivt och ändamålsenligt sätt åtgärda dessa frågor, mot bakgrund av den gränsöverskridande karaktär som kännetecknar finansiella marknader, och skulle leda till ytterligare fragmentering av den inre marknaden med olika bestämmelser i olika medlemsstater med avseende på transparens och integritet på finansmarknaderna, vilket klart skulle strida mot ordalydelsen och andan i förordning (EU) nr 596/2014. Med andra ord, om inte bestämmelserna specificeras ytterligare, finns det fortfarande en risk för att det underliggande problem som beskrivs i den konsekvensbedömning som åtföljer förordningen om marknadsmissbruk inte hanteras korrekt och för att målen för de politiska åtgärderna i förordning (EU) nr 596/2014 inte kommer att uppnås. I denna konsekvensbedömning utvärderas proportionalitetsprincipen vid analysen av olika alternativ, man undersöker effektivitet och kostnader där de olika alternativen uppnår de önskade målen, i syfte att säkerställa att ett visst alternativ inte sträcker sig utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de strategiska målen. 3. DEN DELEGERADE AKTENS RÄTTSLIGA ASPEKTER 4.1 Kapitel 2: Undantag för vissa offentliga myndigheter och centralbanker i tredjeland Artikel 6.1 i förordning (EU) nr 596/2014 innehåller ett undantag från förordningens tillämpningsområde för transaktioner, handelsorder eller beteenden i penning- eller växelkurskurspolitiska syften eller inom ramen för förvaltning av offentlig skuld som genomförs av en medlemsstat, medlemmarna av ECBS, ett ministerium, en byrå eller ett specialföretag (special purpose vehicle) i en eller flera medlemsstater, eller av en person som handlar på dess vägnar, eller när det gäller en medlemsstat som är en federal stat, och en av delstaterna i federationen. I enlighet med artikel 6.5 ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter för att utvidga detta undantag till att omfatta vissa offentliga myndigheter och centralbanker i tredjeland. I enlighet med artikel 6.5 andra stycket utarbetade kommissionen, och lade för Europaparlamentet och rådet fram, en rapport med en bedömning av den internationella behandlingen av vissa offentliga organ med uppdrag att förvalta eller delta i förvaltningen av offentlig skuld och av centralbanker i tredjeland. Rapporten innehöll en jämförande analys av behandlingen av vissa organ och centralbanker inom tredjeländers rättsliga regelverk, och de riskhanteringsstandarder som ska tillämpas på transaktioner som utförts av dessa organ och av centralbankerna i dessa jurisdiktioner. I rapporten drogs slutsatsen att det var lämpligt att utvidga undantaget i artikel 6.1 till att också omfatta vissa offentliga myndigheter och centralbanker i dessa tredjeländer. Denna del av den delegerade förordningen uppfyller de befogenheter som härrör från förordning (EU) nr 596/2014 genom att närmare ange vilka offentliga myndigheter och centralbanker i tredjeländer som omfattas av undantaget i enlighet med artikel 6.1 i förordning (EU) nr 596/2014. 4.2 Kapitel 3: Indikatorer på marknadsmanipulation I enlighet med artikel 12.5 i förordning (EU) nr 596/2014 ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i vilka man närmare anger de indikatorer på marknadsmanipulation som anges i bilaga I för att klargöra deras delar och för att beakta den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna. I förordning (EU) nr 596/2014 anges de aktiviteter som kommer att utgöra marknadsmanipulation och beteenden som bör anses utgöra marknadsmanipulation och SV 6 SV
upprättas en icke uttömmande förteckning över indikatorer i samband med falska eller vilseledande signaler och fastlåsning av priser och indikatorer relaterade till användning av falska förespeglingar eller där andra slag av vilseledande eller manipulationer utnyttjas (artikel 12.1 12.3 och bilaga I). Denna del av den delegerade förordningen uppfyller de befogenheter som härrör från förordning (EU) nr 596/2014 genom att närmare ange de indikatorer på marknadsmanipulation som anges i bilaga I i förordning (EU) nr 596/2014. 4.3 Kapitel 4: Minimitröskelvärden för undantag för vissa deltagare på marknaden för utsläppsrätter från kravet att offentliggöra insiderinformation I enlighet med artikel 17.2 i förordning (EU) nr 596/2014 ska deltagare på marknaden för utsläppsrätter offentliggöra insiderinformation om utsläppsrätter för sin verksamhet, inklusive flygverksamhet eller installationer som anges i direktivet om EU:s utsläppshandelssystem. Detta offentliggörande ska innefatta information om kapacitet och utnyttjande av installationer, inbegripet information om installationerna inte är tillgängliga. I förordning (EU) nr 596/2014 anges dock att deltagare på marknaden för utsläppsrätter inte betraktas som deltagare på marknaden för utsläppsrätter under förutsättning att utsläppen från deras installationer eller flygverksamhet understiger minimitrösklarna för utsläpp av koldioxidekvivalenter och, om de bedriver förbränningsprocesser, för installerad tillförd effekt. Deltagare på marknaden för utsläppsrätter som inte omfattas av definitionen av deltagare på marknaden för utsläppsrätter omfattas inte av ovannämnda krav på att offentliggöra insiderinformation, eftersom de inte anses ha en väsentlig inverkan på priset på utsläppsrätter eller auktionerade produkter. Denna del av den delegerade förordningen uppfyller befogenheterna som härrör från artikel 17.2 tredje stycket i förordning (EU) nr 596/2014 och fastställer minimitrösklar för offentliggörande av insiderinformation av deltagare på marknaden för utsläppsrätter. I den delegerade akten fastställs på grundval av en studie som genomförts av en extern konsult (Europe Economics och Norton Rose Fulbright) tröskelvärden som skulle täcka de största utsläpparna men samtidigt inte fånga mindre deltagare vars utsläpp inte förväntas ha en väsentlig inverkan på priset på utsläppsrätter eller derivat därav. Studien offentliggjordes i juli 2014 och rekommenderade en tröskel på 6 miljoner ton koldioxid. Detta tröskelvärde för utsläppen skulle motsvara en tröskel på 2,430 MW av installerad tillförd effekt. Enligt resultatet av studien skulle dessa tröskelvärden omfatta 70 företag (cirka 857 företag skulle undantas) och därmed täcka nästan 70 % av de totala utsläppen 2011. 4.4 Kapitel 5: Fastställande av den behöriga myndigheten för anmälningar av uppskjutna offentliggöranden av insiderinformation Genom artikel 17.3 i förordning (EU) nr 596/2014 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att närmare ange den behöriga myndighet som ska underrättas om att offentliggörandet av insiderinformationen har skjutits upp eller kommer att skjutas upp. I artikel 17.1 krävs att emittenter av finansiella instrument så snabbt som möjligt informerar allmänheten om särskild priskänslig icke-offentlig information som, om den offentliggjordes, skulle kunna förväntas ha en väsentlig inverkan på priset på finansiella instrument från nämnda emittent när denna information direkt berör denna emittent. En liknande skyldighet gäller även för deltagare på marknaden för utsläppsrätter i enlighet med artikel 17.2. Genom undantag från kravet på omedelbart offentliggörande i enlighet med artikel 17.4 och 17.5, får en emittent eller en deltagare på marknaden för utsläppsrätter, på eget ansvar skjuta upp SV 7 SV
offentliggörandet av insiderinformation. I sådana fall måste emittenten eller deltagaren på marknaden för utsläppsrätter underrätta den behöriga myndighet som kommer att specificeras i en delegerad akt i enlighet med artikel 17.3. I enlighet med artikel 17.4 får en emittent eller en deltagare på marknaden för utsläppsrätter, på eget ansvar, skjuta upp offentliggörandet av insiderinformation, exempelvis om omedelbart offentliggörande av insiderinformation sannolikt skulle skada emittentens legitima intressen (pågående förhandlingar som kan påverkas om de offentliggörs eller om ett godkännande från ett annat av emittentens organ krävs för ett beslut eller för att ett avtal ska gälla osv., och således inte bör offentliggöras innan de avslutats). I sådana fall där en emittent eller en deltagare på marknaden för utsläppshandel har skjutit upp offentliggörandet av insiderinformation, krävs det, i enlighet med artikel 17.4, att den behöriga myndigheten i efterhand informeras om att offentliggörandet av insiderinformationen har skjutits upp. I enlighet med artikel 17.5 är emittenten, för att bevara stabiliteten i det finansiella systemet om offentliggörandet av insiderinformationen riskerar att äventyra emittentens finansiella stabilitet och stabiliteten i det finansiella systemet, skyldig att på förhand meddela den behöriga myndigheten om sin avsikt att skjuta upp offentliggörandet och få den behöriga myndighetens medgivande. Den delegerade akten avser att se till att den enda behöriga myndighet som tar emot anmälan också är den som har mest intresse av marknadsövervakning och att man undviker att emittenten gör en skönsmässig bedömning. När det gäller deltagare på marknaden för utsläppsrätter, är valet av behörig myndighet i den medlemsstat där deltagaren på marknaden för utsläppsrätter är registrerad en lösning som alltid med säkerhet identifierar en enda behörig myndighet, och detta begränsar den administrativa bördan för deltagarna på marknaden för utsläppsrätter genom att man säkerställer att de inte behöver göra flera parallella anmälningar till ett flertal behöriga myndigheter. 4.5 Kapitel 4: Handel under en stängd period I artikel 19.11 i förordning (EU) nr 596/2014 förbjuds en person i ledande ställning att genomföra transaktioner under en stängd period, vilket är en period på 30 kalenderdagar före offentliggörandet av en delårsrapport eller en bokslutskommuniké som emittenten är skyldig att offentliggöra i enlighet med handelsplatsens bestämmelser eller nationell rätt. Förbudet mot att genomföra transaktioner under en stängd period är dock inte absolut och därför föreskrivs i artikel 19.12 ett undantag från detta förbud. I synnerhet kan emittenten göra det möjligt för en person i ledande ställning att handla under en stängd period från fall till fall på grundval av exceptionella omständigheter, såsom allvarliga finansiella svårigheter, som kräver omedelbar försäljning av aktier. Handel under en stängd period kan också undantagsvis tillåtas på grund av särdragen för den handel som sker med anledning av transaktioner som utförs inom ramen för eller är relaterade till aktieoptions- eller sparprogram för anställda, eller transaktioner där det underliggande intresset i det berörda värdepappret inte ändras. Genom artikel 19.13 i förordning (EU) nr 596/2014 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att närmare fastställa de omständigheter under vilka handel under en stängd period kan tillåtas av emittenten. Denna del av den delegerade förordningen uppfyller befogenheterna och anger de omständigheter under vilka handel under en stängd period kan tillåtas av emittenten. SV 8 SV
4.6 Kapitel 7: Typer av anmälningspliktiga transaktioner för personer i ledande ställning Med tanke på tonvikten på transparens på finansmarknaderna, krävs det i artikel 19 i förordning (EU) nr 596/2014 att personer i ledande ställning eller dem närstående personer ska anmäla sina transaktioner i aktier eller skuldebrev eller andra därmed förbundna finansiella instrument till emittenten och till den behöriga myndigheten. Liknande anmälningsskyldighet föreligger för deltagare på marknaden för utsläppsrätter med avseende på transaktioner avseende utsläppsrätter, auktionerade produkter eller därtill relaterade derivat. Emittenten eller deltagarna på marknaden för utsläppsrätter bör se till att de anmälda uppgifterna offentliggörs utan dröjsmål och senast tre affärsdagar efter transaktionen. I artikel 19.7 i förordning (EU) nr 596/2014 anges en icke uttömmande förteckning över tre typer av transaktioner som måste anmälas: pantsättning eller utlåning av finansiella instrument av, eller på uppdrag av, en person i ledande ställning, transaktioner utförda av personer som yrkesmässigt arrangerar eller genomför transaktioner, inklusive transaktioner inom ramen för ett diskretionärt uppdrag och vissa transaktioner som utförs inom ramen för en livförsäkring. Denna del av den delegerade förordningen uppfyller bemyndigandet i artikel 19.14 i förordning (EU) nr 596/2014 och specificerar de typer av transaktioner som utlöser kravet på anmälningsskyldighet. SV 9 SV
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) / av den 17.12.2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 vad gäller undantag för vissa tredjeländers offentliga myndigheter och centralbanker, indikatorer på marknadsmanipulation, tröskelvärden för offentliggörande, den behöriga myndigheten för anmälningar av uppskjutna offentliggöranden, tillstånd att handla under stängda perioder och typer av anmälningspliktiga transaktioner för personer i ledande ställning (Text av betydelse för EES) EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG 1, särskilt artiklarna 6.5, 12.5, 17.2, 17.3, 19.13 och 19.14, och av följande skäl: (1) Genom förordning (EU) nr 596/2014 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för ett antal närbesläktade frågor om undantaget för vissa tredjeländers offentliga myndigheter och centralbanker från tillämpningsområdet för den förordningen, indikatorer på marknadsmanipulation, tröskelvärdena för offentliggörande av insiderinformation av deltagare på marknaden för utsläppsrätter, angivande av behöriga myndighet för anmälan av uppskjutna offentliggöranden av insiderinformation, de omständigheter under vilka handel under en stängd period kan tillåtas av emittenten och typer av anmälningspliktiga transaktioner för personer i ledande ställning. (2) Medlemsstater, medlemmarna av ECBS, ett ministerium, en byrå eller ett specialföretag (special purpose vehicles) i en eller flera medlemsstater samt unionen och vissa andra offentliga organ eller personer som handlar på deras vägnar bör kunna föra penning- eller växelkurspolitik eller förvalta offentlig skuld utan begränsningar, i den mån verksamheten utförts i allmänhetens intresse och endast inom ramen för dessa strategier. (3) Ett undantag från tillämpningsområdet för förordning (EU) nr 596/2014 för verksamhet som utförs i allmänhetens intresse får, i enlighet med artikel 6.5 i förordning (EU) nr 596/2014, utvidgas till att omfatta vissa offentliga organ med uppdrag att förvalta eller delta i förvaltningen av offentlig skuld och till centralbanker i tredjeland när de uppfyller de relevanta kraven. För detta ändamål utarbetade kommissionen, och lade för Europaparlamentet och rådet fram, en rapport med en bedömning av den internationella behandlingen av offentliga organ med uppdrag att 1 EUT L 173, 12.6.2014, s. 1. SV 10 SV
förvalta eller delta i förvaltningen av offentlig skuld och av centralbanker i tredjeland. Rapporten innehöll en jämförande analys av behandlingen av dessa organ och centralbanker inom tredjeländers rättsliga regelverk, och de riskhanteringsstandarder som ska tillämpas på transaktioner som utförts av dessa organ och av centralbankerna i dessa jurisdiktioner. I rapporten drogs, i den jämförande analysen, slutsatsen att det var lämpligt att utvidga undantaget för transaktioner, handelsorder eller beteenden i penning- eller växelkurskurspolitiska syften eller inom ramen för förvaltning av offentlig skuld, till att också omfatta vissa offentliga organ och centralbanker i tredjeland. (4) En förteckning över undantagna offentliga organ och centralbanker i tredjeländer bör fastställas och ses över vid behov. (5) Det är nödvändigt att fastställa indikatorerna på marknadsmanipulation i samband med falska eller vilseledande signaler och låsning av priser som anges i bilaga I till förordning (EU) nr 596/2014, för att klargöra deras delar och för att beakta den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna. Därför bör man lämna en icke uttömmande förteckning över sådana indikatorer, inbegripet exempel på praxis. (6) När det gäller viss praxis bör ytterligare indikatorer fastställas, eftersom de kan klargöra och illustrera sådan praxis. Dessa indikatorer bör inte betraktas som uttömmande eller avgörande och deras förbindelser till ett eller flera exempel på praxis bör inte betraktas som uttömmande. Exemplen på praxis bör inte anses utgöra marknadsmanipulation i sig, men bör beaktas när transaktioner eller handelsorder granskas av marknadsaktörer och behöriga myndigheter. (7) Ett proportionellt tillvägagångssätt bör följas, med hänsyn till arten på och särskilda egenskaper hos de finansiella instrument och marknader som berörs. Exemplen kan kopplas till och illustrera en eller flera indikatorer på marknadsmanipulation som föreskrivs i bilaga I till förordning (EU) nr 596/2014. Följaktligen kan en viss praxis omfatta mer än en indikator på marknadsmanipulation som föreskrivs i bilaga I till förordning (EU) nr 596/2014, beroende på hur den används, och en viss överlappning kan förekomma. På liknande sätt kan viss annan praxis, fastän det inte uttryckligen hänvisas till sådan praxis i denna förordning, illustrera var och en av de indikatorer som anges i denna förordning. Därför bör marknadsaktörer och behöriga myndigheter ta hänsyn till andra ospecificerade omständigheter som kan anses utgöra en potentiell marknadsmanipulation enligt definitionen i förordning (EU) nr 596/2014. (8) Vissa exempel på praxis som anges i denna förordning beskriver fall som ingår i begreppet marknadsmanipulation eller som, i vissa avseenden, hänvisar till manipulerande beteende. Å andra sidan kan vissa exempel på praxis anses vara legitima, om till exempel en person som inleder transaktioner eller lägger handelsorder, vilka kan anses utgöra marknadsmanipulation, kan påvisa att hans eller hennes skäl för att inleda sådana transaktioner eller lägga sådana handelsorder var legitima och i överensstämmelse med godtagen praxis på den berörda marknaden. (9) För att förteckna exempel på praxis som hänvisar till indikatorer på marknadsmanipulation som anges i bilaga I till förordning (EU) nr 596/2014, omfattar korshänvisningar i bilaga II till den här förordningen både relevanta exempel på praxis och ytterligare indikatorer som hör samman med detta exempel. (10) För ändamålet med indikatorer på marknadsmanipulation som anges i denna förordning ska alla hänvisningar till handelsorder omfatta alla typer av order, däribland ursprungliga handelsorder, ändringar, uppdateringar och återkallelser, SV 11 SV
oavsett om de har verkställts eller inte, av de metoder som använts för att få tillgång till en handelsplats eller genomföra en transaktion eller lägga en handelsorder och huruvida handelsordern har förts in i handelsplatsens orderbok. (11) Deltagare på marknaden för utsläppsrätter är en särskild undergrupp av deltagare på marknaden för utsläppsrätter. Bland deltagarna på utsläppsrättsmarknaden, bör de som överstiger vissa minimitrösklar kvalificera som deltagare på marknaden för utsläppsrätter, och kravet på offentliggörande av insiderinformation bör bara tillämpas på dem. Därför bör dessa minimitröskelvärden tydligt fastställas. (12) Enligt definitionen på insiderinformation i artikel 7.4 i förordning (EU) nr 596/2014, måste en deltagare på utsläppsrättsmarknaden från fall till fall bedöma huruvida uppgifterna i fråga uppfyller kriterierna på insiderinformation. Detta innebär att en deltagare på utsläppsrättsmarknaden inte förväntas offentliggöra all information om sin fysiska verksamhet. En deltagare på marknaden för utsläppsrätter bör korrekt bedöma den information som står på spel, med hänsyn tagen till marknadsförhållandena och andra yttre faktorer som kan ha en inverkan på priset på en utsläppsrätt vid den tidpunkt när informationen uppstår. (13) Det undantag som anges i artikel 17.2 i förordning (EU) nr 596/2014 utesluter från definitionen av deltagare på marknaden för utsläppsrätter de deltagare där de installationer eller den flygverksamhet som de äger, kontrollerar eller ansvarar för, under föregående år uppvisade utsläpp som inte överskred en minimitröskel för koldioxidekvivalenter och, om de bedriver förbränningsprocesser, har haft en installerad tillförd effekt som inte överskrider en minimitröskel. Därför bör minimitröskelvärdena avse alla företag, inklusive flygverksamhet eller installationer, som den berörda deltagaren på den berörda marknaden för utsläppsrätter eller dess moderföretag eller relaterade företag, äger eller kontrollerar eller för vilket deltagaren, dess moderföretag eller relaterade företag helt eller delvis ansvarar för driftsfrågor. (14) Den årliga minimitröskeln för koldioxidekvivalenter och tröskeln för en installerad tillförd effekt bör beaktas sammantaget för att kravet inte ska gälla. Därför bör det vara tillräckligt att överskrida ett av de två tröskelvärdena för att kravet på offentliggörande i enlighet med artikel 17.2 ska bli tillämpligt. (15) För att öka marknadens integritet, samtidigt som man undviker alltför omfattande offentliggöranden, är det lämpligt att fastställa minimitröskelvärden på en nivå som undantar företag som sannolikt inte förfogar över insiderinformation. (16) Minimitröskelvärdena bör ses över på lämpligt sätt för att bedöma deras funktion när det gäller, bland annat, den förväntade ökningen av transparens på marknaden för utsläppsrätter, inbegripet antalet rapporterade händelser och administrativ börda, utveckling och mognad på marknaden för utsläppsrätter, antalet deltagare på marknaden för utsläppsrätter och effekterna på tillgången på företagsspecifik information och på prisbildningen eller investeringsbesluten på marknaden för utsläppsrätter. (17) Med hänsyn till det utökade tillämpningsområdet för förordning (EU) nr 596/2014 i fråga om de finansieringsinstrument som omfattas bör det, mot bakgrund av det faktum att kravet på efterhandsanmälan till den behöriga myndigheten tillämpas på emittenter som har ansökt om upptagande till handel eller godkänt att deras finansiella instrument upptas till handel på en reglerad marknad i en medlemsstat eller, när det rör sig om instrument som bara handlas på en MTF- eller OTF-plattform, emittenter som har godkänt att deras finansiella instrument handlas på en MTF- eller OTF-plattform SV 12 SV
eller som har ansökt om upptagande till handel av deras finansiella instrument på en MTF-plattform i en medlemsstat och det faktum att sådana emittenter kan ha sina finansiella instrument som tagits upp till handel eller handlas på handelsplatser i olika medlemsstater, säkerställas att det i samtliga fall är den enda behöriga myndigheten som tagit emot anmälan som är den som har mest intresse för marknadsövervakning och att man undviker att emittenten gör en skönsmässig bedömning. Detta tillvägagångssätt bygger på användningen av begreppet aktierelaterade värdepapper. (18) Skyldigheten att anmäla att offentliggörande av insiderinformation till den behöriga myndighet uppskjutits, som anges i artikel 17.4 i förordning (EU) nr 596/2014, gäller även för deltagare på marknaden för utsläppsrätter. I fråga om tillämpningsområde är förordning (EU) nr 596/2014 tillämplig på deltagare på marknaden för utsläppsrätter som är verksamma antingen på den primära marknaden för utsläppsrätter eller auktionerade produkter baserade på sådana (budgivning vid sådana auktioner) och på andrahandsmarknaden för utsläppsrätter av derivat av dessa. (19) För att säkerställa att en enda behörig myndighet identifieras med säkerhet för deltagare på marknaden för utsläppsrätter, bör den behöriga myndigheten för ändamålet med anmälningar i enlighet med artikel 17.4 i förordning (EU) nr 596/2014 vara den behöriga myndigheten i den medlemsstat där deltagaren på marknaden för utsläppsrätter är registrerad, som i artikel 19.2 i den förordningen, snarare än den behöriga myndigheten för var och en av de handelsplatser där utsläppsrätterna handlas. (20) Valet av behörig myndighet i den medlemsstat där deltagaren på marknaden för utsläppsrätter är registrerad är en lösning som alltid med säkerhet identifierar en enda behörig myndighet, och detta begränsar den administrativa bördan för deltagare på marknaden för utsläppsrätter genom att säkerställa att de inte behöver göra flera parallella anmälningar till ett flertal behöriga myndigheter. (21) En emittent får under exceptionella omständigheter tillåta en person i ledande ställning att genomföra en omedelbar försäljning av sina aktier under en stängd period. Emittentens tillstånd bör ges från fall till fall och det första kriteriet bör vara att en person i ledande ställning har begärt och, före varje transaktion, erhållit emittentens tillstånd till handel. För att göra det möjligt för emittenten att bedöma de enskilda omständigheterna i varje enskilt fall bör begäran motiveras och innehålla en förklaring av den planerade transaktionen och en beskrivning av omständigheterna av undantagskaraktär. (22) Beslutet att bevilja tillstånd till handel bör endast övervägas om anledningen till begäran om att inleda en transaktion är exceptionell. Detta undantag bör tolkas restriktivt, utan oskälig utvidgning av tillämpningsområdet för undantaget från förbud mot handel under en stängd period. De omständigheter under vilka ett undantag får beviljas bör inte endast vara extremt brådskande, utan också oförutsedda, tvingande och inte komma från personer i ledande ställning. (23) Om personer i ledande ställning befinner sig i situationer som är oförutsedda, tvingande och som ligger utanför deras kontroll, bör de endast tillåtas att sälja aktier för att erhålla nödvändiga ekonomiska resurser. Dessa situationer kan härröra från ett finansiellt åtagande som personen i ledande ställning måste uppfylla, såsom en rättsligt verkställbar förfrågan, bland annat genom ett rättsligt avgörande, och förutsatt att personen i ledande ställning inte rimligen kan uppfylla detta åtagande utan att sälja de berörda aktierna. De kan också härröra från en situation som ingåtts av personen i ledande ställning innan den stängda perioden har inletts (t.ex. en skatteskuld) och som kräver betalning av en summa till en tredje part som inte helt eller delvis kunde SV 13 SV
finansieras av personen i ledande ställning på andra sätt än genom att sälja aktier i emittenten. (24) Med beaktande av transaktioner som utförs inom ramen för eller är relaterade till aktieoptions- eller sparprogram för anställda, aktierelaterade villkor eller rätter måste det fastställas huruvida de kan tillåtas av emittenten. Därför bör vissa typer av transaktioner klart identifieras och fastställas i detalj. Särdragen hos sådana transaktioner avser arten av transaktion (till exempel köp eller försäljning, utnyttjande av en option eller andra rättigheter), tidpunkten för transaktionen eller registrering av personer i ledande ställning i ett visst system, och huruvida transaktionen och dess särdrag (t.ex. genomförandedatum, belopp) beslutades, planeras och organiserades inom en rimlig tidsperiod innan den stängda perioden inleddes. (25) Dessutom kan transaktioner där det underliggande intresset inte ändras genomföras på initiativ av personen i ledande ställning, under förutsättning att denna person har begärt och fått tillstånd från emittenten före den planerade transaktionen. Transaktionen i fråga bör endast avse en överföring av de berörda instrumenten mellan konton tillhörande personen i ledande ställning (till exempel mellan systemen), utan att det medför någon ändring av priset på de överförda instrumenten. Denna strategi omfattar inte överföring av finansiella instrument eller andra transaktioner såsom försäljning eller köp mellan personer i ledande ställning och en annan person, särskilt en juridisk person som helt ägs av personen i ledande ställning. (26) Genom förordning (EU) nr 596/2014 införs krav på att personer i ledande ställning, samt dem närstående personer, till emittenten och den behöriga myndigheten ska anmäla varje transaktion som genomförts för deras egen räkning avseende aktier eller skuldinstrument som emitteras av den emittenten eller derivat eller andra finansiella instrument som är kopplade till dem. Personer i ledande ställning, samt dem närstående personer, bör också till deltagare på marknaden för utsläppsrätter anmäla varje transaktion som genomförts för deras egen räkning avseende utsläppsrätter, auktionerade produkter baserade på utsläppsrätter eller relaterade derivat. (27) Anmälan av transaktioner som utförts av personer i ledande ställning hos en emittent eller en deltagare på marknaden för utsläppshandel för egen räkning, eller av dem närstående personer, är inte bara värdefull information för marknadsaktörerna, utan också ytterligare ett sätt för de behöriga myndigheterna att övervaka marknaderna. Dessa personers skyldighet att anmäla transaktioner påverkar inte deras skyldighet att avstå från att göra sig skyldiga till marknadsmissbruk enligt definitionen i förordning (EU) nr 596/2014. (28) Skyldigheten att anmäla transaktioner som utförs av personer i ledande ställning eller en person som är närstående till dem gäller ett brett spektrum av verksamheter och innefattar varje transaktion som gjorts för deras egen räkning. Det är därför lämpligt att fastställa en vittomfattande icke-uttömmande förteckning över särskilda typer av transaktioner som ska anmälas. Detta bör inte bara underlätta uppnåendet av fullständig transparens vid transaktioner som utförs av personer i ledande ställning och med dem närstående personer, utan även till att minska risken för att anmälningsskyldigheten kringgås genom att man fastställer särskilda typer av anmälningspliktiga transaktioner. (29) Eftersom tillämpningsområdet för de transaktioner som omfattas av bemyndigandet i artikel 19.14 är vittomfattande och inte bara kan begränsas till de tre typer av transaktioner som uttryckligen anges i artikel 19.7, är det lämpligt att fastställa en SV 14 SV
vittomfattande icke-uttömmande förteckning över särskilda typer av transaktioner som bör anmälas. (30) När det gäller villkorade transaktioner, uppstår skyldigheten att anmäla när villkoret eller villkoren i fråga inträffar, alltså när transaktionen i fråga faktiskt äger rum. Därför bör man inte fastställa något krav på att anmäla både det villkorade kontraktet och den transaktion som utförts efter uppfyllandet av dessa villkor, eftersom en sådan anmälan skulle vara förvirrande i praktiken, särskilt när villkoren inte inträffar och transaktionen inte utförs. (31) Tillämpliga bestämmelser och befogenheter som anges i förordning (EU) nr 596/2014 börjar tillämpas först från och med den 3 juli 2016. Därför är det viktigt att bestämmelserna i denna förordning också börjar tillämpas från och med samma dag. (32) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Europeiska värdepapperskommitténs expertgrupp. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Syfte och tillämpningsområde I denna förordning fastställs detaljerade regler om 1. utvidgningen av undantaget till att omfatta vissa offentliga myndigheter och centralbanker i tredjeland från de skyldigheter och förbud som anges i förordning (EU) nr 596/2014 vad gäller att kunna föra penning- eller växelkurspolitik eller förvalta offentlig skuld, 2. indikatorerna på marknadsmanipulation som fastställs i bilaga I till förordning (EU) nr 596/2014, 3. tröskelvärdena för offentliggörandet av insiderinformation av deltagare på marknaden för utsläppsrätter, 4. den behöriga myndigheten för anmälningar av uppskjutna offentliggöranden av insiderinformation, 5. de omständigheter under vilka emittenten kan tillåta handel under en stängd period, 6. typer av transaktioner som utlöser skyldigheten att anmäla transaktioner för personer i ledande ställning. Artikel 2 Definitioner Vid tillämpningen av denna förordning avser aktierelaterade värdepapper de överlåtbara värdepapper som avses i artikel 4.1 44 a i direktiv 2014/65/EU. Artikel 3 Undantag för vissa offentliga organ och centralbanker i tredjeland Förordning (EU) nr 596/2014 ska inte tillämpas på transaktioner, handelsorder eller beteenden i penning- eller växelkurskurspolitiska syften eller inom ramen för förvaltning av offentlig skuld i den mån verksamheten utförts i allmänhetens intresse och endast inom ramen för dessa SV 15 SV
strategier av offentliga organ och centralbanker i tredjeländer som anges i bilaga I till denna förordning. Artikel 4 Indikatorer på marknadsmanipulation 1. Vad gäller de indikatorer på marknadsmanipulation i samband med falska eller vilseledande signaler och låsning av priser som avses i avsnitt A i bilaga I till förordning (EU) nr 596/2014 fastställs den praxis som anges i indikatorerna A a till A g i bilaga I till förordning (EU) nr 596/2014 i avsnitt 1 i bilaga II till den här förordningen. 2. Vad gäller de indikatorer på marknadsmanipulation där falska förespeglingar eller andra slag av vilseledande eller manipulationer utnyttjas som avses i avsnitt B i bilaga I till förordning (EU) nr 596/2014 fastställs den praxis som anges i indikatorerna B a och b i bilaga I till förordning (EU) nr 596/2014 i avsnitt 2 i bilaga II till den här förordningen. Artikel 5 Minimitröskelvärden för koldioxidekvivalenter och installerad tillförd effekt 1. För tillämpningen av artikel 17.2 andra stycket i förordning (EU) nr 596/2014 (a) (b) ska minimitröskeln för koldioxidekvivalenter (CO2) vara 6 miljoner ton per år och minimitröskeln för installerad tillförd effekt ska vara 2,430 MW. 2. De tröskelvärden som anges i punkt 1 ska tillämpas på gruppnivå och avse all affärsverksamhet, inklusive flygverksamhet eller installationer, som den berörda deltagaren på den berörda marknaden för utsläppsrätter eller dess moderföretag eller relaterade företag, äger eller kontrollerar eller vars driftsfrågor den berörda deltagaren, dess moderföretag eller relaterade företag helt eller delvis ansvarar för. Artikel 6 Fastställande av den behöriga myndigheten 1. Den behöriga myndighet till vilken en emittent av finansiella instrument måste anmäla uppskjutandet av offentliggörandet av insiderinformation i enlighet med artikel 17.4 och 17.5 i förordning (EU) nr 596/2014 ska vara den behöriga myndigheten i den medlemsstat där emittenten är registrerad i något av följande fall: (a) (b) Om och så länge som emittenten har aktierelaterade värdepapper som är upptagna till handel eller handlas med dess samtycke, eller för vilken emittenten har ansökt om upptagande till handel på en handelsplats i den medlemsstat där emittenten är registrerad. Om och så länge som emittenten inte har aktierelaterade värdepapper som är upptagna till handel eller handlas med dess samtycke, eller för vilken emittenten har ansökt om upptagande till handel på en handelsplats i vilken medlemsstat som helst, förutsatt att emittenten har några andra finansiella instrument som är upptagna till handel eller handlas med dess samtycke, eller SV 16 SV