Grav, bogårdsmur och kulturlager vid Östra Hargs kyrka

Grav, bogårdsmur och kulturlager vid Östra Hargs kyrka Rapport 2016:67 Arkeologisk undersökning Östergötlands län, Östergötland, Linköpings kommun, Östra Hargs socken och kyrka Rikard Hedvall

Grav, bogårdsmur och kulturlager vid Östra Hargs kyrka Rapport 2016:67 Arkeologisk undersökning Östergötlands län, Östergötland, Linköpings kommun, Östra Hargs socken och kyrka Dnr 5.1.1-01156-2015 Rikard Hedvall

Arkeologerna Statens historiska museer Våra kontor Linköping Lund Mölndal Stockholm Uppsala Kontakt 010-480 80 00 info@arkeologerna.com fornamn.efternamn@arkeologerna.com www.arkeologerna.com Arkeologerna Statens historiska museer Rapport 2016:67 Upphovsrätt, där inget annat anges, enligt Creative Commons licens CC BY. Villkor på http://creativecommons.org/licenses/by/2.5/se Bildredigering: Lena Troedson Layout: Lena Troedson Framsida: Östra Hargs kyrka sedd från sydost oktober 2015. Foto: Rikard Hedvall. Tryck/utskrift: Arkitektkopia AB, 2016

Innehåll Inledning 5 Sammanfattning 5 Antikvarisk bakgrund 7 Målsättning 7 Resultat 7 Referenser 12 Administrativa uppgifter 13 Bilagor 14 Bilaga 1. Osteologisk analys 14 Caroline Arcini Ahlström, Arkeologerna Bilaga 2. 14 C-analys 15 Göran Possnert/Elisabet Pettersson, Ångströmslaboratoriet, Uppsala universitet

4 Grav, bogårdsmur och kulturlager vid Östra Hargs kyrka Figur 1. Läget för undersökningen. Skala 1:300 000, Lantmäteriet Topowebb.

Grav, bogårdsmur och kulturlager vid Östra Hargs kyrka 5 Inledning I samband med att Åkerbo församling genomförde schaktningsarbeten på Östra Hargs kyrkogård, inför anläggandet av en regnvattendränering, genomfördes en arkeologisk undersökning. Undersökningen genomfördes 27 28 oktober 2015 av Rikard Hedvall, Arkeologerna, Statens historiska museer. Sammanfattning Den enda påträffade graven, en kvinnograv från tidig medeltid, är intressant på flera sätt i samband med diskussioner om äldre begravningstraditioner. De olika väderstrecken har haft olika symboliska värden genom historien. Redan i fornkyrkan var kyrkobesökarna uppdelade efter kön. Kvinnorna var hänvisade till den norra sidan och männen till den södra, en indelning som höll i sig i vårt land fram till 1800-talets slut. Kortfattat kan nämnas att uppfattningarna om norr till skillnad från söder, var kopplade till ett flertal negativa företeelser, som den onde anden, kylan som förfryser människans andeliv och djävulens väderstreck (Nilsson 1994:48f). Även kyrkogården verkar ha haft denna könsindelning, om än inte under hela detta tidsspann. I en norsk lag från slutet av 1000-talet eller början av 1100-talet, Eidsivatingslagens kristenrätt som gällde i sydöstra Norge, anges att män ska begravas söder om kyrkan och kvinnor norr där om (Nilsson 1994:46). I en yngre version av samma lag omtalas inte längre denna uppdelning, vilket kan tolkas som att denna praxis inte längre gällde. Exakt när lagen upphörde att gälla framgår inte men den reviderade lagen finns bevarad från år 1300. Vid ett mindre antal kyrkogårdsundersökningar i landet har könsuppdelningen kunnat konstateras. I Östergötland finns få belägg på detta, men Örberga är ett exempel (Hedvall 2014). Endast en av de åtta kvinnorna på nordsidan daterades. Kvinnan hade dött någon gång under perioden 1160 1270. Resultat från undersökningen av Klåstads kyrkogård visar dels att det finns kvinnogravar söder om kyrkan under 1000-talets tredje fjärdedel men också att man helt hade upphört att begrava norr om kyrkan omkring år 1200 (Hedvall 2007). Mindre undersökningar vid Yxhults och Bankekinds kyrkor kan också anföras som belägg för att få eller inga begravningar skedde på kyrkogårdens norra del från omkring 1200 (Hedvall i manus). Även om det endast rör sig om ett begränsat material kan det ses som en indikation på att den norska lagen haft sin parallell även i Östergötland. Det kan tolkas som att man under 1100-talet begravde personer könsvis på kyrkogårdarna för att under 1200-talet upphöra med begravningar på nordsidan, men fler exempel behövs för att verkligen belägga detta mönster. Graven i Östra Harg passar in i detta begravningsmönster, så till vida att det rör sig om en kvinna och att hon kan ha begravts vid den tid som könsuppdelningen bör ha varit i bruk. Undersökningsresultatet, där endast en grav påträffades, kan

6 Grav, bogårdsmur och kulturlager vid Östra Hargs kyrka Schakt 6483315 543360 6483245 543410 25 m Figur 2. Undersökningsschaktet (lila färg norr om kyrkan) markerat på Kyrkans gravkarta. Skala 1:500.

Grav, bogårdsmur och kulturlager vid Östra Hargs kyrka 7 också ses som ett belägg för upphörandet av begravningar på nordsidan av kyrkan på 1200-talet. Dateringen av ett kulturlager, som verkar täcka stora delar av kyrkogården, gav resultatet 400 540 e.kr. Det visar bland annat på ett brott i platsanvändandet. Men frågan om vad detta mäktiga lager verkligen representerar återstår att besvara. Antikvarisk bakgrund Kyrkan anses vara uppförd under 1100-talets senare hälft, men dateringen är osäker. Den bestod ursprungligen av långhus, kor och absid. Merparten av denna byggnad finns kvar men har förändrats genom framför allt en utvidgning åt väster i mitten av 1700-talet. En sakristia, norr om koret, uppfördes också under detta århundrade. Troligen har det funnits en föregångare till denna. I slutet av 1800- talet uppfördes vapenhus och torn. I samband med en omläggning av golvet i kyrkan genomfördes en arkeologisk undersökning. Förutom äldre byggnadslämningar som har hört till kyrkan, påträffades också boplatslämningar från tiden före kyrkan (Tagesson 1987). Målsättning Målsättningen var att minimera ingrepp i eventuella bevarade murar och gravar samt boplatslämningar. För att minimera antalet berörda gravar förlades schaktet så långt bort från kyrkobyggnaden som möjligt eftersom det under medeltiden ansågs som en bättre gravplats ju närmre kyrkan man begravdes och att antalet gravar därmed ofta ökar ju närmre kyrkan man kommer. Resultat Ett två meter brett och sex meter långt schakt grävdes 3,5 meter norr om långhusets västra del. Till detta schakt, som var tänkt att utgöra stenkistan i dräneringen av takavrinningen, grävdes ledningsschakt från de tre stuprören på nordsidan av långhuset. De tre schakten var cirka 0,4 meter breda och djupa medan stenkistan grävdes cirka 1,65 meter djup. Tanken var att placera stenkistan långt ut från kyrkan, för att därigenom minimera antalet berörda gravar, eftersom medeltida gravar vanligtvis ökar i antal ju närmre kyrkan man kommer. Kyrkan i Östra Harg är placerad långt norrut på kyrkogården, endast cirka fem meter från nuvarande bogårdsmur, så schaktet hamnade relativt nära kyrkan i alla fall. Avståndet mellan schaktet och kyrkan blev 3,5 meter. Kyrkogårdsmuren verkar åtminstone till största del ha lagts om någon gång under de senaste århundradena. Ett stort antal större stenar med borrhål i finns nämligen jämnt fördelade i muren. Men i muren finns förutom ett flertal yngre gravstenar, även rikligt med byggnadsstenar, sannolikt från den medeltida kyrkan. Det rör sig till exempel om skråkantade sockelstenar i kalksten. Det är möjligt att

8 Grav, bogårdsmur och kulturlager vid Östra Hargs kyrka Figur 3. Vid kyrkogårdsöppningen i väster syns flera återanvända gravstenar men även denna skråkantade sockelsten i kalksten. Figur 4. Även utanför kyrkogårdsmuren i nordväst, på grannfastigheten, låg en byggnadssten. Det är en kalksten, med flera välhuggna sidor, varav en är konkavt formad. Det rör sig sannolikt om en del till en portalomfattning. Figur 5. Norra kyrkogårdsmuren och undersökningsschaktet sett från väster. De övre stenarna i murens ytterliv kan anas till vänster. Mitt i bild syns stråket med kalkbruk och stenar som bör ingå i muren. Till höger om detta stråk, och på en betydligt lägre nivå, fanns en rad med stenar, A225. På en av stenarna i bilden ligger ett vitt block och i det bortre hörnet syns ett par stenar från samma stenrad. Stenarna där emellan har schaktats bort.

Grav, bogårdsmur och kulturlager vid Östra Hargs kyrka 9 543355 6483300 6483305 543365 5 m Schakt Skelett Siltlager Nedgrävningskant Sten Kyrkogårdsmur innerliv Figur 6. Planritning över västra delen av kyrka och kyrkogård i Östra Harg. Schaktet är markerat med röd tunn linje. Ett tjockare brunt streck visar begränsningslinjen för det mer kompakta kalkbrukslagret, som också innehöll rikligt med stenar, vilket tolkas ingå i kyrkogårdsmuren. De grå polygonerna motsvarar de stenar som mättes in ur den stenrad som löpte tvärs igenom schaktet och som kan antas vara resterna av en äldre kyrkogårdsmur. Även det gulbruna siltlagret antas ha en koppling till den äldre kyrkogårdsbegränsningen. I schaktkanten syns ett blått streck som motsvarar det inmätta skelettet, medan det ljusröda strecket illustrerar gravens nedgrävningskant. Skala 1:100.

10 Grav, bogårdsmur och kulturlager vid Östra Hargs kyrka muren lagts om i samband med något av ombyggnadsprojekten som försiggick på 1700- och 1800-talen. Utmed det aktuella området utgörs bogårdsmuren av en stenfasad utåt medan det på kyrkogårdssidan är helt utfyllt med jord upp till murens topp stödmur. När schaktet grävdes hamnade vi först delvis i bogårdsmurens inre parti varvid stenar och kalkbruk blottades ett stycke ner i jorden. Schaktet flyttades därmed något söderut för att inte muren skulle beröras. I kalkbruket syntes avtryck efter borttagna stenar, stödmuren har varit konstruerad i skalmursteknik. Det kan tolkas som att muren eller murens läge är medeltida. Djupare ned, 0,3 0,4 meter, påträffades stenar i storleken 0,5 0,8 meter, A225. De låg på diagonalen genom schaktet. Norr om stenarna, men på något lägre nivå, fanns fläckar med silt. Lagret kan sannolikt också kopplas samman med anläggandet av kyrkogårdsbegränsningen, till exempel i samband med grundgrävning för denna. Eftersom stenraden och lagret inte löper parallellt med nuvarande mur och att de ligger på en betydligt lägre nivå, kan det tolkas som att det rör sig om två generationer av kyrkogårdsbegränsningar. En parallell till detta är till exempel kyrkogårdsmuren vid Vallerstads och Svanshals kyrkor, men i Östra Harg saknas kalkbruk som även brukar finnas ner mellan grundstenarna (Hedvall 2013a; 2013b). Det skulle i så fall kunna ha utgjort en syll för en timrad balk. Söder om stenraden påträffades ett kvinnoskelett på nivån +38,80 meter över havet. Det var orienterat i öst-västlig riktning med huvudet i väster och armarna placerade utmed sidorna. Ett metallfragment, som påträffades i graven, skulle kunna vara en del av en spikskalle, men i övrigt verkade det som att kvinnan inte hade gravlagts i en träkista eftersom graven var så snävt grävd. I gravfyllningen förekom enstaka kalkbruksprickar vilket indikerar att personen begravdes efter det att stenkyrkan uppförts. Armställningen kan grovt indikera att personen begravts under 1000- eller 1100-talet, så sammantaget pekar det mot 1100-talets andra hälft. En 14 C-analys av en tand gav dateringen 1030 1220 e.kr. som också styrker dateringen (Ua-53232, 895±28BP, angiven datering 2 sigma motsvarande 95,4 procents säkerhet, bilaga 2). Kvinnans ålder har bedömts utifrån tandslitaget som är i det närmaste obefintligt, formen på främre bäckenfogen, graden av sammanväxning beträffande benens tillväxtzoner och utifrån att bröst- och ländkotorna fortfarande är öppna dessa sluter sig i åldern 20 25 år. Den samlade bedömningen blir att kvinnan dog i en ålder av omkring 20 (se bilaga 1). Utifrån lårbenslängden på 426,5 mm beräknas kroppslängden ha varit 162 cm. Kvinnans tandstatus är god och alla tänder utom visdomständerna är frambrutna. I höger överkäke sitter hörntanden ännu kvar, sannolikt finns det inget permanent anlag under. Tänderna är fina och fria från karies (bilaga 1). På sista halskotan ses ett så kallat halsrevben, detta fenomen är medfött och förekommer vanligtvis hos fem procent av befolkningen. I de flesta fall innebär detta halsrevben inga problem för individen (bilaga 1). Graven var grävd genom ett lerlager med inblandning av humus, lager 4. Det kan röra sig om material som härrör från grundgrävningen för kyrkan eller kyrkogårdsmuren, som därefter lagts ut som kyrkogårdsjord. Lagret ligger upp över den äldre stenraden. Under

Grav, bogårdsmur och kulturlager vid Östra Hargs kyrka 11 +40,00 +39,00 S S S S Kyrkogårdsmur 3 5 S L S 1 2 4 6 L L L L +38,00 Figur 7. Schematisk sektion upprättad mot öster, genom nuvarande kyrkogårdsmur och undersökningsschaktet. Lager 1 utgörs av humös jord som bör ha lagts ut i samband med att nuvarande mur hade uppförts. Lager 2 innehåller humös jord med rikligt med kalkbruksprickar och bör ha tillkommit i samband med att kyrkogårdsmuren och kanske någon byggnadsdel av kyrkan, som förlängningen av långhuset eller uppförandet av torn kom till. Lager 3 utgör en del av kyrkogårdsmuren och består av stenar och kalkbruk. Lager 4 utgörs av lera delvis med inblandning av humus. Lagret ligger upp över den äldre stenraden, A225. Lager 5 består av mörk humös jord, innehållande träkol och sot. Detta lager överlagrar ett gulbrunt lerigt lager som innehåller en hel del djurben, träkol, bränd lera samt skärvig sten mot botten. Lager 6. Även detta lager tolkas vara ett äldre kulturlager. Figur 8. Den östra schaktväggen. Lager 4 6 framträder tydligt på bilden. Stenavtrycket till höger härrör från en sten i stenraden A225.

12 Grav, bogårdsmur och kulturlager vid Östra Hargs kyrka detta lager och stenraden fanns ett lager med mörk humös jord, innehållande träkol och sot, lager 5. Eventuellt rör det sig om ett kulturlager, som är äldre än kyrkogården och som har bevarats endast utanför denna. Detta lager överlagrar ett gulbrunt lerigt lager som innehåller en hel del djurben, träkol, bränd lera samt skärvig sten mot botten, lager 6. Även detta lager tolkas vara ett äldre kulturlager. I toppen av lagret låg fläckvisa partier med mjäla, som kan ha koppling till grundgrävningen för den eventuella äldre kyrkogårdsmuren. Vid en arkeologisk undersökning, som genomfördes år 1987 i kyrkan, konstaterades att det äldsta kalkbruksgolvet var anlagt på ett kulturlager innehållande bland annat djurben (Tagesson 1987). Det rör sig med stor sannolikhet om samma kulturlager som det nu påträffade. Ett ben från detta lager analyserades vid Ångströmlaboratoriet, Ua-52988. Resultatet blev 1599±27 BP, 400 540 e.kr. med två sigma. Från hörnet mellan sakristian och långhuset följdes schaktningen för ledningen utmed långhusets fasad fram till det mellersta stupröret. Inget av antikvariskt intresse påträffades på detta ringa djup varför fortsatt schaktning inte övervakades. Referenser Hedvall, R. 2007. Kyrkorna i Klåstad. I: Människors rum och människors möten. Kulturhistoriska skisser. Perlinge, A. (red.). Hedvall, R. 2013a. Kyrkor och kyrkogårdar i Svanshals, Västra Tollstad och Heda. UV Rapport 2013:14. Hedvall, R. 2013b. Vallerstad kyrka. Ledningsgrävning på kyrkogården. UV Rapport 2013:58. Hedvall, R. 2014. Örberga kyrka. Tidigkristna gravmonument, gravar och ett medeltida hus på kyrkogården. UV Rapport 2014:149. Hedvall, R. i manus. Bankekinds kyrka. Hedvall, R. i manus. Yxhults kyrka. Nilsson, B. 1994. Kvinnor, män och barn på medeltida begravningsplatser. Projektet Sveriges kristnande publikationer 3. Tagesson, G. 1987. Rapport. Arkeologisk undersökning. Östra Harg kyrka, Linköpings kommun, Östergötland. ÖLM dnr 98/87. Östergötlands länsmuseum. Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2003.

Grav, bogårdsmur och kulturlager vid Östra Hargs kyrka 13 Administrativa uppgifter SHMM:s dnr: 5.1.1-01156-2015. Länsstyrelsens dnr: 433-315-15. SHMM:s projektnr: A13222. Intrasisprojekt: SHMM 2015:175. Undersökningstid: 27 28 oktober 2015. Projektledare: Rikard Hedvall. Undersökt yta: 12 kvadratmeter. Läge: Fastighetskartan, blad 8F7j. Koordinatsystem: Sweref 99 TM. Höjdsystem: Rikets, R2000. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 5 foton med Unr 5373:1 5, Dokumentationshandlingarna lagras tillsammans med Intrasis-databasen. Fynd: Ett skelett förvaras hos Arkeologerna, Statens historiska museer, i väntan på fyndfördelningsbeslut.

14 Grav, bogårdsmur och kulturlager vid Östra Hargs kyrka Bilagor Bilaga 1. Osteologisk analys Caroline Arcini Ahlström, Arkeologerna Graven från östra Harg, Östergötland, Grav 217 I en grav i östra Harg påträffades ett mycket välbevarat skelett. Könsindikerande kriterier på kranium är: ögonhålans övre kant är tunn (-1), området över näsroten är inte upphöjt (-1), muskelfästet nedanför och bakom örat (processus mastoideuns) är varken stort eller litet (0) och muskelfästet i nacken (protuberantia occipitalis externa) är observerbart men inte markerat (0). Beträffande bäckenet uppvisar detta tydliga kvinnliga drag: vinkeln mellan tarmbenet och sittbenet (incisura ischiadica major) är vid (-2) och samma sak är det med vinkeln mellan främre bäckenfogen (pubisvinkeln) är vid (-2). Den samlade bedömningen blir att det är en kvinna. Åldern på kvinnan har bedömts utifrån tandslitaget som är i det närmaste obefintligt, endast små öar av dentin är observerbara på sexårständerna, utifrån formen på främre bäckenfogen (fas I) och utifrån graden av sammanväxning beträffande benens tillväxtzoner, där nyckelbenet och övre kanten av bäckenbenet (ilium) och på bröst och ländkotorna fortfarande är öppna. Dessa sluter sig i åldern 20 25 år. Den samlade bedömningen blir att kvinnan dog i en ålder av omkring 20 år. Utifrån lårbenslängden på 426,5 mm beräknas kroppslängden vara 162 cm. Kvinnans tandstatus är god, alla tänder utom visdomständerna är frambrutna. I höger överkäke sitter hörntanden ännu kvar, sannolikt finns det inget permanent anlag under. Tänderna är fina och fria från karies. På sista halskotan ses ett så kallat halsrevben, detta fenomen är medfött och förekommer vanligtvis hos fem procent av befolkningen. I de flesta fall innebär detta halsrevben inga problem för individen.

Grav, bogårdsmur och kulturlager vid Östra Hargs kyrka 15 Bilaga 2. 14 C-analys Göran Possnert/Elisabet Pettersson, Ångströmslaboratoriet, Uppsala universitet Den övre dateringen är på djurben, den nedre på människoben.

16 Grav, bogårdsmur och kulturlager vid Östra Hargs kyrka Figurförteckning Figur 1. Läget för undersökningen. Skala 1:300 000, Lantmäteriet Topowebb. 4 Figur 2. Undersökningsschaktet (lila färg norr om kyrkan) markerat på Kyrkans gravkarta. Skala 1:500. 6 Figur 3. Vid kyrkogårdsöppningen i väster syns flera återanvända gravstenar men även denna skråkantade sockelsten i kalksten. 8 Figur 4. Även utanför kyrkogårdsmuren i nordväst, på grannfastigheten, låg en byggnadssten. Det är en kalksten, med flera välhuggna sidor, varav en är konkavt formad. Det rör sig sannolikt om en del till en portalomfattning. 8 Figur 5. Norra kyrkogårdsmuren och undersökningsschaktet sett från väster. De övre stenarna i murens ytterliv kan anas till vänster. Mitt i bild syns stråket med kalkbruk och stenar som bör ingå i muren. Till höger om detta stråk, och på en betydligt lägre nivå, fanns en rad med stenar, A225. På en av stenarna i bilden ligger ett vitt block och i det bortre hörnet syns ett par stenar från samma stenrad. Stenarna där emellan har schaktats bort. 8 Figur 6. Planritning över västra delen av kyrka och kyrkogård i Östra Harg. Schaktet är markerat med röd tunn linje. Ett tjockare brunt streck visar begränsningslinjen för det mer kompakta kalkbrukslagret, som också innehöll rikligt med stenar, vilket tolkas ingå i kyrkogårdsmuren. De grå polygonerna motsvarar de stenar som mättes in ur den stenrad som löpte tvärs igenom schaktet och som kan antas vara resterna av en äldre kyrkogårdsmur. Även det gulbruna siltlagret antas ha en koppling till den äldre kyrkogårdsbegränsningen. I schaktkanten syns ett blått streck som motsvarar det inmätta skelettet, medan det ljusröda strecket illustrerar gravens nedgrävningskant. Skala 1:100. 9 Figur 7. Schematisk sektion upprättad mot öster, genom nuvarande kyrkogårdsmur och undersökningsschaktet. 11 Figur 8. Den östra schaktväggen. Lager 4 6 framträder tydligt på bilden. Stenavtrycket till höger härrör från en sten i stenraden A225. 11