Europeiska unionens råd Bryssel den 3 februari 2017 (OR. en) Interinstitutionellt ärende: 2017/0016 (NLE) 5918/17 FÖRSLAG från: inkom den: 2 februari 2017 till: Komm. dok. nr: Ärende: CLIMA 24 ENV 100 MI 96 DEVGEN 18 ONU 22 Jordi AYET PUIGARNAU, direktör, för Europeiska kommissionens generalsekreterare Jeppe TRANHOLM-MIKKELSEN, generalsekreterare för Europeiska unionens råd COM(2017) 51 final Förslag till rådets beslut om ingående av avtalet om ändring av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet som antogs i Kigali För delegationerna bifogas dokument COM(2017) 51 final. Bilaga: COM(2017) 51 final 5918/17 /ab DGE 1B SV
EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 2.2.2017 COM(2017) 51 final 2017/0016 (NLE) Förslag till RÅDETS BESLUT om ingående av avtalet om ändring av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet som antogs i Kigali SV SV
MOTIVERING 1. BAKGRUND TILL FÖRSLAGET Motiv och syfte med förslaget Förslaget avser ett rådsbeslut, som ska antas i enlighet med artikel 218.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Kigaliändringen till Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet. Europeiska unionen har godkänt Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet, Montrealprotokollet och de fyra tidigare ändringarna av protokollet 1. Vid det 28:e mötet med parterna till Montrealprotokollet, som ägde rum i Kigali i Rwanda den 10 15 oktober 2016, antogs en ändring av texten som innebär att man lägger till en stegvis minskning av produktion och förbrukning av fluorkolväten (HFC) till Montrealprotokollets begränsningsåtgärder, i syfte att minska dessa ämnens bidrag till klimatförändringarna. Dessa växthusgaser är inte ozonnedbrytande men de har införts främst för att ersätta de ozonnedbrytande ämnen som fasas ut enligt Montrealprotokollet. Kigaliändringen träder i kraft den 1 januari 2019 förutsatt att minst 20 parter har deponerat sina ratifikationsinstrument. För att betona Europeiska unionens starka stöd för ändringen och för att uppmuntra utvecklingsländerna att vidta åtgärder på ett tidigt stadium, bör man dock försöka godkänna texten skyndsamt, även med tanke på att andra viktiga parter avser att ratificera så tidigt som möjligt. Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området I och med förordning (EU) nr 517/2014 om fluorerade växthusgaser som antogs 2014 har man inom Europeiska unionen redan infört bestämmelser om sådan utfasning av fluorkolväten som man nu har enats om inom ramen för Montrealprotokollet. EU:s utfasning inleddes 2015 med en frysning av nivåerna, och därefter ett första steg i utfasningen 2016. Efterlevnadsmekanismerna säkerställer att Europeiska unionen uppfyller skyldigheterna enligt Montrealprotokollet fram till 2030 då man når det sista steget i utfasningen enligt gällande förordning. En tidsplan för fortsatt utfasning efter 2030 ska fastställas mot bakgrund av en översyn som ska inledas under 2022 enligt artikel 21.2 i förordning (EU) nr 517/2014. Förenlighet med unionens politik inom andra områden Inom EU:s klimat- och energipolitiska ram fram till 2030 anges ett ambitiöst mål om att minska växthusgasutsläppen från hela EU-ekonomin med minst 40 % senast 2030, samt mål för förnybar energi och energieffektivitet. För att följa upp åtagandena enligt Parisavtalet är 1 91/690/EEG: Rådets beslut av den 12 december 1991 om ingående av ändringen av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet, som antogs i juni 1990 i London, av parterna till protokollet, EGT L 377, 31.12.1991, s. 28. 94/68/EG: Rådets beslut av den 2 december 1993 om ingående av ändringen av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet, EGT L 33, 7.2.1994, s. 1. 2000/646/EG: Rådets beslut av den 17 oktober 2000 om ingående av ändringen av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet, EGT L 272, 25.10.2000, s. 26. 2002/215/EG: Rådets beslut av den 4 mars 2002 om ingående av den fjärde ändringen av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet, EGT L 72, 14.3.2002, s. 18. SV 2 SV
det viktigt att denna klimat- och energipolitiska ram genomförs. Det är allmänt erkänt att all teknik som används för att ersätta fluorkolväten i syfte att uppnå målen i Kigaliändringen är minst lika energieffektiv som den teknik som ersätts. Den planerade utfasningen är därför förenlig med EU:s energipolitik. Dessutom räknar man med att den nya utformning av kyloch luftkonditioneringssystem som blir följden av kravet på att köldmedier måste ersättas kommer att leda till betydande förbättringar av energieffektiviteten, vilket ger ett positivt bidrag till att uppfylla målen. 2. RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN Förslaget läggs fram enligt artikel 192.1 tillsammans med artikel 218.6 i EUF-fördraget. I artikel 218 i EUF-fördraget fastställs förfarandet för förhandlingar om och ingående av avtal mellan Europeiska unionen och tredjeländer eller internationella organisationer. I punkt 6 föreskrivs särskilt att rådet, på förslag från kommissionen i dess egenskap av förhandlare, ska anta ett beslut om bemyndigande att ingå avtal på Europeiska unionens vägnar. I enlighet med artiklarna 191 och 192.1 i EUF-fördraget ska Europeiska unionen bidra till att ett antal mål uppnås, bland annat att bevara, skydda och förbättra miljön och att främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller globala miljöproblem, särskilt för att bekämpa klimatförändringen. Den planerade utfasningen av fluorkolväten genomförs genom förordning (EU) nr 517/2014 som kommer att behöva ändras i ett senare skede för att stämma överens med Kigaliändringen efter 2030. Detta kan bara uppnås genom unionslagstiftning. Fram till år 2030, som är det sista året för vilket förordningen fastställer ett utfasningssteg, är tidsplanen för utfasning mer ambitiös än de kommande begränsningsåtgärderna inom ramen för Montrealprotokollet. En fullständig konsekvensbedömning har gjorts. I detta skede planeras inga ändringar av förordningen som kan påverka företag. SV 3 SV
2017/0016 (NLE) Förslag till RÅDETS BESLUT om ingående av avtalet om ändring av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet som antogs i Kigali EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1 jämförd med artikel 218.6 a, med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, med beaktande av Europaparlamentets godkännande, och av följande skäl: 1. Vid det 28:e mötet med parterna till Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet 2 (nedan kallat Montrealprotokollet), som ägde rum i Kigali i Rwanda den 10 15 oktober 2016, antogs en ändring av detta protokoll (nedan kallad Kigaliändringen) som innebär ett tillägg av en stegvis minskning av produktion och förbrukning av fluorkolväten till Montrealprotokollets begränsningsåtgärder. 2. En stegvis minskning av produktion och konsumtion av fluorkolväten är nödvändig för att begränsa dessa ämnens bidrag till klimatförändringen och förhindra att obegränsade mängder för in särskilt i utvecklingsländer. 3. Kigaliändringen är en nödvändig del av genomförandet av Parisavtalet när det gäller målet att med god marginal hålla den globala temperaturökningen under 2 C över förindustriell nivå och sträva efter att ytterligare begränsa temperaturökningen till 1,5 C över förindustriell nivå. 4. Kigaliändringen bör godkännas på unionens vägnar. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Ändringen av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet, som antogs i Kigali den 15 oktober 2016, godkänns härmed på unionens vägnar. 2 EGT L 297, 31.10.1988, s. 21. SV 4 SV
Texten till ändringen åtföljer detta beslut. Artikel 2 Rådets ordförande ska utse den person eller de personer som ska ha rätt att, på unionens vägnar, deponera godkännandeinstrumentet hos Förenta nationernas generalsekreterare i enlighet med artiklarna 13(1) och 20 i Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet 3 i syfte att uttrycka unionens samtycke till att bli bunden av avtalet. Artikel 3 Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har antagits. Utfärdat i Bryssel den På rådets vägnar Ordförande 3 EGT L 297, 31.10.1988, s. 8. SV 5 SV