respektlös i den samtida kulturen att tilltala någon med bara förnamnet utan titel. Lärjungar & Beit Midrash Synagogan fanns som institution redan före Jesu tid. Där samlades man framför allt till gudstjänst och studium av Bibeln. 64 Hillels och Shammais akademier i Jerusalem. Men inte mycket är känt om dem. Paulus studerade för Gamaliel i hans bet midrash. Det är inte uteslutet att Jesus studerade i Jerusalem under någon tid. Undervisningen gick till så att eleverna satt vid lärarens fötter. Metoden var dialektik - frågor och svar, diskussioner och interaktion. Det är i denna miljön som midrasher utvecklas. Midrash är förklaringar av bibeltexten. Levandsreger, tillämpningar av bibeltexterna (halakha) utvecklades och diskuterades. Ofta förmedlades undervisningen genom berättelser (haggada). Med tiden uppstår alltmer behovet av översättningar av till arameiska. Sådana översättningar kallas targumer. Olika slags bibelskolor Bet midrash kunde avse dels den s.a.s högskoleutbildningen som gavs i byar och städer och dels den dit studenterna (lärjungarna, talmidim) reste för att studera Jag tog redan exemplet Paulus som reste som barn från Tarsus för att gå på internatskola och akademi i Jerusalem. På Jesu tid var separata synagogbyggnader antagligen inte vanliga, och inte heller separata skolhus (bet sefer.) Man får tänka sig ett samlingsrum som fungerade som möteslokal på sabbaten och skolsal vardagar. Ofta men inte nödvändigtvis alltid, var synagoga och skolhus en egen byggnad. De kunde vara inhysta i en privatbostad eller vara en del av en byggnad. Arkeologerna känner bara till fem eller sex synagogor från Jesu tid, trots att de skrivna källorna berättar om synagogor i varje by. I anslutning till Synagogan kunde det nnas en församlingsbibelskola - bet midrash - som senare kom att kallas för akademi eller yeshivah. Redan på Jesu tid fanns dessa teologisk högskoleutbildningar. Skriften Jesus Syraks bok, från omkring 180 före Kristus berättar om en sådan bibelskola. Det lärdomens hus (bet midrash) som texten syftar på fanns i Jerusalem: kom hit till mig, ni olärda, och bli gäster i lärdomens hus. (Jesus Syraks vishet 51:23) Lärare vid bibelskolan var skriftlärda (soferim). Fäderna eller de vise (chakamim) motsvarar skriftlärd och är en äldre beteckning på bibelforskare. Ordet skriftlärd dog ut i judendomen under första århundradet e Kr. Studenterna kallades lärjungar (talmidim) Varje bet midrash var som regel förknippat med en speciell lärare. Två berömda skolor under Jesu tid var Det är i det sammanhanget man ska se Martas och Marias hem. Marta och Maria hade ofta Jesus på besök. Men besöken prioriterades på olika sätt. Den som satt vid Jesu fötter och tog emot undervisningen, använde tiden på bästa sätt enligt Jesu uppfattning. Luk 10:38-42 Även de internatbetonade bibelskolorna var av två slag. Dels fasta som i exempelvis Jerusalem, dels rörliga med kringvandrande rabbiner. En och samme rabbin kunde gästföreläsa vid olika bet midrashim. Folk uppmanades att upplåta sina hem till undervisningsplatser för rabbiner, att bjuda hem Lärarna så att man hela tiden förkovrade sig i Ordet. Kunde man inte det borde man bosätta sig i beit ha-midrash, bibelstudierummet. Med andra ord vara itig att besöka församlingens bibelstudier! Mishna skriver : sitt i dammet vid deras fötter och insup törstigt deras ord. Uttrycket att sitta i deras fötters damm beskriver hur lärjungen följer läraren vart han än går. Han låter sig omges av dammet från lärarens fötter. Lärjungen håller sig bakom mästaren. Sitta på golvet vid hans fötter ger bilden av läraren sittande - kanske på Moses stol Matt 23:2 - och lärjungarna bokstavligt sittande på golvet nedanför i en halvcirkel.
Att sitta vid någons smutsiga fötter kräver också ett mått av ödmjukhet. Bara ödmjuka tar emot. Bara den som vet att han inte har hela sanningen är mottaglig för undervisning och nya intryck. Bara den som placerar sig själv lägre kan ta emot. Ta emot och överlämna traditioner Mishna skriver : Yose, Yoezers son, från Tsreda, och Yose, Jochanans son, från Jerusalem, mottog traditionen från dem. Yose, Yoezers son, från Tsreda, sade: Låt ditt hus vara en samlingsplats för de visa, sitt i stoftet vid deras fötter och insup törstigt deras ord. Man tog emot undervisningen från läraren. Läraren överlämnade undervisningen. Uttrycken känns igen från Paulus brev. Han skriver i 1 Kor 15:1 och 3 om en tradition som han mottagit och sedan fört vidare till församlingen. Här är ett exempel på begrepp som Paulus lärde sig under studieåren i Gamaliels akademi. 65 Men rabbinen ck inte ta betalt för sin undervisning. Lärarna skulle försörja sig med sitt yrke. Däremot tilläts man ta emot mat och logi för sig själv och studenterna. Det är i detta sammanhang man sa se de rika kvinnorna som Lukas beskriver, som sponsorer till Jesus verksamhet. Luk 8:1-3 Samma mönster kan man upptäcka i Paulus verksamhet. Han reste från plats till plats. I Efesus exempelvis stannade han några månader och drev sin bet midrash i den förhyrda samlingssalen Tyrannus Sal. Under efterapostolisk tid förs en diskussion angående detta i den kristna skriften Didache från omkring år 100 e Kr. Ett av kännetecknen på villolärarna enligt Didache är att läraren tar betalt och stannar mer än tre dagar på samma plats! Undervisar sittande Jesus bejakade också andra attribut som kännetecknade en rabbin. Lärarna satt ner när han undervisade. Troligen kallades denna predikstol för Moses stol. Jfr Matt 23:3 Jesus satt och predikande i Nasarets synagoga. Likaså satt han när han undervisade på berget. Matt 5:1. Att Jesus satt i båten när han undervisade var nog en kombination av sjösäkerhet och lärarens attribut. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. Luk 5:3 Skaffa lärjungar Jesus hade en krets av lärjungar kring sig. Det var också ett av tecknen på en lärare. Mishna uppmanar rabbiner att skaffa sig många lärjungar (talmudim). En grundläggande skillnad mellan Jesu lärjungar och andra rabbiners lärjungar är att Jesus kallade dem. Övriga rabbiner rekryterade lärjungar genom att studenter sökte sig till dem. Moses Stol från synagogan i Korasin. All undervisning skedde sittande på Jesu tid. Kringvandrande rabbi Det är naturligt att uppfatta Jesu verksamhet som en kringvandrande rabbin med en mobil bet midrash. Från den rabbinska litteraturen känner man till att läraren kunde stanna under några dagar, en vecka eller kanske några månader på samma plats. Det är så evangelierna beskriver Jesus, som kringvandrande. Ena dagen samlade han lärjungarna på ett berg. Nästa dag i ett hem eller i gröngräset för att i Jerusalem sitta i skuggan av Salomos pelarhall på tempelplatsen. Ingen student kommer någonsin att själv bli mästare i den meningen Jesus är Mästare. Men det kunde lärjungar till andra rabbiner. De kunde t o m överträffa sina läromästare. Sammanfattningsvis kan man säga att evangelierna presenterar Jesus som en kringresande rabbi som accepterar den rollen och betraktas så av omgivningen. Enda förklaringen till det faktum att Jesus uppfattades av omgivningen som rabbi, är att han verkligen var det. Han hade en kapacitet som motsvarade samtidens skriftlärde. Han resonerade med dem som jämlikar. Ett närmare studium av Jesu sätt att läsa Bibeln bekräftar denna bild.
Talade i liknelser Den speciella undervisningsmetod som kännetecknade Jesu var liknelsen (mashal). Men han var inte upphovet till den metoden. I den rabbinska litteraturen är 4-5 000 kortare eller längre liknelser bevarade. Det är bara hos Jesus och i den fariseiska traditionen som liknelsen som undervisningsform förekommer. Alla liknelser är bevarade på hebreiska. Skriftlärd exeget Jesus läste och undersökte Skriften med samma metoder som de skriftlärda. Hans predikan i Nasarets synagoga är ett exempel. Citatet som Jesus utgår från sin predikan är till största delen de två första versarna av Jes 61. Men han gör ett improviserat inskott i texten med Jes 68:6. 66 han var hemma. 2Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem. Mark 2:1. Kanske ska man uppfatta framställningen så att Jesus hade sin bieblkola (Bet Midrash Joshua) i Kafarnaum. Verksamhetstriangeln i Galileen Jesu verksamhet utspelar sig till överväldigande del i Galileen. Som exempel kan nämnas att Jesus i Markus evangelium uppehåller sig nära nog undantagslöst i Galileen från kap 1:14-10:1. Undantagen utgörs av besök i Dekapolis öster om Genesaret (Mk 4:35-5:20), besök i Libanon (Mk 7:24-30) och tillbaka till Dekapolis igen (Mk 7:31f.). Företrädesvis vistas Jesus vid norra stranden av Galileiska sjön och städerna i dess anslutning. - Hur kan man göra det? Tekniken känns igen från de skriftlärdes bibelstudier. Kopplingen mellan de båda Jesajatexterna är det hebreiska verbet shaiach, som betyder att sända. En annan slutsats är värd att lägga märke till. Sammankopplingen av de två bibelversarna görs bara naturligt på hebreiska. Det visar att Jesus predikade på hebreiska i synagogan. Hebreiska språket var det heliga språket och användes allmänt av rabbinerna när man undervisade. Den speciella form av hebreiska det är fråga om är den så kallade mishnahebreiskan, som avviker en del från den klassiska hebreiskan som Gamla testamentet skrivits på. Undersökningar visar att evangelierna bevarat citat av Jesus där han använde sig av fem av Hillels sju så kallade tolkningsregler. I slutsatserna kunde Jesus avvika från fariseerna, exempelvis i fråga om förståelsen av sabbatens innehåll och tillämpning. Men Jesus delade de skriftlärdes vördnad för Skriften och metod att läsa den. När Jesus efter sin uppståndelse ger nyckeln till förståelsen av Skriften (Luk 24: 44-47) sker det som den Skriftlärde som för vidare de tolkningsprinciper som han själv tillägnat sig som ung. Nyckeln till Skriften alltså enligt Jesus själv, är att det är om Honom allt i Skriften handlar. Det kan man upptäcka bara om man låter sinnet öppnas av honom och samtidigt läsa Skriften med de ögon Jesus själv läste. Med andra ord med hjälp av de tolkningsregler som Jesus tillägnade sig som student i bet midrash! Kafarnaum som bas Jesus hade sitt hem i Kafarnaum. Några dagar senare kom han tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att Jesus hade framgång i Galileen. Det var säkert ingen tillfällighet att pilgrimer från Galileen fångade upp hans messianska signaler vid inträdandet till Jerusalem och var de som hyllade honom som Messias på Palmsöndagen. Matt 21:9 beskriver hur pilgrimer från Galileen - som uppenbarligen kände honom därifrån - ropade Hosianna Davids son. Efter uppståndelsen Galileen var en plats i samband med uppståndelseberättelsen. Påsk randet i Jerusalem tog åtta dagar. Lärjungarna var instruerade att återvända hem till Galileen för att möta Jesus där efter högtiden. Fiskeriet återupptogs. Mt 28:16. Gissningsvis lämnade lärjungarna Jerusalem under måndagen efter Påsken. På onsdagen bör de vara tillbaka. Vid era tillfällen möter Jesus lärjungarna i Galileen Exempelvis då han ger missionsbefallningen. Paulus refererar till ett möte med 500 personer samtidigt (1Kor 15:6). Det är troligen samma möte som Matteus refererar till Mt 28:16-20. När Jesus uppenbarade sig för Jakob omtalas inte i evangelierna. 1Kor 15:7. Under de första 15 dagarna efter uppståndelsen visade sig Jesus vid sju tillfällen JESU VANDRINGAR Han vandrade omkring i hela Galileen och undervisade i synagogorna, förkunnade budskapet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket. 24Ryktet om honom spred sig i hela Syrien, och man förde till honom alla som led av olika sjukdomar och plågor, besatta, fallandesjuka och förlamade, och han botade dem. 25Och stora skaror följde honom, folk från Galileen och Dekapolis, från Jerusalem och Judeen och från andra sidan Jordan. Matt 4:23-25
Evangelierna skildrar Jesu predikoresor såväl i Eretz Israel (Judeen, Samarien och Galileen) som utanför. Dekapolis var tiostadsområdet som inkluderade både Gadara, Gerasa, Hippos, Pella, Filadel a (nuvarande Amman) och kanske rent av Damaskus. Finikien (nuvarande Libanon) med städerna Sidon och Tyros var säkert heller inte obekanta för Jesus. 67 JESU BUDSKAP Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. Joh 4:34 Jesus & judisk tro Jesus var jude. Han omskars på åttonde dagen. (Luk 2:21 ) Han uppfostrades i ett judiskt hem. Han ck en judisk skolgång och utbildade sig i Bibeln. - Vilken inställning hade Jesus till sitt judiska arv? - Gjorde Jesus revolt mot Gud, Bibeln och det folk han levde i, eller bejakade han arvet? Svaret får vi givetvis genom att studera Jesu livsföring och undervisning. Jesus följde Mose bud Jesus levde efter Torahn. Ingenstans i evangeliernas framställning kan man nna att Jesus bröt mot Bibeln. Ingenstans är Jesus i kon ikt med Moses. Fiskare rensar nät i Sidons hamn i Libanon. Matt 15:21 Aldrig gör han anspråk på att presentera teologiska nyheter, sådant som ingen tidigare hört talas om. Jesus introducerade inga nya läror, sådant som inte redan fanns uttalet eller outtalat i Gamla Testamentes skrifter och i den judiska traditionen. Jesus ser sig själv som en uttolkare av Skriften. Det som däremot ÄR fullständigt annorlunda hos Jesus, är hans person! Unika är Jesu anspråk och det han åstadkommer i livet. Om det hade varit så att Jesus underlåtit att leva efter exempelvis föreskrifterna som Gud förmedlade genom Moses, skulle det givetvis använts emot honom. Men ingenstans i evangelierna anklagas han för att avskaffa Torahn. Om det varit på det sättet skulle naturligtvis det argumentet vänts emot honom, exempelvis när han anklagas inför Stora rådet i Jerusalem. Ingen i omgivningen uppfattar Jesus som om han presenterade en ny väg till Gud. Uppenbarligen ingen i den tidigaste kristna traditionen eftersom man bevarade hans undervisning i evangelierna. Diskussion om Bibeltolkning Jesus var gång efter gång involverad i diskussioner angående tolk-
68 ningen av Torahn. Han var inte alltid enig med skriftlärda och fariseer om hur enskilda bud ska til-- lämpas. Men aldrig nner vi Jesus annullera eller ifrågasätta Torahn. Det skulle också omöjliggjort den kristna läran om att Jesus var syndfri. Hade han brutit Guds Torah hade han varit en syndare. Uppfyllde Torahn Uppenbarligen fanns det sådana som uppfattade Jesus som om han var på kollision med Moses. Mot dem invänder han: Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. 18Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett. Matt 5:17-18 Religiös pluralism Det är viktigt att hålla i minnet att den religiösa judiska samtiden var mångfacetterad. (Se avsnitt 3) Det innebär att det faktum att Jesus inte var överens med exempelvis saddukeerna i fråga om uppståndelsen ( Luk 20:27-40) eller fariseerna angående tolkningen av sabbatsbudet ( Luk 6:1-5) inte innebar att han förkastar den judiska tron som sådan. Det var naturligt under Jesu dagar att samtala om Torahns tillämpning. Ingenstans uppfattas Jesus av omgivningen på något annat sätt än att han var jude. Och Jesu själv såg sig som en del av den judiska samtiden. Uppmanade till Toraefterlevnad Jesus uppmanade till att leva efter buden: En uppsatt person frågade honom: Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv? Jesus svarade: Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. Du kan budorden: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Visa aktning för din far och din mor. Mannen sade: Allt detta har jag hållit sedan jag var ung. Då sade Jesus: Ett återstår för dig: sälj allt du äger och dela ut åt de fattiga, så får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig. När han hörde detta blev han bedrövad, för han var mycket rik. Lukas 18:18-23 Han till och med kräver en radikalare efterlevnad än den fariseerna förespråkade. Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket. Matt 5:20 Jesus förutsätter att människan blir född på nytt för att kunna efterleva Torahn på djupet. Jesus svarade: Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike. Joh 3:3 Jmf Matt 7:18-20 Äldstes traditioner Olika riktningar inom judisk tro på Jesu tid kunde hade olika tolkningar av Torahn. Skilda traditioner utvecklades. Församlingen i Qumran bevarade sina speci ka, mycket rigorösa, tolkningar av Torahn. Saddukeerna hade sina. I den fariseiska traditionen samlades också tolkningar och tillämpningar av Torahn. Med tiden blev de bindande. Dessa äldstes traditioner var på Jesu tid fortfarande muntliga. Men med tiden skrevs de ner. De nns bevarade i den rabbinska litteraturen, Mishna, Tosefta, Talmud och bibelkommentaren, s.k. midrasher. Jesus har synpunkter på dessa tolkningar, de äldstes traditioner. (Matt 15:1-20) Man han sätter aldrig Moses auktoritet i fråga. Jesu kritik av de skriftlärde och fariseerna (Matt 23) ska ses som en judisk internkritik och inte angrepp på den judiska tron per se. Jesus en del av den judiska samtiden För 100 år sedan försökte många bibelforskare förstå Jesu utifrån den hellenistiskt-romerska världen (den hedniska omgivningen). Man utgick från en Jesus som var kristen och i opposition med judarna. Somliga historiker hade till och med problem med Jesu judiska ursprung. Det fanns till och med teologer som förnekade att Jesus alls var jude. Med tiden insåg man att Jesus måste ses mot bakgrund av den judiska samtiden. Man var då ofta angelägna om att försöka hitta det mer avvikande och utmärkande för Jesus i kontrast till den judiska samtiden. Kontrasten upplevdes viktig och man var ute efter reliefverkan. Idag är bibelforskare överens om att Jesus ska ses som en del av den judiska tron under andra templets tid. Jesus var jude. Han bejakar sitt judiska arv och för diskussionen utifrån samma perspektiv - tron på Bibelns Gud och Hans undervisning i Torahn. Nytt & gammalt Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. Joh 1:17
Jesus & Gamla testamentet Folkbibeln följer Hedegårds översättning i Joh 1:17, och återger grundtexten mer troget: Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. Ordet men, som Bibel 2000 skjuter in i texten mellan de båda satserna, har ingen motsvarighet i den grekiska texten. Översättningen ger alltså en polarisering mellan Moses och Jesus som Johannes inte avser. Den översättningen är styrd av översättarnas egen teologi mer än kunskap i grekiska språket. Med tanke på att lag får oss att tänka på lagbok och juridik, snarare än lära och undervisning som bättre svarar mot begreppets innebörd, vore denna översättning att föredra: 69 Jesus blandar sig i en pågående debatt bland de samtida skriftlärde om vad som är tillräcklig skillsmässoorsak. I en känd diskussion mellan de stora skriftlärde Shammai och Hillel framför Hillel uppfattningen att det räcker om hustrun vidbränner maten för att mannen ska ha rätt att skilja sig! Jesus har åsikt om denna diskussion. Hans kritik riktar sig inte mot Moses utan mot skilda tolkningar av budet från Moses. II Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. 39Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. Matt 5:38-39 Ty undervisningen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. Det hebreiska ordet Torah (som i den grekiska översättningen av hebreiska bibeln, LXX (Septuaginta) motsvaras av nomos. Ordet torah betyder instruktion, lära, lag. Saddukeerna tolkade detta ord av Moses (2 Mos 21:24f) så att den som hade blivit förorättad hade rätt att hämnas. Men den tolkningen var de ensamma om. Den gängse uppfattningen bland judar på Jesu tid, var att Moses beskriver kompensation. Budet är riktat till Bergspredikan & Moses Tvärt emot vad som ibland lite ore ekterat påstås, kan man inte nna några invändningar mot Moses i Jesu Bergspredikan. Själv säger Jesus att han kommer för att uppfylla lagen (Matt 5:17) - inte upphäva den. Så varje tolkning som spelar ut Jesus mot Moses går emot den grundregel som Jesus själv har lagt till förståelse av hans undervisning. - Hur ska man då förstå den polemik som Matteus återger? Vid en rad tillfällen i Bergspredikan säger Jesus: Ni har hört att det blev sagt Men jag säger er: (Matt 5:21-22, 27-28, 31-32, 33-34, 38-39, 43-44). Vem eller vilka polemiserar Jesu mot. Det Jesus bemöter är tolkningar av Torahn, tolkningar som Jesus menar inte ger rättvisa åt Moses. Kritiken är alltså inte riktad mot Moses utan uttolkare av Moses. Det framgår om man studerar den miljö där Jesus levde. De åsikter som Jesus vänder sig emot nns nämligen representerade i Jesu samtid bland skilda, judiska grupper. Tre exempel. I Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. 28Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap. Matt 5:27-28 En smal väg i Galileen genom dalgången Nahal Ammud. den som orsakat skada med uppmaningen att ersätta på ett sätt som motsvarar skadans storlek. Det var rabbinernas syn. Jesus ansluter sig uppenbarligen till den förståelsen. Jesus kritiserar således inte Moses utan saddukeernas tolkning av Moses.