IAS 36 Nedskrivningar

Karl Rydberg Oskar Strålin IAS 36 Nedskrivningar Påverkar goodwillnedskrivningar företagens aktievärde? Företagsekonomi C-uppsats Termin: Handledare: VT-14 Bengt Bengtsson

Sammanfattning 2005 infördes nya förordningar angående hanteringen av goodwill. Regelverket gick från att göra årliga avskrivningar till en årlig nedskrivningsprövning. Förändringen leder till att regleringen går från regelbaserad till principbaserad. Syftet med ändringen är att få en rättvis bild av bolagets immateriella tillgångar. En effekt av det nya sättet att se på hanteringen är att det öppnar upp för egna tolkningar. Risken vid egna tolkningar är att företagsledningen får möjlighet att påverka resultatet och indirekt aktiekursen. Syftet med vår uppsats är att kartlägga och förklara hur de bolag vi undersöker hanterar sina nedskrivningar av sin goodwill i förhållande till de förordningar som finns i IFRS 3 samt IAS 36. Vi kommer utifrån detta undersöka hur det påverkar företagets värde på börsmarknaden, samt beröra om nedskrivningsprövningen styrs av något annat än själva tillgångsvärderingen. Vi har valt ut tolv företag som alla befinner sig på NASDAQ OMX Nordic. Urvalet grundar sig i att bolagen är verksamma i industribranschen. Därefter gjorde vi en dokumentationsanalys av årsredovisningarna. Vi granskade goodwillposten för de tolv bolagen under perioden 2006-2012. När vi fastställt företagens nedskrivningar granskade vi dess effekt på aktiekursen genom att gå tillbaka till de datum då den finansiella rapporten publicerats. Vid denna undersökning kom vi fram till att de nedskrivningar som gjorts inte har någon tydlig effekt på aktiekursen. Det verkar finnas ett visst incitament från företagsledningen att påverka nedskrivningen för att maximera sin egennytta. Marknaden och andra externa faktorer verkar ha stor påverkan på utfallet av nedskrivningsprövningen.

Abstract 2005 introduced new regulations for the treatment of goodwill. Regulations went from making annual depreciation to an annual impairment test. This change means that the regulation goes from rules-based to principle-based. The purpose of the adjustment is to get an accurate picture of the companies intangibles. One effect of the new way to look at the management is that it opens up for interpretation. The risk in own interpretation is that management will be able to influence the results and indirect the stock price. The purpose of our essay is to identify and explain how the companies we examine manage their impairment of its goodwill in relation to the regulations of IFRS 3 and IAS 36. We will accordingly examine how it affects the company's value on the stock market, and concern about impairment testing is guided by something other than itself asset valuation. We selected twelve companies that are all listed on the NASDAQ OMX Nordic. The selection is based on the companies operating in the industrial sector. Then we made a documentation analysis of the financial statements. We reviewed goodwill for the twelve companies during the period between 2006-2012. When we determined the company s impairments we examined its effect on the stock price by going back to the date the financial report published. In this examination, we concluded that the impairment made has no obvious effect on the stock price. There seems to be some incentive from the company management to influence impairment to maximize their own self-interest. Market and other external factors seem to have a major impact on the outcome of the impairment test.

Förord Vi som författat denna uppsats vill rikta ett stort tack till vår handledare Bengt Bengtsson. Framförallt vill vi tacka för alla inspirerande idéer och goda infallsvinklar. Detta har varit till stor hjälp för oss under skrivprocessens gång. Vi vill även passa på att tacka alla andra som kommit med råd och idéer. Uppsatsen är i sin helhet producerad av författarna tillsammans. Karlstad 2014-05-08 Karl Rydberg Oskar Strålin

Definitioner CAPM - Capital Asset Pricing Model EU Europeiska Unionen FAR Föreningen Auktoriserade Revisorer FASB Financial Accounting Standards GAAP Generally Accepted Accounting Principles IAS - International Accounting Standards IAS 22 - Rörelseförvärv IAS 34 Delårsrapportering IAS 36 Nedskrivning IASB International Accounting Standards Board IFRS International Financial Reporting Standard IFRS 3 Rörelseförvärv IASC International Accounting Standards Commitee RR - redovisningsrådets rekommendationer WACC Weightend average cost of capital SEC U.S. Securities and Exchange Commission

Table of Contents 1. Inledning... 6 1.1. Bakgrund... 6 1.2. Problemformulering... 7 1.2.1. Frågeställningar... 11 1.3. Syfte... 11 1.4. Avgränsning... 11 2. Teoretisk referensram... 13 2.1. Tidigare forskning... 13 2.2. Tidigare regelverk... 16 2.2.1. K- regelverket... 17 2.3. Agentteorin... 18 2.4. Goodwill... 19 2.5. IAS 36 Nedskrivningar... 19 2.6. IFRS 3 Rörelseförvärv... 21 2.7. IAS 34... 21 2.8. Diskonteringsränta... 22 2.9. Återvinningsvärde... 22 2.9.1. Nyttjandevärde... 23 2.9.2. Nyttjandeperiod... 23 2.9.3. Kassagenererande enhet... 23 2.10. Redovisningsprinciper... 23 2.10.1. Rättvisande bild... 23 2.10.2. Fortlevnadsprincipen... 24 2.10.3. Relevans... 24 2.10.4. Tillförlitlighet... 24 2.10.5. Jämförbarhet... 24 3. Metod... 26 3.1. Val av teori... 26 3.1.1. Deduktiv teori... 26 3.1.2. Kvalitativ forskning... 26 3.2. Tillvägagångssätt... 27 3.3. Dataanalysen... 27 3.4. Validitet & Reliabilitet... 28 4. Empiri... 29 4.1. Uppgifter om antal nedskrivningar... 30 4.2. Uppgifter om diskonteringsräntan... 31 4.3. Uppgifter om totala nedskrivningar... 32 4.4. Uppgifter om företagens andel goodwill av det totala kapitalet... 33 4.5. Uppgifter om företagens andel goodwill av det egna kapitalet... 34 4.6. Uppgifter om företagens nedskrivningar... 35 4.7. Uppgifter om företagens nedskrivningar i förhållande till totala goodwillposten... 36 4.8. Uppgifter om nedskrivningens påverkan på aktiekursen... 37 5. Analys... 38 5.1. Nedskrivningens påverkan på aktiekursen... 38 5.1.1. Informationsbrist... 39 4

5.2. Finns det incitament att låta bli nedskrivningar trots behov?... 40 5.2.1. Diskonteringsränta... 41 5.3. Företagsledning eller marknaden som styr utfallet av nedskrivningsprövningen?... 41 6. Slutsats... 43 6.1. Finns det samband mellan nedskrivningarna av goodwill och aktiekursen?... 43 6.2. Finns det incitament att låta bli nedskrivningar trots behov?... 43 6.3. Företagsledning eller marknaden som styr utfallet av nedskrivningsprövningen?... 44 6.4. Förslag till vidare forskning... 44 7. Källförteckning... 45 8. Bilaga... 48 5

1. Inledning I inledningskapitlet kommer vi ge en introduktion till ämnet, tidigare regelverk samt presentera de problemen som finns vid hanteringen av IAS 36 nedskrivningar. Detta för att ge läsaren en chans att skapa sig en bild av vad man kan väntas finna i denna uppsatts. I detta kapitel kommer också uppsatsens frågeställning och syfte att lyftas fram. 1.1. Bakgrund Tänk dig att du sitter som verkställande direktör på ett stort marknadsnoterat företag. Det har nu blivit dags för nedskrivningsprövning av företagets goodwill. En nedskrivning enligt IAS 36 nedskrivningar kommer kanske leda till att företagets aktier kommer minska i värde och din bonus kanske baseras på företagets marknadsvärde. Kan det då ligga i ditt intresse att manipulera och snedvrida siffrorna från redovisningen för att undvika nedskrivning av företagets goodwill, genom att vidhålla att det inte finns något nedskrivningsbehov? Gauffin och Nilsson (2012) fann i sin studie att det finns en generell avsaknad av nedskrivningar av bolagens goodwill. Vad beror detta på? Det är något vi kommer att studera i vår uppsats. Vid köp av ett bolag kan det vara så att du behöver betala mer än vad företagets tillgångar är värda. Det kan bero på att det uppköpta bolaget har byggt upp en stor kundstock, en stark organisationskultur, ett trovärdigt varumärke eller starka kundrelationer vilket kommer generera framtida vinster. Detta övervärde kallas goodwill. Goodwill uppstår alltså i de situationer det uppköpande bolaget betalar mer för de uppköpta än vad deras nettotillgångar är värda. Det går också att upparbeta goodwill internt men detta är inget företag får redovisa i balansräkningen (Marton et al. 2013). Anledning till att köpa upp andra företag kan vara att stärka sitt varumärke eller bredda sin kundkrets. Börsnoterade koncernbolag ska följa de restriktioner som finns IAS 36 nedskrivningar. Innan IAS 36 nedskrivningar tillämpades IAS 22, det innebar att företag fick välja hur lång tid man skulle skriva av sin goodwill. Detta gjordes varje år, maximalt upp till 20 år. Många trodde att införandet av IAS 22 skulle skapa en långsiktig lösning. När sedan USA ändrade sin reglering av goodwill valde de att inte följa IAS s lösning utan istället införde USA årliga nedskrivningsprövningar. När sedan IFRS ändrade sin reglering valde de att ta efter den amerikanska regleringen. Resultatet av detta blev IAS 36 nedskrivningar (Thorell 2004). Den största skillnaden vid förändringen var att goodwill inte skulle skrivas av utan utsättas för en årlig nedskrivningspröving. 6

Förändringen bidrar bland annat till att säkerhetsställa att goodwillposten inte är övervärderad i balansräkningen. Med hjälp av det nya regelverket går det att förklara goodwill som residualen i nettotillgångarna (Thorell 2004). Thorell (2004) menar att diskussionen huruvida nedskrivningsprövningar är att föredra framför avskrivningar inte är särskilt innehållsrik. Thorell (2004) beskriver att regleringen går från ett sätt med fördelning av kostnader till ett värderingssynsätt. Han hävdar att detta ger en mer rättvisande bild av goodwillvärdet än den information man tidigare fick då goodwillen förbrukades enligt en planenlig avskrivning. 1.2. Problemformulering Ett troligt problem som uppkommer vid nedskrivningsprövningen är huruvida företagsledningen tänker på att maximera sin egennytta eller om de tänker utifrån organisationens intressen. I ett företag finns det två principer om hur styrprocessen fungerar. Den första är vertikal, vilket innebär att ägaren har det yttersta ansvaret. De kan handla direkt och individuellt. Den andra styrprocessen är horisontell och tar hänsyn till hela verksamheten, alltifrån leverantörer till slutlig kund. Detta för att attrahera och kvarhålla kunder (Brodin et al. 2000). Vertikal styrprocess är vanlig i genuina familjeföretag där det knappt går att göra någon åtskillnad mellan ägande och ledning. Där är ledaren/ägaren djupt engagerad i företagets verksamhet. Möjlig avkastning vägs mot den finansiella risken för bolaget. Om ägandet blir publikt, alltså noterat på börsen så blir den vertikala processen allt viktigare. Det blir då viktigt att verksamheten genererar ett överskott som tillfredsställer finansiärernas krav och en kompensation för riskerna. När ett bolag blir börsnoterat förs en större grupp ägare in, varav många småägare inte har något intresse av att påverka hur företagets verksamhet bedrivs. Så antalet individuella ägare har succesivt minskat i och med att bolag noteras (Brodin et al. 2000). Koncerncheferna som intervjuats i boken har alla olika synpunkter på hur ägarstyrningen fungerar enligt de två tidigare nämnda styrprocesserna. Det går dock att lyfta fram några gemensamma drag. Många av cheferna berättar om hur lite en ägare tillför då de enbart ser till det finansiella perspektivet i bolaget (Brodin et al. 2000). För att finna incitament som får företagsledning och anställda att agera i linje med ägarnas intressen anför man ägande till Vd:n eller den anställde genom en aktiepost pilotskolan. Det finns andra idéer av bonussystem till exempel optioner, detta för att öka den 7

anställdes delaktighet i företaget. Brodin, et al (2000) menar att ledarskapet för en chef blir mer komplext när bolaget blir börsnoterat. Ledaren måste ta hänsyn till fler intressen och krav så som att generera avkastning både kortsiktigt och långsiktigt (Brodin et al. 2000). Går det att se något mönster i att många företag skriver ner sin goodwill i sämre tider? En anledning till detta skulle kunna vara att allmänheten och marknaden förväntar sig nedskrivningar, företagen vill inte sticka ut genom att göra något annorlunda. Det ser bättre ut om företaget då gör som konkurrenterna och skriver ner sin goodwill även om behov inte finns. Är det då marknaden eller företagen som styr nedskrivningarna? I början av finanskrisen 2008 kunde man se ett tydligt samband med dåliga tider och nedskrivningar inom fastighetsbranschen(bengtsson, 2013). Det uppstår här en dragkamp om vem det är som ska bestämma värdet på bolagets goodwill. Gauffin och Thörnsten (2010) skriver om goodwill nedskrivningar som gjorts 2008 och konstaterar att svenska bolag skrev ner avsevärt mycket mindre än de amerikanska bolagen. Totalt skrev 17 procent av de amerikanska företagen ner sin goodwillpost och i genomsnitt utgjorde detta 30 procent av företagens totala goodwill. Det går att jämföra med svenska företag som under samma period endast skrev ner 1,5 procent av den totala goodwillposten. Denna skillnad går att förklaras med SEC:s (USA s motsvarighet till finansinspektionen) granskning som är väldigt regelbaserad och som krävt att de amerikanska företagen ska skriva ner sin goodwill. I en tid när det pratas om den värsta ekonomiska tiden sedan 1930-talet är det anmärkningsvärt att en tredjedel av de svenska bolagen år 2008 valde att sänka sin diskonteringsränta, trots att centralbanker runt om i världen sänkte sina styrräntor drastiskt vilket fick den riskfria räntan på fall. Det innebar att tillgångarna värderades högre och det blev inte aktuellt med någon nedskrivning (Gauffin & Thörnsten, 2010). Gauffin och Thörnsten (2010) menar att det är nödvändigt att företagen måste börja acceptera nedskrivningar och se det som en nödvändighet i stället för något negativt. Om de inte ändrar inställning kommer bolagens balansräkningar endast bestå av goodwill tillslut. Eftersom goodwill är uppbyggd på subjektiva bedömningar kommer detta leda till att noterade bolags koncernbaserade eget kapital baseras på förväntningar. Ytterligare ett problem att ta hänsyn till är konjunkturen då den har stor betydelse för hur både företagsledningen samt marknaden ser på 8

nedskrivningar. Nedan följer exempel från några konjunkturrapporter från 2006-2012. Sveriges ekonomi blev allt starkare under 2006 och hushållens konsumtion ökade. Industrin ökade också, dock hämmades den av den starka kronan som bromsade upp exporten och av den konjunktursvacka som rådde i USA. Ekonomin i Sverige påminner under denna tid om det som hände i slutet av 90-talet. 1998 blev uppgången kraftig och under uppgången uppstod problem med bubblor på fastighets- och aktiemarknaden. Det fanns redan indikationer på detta då efterfrågan minskade i USA (Svenskt Näringsliv, 2006). Under 2007 skedde det en kraftig inbromsning av den amerikanska ekonomin med svagare dollar, detta ledde till en dämpad tillväxt och vinstutveckling för svenska exportföretag. I motsats till exporten så ökade importen vilket grundade sig i högre löner som ökade hushållens konsumtion. Vilket gav en fortsatt fart på den svenska ekonomin. De räknade med att den lilla svacka som varit i världsekonomi kom att ta fart igen under 2009. Därför antas den svenska regeringen att spendera merparten av budgetöverskottet (Svenskt Näringsliv, 2007). I Sverige som 2008 hade en stark fordonsindustri och där hushållen hade historiskt sett en relativt låg finansiellreserv var man mycket känslig för internationella svängningar. Det förutsågs att investeringar och sysselsättningen kom att minska kraftigt under 2009. Arbetsmarknaden kom att vara svag i flera år framöver. Penning- och finanspolitiken hade haft en dålig framförhållning i Sverige vilket gjorde att de inte kunde ge något vidare stöd vid den kraftiga nedgången. Det kom att bli viktigt i framtiden då det avgjordes hur djup och långdragen lågkonjunkturen blir. Först 2010 förväntas BNP-tillväxten vända (Svenskt Näringsliv, 2008). Under 2009 kunde många länder konsumera sig ur krisen med hjälp av massiva stimulanser och låga räntor. Svenskarna väntades konsumera mer nästkommande år än vad som gjordes innan finanskrisen. Den offentliga sektorn, såsom kommuner och landsting gick oskadda genom krisen. Inom exportindustrin drogs det ner på investeringar och på sysselsättningen. Den svenska ekonomin hade inte sedan 1970-talet sett en liknande nedgång. Detta tydde på att många omfattande strukturomvandlingar kom att ske inom de närmsta åren, såväl nedläggning, outsourcing som nyinvesteringar kom att genomföras. Det såg lite ljusare ut för de globala konjunkturutsikterna då 9

många västländer var understödda med noll räntor och kraftiga finanspolitiska stimulanser (Svenskt Näringsliv, 2009). Den svenska sysselsättningen ökade under 2010 i både industri- och tjänstesektorn vilket tydde på att den svenska ekonomin växte. Problemet var att antalet människor som var attraktiva för arbetsmarknaden ökade vilket innebar att den förbättrade konjunkturen inte förmådde att driva ner arbetslösheten. Under det tredje kvartalet såg man en kraftig expansion inom tillväxtsiffrorna. Denna expansion berodde dock på att betydande delar av de lager som byggts upp under krisen hade sålts av och redan nästa år kom tillväxten att falla dramatiskt. Investeringarna hade ökat men det var marginellt (Svenskt Näringsliv, 2010). I Europa 2011 hade skuldkrisen fördjupats, osäkerheten ledde till att de tänkta investeringarna inte blev utförda utan övergick i sparande. Detta mönster kunde ses i de flesta länder, inte bara för staten och bankerna utan även bland företagen och privatpersonerna. Framtidsutsikterna för företagen såg allt mer negativa ut. Det gick inte att stimulera ekonomierna mer genom lån eftersom räntekostnaderna var för höga och detta tenderar att strama åt ekonomierna istället. Detta kom att resultera i högt sparande bland länder i Europa och USA. Tillväxten i Sverige bromsades upp då det inhemska sparandet ökade. Detta berodde till stor del på den ökade arbetslösheten och de fallande priserna på bostäder som gjorde konsumenterna mer försiktiga och osäkra inför framtiden (Svenskt Näringsliv, 2011). Under 2012 hade exporten till Europa minskat, detta till följd av att många länder vill få bukt på de skenande statsskulderna. Skuldsanering hade en positiv effekt eftersom den till viss del minskade osäkerheten kring den finansiella marknaden. Fokus på krisen skiftade alltmer till arbetslösheten som blev mer påtaglig. I Sverige och i övriga Europa var den uppenbart inte bara konjunkturell. Därför förberedde många länder strukturella reformer för att förbättra konkurrenskraften. Dessa reformer och krisen låg till grunden för stora strukturomvandlingar i Europa. Många Svenska företag kom att ta viktiga strategiska beslut under denna tid, besluten som kom att påverka företagens inriktning samt var produktionen kom att placeras. Därför kom vissa delar i Sverige att drabbas hårdare än andra, de delar av landet med traditionella industrier och där företagen hade ett sämre företagsklimat kom att drabbas hårdast (Svenskt Näringsliv, 2012). Här är alltså exempel på de 10

problem vi anser kan uppstå vid prövningen av eventuell nedskrivning. Är det förhållandet till ägarna som styr nedskrivningarna eller är det den rådande konjunkturen? 1.2.1. Frågeställningar Finns det ett samband mellan nedskrivningar och företagets börsvärde? Finns det incitament att låta bli att skriva ned sin goodwill även då nedskrivningsbehov kan föreligga enligt IAS 36 nedskrivningar? Är det företagsledningen eller marknaden som styr utfallet av nedskrivningsprövningen? 1.3. Syfte Syftet med vår uppsats är att kartlägga och förklara hur de bolag vi undersöker hanterar sina nedskrivningar av sin goodwill i förhållande till de förordningar som finns i IFRS 3 samt IAS 36 nedskrivningar. Vi kommer utifrån detta undersöka hur det påverkar företagets värde på börsmarknaden, samt beröra om nedskrivningsprövningen styrs av något annat än själva tillgångsvärderingen. 1.4. Avgränsning Vi kommer se till hur de utvalda bolagen förhållit sig till regelverket då alla K4 bolag ska upprätta koncernredovisning enligt IAS 36 nedskrivningar sedan 2005. Bolagens årsredovisningar finns tillgänglig på respektive webbplats vilket gör det enkelt att granska de aktuella posterna och se hur bolagen gått tillväga för att räkna ut om goodwillen ska skrivas ner eller inte. Fast i vissa bolag finns en avsaknad av information. Vår uppsats kommer behandla nedskrivningsprövningar på goodwill enligt IFRS. För att få ett mer specifikt syfte i vår uppsats har vi valt att göra ett urval i de företag vi väljer att granska. För att smala ner ämnet väljer vi därför att inrikta oss på industribranschen. En anledning till att vi gör det är att vi antar att det i denna bransch finns hög andel goodwill hos företagen. I industribranschen till skillnad från till exempel läkemedel- eller teknikbranschen kommer ofta bedömningen internt från bolaget. Detta gör det mer intressant att studera. Vi gjorde sedan ett urval på 11

vilka företag vi ska använda oss av. Detta gjorde vi utifrån de företag vi ansåg vara intressanta, som vi kände igen och var nyfikna på. Ett viktigt kriterium är att företagen vi valt har moderbolag som är noterade på börsen eftersom de då är tvingade att följa IFRS. Vi kommer inte ta hänsyn till psykologiskt perspektiv på aktiekursen. Vi har valt företag med liknande räkenskapsår, detta för att vi ska kunna jämföra årsredovisningar med varandra. Vi kommer inte studera huruvida nedskrivningen är korrekt utförd, då värderingen är principbaserad. Detta gör det svårt för oss att fastställa om företaget hanterat nedskrivningen korrekt. Studien kommer granska företagens nedskrivningar innan, under och efter finanskrisen 2008. Detta för att se om agerandet och inställningen ändras vid dåliga tider. 12

2. Teoretisk referensram 2.1. Tidigare forskning Enligt Bartov et al (1998) går det att tolka en nedskrivning på två sätt. Antingen som något positivt, eftersom företaget gör sig av med verksamhet som inte kommer att vara lönsam för företaget i framtiden och då fokuserar på det som företaget är bra på istället. Eller så ses det som något negativt eftersom nedskrivningen förutspår att det kommer gå ännu sämre för företaget i framtiden än vad det redan gjort. Det finns studier som visar att marknaden reagerar positivt på nedskrivningar (Stateman & Sepe 1986). Det finns också andra studier som visar på motsatt effekt till exempel Elliot & Shaw (1988). Hirschey och Richardson (1997) beskriver i sin artikel att nedskrivningen av goodwillposten inte påverkar kassaflödet som förväntas i framtiden utan det är endast en justering i balansräkningen. De menar dock att detta ger vissa signaler om framtida ekonomiska fördelar. I dagens samhälle blir allt fler bolag teknologiska och kunskapsintensiva och företags tillgångar består i större grad av immateriella tillgångar som goodwill (Marton et al. 2013). Utvecklingen har de senaste decennierna gått från att bolagen haft stor andel materiella tillgångar till att balansräkningen i bolagen blivit mer dominerande av immateriella tillgångar. Det leder till att bolagen har fått en högre osäkerhet bland sina tillgångar, vilket mynnar ut i en större osäkerhet vid värdering av tillgångarna. De kan manipuleras för att inte få en negativ påverkan på bolagets resultat vilket upprätthåller en vacker fasad. Just kombinationen av värdering baserad på subjektiva uppskattningar och svårigheten att bestämma värdet på tillgången gör att goodwillposten är osäker. Företagsledningen kan ha andra syften som inte alltid överensstämmer med i företagets intresse. Detta kan leda till att användaren av årsredovisningen grundar sina beslut på felaktiga siffror (Marton et al. 2013). Tillhör bolaget ett så kallat K4-företag ska de upprätta en årsredovisning enligt IAS och IFRS. Det innebär för goodwillposten i enkelhet att det ska göras en nedskrivningsprövning årligen för att se om det föreligger något nedskrivningsbehov. Trots att detta varit aktuell lag sedan 2005 och att det under en längre period varit lågkonjunktur i ekonomin visar Gauffin och Nilssons (2012) rapport att det varit få företag som skrivit ner sin goodwill. Det finns olika faktorer som påverkar ett företags vilja att använda sig av IAS 36 nedskrivningar vid sin värdering av sin goodwill. Det kan vara bonusprogram, nationell kultur eller ett lands rättsliga sammanhang likt Sveriges 13

beskattningsregler som påverkar utfallet av en nedskrivningspröving (Rehnberg 2008). Rehnberg (2008) beskriver att det finns en indikation i vilken utsträckning praxis styr genomförandet av IFRS och det är beroende av vilken fördel företagsledningen får av att använda sig av reglerna. Liberatore och Mazzi (2010) hävdar att informationen i företags årsredovisningar är alldeles för bristfällig för att utplåna tvivlet som finns kring goodwill och dess nedskrivningar. De menar också att mer information om vad som är förvärvad goodwill och internt upparbetad goodwill skulle underlätta för intressenterna att använda informationen. Det finns många motstridiga studier kring valet av diskonteringsräntor. Det finns tre möjliga utgångspunkter att använda sig av när värderaren ska bestämma den genomsnittliga kapitalkostnaden. Den första säger att beräkningen ska utgå från kapitalkostnad enligt CAPM. Andra alternativet är att utgå från företagets marginella upplåningsränta samt andra marknadsmässiga upplåningsräntor. Den sista modellen att använda sig av anses alldeles för svag för att ens ta upp till diskussion (Kvaal 2010). Husmann och Schmidt (2008) anser att beräkna WACC med hjälp av CAPM är den enda lämpliga metod vid värdering av goodwill. De andra två metoderna som finns i IAS 36 nedskrivningar är inte tillräckligt tydliga och kan resultera i betydande mätfel. Därför påpekar Husmann och Schmidt att dessa två metoder ska tas bort från IFRS regelverk. Husman och Schmidt jämför de två första tillvägagångssätten och drar slutsatsen att normgivaren borde ta bort den marginella låneräntan som en möjlig utgångspunkt vid bedömning av diskonteringsränta. Det här antagandet håller inte av två anledningar. Den första anledningen är att antagandet innehåller missuppfattningar. För det andra verkar en avveckling av CAPM-härledd diskonteringsränta vara omotiverad. Den marginella låneräntan, beroende på tolkning kan vara väldigt långt ifrån den verkliga kostnaden för kapital enligt Kvaal (2010). Enligt Husman och Schmidt (2008) skulle stegvis upplåning kräva antingen en omförhandling av befintliga skulder eller emission av efterställda lån till borgenärer. Det senare alternativet anser Husman och Schmidt vara normalfallet. De är oroliga att diskonteringsräntan som utgörs av den marginella låneräntan blir för hög. Här tycker Kvaal (2010) att Husman och Schmidt går vilse, att deras slutsatser bygger på missuppfattningar. Han anser att de i deras första alternativ som innebär att göra en upplåning har alldeles för svag dokumentation. Husman och Schmidt (2008) anklagar IAS 36 14

nedskrivningar för att valet av diskonteringsräntan är otydlig. Deras förslag att förtydliga IAS 36 nedskrivningar måste övervägas noga. Innan regelsättarna stramar till förordningarna kan det vara värt att dröja vid frågan. Hur detaljerande ska redovisningsstandarder vara? Till exempel i vissa företag fungerar diskonteringsränta innan skatt bra, men den kan bli krånglig att använda i andra företag. På samma sätt kan en strikt uppmaning till CAPMbaserade diskonteringsräntor vara lättanpassade i vissa företag men inte i andra. Kvaal (2010) menar i sin artikel att det krävs en öppning för praktisk uppskattning till en CAPM-baserad diskonteringsränta. Den stora skillnaden mellan IFRS och US GAAP väcker Kvaals (2010) oro. Han hävdar att varje intention att ändra IAS 36 nedskrivningar istället skulle lägga fokus på att minska detta gap. Han menar att prioritet ska läggas på att få en global konvergens i den finansiella rapporteringen, detta kommer öka den gemensamma förståelsen. I IAS 36 nedskrivningar-bilaga använder man sig av två metoder för att beräkna nuvärdet. De används för att uppskatta en tillgångs nyttjandevärde beroende på omständigheter i bolaget. Den traditionella metoden bygger på kassaflöden som grundar sig i redovisning. Den andra metoden använder sig av förväntade kassaflöden som grundar sig i uppskattningar och variationer i kassaflödets tidpunkt och storlek. Oavsett vilken metod ett företag väljer att använda för att avspegla framtida kassaflöden, ska avspeglingen vara en beräkning av förväntade nuvärden av de framtida betalningarna, det innebär att det ska vara ett vägt genomsnitt av möjliga utfall. De tekniker som används för att uppskatta framtida tillgångar kommer variera mellan bolag beroende hur omständigheterna ser ut vid värderingen av tillgångarna. Det är svårt att värdera icke-finansiella tillgångar, eftersom det inte finns någon marknad eller någon jämförbar marknad (FAR 2014). I det nya principbaserade regelverket finns utrymmen för påverkan på utfallet av nedskrivningsprövningen. Wines, Dagwell och Windsor (2007) säger att företag kan undvika nedskrivningar då det finns utrymme för egna antaganden rörande goodwillnedskrivningar. Ledningen utför detta genom att manipulera redovisningen med hjälp av att värdera de framtida kassaflödena med en låg diskonteringsränta, vilket gör att kassaflödena får ett högre värde än om posten diskonterats med en högre procentsats. Det resulterar i att goodwillpostens värde inte är tillförlitligt och skapar en missvisande bild över nedskrivningsbehovet. 15

När bedömningarna av goodwillpostens värde blir subjektiva är det viktigt att företagen är tydliga och transparanta i rapporteringen. Hayn och Hughes (2006) undersöker i sin artikel om de ekonomiska upplysningarna som företaget återger i sina finansiella rapporter är användbara. Efter att goodwillavskrivningar togs bort har det blivit ännu viktigare att studera företagens upplysningar vid nedskrivningsprövning. Företagen ska ta hänsyn till både interna- och externa indikationer, alltså om det uppstått förändring på marknaden. När informationen presenterades lades stort fokus på att studera om nedskrivningsprövningen ledde till att en nedskrivning aktualiserades. Hayn och Hughes (2006) anser att upplysningarna om nedskrivningsprövningen i den finansiella rapporten inte ger läsaren tillräcklig information om de framtida nedskrivningarna. För att intressenter ska kunna skapa sig en uppfattning av framtida nedskrivningsbehov krävs det ytterligare information för användarna. Enligt studien ser de att nedskrivningarna inte realiseras förrän flera år efter värdeminskningen av goodwill, det tar i genomsnitt tre till fyra år innan en nedskrivning aktualiseras. I en tredjedel av företagen kan fördröjningen sträcka sig ända upp till tio år efter händelsen. Hayn och Hughes (2006) studie grundar sig på amerikanska företag vilket innebär att man måste ta hänsyn till att företagen regleras av US GAPP och inte av IFRS. 2.2. Tidigare regelverk För att ge en helhetsbild kommer vi här redogöra varför regelverket ser ut som det gör och vad som påverkat det genom tiden. Redovisningen har utvecklats under en lång tid på olika nationella nivåer, det har därför uppstått stora skillnader i redovisningen mellan länder. Dessa skillnader är kopplade till politiska och ekonomiska strukturer. Ekonomin har under de senaste decennierna tenderat att bli mer global, det har då uppstått ett ökat behov av ett harmoniserat regelverket som börsnoterade bolag ska följa. Allt för att investerare, leverantörer, kunder och andra intressenter ska få en rättvis bild av bolagen. Sedan 1973 har den privata organisation IASC arbetat för en harmonisering av redovisningen i strävan att minska skillnader mellan ländernas redovisning. Till en början var IASC en organisation där endast revisorer från olika länder låg bakom arbetet. IASC utvecklade ett fyrtiotal standarder, dock var det endast ett fåtal länder som implementerade standarderna. 2001 kom IASC att ombildas och benämns istället IASB. Vid 16

ombildningen kom även andra grupper från näringslivet, inte enbart revisionsorganisationer att backa upp den nya organisationen. IASB ger ut standarder som benämns IFRS. IASC s standarder benämns IAS. Reglerarna säger att både IASB och IASC har fokus på redovisningen för investerarna. Under 1990-talet såg EU att det fanns ett stort behov av harmonisering av redovisning för noterade bolag, IASCs standarder blev ett naturligt val. EU tog ett beslut 2002 att från och med 2005 ska K4 bolag använda sig av IFRS standarder vid koncernredovisning. Det är inte bara EU som använder sig av IFRS. I dagsläget kräver eller tillåter cirka 100 länder standarderna. USA är dock ett stort undantag, där tillåts inte IFRS. 2002 inleddes ett betydande samarbete mellan IASB och den motsvarande amerikanska normsättaren FASB, målet med samarbetet är att uppnå en större samordning mellan regelverken. Samordningen finns för att i framtiden kunna harmoniseras med varandra. Fram till 2005 användes RR 1:00 för svenska koncernbolag. Där skulle goodwill skrivas av på ett systematiskt sätt över nyttjandeperioden. Nyttjandeperioden skulle återspegla goodwillpostens förväntade framtida ekonomiska fördelar. Vanligen antas nyttjandeperioden max vara tjugo år, räknat från förvärvstidpunkten, om inte annat angetts. Goodwillen värderades till anskaffningsvärdet minus ackumulerade avskrivningar och eventuella nedskrivningar (RR 1:00 2014). Denna rekommendation används inte längre av börsnoterade bolag eller bolag som frivilligt valt att upprätta koncernredovisning enligt IFRS 3. Sedan 2005 ska noterade bolag använda sig av IASBs standard IFRS 3 företagsförvärv, och IAS 36 nedskrivning (Marton et al. 2013). 2.2.1. K-regelverket För räkenskapsår som påbörjas efter den 31 december 2013 ska alla större företag samt alla aktiebolag och ekonomiska föreningar, oavsett storlek, tillämpa ett K-regelverk. K-reglerna har bokföringslagen (BFL) som utgångspunkt. Den beskriver hur den löpande bokföringen för räkenskapsåret ska avslutas. K-projektet avser att det inom respektive kategori ska finnas ett regelverk som innehåller relevanta regler. Det är kraven i BFL som avgör vilket av BFN:s K-regelverk som företaget får tillämpa. Ett K4 företag, alltså en koncern med ett noterat moderbolag ska upprätta sin koncernredovisning enligt IAS/IFRS regler (Bokföringsnämnden 2014). 17

2.3. Agentteorin Nygaard (2002) beskriver agentteorin som en relation mellan två individer. Den ena individen är principal, alltså uppdragsgivare, den andra är agent, alltså den individen som ska utföra uppdraget åt principalen. Principalen vill få ett arbete utfört och agenten vill ha ersättning för det arbete som utförts. Problemet med teorin är att principalen inte vet om agenten drivs av samma intressen. För att minska gapet mellan parterna går det utforma kontrakt. Ett kontrakt kan utformas så det framgår vad principalen förväntar sig av agenten, samt fastställa vad belöningen ska vara för agenten (Nygaard 2002). För att kunna använda agentteorin måste vissa antaganden göras. Inom agentteorin antas att både principalen och agenten är nyttomaximerande. Inom teorin är det omöjligt för en av parterna att öka sin nytta utan att försämra den andra partens nytta. Det antas även finnas ett asymmetriskt informationsförhållande mellan principalen och agenten. Här antas det att principalen har ofullständig information och bristande kunskap om agentens arbete. Det är svårt för principalen att avgöra om agentens bidrag motsvarar belöningen (Nygaard 2002). Nygaard (2002) gör vissa antaganden om att det går att anta att agenten utför handlingar baserade på lögner för att öka sin egennytta. Ett exempel på detta kan vara att det undanhålls information för att kunna maximera den egna nyttan. Vetskapen om detta gör att principalen upprättar vissa säkerhetsåtgärder, till exempel kontrakt för att försäkra sig om att detta inte händer. Ett exempel på ett sådant kontrakt kan vara så kallade tvångskontrakt. Det innebär att agenten endast får sin belöning om bidraget till principalen uppfyller de kraven som uppgetts i kontraktet. Nackdelen med ett sådant kontrakt kan vara att affärsrisken läggs över på agenten, då kraven är att denna ska leverera. En annan nackdel är att agenten inte motiveras att bidra med något extra utöver de som principalen efterfrågar. Sista nackdelen med detta kontrakt är att agenten förmodligen aldrig kommer acceptera ett kontrakt som innebär att denna måste prestera nära sitt max för att få belöning. Ett annat kontrakt är ett beteendekontrakt som kallas lönekontraktet. Det innebär i korthet att agenten är garanterad en fast ersättning för dennes arbetsinsats (Nygaard 2002). 18

2.4. Goodwill Det finns olika definitioner av goodwill. Ett sätt att definiera det på är att beskriva goodwill som en betalning för förväntade framtida ekonomiska fördelar som inte går att identifiera enskilt eller redovisa separat. Goodwillen i sig genererar aldrig något kassaflöde utan den ska behandlas som en del av den kassagenererande enhet eller enheter den tillhör (Marton et al. 2013). Goodwillvärdet får inte bli större än det ursprungliga värdet som företaget betalt vid förvärvet. Om goodwill skrivits ned får den under kommande år inte värderas över värdet efter nedskrivningen (Lönnqvist 2009). Enligt IAS 38 är det inte tillåtet att redovisa internt upparbetad goodwill som tillgång i rapporten över finansiell ställning. 2.5. IAS 36 Nedskrivningar Inom redovisningen finns det praxis som säger att tillgångar inte ska redovisas över sitt verkliga värde. Det innebär att om det redovisade värdet är högre än det verkliga värdet ska tillgången skrivas ner. IAS 36 nedskrivningar överensstämmer väl med försiktighetsprincipen. Dock finns det ett stort problem huruvida värdet gått ner på en tillgång då det i många fall är en subjektiv bedömning. Det är just det som är problemet vid värdering av goodwill. Kombination leder till en stor osäkerhet i redovisningen och att företagen redovisar enligt sina egna incitament istället för att göra en neutral bedömning. Ett företag kan vilja redovisa höga resultat och därför skrivs tillgången inte ner eller istället underskatta tillgångens värde för att sänka resultatet. För att minska denna subjektivitet vid bedömning av nedskrivning utarbetade amerikanska FASB en ny norm som utgavs 1995 FAS 121, den nya standarden var betydligt mer detaljerad, systematisk och bredare än tidigare standarder. IAS 36 nedskrivningar gavs ut 1998 och har vissa grundläggande gemensamma drag med FAS 121. I IAS 36 nedskrivningar ställer man inte redovisat värde mot verkligt värde. Det krävs istället förväntade ekonomiska fördelar i framtiden för att tillgången ska kunna redovisas. Skulle de förväntade ekonomiska fördelarna minska ska tillgången skrivas ner. När IASB publicerade IFRS 3 Rörelseförvärv 2004, kom IAS 36 nedskrivningar att aktualiseras och det var nu den nya synen med obestämbar nyttjandeperiod av goodwill infördes. Istället för årliga avskrivningar ska en prövning av tillgången göras för att se om nedskrivning bör genomföras. Företag och koncerner som gjort årliga avskrivningar påverkas nu positivt eftersom avskrivningar påverkat 19

resultatet tidigare. Skulle det bli lågkonjunktur kan en nedskrivning aktualiseras då det inte går att motivera tillgångens värde längre. Vid ett sådant tillfälle kan kraftiga nedskrivningar göras. När standarden uppdaterades utökades även kravet på väsentliga upplysningar. Varje år ska en god redogörelse göras, oavsett om det sker en nedskrivning eller inte. Det är problematiskt att redogöra vad en goodwillpost genererat när det inte går att identifiera kassaflödena. Enligt IAS 36 nedskrivningar ska bolaget ta hänsyn till olika indikationer, dessa anges som externa- och interna indikationer. Externa indikationer som kan påverka nedskrivningar är utveckling av teknologi, marknad, lagstiftning samt ekonomin som verksamheten befinner sig i. Sådant som marknadsräntor och avkastningskrav påverkar diskonteringsfaktorn vid beräkningen. Om tillgången diskonteras med en hög diskonteringsränta kommer detta generera ett lägre värde på tillgången. Alltså stiger räntan går värdet ner på tillgången, förutbestämt att allt annat är lika. En typisk intern indikation är om tillgången föråldrats eller skadats. Även när väsentliga förändringar skett under perioden eller som förväntas inträffa inom en snar framtid, samt om den interna rapporteringen indikerar på ett sämre resultat än vad tidigare förutsatts bör en nedskrivning ske (Marton et al. 2013). En kassagenererande enhet som innehåller goodwill ska prövas avseende nedskrivningsbehov årligen, samt när det finns indikationer på värdeminskning. Prövningen kan ske när som helst under ett räkenskapsår, förutsatt att prövningen sker vid samma tidpunkt varje år (FAR, 2014). Tidigare användes årlig avskrivning av goodwill. Det var vid införandet av IFRS 3 år 2005 som det bestämdes att en årlig nedskrivningsprövning skulle användas. Enligt Thorell (2004) är den principiella grunden till bytet av synsätt på värderingen att de går från ett synsätt som grundas på fördelning av kostnader (matchning) mot ett värderingssynsätt. De övergav alltså synsättet att utifrån vissa antaganden beräkna hur anskaffningsutgiften ska fördelas som kostnader över vissa perioder för att i stället endast se till tillgångens värde baserat på framtida ekonomiska fördelar. Nedskrivningsprövningen prövar om det redovisade värdet kan återvinnas genom en försäljning eller genom användning av tillgången. Syftet med detta är att förmedla en mer rättvisande bild (Marton et al. 2013). 20

2.6. IFRS 3 Rörelseförvärv Syftet med IFRS 3 standard är att förbättra relevansen, tillförlitligheten och jämförbarheten för den informationen ett bolag ska visa vid ett rörelseförvärv. Även hur olika aspekter påverkar den finansiella rapporten, såsom goodwill. För att kunna uppnå detta finns det förklarat i standarden hur förvärvaren ska redovisa förvärvet. I den finansiella rapporten ska bolaget värdera och redovisa de identifierbara tillgångarna, samt de övertagna skulderna. Goodwillen ska redovisas och värderas vid rörelseförvärvet eller så ska vinst som uppkommit vid förvärv av underpris redovisas. Upplysningar måste lämnas för att användarna ska kunna bedöma rörelseförvärvets karaktär och de finansiella effekter förvärvet medfört (FAR, 2014). IFRS 3 är inte tillämpligt om rörelseförvärvarna har samma bestämmande inflytande. Det krävs att en ägare har bestämmande inflytande i bolaget. 2.7. IAS 34 I IAS 34 delårsrapportering återfinns att dess syfte är att ange de minimikrav som finns för det innehåll som ska finnas med i en delårsrapport. Det finns också angivit vilka principer som ska användas och bedömningar av vilka poster som ska finnas med samt hur värderingen ska gå till. Detta ökar naturligtvis intressenternas möjlighet att fatta rationella beslut, att förstå företagets förmåga att generera överskott samt att kunna sätta sig in i företagets finansiella ställning. Standarden berättar inte vilka som ska upprätta delårsrapporter men den är tillämplig för de företag som väljer att upprätta rapporter i enlighet med IFRS. IASC uppmuntrar att alla företag vars aktier är tillgängliga på den öppna marknaden att följa denna standard. Minimikraven för en delårsrapport är att den ska innehålla en rapport över den finansiella ställningen i ett sammandrag. En rapport över resultat och övrigt totalresultat. En rapport över förändring av eget kapital i sammandrag. En rapport över kassaflöden i sammandrag och vissa upplysningar i noter (IAS 34, p. 8). Med tanke på hur mycket arbete som kan behöva läggas på varje delårsrapport och kravet på snabb information finns det en möjlighet för företag att välja bort viss information och sedan redovisa denna i årsredovisningen (IAS 34, p. 6). I enlighet med IAS 34, p. 15b, b så ska nedskrivning av finansiella tillgångar, materiella anläggningstillgångar, immateriella tillgångar eller andra tillgångar finnas tillgängliga i delårsrapporten om händelsen eller transaktionen är av stor betydelse för helheten. Det finns ingen begränsning i hur mycket information 21

företaget kan ange i delårsrapporten. Företagen får alltså välja att ha med mer än de minimikrav som finns (IAS 34, p. 7) 2.8. Diskonteringsränta Gauffin och Thörnsten (2010 A) har presenterat en studie om hur noterade bolag hanterat nedskrivningar av goodwill för bokslutet 2009. De har tittat på vilka diskonteringsräntor bolagen har valt vid tillämpning av diskontering av deras framtida kassaflöden. 2009 uppgick den totala redovisade goodwillen för de noterade bolagen till 607 miljarder kronor vilket är 26 procent av bolagens totala egna kapital. Det totala egna kapitalet för bolagen uppgick till 2320 miljarder kronor. Enligt IAS 36 ska goodwillposten värderas till återvinningsvärde, vilket innebär det högsta av nyttjandevärde respektive verkligt värde minus försäljningskostnaderna. Det är detta värde som ligger till grund för om det föreligger något nedskrivningsbehov. Enligt Gauffin och Thörnsten (2010 A) framgår det tydligt att nyttjandevärde är den vanligaste metoden att använda. Detta görs genom diskontering av framtida kassaflöden till nuvärde. När alla bolag tillämpar diskontering av framtida kassaflöden blir det intressant att analysera vilka diskonteringsräntor (WACC) som bolagen valt att grunda sina framtida kassaflöden med. Denna ränta ska avspegla företagets avkastningskrav och de risker som tillkommer i vid särskilda investeringar. Av alla bolag låg hälften av företagen i ett intervall mellan 10 till 13 procent och medianen var 11,5 procent. Över 40 procent av företagen sänkte sin diskonteringsränta trots att den riskfria räntan steg med 86 punkter från 2,44 till 3,30 procent på den tioåriga statsobligationen. Det innebär att tillgångarnas värde ökar när diskonteringsräntan sänks om allt annat är lika. Av alla de företag som valt att sänka sin diskonteringsränta finns det ingen som upplyser om varför sänkningen gjorts. Det finns även företag som inte upplyst vilken ränta som används vilket är ett krav enligt IAS 36 nedskrivningar. Därför kan det finnas anledning att ifrågasätta redovisningen som utförs för intressenter med mera (Gauffin och Thörnsten 2010 A). 2.9. Återvinningsvärde Återvinningsvärdet är det högsta av det verkliga värdet minus försäljningskostnader för en tillgång eller kassagenererande enheter och tillgångens nyttjandevärde. Försäljningskostnader kan bestå av juridiska 22

kostnader, stämpelskatt och andra liknande skatter som utgår vid försäljningen (Marton et al. 2013). 2.9.1. Nyttjandevärde IAS 36 säger att nyttjandevärdet är en uppskattning av de framtida kassaflöden som företaget förväntar sig erhålla från tillgången. Det ska också göras en beräkning av pengarnas tidsvärde, som representeras av aktuell riskfri ränta. De ska också ta hänsyn till eventuell risk att inneha tillgången samt svag likviditet. Nyttjandevärdet är alltså en uppskattning av framtida in- och utbetalningar och en diskontering av dessa (FAR 2014). 2.9.2. Nyttjandeperiod Med nyttjandeperiod menas antingen tiden som en tillgång förväntas bli utnyttjad för sitt ändamål av företaget. Eller de antal enheter som tillgången i sin tur förväntas producera (FAR 2014). 2.9.3. Kassagenererande enhet Enligt (IAS 36 p6.) är en kassagenererande enhet den minsta identifierbara grupp av tillgångar som vid en fortlöpande användning ger upphov till inbetalningar som i allt väsentligt är oberoende av andra tillgångar eller grupper av tillgångar 2.10. Redovisningsprinciper 2.10.1. Rättvisande bild (IAS 1, p15 2014) beskriver att företagens finansiella rapporter ska ge en rättvisande bild av företagets finansiella ställning, finansiella resultat och kassaflöden. För att redovisningen ska ge en rättvisande bild krävs ett korrekt återgivande av olika transaktioners effekter, andra händelser och förhållanden enligt de definitioner av och redovisningsvillkor för tillgångar, skulder, intäkter och kostnader som framställs i föreställningsramen. Ett företag får inte hävda 23

att de följer IFRS såvida de inte har implementerat samtliga krav enligt IFRS i sina rapporter (IAS 1, p16 2014) 2.10.2. Fortlevnadsprincipen Värderingar som företaget gör på sina tillgångar och skulder ska baseras på att verksamheten förväntas fortleva. Förutsatt att företagsledningen inte har för avsikt att avveckla företaget eller upphöra med verksamheten. Upprättas inte rapporterna enligt fortlevnadsprincipen ska detta tydligt framgå, även skället till detta ska vara med (IAS 1, p25 2014). 2.10.3. Relevans Relevant information är sådan information som gör att det som framställs i de finansiella rapporterna är sådant som gör att användarna kan uppfylla sina mål. Informationen ska även påverka användarnas beslut. Finansiell information är relevant när den kan användas i förutsägande syfte framåt i tiden men även om den bekräftar något som redan hänt (Marton et al. 2013). 2.10.4. Tillförlitlighet Omvärderingsmetoden anger vad tillgången är värd på balansdagen. Detta ökar värderingens relevans men minskar tillförlitligheten. För att vidhålla tillförlitligheten vid omvärderingen används tilläggsupplysningar. Omväreringsmetoden är inte så vanlig hos företag som följer IFRS. Ett kriterium för att tillgången ska kunna värderas enligt omvärderingsmetoden är att det verkliga värdet måste kunna beräknas på ett tillförlitligt sätt (Marton et al. 2013). 2.10.5. Jämförbarhet Intressenter och användare behöver ibland göra val, ofta handlar det om att investera eller inte investera. Det är därför viktigt att det går att jämföra informationen som finns i rapporterna med andra företags siffror eller det egna företagets siffror över tid. Det är viktigt att inte blanda ihop jämförbarhet med konsekvent tillämpning. Konsekvent tillämpning hjälper bara till att uppnå målet som är jämförbarhet. Ett syfte med redovisningsreglering är att skapa förutsättningar för jämförbarhet mellan 24