Läs mer! Läs mer om de olika utgrävningsplatserna och om hur arkeologer arbetar
Kulturmiljö Halland och Hallands kulturhistoriska museum i samarbete 2016
Slaget vid Genevad 1657 2012 genomförde arkeologerna vid Kulturmiljö Halland en förundersökning av en järnåldersboplats i Genevad med anledning av att Laholms och Halmstads kommuner planerade att anlägga en ny vattenledning. När man undersökte platsen med metalldetektorer hittades en handfull muskötkulor, ett mynt och en tärning, föremål som inte alls hör hemma i järnåldern. Dessa visade sig vara spår efter slaget vid Genevad 1657, då danska och svenska styrkor drabbade samman på ömse sidor av Genevadsån. Dessa fynd föranledde en fördjupad förundersökning året därpå av just slagfältet, där bland annat ytterligare muskötkulor påträffades samt vapendetaljer, mynt, hästskor och knappar. I montern visas en del av de muskötkulor som påträffades på platsen. Tärningen av bly vet vi inte helt säkert vad den användes till. Kanske ger den inblick i livet mellan striderna: Spelade soldaterna tärning när de hade tid över? Eller slog de tärning för att sia slagets utgång och sin egen möjlighet till överlevnad?
Senaste nytt: Sten-, brons- och äldre järnåldersboplats i Stafsinge socken norr om Falkenberg Sommaren 2016 har Kulturmiljö Halland bland annat haft grävningar i Stafsinge utanför Falkenberg, där en stor boplatslämning slutundersökts. Lämningen innefattar ett 20-tal långhus, där de äldsta daterats till senneolitikum (yngsta stenålder) och de yngsta till förromersk järnålder, kring vår tideräknings början. Majoriteten av platsens hus härrör dock från övergången mellan brons- och järnålder. Förutom husen har även en grav undersökts samt ett flertal ugnar. Keramiken som visas i montern är typisk för övergången mellan brons- och järnålder och hittades i stora mängder på platsen. Sandstenskniven kan ha använts till bronsgjuteri och skulle kunna kopplas till de ugnar som undersökts. Vi inväntar ännu svar på makrofossilanalyser, kol 14-dateringar och isotopanalyser, som kommer att ge oss mer information om platsen. Gravhögen Brune Kulle i Skrea Under tre veckor på sensommaren 2012 undersökte Kulturmiljö Halland en gravhög från bronsåldern på Skrea backe i Skrea socken söder om Falkenberg inför en stundande bostadsbyggnation. I den svårt sargade högen hittades inga spår efter den äldsta gravläggningen, graven för vilken högen ursprungligen uppfördes (den så kallade primärgraven). Däremot fann man fem gravar som anlagts i högen vid senare tillfällen, så kallade sekundärgravar. Det var vanligt med den här typen av återanvändning av gravhögar under yngre bronsålder. Kanske fungerade de som faktiska släktgravar, kanske ville man markera sin hävd till området genom att försöka påvisa släktband till rent fiktiva förfäder. Eftersom de döda vanligen kremerades under yngre bronsålder så går det emellertid inte att genom DNA-analyser bevisa de gravlagdas eventuella släktskap. I montern visas hur en gravläggning från yngre bronsåldern ofta kan se ut när den grävs ut. Just denna grav är från bronsålderns period IV, motsvarande 1100 900 f.kr. (Urnan, benen och bronserna som visas här kommer från samma gravhög men inte från samma gravläggning.)
Brons- och järnåldersboplatsen i Kistinge En av de största utgrävningarna hittills i länet genomförde Kulturmiljö Halland i Kistinge i Eldsberga socken utanför Halmstad 2015. Ytan omfattade över 40 000 kvadratmeter. Här låg en boplats som enligt fynd, hustyper och kolprover har varit i kontinuerligt bruk under yngre bronsålder äldre järnålder, samt tidig medeltid, det vill säga från cirka 1000-talet f.kr till 1100-talet e.kr. En av Kulturmiljö Hallands målsättningar under utgrävningen var att söka svar på, hur platsens jordbruk sett ut under olika perioder och hur det förändrats över tid. Detta gjordes genom så kallade makrofossilanalyser, vilket innebär att en arkeobotaniker artbestämmer och analyserar det forntida växtmaterialet, sädeskornen och fröerna. Analyserna visar även att människorna här slog hö och att det fanns betesmarker. Här visas några av de sädeskorn som samlades in under utgrävningen. Ett annat spännande fynd från utgrävningen i Kistinge var ett lerblock med avbildade ormar. Lerblock utan ornamentik är ganska vanliga fynd från förromersk och romersk järnålder, men ännu är deras funktion inte helt klarlagd. En teori är att lerblocken användes som flyttbara värmekällor som kunde hettas upp i elden och sedan användas som exempelvis sängvärmare. En annan tolkning är att lerblocken är rester från ett husaltare, vilket gör just detta lerblock med sin ormornamentik särskilt intressant. Germanerna, som var romarnas namn på de nordeuropeiska folken, höll husormar som skyddsandar. Ofta var ormarna knutna till olika familjemedlemmar och om en orm kom till skada eller dog sågs detta som ett illavarslande omen för den person som ormen var knuten till. Två av lerblockets ormar bildar dessutom ett solkors tillsammans. Solkorset är en fornindisk symbol som dels anses bringa lycka och dels är en symbol för eldguden Agni. Om solkorset symboliserade eld, så det är nog ingen slump att lerblocket uppvisar spår efter eldning. Oavsett användningsområde är lerblocket från Kistinge och dess ornamentik onekligen ett fantasieggande fynd. Kanske var det lika viktigt med skyddsandar i sängen om natten som under ceremonier vid ett husaltare?
NYARE TID 1500 MEDELTID 1050 1500 JÄRNÅLDER Vikingatid 800 1050 Vendeltid 550 800 Folkvandringstid 400 550 Romersk järnålder 0 400 Förromersk järnålder 500 f.kr 0 BRONSÅLDER Yngre bronsålder 1100 500 f.kr Äldre bronsålder 1700 1100 f.kr STENÅLDER Senneolitikum 2300 1700 f.kr Mellanneolitikum 3300 2300 f.kr Tidigneolitikum 3900 3300 f.kr Mesolitikum 9500 3900 f.kr Paleolitikum 9500 f.kr
Hur arbetar Kulturmiljö Halland? Kulturmiljö Halland är en del av Hallands kulturhistoriska museum. Vår uppgift är att ta reda på mer om Hallands kulturmiljöer, men framförallt hur vi bäst kan bruka och bevara dessa. Vår kulturmiljö finns överallt omkring oss och kan utgöras av exempelvis byggnader, åkrar och fornlämningar. Vi utför vår uppgift dels genom arkeologiska utgrävningar och dels genom byggnadsantikvariska undersökningar. Vår bebyggelseenhet arbetar bland annat med rådgivning inför renoveringar av kulturhistoriska byggnader, byggnads- och kyrkogårdsinventeringar samt deltar i kommunens plan- och bygglovsarbete. Här har vi emellertid valt att berätta lite mer om vår arkeologiska verksamhet. Nästan alla utgrävningar utgörs idag av så kallade uppdragsarkeologiska undersökningar. Dessa utförs när en fornlämning riskerar att påverkas av någon form av byggnation och därför måste undersökas, dokumenteras och tas bort. Det är Länsstyrelsen som är beslutsfattande myndighet och som ger i uppdrag till Kulturmiljö Halland (eller någon annan uppdragsarkeologisk aktör i länet) att utföra en undersökning. Först gör vi en utredning som kan inledas med en förstudie, där bland annat kända fornlämningar i närheten, orts-, mark- och platsnamn, topografiska förutsättningar och jordartsförhållanden studeras. Utifrån dessa resultat görs sedan provgrävningar inom de områden som kan misstänkas innehålla fornlämningar. Nästa steg är den arkeologiska förundersökningen där de nyfunna fornlämningarnas art, ålder, omfattning och utbredning bestäms. Förundersökningsresultaten ligger sedan till grund för tids- och kostnadsberäkning inför slutundersökningen, som utgör den egentliga utgrävningen. Under utgrävningen dokumenteras fornlämningen för att slutligen kunna tas bort, innan byggnationen tar vid. Vi börjar alltså med att undersöka allt för att sedan gradvis kunna förfina nivån och gräva ut de riktigt intressanta områdena.
I montern presenteras ett axplock av de utgrävningar vi utfört de senaste åren. Vill du läsa mer om oss och vad vi arbetar med är du välkommen till vår hemsida www.kulturmiljohalland.se. Där finns även flera av våra rapporter tillgängliga för nedladdning. Följ oss gärna även på vår facebooksida och på Instagram!