Sånger av Johannes Bäck Ola Österbacka Bibelhelg, Lepplax bykyrka 5.5.2018
Sionsharpan 1946:231 (nu 258) 1. Det är min tro, att Jesus dödat döden Uti sin död och utsläckt helvetsglöden. Det är min tro, att han betalt min skuld, Och att min Gud nu därför är mig huld. 2. Det är min tro, att Jesus uppfyllt lagen Och dödat ovänskapen på den dagen, Då han med blod i helgedomen gick Därmed ock jag en full förlossning fick. 3. Det är min tro, att synden blev förlåten I Jesu död, fast ej av mig begråten. För mig ju offrade på korsets stam Så blod som tårar Guds menlösa Lamm.
4. Det är min tro, att jag blev sedan tagen Upp till Guds barn i dopet och rentvagen Med Kristi blod samt iklädd härlig skrud, Hans helighet, den han berett sin brud. 5. Det är min tro, att jag är frälst och salig Samt fri och ren från all min synd otalig. Det är min tro, att jag Guds barn nu är Och att min Gud i Kristus har mig kär. 6. Det är min tro, att även alla andra, Som än i otrons natt och mörker vandra, Få när som helst tillägna sig Guds nåd Och tro sin frälsning enligt Faderns råd.
Barndomen Född 31.10.1850 i Nykarleby, Forsby som förstfödd av sju syskon Fadern Johan Jakob Bäck var en känd folkkirurg och undergörare Hemmet var strängt pietistiskt Klen och sjuklig som barn Käraste lek: prästleken Hade vid nio års ålder läst igenom Bibeln tre gånger Grät om han inte fick följa med till kyrkan
Studierna Familjen flyttade till Vasa 1864 Tog studenten som 16-åring 26.5.1867 Teologisk dimissionsexamen 18.5.1870 Prästvigd samma år, då inte fyllda 20 år
Andlig utveckling Pastorsadjunkt i Lappajärvi, fördömde den evangeliska styggelsen Evangeliskt genombrott, samtal med systrarna Ahlholm Läste Hedberg: Verklärans vederläggning och evangelii försvar, Prætorius: De trognas andliga skattkammare Föräldrarna först bittra över hedbergianen, men kom själva till evangelisk frihet Eldig, medryckande predikant Hyperevangelisk ståndpunkt, en viss motsättning mot F G Hedberg
Lova Herren 232:1 2 1. Då Jesus på korset sitt liv för oss gav Och led för oss syndare döden, Då löstes från träldomens boja var slav, Då frälstes vi alla från glöden; Då blev den betalad, vår gränslösa skuld, Då släcktes Guds vrede, och Fadern blev huld. Vad under av nåd mitt i nöden! 2. Och allt vad oss Jesus med död och med blod Och med sin uppståndelse vunnit, Vi allt fått till skänks uti döpelsens flod, Vi ha nu Guds salighet hunnit. Ja, dubbelt av Herrens, Guds hand ha vi fått För alla missgärningar, synder och brott, Som Gud hos oss syndare funnit.
Verksamhet Pastorsadjunkt i Lappajärvi 1870 73, lärde sig finska Komminister i Vasa 1873 78 Kapellan i Nykarleby 1878 84 Överombudsman i Lutherska evangeliföreningen 1884 89 ledde kolportörsverksamheten resepredikant; evangelifester Kyrkoherde i Tyrvis 1889 1901
Sionsharpan 464:5 9 5. Skön är sommarens sol, då mot nordlandens pol den sin strålande bana än styr. Men än skönare visst är vår Herre och Krist. För den solen all vinter bortflyr. 6. Om du tror på Guds Son och om honom är mån, har i honom din sällhet och frid, o, då fröjda dig blott, ty så skön är din lott i den andliga sommarens tid!
Sionsharpan 464:5 9 7. Du av Jesus är köpt, han dig kallat och döpt, du i honom är salig och ren. Du är klädd som en brud i en strålande skrud. Herren Jesus själv klätt dig i den. 8. Du i honom har hopp att en gång flytta opp till det härliga land ovan skyn. Där är sommarn, min vän, mycket skönare än den här nere sig ter för din syn.
Sionsharpan 464:5 9 9. Där blir natt inte mer, där ej vinter man ser, aldrig höres där stormarnas brus. O du Frälsare god, för din död och ditt blod låt oss skåda den sommarens ljus!
Författarskap Bönbok: Främlingarnas hemliv (Muukalaisen kotielämä) 1886 en central bok för den evangeliska rörelsen Redaktör för Sändebudet och Kristillisiä sanomia Sångförfattare Sionsharpan 1885 hade 10 sånger av JB Lika många i 1943 års upplaga, i 1993 års upplaga 7 sånger och 10 bearbetningar, de flesta av A C Rutströms sånger
Stridens år Yttre strider: beckianismen Inre strider: avgörande vändpunkt i Härmämötet 1895 en stor del av prästerna lämnade ( högern ) LEF:s ledning utgjorde centern vänstern, mest lekmannapredikanter, hade antinomistiska böjelser, många bildade Todistajaseura
Sionsharpan 300; Psalmboken 370 1. Som du vill, o Herre min, om jag blott får vara din, om i glädje och i smärta jag får vila vid ditt hjärta, ha i dig min högsta fröjd, o, då är jag trygg och nöjd! 2. Som du vill, o Herre god, om du blott ger tålamod när i kärlek du mig agar, när i sorg mitt hjärta klagar. Lär mig, Herre, att förstå: du ditt barn blott prövar då.
Sionsharpan 300; Psalmboken 370 3. Som du vill, o Herre Krist, om jag blott med all min brist och med all min synd otalig får i dig dock tro mig salig. Och jag får ju tro det så, då jag har ditt ord därpå. 4. Som du vill, o Herre kär, om det blott till hemmet bär. Fri från tidens bördor tunga skall jag där ditt namn lovsjunga för din nåd och trofasthet som består i evighet.
De sista åren Kyrkoherde i Tyrvis 1889 1901 (del av Sastmola) predikoplats: Pyhän Olavin kirkko, förstörd i brand 1997, återuppbyggd på talko Ledande i LEF:s styrelse Dog som 50-åring 28.1.1901
Johannes Bäcks andliga testamente (SHg 231) Allmänna rättfärdiggörelsen att synden blev förlåten i Jesu död, fast ej av mig begråten. Dopets gåva att jag blev sedan tagen upp till Guds barn i dopet och rentvagen Förkunnelsen: Genast tro, redan salig få när som helst tillägna sig Guds nåd
Johannes Bäcks andliga testamente (SHg 231) Troslivet att Andens frukt på Kristi tro skall följa Korset känner mest blott ångest, kval och strid Längtan till himlen Till evig fröjd i sitt Jerusalem
Sionsharpan 258:7 11 (1946: 231) 7. Det är min tro, och den vill jag ej dölja, Att andens frukt på Kristi tro skall följa; Att himlens barn skall uppå himlens vis Med ord och gärning tolka Herrens pris. 8. Det är min tro, att korset skall mig trycka, Så länge Kristi kors är all min lycka. I tron jag njuter väl Guds sabbatsfrid, Men känner mest blott ångest, kval och strid. 9. Dock är min tro, att det som känslan sårar Är mig till gagn; jag torkar mina tårar Och säger: Tack, o Fader, för all nöd! I nöden har jag nåd allt till min död.
10. Det är min tro, att Gud var dag förlåter För Sonens skull min synd, den jag begråter. Han med sin Ande ock ledsagar mig, Att jag kan gå på himlens smala stig. 11. Sist är min tro, att när jag, trött på världen, En gång får lykta tunga ökenfärden, Skall Gud för Jesu skull mig hämta hem Till evig fröjd i sitt Jerusalem.