Persondata Född i Brandstad i Sjöbo kommun (Sveriges sydspets) A.NILSSON D.Y Bibeldag i Lepplax Sångdiktningens särdrag

Transkript

1 Persondata Född i Brandstad i Sjöbo kommun (Sveriges sydspets) A.NILSSON D.Y Bibeldag i Lepplax Bodde som ung i Amerika, studerade vid Augustana College (Augustana-synoden). Studierna fortsatte i Lund. Blev inte klar med studierna, kallades för Studeranden Anders Nilsson. 1876: Predikant i Västra Skånes missionsförening. Verksam i vida kretsar, t.ex. i Jämtland och i Norge. Svenske-Nilsson. "Det er ingen svensk predikant i det 19. århundre som har betydd mer for mange nordmenn enn Anders Nilsson" Sångdiktningens särdrag Hans predikan var rätt originell men alltid evangelisk Verkade också som kolportör (spred skrifter för EFS) 1890-talet. Gav ut åtminstone 9 sångsamlingar bestående av både egna och ihopsamlade sånger. Dog (63 år) Utpräglat evangelisk (Kristus-centrerad) Väckelsesånger Vänd om, vänd om till Herren! O, kom tillbaka du som går för Jesu räkning som sorgebarn ännu! Idag dig Jesus kallar, det är så hjärtligt ment. Gör upp din sak med honom, förrän det blir för sent! (LH 301)

2 Väckelsesånger Om Herren kallar, lyssna till, att bättringen blir sann! Ej hela livets dag förspill, nej stanna då du kan! Om icke Fadern väcker dig, av kärlek drager dig till sig, omkommer du ändå till sist. Se, det är också visst! (LH 306) Nog har du känt och känner än en tomhet i din själ. En inre, hemlig fruktan, att det ej går dig väl... Se, Jesus gråter -kan du le? Ack, kan du göra så? Säg, vill du dö, när livet i honom du kan få? (LH 293) Guds kära barn, om du kommit när, men sorgebarn om du borta är (LH 367 jfr. SH: igenom Jesus, din broder kär ) Anders Nilsson d.y. Ett barn av sin tid (läsartradition) Jag-centrering: jag istället för vi ; jag/du är Kristi brud, o.s.v...) Mer rotad i luthersk teologi än läsardiktare i allmänhet? Fokus inte ensidigt på Kristi passiva lydnad, den aktiva lyfts också fram. Inget större fokus på nådemedlen LH 616: Jag sjunger helst om Jesu död och pina Jag sjunger helst om Jesu död och pina, Vad han utstått för alla synder mina. Nu är jag frälst och det av bara nåd, Med små bekymmer skall nog bliva råd. Tack, Jesu god, att du för mig lär rinna Ditt dyra blod och låtit mig där finna Min läkedom! Tack, hulde själaman! Du gjorde det, som ingen annan kan. Du övergav din Fader och hans rike Och kom till oss, o nåd förutan like! Du blev vår broder, milde Jesu kär, Och jag är friköpt sådan som jag är. Guds lag som jag och alla hade brutit Och därmed oss från himlen uteslutit, Den håller du, Guds milda offerlamm, Och sedan dör du uppå korsets stam. Och när du dog, då dogo vi ock alla. Fullkomnat! hördes ifrån korset skalla. Fullkomnat! står där ock i denna dag. Så är jag fri från hela Mose lag.

3 Du all vår synd i djupa havet sänkte Och allt, vad här vårt arma hjärta kränkte, Det kränkte, tryckte dig. -Så är jag fri Fördömelsen och satans tyranni. Ej nog med det, att synden blev borttagen; Du bragte fram uppå försoningsdagen Rättfärdighetens sköna bröllopsskrud, I vilken vi stå täcka inför Gud. Nu är jag nöjd, nu vill jag hemåt ila, Och vad mig händer, finner jag dock vila I Jesu död, i Jesu djupa sår; Där mår jag väl, jag arma, usla får. Kristi aktiva lydnad Fokus på att Kristus hållit lagen (för oss) Om han hållit lagen, fått slagen, det skedda må då vara nog! O, hans lydnad den är ju min! Varför icke då även din? Har någon det gott, så är det visst jag, som salig, rättfärdig är vorden! Min Frälsare huld uppfyllde Guds lag, då han dog i armod (fattigdom) på jorden. (LH 667) Jag står nu i Frälsarens lydnad rättfärdig och ren inför Gud. Se, Sonens förtjänst är min prydnad, jag kan icke få bättre skrud (LH 426) Gläd dig, gläd dig, du köpta själ (LH 365) Gläd dig, gläd dig, du köpta själ, Se, där ovan är allting väl! Gud är blidkad, försonad, nöjd, Det är ämne till hjärtefröjd. Det du borde men icke kan, Ack, det kunde, det gjorde han: Jag skall göra din vilja, Gud. Han uppfyllde de tio bud. Syndaoffret han själv frambar, Börja du, där han slutat har! Lagens ände det är han ju Till rättfärdighet, hör det du! Du arbetar med synden, men Den blev kastad på Frälsaren. Han är lagens fullkomnare, Hela släktets förlossare. Se, det dyra Guds helga lamm, Hur han trädde frivilligt fram: Döden för oss han smakade. Vilken salig tillräknelse!

4 O, hans lydnad den är ju min! Varför icke då även din? Ack, de synder jag lider av Ligger djupt uti glömskans hav. Blev du dödad från lagen blott, Och fick se, hur han allt gjort gott, O, då sjönk du visst ned av skam Och begynte med: Se Guds Lamm! Tror du blott på din Frälsare, Så är ingen fördömelse. Men om du under lagen står, Utan hopp du förlorad går. Är det nåd, ja då är det nåd, Med mitt värsta vet Herren råd. Lov och tack uti evighet, Kristus är min rättfärdighet! Jesu oskuld och dyra blod Ger mig syndare tröst och mod. Hulde, Frälsare, tack för det, Du är själv min rättfärdighet! Vilket är föremålet för tron? Gud väger aldrig din arma tro; en bättre grund finns för frid och ro: den grund som lades i Jesu blod då han så huld och så hjärtegod tog på sej hela vår syndamängd och blev bland rövare upphängd. Se, denna grund, det var ej din tro. Men tror du det får du samvetsro. LH 367: Om du är usel och död och kall Om du är usel och död och kall, så är du friköpt i alla fall. Din synd i blodet avtvagen är, Om också du uppå bördan bär. Till barn du valdes av evighet, Guds barn du är, o glöm ej det Guds kära barn om du kommit när, men sorgebarn om du borta är.

5 Frivilligt Jesus i döden gick och släktets lön han uppbära fick. Vad han har lidit, det slipper du, och testamentet har kraft ännu. Så kom då dristigt till honom fram, han är ditt eget offerlamm. För dina synder han lidit nog - det var väl ändå för dig han dog? Och kan du sjunga, så lova Gud att du får vara en Kristi brud. För dig är ingen fördömelse, men när du icke kan grunden se, så bli dock stilla, ty Herren ser dig i sin Son - vad vill du mer? Se, har du Sonen, då har du allt fast hjärtat ofta känns dött och kallt. Gud väger aldrig din arma tro; en bättre grund finns för frid och ro: den grund som lades i Jesu blod då han så huld och av hjärtat god tog på sig hela vår syndamängd och ibland rövare blev hängd. Se, denna grund, det var ej din tro. Men tror du det får du samvetsro. En gång, Guds barn vårt liv skall uppenbaras (LH 685) En gång, Guds barn, vår liv skall uppenbaras Det liv vi nu med Kristus leva här. Det här beslöjade skall där förklaras, Då gamla dräkten evigt borta är. Du ville allt, som kan behaga Herren, Så gärna vandra honom till behag, Med tro och vandel står du dock så fjärran: Guds lag du tjänar köttet syndens lag. Din ande längtar att få hemåt fara För att i Faderns famn få evig ro, Men köttet vill härnere evigt vara, När du vill hem, vill det på jorden bo. O, det är bittert ha ett sådant hjärta, Som aldrig, aldrig kan få andens art! O, det är bittert känna syndens smärta Och alltid i sig själv förbliva svart! Men, ack, så saligt, att Guds Son i döden Utgivit sig tänk, vilken härlig tröst! Se, det har ofta tröstat mig i nöden, Att jag är köpt, ja riktigt återlöst.

6 En gång, en gång skall striden ändå sluta, Ej gråt, ej rop, ej värk skall vara mer. I evighet vi skola då åtnjuta All salighet, där ingen tror men ser. Och Gud skall där avtorka alla tårar, Han som har sagt: Se, jag gör allting nytt. Guds folk av världen aktas såsom dårar, Men tänk en gång, när namnet blir ombytt! O, tänk, när jag får ifrån jorden fara, Tillredd och prydd som bruden för sin man! Tänk, när jag själv är en ibland den skara, Som tusenfaldigt endast lova kan! Där får vi se och skåda hans anlete, Som själv är stadens blida sol och ljus, Där får vi tacka för det själsarbete, Varmed han frälste oss ur dödens hus. O, ljuva lott, o, del för den som vinner, Som håller ut, förbliver uti tron, Till dess han föresatta målet hinner Och blir av Gud omfamnad som hans son. Vi övervinna, övervinna vida Igenom honom, som oss älskat har. Vi gömma själen vår i Jesu sida Och tacka honom, tacka Gud vår Far. LH 426: En tillflykt hos Jesus jag funnit En tillflykt hos Jesus jag funnit, en tillflykt i glädje och sorg. För mig har han kämpat och vunnit, försoningen är nu min borg. Där finner jag alltid ett näste hur illa det än har gått, i nöden, i döden ett fäste mitt straff har min Jesus utstått. Som Jesus kan ingen hugsvala och ingen kan mena så väl och ingen så hjärtligt tilltala min skrämda och sargade själ. Nej, vänner, nog kan de ju mena så väl och ge goda råd, men hjälpa, det kan han allena och nåd får jag alltid som nåd. Jag står nu i Frälsarens lydnad rättfärdig och ren inför Gud. Se, Sonens förtjänst är min prydnad, jag önskar ej få bättre skrud. Eländig, förtappad, förlorad, se, detta är min attest. Till barn uti Kristus utkorad är jag både konung och präst!

7 LH 780 Nu Tack, min Gud, att denna dag Nu Tack, min Gud, att denna dag Har flytt och svunnit bort! Mig i din hulda vård nu tag, Som hittills du har gjort! Jag vill förtro mig åt din vård. Du omsorg har om mig. Du har ej varit, är ej hård Mot den, som nalkas dig. Jag är en gäst, en främling här, Hjälp mig att minnas det! O, låt mig vara där du är I evig härlighet! O, gör mig ren, o Jesu Krist, I ditt utgjutna blod! Då är jag ren från synd och brist Och somnar med gott mod.