PROJEKTPLAN 2011-05-30 1 (7) Samling för social hållbarhet minska skillnader i hälsa Inledning Flera rapporter visar på att skillnaderna i hälsa är stora och i vissa fall växer mellan olika grupper i samhället (kön, socioekonomi, etnicitet etc.). Förekomsten av olika sjukdomar skiljer sig åt och är även stora när det gäller de faktorer som påverkar hälsan. Det kan handla om levnadsvanor som exempelvis tobak, kost och fysisk aktivitet eller faktorer som att känna delaktighet, ha ett arbete, fullborda sin skolgång eller att ha tillgång till en bostad. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har uppmärksammat dessa skillnader och har beslutat att ha Jämlik hälsa och välfärd som prioriterad fråga under 2011. SKL vill därför bjuda in kommuner, landsting och regioner till Samling för social hållbarhet minska skillnader i hälsa. Syftet är att tillsammans komma fram till de viktigaste insatsområdena, åtgärderna samt aktörerna som kan påverka att skillnaderna i hälsa minskar. Utgångspunkter för arbetet är de rekommendationer som förts fram i Världshälsoorganisationens (WHO) rapport, Closing the gap, 2008 (populärt kallad Marmotrapporten). Resultatet av arbetet redovisas i en rapport och konferens i mars 2013. Samling för social hållbarhet minska skillnader i hälsa ska bidra till att höja kvaliteten i det lokala och regionala arbetet och uppmärksamma den nationella nivån på deras och EU:s roll i arbetet. Att minska skillnader i hälsa skapar i sig goda förutsättningar för ett socialt hållbart samhälle och att mänskliga rättigheter tillgodoses. Frågor som är prioriterade i flertalet kommuner, landsting och regioner. Vad ska vara uppnått 2013? När Samling för social hållbarhet minska skillnader i hälsa avslutar sitt uppdrag i början av 2013 har SKL satt upp följande mål: Övergripande mål: Att kunskaps- och erfarenhetsutbytet bidragit till att höja kvalitén i det lokala och regionala arbetet för att minska skillnader i hälsa, stärka den sociala hållbarheten och tillgodose de mänskliga rättigheterna. Delmål: Att inom några strategiska insatsområden som är i linje med de sociala bestämningsfaktorerna för hälsa ha identifierat åtgärder och aktörer som kan göra skillnad på lokal, regional och nationell nivå. Sveriges Kommuner och Landsting Post: 118 82 Stockholm, Besök: Hornsgatan 20 Tfn: växel 08-452 70 00, Fax: 08-452 70 50 info@skl.se Org nr: 222000-0315 www.skl.se

2011-05-30 2 (7) Att ha uppmärksammat staten och EU på de insatsområden, åtgärder och aktörer som finns på nationell eller europeisk nivå och som påverkar att skillnaderna i hälsa minskar på lokal och regional nivå. Att minst tio kommuner, landsting och regioner har deltagit i arbetet. Exempel på insatsområden Samling för social hållbarhet minska skillnader i hälsa kommer i samband med sin första workshop att slå fast vilka insatsområden som ska kartläggas med avseende på åtgärder samt aktörer som kan påverka att skillnaderna i hälsa minskar. Exempel på områden som kan ingå: Allas möjligheter till delaktighet och inflytandet i samhället Barns trygga och säkra uppväxtvillkor Barn och ungas fullbordade skolgång Unga vuxnas förutsättningar till arbete och sysselsättning Socialt hållbar samhällsplanering Styrning och ledning Ovanstående områden utgör exempel och kan komma att förändras, kompletteras eller strykas i samband med den inledande workshopen. Vilka kan medverka? Målgruppen för Samling för social hållbarhet minska skillnader i hälsa är SKL:s medlemmar. Medverkan ska vara väl förankrat i den politiska ledningen och deltagande kommuner, landsting och regioner ska ha fattat (eller planerar att fatta) beslut att arbeta i linje med rekommendationerna i Marmotrapporten eller ha fattat ett särskilt beslut att delta i Samling för social hållbarhet minska skillnader i hälsa. Deltagarna bör i samtliga workshops företrädas av: En politiker med ett övergripande ansvar. En tjänsteman som företräder ett övergripande perspektiv. En tjänsteman/praktiker som företräder det insatsområde som ska avhandlas. Medverkan förutsätter att varje deltagare tillsammans med SKL tar ansvar för planeringen, genomförandet och uppföljningen av minst ett insatsområde. Det kan handla om att tillföra lokal och regional kunskap och statistik, lämpligt expertstöd eller att formulera lämpliga frågeställningar som bör tas upp under respektive workshop. För att delta i Samling för social hållbarhet minska skillnader i hälsa utgår en kostnad:

2011-05-30 3 (7) 2011: 5000 kronor per deltagande organisation 2012: 10 000 kronor per deltagande organisation Denna avgift täcker in kostnader för möteslokaler, mat, administration, kommunikation och det expertstöd som kommer att ingå. Kostnader för resor, logi, ersättningar och arvoden tillkommer därutöver för varje deltagare. Samling för social hållbarhet minska skillnader i hälsa inkluderar inte fler än 15 deltagare. Om det blir aktuellt och intresset är stort beslutar SKL vilka som ingår. Urvalskriterier är ett representantskap från kommuner, landsting och regioner samt en jämnt fördelad geografisk, storleksmässig och politisk spridning. Det är också en fördel om kommuner och landsting (eller regioner) från samma region deltar. Genomförande Samling för social hållbarhet minska skillnader i hälsa pågår under en tvåårsperiod 2011-2013 och sker i tre faser; förebredande, genomförande och spridandefasen. Förberedande fas (vinter/vår 2011) Förslag till övergripande innehåll samt namn på Samling för social hållbarhet minska skillnader i hälsa formas i samråd med några intresserade kommuner, landsting och regioner (januari april 2011) Förslaget går ut för samråd med berörda nätverk för kommuner, landsting och regioner. (april maj 2011) Inbjudan från SKL utgår till kommuner, landsting och regioner (maj 2011) Beslut om deltagande kommuner, landsting och regioner (augusti 2011) Genomförande fas (2011/2012) Inledande workshop. Föreläsningar och grupparbeten. Beslut om insatsområden. Beslut om insatsområden som deltagarna ansvarar för. Den första workshopen äger rum den 21 22 september 2011. En workshop genomförs per insatsområde. Workshopen varvar föreläsningar med grupparbeten. Målet med varje workshop är att kartlägga insatsområdet med avseende på åtgärder och berörda aktörer. Den andra workshopen äger rum den 29 30 november 2011. Resterande workshops under 2012.( En avslutande workshop knyter ihop arbetet och ligger till grund för slutrapport och konferens. (2012) Totalt antal workshops inklusive den inledande och avslutande beräknas till sex stycken. Spridande fas (Vinter/vår 2013) SKL sprider resultatet från arbetet i Samling för social hållbarhet till övriga kommuner, landsting och regioner, samt uppmärksammar staten på de insatser

2011-05-30 4 (7) som krävs på nationell och europeisk nivå för att kommuner, landsting och regioner ska ha möjlighet att uppnå goda resultat när det gäller att minska skillnaderna i hälsa. SKL arrangerar en konferens och tar fram en rapport från arbetet (januari mars 2013). Bakgrund Flera kommuner och landsting/regioner har under 2010 i vissa fall beslutat och i andra fall startat upp en diskussion om att genomföra lokala (ex Malmö stad) och regionala (Västra Götalandsregionen) satsningar för att stärka den sociala hållbarheten och minska skillnaderna i hälsa. Dessa beslut har tagits utifrån rekommendationerna i Marmotrapporten. Frågor kring social hållbarhet och minskade skillnader i hälsa är och har en tid varit på dagordningen hos de kommuner och landsting/regioner som ingår i SKL:s egna folkhälsonätverk och i WHO:s nationella nätverk Healthy cities. Enligt en enkätundersökning från FHI 2009 uppgav drygt 80 procent av de tillfrågade kommunerna att de arbetade med den nationella folkhälsopolitikens övergripande mål (eller hade fattat beslut om att göra det) som handlar om att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Ett mål som i sig handlar om att minska skillnader i hälsa. Social hållbarhet och folkhälsa är begrepp som är mycket nära förknippade med varandra. Namnet Social hållbarhet minska skillnader i hälsa knyter an till det övergripande målet i folkhälsopolitiken och till begreppet social hållbarhet som används av allt fler kommuner, landsting och regioner. Social hållbarhet används många gånger för att till exempel beskriva arbetet med folkhälsa, urban utveckling, jämställdhet och mångfald, mänskliga rättigheter, kultur, delaktighet och inflytande samt brottsförebyggande arbete. Fördelen med begreppet social hållbarhet är att det har tagit allt större plats i debatten, inte minst inom ramen för lokala och regional utvecklingsprogram kring tillväxt och hållbar utveckling. En utmaning är däremot att förtydliga begreppets innebörd och relation till andra perspektiv på hållbarhet (ekologisk och ekonomisk). En otydlighet som är särskilt relevant när det gäller den fysiska planeringen på lokal och regional nivå. Utgångspunkter Hållbar utveckling, social hållbarhet och de mänskliga rättigheterna Hållbar utveckling är ett begrepp som fick spridning i samband med FN-rapporten Vår gemensamma framtid (1987), kallad Brundtlandrapporten. Den definierar hållbar utveckling som en utveckling som "... tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov". Hållbar utveckling består av tre delar:

2011-05-30 5 (7) Ekologisk hållbarhet, som handlar om att långsiktigt bevara vattnens, jordens och ekosystemens produktionsförmåga och att minska påverkan på naturen och människans hälsa till vad de klarar av. Social hållbarhet, som handlar om att bygga ett långsiktigt stabilt och dynamiskt samhälle där grundläggande mänskliga behov uppfylls. Ekonomisk hållbarhet, som handlar om att hushålla med mänskliga och materiella resurser på lång sikt. Dessa delar är samtliga ömsesidigt beroende av varandra. För att uppnå social hållbarhet krävs en god miljö och ekonomiska förutsättningar. Samhällsekonomin, klimatet och miljön påverkas i sin tur av att människor mår bra, är delaktiga och har kunskap och resurser att göra hållbara livsval. De globala, nationella, regionala och lokala skillnader som finns när det gäller hälsans sociala bestämningsfaktorer och som uttrycks i Marmotrapporten är därför ett hot mot den hållbara utvecklingen. I Sverige har arbetet med den ekologiska delen varit mest utvecklad (nationella miljömålen, Agenda 21) medan den sociala hållbarheten kan sägas ha vilat på något oklar struktur. De mänskliga behoven som uttrycks i den sociala hållbarheten kan likställas med säkerhetsställandet av de mänskliga behov som anges i FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter från 1948. Dessa behov och rättigheter tillgodoses i Sverige bland annat genom de välfärdstjänster där kommuner och landsting/regioner många gånger är huvudmän. Mot bakgrund av detta är det därför viktigt att förtydliga den roll kommuner och landsting/regioner spelar för att komma till rätta med skillnaderna i hälsa, på vilket sätt den sociala hållbarhet kan stärkas och hur de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Marmotrapporten Closing the gap in a generation Marmotrapporten är ett populärt namn på WHO:s oberoende kommission för hälsans sociala bestämningsfaktorer som år 2008 publicerade en rapport Closing the gap in a generation. Kommissionen hade tillsatts mot bakgrund av att WHO upplevde de stora globala hälsoklyftorna som oacceptabla och ville ta en bred ansats för att komma tillrätta med dem. Arbetet leddes av 19 kommissionärer och ordförande var Sir Michael Marmot (från Sverige ingick professor Denny Vågerö). I rapportens förord uppmanar kommissionen WHO och alla regeringar att ta initiativ till globala åtgärder för att påverka de sociala bestämningsfaktorerna för hälsa, i syfte att uppnå jämlikhet i hälsa. Enligt kommissionen är det möjligt att uppnå en jämlik hälsa inom en generation och det är rätt tid att göra det nu. Ojämlikhet i hälsa går att undvika, eftersom den har sin grund i de förhållanden under vilka människor växer upp, lever, arbetar och åldras och de system som tillämpas för att hantera sjukdomar. De villkor under vilka människor lever och dör påverkas i sin tur av politiska, sociala och ekonomiska krafter. Den sociala och ekonomiska politiken har därför avgörande betydelse för om ett barn ska kunna växa upp och utvecklas till sin fulla potential och uppnå en hög livskvalitet, eller om dess utveckling kommer att hämmas. I rapporten beskrivs ojämlikhet i hälsa som när systematiska skillnader i hälsa bedöms vara

2011-05-30 6 (7) åtgärdbara genom rimliga åtgärder globalt eller inom samhället är de helt enkelt orättvisa. Det är det vi kallar ojämlikhet i hälsa. Kommissionen gav tre övergripande rekommendationer: Förbättra vardagslivets villkor (barns uppväxtvillkor, miljö- och samhällsplanering, sysselsättning och arbetsvillkor, sociala skyddsnät och en hälso- och sjukvård för alla). Motverka den orättvisa fördelningen av makt, pengar och resurser (integrerat i styrsystem, rättvis finansiering, marknadens ansvar, jämställdhet, politiskt inflytande, jämlik hälsa globalt utvecklingsmål) Mät och förstå problemet och bedöm effekterna av olika åtgärder (löpande uppföljning, forskning och utbildning av beslutsfattare) Svenska lärdomar av Marmotrapporten och proportionell universalism Flertalet länder har formulerat nationella rapporter för att utjämna skillnaderna i hälsa utifrån de rekommendationer som finns i kommissionens rapport (bland annat Storbritannien och Kanada). En Marmotrapport för Europa är under framtagande. I Sverige fick Statens folkhälsoinstitut (FHI) år 2009 i uppdrag av regeringen att med utgångspunkt i den nationella folkhälsopolitiken analysera vilka lärdomar som kan dras för svensk del och vid behov föreslå omprioriteringar av de insatser som genomförs. I sin rapport beskrev FHI situationen att skillnader i hälsa finns även i Sverige (vissa skillnader ökar) som hade samband med socioekonomiska förhållanden, bostadsort samt de av lagen skyddade diskrimineringsgrunderna kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, ålder, etnisk tillhörighet, sexuell läggning och funktionshinder. Skillnaderna i hälsa uttrycktes i form av förutsättningar, livsvillkor och olika sjukdomstillstånd. I en färsk analys av befolkningsundersökningen Hälsa på lika villkor (FHI) är skillnaderna särskilt stora bland vissa grupper som kan kopplas till inkomstnivå, utbildningslängd, funktionsnedsättning och födelseland. I rapporten presenterade FHI begreppet proportionell universalism som en utgångspunkt för att åtgärder bidrar till minskade skillnader i hälsa. Med detta begrepp avses att åtgärderna är universella, men bör anpassas i omfattning och utformning till de med störst behov. Begreppet lanserade i samband med den brittiska Marmotrapporten; Fair Society, Healthy Lives (The Marmot Review, 2010). På ett övergripande plan föreslog FHI att en sektorsövergripande samordning mellan aktörer inom olika samhällssektorer inrättas i syfte att göra avvägningar och ta fram underlag för politiska prioriteringar som har målet att minska de sociala skillnaderna i hälsa i befolkningen. Vidare föreslogs att uppföljningen nationellt, regionalt och lokalt bör utvecklas när det gäller jämlikhetsperspektivet och att folkhälsopolitiken bör ha en tydlig struktur i den regionala förändringsprocessen. Inom den nationella folkhälsopolitikens målområden föreslog FHI dessutom flertalet åtgärder med lokal och regional nivå som huvudman. Socialdepartementet har ännu inte tagit ställning till förslagen i rapporten.

2011-05-30 7 (7) Vill du veta mera? Skicka din intresseanmälan till e-post: jonas.frykman@skl.se senast den 15 augusti 2011. Här finns mer information om Samling för social hållbarhet minska skillnader i hälsa och Marmotkommissionens arbete. Jonas Frykman, Sveriges Kommuner och Landsting, Avdelningen för vård och omsorg, tfn: 08-452 77 57