9. Delegationsförändringar med anledning av etablering av boendeformen Stödboende Dnr 2016/IN192

Kallelse Individnämnden Tid: Onsdagen den 31 augusti kl. 17.00 Plats: Elfkungen, Kommunhuset i Lilla Edet Ärenden 1. Upprop 2. Val av justerare samt fastställande av tid för justering 3. Godkännande av dagordning 4. Ändringar i delegationsordningen Dnr 2016/IN159 5. Redovisning till IVO om vidtagna och planerade åtgärder Dnr 2015/IN159 6. Redovisning till IVO i enlighet med föreläggande i beslut Dnr 2015/IN168 7. Information om arbetsutskottets remissvar gällande förslag till nytt ersättningssystem för mottagande av ensamkommande barn och unga Dnr 2016/IN193 8. Verksamhetsbeskrivning för stödboende Dnr 2016/IN151 9. Delegationsförändringar med anledning av etablering av boendeformen Stödboende Dnr 2016/IN192 Föredraganden Ronja Rydholm, metodstödjare Lotte Mossudd, verksamhetschef Annette Alexandersson, enhetschef Karl Willborg, projektledare Karl Willborg, projektledare Karl Willborg, projektledare 10. Personuppgiftsombud för individnämnden Dnr 2016/IN176 11. Principdiskussion om nämndens ekonomiska läge Dnr 2016/IN196 12. Information

Kallelse Individnämnden 13. Anmälan om inkomna skrivelser 14. Anmälan av delegeringsbeslut Peter Spjuth (V) Ordförande

TJÄNSTESKRIVELSE Datum Dnr Dpl 2016-06-17 2016/IN159-1 Ändringar i delegationsordningen Dnr 2016/IN159 Sammanfattning Nuvarande delegationsordning antogs av individnämnden i maj 2012. Den har sedan löpande reviderats. Det har nu uppmärksammats att några beslutstyper saknas, samt att en felaktig revidering har gjorts. Ärendet I socialtjänstlagen finns möjlighet att efter utredning genomförts, om samtycke till behövliga insatser saknas, fatta beslut om att följa upp ett barns situation (11 kap. 4a ). Det finns också möjlighet att efter avslutad placering, om behov av fortsatta insatser föreligger men familjen tackar nej, följa upp barnets situation (11 kap. 4b ). I vår delegationsordning finns dessa beslut inte med. Besluten är tvingande, inte frivilliga. Det behöver därför ligga tillräckligt högt i organisationen för att motivera det tvång som beslutet innebär. Det är viktigt att använda beslutet vid behov och om det ligger på utskott, riskerar det att användas i mindre utsträckning än vad som är nödvändigt. Att lägga beslutet på enhetschef stämmer väl överens med hur delegationsordningen är uppbyggd idag. De två nya punkterna i delegationsordningen läggs lämpligast mellan de nuvarande punkterna 1.37 och 1.38, enligt förslag nedan: 1.38 Beslut om att följa upp ett barns situation efter genomförd utredning, då behov föreligger och samtycke till insatser saknas. Beslut om att avsluta uppföljning utan vidare åtgärd. 1.39 Beslut om att följa upp ett barns situation efter placering, då behov föreligger och samtycke till insatser saknas. Beslut om att avsluta uppföljning utan vidare åtgärd. 11 kap. 4 a Enhetschef 11 kap. 4 b Enhetschef Förra året ändrades delegation felaktigt, så att socialsekreterare fick delegation på att begära att socialförsäkringsförmån utbetalas till nämnden. Detta bör ändras tillbaka till områdessekreterare. 1.30 Beslut att begära att socialförsäkringsförmån utbetalas till individnämnden. 11 och 17 3 st lag om underhållsstöd, 2 förordning om underhållsstöd, 10 kap 4 3 st lag om allmänt barnbidrag, 1 och 3 kungörelse om rätt i vissa fall för kommun eller annan att uppbära folkpension Områdessekreterare

sid- 2 - Enligt 7 c SoL ska det, när vård ges i familjehem, stödboende eller hem för vård eller boende, finnas en av socialnämnden särskilt utsedd socialsekreterare som ansvarar för kontakterna med barnet eller den unge. Socialsekreteraren ska besöka barnet eller den unge regelbundet i den omfattning som är lämplig utifrån barnets eller den unges behov och önskemål. Under året har vi skapat en rutin för att utse särskilt utsedd socialsekreterare och också lagt in ett särskilt beslut i verksamhetssystemet Treserva för detta. Beslutet har dock ännu inte delegerats varför en ny punkt föreslås till delegationsordningen: 1.45 Beslut om särskild utsedd socialsekreterare 7 c SoL Enhetschef Om någon omhändertagits omedelbart enligt 13 LVM ska ansökan om tvångsvård ha kommit in till förvaltningsrätten inom en vecka från det att förvaltningsrätten meddelade beslut att omhändertagandet skulle bestå. Om det under denna tid framkommer att det inte längre finns skäl för omhändertagandet är nämnden enligt 18 b LVM skyldig att genast besluta att omhändertagandet ska upphöra. Ett av skälen för att beslutet ska upphävas av nämnden är att den person som är föremål för omhändertagandet inte ska behöva vara frihetsberövad längre tid än absolut nödvändigt (prop.2004/05:123 s. 31). Eftersom beslutet ska fattas genast bör det delegeras till individnämndens ordförande eller annan ledamot av arbetsutskottet som är de som är delegater för beslut om omedelbart omhändertagande. 3.13 Beslut att omedelbart omhändertagande ska upphöra om skäl för omhändertagande inte längre finns. 18 b LVM Individnämndens ordförande eller annan ledamot av arbetsutskottet Förslag till individnämnden Individnämnden antar föreslagna ändringar och kompletteringar av delegationsordningen. Lotte Mossudd Verksamhetschef Ronja Rydholm Metodstödjare Beslutet expedieras till Individnämnden Beslutet delges Ronja Rydholm Beslutet skickas för kännedom till Enhetschefer Verksamhetschef sid 2/2

LILLA EDETS KOMMUN Socialförvaltningen DELEGATIONSORDNING INDIVIDNÄMNDEN 2012 Antagen av individnämnden 2012-05-22 Reviderad: 2012-10-30, 2013-10-01 ( 86,88), 2013-10-29 102, 2014-09-30 46, 2015-05-27 39, 2015-08-26 53, 54, 55, 2015-12-09 88, 2016-03-09 17

2 Förteckning över ärende, vilka delegerats till utskott, ledamot eller tjänsteman. I förteckningen anges den lägsta nivån till vilken delegation sker, vilket innebär att högre befattningshavare i organisationen alltid har motsvarande beslutanderätt. Ställföreträdare för delegat har samma beslutanderätt som denne. För socialsekreterare och områdessekreteraren gäller beslutanderätten först när bevis angående detta utfärdats av närmaste arbetsledare. Beslut fattade med stöd av delegation skall anmälas till individnämndens nästkommande sammanträde (undantag verkställighetsbeslut). I ärenden av akut karaktär som inte kan invänta beslut av utskott/nämnd, kontaktas ordföranden. Ärendet anmäls till nästkommande sammanträde.

Riktlinjer för utövande av delegerad beslutanderätt inom Socialförvaltningen Individnämnden Allmänt: Individnämndens delegation till tjänsteman avser förvaltningschefen. Denne kan i sin tur därefter besluta om den delegerande beslutanderätten får utövas på den nivå som framgår av delegationsförteckningen. Förvaltningschefen har rätt att inom ramen för sin delegation, vidaredelegera till annan befattningshavare. Förvaltningschef, verksamhetschefer och enhetschefer har rätt att i löpande ärenden som inte särskilt regleras i delegationsordningen, var för sig inom eget verksamhetsområde och inom befintlig budget vara firmatecknare. Delegerad beslutanderätt får endast vidaredelegeras av förvaltningschef. Ingen annan delegat kan vidaredelegera. Beslutanderätt som delegerats viss befattningsnivå får även utövas av överordnad tjänsteman. Förvaltningschef äger rätt att återkalla delegerad beslutanderätt helt eller delvis. Den det berör skall underrättas i förväg. Delegerad beslutanderätt får inte utövas där jäv enligt Förvaltningslagen föreligger. (11-12 förvaltningslagen 1986:223) 3 Individnämnden kan, utan hinder av att beslutanderätt delegerats, ta upp ett ärende till eget avgörande, dock inte ärenden där beslut redan fattats med stöd av delegation. Delegerad beslutanderätt får inte utövas i ärenden av principiell beskaffenhet eller i ärende i övrigt av större vikt. Delegation avseende ekonomiskt bistånd avser även avslagsbeslut. Socialsekreterare har även rätt att fatta avslagsbeslut även om delegationsnivån på bifall ligger på högre nivå, denna avslagsdelegation gäller endast i uppenbara fall. Personalärenden Den som beslutar i personalärende ansvarar för att beslutet överensstämmer med gällande författningar, föreskrifter i avtal samt i övrigt de riktlinjer som reglerar det personaladministrativa området. Kostnadsramar Beslutsfattaren skall förvissa sig om att det finns erforderliga anslag för de kostnader som kan orsakas av beslutet. Anvisningar i Vägledande bestämmelser skall beaktas. Anmälan av delegationsbeslut Anmälan av delegationsbeslut framgår av delegationsförteckning. Beslut fattade med stöd av delegation anmäls till Individnämndens nästkommande sammanträde.

INDIVID OCH FAMILJEOMSORG Ärende Lagrum Delegat Anmärkning/anmälan 4 1.01 Beslut om försörjningsstöd enligt norm och riktlinjer. 1.02 Beslut om boende i kommunens eget akutboende. Beslut om boende i kommunens jourlägenheter. Beslut om boendeavgift. SOCIALTJÄNSTLAGEN ( SoL) 4 kap 1 SoL Socialsekreterare/ områdessekreterare/ enhetschef/individnämndens arbetsutskott 4 kap 1 SoL Socialsekreterare Enhetschef Administratör Se vägledande bestämmelser om försörjningsstöd mm 1.03 Beslut om insats av akut karaktär om ärendet oundgängligen måste avgöras och arbetsutskottets sammanträde ej kan avvaktas. 1.04 Beslut, förordnande och entledigande av kontaktperson, kontaktfamilj eller avlastningshem. 1.05 Beslut om arvode till kontaktperson, kontaktfamilj eller avlastningshem. 2 kap 2 SoL Enhetschef Socialchef 4 kap 1 SoL Socialsekreterare/psykiatrisjuk sköterska 4 kap 1 SoL områdessekreterare, socialsekreterare och psykiatrisjuksköterska 3 kap 1 SoL Socialsekreterare Om insats behövs för att undvika en nödsituation Villkor: Beslut och tillhörande utredning och arbetsplan rapporteras vid arbetsutskottets nästföljande sammanträde Se vägledande bestämmelser om försörjningsstöd mm, samt kommunförbundets cirkulär. 1.06 Beslut om feriehemsvistelse och godkännande av feriehem. 1.07 Ersättning till feriehem enligt normalbelopp. Områdessekreterare Enligt kommunförbundets rekommendation (verkställighetsbeslut)* 1.08 Ersättning till feriehem utöver normalbelopp. Enhetschef 1.09 1.10 Beslut om bistånd i form av lägervistelse eller 4 kap 1 SoL Socialsekreterare annan förebyggande insats. 1.11 Beslut om familjepedagoginsats 4 kap 1 SoL Enhetschef Villkor: Beslut angående hemterapeutinsats rapporteras tillsammans med utredning och arbetsplan som ligger till grund för beslutet, vid arbetsutskottets nästföljande sammanträde 1.12 Beslut om boendestöd för personer med psykiska funktionshinder. 4 kap 1 SoL Psykiatrisjuksköterska och socialsekreterare * Verkställighetsbeslut. Ärendet som betraktas som ren verkställighet behöver inte anmälas till nämnden

5 Ärende Lagrum Delegat Anmärkning/anmälan Anmälan till försäkringskassan att nämnden ska uppbära retroaktiv socialförsäkringsförmån när försörjningsstöd utgått till personen under tiden mellan ansökan och beslut om socialförsäkringsförmånen. Gäller bland annat föräldrapenning, underhållsstöd och bostadsbidrag. SOCIALTJÄNSTLAGEN ( SoL) Socialförsäkringsbalken (SFB) 107 Socialsekreterare kap 5 1.13 Beslut om bistånd till kvinnojoursboende 4 kap 1 Socialsekreterare 1.14 Beslut om placering och omplacering i familjehem. 4 kap 1 SoL 6 kap 1 SoL Individnämndens arbetsutskott Om arbetsutskottets sammanträde inte kan avvaktas, ordförande eller annan ledamot fram till arbetsutskottets nästa sammanträde. 1.15 Beslut om upphörande av placering i familjehem. 4 kap 1 SoL Socialsekreterare Rapport om den unges situation ska lämnas 1.16 Ersättning till familjehem (arvode och omkostnadsersättning). 1.17 Ersättning till särskilt förordnad vårdnadshavare för ensamkommande flyktingbarn Områdessekreterare Enhetschef 6 kap 11 SoL Områdessekreterare/ administratör till arbetsutskottet. Se vägledande bestämmelser om försörjningsstöd mm samt Kommunförbundets cirkulär. Villkor: Under förutsättning att de särskilt förordnade vårdnadshavarna inte tidigare varit familjehemsföräldrar åt barnet ifråga. 1.18 Särskilda kostnader vid familjehemsplacering. Socialsekreterare Individnämndens arbetsutskott Se vägledande bestämmelser. 1.19 Beslut att överväga om fortsatt vård för en underårig som är placerad för vård med stöd av SoL. 6 kap 8 SoL Individnämndens arbetsutskott

6 Ärende Lagrum Delegat Anmärkning/anmälan 1.20 Beslut om bistånd i form av plats vid hem för vård eller boende (unga). 1.21 Beslut om bistånd i form av Stödboende. 6 kap 1 punkt 3 SoL SOCIALTJÄNSTLAGEN ( SoL) 4 kap 1 SoL Vid behov ordförandebeslut 6 kap 1 SoL eller annan ledamot av arbetsutskottet Individnämndens arbetsutskott Arbetsutskottet Om arbetsutskottets sammanträde inte kan avvaktas, ordförande eller annan ledamot i arbetsutskottet. Villkor: Beslut angående placering i hem för vård eller boende rapporteras tillsammans med utredning och arbetsplan som ligger till grund för beslutet, vid arbetsutskottets nästföljande sammanträde. Rapport om personens situation vid avslutning av placeringen ska lämnas till arbetsutskottet. Villkor: Beslut om placering i stödboende rapporteras tillsammans med utredning och arbetsplan som ligger till grund för beslutet vid arbetsutskottets nästföljande sammanträde. 1.22 Beslut om bistånd i form av plats vid hem för vård eller boende (vuxna). 1.23 Beslut om egenavgift vid placering på HVB-hem och i familjehem. 4 kap 1 SoL Vid behov ordförandebeslut eller annan ledamot av arbetsutskottet Individnämndens arbetsutskott 8 kap 1 SoL Områdessekreterare Villkor: Beslut angående placering i hem för vård eller boende rapporteras tillsammans med utredning och arbetsplan som ligger till grund för beslutet, vid arbetsutskottets nästföljande sammanträde. Rapport om personens situation vid avslutning av placeringen ska lämnas till arbetsutskottet. 1.24 Beslut om förälders avgift vid vård av barn i annat hem än det egna. 8 kap 1 SoL Områdessekreterare Gäller även stödboende.

7 Ärende Lagrum Delegat Anmärkning/anmälan SOCIALTJÄNSTLAGEN ( SoL) 1.25 Beslut om ansvarsförbindelse vid kontraktsvård. 4 kap 1 SoL Enhetschef 1.26 Beslut om egenavgift vid placering på HVB-hem. 8 kap 1 SoL Områdessekreterare 1.27 Beslut att föra talan om ersättning vid länsrätten. 9 kap 3 SoL Enhetschef 1.28 Beslut om återkrav. 9 kap 1 SoL Individnämndens arbetsutskott 1.29 Beslut om eftergift av ersättningsskyldighet. 9 kap 4 SoL Enhetschef 1.30 Beslut att begära att socialförsäkringsförmån utbetalas till. 11 och 17 3 st lag om underhållsstöd, 2 förordning om underhållsstöd, 10 kap 4 3 st lag om allmänt barnbidrag, 1 och 3 kungörelse om rätt i vissa fall för kommun eller annan att uppbära folkpension Socialsekreterare 1.31 Beslut att uppbära studiehjälp från CSN. Områdessekreterare * Verkställighetsbeslut. Ärendet som betraktas som ren verkställighet behöver inte anmälas till nämnden

8 Ärende Lagrum Delegat Anmärkning/anmälan SOCIALTJÄNSTLAGEN ( SoL) 1.32 Fastställa ersättningsskyldighet vid vård utom Områdessekreterare hemmet. 1.33 Beslut att utredning skall inledas 11 kap 1 SoL Socialsekreterare/psykiatrisjuksköterska 1.34 Beslut om att utredning inte skall inledas eller att inledd utredning skall läggas ner. 11 kap 1 SoL Enhetschef/psykiatrisjuksköterska Socialsekreterare Lägga ner utredning som inletts med anledning av ansökan om personen återtagit ansökan. 1.35 Beslut att inkommen LOB-anmälan, 11 kap 1 SoL Socialsekreterare trafiknykterhetsbrott, LTO inte skall föranleda någon utredning. 1.36 Beslut att avsluta med insatser. 11 kap 1 SoL Socialsekreterare/psykiatrisjuk- 1.37 Beslut att utredning skall avslutas utan insats, eller då samtycke inte kan nås och LVU ej bedöms som tillämplig. 1.38 Beslut att förlänga utredningstid utöver fyra månader 1.39 Beslut om framställan om överflyttning av ärende till nämnd i annan kommun sköterska Enhetschef 11 kap 1 SoL Enhetschef 2 a kap 10-12 SoL Enhetschef Annette Alexandersson Enhetschef Pernilla Sundemar Enhetschef Anna Österlund Gäller även överflyttning av ärenden jämlikt LVU och LVM Beslut om mottagande av ärende Individnämndens arbetsutskott 1.40 Ansöka hos Inspektionen för vård och omsorg 16 kap 1 tredje Individnämndens arbetsutskott (IVO) om beslut om att socialtjänstärende övertas stycket SoL av vistelsekommunen. Beslut om att överklaga IVOs beslut 1.41 Utgår 1.42 Beslut om eventuell ersättning till tidigare 6 kap 11 SoL Individnämndens arbetsutskott Ej biståndsärende familjehem 1.43 Anmäla till överförmyndaren behov av god man 5 kap 3 SoL Individnämndens arbetsutskott eller förvaltare 1.44 Beslut att anmäla ärenden till IVO 14 kap 1 Individnämndens arbetsutskott * Verkställighetsbeslut. Ärendet som betraktas som ren verkställighet behöver inte anmälas till nämnden

9 Ärende Lagrum Delegat Anmärkning/anmälan LAG MED SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM VÅRD AV UNGA (LVU) 2.01 Beslut om ansökan till förvaltningsrätten för vård 4 LVU Individnämndens arbetsutskott enligt LVU 2.02 Beslut om omedelbart omhändertagande 6 LVU Individnämndens arbetsutskott 2.03 Kompletterande beslutsrätt: Beslut om omedelbart omhändertagande om arbetsutskottets beslut inte kan avvaktas 2.04 Beslut om att vid förvaltningsrätten ansöka om förlängning av utredningstiden 2.05 Beslut om att omhändertagande enligt 6 LVU skall upphöra 6 LVU Förordnandet gäller vice ordf Paulina Svenungsson och ledamot Minna Salow 8 LVU Enhetschef 9 LVU Individnämndens ordförande eller ledamot av arbetsutskottet Arbetsutskottet 2.06 Beslut om hur vården skall ordnas och var den unge skall vistas under vårdtiden 2.07 Kompletterande beslutsrätt: Beslut om hur vården skall ordnas och var den unge skall vistas om individnämndens beslut inte kan avvaktas 2.08 Beslut om att den unge får vistas i sitt eget hem under vårdtiden 2.09 Beslut rörande den unges personliga förhållanden i den mån beslutet ej är att hänföra till 11 1 och 2 st LVU 2.10 Övervägande av om vård med stöd av 2 LVU fortfarande behövs 2.11 Prövning om vård med stöd av 3 LVU fortfarande behövs 11 LVU Individnämndens arbetsutskott 11 LVU Förordnandet gäller vice ordf Paulina Svenungsson och ledamot Minna Salow 11 LVU Individnämndens arbetsutskott OBS 14 LVU Arbetsutskottet 11 LVU Socialsekreterare T ex kortare vistelser utom familjehemmet eller hemmet för vård eller boende 13 LVU Individnämndens arbetsutskott 14 LVU Individnämndens arbetsutskott * Verkställighetsbeslut. Ärendet som betraktas som ren verkställighet behöver inte anmälas till nämnden

10 Ärende Lagrum Delegat Anmärkning/anmälan LAG MED SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM VÅRD AV UNGA (LVU) 2.12 Beslut om hur rätt till umgänge med den unge skall utövas när överenskommelse kan nås med föräldern eller vårdnadshavaren När överenskommelse inte kan nås med föräldern eller vårdnadshavaren I avvaktan på arbetsutskottets beslut 14 LVU Socialsekreterare Individnämndens arbetsutskott Enhetschef 2.13 Beslut om hemlighållande av den unges vistelseadress. I avvaktan på arbetsutskottet beslut 14 LVU Individnämndens arbetsutskott Enhetschef 2.14 Övervägande om beslut beträffande umgänge eller 14 3 st LVU Individnämndens arbetsutskott hemlighållande av vistelseort fortfarande behövs 2.15 Beslut att vården skall upphöra 21 LVU Individnämndens arbetsutskott 2.16 Beslut om kontaktperson eller öppen behandling 22 LVU Individnämndens arbetsutskott 2.17 Prövning om beslut jämlikt 22 LVU fortfarande behövs 2.18 Beslut om att förebyggande insats jämlikt 22 LVU skall upphöra 2.19 Ansökan vid förvaltningsrätten om flyttningsförbud 22 LVU Individnämndens arbetsutskott 22 LVU Individnämndens arbetsutskott 25 LVU Individnämndens arbetsutskott 2.20 Övervägande om flyttningsförbud fortfarande 26 LVU Individnämndens arbetsutskott behövs 2.21 Beslut om tillfälligt flyttningsförbud 27 LVU Individnämndens arbetsutskott 2.22 Kompletterande beslutsrätt: Beslut om tillfälligt flyttningsförbud om individnämndens beslut inte kan avvaktas 27 LVU Individnämndens ordförande eller ledamot av arbetsutskottet * Verkställighetsbeslut. Ärendet som betraktas som ren verkställighet behöver inte anmälas till nämnden Individnämndens arbetsutskott

11 Ärende Lagrum Delegat Anmärkning/anmälan LAG MED SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM VÅRD AV UNGA (LVU) 2.23 Beslut om ett tillfälligt flyttningsförbud skall 30 LVU Individnämndens arbetsutskott upphöra 2.24 Beslut om läkarundersökning, utse läkare samt plats för läkarundersökning 32 LVU Socialsekreterare Arbetsutskottet 2.25 Beslut om den unges umgänge med föräldern eller 31 LVU Individnämndens arbetsutskott Se även 27 2:a st vårdnadshavare efter beslut om flyttningsförbud eller tillfälligt flyttningsförbud 2.26 Beslut om begäran av biträde för att bereda läkaren tillträde till den unges hem eller för att inställa den unge till läkarundersökning 43 LVU Individnämndens arbetsutskott 2.27 Kompletterande beslutanderätt: 43 LVU Individnämndens ordförande Arbetsutskottet Beslut om begäran om biträde av polis för att genomföra läkarundersökning om individnämndens beslut inte kan avvaktas eller ledamot av arbetsutskottet 2.28 Beslut att begära polismyndighetens biträde för att genomföra beslut om vård eller omhändertagande 43 LVU Individnämndens arbetsutskott med stöd av LVU 2.29 Kompletterande beslutanderätt: Beslut om begäran om biträde av polis för att genomföra beslut om vård eller omhändertagande med stöd av LVU om individnämndens beslut inte kan avvaktas 2.30 Beslut om den unges umgänge med föräldern eller vårdnadshavaren om överenskommelse kan nås om överenskommelse inte kan nås i avvaktan på arbetsutskottets beslut 43 LVU Individnämndens ordförande eller ledamot av arbetsutskottet 31 LVU * Verkställighetsbeslut. Ärendet som betraktas som ren verkställighet behöver inte anmälas till nämnden Socialsekreterare Individnämndens arbetsutskott Socialsekreterare Arbetsutskottet

12 Ärende Lagrum Delegat Anmärkning/anmälan LAG OM VÅRD AV MISSBRUKARE I VISSA FALL (LVM) 3.01 Beslut om att inleda utredning då man fått 7 LVM Enhetschef kännedom om att det kan finnas skäl att bereda någon tvångsvård 3.02 Beslut att utredning inte skall inledas eller att 7 LVM Enhetschef inledd utredning skall läggas ner 3.03 Utgår 3.04 Beslut om läkarundersökning samt utse läkare för 9 LVM Socialsekreterare undersökningen 3.05 Beslut om att ansöka hos förvaltningsrätten om tvångsvård enligt LVM 11 LVM Individnämndens arbetsutskott Rapport om personens situation vid avslutning av LVM-vården ska lämnas till arbetsutskottet. 3.06 Beslut att begära polismyndighets hjälp för att föra 45 LVM Enhetschef missbrukare till läkarundersökning 3.07 Beslut om begäran om biträde av polis för 45 LVM Enhetschef inställelse till vårdinstitution 3.08 Yttrande till åklagare vid åtalsprövning 46 LVM Enhetschef 3.09 Yttrande till allmän domstol då den som begått 31:3 BrB Enhetschef brottslig gärning kan bli föremål för LVM-vård 3.10 Beslut om egenavgift vid placering i LVM-hem 8 kap 1 SoL och 6 kap 1 SoF Områdessekreterare 3.11 Beslut om omedelbart omhändertagande 13 1 st LVM Individnämndens arbetsutskott 3.12 Kompletterande beslutanderätt Beslut om omedelbart omhändertagande om arbetsutskottets beslut inte kan avvaktas 13 LVM Förordnandet gäller vice ordf Paulina Svenungsson och ledamot Minna Salow * Verkställighetsbeslut. Ärendet som betraktas som ren verkställighet behöver inte anmälas till nämnden Kan i nödfall kommuniceras per telefon av handläggare

13 Ärende Lagrum Delegat Anmärkning/anmälan 4.01 Yttrande till allmän domstol angående överlämnande till vård. 4.02 Yttrande till åklagarmyndighet: i ärenden där nämnden redan vidtagit åtgärder, då insatser erbjuds med stöd av SoL eller behov av insatser saknas då insatser avvisas av den enskilde YTTRANDE TILL ALLMÄN DOMSTOL OCH ÅKLAGARMYNDIGHET 31 kap 1 BrB Socialsekreterare Lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare Socialsekreterare Enhetschef * Verkställighetsbeslut. Ärendet som betraktas som ren verkställighet behöver inte anmälas till nämnden

14 Ärende Lagrum Delegat Anmärkning/anmälan FÖRÄLDRABALKEN M M 5.01 Godkännande av faderskapserkännande: då parterna varit sammanboende under hela konceptionstiden och är övertygade om att barnet är deras gemensamma (protokoll S) då parterna inte varit sammanboende under hela konceptionstiden men är övertygade om att barnet är deras gemensamma (MF protokoll) Övriga 5.02 Beslut om blodundersökning i samband med faderskapsfastställande 1 kap 4 FB Nils Lundgren, administratör Jennie Johansson, administratör Nils Lundgren, administratör Jennie Johansson, administratör Familjerättssekreterare Socialsekreterare 5.03 Beslut att väcka och föra talan i mål om faderskap 3 kap 5 FB Socialsekreterare Verkställighetsbeslut* 5.04 Beslut att väcka och föra talan för barn i mål om underhåll 5.05 Framställa talan i tingsrätten om att utse särskilt förordnad vårdnadshavare 5.06 Beslut om att flytta över ärende till socialnämnd i 2 kap 3 2 st FB Socialsekreterare annan kommun 5.07 Yttrande till tingsrätt 6 kap 19-20 FB Socialsekreterare 5.08 Beslut om godkännande av föräldrars avtal om vårdnad, boende och umgänge 5.09 Beslut om medgivande till vård och sociala insatser 7 kap 14 FB Socialsekreterare Individnämnden är i vissa fall skyldig att biträda parterna (föräldrarna) med förstagångsavtal vid jämkning eller omprövning av underhållsstöd. Då parterna är överens innebär det inte att nämnden godkänner avtalet. Förfarandet innefattar ej något beslutsfattande och omfattas således ej av delegationsförteckningen 6 kap 8a FB Enhetschef 6 kap 6, 14 a, 15 a, 17 a FB 6 kap 13 a Föräldrabalken Socialsekreterare * Verkställighetsbeslut. Ärendet som betraktas som ren verkställighet behöver inte anmälas till nämnden Individnämndens arbetsutskott

15 Ärende Lagrum Delegat Anmärkning/anmälan ÖVRIG FAMILJERÄTT 6.01 Yttrande beträffande äktenskapsdispens 5 2 kap Socialsekreterare giftermålsbalken 6.02 Yttrande enligt namnlagen 45 namnlagen Socialsekreterare 6.03 Begäran om polisregisterutdrag 21 polisregisterkungörelsen Administratör Områdessekreterare 6.04 Beslut att lämna medgivande åt enskilt hem att 6 kap 6 SoL Individnämndens arbetsutskott bereda en underårig stadigvarande vård eller fostran 6.05 Medgivande att ta emot ett barn med hemvist 6 kap 12 SoL Individnämndens arbetsutskott utomlands i syfte att adoptera det 6.06 Återkallelse av medgivande 6 kap 13 SoL Individnämndens arbetsutskott 6.07 Samtycke till fortsatt adoptionsförfarande när visst 6 kap 14 SoL Familjerättssekreterare barn föreslagits 6.08 Beslut att inte ge samtycke till fortsatt adoptionsförfarande när visst barn föreslagits 6 kap 14 SoL Individnämndens arbetsutskott * Verkställighetsbeslut. Ärendet som betraktas som ren verkställighet behöver inte anmälas till nämnden

16 Ärende Lagrum Delegat Anmärkning/anmälan ALKOHOL- OCH TOBAKSLAGEN 7.01 Beslut om tillfälliga serveringstillstånd 8 kap 2 alkohollagen Handläggare 7.02 Beslut om tillfälliga serveringstillstånd till slutna sällskap samt villkor för dessa 7.03 Beslut om tillfälligt tillstånd i avvaktan på individnämndens beslut om permanent tillstånd 7.04 Beslut om utvidgade och förändrade serveringstillstånd, förändrad serveringsyta, uteserveringar, provsmakning, kryddning av snaps, minibar och roomservice samt ändrat alkoholutbud 8 kap 2 alkohollagen Handläggare 8 kap 2 alkohollagen Handläggare 8 kap 2 alkohollagen Handläggare 7.05 Beslut om utökad serveringstid 8 kap 2 alkohollagen Handläggare 7.06 Beslut om godkännande av serveringslokal för cateringverksamhet 7.07 Beslut om stadigvarande serveringstillstånd för cateringverksamhet till slutna sällskap avseende innehavande av befintligt serveringstillstånd 8 kap 4 alkohollagen Handläggare 8 kap 4 alkohollagen Handläggare 7.08 Beslut med anledning av ansökan från konkursbo om att få fortsätta rörelsen 9 kap 12 alkohollagen Handläggare 7.09 Beslut om erinran 9 kap 17 alkohollagen 7.10 Återkallelse av serveringstillstånd i de fall som 9 kap 18 punkt 1 avser ägarbyte, konkurs, på tillståndshavarens alkohollagen egen begäran samt då serveringstillstånd inte längre utnyttjas Handläggare Handläggare

17 Ärende Lagrum Delegat Anmärkning/anmälan ALKOHOL- OCH TOBAKSLAGEN 7.11 Beslut om att inleda tillsynsutredning om sanktioner och återkallelse (innebär att handläggare kan göra en förhandsbedömning och inte inleda utredning) 9 kap 17, 18 och 19 alkohollagen 20 och 21 tobakslagen Handläggare 7.12 Polisanmäla misstanke om brott som kommer till 9 kap 8 alkohollagen Enhetschef förvaltningens kännedom i verksamheten som tillståndsmyndighet 7.13 Inleda och avsluta utredning enligt Tobakslagen 19 Tobakslagen Handläggare 7.14 Omhändertagande av tobaksvara 21 Tobakslagen Handläggare 7.15 Återlämnande av tobaksvara efter rättelse 23 Tobakslagen Handläggare 7.16 Ta prover av tobaksvaror 23 Tobakslagen Handläggare 7.17 Begäran om hjälp från polismyndigheten 23 b Tobakslagen Handläggare 7.18 Avge yttrande till Lotteriinspektionen gällande restauranger med alkoholtillstånd Lotterilagen Handläggare * Verkställighetsbeslut. Ärendet som betraktas som ren verkställighet behöver inte anmälas till nämnden

18 Ärende Lagrum Delegat Anmärkning/anmälan 8.01 Beslut vid ifrågasatt utlämnande av allmän handling till enskild eller annan myndighet samt uppställande av förbehåll i samband med utlämnande till enskild ÖVRIGT 26 kap 5 OSL, 2 kap 14 tryckfrihetsförordningen Enhetschef 8.02 Dödsboanmälan 20 kap 8 a ÄB Områdessekreterare Tingsrätten underrättas om vem som är delegat 8.03 Beslut att anmäla behov av offentligt biträde 39 lag om offentligt Socialsekreterare Gäller även 42 LVM biträde 8.04 Yttrande till transportstyrelsen eller domstol i 39 körkortslagen Socialsekreterare körkortsärende 8.05 Yttrande till passmyndighet vid utfärdandet av pass utan vårdnadshavarens medgivande för barn under 18 år 3 passförordningen Socialsekreterare 8.06 Yttrande över ansökan om bostadsbidrag till familj där barn visats på institution eller familjehem 8.07 Omprövning samt yttrande i biståndsärende som överklagas 8.08 Omprövning av beslut i individnämnd och individnämndens arbetsutskott 1 förordningen om statskommunala bostadsbidrag till barnfamiljer m fl 4 förordningen om statliga bostadsbidrag till barnfamiljer 27 förvaltningslagen (FVL) Socialsekreterare Den som fattat det ursprungliga beslutet alt psykiatrisjuksköterska Enhetschef 27 FVL Individnämndens ordförande eller ledamot av arbetsutskottet * Verkställighetsbeslut. Ärendet som betraktas som ren verkställighet behöver inte anmälas till nämnden (Verkställighetsbeslut)* (Verkställighetsbeslut)* (Verkställighetsbeslut)*

19 Ärende Lagrum Delegat Anmärkning/anmälan ÖVRIGT 8.09 Firmatecknare Förvaltningschef/verksamhetschef/enhetschef I löpande ärenden som inte särskilt regleras i delegationsordning, var för sig inom eget verksamhetsområde och inom befintlig budget vara firmatecknare. 8.10 Kommunal borgen enligt kommunfullmäktiges Individnämndens arbetsutskott Maxbelopp 50 000:- beslut 8.11 Yttrande över individnämnden eller arbetsutskottet FVL Det organ som fattat det (Verkställighetsbeslut)* beslut som överklagats ursprungliga beslutet 8.12 Beslut att avvisa ett överklagande för att det har 24 FVL Enhetschef (Verkställighetsbeslut)* kommit in för sent 8.13 Beslut om att överklaga, företräda och utse ombud i mål eller ärende i allmän domstol eller förvaltningsdomstol FVL Verksamhetschef 8.14 Yttrande till JO eller IVO med anledning av klagomål eller tillsyn Individnämndens arbetsutskott Slutredovisning i ärenden till individnämnden 8.15 Teckna och säga upp hyresgaranti max tre Enhetschef (Verkställighetsbeslut)* månader 8.16 Rätt att teckna förstahandskontrakt Verksamhetschef 8.17 Beslut att bevilja provboende, träningsboende eller Handläggare socialt kontrakt 8.18 Fatta beslut om kostnader upp till 35% av prisbasbeloppet, sociala boende Handläggare Belopp därutöver delegeras till arbetsutskottet 8.19 Meddela varning, säga upp eller begära omedelbar avflyttning av boende i socialt boende om skäl till detta finns på grund av obetalda hyror, elräkningar eller andra kostnader och störningar Handläggare 8.20 Ansökan om avhysning hos kronofogden och att väcka talan i tingsrätten gällande person i socialt boende 8.21 Fatta beslut om att den boende inte skall krävas på kostnader som understiger 5% av prisbasbeloppet Enhetschef Handläggare Belopp därutöver delegeras till arbetsutskottet

20 Ärende Lagrum Delegat Anmärkning/anmälan ÖVRIGT 8.22 Beslut om bidrag till föreningar enl beslut rutiner Enhetschef för utbetalning av föreningsbidrag (Dnr 2013/IN062 Dpl 700) 8.23 Radera text i upprättad handling gällande enskild Enhetschef Inom budgetramen 8.24 Beslut om omdisponering mellan Socialchef organisationskonton inom respektive verksamhetsområde 8.25 Avskrivning av debiterade avgifter Enhetschef 8.26 Utse beslutsattestanter och ersättare för dessa inom individnämndens verksamhetsområde Socialchef Kostnader för resor, kurser m m som rör socialchefen attesteras av ordföranden (ersättare: vice ordföranden) 8.27 Ersättning till förtroendemän Socialchef Kostnader för resor uppdrag som inte ingår i fasta arvodet attesteras av socialchef 8.28 Anmälan till åklagarmyndighet eller polismyndighet om brott, motiv och hälsa 8.29 Anmälan till polismyndighet om misstänkt bedrägeri 8.30 Beslut om inköp eller hyra av material och utrustning för verksamhet 8.31 Beslut att avsluta avvikelserapporter med eller utan anmälan till IVO 14 kap 2 sekretesslagen (1 kap 5 sekretesslagen) 14 kap 2 sekretesslagen (1 kap 5 sekretesslagen) SOFS 2011:5 SOFS 2013:16 Enhetschef * Verkställighetsbeslut. Ärendet som betraktas som ren verkställighet behöver inte anmälas till nämnden Individnämndens arbetsutskott Förvaltningschef/verksamhets chef/enhetschef Utredare Maria Ljungberg Inom givna budgetramar

21 Ärende Lagrum Delegat Anmärkning/anmälan PERSONALFRÅGOR 9.01 Beslut om anställning och lönesättning av personal direkt underställd socialchefen Beslut om anställning och lönesättning av personal direkt underställd verksamhetschefen 9.02 Beslut om anställning, lönesättning Personal i boende för ensamkommande flyktingbarn 9.03 Godkännande av uppsägningstid Personal i boende för ensamkommande flyktingbarn 9.04 Beslut om ledighet enligt lagar och avtal samt semester Personal i boende för ensamkommande flyktingbarn 9.05 Beslut om tjänstledighet för enskilda angelägenheter utan löneförmåner Socialchef Verksamhetschef Enhetschef Föreståndare Enhetschef Föreståndare Enhetschef Föreståndare Upp till 6 månader enhetschef, därutöver verksamhetschef Efter samråd med förvaltningschef Efter samråd med verksamhetschef I samråd med verksamhetschef I samråd med verksamhetschef 9.06 Beslut om deltagande i kurser och konferenser: För verksamhetschef För enhetschefer För övrig personal Personal i boende för ensamkommande flyktingbarn 9.07 Arbetsgivaransvar för arbetsmiljöfrågor 3 kap 2 arbetsmiljölagen 9.08 Företräda nämnden i fackliga förhandlingar i ärende rörande verksamheten Ärenden som betraktas som verkställighet behöver inte anmälas till nämnden. Socialchef Verksamhetschef Enhetschef Föreståndare Socialchef För vidare delegation till verksamhetschef MBL Socialchef Vidare delegation till verksamhetschef

22 Ärende Lagrum Delegat Anmärkning/anmälan ARBETSMARKNADSAVDELNINGEN - Arbetscentrum 10.01 Utgår 10.02 Beslut om praktikplacering Arbetsmarknadshandläggare 10.03 Beslut om utbetalning av kostnadsersättning i Enhetschef samband med praktikplacering 10.04 Beslut om OSA-anställning inom angiven ram Enhetschef Ärenden som betraktas som verkställighet behöver inte anmälas till nämnden.

23 Ärende Lagrum Delegat Anmärkning/anmälan ARBETSMARKNADSAVDELNINGEN - Lärcentrum 11.01 Beslut om elevavgifter Förordning om avgifter för Verksamhetschef/rektor prövning SFS 2011:535 Kommunallagen 8 kap 3b 11.02 Beslut om antagning till den kommunala Skollagen SFS 2010:800, 20 Verksamhetchef/rektor vuxenutbildningen kap 23 11.03 Utgår 11.04 Beslut om att anordna uppdragsutbildning Lag om uppdragsutbildning Verksamhetchef/rektor SFS 2012:911 11.05 Utgår 11.06 Utgår 11.07 Beslut om avstängning av kursdeltagare Skollagen SFS 2010:800 5 Individnämndens arbetsutskott kap 17 11.08 Utgår 11.09 Beslut om vilka nationella kurser som ska ges SFS 2011:1108 9 Verksamhetchef/rektor Ärenden som betraktas som verkställighet behöver inte anmälas till nämnden.

TJÄNSTESKRIVELSE Datum Dnr Dpl 2016-06-23 2015/IN159-9 Redovisning till IVO av vidtagna och planerade åtgärder Dnr 2015/IN159 Sammanfattning Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har i beslut från den 23 mars 2016 riktat kritik mot Individnämnden i Lilla Edets kommun för handläggning som gäller ensamkommande barns ärenden. Individnämnden skulle senast den 6 maj 2016 inkomma med redovisning av vidtagna och planerade åtgärder med anledning av detta beslut. IVO har beviljat anstånd fram till den 30 juni 2016 med att lämna redovisningen. Beslutsunderlag Redovisning av vidtagna och planerade åtgärder daterad 2016-06-23 Förslag till beslut Redovisning till IVO godkänns Lotte Mossudd verksamhetschef Beslutet expedieras till IVO

Datum Dnr Dpl 2016-06-23 2015/IN159-9 Inspektionen För Vård Och Omsorg IVO Box 53148 400 15 Göteborg Redovisning av vidtagna och planerade åtgärder Ert Dnr 8.5-16487/2015 Under 2015 förstärktes hela Individ- och familjeomsorgen i Lilla Edets kommun med en enhetschef, en metodstödjare Barn och Unga och EKB och flera socialsekreterare. Två nya socialsekreterare EKB har anställts och de socialsekreterare som arbetar med ensamkommande är från slutet av maj 2016 tre istället för som tidigare en. I början av 2016 har IFO också förstärkts med en halv administratör. I maj 2016 skapades en egen enhet för ensamkommande och integration med en egen ny enhetschef. Denna enhet tillhör fr.o.m. juni 2016 kommunens arbetsmarknadsavdelning. De tre socialsekreterare som arbetar med utredningar och uppföljningar ensamkommande flyttades därmed från barn- och familjegruppen till den nya enheten. EKB-socialsekreterare har som ytterligare stöd i sitt arbete fortsatt metodtid med metodstödjare på barn- och familjegruppen varje vecka. Under 2015 hade Lilla Edet ett fördelningstal på 12 ensamkommande barn och hade riggat organisationen för detta och beräknade att vara i kapp med allt arbete kring ensamkommande under hösten 2015. Arbetet hade tidigare kommit efter och blivit eftersatt p.g.a. vakanta tjänster och rekryteringsproblem. På grund av att Lilla Edet istället för 12 barn tvingades ta emot 71 nya barn från juni december 2015 kom arbetet inte i fatt utan kom efter ytterligare. Under hösten 2015, då de flesta barn mottogs fanns en socialsekreterare anställd för detta arbete. Det tog så lång tid som fram till slutet av året innan ytterligare en socialsekreterare lyckats rekryterats och sedan fram till maj 2016 innan en tredje var på plats. Arbetet med att komma i kapp med allt gammalt som låg efter påbörjades med en övertidskväll då flera socialsekreterare arbetade i december 2015. Under april och maj 2016 arbetade sedan många socialsekreterare övertid under några kvällar för att i slutet av maj vara i fas med alla utredningar. EKB har nu träffat alla barn och alla barn har informerats om sina rättigheter. Alla ensamkommande barns behov har bedömts och enligt vår bedömning tillgodosetts. EKB har skapat en processtavla för nya ansökningar/utredningar som följs varje vecka. De har också skapat en processtavla för uppföljningar och överväganden som följs upp varje vecka. Direktiv har lämnats om att omgående påbörja överväganden, trots att det egentligen inte är dags för dem, då vissa av de genomförda utredningarna gjordes på ett betydligt enklare sätt än önskvärt. Lotte Mossudd Besöksadress: Järnvägsgatan 12 Tel: 0520-65 96 72 lotte.mossudd@lillaedet.se socialförvaltningen Internet: www.lillaedet.se Fax: 0520-65 74 20 kommunen@lillaedet.se Lilla Edets kommun 463 80 Lilla Edet sid 1/2

sid- 2 - Socialsekreterare kommer då att försäkra sig om att alla barn förstått sina rättigheter och stämma av och hjälpa barnen att formulera ev. ytterligare behov. De barn som fortfarande saknar vårdplan och genomförandeplan kommer att få det i samband med uppföljning/övervägande. Vi bedömer att gruppen socialsekreterare EKB nu är stabil, tydliga rutiner finns och tavelmöten gällande uppföljningar/överväganden, utredningar och vård- och genomförandeplaner hålls varje vecka. Lotte Mossudd Annette Alexandersson Emil Gusteus verksamhetschef enhetschef enhetschef sid 2/2

TJÄNSTESKRIVELSE Datum Dnr Dpl 2016-06-23 2015/IN168-12 Redovisning till IVO i enlighet med föreläggande i beslut Dnr 2015/IN168 Sammanfattning Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har förelagt Lilla Edets kommun att inkomma med redovisning av hur kraven på skyndsamhet och utredningstid uppfylls och att kravet på att beslut om att inleda eller inte inleda utredning fattas inom fjorton dagar från det att en anmälan kom in. Kommunen ska dessutom lämna en redogörelse över de åtgärder som vidtagits för att på lång sikt följa kraven på skyndsamhet och utredningstid vad gäller utredningar om barns behov av skydd eller stöd samt kravet på att beträffande anmälningar som rör barn eller unga fatta beslut om att inleda eller inte inleda utredning inom fjorton dagar från det att en anmälan kom in. Redovisningarna och redogörelsen har skickats till IVO den 23 juni. Beslutsunderlag Redovisning till IVO i enlighet med beslut daterad 2016-06-23 Bilaga 1 Sammanställning utredningar Barn och Unga 2016-05-31 Bilaga 2 Lista över pågående aktualiseringar Barn och Unga 2016-05-31 Förslag till beslut Redovisning till IVO godkänns Lotte Mossudd verksamhetschef Beslutet expedieras till IVO

Datum Dnr Dpl 2016-06-23 2015/IN168-12 För Vård Och Omsorg Box 53148 400 15 Göteborg Redovisning i enlighet med ert föreläggande i beslut Ert Dnr 8.7.1-9583/2016 Utredningar om barns behov av skydd och stöd Sammanställning pågående utredningar Barn och Unga den 31 maj 2016 bilaga 1. Anmälningar som rör barn och unga Sammanställning pågående förhandsbedömningar Barn och Unga den 31 maj 2016 bilaga 2. Redogörelse över de åtgärder som vidtagits beträffande anmälningar och utredningar som rör barn och unga för att framöver hålla de lagstadgade tidsgränserna. Under 2015 förstärktes IFO med en enhetschef, en metodstödjare barn och unga och flera socialsekreterare. I början av 2016 har IFO också förstärkts med en halv administratör. Från mitten av 2015 har IFO en mottagningsgrupp som tillsammans med en samverkande socialsekreterare hanterar de flesta förhandsbedömningar gällande barn. Från januari 2016 arbetar barn och familjegruppen med kvalitetsutveckling med hjälp av Lean. En processtavla för alla utredningar Barn och Unga skapades och har sedan januari följts upp varje vecka. Som IVO påpekat hade Barn och Unga i Lilla Edet tidigare många utredningar där utredningstiden inte hölls. Detsamma gällde förhandsbedömningar. Det var ett omfattande arbete att komma i fas med allt detta. Arbetet inleddes med en övertidskväll för flera socialsekreterare i december 2015 och för att till slut komma i kapp med allt gammalt som låg efter arbetade många socialsekreterare övertid några kvällar under april och maj. Utredningstiderna och tiderna för förhandsbedömningar har därefter hållits. Vi har under året skapat nya tydligare rutiner för vem som ska hantera anmälningar och hur dessa ska hanteras. Vi har nu under juni 2016 implementerat nya BBIC. Både utredande socialsekreterare och de socialsekreterare som gör förhandsbedömningar har metodtid med metodstödjare varje vecka. Annette Alexandersson Besöksadress: Järnvägsgatan 12 Tel: annette.alexandersson@lillaedet.se socialförvaltningen Internet: www.lillaedet.se Fax: 0520-65 74 20 kommunen@lillaedet.se Lilla Edets kommun 463 80 Lilla Edet sid 1/2

sid- 2 - I maj 2016 skapades en egen enhet för ensamkommande och integration med en egen enhetschef. De tre socialsekreterare som arbetar med utredningar och uppföljningar ensamkommande flyttades därmed från barn- och familjegruppen till den nya enheten. I början av året hade IFO endast en socialsekreterare som arbetade med ensamkommande. Vi bedömer att barn och familjegruppen och mottagningsgruppen nu är stabila och bedöms ha en rimlig arbetssituation. Det finns tydliga rutiner och tavelmötet där utredningstiden följs sker varje vecka. Detsamma gäller förhandsbedömningar. Lotte Mossudd verksamhetschef Annette Alexandersson enhetschef sid 2/2

Datum Dnr Dpl 2016-08-17 2016/IN193-1 Arbetsmarknadsdepartementet a.registrator@regeringskansliet.se Remissvar gällande förslag till nytt ersättningssystem för mottagande av ensamkommande barn och unga (PM 2016-06- 21) Ert Dnr. A2016/01307/I Individnämnden delar de synpunkter som Sveriges Kommuner och Landsting avgett i sitt remissvar. Nämnden vill särskilt trycka på följande punkter: 1 Överenskommelser Överenskommelser med kommunerna föreslås upphöra. Kommunerna får då avsevärt försämrade planeringsförutsättningar för att hitta lösningar för ett antaget antal barn av viss åldersgrupp och kön eller att få faktisk ersättning om flyktingströmmarna tilltar. Det kan svårligen vara i enlighet med barns bästa att inte låta kön och ålder vara avgörande när en anvisning sker till kommunerna. Migrationsverket föreslås bör kunna ta hänsyn till vilken typ av boende en kommun har men det är ingen skyldighet, vilket redan med nuvarande regelverk medfört påtagliga problem. Det måste vara en skyldighet för Migrationsverket. En annan del av den statliga organisationen, Inspektionen för vård och omsorg, får i sammanhanget inget direktiv att ändra på sina krav på att kommunerna tillhandahåller ålders- och könsuppdelat mottagande för varje individ. Nuvarande ålders- och könsanpassning kan inte tas bort med hänvisning till att den skulle vara ineffektivt för staten. 2 Obelagda platser, flexibilitet och förebyggande insatser Ersättning för obelagda platser föreslås tas bort. Kommunerna ska i stället ges en viss buffert i form av 7 dagars ersättning med ett inte angett belopp. För Lilla Edet skulle det innebära cirka 4 personer x 7dgr x 1500? kr.= 42 000 kr. Det är ett belopp som exempelvis knappt motsvarar kostnader för några annonser för personal till ett eventuellt nytt boende. Någon kostnadstäckning för att exempelvis hyra lokal till ett nytt eller ändrat boende och bygga om det enligt olika myndigheters inklusive räddningsverkets krav ges därmed inte. Denna schablonersättning om 42 000 kr ska även inkludera de cirka 70-90 000 kr kommunen hittills erhållit årligen för förebyggande insatser, s.k. majmedel. Förslaget väljer att i princip att ta bort stödet till kommunernas förebyggande insatser. Utvecklingen inom många samhällsområden pekar i stället på behov av mer förebyggande och integrerande insatser, inte minst för pojkar 15-17 år. Därutöver, att en i sammanhanget endast symbolisk summa ges för flexibilitet i mottagandet Lilla Edets kommun Besöksadress: Järnvägsgatan 12 Tel: 0520-65 95 00 E-post: kommunen@lillaedet.se 463 80 Lilla Edet Internet: www.lillaedet.se Fax: 0520-65 73 87 sid 1/5

korresponderar inte med den uppgivna målsättningen att det ska finnas resurser för kvalitet och trygghet i det faktiska omhändertagandet. Liksom ansatsen i PM:et vill i princip alla kommuner även kunna satsa på t.ex. äldre och skolan. sid- 2-3 Utrednings- transport- och tolkkostnader samt grundschablonen om 500 000 kr. Staten har tidigare beräknat socialsekreterares arbete för utredning/uppföljningsarbete till en kostnad om cirka 31 39 000 kr. i snitt cirka 35 000 kr. Enligt Migrationsverkets prognos för 2016 kan Lilla Edet räkna med cirka 4 anvisningar, det vill säga en ersättning om 140 000 kr per år. Staten lämnar vidare en grundschablon om 500 000 kr för att kommunen överhuvudtaget tar emot ensamkommande, samt faktiska godmanskostnader och faktiska transportkostnader. Staten lämnar en ersättning per barn som behöver särskild förordnad förmyndare (SFV) om 30 000 kr, det motsvarar uppskattningsvis knappt kostnaderna för 1 års SFV, dess tolkkostnader och administration. Ersättning för socialtjänstens tolkkostnader för utredning och uppföljningsarbetet ges inte, kostnaden ligger på minst 2 000 kr. per barn och månad. Tolk i godmansarbetet 2 000 kr ersätts heller inte liksom för rekrytering, utbildning eller godmansadministration. cirka 6 000 kr. Sammantaget utgör ej ersatta kostnader cirka 10 000 kr per barn. För Lilla Edet innebär dessa tolk- och administrationskostnader därmed ett minus på 40 000 kr 2017. Statens föreslagna grundschablon om 500 000 kr. blir tillsammans med 2016 års socialsekreterarersättning om 140 000 kr. en ersättning om 640 000 kr. För att klara det stora antalet ensamkommande har 3,0 socialsekreterare avsatts enbart för arbete med ensamkommande, till en kostnad om 2 187 000 kr. Till detta kommer en enhetschef för socialsekreterare och kommunens boenden om 911 000 kr. Till de kostnaderna kommer ovanstående godmanskostnader om 40 000 kr. Sammantaget 500 000 + 140 000-2 187 000-911 000-40 000= -2 498 000 kr. Föreslagen ersättning är 500 000 + 208 000 (4 st. anvisningar à 52 000) = 708 000 kr. varför den rent kommunala finansieringen av mottagandet av ensamkommande asylsökande barn blir 2 430 000 kr. enbart i denna del per år. 4 Ersättning för anvisade fram till dess de fyller 18 år, oavsett om de är asylsökande eller har fått uppehållstillstånd, 1350 kr. Dagens ersättning är 1900 kr/dygn, 1000 kr/dygn stödboende eller faktisk kostnad på HVB eller i familjehem. PM:et föreslår en och samma ersättning oberoende barnets juridiska status i asylprocessen. För att ge ett omhändertagande till dessa barn föreslås en ersättning som är 350 kr högre än den boendeform, stödboende, som endast har tillgänglig personal vid behov av omvårdnad, stöd och tillsyn. Ersättningen är även ungefär 350 högre än köpt familjehem. I sammanhanget kan nämnas att den faktiska bevakningskostnaden via vaktbolag för ett av våra boenden är 368 kr./plats och dygn. IVO begärde ändå att vi omgående skulle stänga boendet på grund av bristande yttre säkerhet ett krav som dock avvisades av Förvaltningsrätten. PM:et är optimistisk vad gäller antal stödboende som kommer att etableras av kommunerna. Med de krav SoS, IVO, Räddningsverket m.fl. ställer så är det en helt orealistisk förhoppning. Till andra myndigheters krav kommer att ensamkommande som ges plats på stödboende inte räknas som mottagna i kommunen när Migrationsverket anvisar ensamkommande, (3010:1122 30). Varje stödboendeplacering sänker kommunens måluppfyllelse. Ett rimligare antagande än förslaget är att först när t.ex. sid 2/5

sid- 3 - räddningsverket rekommenderar att stödboende i brandsäkerhetssynpunkt ska behandlas på samma sätt som helt självvalt studentkorridorsboende/studentlägenhet och att boende i stödboende inte sänker kommunens måluppfyllelse i Migrationsverkets anvisningssystem, så kommer den i övrigt förträffliga boendeformen att få någon kvantitet. Den kostnadssänkning pm:et räknar med vad gäller 2017 och 2018 är därför svårförståelig. PM:et nämner studentkorridorsboende/lägenhet men tar inte med att en mycket stor andel av landets kommuner inte har några sådana, och där man har det så är det ett extremt tryck från bostadslösa studenter. För omvandling av andra bostäder tillkommer utträngningseffekten på andra än ensamkommande som behöver bostad. Att hållbart skapa nya bostäder har en helt annan tidsaspekt än de fåtal månader som pm:et utgår från. Schablonersättningen om 1350 kr har räknats fram utifrån förhållandena som rådde under 2014 och endast räknats upp med prisutvecklingen. Löneutvecklingen för bl.a. de socionomer och socialpedagoger som behövts har vida överstigit prisutvecklingen med det extrema rekryteringsbehov kommunerna haft 2015 och även har 2016. Anskaffningskostnaderna för lokaler har nog inte bara för Lilla Edets del även setts i förhållande till statens, genom IVOs, krävda viten om 500 000 kr per ej mottaget barn ett förhållande som inte gått privata lokaluthyrare förbi. En schablonersättning i sig kan vara administrativt underlättande, men för att det ska vara rimligt med en schablonersättning förutsätter den att den inte skapar undanträngningseffekter på andra, av även staten, prioriterade kommunala verksamhetsområden. Effekten av det nuvarande förslagets nivåer kommer sannolikt att påverka medborgarnas acceptans. Förslagets sänkning av platsersättningen med 550 kr. betyder för Lilla Edet 80 st.*550 kr.*365dgr = 2 420 000 kr. 5 För unga asylsökande (18-20 år) ges endast ersättning för placeringar enligt LVU och motsvarande vårdbehov. Dagens ersättning är 1900 kr/dygn, 1000 kr/dygn stödboende eller faktisk kostnad för LVU-vård. Förslaget innebär att den asylsökande ungdomen i nästan alla fall ska flyttas till Migrationsverkets anläggningsboende när den fyller 18 år. Undantag ges för LVU-vård eller motsvarande vårdbehov som kan ges på frivillig väg. Det innebär i praktiken att en ungdom som sedan kanske 1-2 år etablerat sig socialt i en kommun, har fungerande skolgång och är aktiv i fritidsaktiviteter ska flyttas om till för hen totalt okända förhållanden i en helt ny kommun. PM:et borde här kunna anknyta till någon forskning som visar på de positiva integrationseffekterna av detta förslag, som uppväger den alvarliga kris i individens liv/integration och den sorg det kan innebära för den unge och hens sociala sammanhang. Undantag från denna hantering ges om den unge erhåller vård i form av LVU eller har motsvarande vårdbehov som kan tillgodoses enligt SoL på grund av samtycke. Förutsättningarna för att det ska vara motsvarande är att grunden är den samma som vid LVU. I Ds 2016:16 omnämns grunderna helt riktigt som: riskera förstöra sitt liv på grund av missbruk, kriminalitet eller annat socialt nedbrytande beteende. Men det är exempelvis betydligt vanligare med betydande psykisk ohälsa och det är inte grund för LVU och en placering som utgår från det behovet är därmed inte ersättningsbar för kommunen enligt förslaget. Vård på sjukhus från barn- eller vuxenpsykiatrin blir heller inte aktuell eftersom det inte gäller akut suicidrisk eller akut psykos. Det kan bli en utmaning för Migrationsverkets anläggningsboenden att möta dessa nya ungdomar som över en dag även mister sin sociala förankring. sid 3/5

sid- 4 - Det krävs en förändring i Socialstyrelsens riktlinjer och Inspektionen för vård och omsorgs uppdrag vad gäller hur kommunerna tillgodoser unga ensamkommandes behov. 6 I sammanhanget - en kommentar till förslaget i Ds 2016:21 Enligt förslaget i Ds 2016:21 får placering i annan kommun endast ske om den unge bereds vård enligt LVU eller, på grund av samtycke, bereds sådan vård enligt SoL, såvida inte kommunen där HVB:et eller familjehemmet ligger lämnar medgivande. Om HVB-kommunen inte ger samtycke finns ett undantag, om Länsstyrelsen medger placering i annan kommun på grund av att den skulle anse att det inte skäligen kan förväntas att kommunen i fråga själv skulle kunna tillhandahålla denna vård för barn som har motsvarande behov som LVU. Om en vårdinsats sker på grund av motsvarande behov och det skäligen inte kan förväntas att kommunen kan anordna sådan vård själv är så oklart i förslaget. Förslaget i Ds anger att sådant beslut av länsstyrelsen inte ska kunna överklagas. Förslaget anger helt riktigt att beslut om vård och boende kräver skyndsamhet för ensamkommande barn. Någon tidsgräns för HVB-kommunens eventuella medgivande anges dock inte. Under 2015 fick många kommuner placera utanför den egna kommunen på grund av det extrema stora antalet ensamkommande hösten 2015, därefter har många kommuner, inklusive Lilla Edet, hunnit bygga upp egna boenden och påbörjat hemtagning. Förslaget kan tyckas utgå från att socialtjänsten vill ha kvar barn placerade långt bort, till höga kostnader och till låg kvalitet, med försämrade möjligheter till stöd och integration för barnet. I denna del riskerar förslaget att bygga på förlegade data/synsätt och skapa ett omständligt och svårförutsägbart förfarande för att tillgodose ett mycket litet antal barns behov. 7 För ensamkommande unga (18-20 år) med uppehållstillstånd ges endast ersättning med 750 kr/dygn, under förutsättning att de erhåller studiehjälp på gymnasienivå. Dagens ersättning är 1900 kr/dygn, 1000 kr/dygn stödboende eller faktisk kostnad på HVB eller i familjehem. PM:et anger att kommunerna, utöver integrations- och självförsörjningsperspektiven för personerna även behöver en ekonomisk drivkraft för att t.ex. inte ha en självgående ung person boende på institution. Socialtjänstlagens tydliga inriktning på att göra individerna självförsörjande och kunna ha ett normalt liv är inte tillräcklig. PM:et utgår vidare utifrån kostnadsläget 2014 men exkluderar kommunernas kostnader för unga som är LVU-placerade. Förslaget återkommer även till sin förhoppning att det snabbt blir många stödboendeplatser a 1000 kr./dygn. Det finns även ett krav för ersättning att den unge studerar på gymnasienivå. PM:et definierar inte vad det innebär, men förhoppningsvis avses frivilliga studier från och med 16-årsdagen även om undervisningen i sig ligger på grundskolenivå. Bistånd i form av hyra för bostad ska till stor del ersätta bistånd i form av boende. Förslaget är oklart huruvida nuvarande ersättningen för stödboende föreslås bli kvar för rubricerad målgrupp eller om den kommer att ersättas med 750 kr./dygn. För de insatser kommunen gör för en individ i denna målgrupp som har alvarliga problem och som behöver kvalificerat hjälp föreslås ersättningen bli 0 kr. Om personen inte studerar och har rätt till försörjningsstöd bör man kunna förutsätta att kommunen erhåller ersättning för sina försörjningsstödskostnader för ensamkommande upp till 21 års ålder. Samhället kan inte negativt särbehandla ensamkommande. sid 4/5

För Lilla Edet del innebär det att ersättningen för cirka 6 st. unga sänks från 4 161 000 till 1 642 500 kr. det vill säga - 2 518 500 kr. per år. sid- 5-8 Sammanfattning Som framgår av ovanstående innebär förslaget en extrem minskning av ersättningar till kommunerna. För Lilla Edets del kan minskning uppskattas till cirka 7 368 000 kr. Det synes som om förslaget mer utgått endast från de 4 barn förväntas anvisas till Lilla Edet 2016 och inte de sammantaget cirka 80 barn och unga vi faktiskt planerat, köpt in fastigheter, organiserat och anställt personal för. Det har sedan 2015 varit ett starkt tryck (inklusive höga vitesutdömmanden) från staten att kommunerna ska ordna platser för alla ensamkommande barn och ge god och säker vård till dem, och även Lilla Edet har gjort stora satsningar för att klara uppdraget. Vi har gjort det utifrån de förutsättningar staten gett kommunen. Det kan skapa stora problem i all kommunal verksamhet, när staten bara ett drygt halvt år efter höstens och vinterns 2015/2016 samhällshotande krisläge, så drastiskt ändrar förutsättningarna för kommunen. Sven Bergelind Förvaltningschef Karl Willborg Projektledare sid 5/5

Kostnader för ensamkommande täcks inte av nya schabloner Regeringens förslag om nya schabloner för att täcka kommunernas kostnader för ensamkommande barn är för låga. Kommunerna behöver även längre omställningstid för att ge ett bra mottagande. Regeringen har i dag meddelat vilka statliga ersättningar som föreslås gälla från och med januari 2017 för mottagande av ensamkommande barn och unga. Förslaget bygger på att de flesta ensamkommande barn bor i familjehem eller stödboenden istället för HVB-hem, något som kräver ett stort omställningsarbete i kommunerna. Att rekrytera familjehem är svårt redan idag. Många av landets kommuner sitter fast i kostsamma avtal för HVB-hem. Eftersom flyktingpolitiken är ett statligt ansvar, så är det enda skäliga att staten ersätter kommunerna för den uppsägningstid som följer, säger Lena Micko, ordförande för SKL. De nya ersättningarna innebär omfattande förändringar för kommunernas mottagande och SKL ska nu i detalj granska förslagen. Men det står redan klart att de nya förslagen inte täcker de kostnader kommunerna har idag. Det är orimligt att statens besparingar ska finansieras av kommunerna. Kommunerna ska inte behöva höja skatten för att finansiera statliga beslut, säger Lena Micko. Tid behövs att ställa om SKL menar att det finns en stor risk att kommunerna inte kommer att klara sitt uppdrag att inom föreslagna schabloner och regelverk ge barn och unga ett bra mottagande. Det behövs rimliga förutsättningar i omställningsarbetet. Huvuddelen av de ensamkommande är idag placerade på HVB-hem. Innan ett barn omplaceras till stödboende så måste kommunen dels ordna fram lämpliga lokaler enligt gällande regelverk för stödboende, dels göra en individuell bedömning om barnet klarar av ett boende utan den omsorg som ges på HVB-hem. Detta innebär ett omfattande och resurskrävande arbete för kommunernas socialtjänst.

Det handlar om barn och unga som kommunerna ska förändra förutsättningarna för. Detta låter sig inte göras på bara några månader. För att klara övergången behövs tid, regeländringar och kunskapsstöd för att genomföra omställningsarbetet. Det är en fråga om kvalitet som i längden ger stora vinster, säger Lena Micko. Schabloner bra, men full ersättning behövs SKL är positiv till principen om ett schabloniserat system. I dag går mycket tid åt för administration både hos kommunerna och Migrationsverket för att skicka och ta emot fakturor och underlag samt att granska alla dessa. Detta har fått till följd att Migrationsverkets skuld till kommunerna har vuxit till mångmiljardbelopp. SKL kan ha förståelse för att statens kostnader måste sänkas. Att effektivisera genom automatiska schabloner är bra. För låga schabloner och bristande planeringsförutsättningar för kommunerna gör dock risken stor att besparingarna finansieras av kommunerna, säger Lena Micko. Fakta Ersättning i dag 500 000 kronor per kommun och år som tecknat avtal 1 600 kronor per dygn för obelagda platser inom överenskommelsen (ök) 1 900 kronor per dygn för belagd plats inom ök och HVB utanför ök Faktiska kostnader för familjehem utanför ök och LVU-placeringar 1 000 kronor per dygn i stödboende HVB utanför ök ersätts för faktiska kostnader för barn med uppehållstillstånd Ersättning för faktisk kostnad för ankomstkommuner. 31 000 och 39 000 engångsbelopp för socialtjänstens utredning inför placering Faktisk kostnad för ersättning till gode män Ersättning från och med 2017 500 000 till alla kommuner per år fast ersättning Rörlig ersättning i sju dygn i enlighet med kommunens fastställda andel. 3 000 kronor per dygn för barn till ankomstkommunerna 52 000 per barn till anvisningskommun för transportkostnader, utredningar, uppföljningar tolk, god man mm. 1 350 kronor per dygn för boende för ensamkommande barn som är asylsökande eller har uppehållstillstånd, anvisningskommun

Faktiska kostnader för unga asylsökande 18-20 år för LVU-placeringar eller motsvarande behov av placering med stöd av Socialtjänstlagen. 750 kronor per dygn för ensamkommande unga 18-20 år som har uppehållstillstånd Läs vidare SKL:s arbete med ensamkommande barn och unga Kontakt Annika Wallenskog Biträdande chefekonom, Avdelningen för ekonomi och styrning 08-452 77 46 annika.wallenskog@skl.se Åsa Furén-Thulin Sektionschef, Avdelningen för vård och omsorg 08-452 77 69 asa.furen-thulin@skl.se Staten måste ersätta kostnader för ensamkommande Regeringen behöver skjuta fram införandet av ett nytt ersättningsystem i mottagandet av ensamkommande barn och unga. Ersättningarna som ska täcka kommunernas kostnader är för låga. Det framhåller SKL i sitt yttrande över regeringens förslag till nytt ersättningssystem. Kommunerna vill ge barn och unga som kommit till Sverige på flykt från andra länder ett bra mottagande, men regeringens förslag till nytt ersättningssystem ger inte tillräckliga förutsättningar, säger SKL:s ordförande Lena Micko. Miljardbelopp i minskade ersättningar Det nya ersättningssystemet föreslås vara schabloniserat. Det är bra. Administrationen minskar och kommuner kan få ersättningar snabbare än i dag. Men nivån på statens ersättningar till

kommunerna motsvarar inte kostnaderna, vilket de ska göra eftersom flyktingpolitiken är ett statligt ansvar. Som exempel föreslås kommuner som anvisats att ta emot ensamkommande barn få 1 350 kronor per barn och dygn i ersättning, medan en SKL-studie visar att kostnaderna är cirka 1 700 kronor. Ersättningarna till kommunerna kommer, enligt förslaget, att minska med mångmiljardbelopp. Behövs tid att ställa om Regeringen vill att det nya ersättningsystemet börjar gälla vid årsskiftet. Men det är för snart, anser SKL, eftersom systemet medför stora förändringar för socialtjänsten, bland annat när det gäller handläggning, administration och arbete med att ordna nya boenden. Många kommuner sitter dessutom fast i kostsamma avtal för HVB-hem som inte kan sägas upp tills årsskiftet. Då är det inte rimligt att ändra ersättningsnivåerna. Det nya ersättningssystemet kan införas tidigast januari 2018, anser SKL. Det är bra att regeringen i januari i år, genom införandet av så kallade stödboenden, skapade alternativ till HVB-hem som boendeform för ensamkommande barn och unga. Men det vanligaste är fortfarande att barnen bor i HVB-hem och att hitta nya boenden kan vara svårt. Dessutom måste det vara barnens behov som avgör vilken boendeform som är lämplig, säger Lena Micko. Sämre möjligheter till beredskap Ännu en negativ konsekvens av regeringens förslag är att kommuner får kraftigt försämrade möjligheter att ha lediga boendeplatser i beredskap. I dag får kommuner ersättning för varje dag de har boendeplatser i beredskap, men enligt regeringens nya förslag ska ersättningen betalas ut i högst sju dagar. Det blir då inte möjligt för kommuner att ha beredskap så länge de inte själva betalar med egna pengar. Hämta yttrandet: Ett nytt ersättningssystem för mottagande av ensamkommande barn och unga (PDF, nytt fönster) Fler yttranden från styrelsen SKL:s arbete med ensamkommande barn och unga Hämta högupplöst bild på Lena Micko Kontakt Annika Wallenskog Biträdande chefekonom

FÖRSLAG TILL YTTRANDE 2016-07-10 Vårt dnr: 16/03623 1 (17) A2016/01307/I Bilaga 1 Avdelningen för ekonomi och styrning Signild Östgren Avdelningen för vård och omsorg Elisabeth Melin Ove Ledin Avdelningen för juridik Emilia Danielsson Avdelningen för utbildning och arbetsmarknad Mia Hemmestad Karin Perols Arbetsmarknadsdepartementet a.registrator@regeringskansliet.se Ett nytt ersättningssystem för mottagande av ensamkommande barn och unga (Promemoria 2016-06-21) Sammanfattning Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anser att tidplanen för införandet av ett nytt ersättningssystem är alldeles för kort, det krävs en längre omställningstid och därför föreslår SKL att det nya systemet införs tidigast från den 1 januari 2018. Flyktingpolitiken är ett statligt ansvar, så det enda skäliga är att staten ersätter kommunerna för den uppsägningstid och de omställningskostnader som följer. SKL anser att det behövs en konstruktiv diskussion om hur samhället ska se på gruppen ensamkommande barn och unga. SKL anser att det finns risk att dagens system behandlar alla ensamkommande barn och unga som en grupp och sätter in insatser de inte alltid är i behov av. Det stora mottagandet av ensamkommande barn och unga 2015 innebär en helt ny situation och utmaning för landets socialtjänster, varför nya åtgärder är rimliga. SKL anser att ett ändrat ersättningssystem kommer att innebära nya förhållnings- och arbetssätt inom socialtjänsten, vilket kan leda till insatser och stöd som är bättre utformat för den unge. Socialtjänstens insatser bygger på individuell bedömning av enskildas behov, och det nya förslaget kan ge socialtjänsten större flexibilitet i att mer fokusera på varje persons individuella styrkor än på omhändertagande och behandling av problem när insatsen inte måste utgå från placering med stöd av SoL. SKL anser att det saknas konsekvensanalys av förslaget om att asylsökande ensamkommande som fyller 18 år som regel ska överföras till Migrationsverkets anläggningsboende. SKL anser att det måste vara Migrationsverkets ansvar att se till att det finns anläggningsboenden som är anpassade efter denna grupps behov. SKL anser att det om förslaget genomförs bör införas en reglering om att Migrationsverket är skyldigt att placera ensamkommande ungdomar som fyller 18 år i ett anläggningsboende i den kommun där de tidigare varit placerade enligt Sveriges Kommuner och Landsting Post: 118 82 Stockholm, Besök: Hornsgatan 20 Tfn: växel 08-452 70 00, Fax: 08-452 70 50 Org nr: 222000-0315, info@skl.se, www.skl.se

2016-07-10 Vårt dnr: 16/03623 2 (17) socialtjänstlagen (2001:453) (SoL). SKL anser också att om den unge beviljas uppehållstillstånd och anvisning sker enligt lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning (bosättningslagen), ska den unge som huvudregel anvisas till samma kommun, och att detta räknas av på kommunens tilldelade anvisningstal. SKL anser att staten ska ta det fulla ansvaret för boende i ankomstfasen. SKL tillstyrker att ersättning för beredskap och kapacitet i mottagandet delas upp i en fast del som måste räknas upp med löner och priser samt en rörlig del som måste utvecklas och göras så enkel som möjligt. Båda delarna måste indexregleras. Det måste vara tydligt vilka belopp som avses i den rörliga delen, vilken prognos som avses samt när utbetalning ska ske. SKL tillstyrker modellen med schablonbelopp för tillfälligt mottagande i ankomstkommunen, men anser att beloppet 3 000 kronor per barn är för lågt och att det ska vara en automatiskt utbetald schablonersättning. SKL anser att ankomstkommuner med ett stort tillfälligt mottagande måste ges mer stabila förutsättningar för beredskapskapacitet. SKL tillstyrker schablonersättning som modell för mottagande i anvisningskommunen, men anser att 52 000 kronor per barn är för lågt beräknad. SKL anser också att schablonersättningen ska specificeras, dvs. vilka kostnader som avses ska redovisas. SKL anser vidare att en gemensam beräkning och förhandling måste göras om beloppets storlek. SKL tillstyrker schablonen för när uppehållstillstånd beviljas, 30 000 kronor, och att denna schablon kan fördelas med hälften vardera till anvisnings- och placeringskommun om barnet är placerat i annan kommun. SKL tillstyrker schablonersättning som modell för dygnsplacering, men anser 1 350 kronor per dygn vara för lågt beräknad. SKL anser att 1 700 kronor per dygn motsvarar en rimlig ersättning. SKL tillstyrker att ersättning utgår för faktiska kostnader i vissa fall och anser att Migrationsverket, inom ramen för sin prövning, inte ska kunna göra någon bedömning av den unges vårdbehov. SKL tillstyrker schablon som modell för unga 18-21 år, men anser beloppet 750 kronor vara för lågt eftersom räkneexemplet bygger på ett mycket högt antagande om andelen stödboenden och egna boenden. SKL anser 1 100 kronor vara en lämplig ersättningsnivå. SKL avstyrker en koppling till studiehjälp. SKL anser att regeringen med förslagen om sänkta schabloner styr kommunen bort från att göra en individuell bedömning av barn och ungas behov för att i stället besluta utifrån regelverket för statlig ersättning. Risken med detta blir att de ensamkommande barnen och ungdomarna inte får den vård och det stöd de har behov av vilket kan få långsiktiga konsekvenser.

2016-07-10 Vårt dnr: 16/03623 3 (17) SKL anser att det i en extraordinär situation måste finnas möjligheter att återsöka extrakostnader. SKL anser att regeringen i ett förordningsmotiv ska klargöra och förtydliga reglerna i förordningen och ge besked om hur förordningen ska tolkas och tillämpas. Bakgrund Regeringen har den 21 juni 2016 skickat ut ett förslag till nytt ersättningssystem för mottagandet av barn och unga. Remissen ska vara besvarad den 24 augusti 2016. Utgångspunkter för ett nytt ersättningssystem ska enligt regeringen vara ett förenklat regelverk med fler schablonersättningar, minskad administrativ börda och förbättrade planeringsförutsättningar. De senare ska, enligt promemorian, förbättras genom ökad förutsägbarhet i fråga om vilken ekonomisk ersättning kommunen är berättigad till och när utbetalningen kommer att ske. Nuvarande ansökningsförfarande leder till eftersläpningar i utbetalning av ersättningar eftersom kommunen har förhållandevis lång tid på sig att ansöka om ersättning och Migrationsverkets handläggningstider är långa. Bedömningen är att ett system som i huvudsak är baserat på schabloner som innebär att ersättningen kan betalas ut automatiskt bidrar till att förbättra både för kommunerna och för Migrationsverket som utbetalande myndighet. Det nya systemet är också tänkt att leda till att kommunerna får drivkrafter att hitta kostnadseffektiva former av boenden. Det bör också kunna bidra till boendelösningar som är anpassade till behoven hos ensamkommande barn och unga och till ökad flexibilitet i kommunernas mottagande. Under 2014 och 2015 har antalet ensamkommande barn ökat kraftigt och regeringens förslag till nytt ersättningssystem är därför tänkt att dämpa kostnadsutveckling. Föreslaget nytt system Ersättning för beredskap och kapacitet i mottagandet Det kommer enligt förslaget att betalas ut en fast del om 500 000 kronor per kommun och år, vilken betalas ut i början av året. En rörlig del som motsvarar 7 dagars ersättning för de platser som kommunen beräknas få anvisade enligt Migrationsverkets fastställda andel för kommunen. Priset per dygn och efter vilken prognos som beräkningen ska utgå ifrån eller när utbetalning ska ske framgår inte av promemorian. Enligt muntlig information som delgetts SKL:s tjänstemän ska dygnskostnaden vara 1 350 kronor och februariprognosens mittersta antagande ska gälla samt att utbetalning ska ske efter februariprognosen för helår. Systemet med överenskommelser samt de ersättningar kommunerna får för att ingå överenskommelser om mottagande och ersättningar för överenskomna platser tas bort. Stödinsatser av förebyggande karaktär ska räknas in i schablonen.

2016-07-10 Vårt dnr: 16/03623 4 (17) Förbundets ställningstagande SKL anser att den fasta ersättningen måste revideras eftersom det dels inte finns någon koppling till mottagandets storlek, dels att bidraget inte har räknats upp med löner och priser. Bidraget är skapat i en tid då mottagandet räknades i hundratal och inte i tiotusental. SKL förutsätter att den rörliga delen baseras på huvudscenariot i Migrationsverkets februariprognos och gäller för tolv månader, och att utbetalning sker när den aktuella perioden startar den 1 mars varje år. Detta för att ge kommunen stabila planeringsförutsättningar och för att kommunen inte ska behöva ligga ute med pengar. I Mottagandeutredningen (2015:02) förutsätter SKL att en utvärdering av det nya systemet görs. SKL har uppmärksammat att dagens fördelningsmodell inte fungerar så som den är tänkt, vilket särskilt måste beaktas om den rörliga delen knyts till andelens storlek, enligt den nya anvisningsmodellen. SKL anser att det innebär kraftigt försämrade ekonomiska och planeringsmässiga förutsättningar för kommunerna när systemet med överenskommelser tas bort. Överenskommelserna har bland annat gett kommunen viss möjlighet att skapa en inriktning på sitt mottagande av ensamkommande barn, till exempel genom att ha särskilda verksamheter för flickor. Regeringens förslag är alldeles för otydligt när det gäller hur denna möjlighet fortsättningsvis ska kunna upprätthållas. Det är orimligt att samtliga kommuner ska kunna ha särskild kapacitet att ta emot till exempel flickor. SKL anser att det därför behövs ett tydligt regeringsuppdrag till Migrationsverket för att säkerställa hänsyn till detta vid anvisande av ensamkommande till kommunen. Schablonersättning till ankomstkommuner för tillfälligt mottagande av asylsökande ensamkommande barn Det kommer enligt förslaget att betalas ut en schablonersättning på 3 000 kronor per dygn och mottaget barn för tillfälligt mottagande. Ersättningen bör betalas ut kvartalsvis i efterskott efter ansökan och ersättning bör utgå för de dygn barnet vistas i kommunen dvs. till dess barnet har tagits om hand av anvisningskommunen. Nuvarande årliga ersättning om 500 000 kronor ingår i schablonen liksom extraordinära kostnader, som ankomstkommuner idag kan söka. De ersättningar som finns i 7 och 11 i förordningen (2002:1118) om statlig ersättning för asylsökande m.fl. tas bort. 7 innehåller ersättning för obelagda platser med 1600 kronor/dygn och ytterligare 300 kronor/dygn för belagda platser samt 1000 kronor/dygn i stödboenden. Bestämmelsen innehåller också ersättning för utredningar för placering av barnen. 11 innehåller ersättningar för extraordinära kostnader och förebyggande stödinsatser.

2016-07-10 Vårt dnr: 16/03623 5 (17) Förbundets ställningstagande SKL anser att staten ska ta det fulla ansvaret för boende i ankomstfasen. Idag har Migrationsverket bland annat ansvar för att registrera, åldersbedöma och anvisa barnen till en kommun. Detta ansvar behöver enligt SKL utvidgas med ett ansvar för ankomstboenden. Staten har genom stordrift större möjligheter att på ett mer kostnadseffektivt sätt upphandla och driva ankomstboenden. Detta skulle ge anvisningskommunen bättre förutsättningar att bereda barnet bästa möjliga mottagande utifrån en enskild bedömning med barnets bästa i centrum. SKL anser inte att den nuvarande årliga ersättning på 500 000 kronor som de nio utsedda ankomstkommunerna får för tillfälligt mottagande ska ingå i schablonersättningen på 3 000 kronor per dygn. Den nuvarande fasta ersättningen motsvarar 1 370 kronor per dygn. De återstående 1 630 kronorna ska ersätta samtliga de kostnader som kommunerna idag återsöker enligt 7 och 11 förordningen om statlig ersättning för asylsökande m.fl. SKL bedömer att det innebär en underfinansierad verksamhet. Att ersättningen betalas ut i efterskott och då beräknat på faktiskt antal mottagna barn innebär att ankomstkommunen saknar rätt förutsättningar för beredskapskapacitet. De ankomstkommuner som har en stor andel tillfälligt mottagande måste ges mer stabila planerings- och beredskapsförutsättningar. Den föreslagna ersättningen bör betalas ut direkt i efterskott med ett schabloniserat belopp. SKL anser att det måste finnas kvar en möjlighet för kommunerna att återsöka både faktiska och extraordinära kostnader enligt 7 och 11 förordningen om statlig ersättning för asylsökande m.fl. Situationen i ankomstkommunerna under hösten 2015 har visat på behovet av flexibilitet i systemet. Det måste i ett förordningsmotiv klargöras om det med ankomstkommun avses alla kommuner där ett asylsökande ensamkommande barn först ger sig till känna. Schablonersättning för mottagande av asylsökande ensamkommande barn i anvisningskommun Det kommer enligt förslaget att betalas ut en schablonersättning på 52 000 kronor per barn till anvisningskommunen. Ersättningen avser att täcka kostnader för transporter av barn, socialtjänstens utrednings- och uppföljningskostnader, tolkkostnader, kostnader för god man och andra relaterade kostnader. När det gäller schablonersättningen på 52 000 kronor ska denna betalas ut automatiskt till anvisningskommunen när barnet har tagits emot. Förbundets ställningstagande SKL anser att denna schablon är alldeles för låg. Exempel: Kostnader för utredning 31 000 39 000 (HVB- placering resp. familjehem) God man, arvode 31 500 (2000 kr/mån och po-pålägg)

2016-07-10 Vårt dnr: 16/03623 6 (17) Delsumma: 62 500 70 500 Kostnader för uppföljning täckning saknas Övriga myndighetskostn. täckning saknas Adm., it-investeringar täckning saknas Transporter av barn täckning saknas Tolkkostnader täckning saknas God man, utbildning täckning saknas Överförmyndarens verks. täckning saknas Den föreslagna schablonersättningen täcker, inte ens socialtjänstens kostnader för utredning och arvode för god man. Ett ensamkommande barn behöver stöd från samhället med en gång och lagstiftaren har ålagt socialnämnden att ansvara för detta. Socialtjänsten ska därmed omgående tillhandahålla boende och andra stödinsatser till barnen. Socialnämndens åtagande för ett ensamkommande barn kan vara mångårigt. Den föreslagna schablonersättningen är ett engångsbelopp som inte tar hänsyn till socialtjänstens kontinuerliga insatser över tid. Långa handläggningstider hos Migrationsverket gör att tiden i asyl kan bli mycket lång. Utöver utredningskostnader i samband med placering tillkommer en rad andra kostnader för socialtjänsten, vilka SKL bedömer saknar täckning i både den föreslagna schablonersättningen och i den schablonersättning om 30 000 kronor som utgår när uppehållstillstånd har beviljats. Placering enligt SoL ska följas upp och placeringen omprövas två gånger per år eller oftare beroende på barnets behov. Omplaceringar och nya utredningar är inte ovanliga. Utöver placering kan barnet eller den unge behöva andra stödinsatser, vilka ska utredas, planeras och följas upp. Dokumentation, administration, transporter etc. är exempel på andra kostnader i socialtjänstens mottagande av ensamkommande barn och unga. Det finns även kostnader som kommunen har för mottagandet av ensamkommande barn som med nuvarande regelverk inte har ersatts på grund av att kostnaderna inte har ansetts ha ett tillräckligt samband med själva vården. SKL anser att kommunerna ska få adekvat ersättning för alla kostnader förknippade med att säkerställa en trygg och säker vård, t ex handledning, kompetensutveckling och kostnader av administrativ art. Det är uppenbart att regeringen inte har tagit hänsyn till denna typ av kostnader vid uträkningen av schablonersättningen. SKL anser att den föreslagna regleringen kring schablonersättning till anvisningskommunen medför att anvisningskommunen i denna del får ersättning för kostnader som den inte har, samtidigt som kommunen där barnet vistas har kostnader som den inte får ersättning för. Ett tydligt exempel på detta är att det av 11 lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn (Lgeb) och 11 kap. 25 föräldrabalken (FB) följer att överförmyndaren i den kommun där barnet vistas är behörig i frågor om godmanskap. Det är även vistelsekommunens socialnämnd som enligt 3 Lgeb är behörig att ansöka om god man. Någon koppling till

2016-07-10 Vårt dnr: 16/03623 7 (17) vistelsebegreppet enligt SoL eller lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA) finns inte. Placeras ett barn i en annan kommun är det därmed överförmyndaren i den kommunen som är ansvarig för frågor om godmanskap. Regeringen har angett att schablonersättningen bör avse vissa särskilda kostnader och andra relaterade kostnader. Det anges inte vad sådana andra relaterade kostnader är för något. Det finns även med nuvarande regelverk brister vad gäller ersättningen till kommuner som måste beaktas vid fastställande av schablonbeloppet. Regeringen skriver i promemorian (se s. 35) att kommunen får ersättning för faktiska kostnader som avser bl.a. god man för ensamkommande barn. Detta är enligt SKL inte korrekt. Den ersättning som betalas ut enligt nu gällande regelverk för kostnader som är kopplade till godmanskap är inte tillräcklig för att täcka de faktiska kostnader som överförmyndaren/kommunen har för de gode männen. Kommunen får exempelvis inte ersättning för utbildningskostnader trots att överförmyndaren har ett ansvar för att bl.a. gode män erbjuds den utbildning som behövs, se 19 kap. 18 FB. Inte heller administrationskostnader ersätts. SKL anser att det vid beräkningen av schablonersättningen måste tas hänsyn till att den ersättning som utbetalas idag är för låg vad gäller kostnader för god man för ensamkommande barn. SKL anser att det i förordningsmotivet ska specificeras vilka kostnader regeringen avser att schablonersättningen ska täcka. Ytterligare 30 000 kronor per barn utgår när uppehållstillstånd ges och beloppet avser att täcka kostnader för särskilt förordnad vårdnadshavare och särskilda kostnader inom socialtjänsten. Problem kan uppstå om ett barn placerats i en annan kommun. I samband med uppehållstillstånd får kommunen där boendet är beläget kostnader för tillsättande av särskild förordnad vårdnadshavare. Det är därför rimligt att detta bidrag fördelades på anvisnings- och vistelsekommun. Schablonersättning per dygn för mottagande av ensamkommande barn Enligt förslaget kommer för asylsökande och barn med uppehållstillstånd en schablonersättning om 1 350 kronor per dygn att utgå till anvisningskommunen. Ersättningen föreslås betalas ut automatiskt per kvartal i efterskott tills barnet fyller 18 år eller tills kommunen inte längre har kostnader för barnet. Enligt prop. 2015/16:43 Stödboende en ny placeringsform för barn och unga är stödboende tänkt för åldersgruppen 18 20 år, men kan om det finns särskilda skäl även gälla för barn i åldern 16-17 år. Rätten till ersättning upphör om kommunens kostnader för barnet upphör eller om barnet återförenas med sina föräldrar. Beräkningen av 1 350 kronor per dygn bygger på antaganden om en fördelning av individer på olika boenden. Förbundets ställningstagande SKL anser att de räkneexempel som anges i promemorians konsekvensanalys endast syftar till att beloppet 1 350 kronor ska bevisas. De belopp som räknas fram utgår från framtida antaganden om olika placeringsformer. Grunden för kostnadsantagandena

2016-07-10 Vårt dnr: 16/03623 8 (17) avser utbetalda ersättningar från Migrationsverket, inte vad kommunerna faktiskt har ansökt om. Beräkningarna utgår också från år 2014, även om genomsnittskostnaden med rätta har räknats upp till 2017 års nivå. SKL anser att den antagna fördelningen med drygt 30 procent av 16-17-åringar i stödboenden inte är godtagbart som beräkningsunderlag. SKL har genom en enkät till kommunerna undersökt vad kostnaderna i genomsnitt ligger på per dygn. Enkäten avsåg kvartal tre år 2015 och genomsnittskostnaden för placering för asylsökande ensamkommande och ensamkommande med uppehållstillstånd uppgick till 1700 kronor per dygn. SKL anser att den ersättningen bättre skulle motsvara nuvarande behov. Det innebär en sänkning från nuvarande schablon med 10 procent, vilket innebär en besparing för staten. SKL anser att det är positivt att gå mot enhetliga schabloner och automatiska utbetalningar, både för att minska den administrativa bördan och för att skapa bättre förutsägbarhet i vilken ekonomisk ersättning kommunerna kommer att få och när. Den eftersläpning av utbetalningar som råder i nuvarande system är oacceptabel, och i den meningen kan den föreslagna modellen för ersättningssystemet skapa bättre planeringsförutsättningar för kommunerna. Det krävs dock noggranna förberedelser och kontroller för att automatiserade utbetalningar ska komma att fungera. SKL anser inte att förslagets utfästelser om värnad och upprätthållen kvalitet, trygghet och säkerhet i mottagandet uppfylls genom att staten kraftigt sänker schabloner och ersättningsnivåer. SKL anser inte att förslagets utfästelser om att barnperspektivet är viktigt, att mottagandet av ensamkommande barn och unga inte får leda till undanträngning av andras behov och att mottagandet måste vara långsiktigt, överensstämmer med de föreslagna ändringarna. Det saknas enligt SKL en seriös och väl underbyggd konsekvensanalys av de stora förändringar som förslagen innebär för kommunernas möjlighet till ett långsiktigt hållbart mottagande av barn och unga och vilka konsekvenser förslagen får för barnen och de unga själva. Mottagandeutredningen (2015:02) har i uppdrag att föreslå åtgärder för att skapa ett sammanhållet system för mottagande och bosättning av asylsökande och nyanlända. I översynen ingår även att förbättra systemet för ersättning till kommuner och landsting. Det hade enligt SKL varit önskvärt om dessa förslag istället behandlats inom ramen för denna utredning så att ett bättre helhetsperspektiv hade kunnat uppnås. Förslaget syftar enligt regeringen till att underlätta för kommunerna att ge tillräckligt stöd till barn, varför ändringar av ersättningar som kan påverka vilka former av boenden som erbjuds enligt förslaget i första hand avser unga över 18 år. Trots detta bygger räkneexemplen på att ungefär var tredje 16 17-åring ska placeras i stödboende. Detta trots att det enligt 6 kap. 1 SoL krävs särskilda skäl att placera i stödboende. För unga över 18 år räknar regeringen med att ca 80 procent ska bo i stödboende eller vara utan placering med stöd av SoL. Genom detta resonemang och

2016-07-10 Vårt dnr: 16/03623 9 (17) dessa förslag styr regeringen via en sänkning av schablonen kommunen bort från att göra en individuell bedömning och i stället besluta utifrån regelverket för statlig ersättning. SKL tillstyrkte regeringens förslag om införande av stödboende även för ungdomar i åldern 16-17 år, med tillägget att det krävs särskilda skäl för att i så låg ålder placeras i ett stödboende. SKL framhöll även att personer under 18 år är att betrakta som en särskilt skyddsvärd grupp. Regeringens antaganden om andelen 16 17-åringar som kommer att vara mogna och förberedda för placering i stödboende saknar i promemorian konkret underlag. Huvuddelen av de ensamkommande är idag placerade i HVB. Innan ett barn omplaceras till stödboende så måste kommunen dels ordna fram lämpliga lokaler enligt gällande regelverk för stödboende, dels göra en individuell bedömning om barnet klarar av ett boende utan den omsorg som ges i HVB. Detta innebär ett omfattande och resurskrävande arbete för kommunernas socialtjänst. SKL anser att det för att klara övergången behövs tid, regeländringar och kunskapsstöd från ansvarig myndighet för att genomföra omställningsarbetet. Förslaget bygger också på att fler barn ska bo i familjehem, något som kommunerna redan idag har svårt att rekrytera. Särskilt svårt är det att få tag i familjehem för de som är i de övre tonåren. SKL:s bedömning är också att en stor andel av ungdomarna har speciella behov som bäst tillgodoses genom HVB. Att placera dessa ungdomar i ett familjehem riskerar att leda till fler omplaceringar, med bristande kontinuitet och ökade kostnader som följd. Detta försvårar också möjligheten för kommunerna att attrahera nya och behålla det redan knappa antalet befintliga jour- och familjehem. SKL vill uppmärksamma de betydande kostnader som har tillkommit för bevakning av fastigheter och andra säkerhetsåtgärder pga. hot mot verksamheterna. Försäkringspremier och höjda självrisker är en annan konsekvens av den förändrade hotbilden. Samtliga dessa kostnader bärs av kommunerna utan ersättning från staten. SKL anser att det även är viktigt att påpeka att ett ensamkommande barn i asylprocessen normalt har ett större behov av stöd jämfört med barn som har uppehållstillstånd. I detta sammanhang måste även de nya reglerna om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige som träder ikraft den 20 juli 2016 uppmärksammas. Andelen barn och ungdomar som befinner sig i en asylprocess kommer att öka, eftersom de barn som får uppehållstillstånd på annan grund än att de är flyktingar endast kommer att beviljas uppehållstillstånd i maximalt 13 månader vid första prövningen. Ensamkommande barn kommer inte heller med säkerhet veta om deras vistelse i Sverige är permanent. SKL anser att en följd av den nya lagstiftningen kan vara att ensamkommande barn har ett större behov av stöd och närvaro av personal, vilket i sig kan påverka valet av placering. Detta gör regeringens beräkningar om vilka andelar av de ensamkommande som ska placeras i olika boendeformer än mer osäkra.

2016-07-10 Vårt dnr: 16/03623 10 (17) Enligt förslaget ska rätten till ersättning upphöra om barnet återförenas med sina föräldrar. SKL anser att det är av största vikt att det klargörs när detta sker i återföreningsprocessen. Det är inte alltid lämpligt eller möjligt att avsluta en placering omedelbart när föräldrarna kommer till landet. Det tar dessutom tid innan de formellt registreras som vårdnadshavare. Det måste därför tydligt klargöras i förordningsmotivet att ersättning utgår i en övergångsperiod efter att föräldrarna har kommit till landet. Begränsad möjlighet till ersättning för asylsökande unga i åldern 18-20 år När det gäller asylsökande ensamkommande unga som har fyllt 18 men inte 21 bör kommunen enligt förslaget enbart ha rätt till ersättning för dem som är placerade med stöd av lagen (1990:52) om särskilda bestämmelser om vård och unga (LVU) eller har motsvarande vårdbehov men är placerade med stöd av SoL. Ersättning för faktiska kostnader bör betalas ut i efterskott efter ansökan. Asylsökande ensamkommande unga som har fyllt 18 år ska i normalfallet bo på en förläggning enligt LMA. Förbundets ställningstagande SKL anser att det saknas en analys av följderna av denna ändring. Regeringen gör bedömningen att ensamkommande unga som fyllt 18 år inte längre ska vara placerade enligt SoL utan flytta till förläggning. Andra asylsökande ungdomar som blir 18 år och vistas på anläggningsboenden är inte ensamkommande, utan bor normalt tillsammans med sina föräldrar eller närstående och kan få stöd från dem. De ensamkommande ungdomarnas situation skiljer sig på så sätt att de saknar föräldrar i landet och godmanskapet upphör när barnet fyller 18 år, se 5 tredje stycket Lgeb. Om en ensamkommande ung vuxen flyttas från ett HVB, familjehem eller stödboende till ett anläggningsboende går sannolikt en stor del av detta stöd förlorat. SKL anser att det måste säkerställas att denna grupp unga vuxna ändå har tillgång till någon form av stöd från vuxna, genom att de exempelvis kan placeras på anläggningsboenden som är anpassade utifrån denna grupp med personal, som har kunskap om gruppens särskilda behov samt högre personaltäthet. Det måste vara en uppgift för Migrationsverket att se till att det finns anläggningsboenden för den här målgruppen. Regeringen anger att de ensamkommande ungdomarna som fyller 18 år i möjligaste mån bör [ ] erbjudas anläggningsboende i den kommun de vistats i. SKL anser att det är av stor vikt att dessa ungdomar får kvarstanna i ett boende i samma kommun för att behålla kontinuiteten i vardagen, framförallt vad gäller skolgången. Ett byte av skola är olyckligt av flera skäl, särskilt som forskning och erfarenhet tydligt visar på genomförd skolgång som en framgångsfaktor för etablering i vuxenlivet. Ett byte av skola innebär även merarbete för de skolor som eleven flyttar emellan i form av bl.a. dokumentationsöverföring.

2016-07-10 Vårt dnr: 16/03623 11 (17) De ungdomar som flyttar till anläggningsboende kommer dessutom, om uppehållstillstånd beviljas, riskera att tvingas byta kommun vid ytterligare ett tillfälle. Det finns inga bestämmelser i bosättningslagen som reglerar att de nyanlända i första hand ska anvisas till kommunen där anläggningsboendet är beläget eller någon annan kommun som den nyanlände har koppling till. De ensamkommande ungdomarna riskerar i samband med en sådan anvisning åter ett avbrott i skolgången samt ett bostadsbyte. SKL anser att det bör införas en reglering om att Migrationsverket är skyldigt att placera ensamkommande ungdomar som fyller 18 år i ett anläggningsboende i den kommun där de tidigare varit placerade enligt SoL. Detta med hänsyn till de stora olägenheter som en flytt innebär för ensamkommande unga. Undantag från huvudregeln kan godtas om det finns särskilda skäl. Sådana särskilda skäl kan vara att det saknas anläggningsboenden i den aktuella kommunen eller att det finns ett anläggningsboende i en annan kommun som av något skäl är särskilt lämpligt för den ensamkommande ungdomen ifråga. SKL anser också att om den unge beviljas uppehållstillstånd och anvisning sker enligt bosättningslagen, ska den unge som huvudregel anvisas till samma kommun, och att detta räknas av på kommunens tilldelade anvisningstal. Det saknas i promemorian uppgift om hur processen kring avslut av placering och överflytt till Migrationsverkets anläggningsboende ska hanteras. SKL anser att detta måste klargöras i ett förordningsmotiv. SKL anser att det är positivt att kommunen ska få ersättning för de ungdomar som har vårdbehov som kan motivera vård enligt LVU, men som samtycker till vården. Bedömningen av när vårdbehovet är av en sådan art görs dock normalt av socialnämnden vid beslut om ansökan om placering och därefter av förvaltningsdomstol. Med den föreslagna regleringen förutsätts det att kommunen gör denna bedömning i samband med att kommunen väljer att ansöka om ersättning hos Migrationsverket. Därefter prövar Migrationsverket kommunens rätt till ersättning. SKL hävdar att Migrationsverket inte kan förväntas ha någon kunskap kring tillämpningen av LVU och LVU-liknande förhållanden. Migrationsverket ska därför, inom ramen för sin prövning, inte heller göra någon bedömning av den unges vårdbehov. SKL anser att det är av vikt att detta tydliggörs i förordningsmotivet. Schablonersättning för unga i åldern 18-20 år med uppehållstillstånd Enligt förslaget kommer anvisningskommunen eller den kommun som ärendet har flyttats över till att få en automatiskt utbetald ersättning på 750 kronor per dygn, kvartalsvis i efterskott. Schablonen utgår utan att placeringsbeslut krävs. Den unge ska vara folkbokförd, och också fått studiehjälp från CSN för studier på gymnasial nivå under någon av månaderna i det kvartal som ersättningen avser. Schablonen är tänkt att täcka kostnader för boende, omsorg och eventuell vård och behandling. Studiehjälp kan lämnas som längst till och med det första kalenderhalvåret det år den studerande

2016-07-10 Vårt dnr: 16/03623 12 (17) fyller 20 år. Kommunen bör enligt förslaget ha rätt till ersättning för kostnader för försörjningsstöd för nyanlända som fyllt 18 men inte 21 år. Kommunens rätt till ersättning upphör när en person beviljas etableringsersättning eller om den unges föräldrar anländer till Sverige. Förbundets ställningstagande Forskning och erfarenhet har visat att placerade barn i jämförelse med andra barn har höga överrisker när det gäller t ex psykisk ohälsa och avbruten skolgång (Vinnerljung, B m fl, 2015). Det beror i första hand på att barnen placeras utifrån att de har en särskild problematik, och det är detta som socialtjänstinsatserna är avsedda att behandla. SKL anser därför att det behövs en konstruktiv diskussion om hur samhället ska se på gruppen ensamkommande barn och unga. Idag placeras alla ensamkommande enligt SoL. Praxis inom socialtjänsten innebär att de blir kvar i placering åtminstone tills de har gått ut gymnasiet. Placering enligt SoL innebär oftast ett fokus på omhändertagande och behandling. Många ensamkommande unga är efter att ha fyllt 18 år i fortsatt behov av sådana insatser, men många är det inte. Övriga placerade barn har en särskild problematik, antingen själva eller i familjesituationen, men det har inte alla ensamkommande. SKL anser att ett ändrat ersättningssystem kommer att innebära nya förhållnings- och arbetssätt inom socialtjänsten, vilket kan leda till insatser och stöd som är bättre utformat för den unge. Att gå från vårdplan till handlingsplan för utbildning, arbete och ansvarstagande innebär ett skifte från ett mer generellt omhändertagande till att fokusera på de individuella styrkorna som varje person har. SKL anser också att nya förhållnings- och arbetssätt kan vara berikande för den sociala barn- och ungdomsvården i stort, något som kan komma även andra barn i samhällsvård till gagn. Genom att fokusera på styrkorna hos de ensamkommande unga som är mogna att klara sig utan behandling eller utpräglat vuxenstöd, kan kommunerna utveckla nya kreativa lösningar när det gäller boendeformer utan placering med stöd av SoL. I utredningen Barn och ungas rätt vid tvångsvård (SOU 2015:71) föreslogs att socialnämndens särskilda ansvar för stöd och hjälp för dem som ska ha en egen bostad ska gälla tills den unge fyller 22 år, oavsett om vården getts med stöd av SoL eller LVU. SKL klargjorde i sitt remissyttrande att vård av barn och unga avslutas pga. att målen i vårdplanen är uppfyllda, inte pga. att barnet uppnår en viss ålder. Individuell bedömning av den unges behov ska självklart även fortsättningsvis gälla också ensamkommande barn och unga. Socialtjänsten ska inte särskilja hela grupper, inte heller erbjuda insatser på gruppnivå. SKL anser dock att det finns risk att dagens system behandlar alla ensamkommande barn och unga som en grupp och sätter in insatser de inte alltid är i behov av. Det stora mottagandet av ensamkommande barn och unga 2015 innebär en helt ny situation och utmaning för landets socialtjänster. Det är därför rimligt att socialtjänsten utvecklar nya anpassade förhållnings- och

2016-07-10 Vårt dnr: 16/03623 13 (17) arbetssätt, och att mottagandet och etableringen av de ensamkommande i högre grad blir hela kommunens och samhällets ansvar. SKL delar i ett längre perspektiv regeringens bedömning att följdeffekterna av förslagen på sikt kommer att ge den sociala barn- och ungdomsvården en betydande avlastning. Genom att fokusera mer på eget ansvarstagande hos de unga frigörs resurser att arbeta med de barn med särskilda behov som den sociala barn- och ungdomsvården i huvudsak är ämnad att stötta. SKL anser dock inte att denna omställning låter sig göras enbart genom de föreslagna ändringarna i ersättningssystemet och inte utan en väl tilltagen omställningsfas samt omfattande kunskapsstöd och vägledning från ansvariga myndigheter. Socialsekreterares arbetssituation kommer att påverkas i grunden, med nya och svåra bedömningar av ensamkommande barn och unga i relation till andra placerade barn och unga. Det kommer att behövas kunskapsstöd och vägledning från ansvariga myndigheter, ett tidskrävande arbete som beslut om tidpunkt för ikraftträdande måste ta hänsyn till. SKL inser att många i gruppen ensamkommande unga har stora behov och står inför betydande utmaningar när det gäller att etablera sig på arbetsmarknaden. Forskning och erfarenhet visar på vikten av gymnasiekompetens (Vinnerljung, B m fl, 2015). Minskat vuxenstöd på grund av sänkta schabloner och ersättningar riskerar att försämra de ensamkommandes förutsättningar att lyckas med studier och etablering. SKL anser att den föreslagna ersättningsnivån är så låg att det innebär en uppenbar risk för att denna grupps behov av ekonomiskt bistånd på sikt ökar och förlängs, med avsevärda kostnader för kommunerna som följd. Det är viktigt att ersättningsnivån ger förutsättningar för att ett sådant ogynnsamt beroendeförhållande för unga när de ska etablera sig i vuxenlivet förhindras. I regeringens räkneexempel antas runt hälften av de unga över 18 år placeras utan stöd av SoL dvs. att de hittar eget boende eller får tillgång till olika boendealternativ via kommunen. Det råder idag enligt Boverkets statistik bostadsbrist i närmare 250 av landets 290 kommuner. SKL anser att förutsättningen för kommunen att hitta mindre kostsamma boendelösningar är begränsad, med risk för underfinansiering i den statliga ersättningen. Regeringen antar också i sina räkneexempel att 30-40 procent av ensamkommande över 18 år ska kunna bo i stödboende. Antagandets grund redovisas inte. SKL vill också uppmärksamma regeringen på att Statens institutionsstyrelse, SiS, i sin redovisning (Dnr. 1.1.1-3398-2015) av regeringsuppdrag 2015/06476/FST bedömde dygnskostnaden för stödboende till 800-1 400 kronor. (Dygnskostnaden för HVB uppskattades till minst 2 000 kronor per dygn.) SKL anser att en schablon på 1 100 kronor per dygn är en rimlig ersättningsnivå, vilket innebär en fyrtioprocentig besparing för staten. SKL tillstyrker också en automatiserad utbetalning av schablonen. Det framgår dock inte hur regeringen har

2016-07-10 Vårt dnr: 16/03623 14 (17) tänkt kring hur den föreslagna schablonersättningen ska hanteras av kommunen. Det framstår som oundvikligt att det kommer att innebära ökad belastning för ekonomiskt bistånd. SKL menar att regeringen i ett förordningsmotiv behöver precisera hur hanteringen ska gå till. SKL anser dessutom att förslaget är onödigt komplicerat och riskerar att bli både oförutsägbart och administrativt belastande för kommunerna. SKL anser inte att schablonen ska kopplas till att ungdomen får studiehjälp, utan att den måste betalas ut för alla ungdomar utan föräldrar i landet som har fyllt 18 år men inte 21 år. Det är dock rimligt att ersättningen till kommunen upphör om ungdomen påbörjar etableringsinsatser och får etableringsersättning eller om ungdomens föräldrar folkbokför sig i landet. Förslagets krav på studiehjälp för schablonersättning motiveras i promemorian med att ersättning inte ska betalas ut för unga som är självförsörjande. SKL bedömer dock att andelen självförsörjande personer i den aktuella gruppen är så begränsad att en schablonersättning utan koppling till studiehjälp inte medför att kommunen skulle få en obefogat hög ersättning. SKL vill också bestämt framhålla att det inte saknas någon drivkraft i landets kommuner att erbjuda och motivera ensamkommande ungdomar att fullfölja gymnasieutbildning. Det finns en stor medvetenhet i landets kommuner om vikten av att motivera ungdomar att utbilda sig för att uppnå en god integration, etablering och möjlighet till egen försörjning på sikt. Ytterligare ekonomiska drivkrafter för kommunen i denna del är därför inte nödvändiga. SKL ser vidare en stor risk att promemorians förslag innebär en ökad administration i kommunerna genom kopplingen till studiehjälp. Beroende på när under ett år som en nyanländ ungdom bosätter sig i kommunen, och om denne redan går i skolan eller ska påbörja sina studier i kommunen efter flytt från en annan kommun, kan rätten till schablonersättning påverkas. Om rätt till studiehjälp upphör och kommunen inte har rätt till schablonersättning, måste kommunen enligt promemorians förslag retroaktivt sammanställa och återsöka kostnader för försörjningsstöd. Förslaget innebär dessutom att möjligheten till schablonersättning för ungdomar efter vårterminen det år då de fyller 20 år upp till att de fyller 21 år helt tas bort, vilket SKL avstyrker. När föräldrar finns i landet har dessa försörjningsansvaret för denna åldersgrupp om ungdomen fortfarande går i skolan. En schablon som gäller upp till 21 år bidrar till att ge ensamkommande ungdomar liknande förutsättningar som andra barn med föräldrar i landet i överensstämmelse med 7 kap. 1 FB. Kommunens rätt till ersättning för ensamkommande unga med uppehållstillstånd ska enligt regeringens förslag upphöra om den unges föräldrar anländer till Sverige. SKL anser att det är viktigt att det i förordningsmotivet tydliggörs vad som menas med att föräldrarna anländer till Sverige. Vårdnadshavare har normalt en underhållsskyldighet för unga som går i skola upp till 21 års ålder. Om den unges föräldrar anländer som asylsökande finns det dock normalt inga förutsättningar för

2016-07-10 Vårt dnr: 16/03623 15 (17) dem att fullfölja denna underhållsskyldighet. Med anledning av de nya reglerna som begränsar möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige som träder ikraft den 20 juli 2016 är det troligt att andelen anhöriga som får uppehållstillstånd pga. anknytning minskar och att en större andel kommer till Sverige som asylsökande. SKL anser att kommunen ska ha rätt till ersättning fram till dess att den unges föräldrar har kommit till Sverige och folkbokfört sig i landet. Motsvarande klargörande behövs i ett förordningsmotiv även i den bestämmelse som avser kommunens rätt till ersättning för kostnader för försörjningsstöd för de unga som kommunen inte har rätt till schablonersättning för, se nedan. Ersättning för faktiska kostnader i vissa särskilda situationer Enligt förslaget har kommunen rätt till ersättning för faktiska kostnader för asylsökande och barn och unga med uppehållstillstånd som är placerade enligt LVU eller har motsvarande vårdbehov men är placerade enligt SoL. Ersättningen ska sökas senast inom sex månader efter den sista månaden i det kvartal som ersättningen avser. Har kommunen fått automatiskt utbetald ersättning för den personen och den tidsperiod som ansökan avser, bör inte ersättning för faktiska kostnader betalas ut. För unga som har fyllt 18 men inte 21 år, saknar föräldrar i landet och som kommunen inte har rätt till schablonersättning för bör kommunen ha rätt till ersättning för kostnader för försörjningsstöd. Ersättning för kostnader för försörjningsstöd bör betalas ut i efterskott efter ansökan. Ansökan bör göras senast sex månader efter den månad som ersättningen avser. Förbundets ställningstagande SKL tillstyrker att kommunerna även fortsättningsvis ska ha rätt att återsöka faktiska kostnader för särskilda utgifter. SKL:s utgångspunkt är att schablonersättningen 750 kr per dygn ska gälla samtliga ungdomar utan föräldrar i landet som har fyllt 18 men inte 21 år och inte deltar i etableringsinsatser, se avsnittet ovan. SKL anser att återsökning av faktiska kostnader också måste avse kostnader utöver faktiskt utbetalt försörjningsstöd för personer i denna målgrupp som inte får studiehjälp. Ungdomen kan vara i behov av andra biståndsinsatser och annat stöd som kommunen enligt förslaget inte skulle få ersättning för. SKL anser att det i förordningsmotivet måste klargöras hur Migrationsverket och kommunen ska hantera ansökningar om ersättning för faktiska kostnader kontra automatiskt utbetald ersättning. Regeringen skriver att om automatiskt utbetald ersättning har utgått betalas ingen ersättning för faktisk kostnad ut. Risken för att Migrationsverket ska ha betalat ut den automatiska schablonen före att kommunens ansökan har inkommit måste givetvis hanteras och elimineras. SKL anser att det måste finnas en motsvarande särskild ersättning för asylsökande som vid mottagandet har en sjukdom eller funktionsnedsättning som det finns för

2016-07-10 Vårt dnr: 16/03623 16 (17) personer med uppehållstillstånd. Det måste därför fortsatt vara möjligt för kommunerna att återsöka faktisk kostnad för särskilda utgifter som dessa via 11 förordningen om statlig ersättning för asylsökande m.fl. Ikraftträdande Det nya ersättningssystemet föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. För kostnader som uppkommit före 1 januari kan kommunerna söka ersättning för senast den 1 juli 2017. Förbundets ställningstagande SKL anser att tiden för ikraftträdandet är för kort. Kommunernas överenskommelser med Migrationsverket har uppsägningstider på nio till tolv månader. Det innebär att om avtal sägs upp nu kan kommunerna vara bundna fram till juni månad år 2017. Därefter behövs ytterligare tid för omställning. SKL förutsätter att regeringen ersätter platser under uppsägningstiden i det gamla systemet. SKL anser att ett nytt system inte kan införas innan det föregående avslutats på ett seriöst sätt. SKL anser att införandet av det nya systemet innebär ett stort omställningsarbete för socialtjänsten, inte bara när det gäller att ordna nya boenden, handläggning och administration, utan också för att kompetensutveckla personalen och förbereda och informera barnen och ungdomarna om de kommande förändringarna. Ansvariga myndigheter behöver också tid att ta fram kunskapsstöd och vägledning. SKL anser att det nya systemet införs 1 januari 2018. Konsekvensanalys Antalet barn under 18 år förväntas minska från 35 500 år 2017 till 24 000 år 2020 och antalet unga över 18 år förväntas öka från 9 500 år 2017 till 42 500 år 2020. I den del av promemorian som avser konsekvenser för kommunerna finns endast räkneexempel med antaganden om fördelning på olika boenden och antagna snittkostnader. SKL anser att det är svårt att följa hur antagandena har tagits fram för exempelvis stödboenden, som beräknas gälla för 30-34 procent av de ensamkommande under 18 år. Detsamma gäller för räkneexemplen för ensamkommande över 18 år, där stödboenden antas för 33-40 procent av de unga ensamkommande. Räkneexemplen grundar sig också på att en lägre schablon innebär att unga kan placeras i hyreslägenheter, studentlägenheter eller andra former av boenden. Någon ekonomisk konsekvensbeskrivning med hänsyn tagen till uppsägning av överenskommelser, avtal med privata utförare eller uppsägning av personal finns inte med i promemorian. Regeringen anser inte att förslaget innebär några nya eller annorlunda åtaganden för kommunerna, varför finansieringsprincipen inte är tillämplig. Många av landets kommuner sitter dock fast i kostsamma avtal för HVB, något som omöjligtvis kan

2016-07-10 Vårt dnr: 16/03623 17 (17) lösas under den korta omställningstid det nya förslaget innebär. Tids- och resurskrävande arbete med att säga upp ramavtal, konvertera verksamheter, starta nya boenden etc. kommer att belasta kommunernas ekonomi hårt. Särskilt hårt drabbade kommer de kommuner bli, som har haft ett stort asyl- och flyktingmottagande av ensamkommande barn och unga. Eftersom flyktingpolitiken är ett statligt ansvar, så anser SKL att det enda skäliga är att staten ersätter kommunerna för den uppsägningstid och de omställningskostnader som följer. Övriga synpunkter Regeringen har den 21 respektive 23 juni skickat Promemoria om ett nytt ersättningssystem för mottagande av ensamkommande barn och unga (Diarienummer A2016/01307/I) och Departementsskrivelsen Ändringar i fråga om sysselsättning för asylsökande och kommunplacering av ensamkommande barn på remiss (Ds 2016:21). Svarstiden sträcker sig till den 24 respektive 12 augusti. SKL anser förfarandet vara orimligt, då de förändringar som har övervägts innebär avsevärt förändrade förutsättningar för kommunerna. Utskicket görs tätt inpå semestertiden och svar avkrävs direkt efter densamma. Utrymmet för lokalpolitisk process är mycket begränsat. Asyl- och flyktingsituationen har sedan hösten 2015 satt både staten, dess myndigheter och den lokala nivåns huvudmän på stora prov, med utmaningar som förutsätter bred samverkan. Sverige tillsammans har regeringen och dess myndigheter deklarerat, men genom detta förfarande önskar staten samarbete utan att vilja lyssna på huvudmännen. Det skadar tilliten mellan parterna inför prövande situationer framöver, och försvårar de långvarigt förtroendefulla relationer som är grunden för allt gott samarbete. SKL vidhåller att förordningar avseende ersättningar ska bygga på SKL:s och Regeringskansliets gemensamma beräkningar av de faktiska kostnaderna för kommunerna. Statliga beslut ska finansieras fullt ut, och inte riskera att leda till omprioriteringar eller skattehöjningar för kommunerna. SKL förväntar sig att remissvaren beaktas och åtföljs av en gemensam diskussion med Regeringskansliet kring anpassade schabloner som motsvarar faktisk kostnad. Viktiga principer för relationen mellan staten och kommunerna får inte åsidosättas, särskilt inte när underfinansiering riskerar att leda till stora kostnader för kommunsektorn.

Ett nytt ersättningssystem för mottagandet av ensamkommande barn och unga Promemoria 2016-06-21 1

Innehåll 1 Utgångspunkter för ett nytt ersättningssystem... 6 1.1 Ett ökat antal ensamkommande barn och unga... 7 1.2 Ett stort behov av ett förändrat ersättningssystem... 8 1.3 Barnperspektivet är en viktig utgångspunkt... 10 1.4 Asylsökande ensamkommande barn som fyller 18 år... 11 1.5 Ersättning för ensamkommande unga över 18 år som har uppehållstillstånd... 12 1.6 Behovet av administrativ förenkling... 13 1.7 Behovet av ett kostnadseffektivt regelverk... 14 1.8 Utgångspunkter och inriktning för ett nytt ersättningssystem... 15 2 Nuvarande regler om ersättning för mottagandet av ensamkommande barn och unga... 17 2.1 Kommuner och landstings rätt till ersättning för mottagandet av ensamkommande barn och unga... 17 2.1.1 Allmänt om kommuner och landstings rätt till ersättning... 17 2.1.2 Överenskomna platser och kommunala ersättningar... 18 2.1.3 Ersättning för asylsökande... 18 2.1.4 Ersättning för mottagandet av personer med uppehållstillstånd... 21 2.2 Ersättning till asylsökande och personer med uppehållstillstånd... 25 2.2.1 Ersättning till asylsökande... 25 2.2.2 Ersättning till personer med uppehållstillstånd... 26 2.2.3 Asylsökande och unga med uppehållstillstånd som studerar... 27 2.3 Övriga lagar som har betydelse för ensamkommande barn... 28 3

2.3.1 Ansvar och skyldigheter för föräldrar och vårdnadshavare... 28 2.3.2 Kommunernas ansvar utifrån anvisning och placering... 29 3 Ett nytt ersättningssystem för mottagandet av ensamkommande barn och unga... 31 3.1 Ny ersättning för beredskap och kapacitet för mottagandet av ensamkommande barn... 31 3.2 Schablonersättning till ankomstkommuner för tillfälligt mottagande av asylsökande ensamkommande barn... 34 3.3 Schablonersättning för mottagandet av asylsökande ensamkommande barn i anvisningskommun... 35 3.4 Schablonersättning per dygn för mottagandet av ensamkommande barn... 36 3.5 Begränsad möjlighet till ersättning för asylsökande ensamkommande unga i åldern 18 20 år... 38 3.6 Schablonersättning för ensamkommande unga i åldern 18 20 år med uppehållstillstånd... 39 3.7 Ersättning för ensamkommande barn och unga som är placerade i annan kommun än anvisningskommunen... 43 3.8 Ersättning för faktiska kostnader i vissa särskilda situationer... 45 3.9 Ikraftträdande m.m... 47 4 Konsekvensanalys... 48 4.1 Inledning... 48 4.2 Antalet ensamkommande barn och unga... 49 4.3 Ekonomiska konsekvenser för staten... 50 4.4 Övriga konsekvenser för staten... 52 4.5 Konsekvenser för kommunerna... 53 4

4.6 Konsekvenser för ensamkommande barn och unga... 60 4.7 Övriga konsekvenser... 61 5

1 Utgångspunkter för ett nytt ersättningssystem Den stora ökningen av antalet ensamkommande barn under 2015 medför utmaningar för kommunerna. Det är viktigt att värna kvalitet och säkerhet i mottagandet av ensamkommande barn och unga. Samtidigt måste regelverken ta hänsyn till kommunernas förutsättningar och bidra till en effektiv användning av skattemedel. Dagens system för ersättning till kommunerna för mottagandet av ensamkommande barn och unga är inte ändamålsenligt utan har lett till ett svåröverskådligt regelverk som även är administrativt betungande. Ersättningen för mottagandet av ensamkommande barn och unga bör därför i större utsträckning än i dag utgöras av schabloner. Regeringen aviserade i vårpropositionen 2016 att man avsåg att återkomma med förslag för att förenkla regelverket, förbättra kommunernas planeringsförutsättningar, minska den administrativa bördan och öka kostnadseffektiviteten. I denna promemoria beskrivs ett nytt ersättningssystem för mottagandet av ensamkommande barn och unga. I avsnitt 1 redovisas utgångspunkter och i avsnitt 2 sammanfattas nuvarande regler om ersättning för mottagandet av ensamkommande barn och unga. Bedömningar och motiveringar för det nya ersättningssystemet redovisas i avsnitt 3. Konsekvensanalys redovisas i avsnitt 4. 6

1.1 Ett ökat antal ensamkommande barn och unga Sverige är det land i Europa som under de senaste tio åren har tagit emot flest asylsökande ensamkommande barn, dvs. personer som vid ankomsten inte hade fyllt 18 år och som anlänt utan sin vårdnadshavare eller någon som anses ha trätt i vårdnadshavarens ställe. Antalet är särskilt stort i relation till landets befolkningsmängd, men Sverige har också varit största mottagarland i absoluta tal. Under 2015 tog dock Tyskland emot fler asylansökningar från ensamkommande barn än Sverige. Diagram 1.1 visar antalet och andelen asylsökande ensamkommande barn i Sverige sedan år 2000. Källa: Migrationsverket År 2005 sökte knappt 400 ensamkommande barn asyl i Sverige. Fem år senare hade antalet asylsökande ensamkommande barn ökat till nästan 2 400. På tre år, 2010 2013, skedde en 60-procentig ökning av antalet asylsökande ensamkommande barn och 2013 uppgick antalet till 3 852. Under 2014 kom 7 049 asylsökande ensamkommande barn till Sverige, vilket var en ökning med drygt 80 procent jämfört med föregående år. I början av 2015 var bedömningen att både antalet asylsökande totalt sett och antalet ensamkommande barn skulle minska. Utvecklingen under 7

sommaren och hösten blev emellertid den motsatta. Sammantaget sökte 35 369 ensamkommande barn asyl i Sverige under 2015. Antalet asylsökande ökade totalt, men framför allt ökade andelen ensamkommande barn av de asylsökande som kom till Sverige. 2015 var andelen ensamkommande barn av de asylsökande drygt 20 procent. Prognoserna för de närmaste åren är mycket osäkra, men Migrationsverkets bedömning (april 2016) är att antalet asylsökande kommer att ligga på en fortsatt hög nivå i ett historiskt perspektiv. Majoriteten av de asylsökande ensamkommande barnen har under hela perioden varit pojkar och andelen pojkar har ökat. Under perioden 2000 2005 var i genomsnitt 34 procent av de ensamkommande barnen som sökte asyl i Sverige flickor. Sedan 2006 fram till 2014 har andelen flickor varit i genomsnitt 19 procent per år. 2015 minskade andelen flickor till 8 procent och därmed var 92 procent av de ensamkommande barnen som sökte asyl i Sverige pojkar. Nästan alla var ungdomar i åldern 13 17 år (93 procent) och en tredjedel var i åldern 16 17 år. Afghanistan är sedan länge det vanligaste ursprunglandet, varifrån två tredjedelar kom 2015. Syrien var näst vanligaste ursprungland med 10 procent. Andra vanliga ursprungsländer är Somalia, Eritrea och Irak. 1.2 Ett stort behov av ett förändrat ersättningssystem Den kraftiga ökningen av antalet ensamkommande barn som kommit till Sverige under 2015 har inneburit att bl.a. kommunerna ställts inför betydande påfrestningar i sin verksamhet. Regelverken för mottagandet av ensamkommande barn har förändrats under den senaste tioårsperioden, men någon samlad utvärdering har inte gjorts. Under 2015 tillsattes en utredning som har i uppdrag att ta ett helhetsgrepp om mottagande och bosättning av asylsökande och nyanlända, inklusive ensamkommande barn (dir. 2015:107). Utvecklingen av antalet asylsökande ensamkommande barn under 2014 och 2015 har emellertid gjort det nödvändigt att omgående se över regelverket och utformningen av de statliga ersättningarna till kommunerna. En översyn av kommunersättningarna aviserades i 8

budgetpropositionen för 2015 och förändringar presenterades i budgetpropositionen för 2016. Under hösten 2015 stod det klart att ytterligare förändringar var nödvändiga och ett arbete inom Regeringskansliet har lett fram till bedömningar om nya former för kommunersättningar vid mottagandet av ensamkommande barn och unga som presenteras i denna promemoria. Det stora antalet ensamkommande barn och unga innebär att behovet av att förenkla regelverket, dämpa kostnadsutvecklingen och minska den administrativa bördan är stort. Staten ansvarar för finansieringen av mottagandet av ensamkommande barn och unga. Genom de statliga ersättningarna ska kommunerna ges ekonomisk ersättning för mottagandet av ensamkommande barn och unga så att trygghet och kvalitet i mottagandet kan upprätthållas. Det är även viktigt att säkerställa att skattemedel används på ett kostnadseffektivt sätt. Regelverket för ersättningen bör vara utformat så att den administrativa bördan blir mindre för såväl kommuner som Migrationsverket. Planeringsförutsättningarna för kommunerna behöver förbättras genom ökad förutsägbarhet i fråga om vilken ekonomisk ersättning de är berättigade till och när utbetalningen kommer att ske. På så vis förbättras också kommunernas förutsättningar för mottagandet. Den snabba och kraftiga ökningen av antalet asylsökande ensamkommande barn har inneburit att behovet av olika boendealternativ har ökat kraftigt. Kommunernas ansträngda situation och behov av att snabbt hitta boende har bidragit till att efterfrågan på boenden har ökat. Behovet av bostäder ledde till att utbudet av boenden ökade då många privata aktörer såg en expanderande marknad med möjligheter att ta ut ett högt pris. Regelverkets utformning och den ansträngda situationen för kommunerna har bidragit till att orimligt höga priser har kunnat tas ut. För att förbättra de ekonomiska drivkrafterna för kostnadseffektiva boenden behöver regelverket ses över och förändras. Skattemedel måste användas ansvarsfullt och de samlade statliga utgifterna för mottagandet av ensamkommande barn och unga måste vara rimliga i förhållande till andra offentliga utgifter. I utformningen av ett regelverk för statliga ersättningar till kommunerna är det flera aspekter som behöver beaktas. Inte minst är barnperspektivet viktigt. Mottagandet av ensamkommande barn ska hålla hög kvalitet och utgå från barnets bästa. Statens, 9

kommuners och landstings resurser är begränsade. Regelverket bör vara utformat så att det möjliggör ett bra mottagande utan att det sker en undanträngning av andras behov. Utformningen behöver också vara långsiktigt hållbar eftersom mottagandet av ensamkommande barn är ett flerårigt åtagande för kommunen. 1.3 Barnperspektivet är en viktig utgångspunkt Det stora antal asylsökande ensamkommande barn som kommit till Sverige under senare tid innebär en stor utmaning för kommunerna som har ansvaret för att säkerställa att varje barn får det stöd han eller hon behöver. Barn utan vårdnadshavare har många gånger behov av stora insatser från samhället för att de ska kunna växa upp under förutsättningar som i så stor utsträckning som möjligt motsvarar de förutsättningar som barn som bor med sina föräldrar eller andra vårdnadshavare har. En viktig utgångspunkt för förändringar i ersättningsystemet för ensamkommande barn är att inte försämra förutsättningarna för att barn ska få ett bra omhändertagande. Barn under 18 år har särskilda rättigheter enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och det är därför viktigt att särskilja barn från vuxna. Vid åtgärder inom socialtjänsten som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas. Vid beslut eller andra åtgärder som avser vårdeller behandlingsinsatser för barn ska vad som är bäst för barnet vara avgörande. När resurserna inom kommunen är begränsade finns en risk för undanträngning av utredningar av bl.a. orosanmälningar om barn som far illa. Nuvarande regelverk innebär att kommunerna har ekonomiska drivkrafter att placera ensamkommande unga med stöd av socialtjänstlagen (2001:453), förkortat SoL, upp till 21 års ålder, eftersom placeringsbeslut har krävts för statlig ersättning för mottagandet till kommunerna. Återkommande placeringsbeslut och därmed följande uppföljning innebär en upplåsning av resurser vid socialtjänsten som inte alltid är motiverade utifrån den enskildes vårdbehov. Fortsatt placering av ensamkommande barn som blivit unga vuxna riskerar därför att försvåra kommunernas möjlighet att ge tillräckligt stöd till barn som är i behov av stöd eller vård- eller behandlingsinsatser. 10

Med barnperspektivet som utgångspunkt är det naturligt att förändra ersättningssystemet så att en tydligare skillnad görs mellan ensamkommande barn och unga vuxna, dvs. ensamkommande unga som har fyllt 18 år. Förändringar av ersättningar som kan påverka vilka former av boenden som erbjuds bör därför i första hand avse unga över 18 år. 1.4 Asylsökande ensamkommande barn som fyller 18 år Migrationsverket har enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA) ansvar för att erbjuda plats på förläggning 1 åt asylsökande som inte bor i eget boende. För ensamkommande barn ska Migrationsverket i stället anvisa en kommun som ska ordna boendet. För dem som söker asyl som ensamkommande barn och fyller 18 år innan asylprövningen är avgjord finns med nuvarande regler ett dubbelt ansvarssystem. Migrationsverkets ansvar för att erbjuda plats på förläggning omfattar alla som är över 18 år och söker asyl i Sverige. Kommunens ansvar för dem som sökt asyl som ensamkommande barn kvarstår i normalfallet genom att socialtjänsten fattar beslut om fortsatt placering med stöd av SoL innan en asylsökande fyller 18 år. När beslut om fortsatt placering tas har kommunen också rätt till fortsatt statlig ersättning för mottagandet som längst till den unga fyller 21 år. Vid fortsatt placering efter 18 års ålder är ersättningsvillkoren desamma som ersättningsvillkoren som gäller för placering av ensamkommande barn under 18 år. Drivkrafterna för kommunen att förlänga placeringsbeslut efter 18 års ålder är stora eftersom det leder till fortsatt statlig ersättning med 1 900 kronor per dygn för överenskomna platser eller ersättning för faktiska kostnader för placerade ensamkommande unga utöver överenskomna platser. Majoriteten av de asylsökande som fyller 18 år är därför även fortsättningsvis placerade fram till 21 års ålder. Bedömningen är att detta snarare är en följd av 1 Förläggning är det begrepp som används i LMA. Numera används begreppet anläggningsboende. Dessa kan drivas i både Migrationsverkets regi, hyras eller handlas upp av privata entreprenörer. 11

ersättningsreglernas utformning än att alla unga har behov av att vara fortsatt placerade. I prop. 2005/06:46 Mottagande av ensamkommande barn framgår det att barn som blir myndiga innan ansökan om uppehållstillstånd slutligt prövats i normalfallet inte bör bo kvar vid ett kommunalt ungdomsboende utan ska beredas plats inom Migrationsverkets anläggningsboenden. De nuvarande reglerna innebär också att den som söker asyl strax före 18 års ålder omfattas av ett helt annat system för omhändertagande än den som söker asyl strax efter 18 årsdagen. Att behovet av stöd skulle vara helt olika för den som sökt asyl strax före respektive efter 18 årsdagen är svårt att motivera. För staten innebär regelverket höga kostnader i förhållande till mottagandet av en asylsökande som har fyllt 18 år vid ankomsten till Sverige. 1.5 Ersättning för ensamkommande unga över 18 år som har uppehållstillstånd Kommunen har med nuvarande regler rätt till ersättning för mottagandet av unga som har fyllt 18 men inte 21 år om den unga är placerad enligt SoL och om vården påbörjats före 18 års ålder. Enligt SoL finns sedan den 1 januari 2016 tre olika former av boenden, s.k. placeringsformer: familjehem, hem för vård eller boende (HVB) och stödboende. Eftersom ersättningen baseras på beslut om vård enligt SoL saknar kommunen ekonomiska drivkrafter för att avsluta placeringar av unga som har fyllt 18 men inte 21 år. Då ersättningens storlek i stor utsträckning är kopplad till olika former av boende saknas drivkrafter för att placera unga över 18 år i ett boende med lägre kostnad även när den unges behov ger möjlighet till detta. Ekonomiska drivkrafter för kommunen kan leda till boendeoch placeringslösningar som inte motsvarar den enskildes behov. Placering enligt SoL är inte alltid det bästa boendet för en ung vuxen som saknar vårdbehov. Bedömningen är att regelverket bör vara så konstruerat att unga över 18 år inte behöver vara placerade enligt SoL för att statlig ersättning för mottagandet ska utgå till kommunen. En del av de 12

unga kommer även framöver att ha behov av fortsatt placering enligt SoL. Det är viktigt att beslut om fortsatt placering fattas utifrån individens behov och inte påverkas av regelverket för statlig ersättning till kommunen. Stödboende har som målgrupp ungdomar i åldern 16 20 år som av olika skäl behöver placeras men bedöms klara ett självständigt boende i kombination med socialt och/eller praktiskt stöd. Unga som kan få sina behov tillgodosedda i ett stödboende bör inte placeras i hem för vård eller boende. Enligt 6 kap. 1 SoL krävs särskilda skäl för att placera barn i åldern 16 17 år i stödboende. Slutligen innebär de nuvarande reglerna att barn som söker asyl före 18 års ålder omfattas av ett helt annat system upp till 21 års ålder eftersom de mottas som ensamkommande barn, medan unga som söker asyl strax efter 18 års ålder behandlas som vuxna. 1.6 Behovet av administrativ förenkling Med nuvarande regler behöver kommunerna ansöka om ersättningar för en stor andel av de mottagna ensamkommande barnen. Kommunernas ansökningar om ersättning för faktiska kostnader för placeringar utöver överenskomna platser om mottagande motsvarade 2014 hälften av alla mottagna barn och unga. Ansökningsförfarandet för 2015 är ännu ofullständigt, eftersom kommunerna enligt gällande regelverk kan ansöka om ersättning upp till ett år efter att kostnaden har uppstått. Ansökan och beslut om ersättning för faktiska kostnader är administrativt krävande för både kommunerna och Migrationsverket som handlägger och fattar beslut om utbetalning av ersättning. Dessa ersättningar skapar dessutom en osäkerhet och dåliga planeringsförutsättningar för kommunerna eftersom det inte är säkert att alla delar i ersättningsanspråken beviljas. Kommunerna tvingas också bära kostnaderna i väntan på utbetalning av ersättningen under tiden för Migrationsverkets handläggning. Den tidsmässiga förskjutningen mellan utgifter och intäkter kan vara kännbar för den kommunala ekonomin, särskilt i små kommuner med omfattande mottagande. Systemet med boendedifferentierade schabloner som till viss del finns i nuvarande regelverk är också administrativt betungande 13

eftersom kommunen måste redovisa exakt hur många dygn en individ bott i familjehem, hem för vård eller boende respektive stödboende. I det fall det handlar om hem för vård eller boende för barn och unga som har uppehållstillstånd och som är mottagna utöver överenskomna platser, måste även de faktiska kostnaderna redovisas. För familjehemsplaceringar utöver överenskomna platser måste faktiska kostnader redovisas både för asylsökande barn och unga och för barn och unga med uppehållstillstånd. Systemet med överenskommelser är administrativt betungande för länsstyrelserna som för dialoger med kommunerna i syfte att de ska ingå överenskommelser med Migrationsverket om mottagande av ensamkommande barn. För kommunerna krävs resurser då de fattar beslut om överenskommelserna. Även ersättningarna för de överenskomna platserna är administrativt betungande eftersom det innebär utbetalningar i två steg där bara den ena delen betalas ut automatiskt utan föregående ansökan. Den andra delen betalas ut efter ansökan. Detta kräver i sig administrativa resurser för Migrationsverket som betalar ut ersättningen men även för kommunerna som måste ansöka om ersättning för de belagda platserna. För att minska den administrativa bördan bör ersättningarna baseras på schabloner som inte är kopplade till överenskommelser. För att komma ifrån redovisning av antalet dygn i olika former av boenden bör ersättningen inte heller vara kopplad till placeringsform. Ersättningarna bör dessutom konstrueras så att de i så stor utsträckning som möjligt kan betalas ut automatiskt utan ett ansökningsförfarande. 1.7 Behovet av ett kostnadseffektivt regelverk Kommunen ansöker om ersättning för faktiska kostnader för hälften av alla mottagna ensamkommande barn och unga. När en kommun upphandlar olika former av boenden eller bygger upp verksamhet i egen regi och får ersättning för faktiska kostnader, kan det medföra att det inte finns tillräckliga drivkrafter för att hålla nere verksamheternas kostnader. Schabloner för ersättning till kommunerna skulle leda till förenklad administration, men kan också bidra till ökad kostnadseffektivitet. För att bidra till 14

ekonomiska drivkrafter för mindre kostsamma lösningar vid valet av placeringsform bör ersättningarna vara oberoende av vilken placeringsform som väljs, vilket också är motiverat utifrån ett administrativt perspektiv. 1.8 Utgångspunkter och inriktning för ett nytt ersättningssystem Sammantaget finns det ett stort behov av att förändra det statliga systemet för ersättning till kommunerna för mottagandet av ensamkommande barn och unga. Utgångspunkten för utformningen av det nya ersättningssystemet bör vara att kommunerna sammantaget ska kunna erbjuda ett mottagande för ensamkommande barn och unga med hög kvalitet och säkerhet. Ett schabloniserat ersättningssystem skulle innebära att ersättningen till kommunerna i någon situation kan vara för hög och i en annan för låg, men att den i genomsnitt avser täcka kommunens kostnader. Mottagandet av ensamkommande barn och unga är ett obligatoriskt åtagande för kommunerna enligt LMA. Statlig ersättning utgår till kommunerna för mottagandet. Utgångspunkten för de förändringar av ersättningssystemet som presenteras i denna promemoria är att en förändring av ersättningssystemet inte innebär bindande förändringar i form av förändrade regler för kommunernas verksamhet. Kraven på kommunernas verksamhet bör därför vara oförändrade. Den s.k. kommunala finansieringsprincipen beträffande ersättning för nya åtaganden eller åtaganden som tas bort från kommunerna blir därför inte tillämplig. Utformningen av de nya ersättningarna till kommunerna bör täcka kostnaderna för de uppgifter som kommunerna sedan tidigare har ansvarat för. Inriktningen för det nya ersättningssystemet är att förenkla regelverket, minska den adminstrativa bördan och förbättra planeringsförusättningarna. Nuvarande ansökningsförfarande leder till eftersläpningar i utbetalning av ersättningar eftersom kommunen har förhållandevis lång tid på sig att ansöka om ersättning och till följd av långa handläggningstider hos Migrationsverket. Bedömningen är att ett system som i huvudsak 15

är baserat på schabloner som innebär att ersättningen kan betalas ut automatiskt bidrar till att förbättra både för kommunerna och för Migrationsverket som utbetalande myndighet. Ett välfungerande ersättningssystem bör också leda till att kommunerna får drivkrafter att hitta kostnadseffektiva former av boenden. Det bör också kunna bidra till boendelösningar som är anpassade till behoven hos ensamkommande barn och unga och till ökad flexibilitet i kommunernas mottagande. 16

2 Nuvarande regler om ersättning för mottagandet av ensamkommande barn och unga 2.1 Kommuner och landstings rätt till ersättning för mottagandet av ensamkommande barn och unga 2.1.1 Allmänt om kommuner och landstings rätt till ersättning En kommun har rätt till ersättning för vissa kostnader för barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe eller som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare. Denna grupp omnämns fortsättningsvis som ensamkommande barn. De som kommit hit som ensamkommande barn, men som har fyllt 18 år omnämns som ensamkommande unga. Ersättning lämnas för kommunens kostnader för sådan vård i annat hem än barnets eget som ges med stöd av socialtjänstlagen (2001:453), förkortat SoL, eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga(lvu). Kommunen kan även få ersättning för ungdomar som har fyllt 18 men inte 21 år, men då krävs att beslut om vård enligt SoL eller LVU har fattats före 18 års ålder. Staten ansvarar för finansieringen för mottagandet av ensamkommande barn. Ansvaret för mottagandet av ensamkommande barn är ett obligatoriskt åtagande för kommunerna. Mottagandet och placeringen av ensamkommande barn och unga innebär ansvar för boende, omsorg, skola samt hälso- och sjukvård m.m. 17

2.1.2 Överenskomna platser och kommunala ersättningar Kommuner sluter överenskommelser med Migrationsverket om platser för mottagande av ensamkommande barn. Överenskommelserna omfattar både asylsökande ensamkommande barn och ensamkommande barn och unga med uppehållstillstånd. Länsstyrelserna för dialog med kommunerna om platser för mottagande utifrån Migrationsverkets bedömningar av platsbehovet för kommande år. Systemet med kommunernas överenskomna platser ligger i stor utsträckning till grund för nuvarande bestämmelser om statlig ersättning till kommunerna för kostnader för mottagandet av ensamkommande barn. 2.1.3 Ersättning för asylsökande För personer i Migrationsverkets mottagningssystem har kommuner och landsting rätt till statlig ersättning enligt förordningen (2002:1118) om statlig ersättning för asylsökande m.fl., förordningen (1996:1357) om statlig ersättning för hälsooch sjukvård till asylsökande och förordningen (2014:946) om statlig ersättning för utbildning i svenska som ges till vissa utlänningar i Migrationsverkets anläggningsboenden. Ersättning för överenskomna platser En kommun som träffat en överenskommelse om mottagande av asylsökande ensamkommande barn får en årlig ersättning om 500 000 kronor. Ersättningen ska betalas ut i januari varje helår som överenskommelsen gäller eller månadsvis inom en månad från det att överenskommelsen träder i kraft. När en överenskommelse träffas under året, betalas ersättningen ut med en tolftedel per månad under resterande tiden av året. De kommuner som har tecknat överenskommelse om tillfälligt mottagande, s.k. ankomstboende, får ersättning med ytterligare 500 000 kronor årligen. Kommuner som träffar en särskild överenskommelse med Migrationsverket om att tillhandahålla platser för ensamkommande barn som är asylsökande har rätt till ersättning med 1 600 kronor per dygn för varje överenskommen plats. Ersättningen för de 18

överenskomna platserna betalas ut månaden efter varje passerat kvartal, utan ansökningsförfarande. Kommunen kan därutöver få 300 kronor per dygn för varje belagd plats. Beviljad ersättning för de belagda platserna betalas ut löpande i efterskott efter att kommunen ansökt om ersättning. Inom de överenskomna platserna kan placeringar ske i familjehem eller hem för vård eller boende. Ersättningen är oberoende av placeringsformen. Ersättning för hem för vård eller boende För belagda platser utöver överenskommelse kan kommunen få ersättning med 1 900 kronor per dygn för vård i hem för vård eller boende eller ersättning för faktiska kostnader om barnet vistas i familjehem. Kommunen har även rätt till ersättning för sina faktiska kostnader för vård enligt LVU. Stödboende Den nya boendeformen stödboende infördes som en placeringsform enligt SoL den 1 januari 2016. För placeringar i stödboende utgår en ersättning med 1 000 kronor per dygn. Ett stödboende får inte ingå i överenskomna platser för boende för ensamkommande barn. Ersättning för resekostnader, utredningskostnader och kostnader för gode män Kommunen har rätt till ersättning för kostnader för god man till ensamkommande barn. Det är överförmyndaren i kommunen som beslutar om ersättning till en god man enligt bestämmelser i föräldrabalken. Kommunen kan söka ersättning för denna kostnad hos Migrationsverket. Migrationsverket kan inte överpröva överförmyndarens beslut om ersättning. Kommuner som anvisats ett barn av Migrationsverket har även rätt till ersättning för utredningar om lämplig placeringsform. Begreppet utredning omfattar all den verksamhet som syftar till att göra det möjligt för socialnämnden att fatta beslut i ett ärende hos 19

nämnden (prop. 1979/80:1 s. 562). Även om kommunen därefter har ett fortlöpande ansvar för vården och omsorgen för barnet och det kan uppstå nya omständigheter som leder till nya utredningar och nya beslut, så är det den första utredningen som ersätts med stöd av 7 a förordningen om statlig ersättning för asylsökande m.fl. Ankomstkommuner ansöker om ersättning för faktiska kostnader för sina kostnader för tillfälligt mottagande. Ersättning för förskola och skola för asylsökande. Kommunen får ersättning för skola och barnomsorg för asylsökande barn. Ersättning lämnas med schablonbelopp som för 2016 är 60 800 kronor per år för barn i förskola från och med höstterminen det år barnet fyller 3 år, 49 700 kronor per år för en elev i förskoleklass, 97 500 kronor per år för en elev i grundskola, grundsärskola, specialskola eller sameskola och 110 800 kronor per år för en elev i gymnasieskola eller gymnasiesärskola. För ett barn i förskola eller en elev som inte genomgår utbildning under ett helt år betalas ersättningen med ett belopp som för varje påbörjad fyraveckorsperiod utgör en tiondel av de ovan angivna beloppen. Efter särskild prövning får Migrationsverket betala ersättning för t.ex. extra skolkostnader för barn eller elever med behov av extra stöd. Stödinsatser av förebyggande karaktär Ersättning får ges till kommuner som har asylsökande barn under 18 år boende inom kommunen. Ersättningen avser stödinsatser av förebyggande karaktär enligt SoL. Ersättningen består av en fast och en rörlig del. Den fasta delen motsvarar 10 procent av 50 miljoner kronor delat med antalet aktuella kommuner. Den rörliga delen motsvarar 90 procent av 50 miljoner kronor delat med antalet barn som är registrerade hos Migrationsverket enligt LMA och som vistas i respektive kommun den 30 april varje år. Ersättningen betalas ut under maj månad. 20

Ersättning till landsting för personer i Migrationsverkets mottagningssystem Landstingen kan få ersättning för asylsökande personer som har fyllt 18 år för vård som inte kan anstå, mödrahälsovård, förlossningsvård, preventivmedelsrådgivning, vård vid abort, vård och åtgärder enligt smittskyddslagen (2004:168) samt tandvård som inte kan anstå. För asylsökande personer som inte har fyllt 18 år ges ersättning för fullständig hälso- och sjukvård samt tandvård. Ersättningen består av ett visst fastställt schablonbelopp som betalas ut per kvartal. Schablonbeloppet för 2016 är 3 550 kronor för personer till och med 18 år, 4 205 kronor för personer mellan 19 och 60 år och 5 340 kronor för personer som har fyllt 61 år. Schablonbeloppet avser landstingens kostnader för hälsooch sjukvård, tandvård samt landstingets kostnader för t.ex. tolk, hjälpmedel, sjuktransport eller sjukresa i samband med vården. Ett landsting kan få ersättning för hälso- och sjukvård för asylsökande (inklusive tolkkostnader) för den del av en vårdkontakt som överstiger 100 000 kronor. Ett landsting kan få ersättning för en genomförd hälsoundersökning av en asylsökande som vid tiden för hälsoundersökningen var registrerad i Migrationsverkets mottagningssystem. Ersättningen består av ett fastställt schablonbelopp som för 2016 är 2 060 kronor och betalas ut en gång per person efter genomförd hälsoundersökning. Ersättningen avser landstingens kostnader för hälsoundersökning med hälsosamtal och eventuella tolkkostnader i samband med undersökningen. 2.1.4 Ersättning för mottagandet av personer med uppehållstillstånd Kommuner som tagit emot skyddsbehövande eller vissa andra utlänningar för bosättning har rätt till ersättning enligt förordningen (2010:1122) om statlig ersättning för insatser för vissa utlänningar samt enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. som omfattar dem som togs emot före den 1 december 2010. Personer som har beviljats uppehållstillstånd enligt de grunder som nämns i förordningen och är kommunmottagna omnämns nyanlända i denna promemoria. 21

Kommunerna har rätt till olika typer av ersättningar för nyanlända. För ensamkommande barn och unga som har beviljats uppehållstillstånd har kommunen rätt till motsvarande ersättning som för andra nyanlända. Utöver det har kommunen rätt till vissa särskilda av ersättningar som enbart avser ensamkommande barn och unga. Schablonersättning för mottagande av nyanlända Kommunen får en schablonersättning för varje nyanländ person som tas emot. Schablonersättningen avser kommunens kostnader för mottagande och praktisk hjälp i samband med bosättning, särskilda introduktionsinsatser inom skola, förskola och fritidshem, utbildning i svenska för invandrare, samhällsorientering, tolkning och andra insatser för att underlätta etablering i samhället. För 2016 är schablonersättningen 125 000 kronor för personer som inte har fyllt 65 år och 78 200 kronor för personer som har fyllt 65 år. Schablonersättningen betalas ut i omgångar under en tvåårsperiod och om den nyanlända flyttar får den nya kommunen återstoden av ersättningen. Ersättning för initiala kostnader för ekonomiskt bistånd Eftersom etableringsersättningen betalas ut i efterskott har den kommun som en nyanländ först tas emot i rätt till ersättning för initiala kostnader för ekonomiskt bistånd. För nyanlända som har anvisats från ett anläggningsboende är ersättningen 7 500 kronor för en person som har fyllt 20 men inte 65 år. För nyanlända som har fyllt 20 men inte 65 år och har bosatt sig på egen hand är ersättningen 4 000 kronor. För personer under 20 år är ersättningen 3 000 kronor oavsett boendeform. Hyreskostnader En kommun som har anmält tillgängliga bostäder har rätt till ersättning för hyreskostnader som uppstår innan nyanlända som anvisas med stöd av lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning flyttar in. 22

Grundersättning för mottagande av nyanlända Kommuner som har tecknat en överenskommelse om mottagande av nyanlända får en grundersättning på fem prisbasbelopp per år, vilket för 2016 innebär 221 500 kronor. Den 1 mars 2016 trädde lagen om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning i kraft. Detta innebär att även kommuner som inte har överenskommelser kommer att anvisas nyanlända. För 2016 kommer därför alla kommuner att få grundersättningen oavsett om de hade en överenskommelse om mottagande eller inte när lagen trädde i kraft. Ersättning för ekonomiskt bistånd, stöd och service samt hälso- och sjukvård För personer som vid mottagandet har en sjukdom eller funktionsnedsättning får kommunen även ersättning för ekonomiskt bistånd och stöd och hjälp i boendet enligt SoL. För denna grupp får kommunen även ersättning för kostnader som uppgår till minst 60 000 kronor under en tolvmånadersperiod och avser insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, assistansersättning enligt socialförsäkringsbalken, bostadsanpassning enligt lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m. och kostnader för hälso- och sjukvård. Ersättning lämnas även för ekonomiskt bistånd som kommunen lämnat till utlänningar som har fyllt 18 men inte 21 år, saknar föräldrar här i landet, går i gymnasieskola och inte är föremål för sådan vård i annat hem än deras eget som ges med stöd av SoL eller LVU. Ersättning för mottagande av ensamkommande barn med uppehållstillstånd För ensamkommande barn som har beviljats uppehållstillstånd får kommunen en schablonersättning på 30 000 kronor som ett engångsbelopp. Rätten till ersättning för ensamkommande barns vård och boende är densamma för ensamkommande barn med uppehålls- 23

tillstånd som för asylsökande, dock med undantaget att kommunen i stället för en schablonersättning om 1 900 kronor per dygn för placering i hem för vård eller boende får ersättning för faktiska kostnader för placeringar utöver överenskommelser om platser för mottagande. Ersättning för vissa särskilda kostnader Kommunerna kan ansöka om ersättning för särskilda kostnader för mottagande av nyanlända som t.ex. avser initiala kostnader i samband med mottagning av kvotflyktingar och mottagande av personer med särskilda behov eller olika typer av insatser inom socialtjänstens område. Ersättning lämnas i mån av tillgång på medel. Ersättning för hälso- och sjukvård för nyanlända Ett landsting har rätt till ersättning för kostnader för hälso- och sjukvård för nyanlända om det gäller en sjukdom eller en funktionsnedsättning som den nyanlände hade när han eller hon först togs emot i en kommun, om vårdbehovet bedöms vara i minst tre år och de sammanlagda vårdkostnaderna uppgår till minst 60 000 kronor under en tolvmånadersperiod. Landstingen har rätt till en schablonersättning för hälsoundersökning som görs inom tolv månader från att en person tagits emot i en kommun. Under 2016 uppgår ersättningen till 2 060 kronor per hälsoundersökning. Landsting kan också, efter ansökan till Migrationsverket, få ersättning för betydande särskilda kostnader för insatser för personer eller familjer som har särskilda behov eller extraordinära kostnader, som t.ex. vårdinsatser. Ersättning lämnas i mån av tillgång på medel. Sfi i anläggningsboende En kommun har rätt till ersättning för kostnader för utbildning i svenska för invandrare som erbjuds nyanlända som vistas i anläggningsboende. 24

Ersättning för att skapa beredskap och mottagningskapacitet m.m. Länsstyrelserna disponerar medel som får lämnas till kommuner och kommunalförbund för insatser för att skapa beredskap och kapacitet för mottagande av nyanlända. Ersättning lämnas i mån av tillgång på medel. Länsstyrelserna disponerar även medel som får lämnas till flyktingguider och familjekontakter som syftar till att underlätta etablering i samhället, skapa nätverk, stödja språkinlärning eller ge socialt stöd till ensamkommande barn. Ersättning lämnas i mån av tillgång på medel. Uppgiftsskyldighet till Migrationsverket Kommuner och landsting är enligt 12 förordningen om statlig ersättning för asylsökande m.fl. och 38 förordningen om statlig ersättning för insatser för vissa utlänningar skyldiga att lämna Migrationsverket de uppgifter som krävs för att verket ska kunna bedöma deras rätt till ersättning enligt förordningarna. 2.2 Ersättning till asylsökande och personer med uppehållstillstånd 2.2.1 Ersättning till asylsökande I LMA regleras frågor om bistånd till vissa utlänningar som ansökt om uppehållstillstånd i Sverige. Bistånd lämnas under förutsättning att utlänningen är registrerad vid en förläggning. Rätten till bistånd gäller också efter det att uppehållstillstånd har beviljats om utlänningen inte anvisats eller har kunnat utnyttja en anvisad plats i en kommun. Bistånd lämnas i form av logi, bostadsersättning, särskilt bidrag och dagersättning. För utlänningar som inte vistas på förläggning gäller rätt till bistånd även under en månad från den dag de har beviljats uppehållstillstånd. Dagersättningen ska täcka kostnader för livsmedel, kläder och skor, fritidsaktiviteter, hygienartiklar och andra förbrukningsvaror. Även viss hälso- och sjukvård samt tandvård ska täckas av ersättningen. Ersättningen regleras i förordningen (1994:361) om 25

mottagande av asylsökande m.fl. Beloppet varierar från 19 till 71 kronor per dag för vuxna ensamstående, beroende på om fri mat ingår i inkvarteringen. Barnfamiljer får även dagersättning per barn, där beloppet varierar beroende på bl.a. barnets ålder. 2.2.2 Ersättning till personer med uppehållstillstånd Flyktingar, skyddsbehövande och deras anhöriga som beviljas uppehållstillstånd och är mellan 20 och 64 år ingår i målgruppen för Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag. Om man inom etableringsuppdraget deltar i aktiviteter enligt en etableringsplan, har man rätt till etableringsersättning och under vissa förutsättningar även etableringstillägg och bostadsersättning. Även unga mellan 18 och 20 år som saknar föräldrar i landet kan delta i etableringsinsatser. Frågor om ersättning regleras i förordningen (2010:407) om ersättning till vissa nyanlända invandrare. Etableringsersättningen uppgår till 308 kronor per dag och ges för fem dagar per vecka. Ersättningen blir lägre vid deltagande på deltid. Etableringstillägg lämnas med 800 kronor per månad för varje hemmavarande barn som inte har fyllt 11 år och med 1 500 kronor per månad för barn som har fyllt 11 men inte 20 år. Sådan ersättning kan lämnas för högst tre barn. Bostadsersättning lämnas till den som är ensamstående utan hemmavarande barn för den bostad där han eller hon är bosatt och folkbokförd. Ersättningen kan som mest utgå för den del av bostadskostnaden per månad som överstiger 1 800 men inte 5 700 kronor. En nyanländ som medverkar till upprättandet av en etableringsplan och som inte har rätt till bistånd enligt LMA har också rätt till etableringsersättning. Sådan ersättning uppgår till 231 kronor per dag fem dagar per vecka. Nedsättning av ersättningen kan ske vid viss frånvaro från aktiviteter som ingår i en etableringsplan. Etableringsersättningen får inte lämnas för samma tid som en nyanländ får vissa förmåner enligt socialförsäkringsbalken. Arbetsförmedlingen prövar frågor om etableringsersättning och Försäkringskassan prövar frågor om etableringstillägg och bostads- 26

tillägg. Försäkringskassan ansvarar för utbetalningen av samtliga ersättningar. Nyanlända som bor kvar i anläggningsboende efter att uppehållstillstånd har beviljats har rätt till samma ersättningar som under tiden de är asylsökande till dess att de blir kommunmottagna. Om en person med uppehållstillstånd bor kvar i anläggningsboende i ett år, har personen rätt till etableringsplan och då upphör rätten till bistånd enligt LMA. En nyanländ som inte har rätt till etableringsersättning eller bistånd enligt LMA och som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt, se 4 kap. 1 SoL. Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv. 2.2.3 Asylsökande och unga med uppehållstillstånd som studerar Asylsökande som har påbörjat en gymnasieutbildning före 18 års ålder har enligt skollagen (2010:800) rätt att fortsätta med studierna även efter 18 års ålder. Asylsökande har dock inte rätt till studiehjälp utan har rätt till bistånd enligt LMA även om de studerar. Personer som har uppehållstillstånd har samma rätt till skolgång som svenska medborgare. Den som är bosatt i Sverige, har permanent uppehållstillstånd och har bosatt sig i Sverige huvudsakligen i annat syfte än att genomgå utbildning här har enligt 2 kap. 4 studiestödslagen (1999:1395) rätt till studiehjälp. Studiehjälp får lämnas även om kravet på permanent uppehållstillstånd inte är uppfyllt, om det finns särskilda skäl för det. Studiebidraget inom studiehjälpen uppgår till 1 050 kronor per månad och betalas ut under 10 månader om året. Inom studiehjälpen finns även ett extra tillägg som prövas mot elevens och föräldrarnas ekonomiska förhållanden. Den som har en särskilt förordnad vårdnadshavare, eller hade det före 18 års ålder, kan få ett extra tillägg som beräknas enbart på den egna ekonomin. Har barnet eller den unga en årsinkomst som understiger 85 000 kronor är tillägget 855 kronor per månad. Vid en årsinkomst i intervallet 27

85 105 000 kronor är bidraget 570 kronor per månad och vid en årsinkomst som understiger 125 000 kronor är bidraget 285 kronor per månad. För att familjehemsplacerade barn och unga ska ha rätt till extra tillägg krävs att familjens inkomst understiger 125 000 kronor. Studiehjälp lämnas längst till och med det första kalenderhalvåret det år den studerande fyller 20 år (2 kap. 3 studiestödslagen). 2.3 Övriga lagar som har betydelse för ensamkommande barn 2.3.1 Ansvar och skyldigheter för föräldrar och vårdnadshavare Utgångspunkten för mottagandet av ensamkommande barn är att dessa kommit till Sverige och står utan föräldrar eller annan vårdnadshavare. I avsaknad av vårdnadshavare måste samhället genom det allmänna säkerställa att ensamkommande barn och unga får rätt till motsvarande stöd, omsorg och omvårdnad. Den som har vårdnaden om ett barn ska enligt 6 kap. 1 och 2 föräldrabalken se till att barnets behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran blir tillgodosedda. Vårdnadshavaren ansvarar för att se till att barnet får den tillsyn som behövs, liksom tillfredsställande försörjning och utbildning. Vårdnadshavaren har även underhållsskyldighet gentemot barnet. Vårdnadsansvaret upphör när barnet fyller 18 år, men underhållsskyldigheten fortsätter så länge barnet eller den unga går i skolan, dock längst till dess han eller hon fyller 21 år. Socialnämnden ska bl.a. verka för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden och i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och unga som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om barnets eller den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet. Många unga bor kvar hos sina föräldrar eller andra vårdnadshavare i flera år efter 18-årsdagen. Det finns ingenting som hindrar att barn som av olika anledningar inte bor med föräldrarna, på egen 28

hand ansöker om ekonomiskt bistånd. För att ungdomar över 18 år ska anses ha rätt till bistånd till boendekostnad har det dock krävts starka sociala skäl (se SOU 2009:68 s. 344). Den gode man som förordnas när ett ensamkommande barn kommer till Sverige ersätts normalt av en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare när barnet har fått uppehållstillstånd. Ansvar och skyldigheter regleras i föräldrabalken. En särskilt förordnad vårdnadshavare har ingen underhållsskyldighet, men ska bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning genom de bidrag som det har rätt till, 6 kap. 2 föräldrabalken. Förordnandet upphör med automatik när barnet fyller 18 år. 2.3.2 Kommunernas ansvar utifrån anvisning och placering När Migrationsverket har anvisat en kommun ett ensamkommande barn enligt 3 andra stycket LMA anses barnet vistas i den kommunen i den mening som avses i 2 a kap. 1 SoL. Kommuner får med stöd i 2 kap. 5 SoL sluta avtal med någon annan om att utföra uppgifter inom socialtjänsten. Genom ett sådant avtal får en kommun tillhandahålla tjänster åt en annan kommun. Uppgifter som innefattar myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas till andra juridiska personer eller en enskild individ. Det innebär att anvisningskommunen kan besluta om placering i en annan kommun (placeringskommun). Under 2015 var 34 procent av alla anvisade asylsökande ensamkommande barn placerade i en annan kommun än anvisningskommunen. Anvisningskommunen ansvarar för att barnet får det stöd och den hjälp som hon eller han behöver även om barnet placeras i ett boende i en annan kommun. Regeln om anvisningskommunens ansvar bygger på principen om ett sammanhållet vårdansvar, vilket kvarstår tills vårdbehovet är uppfyllt eller ärendet flyttats till en annan kommun enligt 2 a kap. 4 SoL (se prop. 1996/97:124 Ändring i Socialtjänstlagen s. 157). En kommun behåller ansvaret för stöd och hjälp åt en enskild som till följd av ett beslut av kommunen vistas i en annan kommun i exempelvis hem för vård eller boende enligt 2 a kap. 4 SoL. Placeringskommunen, dvs. den kommun där barnet bor, får dock ansvar för att ordna skolgång för barn som placerats i 29

kommunen. Detta ansvar baseras på vistelsebegreppet i skollagen och gäller även i de fall när anvisningskommunen inte har kommit överens med placeringskommunen om placeringen av barnet, vilket innebär att placeringskommunen i vissa fall inte känner till placeringen. När ensamkommande barn placeras i boenden i en annan kommun än anvisningskommunen kan det vara svårbedömt hur långt fram i tiden placeringskommunens ansvar sträcker sig. Det kan därmed uppstå oklarheter kring vilken kommun som ansvarar för stödinsatser efter avslutad placering. Socialstyrelsen anger i vägledningen Socialtjänstens arbete med ensamkommande barn och ungdomar (2013) att en bedömning måste göras från fall till fall utifrån omständigheterna i det enskilda ärendet. Kommuner kan komma överens om överflyttning av ärenden, vilket innebär att socialnämnden i placeringskommunen tar över myndighetsansvaret från socialnämnden i anvisningskommunen. Inom Regeringskansliet bereds förslag som avser att begränsa möjligheten för en anvisningskommun att placera barn i andra kommuner. Inriktningen är att en departementspromemoria (Ds) med förslag om ändring i LMA ska remitterats. 30

3 Ett nytt ersättningssystem för mottagandet av ensamkommande barn och unga 3.1 Ny ersättning för beredskap och kapacitet för mottagandet av ensamkommande barn Bedömning: En ny ersättning för kommunernas beredskap och kapacitet för mottagandet av ensamkommande barn bör införas. Ersättningen bör bestå av en fast del och en del som baseras på kommunens beräknade andel av mottagandet enligt Migrationsverkets anvisningsmodell. Systemet med överenskommelser samt de ersättningar kommunerna får för att ingå överenskommelser om mottagande och ersättningar för överenskomna platser bör tas bort. Nuvarande ersättningar Den nuvarande regleringen ger varje kommun som träffat en överenskommelse om mottagande av asylsökande ensamkommande barn en årlig ersättning på 500 000 kronor. Ersättningen betalas ut inom en månad från det att överenskommelsen träder i kraft. Med nuvarande regler får en kommun enligt förordningen (2002:1118) om statlig ersättning för asylsökande m.fl. ersättning med 1 600 kronor per dygn för 31

överenskomna platser och därutöver 300 kronor per dygn om platsen är belagd. Detsamma gäller för ensamkommande barn och unga som har beviljats uppehållstillstånd enligt förordningen (2010:1122) om statlig ersättning för insatser för vissa utlänningar. Överenskomna platser och anvisning till kommun Anvisning av asylsökande ensamkommande barn till kommuner byggde tidigare på frivilliga överenskommelser mellan Migrationsverket och kommuner. Den 1 januari 2014 fick Migrationsverket genom en ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA) möjlighet att anvisa ensamkommande barn även till kommuner som saknar överenskommelser om mottagande. Genom denna förändring är en överenskommelse inte längre nödvändig för möjligheten att anvisa en kommun att ta emot ett ensamkommande barn. Efter lagändringen fanns de frivilliga överenskommelserna kvar för att anvisning till överenskomna platser skulle kunna göras i första hand. När antalet ensamkommande barn ökade kraftigt under sommaren och hösten 2015 gjordes de flesta anvisningarna utöver de överenskomna platserna. Anvisningsmodellen som tillämpades innebar också att anvisningar utifrån anknytning skedde utöver överenskomna platser. Den 1 april 2016 införde Migrationsverket, på uppdrag av regeringen, en ny anvisningsmodell i vilken överenskommelsernas betydelse minskar ytterligare. Avsikten med den nya modellen är att uppnå en jämnare fördelning av ensamkommande barn mellan kommunerna. Den nya anvisningsmodellen kommer också att ge kommunerna bättre planeringsförutsättningar eftersom den innebär att varje kommun kommer att få anvisningar som motsvarar en fastställd andel av alla asylsökande ensamkommande barn. Andelen är uträknad utifrån kommunens folkmängd, mottagande av nyanlända, mottagande av ensamkommande barn och antalet asylsökande inom kommunen, mätt som antalet dygn i Migrationsverkets mottagningssystem. Andelarna för anvisning av ensamkommande barn fastställs i samband med Migrationsverkets prognos i februari varje år och löper under tolv månader med start den 1 mars. Antalet asylsökande barn som respektive kommun 32

anvisas bestäms således av kommunens beräknade andel av det totala antalet asylsökande ensamkommande barn under året. Systemet med överenskommelser är ineffektivt och bör tas bort Systemet med överenskomna platser är av flera skäl ineffektivt och kostnadsdrivande. Utöver den administrativa börda det innebär att ta fram och förhandla om överenskommelserna för samtliga involverade aktörer innebär regelverket för ersättningen för överenskomna platser ett ineffektivt system. Eftersom överenskommelserna om platser för mottagandet av ensamkommande barn kan vara inriktade mot vissa barn, t.ex. flickor eller barn med uppehållstillstånd, kan det medföra att Migrationsverket behöver anvisa asylsökande pojkar utöver de överenskomna platserna till vissa kommuner och ersätta kommunen för deras kostnader samtidigt som en annan kommun ersätts för tomma platser med 1 600 kronor per dygn med anledning av överenskommelserna. Komplexiteten i systemet med överenskommelser medför också att det är svårt för Migrationsverket att veta exakt vilka överenskomna platser som är belagda och vilka det går att anvisa till. Systemet med ersättning för ej belagda överenskomna platser leder till stora utgifter för staten. Därutöver är kostnaden för en belagd plats 1 900 kronor, vilket är mer än den genomsnittliga kostnaden för en plats som ersätts utöver överenskommelserna. Systemet för ersättningen är vidare administrativt komplicerat eftersom utbetalningen sker i två steg, dvs.dels automatiskt för den överenskomna platsen, dels efter ansökan om den varit belagd. För att kunna skapa ett effektivt ersättningssystem som i hög grad kan automatiseras bör systemet med överenskommelser och ansökan om ersättning för belagda platser tas bort. Ny ersättning för beredskap och kapacitet i mottagandet Den nuvarande ersättningen för att ha en överenskommelse om mottagande och ersättningen för de överenskomna platserna som inte är belagda bör ersättas med dels en fast del som är lika för alla kommuner, dels en rörlig del som är större ju fler barn kommunen beräknas anvisas under året. Den fasta delen bör göra det möjligt 33

även för små kommuner med ett lågt förväntat mottagande att upprätthålla beredskap och kapacitet för mottagandet. Nuvarande ersättning på 500 000 kronor per kommun och år bör betalas ut även fortsättningsvis, men ersättningen bör inte längre vara kopplad till en överenskommelse om mottagande. Ersättningen bör betalas ut till alla kommuner i början av året och utgöra den fasta delen av ersättningen för beredskap och kapacitet. Utöver detta bör kommunerna, i stället för ersättning för obelagda platser, få en annan form av rörlig ersättning för att ha viss beredskap och kapacitet för mottagandet av ensamkommande barn och unga. Ersättningen bör motsvara 7 dagars ersättning för obelagda platser för samtliga asylsökande ensamkommande barn som kommunen beräknas få anvisade i enlighet med Migrationsverkets fastställda andel för kommunen. Den rörliga ersättningen för beredskap och kapacitet avser att göra det möjligt för kommunerna att ha beredskap för att ta emot nya barn och viss outnyttjad kapacitet för att exempelvis kunna hantera att ett barn behöver placeras om. I syfte att begränsa antalet ersättningar bör ersättningen för stödinsatser av förebyggande karaktär som enligt nuvarande reglering betalas ut till kommunerna inkluderas i schablonen. 3.2 Schablonersättning till ankomstkommuner för tillfälligt mottagande av asylsökande ensamkommande barn Bedömning: Ankomstkommuner bör få en schablonersättning på 3 000 kronor per dygn och mottaget barn för tillfälligt mottagande av asylsökande ensamkommande barn. Ersättningen bör innefatta ersättning för att säkerställa beredskap och betalas ut kvartalsvis i efterskott efter ansökan. Med nuvarande regler ansöker s.k. ankomstkommuner om ersättning för faktiska kostnader för tillfälligt mottagande. Flera ankomstkommuner ansöker även om ersättning för extraordinära kostnader. 34

Ersättningar för tillfälligt mottagande av asylsökande ensamkommande barn i ankomstkommunerna bör i stället betalas ut i form av en schablonersättning på 3 000 kronor per dygn och mottaget barn. I schablonen bör nuvarande årliga ersättning om 500 000 kronor för tillfälligt mottagande inräknas. Schablonen bör också avse de kostnader som kommunerna i dag ansöker om som extraordinära kostnader. Den nya schablonersättningen bör motsvara den ersättning som kommunerna ansöker om enligt både 7 och 11 i förordningen om statlig ersättning för asylsökande m.fl. Ersättningen bör betalas ut kvartalsvis i efterskott efter ansökan. Ersättning bör utgå för de dygn barnet vistas i ankomstkommunen, dvs. till dess att barnet har tagits om hand av den anvisade kommunen. 3.3 Schablonersättning för mottagandet av asylsökande ensamkommande barn i anvisningskommun Bedömning: En enhetlig schablonersättning till anvisningskommunen på 52 000 kronor som avser mottagandet av asylsökande ensamkommande barn bör införas. Ersättningen bör avse transportkostnader, socialtjänstens utrednings- och uppföljningskostnader, tolkkostnader samt kostnader för god man och andra relaterade kostnader. Ersättningen bör betalas ut automatiskt till anvisningskommunen när barnet har tagits emot. Enligt 4 förordningen om statlig ersättning för asylsökande m.fl. får en kommun ersättning för transport av ensamkommande barn. Enligt 8 har en kommun rätt till ersättning för kostnader för god man till ensamkommande barn. Kommunen får ersättning för faktiska kostnader som avser detta. Kommunen har också rätt till ersättning för utredningskostnader enligt 7 a med 39 000 kronor om en placering görs i familjehem och med 31 000 kronor för en placering i hem för vård eller boende. 35

Dessa ersättningar bör ersättas med en schablonersättning om 52 000 kronor per asylsökande ensamkommande barn som betalas ut automatiskt till anvisningskommunen när barnet har tagits emot i anvisningskommunen. Ersättningen bör avse transportkostnader, socialtjänstens utrednings- och uppföljningskostnader, tolkkostnader samt kostnader för god man och andra relaterade kostnader. Om den unga beviljas uppehållstillstånd ges enligt 31 förordningen om statlig ersättning för insatser för vissa nyanlända invandrare ytterligare ett bidrag i form av en schablonersättning på 30 000 kronor som avser särskilt förordnad vårdnadshavare och särskilda kostnader inom socialtjänsten. Denna ersättning bör kvarstå. 3.4 Schablonersättning per dygn för mottagandet av ensamkommande barn Bedömning: För ensamkommande barn som är asylsökande eller har uppehållstillstånd bör anvisningskommunen få en automatiskt utbetald schablonersättning på 1 350 kronor per dygn. Enligt nuvarande regler för ersättning till anvisningskommuner vid mottagande av ensamkommande barn och unga finns en kombination av ersättningar enligt schablon och ersättningar utifrån faktiska kostnader. Reglerna är dessutom till viss del olika för asylsökande ensamkommande barn respektive ensamkommande barn och unga med uppehållstillstånd. Bedömningen är att anvisningskommunen bör få en enhetlig och automatiskt utbetald ersättning per dygn för ensamkommande barn som anvisats kommunen. Ersättningen bör vara densamma för ensamkommande barn som är asylsökande respektive har uppehållstillstånd. Den nya placeringsformen stödboende som infördes i januari 2016 innebär att det finns en ökad flexibilitet och möjlighet till placeringar utifrån individens behov och mognad. I propositionen om den nya placeringsformen (prop. 2015/16:43 Stödboende en ny placeringsform för barn och unga) skrev regeringen att stödboende är tänkt som ett placeringsalternativ för unga i åldern 18 20 år, 36

men om det finns särskilda skäl ska även 16- och 17-åringar kunna bli aktuella för placering i ett stödboende. Barn i åldern 16 17 år ska endast kunna placeras i stödboende om det finns särskilda skäl. Socialnämnden ska i varje enskilt fall bedöma om det kan finnas särskilda skäl. Särskilda skäl kan vara att barnet bedöms vara moget och förberett för att på ett bra sätt klara av att bo och leva i ett eget boende, att barnet anses moget i övrigt och att barnet själv har uttryckt en önskan att bo i ett eget boende. När Socialstyrelsens föreskrifter är utfärdade och Inspektionen för vård och omsorg har prövat ansökningar om tillstånd för stödboenden, bedöms den nya placeringsformen kunna tillämpas i betydligt större utsträckning. Gruppen 16 17-åringar är stor och en betydande andel av dem kommer sannolikt att placeras i stödboende. Därigenom kommer de genomsnittliga kostnaderna för placeringarna av ensamkommande barn kunna sänkas. Den genomsnittliga ersättningen för asylsökande ensamkommande barn och ensamkommande barn under 18 år med uppehållstillstånd som betalades ut under 2014 motsvarade 1 500 kr per dygn efter justering för prisutvecklingen (se vidare avsnitt 4.4). Bedömningen är att schablonen för mottagandet av asylsökande ensamkommande barn och ensamkommande barn med uppehållstillstånd bör vara 1 350 kronor per dygn. Ersättningen bör betalas ut automatiskt i efterskott för ett kvartal i taget fram tills barnet fyller 18 år eller tills kommunen meddelar att kommunen inte längre har kostnader för barnet. Rätten till ersättning bör upphöra om kommunens kostnader för barnet upphör t.ex. för att barnet lämnar landet. Rätten till ersättning bör också upphöra om barnet återförenas med sina föräldrar. 37

3.5 Begränsad möjlighet till ersättning för asylsökande ensamkommande unga i åldern 18 20 år Bedömning: När det gäller asylsökande ensamkommande unga som har fyllt 18 men inte 21 år bör kommunen enbart ha rätt till ersättning för dem som är placerade med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och för dem med motsvarande vårdbehov men som är placerade med stöd av socialtjänstlagen (SoL). Ersättning för faktiska kostnader bör betalas ut i efterskott efter ansökan. När asylsökande fyller 18 år träder de bestämmelser som gäller vuxna asylsökande in. Den som är 18 år har enligt 14 LMA rätt till logi på en förläggning. Bedömningen är att asylsökande ensamkommande unga som har fyllt 18 år i normalfallet ska bo på en förläggning enligt LMA. Bedömningen är att enbart asylsökande ensamkommande unga som har fyllt 18 men inte 21 år som har ett omfattande vård- och behandlingsbehov bör vara fortsatt placerade. För asylsökande ensamkommande unga som har fyllt 18 år men inte 21 år har en kommun enligt förordningen om statlig ersättning för asylsökande m.fl. rätt till ersättning för kostnader för vård enligt socialtjänstlagen (2001:453), förkortat SoL, eller lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortat LVU, om vården påbörjats före 18 års ålder. Rätten till ersättning för fortsatt placering bör begränsas till dem som är placerade med stöd av LVU eller för dem med motsvarande vårdbehov men som är placerade med stöd av SoL. De placeringar enligt SoL som ersätts bör vara de placeringar som görs med samma grund som en placering med stöd av LVU, men där den enskilde samtycker till vården vilket innebär att beslutet då fattas med stöd av SoL. Dessa kostnader bör ersättas efter ansökan om ersättning för faktiska kostnader (se vidare avsnitt 3.8). 38

3.6 Schablonersättning för ensamkommande unga i åldern 18 20 år med uppehållstillstånd Bedömning: Anvisningskommunen eller den kommun som ärendet flyttats över till bör få en automatiskt utbetald ersättning på 750 kronor per dygn för ensamkommande unga som har fyllt 18 men inte 21 år och har uppehållstillstånd. Rätten till ersättning bör förutsätta att den unga är folkbokförd i anvisningskommunen eller den kommun som ärendet har flyttats över till. Den unga bör också ha fått studiehjälp för studier på gymnasial nivå under någon av månaderna i det kvartal som ersättningen avser. Kommunens rätt till ersättning bör upphöra när en person beviljas etableringsersättning eller om den ungas föräldrar anländer till Sverige. Med nuvarande regler är placering med stöd av SoL eller LVU en förutsättning för att kommunen ska ha rätt till ersättning för mottagandet av ensamkommande unga som har fyllt 18 men inte 21 år och har uppehållstillstånd. Enligt 29 i förordningen om statlig ersättning för insatser för vissa utlänningar har kommunen rätt till ersättning för kostnader för sådan vård i annat hem än barnets eget som ges med stöd av SoL eller LVU. Schablonersättning för ensamkommande unga i åldern 18 20 år med uppehållstillstånd Nuvarande regelverks utformning innebär att kommunerna inte har ekonomiska drivkrafter att ompröva ett placeringsbeslut även när den unga inte längre har sådana vårdbehov som motiverar en placering. Bedömningen är att ensamkommande unga i åldern 18 20 år i normalfallet inte skulle behöva vara placerade med stöd av SoL eller LVU. Med ensamkommande unga avses här ensamkommande barn som har fyllt 18 men inte 21 år. Bedömningen är att statlig ersättning till kommunerna för mottagandet av ensamkommande unga i åldern 18 20 år med uppehållstillstånd bör betalas i form av en enhetlig schablon utan att placeringsbeslut krävs. Det innebär att kommunerna får ökad 39

flexibilitet att hitta olika former av boenden utifrån individens behov. De boenden som kan vara aktuella för unga som har fyllt 18 men inte 21 år och som inte har behov av att vara placerade kan vara hyreslägenheter i kommunalt ägda bolag eller lägenheter som kommunen hyr av privata fastighetsägare. Andra former av boenden som kan bli aktuella är studentlägenheter. Det kan även handla om att skapa lösningar som motsvarar elevhem eller boende på folkhögskolor med internat. I de fall det finns särskilda vårdbehov kan placeringsbeslut med stöd av SoL eller LVU vara motiverat (se även avsnitt 3.8). Olika former av boenden kommer att innebära att kostnaderna per dygn får en större spridning. Schablonen bör motsvara de genomsnittliga kostnaderna för boende, omsorg och eventuell vård eller behandling som kommunerna kan förväntas ha för unga som har fyllt 18 men inte 21 år. Under 2014 betalade Migrationsverket i genomsnitt 1 500 kronor per dygn för placeringar enligt SoL som kommunerna ansökte om ersättning för utifrån faktiska kostnader. En schablonersättning på 750 kronor per dygn bedöms täcka kommunernas genomsnittliga kostnader framöver, eftersom kravet på placering tas bort och kommunen därigenom kommer att kunna erbjuda mindre kostsamma boendelösningar. Genomsnittskostnaden bör också kunna minska i förhållande till tidigare år till följd av den nya placeringsformen stödboende som finns från och med 2016. När föreskrifter för placeringsformen finns klara och verksamhet har kunnat byggas upp i kommunerna, bedöms stödboende kunna svara för en betydande andel av placeringarna av unga i åldern 18 20 år. Schablonen bör utbetalas till anvisningskommunen eller den kommun som har tagit över socialnämndens ansvar för den unge. Ersättningen bör betalas ut automatiskt kvartalsvis i efterskott. Automatisk utbetalning av schablon För att möjliggöra en automatisk utbetalning av schablonen är bedömningen att utbetalningen bör kopplas till att den person som ersättningen avser har fått studiehjälp för studier på gymnasial nivå från Centrala studiestödsnämnden (CSN) under någon av de månader som den kvartalsvisa utbetalningen avser. 40

Kommunens ersättning bör kopplas till att studiehjälp har betalats ut under någon månad i det kvartal som ersättningen avser. Migrationsverket behöver då inte kontrollera vilken månad utbetalningen avser. Även om ansökan om studiehjälp tar tid kan utbetalningen ha hunnit göras innan den kvartalsvisa utbetalningen görs. Ersättningen till kommunen behöver inte heller korrigeras retroaktivt om den unges studiehjälp skulle korrigeras retroaktivt. Kravet på studiehjälp bör förhindra att ersättning betalas ut automatiskt för unga som är självförsörjande eftersom det kan antas att en person som studerar på gymnasial nivå i normalfallet inte samtidigt kan försörja sig själv. Uppgiften leder dock inte till någon fullständig överensstämmelse i detta avseende men mot bakgrund av den administrativa förenkling som uppnås bedöms detta vara godtagbart. Studiehjälp kan lämnas som längst till och med det första kalenderhalvåret det år den studerande fyller 20 år. Kravet på att den unga ska ha fått studiehjälp för att kommunen ska ha rätt till schablonersättning bör därför leda till att den tid kommunerna kan få schablonersättning för blir kortare än den tid för vilken den nuvarande ersättningen kan lämnas. Unga som fortsätter att studera efter vårterminen det år han eller hon fyller 20 år har rätt till studiemedel som består av studiebidrag och studielån som är anpassat för att en person ska kunna betala för eget boende. Att kommunen får schablonersättning för denna grupp är inte rimligt och därför bör schablonersättning inte lämnas för unga som får studiemedel. Att schablonersättningen betalas ut så länge som den unge har möjlighet att få studiehjälp ger ekonomiska drivkrafter för kommunen att erbjuda gymnasieutbildning som är utformad så att den enskilde kan och vill fortsätta studera så länge han eller hon kan få studiehjälp. För att inte kopplingen till studiehjälpen ska leda till att kostnader för en grupp som med nuvarande regler täcks av staten helt och hållet tas bort bör kommunen ha rätt till ersättning för kostnader för försörjningsstöd till nyanlända som har fyllt 18 men inte 21 år efter att möjligheten till studiehjälp har upphört enligt vad som beskrivs i avsnitt 3.8. Schablonersättningen bör inte betalas ut om den unga har rätt till etableringsersättning. När en person beviljas etableringsersättning lämnar Arbetsförmedlingen uppgift till Migrationsverket 41

och CSN om bl.a. under vilken tidsperiod etableringsersättning lämnas eller har lämnats. Kommunens rätt till ersättning bör upphöra från och med den dag en person beviljas etableringsersättning. För den automatiska ersättningen bör det vidare krävas att den unga är folkbokförd i anvisningskommunen vilket förhindrar att ersättning betalas ut automatiskt för unga som flyttat ifrån kommunen och som kommunen därmed inte har några kostnader för. Däremot kommer ersättningen att betalas ut för unga som ordnat boende på egen hand i anvisningskommunen. Till skillnad från den automatiska schablonersättningen för barn bör kommunen ha rätt till denna ersättning när förutsättningarna för ersättning är uppfyllda. Detta ska gälla även om det i teorin kan finnas unga där förutsättningarna är uppfyllda utan att kommunen har några kostnader, t.ex. om en ung person bor kvar i anvisningskommunen men bor tillsammans med någon och klarar sig på studiehjälpen. Kommunerna bör därför inte vara skyldiga att anmäla att kostnader upphört. Ensamkommande unga över 18 år som anvisas till kommun efter beslut om uppehållstillstånd Asylsökande ensamkommande barn som fyller 18 år är med nuvarande regler vanligtvis fortsatt placerade i kommunen. Enligt de bedömningar som presenteras i denna promemoria kommer asylsökande ensamkommande barn som fyller 18 år under asyltiden i normalfallet att vistas på anläggningsboende(se avsnitt 3.5). Det innebär att ensamkommande unga som beviljas uppehållstillstånd efter att de har fyllt 18 år kommer att anvisas med stöd av lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning. Dessa individer bör även efter att de blivit anvisade till kommun med stöd av denna lag omfattas av schablonersättningen. Om denna grupp inte skulle omfattas av schablonersättningen, skulle enbart det faktum att Migrationsverket har långa handläggningstider leda till att kommunen blir utan ersättning för en grupp som annars skulle omfattas av statlig ersättning till kommunerna om handläggningstiderna var kortare. 42

3.7 Ersättning för ensamkommande barn och unga som är placerade i annan kommun än anvisningskommunen Bedömning: När ensamkommande barn och unga är placerade i en annan kommun än anvisningskommunen och ansvaret för ärendet har flyttats över till socialnämnden i den kommun där barnet eller den unga bor, bör ersättningen betalas ut till den kommun där barnet eller den unga bor. När socialnämnden i anvisningskommunen har kvar ansvaret för barnet eller den unga och placeringen är i en annan kommun, bör ersättningen betalas till anvisningskommunen. Begränsning av anvisningskommunernas möjlighet att placera anvisade barn i annan kommun För att alla kommuner ska kunna fullgöra sitt ansvar när det gäller mottagandet av ensamkommande barn och unga behövs en jämnare fördelning av mottagandet mellan kommunerna. Regeringen gav den 28 januari 2016 Migrationsverket i uppdrag att ta fram en ny modell för anvisning av asylsökande ensamkommande barn med syfte att en jämnare fördelning av mottagandet mellan kommunerna skulle uppnås. Den nya anvisningsmodellen tillämpas sedan den 1 april 2016. Utgångspunkten för mottagandet av ensamkommande barn och unga bör vara att anvisningskommunen behåller ansvaret samt att placering sker i den kommunen. Bedömningen är att möjligheten att placera ensamkommande barn och unga i annan kommun bör begränsas. Inom Regeringskansliet bereds förslag som avser att begränsa möjligheten för en anvisningskommun att placera barn i andra kommuner. Inriktningen är att en departementspromemoria (Ds) med förslag om ändring i LMA ska remitteras. 43

Ersättning när ensamkommande barn och unga är placerade i annan kommun än anvisningskommunen Utgångspunkten i denna promemoria är att ersättningen till kommuner för mottagandet av ensamkommande barn och unga i huvudsak ska baseras på schabloner. När ensamkommande barn och unga är placerade i en annan kommun än anvisningskommunen, kan problem uppstå gällande vilken kommun som ska ha rätt till ersättningen för mottagandet. Det kommer därför att finnas behov av att reglera hur ersättningen i sådant fall ska betalas ut. Schablonersättning för ensamkommande barn och unga utbetalas som grundregel till anvisningskommunen (se avsnitt 3.4 och 3.6). Om anvisningskommunen placerar ensamkommande barn och unga i en annan kommun, kan kommunerna träffa en överenskommelse om att socialnämndens ansvar övergår till den kommun där barnet bor. I det fall s.k. överflyttning av ärendet sker enligt 2 a kap. 10 SoL bör anvisningskommunen anmäla det till Migrationsverket, så att ersättningen i stället kan utbetalas till bosättningskommunen. Såväl asylsökande ensamkommande barn som ensamkommande barn med uppehållstillstånd placeras med stöd av SoL och i vissa fall med stöd av LVU. För asylsökande ensamkommande unga är bedömningen att de i normalfallet inte ska vara placerade utan i stället bo på förläggning (se avsnitt 3.5). I de fall asylsökande ensamkommande unga är placerade med stöd av LVU eller har motsvarande vårdbehov men är placerade med stöd av socialtjänstlagen (SoL) bör ersättning för faktiska kostnader betalas efter ansökan. När ensamkommande barn och unga med uppehållstillstånd är placerade i annan kommun bör ersättning motsvarande respektive schablon utbetalas (se vidare avsnitt 3.4 och 3.6). 44

3.8 Ersättning för faktiska kostnader i vissa särskilda situationer Bedömning: För asylsökande ensamkommande barn samt ensamkommande barn och unga med uppehållstillstånd som är placerade med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) eller med stöd av socialtjänstlagen (SoL) i fråga om de som har motsvarande vårdbehov, bör kommunen få ersättning för faktiska kostnader. Ersättning för faktiska kostnader bör betalas ut i efterskott efter ansökan. Kommunen bör ansöka om ersättningen kvartalsvis i efterskott, senast inom sex månader efter den sista månaden i det kvartal som ersättningen avser. Har kommunen fått automatiskt utbetald ersättning för den person och den tidsperiod som ansökan avser, bör inte ersättning för faktiska kostnader betalas ut. För unga som har fyllt 18 men inte 21 år, saknar föräldrar i landet och som kommunen inte har rätt till schablonersättning för bör kommunen ha rätt till ersättning för kostnader för försörjningsstöd. Ersättning för kostnader för försörjningsstöd bör betalas ut i efterskott efter ansökan. Ansökan bör göras senast sex månader efter den månad som ersättningen avser. Bedömningen är att den nuvarande möjligheten till ersättning för faktiska kostnader för placering enligt LVU bör finnas kvar för både asylsökande och ensamkommande barn och unga med uppehållstillstånd. Antalet placeringar är litet, men de kan vara mycket kostsamma för kommunen. Möjligheten bör även omfatta de placeringar som görs på motsvarande grunder som för placering enligt LVU men där samtycke från den enskilde, dennes gode man eller särskild förordnad vårdnadshavare innebär att placeringen kan göras frivilligt enligt SoL. För asylsökande över 18 år bedöms detta i enlighet med beskrivningen i avsnitt 3.5 vara de enda kostnader som kommunen har möjlighet att få ersättning för, eftersom asylsökande över 18 år i normalfallet ska vistas i anläggningsboende. Kommunen bör ansöka om ersättningen kvartalsvis i efterskott, senast inom sex månader efter den sista månaden i det kvartal som ersättningen avser. Har kommunen fått schablonersättning för den 45

person och den tidsperiod som ansökan avser bör ansökan om ersättning för faktiska kostnader inte beviljas. För ensamkommande unga som har fyllt 18 men inte 21 år och har uppehållstillstånd samt saknar föräldrar i landet, men som inte omfattas av någon av de andra ersättningarna för att de inte har studiehjälp eller är folkbokförda i anvisningskommunen, bör folkbokföringskommunen ha rätt till ersättning för kostnader för försörjningsstöd. Utan denna möjlighet skulle det finnas unga som omfattas av det nuvarande ersättningssystemet, men som kommunen inte får ersättning för med de nya bestämmelserna. Eftersom gymnasieskolan är en skolform som är frivillig för unga att delta i kan det handla om ensamkommande unga med uppehållstillstånd som väljer att inte gå i gymnasieskolan. Det kan också handla om ensamkommande unga som inte klarar av att gå i gymnasieskolan. Eftersom den schablonersättning som kommunen bedöms få för unga som får studiehjälp kommer att vara högre än den ersättning de kan få för faktiska kostnader för ekonomiskt bistånd för dem som inte går i gymnasieskolan får kommunen dock starka drivkrafter att erbjuda gymnasieutbildning som är anpassad till den unges behov och förutsättningar. Sådana drivkrafter är önskvärda för att den enskilde ska ges möjlighet till gymnasiestudier och därmed bättre förutsättningar för etablering på arbetsmarknaden och i samhällslivet. Kommunen bör inte bli helt utan ersättning för att en nyanländ väljer att avstå eller inte klarar av att bedriva gymnasiestudier. Mot bakgrund av detta bedöms det vara en rimlig avvägning att kommunen har rätt till ersättning för försörjningsstöd till denna grupp. Kravet på studiehjälp för schablonersättningen innebär att kommunen får schablonersättning för en kortare tid än den tid som den nuvarande ersättningen för boendekostnader kan betalas ut. Det är rimligt att kommunens ersättning blir lägre när den unga har uppnått den ålder då han eller hon inte längre har rätt till studiehjälp men det är inte önskvärt att kommunen ska bli helt utan ersättning för personer som omfattas av det nuvarande ersättningssystemet. En rimlig avvägning bör därför vara att möjligheten att få ersättning för försörjningsstöd sträcker sig lika långt i tid som den nuvarande ersättningen. 46

Kommunen bör ansöka om ersättning för försörjningsstöd kvartalsvis i efterskott senast inom sex månader efter den sista månaden i det kvartal som ersättningen avser. 3.9 Ikraftträdande m.m. Bedömning: Det nya ersättningssystemet bör träda i kraft den 1 januari 2017. För kostnader som uppkommit under 2016 bör ersättning lämnas enligt nuvarande reglering. Det bör vara möjligt att ansöka om ersättning för kostnader som uppstått före den 1 januari 2017 fram till den 1 juli 2017. Ändringarna i ersättningssystemen bör avse ersättningar för kostnader som uppstår från och med den 1 januari 2017. Ersättningar som betalas ut under 2017 och som avser kostnader för placeringar under 2016 omfattas därför inte. Med nuvarande regler har kommunerna möjlighet att en lång tid i efterhand ansöka om ersättning för belagda överenskomna platser och ersättning för faktiska kostnader för placeringar utöver överenskomna platser. För att undvika en långvarig och betungande administration bör en övergång från de nuvarande reglerna ske så snart som möjligt. För att begränsa tidsperioden som Migrationsverket måste hantera parallella ersättningssystem, bör en ansökan om ersättning för kostnader som uppstått före den 1 januari 2017 ha inkommit till Migrationsverket senast den 1 juli 2017 för att kommunen ska ha rätt till ersättning. 47

4 Konsekvensanalys 4.1 Inledning De senaste årens ökningar av antalet asylsökande ensamkommande barn medför att det är och kommer att vara många barn och unga som omfattas av kommunernas mottagande. Den kraftiga och snabba ökningen av antalet asylsökande har medfört att handläggningstiderna har ökat och det innebär en längre period som asylsökande. När ensamkommande barn och unga beviljas uppehållstillstånd är de ofta inom kommunens mottagande under flera år, oftast 3 5 år. Sammantaget omfattar mottagandet av ensamkommande barn och unga många individer under en lång tidsperiod. Det är nödvändigt med ett hållbart och förenklat regelverk för de statliga ersättningarna till kommunerna för mottagandet, så att kvaliteten och säkerheten för barn och unga kan upprätthållas samtidigt som statens sammantagna utgifter för mottagandet måste stå i proportion till behov hos individerna. Utgifterna för mottagandet av ensamkommande barn och unga kan inte tillåtas öka okontrollerat och måste också ställas i relation till andra prioriterade områden. Skattemedel ska användas på ett kostnadseffektivit sätt och omotiverat höga kostnadsökningar måste motverkas. Avsikten med statlig ersättning till kommunerna som i huvudsak baseras på schabloner är att begränsa statens sammantagna utgifter för mottagandet av ensamkommande barn och unga samtidigt som kommunerna ges ersättning för att klara av ett mottagande med hög kvalitet och säkerhet. Schabloner bedöms bidra till att effektivitetsvinster uppstår både för staten och för 48

kommunerna bl.a. till följd av att den administrativa bördan minskar. 4.2 Antalet ensamkommande barn och unga Enligt nuvarande regler för statlig ersättning till kommunerna omfattas asylsökande och ensamkommande barn och unga med uppehållstillstånd av samma regler när de är minderåriga som när de är unga vuxna, eftersom ersättningen till kommunerna betalas ut för unga som har fyllt 18 men inte 21 år förutsatt att placeringen skett före 18 års ålder. Till följd av att ett mycket stort antal ensamkommande barn har kommit till Sverige under de senaste åren kommer de statliga ersättningarna till kommunerna för mottagandet av ensamkommande barn att omfatta ett stort antal barn och unga. I tabell 4.1 redovisas en uppskattning av antalet asylsökande ensamkommande barn samt ensamkommande barn och unga som har beviljats uppehållstillstånd och som beräknas omfattas av de nya reglerna under perioden 2017-2020. Uppskattningen baseras på Migrationsverkets prognos (februari 2016) över antalet asylsökande som kommit hit som ensamkommande barn och beräknas omfattas av ersättningssystemet under tidsperioden 2017 2020. Beräkningarna som redovisas i tabell 4.1 baseras på antagandet att 25 procent av de asylsökande i gruppen kommer att vara över 18 år. Denna grupp består av individer som sökt asyl före 18 års ålder men fortfarande väntar på besked om uppehållstillstånd i första instans, men även av individer som väntar på besked i andra eller tredje instans respektive väntar på ett återvändande. Bedömningen att kommunen ska kunna få schablonersättning för unga över 18 år som får studiehjälp innebär att kommunen får ersättning för unga som inte är placerade, vilket kan öka gruppen som kommunen har rätt till ersättning för. Studiehjälp betalas ut som längst till och med vårterminen då den unga fyller 20 år. Denna begränsning av schablonersättningen innebär att antalet personer som kommunen får schablonersättning för minskar jämfört med nuvarande ersättning som ges som längst till och med att den unga fyller 21 år. Den sammantagna effekten är svår att bedöma. 49

Förändringarna innebär att kommunen får rätt till ersättning för försörjningsstöd för unga som är placerade men inte går i gymnasieskolan och som de med nuvarande regler kan få schablonersättning för. Antal 2017 2018 2019 2020 Asylsökande Ensamkommande barn under 18 år 25 500 25 000 16 000 13 000 Ensamkommande barn med UT under 18 år 10 000 22 000 16 000 11 000 Asylsökande fd. ensamkommande barn över 18 år 4 500 4 500 3 000 2 500 Ensamkommande unga med UT över 18 år 5 000 14 000 31 000 40 000 Summa under 18 år 35 500 47 000 32 000 24 000 Summa över 18 år 9 500 18 500 34 000 42 500 Källa: Migrationsverket (prognos i februari 2016) och egna beräkningar. 4.3 Ekonomiska konsekvenser för staten Till följd av den stora ökningen av antalet ensamkommande barn har statens utgifter för ersättning till kommuner för mottagandet av ensamkommande barn ökat avsevärt och förväntas fortsätta öka under kommande år. Förutom ett stort antal nya asylsökande ensamkommande barn, bidrar varaktigheten i mottagandet att kostnaderna blir höga både nu och under de kommande åren. Under 2016 beräknas statens utgifter för placeringskostnaderna för asylsökande ensamkommande barn och ensamkommande barn och unga med uppehållstillstånd bli ca 28 miljarder kronor (baserat på Migrationsverkets prognos i februari 2016). Förändringarna som redovisas i denna promemoria skulle dämpa kostnadsutvecklingen. Vissa av åtgärderna skulle innebära minskade utgifter i förhållande till nuvarande regler. Andra syftar till administrativ 50

förenkling men avser att täcka motsvarande kostnader som nuvarande ersättningar. Ingen enskild åtgärd beräknas ge ökade utgifter. Den rörliga ersättningen för kommunernas beredskap och kapacitet baseras på antalet ensamkommande barn som kommunen beräknas få anvisade. Denna ersättning skulle ersätta nuvarande ersättning för ej belagda platser och beräknas kosta 630 miljoner kronor 2017, vilket är lägre än beräknade utgifter enligt nuvarande regelverk. Schablonersättningen för barn på 1 350 kronor per dygn är lägre än den genomsnittliga ersättningen för kommunernas faktiska kostnader vid mottagande utöver de överenskomna platserna 2014 uppräknat till 2017 års priser. Den nya placeringsformen stödboende förväntas bidra till att de genomsnittliga kostnaderna ska kunna sänkas. Eftersom ersättningen för de överenskomna platserna i nuvarande system är 1 900 kronor per belagd plats uppstår en besparing när ersättningen för de belagda överenskomna platserna tas bort. Schablonersättningen till ankomstkommunerna är lagd på en nivå som är något högre i förhållande till det nuvarande systemet där ankomstkommunerna ansöker om ersättning för faktiska kostnader. Genom en ökad ersättning i schablonen bedöms ankomstkommunernas behov av att ansöka om ersättning med hänvisning till extraordinära kostnader minska. Schablonersättningen för utredning, transportkostnad och god man för asylsökande skulle betalas ut en gång i stället för att kommunerna behöver ansöka om ersättning för faktiska kostnader. Schablonen ger även kommunen ökad flexibilitet i hur medlen ska priorteras och användas inom kommunen. Sammantaget bidrar det till att minska den administrativa bördan för både kommunerna och Migrationsverket. Schablonersättningen bidrar även till att kommunerna snabbare får ersättning för sina kostnader. Att ungdomar som fyller 18 år under asyltiden hänvisas till anläggningsboenden innebär att staten kommer att ha kostnader för anläggningsboenden på ca 350 kronor per dygn fram till dess att den unga beviljas uppehålltillstånd eller får avslag på ansökan. Med nuvarande regler betalar staten i stället en betydligt högre ersättning per dygn och dessutom upp till 21 års ålder. 51

Schablonersättning på 750 kronor per dygn för unga vuxna som kommit som ensamkommande barn, har fyllt 18 men inte 21 år och som har beviljats uppehållstillstånd medför en utgiftsminskning för staten eftersom denna ersättning är lägre än både ersättningen för de överenskomna platserna och lägre än utgifterna för statlig ersättning utifrån faktiska kostnader för platser utöver de överenskomna platserna. Den enhetliga schablonen för dem som har fyllt 18 men inte 21 år skulle ge kommunerna ekonomiska drivkrafter att starta och upphandla stödboenden. Den nya placeringsformen bedöms göra det möjligt för kommunerna att sänka sina genomsnittliga kostnader. Om placering inte längre ska vara ett krav för ersättning bidrar det också till att kommunerna kommer att kunna sänka kostnaderna. Schabloner som inte är kopplade till placeringsform bedöms också bidra till att motverka kostnadsdrivande effekter. Eftersom de förändringar som beskrivs i promemorian ger kommunen både möjlighet och drivkraft att minska sina kostnader är bedömningen att statens kostnader bör kunna sänkas utan att kostnader vältras över på kommunerna. 4.4 Övriga konsekvenser för staten Om man skulle begränsa möjligheten till ersättning för faktiska kostnader för placering av asylsökande som har fyllt 18 men inte 21 år, skulle det innebära att Migrationsverkets ansvar för asylsökande personer i behov av anläggningsboende kommer att öka. De långa handläggningstiderna hos Migrationsverket gör att det rör sig om uppskattningsvis 7 000 unga över 18 år som beräknas bli hänvisade till anläggningsboende under 2017 och 2018 som med nuvarande regler i stället skulle varit inskrivna i mottagningssystemet som ensamkommande barn. Med de de nya ersättningsregler som beskrivs i promemorian kommer dessa personer i stället att erbjudas boende i Migrationsverkets anläggningsboende. Så långt det är möjligt bör anläggningsboende erbjudas i närheten av anvisningskommunen. Detta kommer att kräva såväl ökade personella resurser som behov av boenden för asylsökande ensamkommande unga vuxna inom Migrationsverkets mottagningsverksamhet. 52

Att överenskommelserna om mottagande av asylsökande ensamkommande barn och ensamkommande barn med uppehållstillstånd avskaffas bedöms leda till minskad administrativ börda för både länsstyrelserna och Migrationsverket. Åldersbaserade automatiskt utbetalade schabloner bedöms minska Migrationsverkets administrativa börda avsevärt eftersom handläggningen av ersättning för faktiska kostnader begränsas. 4.5 Konsekvenser för kommunerna Enligt de bedömningar som presenteras i denna promemoria ska statlig ersättning för kommunens mottagande av ensamkommande unga som har uppehållstillstånd och har fyllt 18 år utbetalas som en schablon. Det bör inte längre krävas placering med stöd av socialtjänstlagen (2001:453), förkortat SoL, för att statlig ersättning ska utbetalas till kommunen. Följdeffekten blir att kommunernas socialtjänster kommer att kunna fokusera på barn som är under 18 år samt de unga som har fyllt 18 år och har behov av fortsatt placering. Avsikten är att styra resurser till barn och till dem som är i störst behov av samhällets stöd. Bedömningen är att samhället i första hand bör fokusera på stöd och omsorg för barn under 18 år framför unga som har fyllt 18 år. Administrativt bör en automatiskt utbetald schablonersättning leda till förenklingar för kommunerna eftersom redovisning av belagda platser inte behöver ske och ansökan om ersättning för faktiska kostnader endast behöver ske i vissa särskilda situationer. Över 80 procent av de ensamkommande barnen har hittills varit i åldern 15 17 år när de söker asyl i Sverige. Andelen ensamkommande unga som har fyllt 18 år utgör därmed och kommer under kommande år att utgöra en stor andel av de ensamkommande barn och unga som är mottagna i kommunerna. Ett ersättningssystem som innebär att unga över 18 år i lägre utsträckning är placerade med stöd av SoL förväntas därför innebära en betydande avlastning för kommunernas socialtjänster. Den enskildes behov och mognadsnivå ska vara utgångspunkt för beslut om placering av barn och unga och för beslut om vilken form av boende som är bäst. Omkring hälften av de mottagna ensamkommande barnen har tagits emot utöver antalet överens- 53

komna platser och har därmed ersatts utifrån de faktiska kostnader som kommunerna har redovisat. Den oförutsedda kraftiga ökningen av antalet ensamkommande barn i kombination med nuvarande regelverk har medfört relativt dyra boendelösningar som inte har varit kopplade till högre kvalitet för ensamkommande barn och unga. Bedömningarna i denna promemoria innebär att kommunen får drivkrafter att hitta så kostnadseffektiva lösningar som möjligt. Asylsökande Med uppehållstillstånd Andel Snittkostnd Andel Snittkostnd Familjehem 27% 1 041 46% 824 HVB 53% 1 900 40% 2 535 Jourhem 10% 887 5% 788 LVU 3% 4 869 1% 4 041 Privat 6% 265 6% 280 Utslussning 0% 0 2% 1 331 Genomsnittlig kostnad exkl LVU 1 442 1 495 Genomsnittlig kostnad, KPI-uppräknat till 2017 1 476 1 530 Anm.: För asylsökande som placeras i HVB utgår schablonersättning 1 900 kr/dygn enligt gällande regelverk. Privat är Migrationsverkets benämning på placeringar i släktinghem. Innan förändringen i SoL 1 januari 2016, var det möjliget att placera unga över 18 år i s.k. utslussningsboenden. Källa: Migrationsverket och egna beräkningar. I tabell 4.2 redovisas andel barn som var placerade i olika former av boenden under 2014 och utbetald ersättning för faktiska kostnader för placeringar utöver de överenskomna platserna. Redovisningen i tabell 4.2 baseras på Migrationsverkets redovisning av utbetalda ersättningar för faktiska kostnader och indelning i olika former av boenden, vilket innebär att jourhem, LVU, privat placering och 54

utslussningsboende särredovisas även om de inte är några placeringsformer i formell mening. Schablonen för ensamkommande barn är inte avsedd att förändra kommunernas förutsättningar för kvalitet och säkerhet i mottagandet. Schablonen är något lägre än den genomsnittliga ersättningsnivån för mottagandet som kommunen med nuvarande regler fick ersättning för utifrån faktiska kostnader år 2014 uppräknat till 2017 års priser. Antagen fördelning Genomsnittlig dygnskostnad Dygnskostnad, KPI-uppräknat till 2017 Familjehem 38% 824 843 HVB 26% 2 535 2 593 Jourhem 1% 788 806 Privat 1% 280 286 Stödboende 34% 1 000 1 1 000 1 Genomsnittlig kostnad 100% 1 323 1 345 Anm.: Genomsnittlig dygnskostnad avser utbetalda ersättningar för faktiska kostnader 2014 för barn under 18 år med uppehållstillstånd som var placerade utöver överenskomna platser i respektive form av boende. LVUplaceringar eller motsvarande placeringar enligt SoL ingår inte i räkneexemplet. 1 Nuvarande schablon för stödboende. Källa: Migrationsverket och egna beräkningar. I tabell 4.3 och 4.4 redovisas två olika räkneexempel för ensamkommande barn under 18 år med uppehållstillstånd. Det bör noteras att nuvarande regelverk för ersättning skiljer sig åt mellan asylsökande ensamkommande barn och dem med uppehållstillstånd (se tabell 4.2). Asylsökande ensamkommande barn som placeras i HVB ersätts enligt schablon med 1 900 kronor per dygn. Detta innebär att genomsnittliga faktiska kostnader för HVB-placeringar utöver överenskommelser i räkneexemplen nedan, är betydligt högre än kostnaderna för HVB-placeringar för asylsökande. Under 2014 var ungefär hälften av de ensamkommande barnen med 55

uppehållstillstånd placerade utöver antalet överenskomna platser. Räkneexempel 1 baseras på genomsnittliga faktiska kostnader 2014 utöver överenskomna platser för de olika formerna av boenden som Migrationsverket registrerar för utbetalda ersättningar. I räkneexempel 2 används nuvarande schablon för överenskomna platser för HVB. I båda fallen används schablonen för stödboende. Räkneexemplen illustrerar möjliga fördelningar på olika former av boenden utifrån olika kostnadsnivåer som innebär att kommunen i genomsnitt får täckning för sina kostnader för sammansättningen av boenden. Antagen fördelning Genomsnittlig dygnskostnad Dygnskostnad, KPI-uppräknat till 2017 Familjehem 24% 824 843 HVB 44% 1 900 1 1 900 1 Jourhem 1% 788 806 Privat 1% 280 286 Stödboende 30% 1 000 2 1 000 2 Genomsnittlig kostnad 100% 1 344 1 349 Anm.: Genomsnittlig dygnskostnad avser utbetalda ersättningar för faktiska kostnader 2014 för barn under 18 år med uppehållstillstånd som var placerade utöver överenskomna platser i respektive form av boende. LVUplaceringar eller motsvarande placeringar enligt SoL ingår inte i räkneexemplet. 1 Nuvarande schablon för HVB. 2 Nuvarande schablon för stödboende. Källa: Migrationsverket och egna beräkningar. Användning av den nya placeringsformen stödboende för barn i åldern 16 17 år bedöms kunna bidra till kommunernas flexibilitet och individanpassning av placeringar. Placeringar i stödboenden kommer också att innebära att de genomsnittliga kostnaderna kommer att bli lägre i jämförelse med 2014 års kostnader (uppräknade till 2017 års prisnivå), då det tidigare endast fanns familjehem och hem för vård eller boende som placeringsformer. 56

Bedömningen är att ersättningen kommer att öka kommunernas efterfrågan på boendelösningar som ryms inom schablonen. Eftersom schablonen för unga som har fyllt 18 men inte 21 år bör vara lägre än nuvarande genomsnittliga ersättning, kommer kommunerna att behöva anpassa sina boendelösningar för dem som har fyllt 18 år. I tabell 4.5 redovisas boendeformer och genomsnittliga faktiska kostnader för unga över 18 år. Asylsökande Med uppehållstillstånd Andel Snittkostnd Andel Snittkostnd Familjehem 24% 1 072 20% 974 HVB 60% 1 900 41% 2 153 Jourhem 6% 1 023 1% 950 LVU 4% 4 386 1% 4 317 Privat 5% 402 1% 305 Utslussning 0% 0 37% 1 044 Genomsnittlig kostnad exkl. LVU 1 558 1 476 Genomsnittlig kostnad, KPI-uppräknat till 2017 1 594 1 510 Anm.. För asylsökande som placeras i HVB utgår schablonersättning 1 900 kr/dygn enligt gällande regelverk. Privat är Migrationsverkets benämning på placeringar i släktinghem. Innan förändringen i SoL 1 januari 2016, var det möjliget att placera unga över 18 år i s.k. utslussningsboenden. Källa: Migrationsverket och egna beräkningar. I tabell 4.6 och 4.7 redovisas två olika räkneexempel för ensamkommande unga över 18 år med uppehållstillstånd. Räkneexemplen illustrerar möjliga fördelningar på olika former av boenden utifrån olika kostnadsnivåer som innebär att kommunen i genomsnitt får täckning för sina kostnader för sammansättningen av boenden. Beräkningen baseras på genomsnittliga faktiska dygnskostnader för placering av unga i åldern 18 20 år med uppehållstillstånd utöver 57

överenskomna platser 2014 samt nuvarande schabloner för överenskomna platser respektive stödboende. Antagen fördelning Genomsnittlig dygnskostnad Dygnskostnad, KPI-uppräknat till 2017 Familjehem 10% 974 997 HVB 5% 2 153 2 203 Jourhem 1% 950 973 Privat 1% 305 324 Stödboende 33% 1 000 1 1 000 1 Ej placerade med stöd av SoL 50% 400 2 409 Genomsnittlig kostnad 100% 748 757 Anm.: Genomsnittlig dygnskostnad avser utbetalda ersättningar för faktiska kostnader 2014 för unga i åldern 18 21 år med uppehållstillstånd som var placerade utöver överenskomna platser i respektive form av boende. LVU-placeringar eller motsvarande placeringar enligt SoL ingår inte i räkneexemplet. 1 Nuvarande schablon för stödboende. 2 Motsvarar genomsnittlig månadskostnad 12 000 kr/mån för boende som inte kräver placering enligt SoL. Källa: Migrationsverket och egna beräkningar. 58

Antagen fördelning Genomsnittlig dygnskostnad Dygnskostnad, KPI-uppräknat till 2017 Familjehem 10% 974 997 HVB 8% 1 900 1 900 Jourhem 1% 950 973 Privat 1% 305 324 Stödboende 40% 800 800 Ej placerade med stöd av SoL 40% 400 1 409 Genomsnittlig kostnad 100% 748 757 Anm.: I detta räkneexempel baseras genomsnittligt dygnskostnad för HVB på nuvarande schablon för överenskomna platser, dvs. 1 900 kr/dygn. För stödboende antas dygnskostnaden i genomsnitt vara 800 kr/dygn. Genomsnittlig dygnskostnad när det gäller familjehem, jourhem och privat avser utbetalda ersättningar för faktiska kostnader för unga i åldern 18 21 år med uppehållstillstånd 2014. LVU-placeringar eller motsvarande placeringar enligt SoL ingår inte i räkneexemplet. 1 Motsvarar genomsnittlig månadskostnad 12 000 kr/mån för boende som inte kräver placering enligt SoL. Källa: Migrationsverket och egna beräkningar. Schablonerna bedöms leda till att efterfrågan på stödboenden kommer att öka. Att ersättningssystemet utformas så att asylsökande som har fyllt 18 men inte 21 år i normalfallet inte ska vara placerade enligt SoL innebär att efterfrågan på boenden för placeringar dämpas. De som får uppehållstillstånd före 18 års ålder kommer att vara kvar i kommunens omsorg. Regeländringarna innebär att de efter 18 års ålder inte behöver vara placerade med stöd av SoL för att statlig ersättning ska betalas ut till kommunen. Bedömningen är att ensamkommande unga som har fyllt 18 men inte 21 år kommer att vara placerade i lägre utsträckning än i dag. Antalet placerade barn och unga kommer dock sammantaget att fortsätta att öka mycket eftersom det skett en så stor ökning av antalet asylsökande ensamkommande barn. En del av gruppen ensamkommande unga i åldern 18 20 år kommer att få uppehållstillstånd efter att de har fyllt 18 år och har bott en tid i anläggningsboende. De kommer då att kunna omfattas 59

av en anvisning till en kommun enligt lagen (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning. Kommunen kommer därmed att vara skyldig att ta emot den nyanlände för bosättning i kommunen. För denna grupp ensamkommande unga bör kommunen få samma schablonersättning som för den grupp som är kvar i kommunen när de får uppehållstillstånd. De kommer därför att kunna erbjuda dem olika former av boenden utifrån individens behov. De boenden som kan vara aktuella för unga som har fyllt 18 men inte 21 år och som inte har behov av att vara placerade, kan vara hyreslägenheter i kommunalt ägda bolag eller lägenheter som kommunen hyr av privata fastighetsägare. Andra former av boenden som kan bli aktuella är studentlägenheter. Det kan även handla om att skapa lösningar som motsvarar elevhem eller boende på folkhögskolor med internat. Om individen bedöms ha behov av placering enligt SoL ges samma förutsättningar som för de ensamkommande unga som sedan tidigare är placerade i kommunen. Den schablonersättning som kommunen skulle få för unga som får studiehjälp, kommer att vara högre än den ersättning de kan få för faktiska kostnader för ekonomiskt bistånd för dem som inte går i gymnasieskolan. Därmed förstärks kommunens drivkrafter att erbjuda gymnasieutbildning som är anpassad till den nyanländes behov. Administrativt bör en automatiskt utbetald schablonersättning leda till förenkling för kommunerna eftersom redovisning av belagda platser och ansökan om ersättning för faktiska kostnader inte behöver göras. 4.6 Konsekvenser för ensamkommande barn och unga Nuvarande regelverk kan innebära negativa konsekvenser för ensamkommande barn till följd av att det krävs att även ensamkommande unga ska vara placerade med stöd av SoL för att kommunerna ska få statlig ersättning. Kommunerna har haft ekonomiska drivkrafter att placera unga som fyller 18 år även när det har saknats vårdbehov. Möjligheten för kommunerna att få 60

statlig ersättning upp till den unga fyller 21 år har sannolikt medfört ett större antal pågående ärenden att hantera och följa upp för socialtjänsten än vad som är motiverat utifrån individernas vårdbehov. Med de bedömningar som görs i denna promemoria, kommer kommunerna kunna få en schablonersättning för ensamkommande unga över 18 år som beviljats uppehållstillstånd utan krav på beslut om placering enligt SoL. Bedömningen är att det kommer att frigöra resurser vid socialtjänsten i kommunerna som i stället kan användas till stöd- och vårdinsatser för barn och unga som är i behov av det. Bedömningarna i denna promemoria innebär att kommunen får drivkrafter att hitta så kostnadseffektiva lösningar som möjligt, vilket endast är en nackdel för den enskilde om det samtidigt innebär dåliga lösningar. Utvecklingen på senare tid har visat att dyrast inte alltid innebär bästa kvalitet i detta sammanhang. Regelverkets utformning och stor efterfrågan på boenden har gjort det möjligt att ta ut höga priser per dygn, men som inte har motsvarat högre kvalitet när det gäller boende och omsorg. Ungdomar som fyller 18 år under asyltiden kommer att behöva flytta till anläggningsboenden. De behöver dessutom flytta igen när de får uppehålltillstånd och anvisas med stöd av lagen om gemensamt mottagande. I möjligaste mån bör de erbjudas anläggningsboende i den kommun de vistats i, men det kommer inte att finnas några garantier för att så alltid blir fallet. 4.7 Övriga konsekvenser Fortsatt ökning av antalet ensamkommande barn inom mottagandet kommer att innebära en fortsatt stor efterfrågan på olika former av boenden. Det innebär att det sannolikt kommer att behövas både boenden i kommunal och privat regi. Bedömningarna som görs i denna promemoria har inte några några nämnvärda konsekvenser för det civila samhällets organisationer. Bedömningen i denna promemoria är att överenskomna platser har spelat ut sin roll när de inte längre har någon större betydelse för anvisningen av asylsökande barn och inte heller ligger till grund 61

för statlig ersättning till kommunerna. En övervägande majoritet av de ensamkommande barnen är pojkar. De överenskomna platserna i det nuvarande regelverket kan avse olika grupper, t.ex. finns det särskilda överenskommelser för flickor. Även när de överenskomna platserna tas bort bör det vara möjligt för Migrationsverket att beakta att alla kommuner kanske inte kan ha boenden för flickor. Kommunens möjlighet att erbjuda boenden för flickor bör kunna vägas in vid valet av kommun som ska anvisas att ta emot barnet. Borttagandet av överenskommelser om platser för mottagandet bedöms därför inte ha några nämnvärda effekter på jämställdheten. 62

Datum Dnr Dpl 2016-05-26 2016/IN151-1 Individnämnden Verksamhetsbeskrivning för Stödboende Sammanfattning Kommuner har en längre tid bedrivit olika boenden med visst stöd för ungdomar. De har benämnts t.ex. utslussboende eller träningslägenheter. I Lilla Edet har namnet varit Ungbo. En ändring i socialtjänstlagen (SoL) gör att dessa olika verksamheter bör benämnas Stödboende och det finns ett behov av att uppdatera tidigare verksamhetsbeskrivning för Ungbo. Bakgrund och generella regler Liksom i de flesta kommuner har Lilla Edets kommun mångårig erfarenhet att driva boende med stöd för ungdomar. I Lilla Edet har vi kallat det Ungbo. För några ungdomar har det varit ett steg att flytta hemifrån när hemmiljön är olämplig. För andra har det varit ett steg till helt självständigt boende efter en vistelse i familjehem eller på HVB. Förutom själva bostaden har personen kunnat få stöd av personal. Initialt har det kunnat vara en personalinsats varje dag för praktisk handledning kring t.ex. tvättstuga, sophantering och hushållsbudget. Efter några veckor är tyngdpunkten mer en kontakt kanske en gång i veckan/var 14 dag med personal som coach. Personalen ska vidare, vid behov, förmedla kontakter med till skola, sjukvård och socialtjänst vid ett eventuellt behov av mer kvalificerade insatser. Individens behov styr detta. Denna verksamhet har fungerat tryggt, säkert och utan konflikter. Från och med 2016-01-01 har i SoL införts en ny boendeform benämnd stödboende. Målgruppen är den samma som kommunens Ungbo. Boendet ska liksom tidigare vara inriktat på att på ett bra sätt förbereda den unge för ett självständigt boende. Skillnaden är att Ungbo begränsats till boende för 1-2 ungdomar per lägenhet medan stödboende medger betydligt fler boende, upp till 10-12 boende i ett mer kollektivt boende liknande t.ex. studentkorridor. Ett så omfattande kollektivboende medför att högre krav kan ställas på säkerhet än på en mindre lägenhet för 1-2 personer. Det är därför viktigt att definiera vad slags kvantitativt stödboende individnämnden avser att driva. Och definitionen är alltså att erbjuda ungdomar stödboende i form av boende för 1-2 ungdomar i lägenheter om oftast 2 r.o.k. Hur många sådana lägenheter det blir i kommunen beror på behovet, ett troligt maxantal i kommunen ligger på 7-10 stycken. Åldersgruppen för stödboende är ungdomar i åldern 16 20 år men för unga i åldern 16-17 måste boendet motiveras av särskilda skäl. Särskilda skäl kan, enligt propositionen (2015/16: 43) vara att den unge bedöms ha lämplig mogenhetsgrad och att barnet önskar ett mer självständigt boende. Stödboende i individnämndens regi är alltid ett erbjudande och ett helt frivilligt val för den enskilde. Lilla Edets kommun Besöksadress: Järnvägsgatan 12 Tel: 0520-65 95 00 E-post: kommunen@lillaedet.se 463 80 Lilla Edet Internet: www.lillaedet.se Fax: 0520-65 73 87 sid 1/6

sid- 2 - Stödboende behöver inte vara ensamt boende utan ungdomar kan dela en lägenhet med andra i stödboendet. Lägenheter och internat på folkhögskola nämns i propositionen som exempel på möjliga lokaler för stödboende. Vid så kvantitativt omfattande boende som t.ex. folkhögskoleinternat med kanske 10 30 platser bör den unge ha eget rum. I nu föreslaget stödboende med 2 boende krävs inte eget rum. Det kan dock vara lämpligt utifrån en viss ungdoms behov erbjuda ett ensamt boende i 1 r.o.k. Ungdomarna får inte ha eget hyreskontrakt på sin del i ett stödboende eller hyra ut eller upplåta yta till andra. Verksamheten riktar sig till mogna, relativt självgående ungdomar utan funktionshinder, vars fortsatta utveckling motverkas av att bo kvar i familjen eller i t.ex. i familjehem. Bistånd i form av stödboende är primärt ett bistånd i form av erbjudande av bostadsyta för boende, som kompletteras med vardagligt stöd vid behov. Det är kommunens erfarenhet av tidigare Ungbo att stödet i början kan vara dagligt för att sedan glesas ut allt eftersom behovet av stöd avtar. Stödboendet ska ge ungdomar det stöd de kan behöva, allt från hushållsgöromål till hushållsbudget och planering. Stödet ska leda till en god vardagsstruktur. Ungdomarna i stödboende ska vid behov få hjälp med eventuellt känslomässigt stöd kring, ensamhet eller andra problematiska situationer eller relationer. Stödboende förutsätter givetvis att den unge själv vill bo så. Men även, vid delat boende, att individerna känner att de tillsammans tar och har ett eget ansvar för boendet. Personal ska finnas tillgänglig vid de tider som behövs och beroende på de boendes behov. Den chef som driver och ansvarar för verksamheten ska ha lämplig utbildning. Personalen har oftast andra arbetsställen, men är organiserade så att de kan ge stöd till den unge i stödboendet. Varje boende har vidare sin socialsekreterare, utöver ärendeansvarig socialsekreterare, som följer den boende. Allt eftersom kommunen med tiden etablerar stödboendelägenheter ska de anmälas till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Registerkontroll ska göras före anställning av personal i verksamheten. Om personalen samorganiseras med kommunens HVB behöver i allmänhet inte något nytt utdrag göras. Upprättade handlingar som rör den unges boende ska inte gallras. Offentlighets- och sekretesslagens bestämmelser gäller som i andra liknande socialtjänstverksamheter. Förälders rätt till barnbidrag och/eller underhållsstöd upphör när barnet bor i stödboende. Förälder är ersättningsskyldig när dess barn bor i stödboende om ersättning inte ges från Migrationsverket. Även ungdomar i stödboende ska ha en tydlig genomförandeplan, så att de kan lotsas ut på ordinarie bostadsmarknad. Stödboende, så som kommunen kommer att bedriva det, har principiella likheter med ordinärt boende där t.ex. en funktionshindrade person bor och får hemtjänst. Stödboende är dock inte någon öppenvårdsinsats men kan kombineras med sådan t.ex. kontaktperson. För att klara boendeformen så bedöms funktionshindrade unga oftast få ett mer ändamålsenligt boende i familjehem, egen lägenhet med mer omfattande stöd eller annan lösning. Socialförvaltningen utser handläggare av hyreskontrakt med fastighetsägare och sammanhängande administration av lägenheterna. Ungdomens socialsekreterare ansvarar för biståndsförslag, boendeavtal, arbetsplan och övrig handläggning kring klienten. sid 2/6

sid- 3 - Brandskydd Denna beskrivning i sin helhet innehåller även en redovisning av brandskyddet i verksamheten. Till varje specifik lägenhet som individnämnden hyr för att etablera ett stödboende ska fastighetsägarens redovisning av hur brandskyddet är ordnat inhämtas. Verksamhetsbeskrivningen samt fastighetsägarens redovisning av hur brandskyddet är anordnat utgör den samlade dokumentationen om hur brandskyddet är anordnat. Den praktiska verksamheten Ett stödboende är kopplat personal- och ledningsmässigt till närmast belägna HVB (för närvarande Etaget och Annexet). Boende i stödboendet kan därmed dygnet runt komma i kontakt med personal. Personal från HVB har tillsyn och ger det stöd som behövs i stödboendet. Det kan vara lämpligt att personal finns lätt tillgänglig på morgon och eftermiddag i samband med skolgången, samt inför aktiviteter på helger och skollov. Barn och unga som tidigare bott på kommunens HVB tar med sig sina tillhörigheter, i övrigt är bostaden möblerad. IFO svarar även för möblering och grundutrustning i det gemensamma köket. Personen får sin försörjning genom studiebidrag, studiemedel från CSN och vid behov kompletterande försörjningsstöd. Vägledande bestämmelser p 51 innehåller riktlinjer i fall den boende är ensamkommande. Barn och unga i stödboende ska, vara tillförsäkrade kommunalt feriejobb och på samma grunder som andra unga som får stöd av IFO. Har barnet eller den unge vårdnadshavare, god man eller särskilt förordnad vårdnadshavare ska de/den ha godkänt inflyttning till stödboendet. Den boende har tillgång till boendehandläggare och socialsekreterare för frågor som rör bostaden respektive utrustning. Den boende har per automatik tillgång till socialsekreterare för mer kvalificerade hjälpbehov och stöd. Brandvarnare ska finnas i varje rum och kök. Brandsläckare och brandfilt ska finnas i varje lägenhet. Personen mister omgående sin plats om genomförandeplan eller boenderegler inte följs. Boende beviljas som längst tills ungdomen fullgjort en gymnasieutbildning eller till ungdomen fyllt 21 år. Senast vid inflyttningsdagen ska ungdomarna få god information om brandsäkerhet och hur brandskyddsutrustningen fungerar av personal med brandskyddsombudskompetens. Verksamhetens chef tillser att brandskyddsutrustningen är underhållen och att den kompletteras vid behov. Avstämning av detta ska ske vid behov dock minst en gång per månad. Beslut om boende i stödboende föreslås tills vidare vara delegerat till arbetsutskottet, eftersom det dels är en ny boendeform och dels att säkra rutiner behövs etableras bl.a. inför start av verksamheten och återkrav. sid 3/6

sid- 4 - Regler för boendet Ungdomen ska följa den arbetsplan som upprättats i syfte att uppnå etablering och integration i det svenska samhället. Detta villkor är grundläggande. Följande villkor har mer karaktär av ordningsföreskrifter för att boendet ska fungera bra. Personalen har nyckel till bostaden och använder den, vid behov, vid tillsyn Ungdomen ska vårda sitt boende och inventarierna väl, och IFOs allmänna bestämmelser för boende och sociala kontrakt ska följas. Därutöver ska det tydligt framgå att ungdomarna kommer att ta ett gemensamt ansvar för boendet. Ungdomen får inte ha någon inneboende eller övernattande gäster. Det är förbjudet att ha husdjur i bostaden och rökning i bostaden är inte tillåtet. Alkohol, droger, vapen eller vapenliknande föremål i bostaden är givetvis inte tillåtet. Det är heller inte tillåtet att utöva annan kriminell verksamhet i bostaden. Våld, hot om våld eller annat brott mot boende, personal eller annan av nämnden anlitad person är givetvis heller inte förenligt med boende i stödboende. Ungdomen ska omgående meddela om han/hon får en inkomst eftersom pengar till försörjning ska reduceras med motsvarande belopp Ungdomen förbinder sig att vid flyttning tömma och städa sitt boenden och eventuella förråd. Egendom som lämnas kvar tillfaller efter 3 månader Individnämnden. Reglerna för själva boendet överensstämmer i stort med de regler som finns gällande nämndens sociala kontrakt. Konsekvens av stödboendeplats i förhållande till Migrationsverket. Varje plats i stödboende för ensamkommande ungdomar sänker kommunens måluppfyllelse, vilket innebär att fler ensamkommande ungdomar kommer att anvisas till kommunen jämfört med om kommunen inte har stödboendeplatser. Enligt uppgift håller berört departementet på att ta fram förslag på att den bestämmelsen, som nu finns i SFS 2010:1122 30, ska tas bort. Konsekvens av stödboendeplats i förhållande till Boverket Verksamheten gäller att erbjuda boende i stödboende till ungdomar som är fullt ut beredda att ta gemensamt ansvar för den lägenhet/bostad de disponerar ett frivilligt avtal/arbetsplan om gemensamt ansvar är en förutsättning för att bo i stödboende. Ett delat boende torde ge större säkerhet vid t.ex. brand jämfört med ensamt boende i egen lägenhet. Konsekvens av stödboendeplatser i förhållande till detaljplan Stödboende är en boendeform som endast kan förläggas till fastigheter som har boende som ändamål. Stödinslaget är marginellt i förhållande till boendeinslaget. sid 4/6

sid- 5 - Konsekvens i förhållande till IVO Till skillnad från privata utförare behöver kommuner behöver inte ansöka om tillstånd för att bedriva stödboende. Däremot måste kommunen anmäla de verksamheter socialtjänsten bedriver, t.ex. en stödboendelägenhet. IVO har rätt att göra en verksamhetstillsyn på ett stödboende om den boende medger det. En vägledning kan därför vara hur IVO vill att en ansökan ska se ut vad gäller brandskydd: I ansökan ska det finnas uppgift om hur brandskyddet är ordnat. Det kan till exempel vara en skriftlig redogörelse över hur brandskyddet är ordnat (som ägaren av fastigheten har ansvar för att upprätta enligt 2 kap. 3 lag (2003:278) om skydd mot olyckor) eller en redogörelse för eventuell kontakt med räddningstjänsten. Uppfattar IVO redogörelsen som otillräcklig kan IVO komma att skicka den på remiss till brandmyndigheten i den kommun där verksamheten är belägen. Brandmyndigheten får då avgöra om sökanden har förutsättningar att bedriva verksamheten på ett brandsäkert sätt. Avser ni att bedriva verksamheten i olika lägenheter så ska ni beskriva hur ni har ordnat brandskyddet för varje lägenhet. Sammanfattningsvis medger lagändringen i SoL att verksamheten Ungbo kan bedrivas även fortsättningsvis, men döps om till Stödboende. Som framgår av verksamhetsbeskrivningen är boendet ett erbjudande under förutsättning att de som delar en lägenhet tar gemensamt ansvar för boendet på samma sätt som andra ungdomar måste göra som delar lägenhet Stödboendet är ett steg för ungdomarna för att etablera sig på bostadsoch arbetsmarknaden. Förslag till individnämnden Verksamhetsbeskrivningen godkänns Emil Gusteus enhetschef Karl Willborg projektledare Bilaga 1. Sammanställning av brandskyddsåtgärder sid 5/6

sid- 6 - Bilaga 1 (2016/IN151) Sammanställning av brandskyddsåtgärder i varje stödboende Antal boende i en lägenhet om 2 r.o.k. ska vara högst 2. Endast i undantagsfall lämnas erbjudande om ensamboende med den risk det innebär att bo ensam. Boendet är ett erbjudande där de som ska dela lägenhet är införstådda med att ha och att ta ett gemensamt ansvar för lägenheten. Verksamheten erbjuds endast till ungdomar som har god förmåga till att vara självgående och mogna för mer självständigt boende som stödboende är. De boende är från dag ett instruerade, övade och ska kunna använda brandskyddsutrustningen i lägenheten Ungdomar med psykiska eller fysiska funktionshinder erbjuds inte stödboende. Oftast gäller eget boende för dem kompletterat med hemtjänst och/eller boendestöd. Före en lägenhet används som stödboende ska fastighetsägarens brandskyddsbeskrivning inhämtas och dokumenteras. Brandvarnare ska finnas i varje rum och kök. Brandsläckare och brandfilt ska finnas i varje lägenhet. Avcheckning av att allt brandskyddsmaterial fungerar ska ske varje månad Brandskyddsregler och beteenden ska gås igenom med varje boende var 6:e månad med hjälp av brandskyddsombud eller säkerhetssamordnare. Rökning är inte tillåtet i stödboendet Inneboende eller övernattande gäster är inte tillåtet I arbetsplanen för individen är en avgörande del kunskap om hur man sköter en bostad. I att sköta en bostad är brandskydds- och brandriskkunnande en viktig del. Ansvarig chef för verksamheten ska dokumentera det systematiska brandskyddsarbetet Boende som bryter mot arbetsplan, boenderegler eller ansvarstagande för lägenheten mister omgående sin plats. sid 6/6

Datum Dnr Dpl 2016-08-17 2016/IN192-1 Individnämnden Delegationsförändringar med anledning av etablering av boendeformen Stödboende I annat ärende till nämnden Verksamhetsbeskrivning för Stödboende, föreslås nämnden godkänna denna boendeform. Arbetsutskottet är redan i delegationsförteckningen, punkt 1.21, delegerad att besluta om stödboendeplats. Näraliggande punkter, 8.18 (kostnader upp till 35 % av pbb), 8.19 (varning begära omedelbar avflyttning) och 8.20 (begära avhysning genom kronofogden) gäller sociala boenden. Begreppet sociala boenden föreslås kompletteras med stödboenden. Förslag till individnämnden Punkterna 8.18, 8.19 och 8.20 om sociala boenden kompletteras med stödboende Emil Gusteus Enhetschef Karl Willborg Projektledare Lilla Edets kommun Besöksadress: Järnvägsgatan 12 Tel: 0520-65 95 00 E-post: kommunen@lillaedet.se 463 80 Lilla Edet Internet: www.lillaedet.se Fax: 0520-65 73 87 sid 1/1

TJÄNSTESKRIVELSE Datum Dnr Dpl 2016-06-27 2016/IN176-1 Personuppgiftsombud för individnämnden Dnr 2016/IN176 Sammanfattning Den 24 oktober 1998 trädde personuppgiftslagen (PuL) ikraft. Syftet med personuppgiftslagen, PuL, är att skydda nu levande människor mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av deras personuppgifter. Lagen gäller i huvudsak för sådan behandling av personuppgifter som helt eller delvis är automatiserad. Den som ansvarar för att personuppgifterna hanteras på lagligt sätt kallas personuppgiftsansvarig. Enligt lagen är det i en kommun de enskilda nämnderna som är personuppgiftsansvariga för de uppgifter som behandlas inom det egna ansvarsområdet. Den som helt eller delvis automatiskt behandlar personuppgifter skall anmäla alla behandlingar av personuppgifter som den gör till Datainspektionen. Anmälan skall vara skriftlig och göras innan behandlingen sker. Anmälan behöver dock inte göras om den personuppgiftsansvarige har utsett ett personuppgiftsombud. Ett beslut att utse personuppgiftsombud skall anmälas till Datainspektionen. Personuppgiftsombudets uppgift är att självständigt se till att den personuppgiftsansvarige behandlar personuppgifter på ett lagligt och korrekt sätt och i enlighet med god sed, samt påpeka eventuella brister för den personuppgiftsansvarige. Den personuppgiftsansvarige har således alltid det yttersta ansvaret för all behandling även om han har utsett ett ombud. Det är varje nämnd som skall utse och anmäla ett personuppgiftsombud till Datainspektionen. Det finns däremot inget som hindrar att samma person är ombud för flera nämnder eller att flera personer är ombud för samma nämnd. Med anledning av personalförändringar föreslås individnämnden fatta nytt beslut i ärendet. Beslutsunderlag Tjänsteskrivelse daterad den 27 juni 2016

Förslag till individnämnden sid- 2 - Individnämnden utser nämndsamordnare Anna-Carin Säll till personuppgiftsombud för individnämnden och nämndsamordnare Ingela Flodin till ersättare för Anna-Carin Säll vid frånvaro, från och med den 2 september 2016. Ingela Flodin nämndssekreterare ingela.flodin@lilllaedet.se 0520-65 96 33 Beslutet expedieras till Datainspektionen Personuppgiftsombudet sid 2/2