42 Jakt & Jägare Nr 7/8 2018 VALSPECIAL
ARTIKEL JAKTEN I RIKSDAGSVALET TEXT PETER NILSSON Jaktfrågorna är brännheta inför höstens riksdagsval. Jakt och Jägare har därför ställt de åtta riksdagspartierna mot väggen. Vi har valt ut fem aktuella frågor som partierna fått besvara. Därefter har vi låtit några styrelseledamöter i Jägarnas Riksförbund kommentera svaren. Frågorna handlar om allt från den framtida klövviltsförvaltningen till vildsvinsjakten och EU:s stelbenta tolkning av art- och habitatdirektivet. Det är intressant läsning som landets jägare har all anledning att fundera över innan det är dags att gå till valurnorna söndagen den 8 september. Det ges många vallöften, men också krav på nya förbud och begränsningar. Låt oss ta några exempel: Miljöpartiet vill inte ha licensjakt på vare sig varg eller lodjur. Socialdemokraterna står fast vid sitt förslag om att förbjuda utfodring av vildsvin för att den vägen minska stammen. Vänstern anser det olämpligt att återinföra sommarjakten på morkulla. Centerpartiet vill ge markägare och jägare ökat inflytande över viltförvaltningen. Kristdemokraterna anser att rovdjuren ska förvaltas regionalt. Liberalerna föreslår ett förenklat regelverk för försäljning av vildsvinskött. Moderaterna vill ge auktoriserade vapenhandlare möjlighet att lämna ut licenser vid exempelvis byte av vapen inom samma vapenklass. Sverigedemokraterna vill införa allmän jakt på korp under tiden 1 augusti 31 december. POLITIKERNA SOM SVARADE. Här är listan på de jaktpolitiskt ansvariga politikerna i respektive riksdagsparti som svarat på Jakt & Jägares valenkät. Samtliga är ledamöter eller suppleanter i miljö- och jordbruksutskottet. Isak From (S), Emma Nohrén (MP), Jens Holm (V), Maria Malmer Stenergard (M), Eskil Erlandsson (C), Lars Tysklind (L), Magnus Oscarsson (KD) och Runar Filper (SD). Nr 7/8 2018 Jakt & Jägare 43
VALSPECIAL Hur ska viltet, framför allt klövviltet, förvaltas i framtiden? BAKGRUND: I Sverige förvaltas de allra flesta jaktbara arter genom en allmän jakttid. Det är alltså upp till jägarna och markägarna själva att bestämma hur mycket vilt som ska skjutas. De enda begränsningarna är i princip jakttiden. Undantagen från detta är (förutom de stora rovdjuren och sälarna) älg och kronhjort, där olika former av skötselområden eller licenstilldelning tillämpas. Vi vill se en ekosystembaserad viltförvaltning. Klövviltstammarna har under de senaste 40 åren haft en kraftig ökning avseende såväl täthet som utbredning. I Syd- och Mellansverige har klövviltssamhället på ett par decennier gått från ett ekosystem dominerat av framför allt två arter älg och rådjur till ett flerartssystem i vilket arter som kronhjort, dovhjort och vildsvin numera dominerar. Vi ser därför behov av flerartsförvaltning när det gäller t ex klövvilt. Vi förordar att det införs en samlad klövviltsförvaltning i Sverige. Vi måste säkerställa att stammarnas tryck på skogen och jordbruksmarken är i balans. Vi menar t ex att åtgärder måste sättas in för att minska vildsvinen i Sverige, t ex förbud för utfodring enligt det förslag som regeringen la i riksdagen men som stoppades av Alliansen och Sverigedemokraterna. Vi eftersträvar en jakt som är hållbar för ekosystemet och hänsynsfull till sin utformning. Viltet ska vårdas i syfte att bevara den biologiska mångfald som kännetecknar landets viltbestånd och de fågelarter som förekommer naturligt i landet. Vi vill fortsatt värna den naturresurs som klövviltsjakten innebär och att den ska vara tillgänglig. Populationerna av klövviltsarter måste regleras till nivåer som är hanterbara för ekosystem, jord- och skogsbruk och vår trafiksäkerhet. I likhet med Jaktlagsutredningen anser vi att det finns skäl att reglera viltutfodringen i framtiden. Felaktig utfodring leder till lokala och regionala överetableringar av vilt, tidigarelagd reproduktionsålder och högre reproduktionsförmåga och därmed till onaturligt höga viltpopulationer. En reglering bör införas som är enkel att tillämpa och kontrollera. Vi vill ge markägare och jägare mer inflytande i viltförvaltningen. Under vår tid i regeringen införde vi tre modeller för ökad samförvaltning: älgförvaltningsgrupper, viltförvaltningsdelegationer och nationella klövviltrådet. Grundtanken var att öka dialogen och det regionala inflytandet. Den rödgröna regeringen valde sedan att rubba balansen i delegationerna och tillsatte fler ledamöter från naturvårdsorganisationer och natur- och ekoturismföretag utan att dessförinnan utvärdera delegationerna. Detta har vi varit starkt kritiska till. Det är viktigt att viltförvaltningsdelegationernas arbete utvärderas så att det säkerställs att de faktiskt ökat det regionala inflytandet och samförvaltningen. Samma sak gäller för älgförvaltningens arbete, även denna behöver utvärderas för att trygga att den fungerar på ett effektivt sätt. För oss är det viktigt att jägare och markägare har ett stort inflytande i förvaltningen. Vildsvinens antal ska minskas, främst genom ökad jakt. De skador som vildsvinen orsakar inom jordbruket, trafiken och enskilda trädgårdar är oacceptabla. Vi vill därför på olika sätt underlätta jakten på vildsvin. Bland annat föreslår vi att trikintest ska vara gratis och vi vill underlätta nattjakt genom regeländringar. Även kronhjort orsakar stora skador, och här finns anledning att reducera stammarna där skadetrycket är högt. Vi ser i nuläget inget behov av att reformera viltförvaltningen. En möjlighet som dock kan övervägas är en flerartsförvaltning. De svenska viltstammarna har under de senaste åren vuxit kraftfullt. Detta gäller inte bara vildsvin, utan även kronvilt och annat klövvilt såsom älg. Detta är förstås positivt, men samtidigt för det med sig ett antal nackdelar. Få har nog undgått vilka skador de växande vildsvinsstammarna orsakar. Även älg och kronvilt kan medföra omfattande skador, särskilt på skogsmark och nya plantor, för mycket stora värden. Det är viktigt att viltförvaltningsdelegationerna tar detta i beaktande och att vi hittar en balans. Moderaterna vill även understryka vikten av att värna jägarnas intressen, både på nationell och på EU-nivå. Vi anser att dagens viltförvaltning i stort sett fungerar tillfredsställande. För att minska onödig byråkrati och verka för en aktivare klövviltsförvaltning vill vi pröva att införa en bredare klövviltsförvaltningsmodell. Detta i form av klövviltsskötselområden i de områden av Sverige som är relevanta för en sådan förvaltning. Jägarnas Riksförbunds ställning i frågan är lokal förankring utan onödig byråkrati och med låga kostnader. Klövviltet ska förvaltas lokalt enligt principen allmän jakt där jägare och markägare under ordnade former själva förvaltar jakten. Enkätsvaren visar att det finns mer att önska av våra politiska partier. Miljöpartiet vill ytterligare katalogisera, administrera och fördyra hanteringen av viltet, och snart får vi jaga vilt med böcker, excelark och kreditkort. Socialdemokraterna kommer hack i häl på Miljöpartiet och bevisar åter igen hur man låter sig domineras av småpartierna där Vänsterpartiet knappast är ett undantag Det av de borgerliga partierna som sticker ut med en mer smidig hantering av frågan är Centern som liksom Kristdemokraterna vill ge markägare och jägare mer inflytande i viltförvaltningsdelegationerna, vilket är det rätta. Moderaterna kastar in en helgardering om att värna jägarna medan Liberalerna inte vill något alls. Rickard Olsson, andre vice ordförande 44 Jakt & Jägare Nr 7/8 2018
Hur vill ni säkerställa att ansvariga myndigheter följer beslut som fattats av riksdagen? BAKGRUND: I rovdjursförvaltningen finns tydligt beslutade politiska mål. Mål som rör både ekonomisk påverkan och människors attityder till de stora rovdjuren, men även faktiska populationsmål. Det är även uttalat från politiskt håll att rovdjurens antal bör hållas nere för att deras negativa påverkan inte ska vara alltför omfattande. Trots detta sätter ansvariga myndigheter egna mål för både varg- och lodjursstammarna. Dessa är regelmässigt högre än de av riksdagens beslutade målen. Enligt EUs art- och habitatdirektiv ska rovdjursstammarna nå gynnsam bevarandestatus. I första hand vill Miljöpartiet säkerställa detta. Det finns en missuppfattning om att man i rovdjurspropositionen skulle ha beslutat att en gynnsam bevarandestatus för vargstammen var 170 270 vargar. Riksdagens beslut innebar att referensvärdet för en gynnsam bevarandestatus, s k gybs, skulle vara minst 170 270 individer. Riksdagens beslut var dessutom dåligt underbyggt, eftersom man inte tog tillräcklig hänsyn till genetiken. Efter omfattande kritik mot riksdagsbeslutet från miljöorganisationer, forskare och EU-kommissionen gavs Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram ett bättre underlag. Genom nya analyser kom verket då fram till att 300 vargar skulle kunna vara referensnivån för gybs men bara under förutsättning att minst en ny invandrare vart femte år bidrar med nya gener till vargstammen. Vi vill inte ha licensjakt på lodjur eller varg förrän populationerna har uppnått gybs. Vi bedömer att lodjur ännu inte har det, eftersom ett kriterium i art- och habitatdirektivet är att populationsstorleken för en art inte får sättas lägre än artens populationsstorlek när artoch habitatdirektivet trädde i kraft. I Sverige innebär det 1995, och då fanns det 1 300 lodjur i Sverige. Nu bedöms det endast finnas cirka 1 000 lodjur. Målen från rovdjurspropositionen ligger fast, och dessa handlar om att säkerställa att arterna håller sig över den gräns för stammarna för att de ska vara trygga för framtiden. Om vi inte följer EU:s art och habitatdirektiv kommer licensjakten inte att klara en domstolsprövning och en EU-granskning. Vi har skapat ett system med laglig licensjakt och reglerade stammar. Naturvårdsverket gör bedömningen att för att tillgodose de politiska målen för rovdjursförvaltningen ska miniminivåer sättas utan att gynnsam bevarandestatus för rovdjuren äventyras. Vi delar den bedömningen. Det är viktigt att den rovdjurspolitik som beslutats av riksdagen följs. Därför är det också viktigt att regeringen i sina instruktioner till ansvariga myndigheter är tydliga med vad som gäller. Men vi vill också att makten över viltvårdspolitiken, och därmed även rovdjurspolitiken, flyttas närmare människors vardag. Genom ett lokalt inflytande och en regional inventering/förvaltning kan rovdjurspolitiken bättre anpassas till de verkliga förhållanden som råder runt om i landet. Vi vill också att det görs en översyn av art- och habitatdirektivets inverkan på jakt. För att beslut kring jaktfrågor ska beslutas nära dem som berörs vill vi att regeringen i EU ska verka för att jaktfrågor ska beslutas nationellt och inom nationen regionalt. Myndigheterna ska inte sätta mål som skiljer sig från de politiskt beslutade; demokratin ska gälla även inom rovdjurspolitiken. Länsstyrelsernas beslut ska baseras på de regionala miniminivåer som Naturvårdsverket tagit fram utifrån riksdagens mål. Inom ramen för detta ska rovdjursstammarna förvaltas regionalt, vilket innebär att om det finns fler än miniminivån av en viss art i ett visst län kan dessa skjutas genom licensjakt. Inga av våra svenska rovdjursarter är i dagsläget utrotningshotade. Därför kan vi hålla fast vid en regional förvaltning i respektive län. Utifrån att vi ska ha livskraftiga rovdjursstammar vill vi ha en förvaltning som både värnar biologisk mångfald och minskar rovdjursskadorna. Den regionaliserade rovdjursförvaltningen ska fortsätta att utvecklas. En ingående dialog och bred förankring, särskilt bland människor som lever i rovdjurstäta områden, är helt centralt för att lyckas med en bra förvaltning. Skyddsjakt och selektiv jakt ska vara möjlig för att förhindra oacceptabla rovdjursskador i tamdjurshållningen. Myndigheter ska naturligtvis följa riksdagens beslut, och det är regeringens ansvar att detta sker. Livskraftiga stammar handlar inte bara om antal djur utan också om att säkerställa genetisk variation. Vi anser att den beslutade rovdjurspolitiken fortsatt ska ligga fast. Det är särskilt viktigt i områden med stora rovdjurspopulationer, där tamboskap ofta angrips av exempelvis varg. En starkare lokal förankring av beslut om licensjakt och skyddsjakt medför bättre förutsättningar för att uppnå balans mellan upprätthållande av gynnsam bevarandestatus och hänsyn till dem som bor och verkar på landsbygden. I dag ligger en stor del av myndighetsansvaret för jakt- och viltförvaltningsfrågor hos Naturvårdsverket, inklusive rovdjursfrågor. Även Jordbruksverket och Skogsstyrelsen har ansvar för delar av jakt- och viltförvaltningen. Det delade ansvaret har medfört att viltförvaltningen inte har varit så sammanhållen och effektiv som den borde vara. Därför vill vi att en ny myndighet, med helhetsansvar för viltförvaltning och jaktfrågor, ska inrättas. Den av riksdagen fastställda viltvårdspolitiken har som mål att viltstammarna ska förvaltas hållbart och ansvarsfullt. En sådan politik förutsätter att myndigheter respekterar och följer de mål och regler som riksdag och regering har fastställt. När myndigheter inte tar hänsyn till exempelvis viltskador eller de konflikter som uppstår kring rovdjuren finns det en uppenbar risk att lagar och regler inte följs. Jag konstaterar att nuvarande regeringskonstellation lutar sig mot Naturvårdsverket och miljöorganisationernas policy där rovdjuren prioriteras före människan och där inte de socioekonomiska värderingarna finns med över huvud taget. Allianspartierna och Sverigedemokraterna tycks ha ambitionen att ge större inflytande åt berörda i regional förvaltning samt ger förhoppning om en ny viltmyndighet. Molstabergs-massakern har återigen visat att önskedrömmen om samexistens mellan rovdjur och djurhållning är en utopi. Likaså den regionala myndighetens brist på kunskap och ansvar. I JRF:s rovdjurspolicy anser vi att rovdjur som uppträder i omedelbar närhet av människors boning omgående ska avlivas oberoende av bevarandestatus, och vidare att de regionala mininivåerna omedelbart ska tillämpas. Nej till frilevande varg är det långsiktiga målet som fordrar ändring i art- och habitatdirektivet. Henrik Tågmark, förste vice ordförande Nr 7/8 2018 Jakt & Jägare 45
VALSPECIAL Hur ser ni på vapengarderoben och de långa handläggningstiderna för vapenlicenser? BAKGRUND: Svenska jägare och skyttar är bland de hårdast kontrollerade vapeninnehavarna i världen. Brottshistorik, missbruksproblem eller psykisk ohälsa medför som regel att vapenlicenserna återkallas. Forskning visar att de lagliga jakt- och sportskyttevapen som finns i samhället inte används i kriminella sammanhang. Den senaste tidens många uppmärksammade skjutningar sker uteslutande med illegala vapen som smugglats in i landet. Vi tycker att det är rimligt med en fortsatt restriktiv inställning till innehav av jaktvapen. Handläggningstiderna bör dock kortas. När det gäller vapengarderoben menar vi att reglerna är ganska väl avvägda. Polisen har fått i uppdrag att se över handläggningstiderna. Polisen har kommit med ett åtgärdspaket som nu genomförs. Dessutom gör vi den största ekonomiska satsningen på polisen på 20 år. Redan i år får polisen två miljarder kronor extra. Skulle de åtgärder polisen nu vidtar visa sig vara otillräckliga är vi beredda att se över frågan igen. Det är naturligtvis inte acceptabelt med de nuvarande orimligt långa handläggningstiderna för vapenlicenser. Polisen ska handlägga ärenden så snabbt som möjligt, och om detta inte fungerar behöver åtgärder vidtas. De långa handläggningstiderna är inte rimliga. Legala vapen används sällan för brott. Och det är få legala vapen som hamnar i fel händer. Därför är det väldigt viktigt att skilja på legal och illegal vapenhantering. Jägares och sportskyttars vapenanvändning ska värnas, bland annat genom snabbare tillståndsgivning. Skärpningar i lagstiftningen mot illegala vapen och vapenbrott är viktiga men får inte innebära att legal vapenhantering blir onödigt krånglig. Vi har därför i vissa delar varit kritiska mot exempelvis EU-kommissionens förslag och anser att utgångspunkten ska vara att Sverige inte ska ändra lagstiftning som rör legala vapen. Kristidemokraterna: Vi vill utöka antalet vapen som en jägare får ha hemma. Vi vill avlasta arbetsuppgifter från polisen så att de kan koncentrera sig på sin kärnverksamhet. En av de saker som bör lyftas från polisen till den nya jaktmyndigheten, som vi vill bilda, är hanteringen av vapenlicenser. Därigenom skulle handläggningstiderna kunna kortas ner. Det är bra med strikta regler för kontroll av vapeninnehavare, och vi ser att de har effekt i form av att legala vapen mycket sällan används vid brottslighet. Det behövs en god kontroll av alla vapen, men det finns säkerligen åtgärder för att minska handläggningstiderna för vapenlicenser. Handläggningstiderna för vapenärenden är i många delar av landet oacceptabelt långa. Vi anser att handläggningen av vapenärenden behöver bli snabbare, och servicegarantier bör införas för att säkerställa en effektiv och rättssäker myndighetsutövning. En översyn av det samlade regelverket för tillståndsgivning och innehav av legala vapen och vapendelar behövs för att skapa ett regelverk som inte försvårar för jägare och sportskyttar i onödan. I samband med att vapenlagstiftningen nu ses över vill vi att man utreder möjligheten att tillåta jägare och sportskyttar att inneha fler vapen för jakt och sportskytte. Vi vill även att auktoriserade vapenhandlare som genomgått utbildning ska ha möjlighet att lämna ut licenser vid till exempel byte av vapen inom samma vapenklass. Vid särskilda behov eller jaktintressen kan det finnas en anledning till att ha ett högre antal jaktvapen, och vi ser inget formellt problem med en utökning av antalet vapen i vapengarderoben. Vi vill därför att man som jägare ska kunna utöka sin vapengarderob till sex vapen utan särskild behovsprövning och även ge möjlighet till att inneha minst tio vapen vid behov. Nuvarande långa handläggningstider är inte rimliga. Vi vill först och främst föra över handläggningen kring jaktvapen till en ny viltvårdsmyndighet. Främst för att renodla polisens resurser i avsikt att lösa ett större antal brott och öka tryggheten i Sverige men också för att minska byråkratin kring vapeninnehav. Vi vill även införa en tidsgräns för handläggning på tre veckor vid korrekt ifylld ansökan. Polisen ska ges resurser för att jaga bovar och inte för att ägna sig åt att handlägga vapenlicenser. En särskild viltmyndighet hade kunnat sköta det jobbet betydligt bättre och utan de katastrofalt långa väntetider som till och från drabbat oss legala vapeninnehavare. Trots att det nästan aldrig är jakt- eller sportskyttevapen som används i kriminella kretsar tycks politikerna älska att krångla till det för oss jägare. Man vill väl visa på handlingskraft, och då är det betydligt enklare att införa begränsningar för laglydiga jägare och sportskyttar än att sätta åt alla kriminella. Som jag tolkar svaren är det bara Moderaterna och Sverigedemokraterna som tycks ha förståelse för jägarnas behov av vapen. Vi jägare gör förvisso en stor samhällsnytta, och då ska vi också få ha de vapen som vi har behov av. Preben Garner, förbundsstyrelseledamot 46 Jakt & Jägare Nr 7/8 2018
Vad krävs för att underlätta vildsvinsjakten för jägare och markägare? BAKGRUND: Vildsvinspopulationen har ökat explosionsartat i Sverige sedan riksdagen 1987 beslutade att vildsvinet skulle betraktas som en naturlig del av den svenska faunan. Att vildsvinen medför stora problem för jordbrukare och även utgör en trafikfara är uppenbart. Samtidigt erbjuder de vilda grisarna tusentals jakttillfällen årligen, inbringar stora pengar till både företag och markägare samt ger varje år många ton klimatsmart kött. Vildsvinsjakt är en relativt ny jakt i Sverige i modern tid, och därför behövs ökad kunskapsspridning om förvaltning och jakt av vildsvin. Jägareförbunden har en viktig roll i detta. Vi ser positivt på möjligheten till kameraövervakning för vildsvinsjakt. För att förbättra vildsvinsförvaltningen är det vidare viktigt att reglera utfodringen i större utsträckning. Regeringens förslag om detta röstades ner i riksdagen. Det krävs flera åtgärder, och dessa är viktiga eftersom vildsvinen i dag orsakar stora skador på jordbruksmark. Vi behöver förbjuda utfodring i enlighet med det förslag som stoppades av Alliansen och Sverigedemokraterna, men också fler åtgärder för att öka attraktiviteten för vildsvinsköttet och underlätta jakten. Vi är öppna för att underlätta användning av kameraövervakning av vildsvinsåtlar, men det måste ske genom avvägning av skydd för integriteten. På samma sätt är vi för att jägare lättare ska kunna sälja vildsvinskött om hälsokraven på köttet kan säkras. Att vi har starka viltstammar är bra, men alltför stora stammar skapar också problem. Vildsvin är ett tydligt exempel på det. Grunden för fungerande förvaltning är en välorganiserad och aktiv jägarkår. Svenska jägare och deras organisationer har stort engagemang och en central roll för en hållbar förvaltning. Regeringen gjorde det lätt för sig när de 2016 föreslog ett totalt utfodringsförbud för att begränsa vildsvinsstammarna. De tog ingen hänsyn till att viss utfodring kan vara ett viktigt verktyg för att minska viltskador, och deras förslag inskränker starkt äganderätten. Här måste ett nytt beslut till som begränsar vildsvinsstammarna och viltskadorna. Kameraövervakning av vilt har bidragit till forskning om vilt och kan stärka kunskaperna om viltstammarnas sammansättning, storlek och rörelsemönster. Vi vill ersätta tillståndsplikten för kameraövervakning av viltåtel med en anmälningsplikt. Det finns för många vildsvin i Sverige i dag. Därför behöver jakttrycket på dem ökas. Det ska vara möjligt med kameraövervakning av åtel nattetid. Det ska vara tillräckligt att det på något sätt går att knyta kameran till dess ägare, exempelvis genom jägar-id. Vi vill också förenkla regler om rörlig belysning och ljusförstärkande nattsikten. Vi anser att jägarna lättare ska kunna sälja vildsvinsköttet, och vi föreslår därför en översyn av kravet på att köttet först måste ha passerat en vilthanteringsanläggning. Däremot ska det naturligtvis fortfarande vara krav på att köttet ska genomgå trikintest och att det ska vara tydligt spårbart varifrån viltet kommer. Den modell som finns i Tyskland skulle kunna tjäna som inspiration. För att ytterligare uppmuntra försäljning av vildsvinskött föreslår vi att staten ska bjuda på den avgift som ett trikintest kostar. Vi håller med om att vildsvinsjakten måste öka, men eventuell utveckling av jaktmetoder får inte innebära ökat lidande för djuren. En viktig del är också att förenkla försäljningen av vildsvinskött utan att livsmedelssäkerheten äventyras. Antalet viltolyckor med vildsvin ökar, vilket medför såväl försäkringskostnader som lidande för djuren. Vildsvinens bökande ger även stora skador på åkrar och i trädgårdar. För att fortsatt ha vildsvinsstammen under kontroll behöver vi utöka och underlätta jakten på vildsvin. I dag är det onödigt komplicerat och olönsamt att sälja och hantera vildsvinskött. Vi föreslår därför att jägare ska få sälja mindre mängder av vildsvinskött direkt till konsument, endast med krav att det är testat för trikiner på samma sätt som jägare i dag själva gör för egen konsumtion, och att de jägare som säljer kött vidare kan presentera intyg på att köttet testats för trikiner. Vi har även ett flertal förslag för att underlätta för offentliga kök att kunna upphandla mer vildsvinskött. Vildsvinsstammen växer på sina håll kraftigt i Sverige och är samtidigt ett vilt som är mödosamt att förvalta, då det är ett nattaktivt och skyggt djur. En god vildsvinsförvaltning måste ske i samförstånd med bönder och jägarkåren. Det behöver bli mindre byråkrati kring att nyttja olika hjälpmedel som till exempel åtelkameror och mörkersikten. Vidare behöver fler godkända vildsvinsfällor tas fram. I linje med JRF:s inställning ser jag positivt på att flera av de politiska partierna vill underlätta viltövervakning och försäljningen av vildsvinskött. Detta är viktigt för en väl fungerande förvaltning. En fråga som JRF lyft är behov av beslut som underlättar användningen av tekniska hjälpmedel för en säker och effektiv jakt. Utfodringen av vilt/vildsvin diskuteras mycket, och JRF har nyligen antagit en ny utfodringspolicy som vi anser är tillräcklig. Det behövs inga förbud om jägarna och markägarna tar ansvar i frågan. Våra ledord ansvar, frivillighet, samarbete omfattar även vildsvinsförvaltningen. Sven Olof Sandberg, förbundsstyrelseledamot Nr 7/8 2018 Jakt & Jägare 47
VALSPECIAL Vill ni påverka EU så att vi får jakt på fler arter och får tillbaka sommarjakten på morkulla? BAKGRUND: I art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet, som tillsammans kan kallas för EU:s naturdirektiv, finns ett stort antal regelverk som Sverige tvingats följa. Direktiven påverkar såväl möjligheterna att på ett klokt sätt förvalta de stora rovdjuren som möjligheterna att jaga vissa snabbt ökande fågelarter som exempelvis skarv, korp och vitkindad gås. I direktiven finns möjlighet för nationerna att göra undantag, något som flera av EU:s medlemsstater utnyttjar i olika sammanhang. EU:s naturvårdsdirektiv har visat sig ha mycket stor betydelse för skydd av natur och arter. Nyligen gjorde EU-kommissionen en s k fitnesscheck en bedömning om de skulle ses över eller inte. Man bedömde att det inte skulle göras. Det finns i dag möjlighet till skyddsjakt för de aktuella arterna. Vi vill inte ha en översyn av naturvårdsdirektiven den närmsta tiden. EU-kommissionen har nyligen genomfört en granskning av art- och habitatdirektivet och kommit fram till att det inte behövs några större ändringar. Vi ser inga möjligheter att driva en sådan sak i EU. Nej. Skyddsjakt är möjlig på vitkindad gås och storskarv, och vi anser att det är tillräckligt. Vi ser inga skäl till att införa allmän jakt på korp. Vi anser inte heller att det är etiskt lämpligt eller naturvårdsmässigt försvarbart att jag morkulla under häckningstid Art- och habitatdirektivet utgår från den situation för hotade arter som rådde inom EU under 70-talet och har inte uppdaterats sedan dess. Vi vill se en översyn och uppdatering av direktivet och fågelskyddsdirektivet så att dessa bättre avspeglar dagens situation. Ett antal arter som i dag omfattas kan inte längre anses som hotade och bör därför tas bort, medan andra som i dag är hotade bör inkluderas och ges ett bättre skydd. Direktivet behöver också revideras så att det bättre anpassas till regionala skillnader i arters status i olika delar av EU. Ja, art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet behöver uppdateras. I dag krävs enhällighet i ministerrådet för att flytta en art från listan över djur som anses kräva noggrant skydd. Detta har hittills aldrig gjorts. Vi anser att det behöver införas en smidigare rutin för att omklassa hotstatusen för olika arter, i takt med att populationerna växer eller krymper. Det bör också skrivas in i direktivet vilka processuella regler som ska gälla för prövning av beslut som kan beröras av direktivet. Det måste i praktiken vara möjligt att ordna skydds- och licensjakt utan orimligt långa överklagandetider. Vi ska leva upp till vårt åtagande som EU-medlemmar att skydda hotade djurstammar och behålla rovdjursförvaltningen på svensk nivå. Vi vill att artskyddets starka ställning ska vara kvar. I en framtida förändring av direktiven vill vi att Sverige ska ges större möjlighet att själva avgöra klassificeringen av hotade arter, men det får inte innebära en ambitionssänkning vad gäller artskyddet. Exakt vad detta kan innebära för olika typer av jakt får avgöras utifrån detta. Vår utgångspunkt är att beslut om svensk jakt ska fattas i Sverige. Samtidigt är Sverige medlem i EU, och den svenska jakten påverkas därför av art- och habitatdirektivet. Vi vill gärna se en översyn av EU:s art- och habitatdirektiv samt fågeldirektiv. En modernare och flexiblare lagstiftning skulle innebära att Sverige skulle få mer makt att besluta kring jakten på exempelvis skarv och varg. För oss är det även viktigt att på nationell nivå stärka viltförvaltningsdelegationernas mandat och beslutanderätt. Vi ser ett behov av att stärka den lokala förankringen i beslut om jakt och viltvård bland de människor som berörs av framför allt rovviltet. Vi vänder oss emot att EU dikterar svensk viltförvaltning. Vi menar att Sverige ska återta beslutsmakten för de frågor som ryms inom art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet. Skarven är i många kustområden ett stort problem för både fiskare, friluftsliv och natur där fåglarna häckar. Vi anser att en allmän jakttid på skarv vore bra ur ett naturvårdande perspektiv. För korp vill vi införa en allmän jakt från 1 augusti till 31 december. Morkullejakten vid midsommar är en starkt förankrad tradition i Sverige som förbjöds i samband vid Sveriges inträde i EU. Morkullans bevarandestatus har konstaterats vara god, och vi anser därför att det åter bör bli tillåtet att bedriva sommarjakt på morkulla. JRF:s grundvärdering är att en stark äganderätt, där jakträtten ingår, och de lokala förutsättningarna är grunden till god utveckling av biologisk mångfald av alla arter, även dem som behöver skyddas. Med en lokalt styrd förvaltning med minimal byråkrati ges de bästa förutsättningarna för att möta framtida förändringar. Detta kräver betydande förändringar av EU:s naturdirektiv. I svaren från partierna syns en tydlig skillnad mellan de nuvarande regeringspartierna, inklusive stödpartiet, jämfört med Alliansen och SD. Allianspartierna och SD står betydligt närmare JRF:s hållning och är villiga att medverka till en förändring av EU:s naturdirektiv. Och en sådan behövs! Solveig Larsson, ordförande 48 Jakt & Jägare Nr 7/8 2018