JULI/AUGUSTI 2016 SALTSJÖ JUDOKLUBBS NÄTTIDNING Grand Slam i Tyumen Saltsjö Judo har genom Tommy Macias fått sin första Grand Slam medalj någonsin. Tommy -73 kg gjorde en ypperlig insatts när han gick och tog hem bronsmedaljen på Grand Slam tävlingen i ryska Tyemen. Den svenska truppen imponerade stort och visade sig från sin bästa sida när tävlingen avgjordes i Sibirien. Laget bestod av en blandning av A-laget (Mia, Anna, Tommy, Robin, Marcus, Martin) och några lovande judokas från B-laget (Emil och Victor). Sverige blev tredje bästa nation med två guld, två brons, en femte plats och en sjunde plats. Vilket är den bästa resultatet sverige har gjort på en sån här stor tävling. Man kan lugnt säga att Sverige prickat formen helt rätt. Guldmedaljerna togs av Marcus Nyman -90 kg och Martin Pacek -100 kg.brons medaljerna togs av Tommy Macias -73 kg och Mia Hermansson -63 kg, Anna Bernholm -63 kg kom femma och Robin Pacek -81 kg sjua. Tommy stod över första omgången och fick i sin första match möta, meriterade Arbi Khamkoev, RUS. Tommy förlorade matchen på wazari mot den tidigare kadett världsmästaren och flerfaldige kadett europamästaren. I återkvalet fick Tommy möta Didar Khamza från Kazakstan. Khamza är en meriterad kille med bl.a. silvermedalj på asiatiska mästerskapet. Tommy vann matchen med ippon efter att ha lett med yoko. Nu var han framme i bronsfinal och där väntade Khikmatillokh Turaev från Uzbekistan. Unge Turaev hade imponerat stort under dagen men Tommy var alldeles för bra för Turaev denna dag. Tommy vann matchen med tvåshido då Tommy förde matchen på ett väldigt bra staktiskt sätt, där Turaev blev väldigt passiv. Därmed erhöll Tommy bronsmedaljen i sin klass. Grattis Tommy
Europa Cupen i Paks Första helgen i juli flög Pontus Persson, Christoffer Macias, Abdul Tamar (Sundsvall) och jag från Skavsta flygplats till Budapest där vår transfer väntade för vidare färd mot staden Paks, ca två timmar söder om Budapest.Vi anlände till Paks något sent och fick gå till invägningen direkt. De visade sig att Tamar vägde för mycket och därför blev han struken från tävlingen. Mycket tråkigt för honom. Efter invägningen gick vi till vårt hotell som var allt annat är bra. Det var studentlägenheter som vi fick bo på och dom var väldigt slitna och skitiga. Vi hittade allt möjligt äckligt på våra rum. På lördagen tävlade Pontus i sin klass 90 kg. Han mötte Lazar Cupic från Montenegro. Lazar var en stabil kille som tog ledningen med yoko. Strax efteråt så kastade han Pontus med wazari och följde direkt upp med en fasthållning. Tyvärr så hamnade Pontus rakt på huvudet när han blev kastad och fick väldigt ont i nacken och därför klappade han i fasthållningen. Pontus låg kvar på mattan och sjukvårdare tillkallades. Efter en lång stund så bars Pontus bort i bår och fick vänta på ambulans för vidare transport till sjukhuset i en annan större stad. Jag åkte med honom till sjukhuset där läkarna röntgade och kollade Pontus nacke ordentligt. Lyckligtvist var det inget allvarligt och han skickades hem med en stödkrage. Vi tog taxi tillbaks till tävlingshallen där vi mötte Tamar och Christoffer. På kvällen åt vi på en pizzeria efter det att Christoffer hade vägt in. På lördagen var det dags för Christoffer att äntra tävlingsmattan. Han fick möta Christoph Hofer från Österrike. Christoffer började bra och tog ledningen med yoko och dominerade matchen stort. Men då hände det overkliga att Hofer lyckades kasta Christoffer på ippon. En mycket surt resultat då Christoffer var den klart bättre i matchen. Tyvärr fick inte Christoffer något återkval och besvikna fick vi ta transfern till Budapest. Väl i Budapest checkade vi in i vår lägenhet som låg lädigt centralt och var jätte stor och skön. Vi gick ut på kvällen och åt en god middag och besökte bland annatden kända kedjebron över Donau innan vi satte oss framför TV:n och tittade på fotbolls EM. Följande dag flög vi hem till Stockholm. Europa Cuperna i Prag och Berlin Christoffer Macias -73 kg vart uttagen av junior landslaget på Europa cuperna i Prag och Berlin som hölls helgerna 23-24 och 30-31 juli. Landslaget var även med på träningslägret i Nymburk, Tjeckien den 25-27 juli. Det blev en intensiv långvecka med matcher och sparring som är jätte nyttig. Tävlingarna var väldigt tuffa och Christoffer förlorade sin enda match i Prag mot ungraren Bence Windischmann. I Berlin så vann Christoffer sin första match mot tyske Nico Weise på ippon redan efter en minut. I följande match fick han möta första seedade ryssen Alexandr Kolesnik. Olyckligtvis så förlorade Christoffer matchen på ippon mot den mycket meriterade ryssen. Det blev två tuffa tävlingar för svenskarna och bäst gick det för Moustafa Abu Ramadan som kom 7:a i Berlin i sin klass -66 kg. Svenskarna som var med var killarna Jaskari -60 kg, Abu Ramadan -66 kg, Macias och Deckart - 73 kg, Sonnerud -81 kg och tjejerna Eriksson, Mattsson och Östling alla i samma viktklass -63 kg.
OTC läger i Castelldelfes Utdrag ur landslagscoachen Robban Erikssons rapport om OTC lägret. Efter Porec så väntade vila och återhämtning på hemmaplan över midsommar innan det på nytt var dags att packa väskan för ett av sommarens största och tuffaste läger. EJU lägret i Spanska Castelldelfes som ligger några mil utanför Barcelona bjuder vanligtvis alltid på hård sparring och rejäl hetta i den trånga träningshallen precis vid havet! I år så hade nog dom flesta större länderna planerat in detta läger i deras OS förberedelser och det var väldigt mycket folk och av absolut högsta kvalitet på träningsmattan varje dag. I samband med detta läger så skiftade även vårt fokus i träningsupplägget från fokus på fysiken till mer fokus på judo och ordentlig kvalitet i randorin. Det stundtals mycket varma klimatet ställde till det lite samt att det var så pass mycket folk på speciellt herr träningarna gjorde att det blev lite väl långa träningar ibland. Men gänget klarade det bra och dom anpassade sig bättre och bättre till träningen under veckan och bjöd stundtals på riktigt bra judo! Vi bodde bra på ett fint hotell på en liten höjd strax ovanför Castelldelfes strand där vi fick bra sömn och god mat! Lägret flöt smidigt och till och med bussarna till träningarna gick i tid! Nu laddar vi om batterierna för slutspurten mot OS genom att först vila lite hemma för att sedan åka till Ryska Tyumen och Grand Slam för en sista avstämningstävling och genomkörare på det efterföljande lägret. Laget i Castelldelfes: Mia Hermansson, Anna Bernholm, Tommy Macias, Olle Mattsson, Robin Pacek, Marcus Nyman, Martin Pacek och Robert Eriksson OS i Rio text Robban Eriksson OS i Rio de Janeiro är slut, en lång cykel på 4 år har nått sitt mål. OS är mycket, världens största show men framförallt så är det en emotionell berg och dalbana. År av förberedelser, förväntningar, förhoppningar och drömmar skall förverkligas under några få dagar då världens bästa atleter gör upp om medaljerna. Judo är en av dom mesta spännande och intensiva sporterna som finns på det olympiska programmet och sportens utformning är verkligen det Olympiska personifierat! Judo innehåller allt; kamp, fysik, teknik, taktik och framförallt ett stort mentalt spel. Till detta OS var det rekord i antalet länder med hela 136 nationer och 390 deltagare vilket på nytt gör judo till en av dem största (tredje största) OS sporterna sett till antal nationer. Judo är väldigt definitivt; inga gruppspel, inga extra chanser utan allt avgörs direkt en vinnare och en förlorare och på OS är det extra tydligt, favoriter som bryter ihop, nykomlingar som går hela vägen, nya hjältar föds, gamla dör ut. Allt detta ger en otrolig inramning på tävlingarna och jag är ganska säker på att det har varit judofeber i hela världen under denna vecka, är nog inte många som har missat dramatiken på mattorna oavsett deras intresse eller kunskap om sporten. Knappt ett öga var torrt när tex Rafaela Silva vann Brasilien hittills ända guld, en tjej från slummen i Rio som har gått hela vägen och fick bli Olympisk mästare på hemmaplan, bilderna på henne har nog setts i hela världen, likaså giganten Teddy Riners otroliga facit och dominans, eller Majlinda Kelmendis guld för Kosovo, nationen första guld i deras första OS som en egen nation. Judo har fått sin plats på världskartan och jag hoppas allt detta intresse består och ökar intresset och populariteten för vår sport. För vår egen del så har det nog aldrig varit så mycket uppståndelse runt ett judolag inför OS, den sista tiden inför OS samt under tiden vi var på plats så var det många journalister som var intresserade och nyfikna på det bästa judolandslaget någonsin och även i den Svenska OS truppen växte nog intresset för judo och våra fantastiska aktiva. Jag hoppas verkligen att detta kan bidra till ett ökat intresse och att fler söker sig till vår sport men även att flera av våra ungdomar får upp ögonen för tävlingsjudo samt vad som är möjligt även om man kommer från en mindre nation! För min del så handlar OS om så mycket mer än själva tävlingsdagen även om det är då allt ställs på sin spets och det är upp till bevis om vilka som är dom bästa i världen. Till och börja med så är resan mot en OS
oerhört lång och krävande för alla men vad som skiljer OS från EM eller VM är att alla som kommer till er OS redan är vinnare oavsett utgången, alla har på olika sätt klarat av en rad utmaningar i form av personlig utveckling, förmågan att kunna prestera regelbundet under press, klara OS kvalet, bli uttagna av respektives land NOC osv. Det finns även dem som får bekosta allt själva för att vara med på OS, lämna länder i krig eller till och med vara stadslös och tävla under IOC flagga, alla är vinnare och alla är Olympier! Förebilder i sina länder och otroligt viktiga för kommande generationer! Vår resa med landslaget började efter ett tungt OS i London, då Marcus Nyman var ensam på plats och gjorde vad han kunde men föll i sin första match. Marcus valde att avsluta sin karriär och jag själv kände en oerhörd tomhet och vakuum, vad ska ske nu? Hur tar vi oss vidare. Det fanns ett gäng aktiva som verkade vara villiga att göra jobbet men i mångt och mycket saknade kunskapen och insikten om vad som krävdes, men ganska snart så märke jag att det verkligen fanns potential hos flera av dessa aktiva och jag tog riktning på ett nytt långsiktigt upplägg där fokus skulle lägga på att bygga upp deras kapacitet (teknisk, fysiskt och mentalt) till en nivå så att dem skulle klara ett långt och krävande OS kval med ett kraftigt ökande tävlade än tidigare. SOK köpte mitt upplägg och resultaten började komma vilket eldade på planen och skapade en stark vinnarkultur i truppen. I slutändan så lyckades vi över förväntan och i den tuffaste konkurrens under OS kval så gjordes resultats som aldrig tidigare gjorts och i slutändan fick vi 4 nya Olympier och det hade kunnat bli fler då vi utöver dessa fyra hade några till som inte var alltför långt borta. Stort tack till; Mia Hermansson, Anna Bernholm, Emma Barkeling, Tommy Macias, Robin Pacek, Joakim Dvärby, Marcus Nyman och Martin Pacek, ni har satt Sverige på världskartan en gång för alla genom era resultat och otroliga uppoffringar! Judo på elitnivå är ingen dans på rosor, det är förutom väldigt mycket träning på hemmaplan, resande på läger och tävlingar över hela världen, ständigt frånvarande från familj och vänner väldigt krävande mentalt att ständigt leva under pressen att hela tiden prestera sitt yttersta och göra resultat. Men detta gänget har även om det har varit några bumpar på vägen skött sig oerhört bra och där av dom fina resultaten! Vi inledde våra slutförberedelser på bästa sätt i Portugal på en träningsanläggning i Rio Maior ca 1 timme utanför Lissabon. SOK arrangerade här en Olympisk Precamp där flera olika idrotter samlades för att slipa på detaljerna inför OS med bästa möjliga support från SOK. Vi hade även förmånen att ta med oss träningspartners till våra aktiva samt att vi genomförde ett pass tillsammans med Portugals OS lag i Lissabon. Vi fick 4 mycket bra träningsdagar och alla var i mycket god form när vi satte oss på planet mot Rio och det stora äventyret. Vi ankom Rio relativt tidigt för att kunna slutföra vårt upplägg samt acklimatisera oss i miljön osv. Att komma från lugnet i Rio Maior till kaoset i OS byn var en rejäl omställning och det hade ju varit mycket skriverier om statusen i byn osv men i det stora hela så funkade det bra för oss och vi fick en lägenhet som vi bodde i hela vistelsen. Att leva i OS byn är en stor del av charmen med just OS, alla dessa människor från hela 207 nationer och från alla möjliga idrotter som under några veckor lever i ett eget skyddat samhälle där den gigantiska matsalen med plats för över 5000 personer är navet i allt. I byn finns allt som kan tänkas behövas och allt är gratis. Dock så märktes det att Brasilien och framförallt Rio har stora ekonomiska problem, då vissa hus osv inte var helt färdigbyggda samt vissa saker som fanns i London hade tagits bort men det gick ingen nöd på någon ändå! Det var lite smått rörigt i början med städning, tvättning osv men det mesta blev bättre med tiden och med en tolerant inställning mot den latinamerikanska attityden så gick det bra! Dagarna rullar på med träningar och andra förberedelser samt umgänge med övriga i den svenska truppen, lottningen sker relativt tidigt och våra lottningar inför tävlingarna var ok, absolut inte lätt men inte heller omöjlig. Det gäller att ganska fort hitta rätt rutiner för att inte för tidigt komma in i tävlingsfokus och tappa energi, jag upplever att vi fick bra dagar inför tävlingen och där självklart invigning var en av höjdpunkterna, att få marschera in på den klassiska arenan Maracanastadion inför fullsatta läkare var en mäktigt känsla och ett minne för livet! Slutligen så blev det äntligen vår tur att ge oss in i elden, alla år av förberedelser, förväntningar osv skulle nu släppas lös på den Olympiska mattan! Hur matcherna gick och resultaten är vid det här laget redan vida känt och jag tänker inte kommentera det speciellt utan vi kunde efter
tre dagars tävlande att för Mia, Robin och Martin så ville det sig inte alls och dem kunde tyvärr inte höja sig till den nivå som krävs på ett OS och deras äventyr tog slut efter en match var. Självklart oerhört trist och ett misslyckande för oss alla, med tanke på vad dem alla har gjort tidigare under perioden och hur lottningarna var så borde vi i alla fall vunnit fler matcher. Vad som gick fel osv får framtida utvärderingar visa. Marcus Nyman visade dock att hann var med på noterna och han var riktigt nära något stort innan Kinesen satte stopp för hans framfart, trots en stark vinst i återkvalet mot Iddir från Frankrike så föll Marcus mot en för dagen för bra Gwak från Korea som tog bronset och Marcus fick nöja sig med det ack så märkliga femteplatsen! Att komma femma kan vara en vinst och det kan vara en förlust, för Marcus så är det en vinst i och med hans OS i London och någonstans fick han sin revansch och visade att han är en av dom absolut bästa i -90 kg i världen. Men på ett OS så är det medaljer som räknas och då är det riktigt tungt att vara så nära men ändå få åka hem tomhänt! Men Marcus gjorde vad han kunde och det skall han ha en stor eloge! Men tanken på vad som hade kunnat ske och han hade nått semifinal är svår att få ut huvudet! Men tack vare Mia, Robin, Marcus och Martins kvalificeringar till OS samt Marcus femteplats så gör vi vårt bästa OS i modern tid sedan OS kvalet infördes 1996 och Marcus tangerade Lars Adolfssons lika dramatiska femteplats från OS i Barcelona samt Bertil Ströms femteplats i Moskva 1980. Ett riktigt bra kvitto för alla som är involverade och förhoppningsvis så kan vi fortsätta att leverera resultat med denna trupp samt på vägen få med flera och nya aktiva mot framtida mål! Ett OS är som sagt en rejäl emotionell urladdning och efter att organisationen nu har gått på högvarv sedan London och speciellt sedan OS kvalet började i juni 2014 så kommer det under hösten att bli lite lugnare och nya riktlinjer, målsättningar, planer osv skall slipas inför den nya perioden. Dock så kommer verksamheten att rulla på för våra yngre talanger samt dem som inte var på OS, nya stjärnor skall skapas och tiden går fort! Jag vill rikta ett stort tack till Sveriges Olympiska Kommitté för deras stora tro på svensk judo samt deras stöd och hjälp innan och under OS! En eloge till alla aktiva både dem som nådde OS men även till dem som har fallit bort på vägen, ni är alla delaktiga i det som har skett dom sista åren! Slutligen ett mega tack till era alla som har stöttat oss genom alla dessa år och trott på oss även när läget inte var som nu! Det ger oerhört mycket energi och positiva känslor som jag nu tar med mig in i min ledighet och i reflektioner inför framtiden! Jag är stolt och nöjd att fått vara en del i denna satsning! Robert Eriksson Förbundskapten SJF Seppa besöker Tommy och Saltsjö JK Under OS veckan så besökte den estniske landslagsmannen Andre Seppa, Stockholm och Tommy. Andre och Tommy är sedan många år goda vänner trots eller tack vare att de tävlat mot varandra i många tävlingar runt om i Europa. Seppa bodde hos Tommy och de tränade konditionsträning och judo tillsammans under veckan. Judon tränade de i vår dojo och flera av våra medlemmar passade på att träna tillsammans med dom under veckan. Tyvärr så skadade Andre handen då Tommy och han paddlade kajak i Kvarnsjön i Gustavsberg. Andre hade aldrig paddlat kajak tidigare. Skadan gjorde att han inte kunde köra randori men teknikträningen var det inget fel på. När -90 kg klassen avgjordes på OS så samlades alla saltsjö:iter som ville och kunde på O`Learys i centrum för att titta på judo i topp klass och heja fram Marcus Nyman som var Sveriges största hopp inför OS. Det blev en väldigt trevlig tillställning och kul att ha en estländare som hejade på Marcus och Sverige.