ARBETARSKYDDSSTYRELSENS FÖRFATTNINGSSAMLING SPRÄNGARBETE. Utfärdad den 20 augusti 1986 (Ändringar införda t. o. m )

ARBETARSKYDDSSTYRELSENS FÖRFATTNINGSSAMLING AFS 1986:14 Utkom från trycket den 29 september 1986 SPRÄNGARBETE Utfärdad den 20 augusti 1986 (Ändringar införda t. o. m. 2000-12-15)

AFS 1986:14 2 SPRÄNGARBETE Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter om sprängarbete samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna Utfärdad den 20 augusti 1986 (Ändringar införda t. o. m. 2000-12-15)

AFS 1986:14 3 Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter om sprängarbete Utfärdad den 20 augusti 1986 (Ändringar införda t. o. m. 2000-12-15) Arbetarskyddsstyrelsen meddelar med stöd av 18 arbetsmiljöförordningen (SFS 1977:1166) och efter samråd med sprängämnesinspektionen följande föreskrifter. Allmänt 1 Dessa föreskrifter gäller arbete i verksamhet där sprängämnen, krut eller tändmedel används (sprängarbete). Föreskrifterna gäller dock inte verksamhet inom försvarsmakten. 2 Sprängarbete skall planeras och ordnas så att arbetsskada på grund av sprängningen förebyggs. 3 Arbetsgivare skall se till att sprängarbas får den information om sprängobjektet som kan ha betydelse för laddningsarbetet. 4 Sprängplats skall när arbetet kräver det ha tillräcklig och lämpligt ordnad belysning. Personal 5 Arbetsgivare skali utse sprängarbas vid allt sprängarbete. Sprängarbas skall se till att arbetet utförs yrkesmässigt och enligt arbetsgivarens instruktioner. När arbetet utförs i lag skall han med ledning av sina kunskaper instruera deltagarna om hur arbetet skall utföras. Sprängarbas, eller annan särskilt utsedd person, skall se till att explosiva varor och annan sprängutrustning förvaras och används på avsett sätt. 6 Sprängarbas skall ha - dokumenterad teoretisk kunskap om sprängning eller motsvarande kompetens samt - minst ett års praktik från sprängarbete. Sprängarbas som endast utför sprängning av mindre komplicerat slag behöver dock endast ha - dokumenterad teoretisk kunskap om sådan sprängning samt - minst två års yrkesverksamhet i arbete vari sprängning ingått. 7 Arbetsgivare skall förvissa sig om att sprängarbas har och vidmakthåller den kunskap och erfarenhet som behövs för att utföra arbetet säkert Explosiv vara 8 När explosiv vara flyttas eller transporteras inom arbetsstället i fordon eller hiss, får endast

de personer följa med som behövs för sprängarbetet och transporten. AFS 1986:14 4 Explosiv vara som flyttas inom arbetsstället skall skyddas mot mekanisk åverkan, värme och annat som kan orsaka oavsiktlig explosion eller brand. Den får inte samlastas med annat farligt gods. Laddning 9 Laddning skall utföras så att risken för oavsiktlig tändning effektivt motverkas. Laddning med elektrisk tändning skall avbrytas och farligt område utrymmas när det finns risk för påverkan från åskväder. Om det behövs skall effektiv åskvarning finnas. 10 Laddning i närheten av borrning skall undvikas. Avståndet mellan pågående laddning och borrning skall vara betryggande. 11 Laddning med elektrisk tändning i närheten av kraftledning eller elektrifierad järnväg, spårväg och liknande skall föregås av samråd med ägaren. 12 Risken för oavsiktlig tändning av elsprängkapsel genom överledning, induktion eller radioenergi (radiofrekvent strålning) skall beaktas. Sprängkapselträdar, skarvtråd och tändkabel skall placeras på betryggande avstånd från kraftledning, strömförande kabel, kopplingscentral och liknande samt från arbete med svetsning. 13 Laddkäpp, laddslang och laddlod skall vara utförda så att de inte orsakar tändning eller skadar sprängkapsel eller tändledning Vid laddning med krut skall laddkäpp vara av trä och utan beslag. 14 Laddslang skall vara utförd så att tändning inte uppstår under laddningen på grund av elektrostatisk uppladdning. Vid laddning med pulverformigt sprängämne skall laddslang ha en elektrisk resistans av 1-30 ks/m (kiloohm per meter) Slangen skall ha tydlig märkning som anger slangtyp och dimensioner samt för vilken typ av laddning den är avsedd. 15 Blåsrör för borrhål som innehåller sprängmedel skall vara utfört så att det inte kan orsaka oavsiktlig tändning genom gnistbildning. 16 Laddapparat samt anordning för beredning av sprängämne vid förbrukningsställe får användas eller avlämnas för att tas i bruk - endast om de är typkontrollerade av ett kontrollorgan i tredjepartsställning eller ett certifieringsorgan som är ackrediterat för sådan kontroll respektive certifiering enligt lagen (SFS 1992:1119) om teknisk kontroll och - därvid har visat sig uppfylla kraven i andra stycket. Vid typkontroll skall apparat eller anordning ha granskats av kontrollorganet eller certifieringsorganet och visat sig vara utformad så - att den ger betryggande säkerhet mot oavsiktlig brand eller explosion, - att onödigt påfrestande arbetsställningar och arbetsrörelser inte uppstår samt - att de arbetande inte skadas av buller, vibrationer eller roterande delar. (AFS 1994:17)

AFS 1986:14 5 17 Förladdning samt avskiljande propp mellan delladdningar i borrhål skall utföras av sådant material och på sådant sätt att sprängämnet vid behov kan bli åtkomligt. Vid förladdning av krutladdat borrhål skall tillses att krutet inte antänds oavsiktligt. Därvid skall särskilt dess rivkänslighet beaktas. Tändmetod 18 Vid tändning skall sådan metod användas att laddningen exploderar omedelbart eller snarast efter tändning. Annan tändmetod får dock användas om man kan se till att ingen kommer in i det farliga området mellan tändning och explosion. 19 Elektrisk tändapparat, resistansmätare, isoleringsmätare eller annan provningsapparat för elektrisk tändning, åskvarnare, tändkabel samt skarvtråd får användas eller avlämnas för att tas i bruk - endast om de är typkontrollerade av ett kontrollorgan i tredjepartsställning eller ett certifieringsorgan som är ackrediterat för sådan kontroll respektive certifiering enligt lagen (SFS 1992:1119) om teknisk kontroll och kontrollen har visat att deras elektriska-, mekaniska- och klimategenskaper är sådana - att avsiktliga tändningar av sprängskott blir tillförlitliga samt - att oavsiktlig tändning så långt möjligt hindras. (AFS 1994:17) 20 Elektrisk tändapparat, instrument för provning av elsprängkapselsalvor samt åskvarnare får repareras endast av person med kunskap och erfarenhet av de elektriska, mekaniska och säkerhetsmässiga krav som gäller för apparaten eller instrumentet. 21 För att undvika ledningsbrott, kortslutning eller oavsiktlig beröring med elektriskt ledande föremål eller jord skall skarvning av tändledning utföras sakkunnigt. Skarvtråd får bara användas en gång. När risken för jordfel är stor skall elsprängkapslar med förstärkt isolering användas. 22 Vid elektrisk tändning i närheten av strömförande starkströmsledning skall åtgärder vidtas så att tändkabeln inte kastas upp på ledningen vid sprängningen. 23 Tändapparatens kapacitet skall vara anpassad till sprängsalvans tändströms- och energibehov. Elsprängkapslar i samma sprängsalva skall ha samma elektriska tändkänslighet, dvs samma värde på tändpuls, tändström och serietändström. Tändsystem (sprängsalva) som är färdigt för elektrisk tändning skall provas. Enstaka laddning (sprängskott) får dock tändas utan provning. 24 Verktyg för aptering av krutstubin får användas eller avlämnas för att tas i bruk endast om det är typkontrollerat av ett kontrollorgan i tredjepartsställning eller ett certifieringsorgan som är ackrediterat för sådan kontroll respektive certifiering enligt lagen (SFS 1992:1119) om teknisk kontroll och därvid visat sig vara utformat så att risk för oavsiktlig tändning inte föreligger. (AFS 1994:17) 25 Krutstubin skall apteras på sprängkapsel med sådan omsorg att tändning kan ske säkert.

AFS 1986:14 6 Krutstubin skall ha sådan längd (brinntid) att tid ges för att tända och uppsöka skyddad plats. Den skall vara minst 1 meter lång och nå minst 0,1 meter utanför borrhålets mynning eller, om täckning används, utanför denna. Vid krutladdning skall stubinänden nå minst 0,5 meter utanför borrhålsmynningen eller, om täckning används, utanför denna. Täckning 26 Om stenkastning kan medföra arbetsskada skall sprängobjekt täckas (fördämmas). Täckningen skall ha tillräcklig utbredning och skall placeras med beaktande av bergkontur, sprickor, slag och liknande samt trolig kastriktning. Utrymning, bevakning och tändning 27 På sprängplats skall finnas regler för utrymning, bevakning och varning samt för tändning av laddning. Risken för svavelkisdammexplosion eller brand genom självantändning av svavelkis skall beaktas. Laddning får tändas endast om åtgärder vidtagits så att ingen, som vistas inom farligt område, riskerar att skadas. Återvändande till sprängplats 28 Sprängplats får sedan laddning tänts inte beträdas så länge det finns risk för personskada genom försenad explosion, farliga gaser eller liknande. Därefter skall resultatet av sprängningen klarläggas och behövliga åtgärder vidtas innan meddelande ges om att farligt område åter får beträdas. Dolor skall snarast oskadliggöras. Typkontrollintyg 29 Ett kontrollorgan eller certifieringsorgan som har utfört typkontroll enligt 16, 19 eller 24 och funnit att den kontrollerade anordningen uppfyller de föreskrivna kraven skall utfärda ett typkontrollintyg. Typkontroll gäller endast för anordningar vars utförande stämmer överens med det kontrollerade exemplaret. (AFS 1994:17) 30 Typkontrollerade anordningar enligt 16, 19 och 24 skall då de avlämnas för att tas i bruk ha tydlig och varaktig märkning med - tillverkarens eller för importerad anordning, importörens namn och adress, - typbeteckning, - tillverkningsnummer. Tändkabel och skarvtråd får dock ha märkningen på förpackningen. (AFS 1994:17) Särskilda bestämmelser 31 Bestämmelserna i 16, 19, 24 och 30 utgör föreskrifter enligt 4 kap 1 arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160). Brott mot nu nämnda föreskrifter kan enligt 8 kap 2 första stycket samma lag medföra böter. (AFS 1994:17)

AFS 1986:14 7 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 1 Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 juli 1987. Samtidigt upphävs arbetarskyddsstyrelsens anvisningar angående skydd mot yrkesfara vid sprängningsarbete (nr 3) samt styrelsens meddelande 1976:1 Arbetarskyddsstyrelsens sprängkort. Bestämmelserna i 16, 19 och 24 gäller inte för anordning som tagits i bruk före den 1 juli 1987. Intill dess riksprovplats utsetts skall provning och typgodkännande enligt 19 utföras av statens provningsanstalt. Godkännande som meddelats enligt äldre regler gäller som godkännande enligt de nya föreskrifterna. 2 Ändringarna träder i kraft den 1 januari 1995. Intill dess att något ackrediterat kontrollorgan eller certifieringsorgan utsetts skall dock de nuvarande föreskrifterna fortsätta att gälla. Typgodkännande skall därvid meddelas av Arbetsmiljöverket i stället för Arbetarskyddsstyrelsen. Godkännande som meddelats enligt de regler som gällde före den 1 juli 1987 samt typgodkännande enligt nuvarande lydelse av 16, 19 och 24 gäller som typkontroll enligt de ändrade föreskrifterna. (AFS 2000:36) 3 Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 januari 2001. 1 2 3 AFS 1986:14 AFS 1994:17 AFS 2000:36

AFS 1986:14 8 Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna om sprängarbete Arbetarskyddsstyrelsen meddelar med stöd av 15 arbetsmiljöförordningen (SFS 1977:1166) följande allmänna råd om tillämpningen av arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 1986:14) om sprängarbete. Tillämpningsområde Den som sysslar med sprängarbete är skyldig att följa flera olika författningar. Att området är så väl reglerat beror naturligtvis på riskerna med arbetet. De flesta författningar, t ex lagen (SFS 1982:821 ) om transport av farligt gods, syftar i första hand till att skydda allmänheten. Indirekt får även arbetstagarna ett skydd enligt denna lag. För att skapa en tillfredsställande arbetsmiljö behövs även bestämmelser som direkt berör arbetsgivarens ansvar för sina anställda. Dessa föreskrifter kompletterar därför övriga författningar om sprängarbete. I kommerskollegiets författningssamling, Ser A, 1968 Nr 2 som reglerar tillämpningen av explosivvaruförordningen (SFS 1949:341) finns dock vissa bestämmelser som direkt berör arbetsmiljön. För att inte samma fråga skall regleras i två olika författningar har sådana bestämmelser inte tagits in i föreskrifterna. Underrättelse om inträffat olycksfall Enligt 2 arbetsmiljöförordningen skall arbetsgivaren utan dröjsmål underrätta yrkesinspektionen om olycksfall, eller annan skadlig inverkan i arbete, som föranlett dödsfall eller svårare personskada eller samtidigt drabbat flera arbetstagare. Detsamma gäller vid tillbud som inneburit allvarlig fara för liv och hälsa. Enligt 56 explosivvaruförordningen skall explosion i tillverknings- eller förvaringsrum, eller vid transport av explosiv vara, ofördröjligen anmälas till lokal polismyndighet. Detsamma gäller om explosion i samband med användning av explosiv vara orsakar mera betydande person- eller egendomsskada. Intill dess polis kommit tillstädes, skall såvitt möjligt allt lämnas orubbat på explosionsplatsen. Polismyndigheten skall, om det inte finnes betydelselöst att så sker, underrätta sprängämnesinspektionen. I arbetsmiljöförordningen finns inget krav på att olycksplatsen skall lämnas orubbad. Det är dock av stor betydelse även för yrkesinspektionen att få göra sin utredning utan att något har rubbats eftersom inspektionens förebyggande arbete ofta bygger på erfarenheter som inhämtas på olycksplatser. Det är därför angeläget att arbetsgivaren ser till att förhållandena inte rubbas på en olycksplats innan yrkesinspektionen kommit dit. Kommentarer till vissa paragrafer Till 1 Definitionen av explosiva varor finns i förordningen om explosiva varor (SFS 1949:341, omtryck SFS 1977:361). I denna förordning finns också en gruppindelning av

AFS 1986:14 9 explosiva varor. Varorna indelas i sprängämnen, krut, tändmedel och pyrotekniska varor. Föreskrifterna om sprängarbete gäller inte alla grupper av explosiva varor. De gäller inte ammunition och inte heller pyrotekniska varor. Till 2 Exempel på risker som är förbundna med sprängarbete är: - direkta sprängskador, orsakade av oavsiktlig explosion eller brand på grund av värme eller mekanisk åverkan, försenad explosion på grund av fel i hantering eller material, för tidig explosion, påborrning av odetonerat sprängmedel från tidigare sprängning (dola), kastning från sprängobjekt samt knall (s k impulsljud eller transient ljud) eller tryckvåg, - arbetsskador orsakade av spränggaser eller damm som andats in, av stenfall eller ras på grund av markvibrationer eller ras i sprängobjekt efter explosion av laddning eller orsakade av sprängskador på utrustning och materiel, - allergier eller skador på andningsorgan på grund av hantering av explosiv vara. Det är viktigt att öppen eld, även i form av tobaksrökning, inte förekommer på eller nära plats där explosiva varor förvaras eller används. Dola Risken för dola, dvs att odetonerat sprängämne finns kvar i berget från tidigare sprängning, kan inte uteslutas. Det är därför av stor vikt att berget undersöks noga före fortsatt arbete. Orsakerna till dola kan t ex vara: - att sprängämnet eller sprängkapseln har skadats av t ex fukt eller värme eller har utsatts för mekanisk åverkan under laddning eller vid förvaring och transport. Fabrikationsfel kan heller inte uteslutas - att sprängkapseln skilts från sprängämnet under laddningen eller när intilliggande laddning exploderat, så kallad ryckare - att avbrott i laddningssträngen uppstått under eller efter laddningen - att tändström eller tillförd energi varit för låg eller för hög - att tändavbrott uppstått på grund av kortslutning, glappkontakt, jordfel eller läckström till följd av att trådisoleringen blivit skadad. För att minska risken för dola är det viktigt att uppgjord plan följs vid borrningsarbetet och att tändsystemet kontrolleras före tändning samt att, när täckning används, denna läggs ut varsamt så att tändsystemet inte skadas. Detta är särskilt viktigt när sådan tändmetod används som inte kan kontrolleras i efterhand. När dola upptäcks är det viktigt att stor varsamhet iakttas. Området intill dola är ett farligt område. Endast personal som avdelats för att oskadliggöra dolan bör vistas inom det farliga området. Att den som skall oskadliggöra dolan är erfaren och väl förtrogen med arbetet är en förutsättning för att det skall kunna utföras säkert. I de fall dolan inte kan oskadliggöras omedelbart är det viktigt att den utmärks och rapporteras på sådant sätt att den snarast kan oskadliggöras. Det är väsentligt att först försöka bestämma dolans läge, storlek, utbredning och vad den består av. Sprängämne kan ha trängt in i omgivande sprickor. En dolas storlek kan variera

AFS 1986:14 10 beroende på bl a vilken typ av sprängning det är fråga om. Dola kan bestå av t ex sprängkapsel med en mindre mängd sprängämne eller utgöras av hel laddning. Dola kan även vara en sprängämnessträng som är innesluten i ett stort skut, vilket kan vara fallet vid sprängning med grova borrhål, t ex i gruvor och stenbrott. När det kan misstänkas att dolan beror på fabrikationsfel hos sprängämne eller tändmedel bör leverantören och sprängämnesinspektionen underrättas. Stenkastning För att undvika att oavsiktlig stenkastning (sprut, stänk) från sprängning vållar skada t ex på person, byggnader, kraftledningar eller maskiner är det i regel nödvändigt att täcka sprängobjektet, eller att vidta andra skyddsåtgärder. Det är angeläget att man redan från det sprängarbetet planeras är uppmärksam på faktorer som kan orsaka okontrollerad kastning. Vid bergsprängning, som i det följande främst skall beröras, är det väsentligt att rätt bedöma t ex lämplig laddningsdiameter, sprängämnessort och -mängd, tändningssätt m m. Generellt kan sägas att det är berggrundens egenskaper såsom förekomst av t ex sprickor, överskjutningsplan, kross-, vittrings- och förskiffringszoner, skölar och bergartsgränser, som har avgörande inverkan på stenkastningen. I bergytan är sprickfrekvensen i allmänhet större och sprickorna mer svårartade än inne i bergmassivet. Därför är sprängning av lågt berg, så kallat planberg, som regel farligare i kastningshänseende än sprängning av högre berg, på grund av att laddningarna befinner sig nära bergytan. Faktorer som har betydelse för risken för kastning kan vara otillräcklig markavtäckning som medför att jord och lösa stenar lämnats kvar eller avtäckning som inte gjorts tillräckligt långt utanför sprängkonturen. Borrningens "kvalitet" har stor inverkan på risken för kastning. Olämplig hålplacering, felaktig hålriktning och -längd gör att sprängämnet får en olämplig fördelning i bergmassan. Det är även viktigt att laddningarnas diameter beaktas. Täckningens förmåga att skydda mot kastning avtar ju större diametern är. Erfarenhetsmässigt kan sägas att när laddningarnas diameter är större än 40 mm har täckning ringa effekt på grund av de stora krafter som frigörs vid explosionen. Överladdning medför som regel att hela salvan eller delar därav kastar. Risk för uppåtriktad kastning, så kallad kratereffekt, kan föreligga om borrhålen laddas upp för nära ytan. Olämplig tändföljd kan orsaka kastning om t ex för många laddningar exploderar samtidigt (samverkar) eller om laddning exploderar för tidigt (utslaget försvåras). Vid för stor tidsfördröjning mellan intilliggande laddningar eller mellan laddningarna i närmaste hålrader kan sprängning med ms-sprängkapslar (s k kortintervallsprängning) medföra att metodens "bromsande" effekt går förlorad, varvid kastrisken är stor.

AFS 1986:14 11 S k överlappning, dvs att sprängkapsel med större nominell fördröjning exploderar innan sprängkapsel med mindre nominell fördröjning exploderat, kan inträffa genom att sprängkapsels tidsfördröjning förändrats eller genom att sprängkapslar från olika tillverkningspartier används. Tidsfördröjningen i sprängkapsel med pyroteknisk sats förändras genom påverkan av fukt, åldring och pinholes (skada som uppkommer om sprängkapsel tillförs för hög ström eller energi). Kastning sker vid salvsprängning huvudsakligen i den planerade utslagsriktningen. Det kan därför vara skäl att, när så är möjligt, välja utslagsriktning åt det håll där eventuell kastning medför minsta risk. Som skydd mot risken för så kallat genomslag från bottenladdningarna i salvans första hålrad är det ibland lämpligt att framför första hålraden lämna kvar lossprängt berg från föregående salva. Sprängplan Sprängarbas, bör, när så är möjligt, medverka i planeringen. En viktig del av planeringen är att upprätta s k sprängplan. Sprängplan kan bl a innehålla materielförteckning, tidplan, borrplan, laddplan, tändplan, täckningsplan och bevakningsplan samt, vid underjordsarbete, ventilationsplan, vidare de ritningar som behövs och karta över farligt område. Sprängplan kan även bestå av ett antal standardplaner för repetitiva sprängningar som t ex i längre tunnlar eller orter i gruvor. Ändring av sprängplan kan t ex behöva ske om det under arbetets gång visar sig att bergets sprängbarhet felbedömts eller förändrats, eller om planerat sprängämne ersatts av annat. Ändring av sprängplan bör göras av den som upprättat planen. Det är viktigt att sprängplan för speciellt sprängarbete, t ex sprängning under vatten, sprängning i ugn eller silo, rivning av byggnadsverk, sprängfogning och sprängformning innehåller sådana uppgifter som tar hänsyn till den aktuella sprängningens särart. När en sprängning är mindre komplicerad är det i allmänhet inte nödvändigt att sprängplan är skriftlig. Till 3 Information om sprängobjektet kan vara sådana viktiga iakttagelser som kan göras under borrning i berg, t ex oregelbundenheter i bergstrukturen, sprickor, skölar, jordslag eller trasigt berg. Det är bra om sprängarbas redan under pågående borrning får information om sprängobjektet. Detta är dock inte möjligt då borrning utförs som separat arbetsmoment ibland långt innan salvan tänds. Personal Till 5 I sprängbasens arbetsuppgifter ingår normalt att med ledning av arbetsgivarens instruktioner anpassa sprängarbetet till de aktuella förhållandena. Se även kommentarer till 2

AFS 1986:14 12 Sprängplan. Det kan ofta vara lämpligt att den som ensam utför eller som deltar i sprängarbete anskaffar eller tilldelas dessa föreskrifter. Exempel på kvittens av föreskrifterna finns i bilaga 1. Bestämmelser om förrrådshållning samt om tillfällig förvaring av explosiva varor på arbetsplats finns i kommerskollegiets författningssamling, Ser A, 1968 Nr 2, till 31, 32, och 41 som reglerar tillämpningen av explosivvaruförordningen (SFS 1949:341). När explosiv vara kasserats för att den ej längre är tjänlig för sitt ändamål är det viktigt att den oskadliggörs på ett fackmässigt och säkert sätt. Explosiv vara kan skadas av t ex fukt, värme eller av ålder. Sättet att oskadliggöra kasserad explosiv vara beror av såväl vilken mängd som är i fråga som av vilka ämnen varan består. Det är i allmänhet lämpligt att rådgöra med leverantören om bästa sättet att oskadliggöra kasserad explosiv vara. Arbetsgivare kan själv vara sprängarbas. Till 6 Sprängarbas kan erhålla teoretisk kunskap i av skolöverstyrelsen (SÖ) fastställd grundkurs i sprängteknik. Kravet på att den teoretiska kunskapen skall finnas dokumenterad kan uppfyllas genom intyg från utbildningsanstalt. Ett annat sätt att ha kunskapen dokumenterad framgår av bilaga 2. Praktik som ligger mer än fem år tillbaka är av mindre värde och bör som regel inte beaktas vid bedömning av kompetensen. Bestämmelser om förbud för den som inte fyllt 18 år att anlitas för vissa arbetsuppgifter finns i arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om anlitande av minderåriga i arbetslivet (AFS 1980:13). För att utföra sprängning av mindre komplicerat slag, t ex enstaka laddning, är det oftast tillräckligt att genomgå en till det aktuella slaget av sprängning anpassad kurs. Undervisning och prov i sådan kurs bör även omfatta praktiskt utförande av sprängning. Med sprängning av mindre komplicerat slag avses främst sprängning som utförs utanför tätbebyggt område. Sådan sprängning kan vara t ex sönderdelning av fältstenar och skut, sprängning av stubbar och sten i jord- och skogsbruk och vid vägarbete, seismisk undersökning med sprängning, sprängning i tjälad jord i samband med gravgrävning eller sprängning av tjälad flis i silo. Explosiv vara Till 8 Bestämmelser om godkännande, tillverkning, överlåtelse, förvärv, innehav och förvaring av explosiva varor finns i explosivvaruförordningen (SFS 1949:341). I statens energiverks starkströmsföreskrifter (STEV-FS 1985:1, 99 g ) lämnas vissa anvisningar om horisontella avstånd mellan kraftledning och förråd där explosiv vara förvaras. Det är viktigt att explosiva varor under förflyttning placeras så att de inte förskjuts, utsätts för

AFS 1986:14 13 stötar eller annat som kan medföra fara för explosion. Borr- och laddfordon bör förses med särskilda fack eller lådor som ger betryggande skydd för explosiva varor under transport. Det är lämpligt att förflytta explosiva varor i obruten fabriksförpackning eller i annan ur säkerhetssynpunkt likvärdig förpackning. Med förflyttning avses här förflyttning av explosiv vara inom gruva, stenbrott eller dylikt förbrukningsställe eller mellan förvarings- och förbrukningsställen, som är belägna inom samma arbetsställe. Lagen om transport av farligt gods gäller inte sådan förflyttning. Förflyttning av explosiv vara på allmän väg räknas dock alltid som transport av explosiv vara enligt lagen om transport av farligt gods (SFS 1982:821) och dess förordning (SFS 1982:923). När sprängkapslar och sprängämnen förflyttas eller transporteras samtidigt är det viktigt att dessa varor placeras åtskilda med sprängkapslarna i en särskild persedel. Det kan t ex vara en plåtklädd låda med dubbla väggar och fyllning av icke brännbart material. Risken för övertändning om sprängkapslarna exploderar undviks då. Ett säkerhetsavstånd på minst en meter är i regel tillräckligt. När transportutrymmet är begränsat kan t ex en motståndskraftig skiljevägg mellan sprängkapslar och sprängämne ge betryggande skydd. Det är viktigt att medhavda explosiva varor snabbt kan lossas vid brand. Annat farligt gods kan vara t ex brandfarlig vara, radioaktiv eller giftig vara eller gas. Farligt gods definieras i lagen om transport av farligt gods. Laddning Till 9 Det är av stor vikt att sprängkapseln är skyddad mot mekanisk åverkan under laddningen. Detta kan ske t ex genom att kapseln placeras i en sprängämnespatron eller hylsa med styvt hölje som utgör fullgott skydd. Det är viktigt att borrhål rensas väl innan laddning påbörjas. Hinder, som kan försvåra laddning eller medföra risk för att sprängämne eller sprängkapsel skadas, kan t ex vara stenar, is eller jord. I sprickrikt berg kan stenlossning från borrhålsväggen hindras om t ex ett foderrör används eller sprängämnespatroner försiktigt styrs in i borrhålet med hjälp av en laddkäpp försedd med pik. Det är viktigt att hinder som upptäcks i borrhålet efter påbörjad laddning avlägsnas med stor försiktighet. I marknaden finns lämpliga åskvarnare. Samarbete med meteorologiska stationer kan ofta i kombination med uppsikt över vädret ge tillräcklig förvarning. Till 10 Om laddning under pågående borrning inte kan undvikas är det viktigt: - att borrplanen, dvs antal, läge, längd och riktning av salvans hål är känd av samtliga borrare och laddare på arbetsplatsen - att borrplanen noga följs - att avståndet (bergtjockleken) mellan laddning och hål som borras eller som skall borras inte medför risk för påborrning av laddning. Särskild uppmärksamhet behövs när borrning utförs med utrustning som saknar hjälpmedel

AFS 1986:14 14 för styrning vid påhugg och hålriktning. Det bör även uppmärksammas att hålen kan avvika genom att de kröks. När borrning utförs med aggregat som har lämplig styrutrustning för påhugg och hålriktning kan bättre kontroll av borrmönstret erhållas. Detta förutsätter dock att påhugg och inriktning görs noggrant. Användning av grövre (=styvare) borrstänger minskar risken för krökta borrhål. Vid bedömning av lämpligt avstånd (bergtjocklek) mellan laddning och hål som borras eller som skall borras kan nedanstående tabell tjäna som vägledning. Längd av hål som laddas eller laddats, meter Minsta avstånd, meter Under 6 2 Över 6 men högst 12 3 Över 12 men högst 16 4 Över 16 men högst 20 5 Till 11 Vid sprängning i närheten av järnväg hänvisas till statens järnvägars särskilda elskyddsföreskrifter för bantjänsten SJF 052, utgåva 5. Särskilda regler för arbeten i närheten av kraftledning finns i statens energiverks starkströmsföreskrifter (STEV-FS 1985:1). Till 12 Risk för oavsiktlig tändning av elsprängkapsel genom överledning, induktion eller markpotentialer kan inte uteslutas. Det är därför viktigt att på lämpligt sätt motverka risken t ex genom: - att placera tändledningarna på torrt underlag - att undvika att dra tändledningar parallellt med strömförande ledning och undvika att tändledningar läggs i slingor - att förse tändledning med extra isolering, t ex genom att skydda den med gummislang där den korsar strömförande ledning - att undvika att tändledning (tändkabel och skarvtråd) samt sprängkapseltråd får ledande kontakt med jord - att vid utläggning, före inkoppling och efter tändning kortsluta ledarna i den kabelände som ansluts till salvan samt isolera ledarna från varandra samt från mark och elektriskt ledande föremål i den kabelände som ansluts till tändapparaten. I närheten av kraftledning och strömförande kabel är det riskfyllt att utföra laddning av elsprängkapslar grupp 1 a och grupp 2 med ledningstrådar belägna på mindre avstånd än som anges i följande tabell. Kraftledning med Avstånd (meter) spänning kv Elsprängkapslar Elsprängkapslar Grupp 1a Grupp 2 Sprängkapseltrådar av järn

AFS 1986:14 15 3 och 6 5 0 10 22 0 20 och 40 40 0 70 70 0 130 85 6 220 110 7 400 180 17 Observera att skyddsavstånden ej gäller för elsprängkapslar grupp 1a med trådar av koppar. Detta beror på att dessa trådar har lägre resistans än tabellens. Uppgift om behövliga skyddsavstånd för dessa kapslar kan erhållas från statens provningsanstalt. Vid laddningsarbete ovan jord mäts avståndet horisontellt vinkelrätt mot ledningen från en punkt lodrätt under närmaste lina eller från kraftledningsstolpe. Vid laddningsarbete under jord, t ex i tunnel eller bergrum, mäts det verkliga avståndet från lina, stolpe eller jordtag som tillhör kraftledning. De i tabellen angivna skyddsavstånden bör i regel tillämpas även vid sprängning i närheten av jordkabel men bör dock ej understiga 0,5 m. Med hänsyn till risk för oavsiktlig tändning genom markpotentialer bör inom ett avstånd av i regel 50 meter från kraftledning ledningssystemet för tändning liksom sprängkapseltrådar inte komma i kontakt med jord. Det är därför mycket viktigt att skarvar isoleras väl. Det är viktigt att uppmärksamma att faran är störst vid kopplingsstation eller vid jordad nollpunkt. Svetsning i närheten av laddning kan medföra risk för oavsiktlig tändning genom brand orsakad av svetsloppor. Vid laddning med elsprängkapslar kan kapslarna även påverkas av från elsvetsning utsänd radioenergi eller genom markströmmar. För att motverka riskerna bör: - svetsning inte ske närmare laddning än 30 m - tändsystemet vara väl isolerat från jord och från ledande föremål - svetskablarna ha samma längd och felfri isolering - återledningens jordtving vara säkert anbringad på det metallföremål som skall svetsas och så nära svetsstället som möjligt. Andra metallföremål, t ex rälsbana, rörledning, byggnadsställning är olämpliga som återledare. Även om de har metallisk kontakt med svetsstället kan markströmmar uppstå genom dålig kontakt i rälsskarvar eller andra förbindningar. Elsprängkapsel kan under laddningsarbete oavsiktligt tändas genom radioenergi från sändare, t ex rundradio, kortvågssändare samt radar. På arbetsplats där elsprängkapslar används är det viktigt att vara vaksam för de olika typer av radiosändare som kan förekomma. De kan vara stationära, tillfälliga och rörliga. För att en radiosändare skall vara effektiv behöver den ha en bra och i allmänhet väl synlig antenn, vilket kan vara till god hjälp vid lokalisering av eventuella sändare.

AFS 1986:14 16 Från televerket respektive försvarsmakten har upplysts att laddningsarbete för eltändning kan vara riskfyllt om ledningstrådarna är belägna på mindre avstånd från sändarantenn, varifrån sändning sker, än som anges i följande tabell. Ovanjordssändare enligt 1-8 i tabellen utgörs i regel av: 1 Handburen radiosändare. 2 Mobilradiosändare för t ex polis, taxi, åkerier med basstationer, stationära amatörradiosändare. 3 Stationära amatörradiosändare, närradiosändare. 4 Stationära civila sändare för FM och TV. 5 Stationära amatörradiosändare, fartygsradiosändare, radiofyrar. 6 Stationära amatörradiosändare, fartygsradiosändare, radiofyrar. 7 Fartygsradiosändare. 8 Kustradiosändare. Avstånd i meter Grupp 1 a Grupp 2 (VA) Ovan jord 1 Oberoende av frekvens under 5W 0 0 2 Frekvens över 26 MHz 5-110 W 2,5 0,5 3 110-500 W 30 10 4 över 500 W 80 30 5 Frekvens under 26 MHz 5-110 W 100 10 6 110-500 W 150 100 7 500-2,5 kw 250 100 8 2,5-10 kw 500 170 Rundradiosändare* Hörby (Mv+Kv) 1 400 500 Sölvesborg (Mv) 6 800 2 500 Karlsborg (Kv) 700 400 Motala (Lv) 1 900 600 Varberg (Kv) 600 300 Under jord ** Frekvens 70-140 MHz under 5 W 6 2 6-10W 9 3 11-25W 14 5 26-100 W 29 10 Frekvens 140-400 MHz under 10 W 5 0 11-25W 8 2 26-100 W 16 5 Frekvens över 400 MHz under 25 W 3 0 26-100 W 7 2 * Information om nytillkomna rundradiosändare kan erhållas från televerkets radioenhet. ** För frekvenser upp till 70 MHz gäller samma regler som vid sprängning ovan jord. Enligt säkerhetsinstruktion för försvarsmakten (SäkI F) är säkerhetsavståndet mellan militära

AFS 1986:14 17 sändare och laddning med elsprängkapslar minst 150 meter. Laddningsarbete får enligt denna instruktion ske på mindre avstånd från militära sändare efter medgivande av försvarets materielverk (FMV): På avstånd mellan 2 och 30 meter vid laddning med elsprängkapslar grupp 1A och grupp 2 bör man varna vägtrafikant med skylt enligt figur. Bild 1 Reflexbeläggning av märkena erfordras ej om de uteslutande äro uppsatta under dagsljus. Skylt bör placeras på eller intill väg, väl synlig i körriktningen och på sådant avstånd att vägtrafikant hinner stänga av sändaren innan denna når farligt område. För att upprätthålla efterlevnaden bör skylt vara uppsatt endast under den tid laddningsarbete pågår. Skyltar som nämns i arbetarskyddsstyrelsens författningar kan köpas hos företag på öppna marknaden. Ett komplett sortiment lagerhålls och säljs av Föreningen för arbetarskydd (adress Kungsholms Hamnplan 3, 112 20 STOCKHOLM). Inom det område i närheten av radiosändare där elektrisk tändning kan vara riskfylld, t ex närmare än 2 meter från väg, kan ickeelektriska tändsystem, som detonerande stubin, tändsystem av stötvågstyp m fl användas. Till 13 Laddslangar får vid tillverkningen en ringformig böjning vilket medför att slangändan vid införandet pressas mot borrhålsväggen. Ett sätt att motverka risken för t ex nötningsskada på tändledningen är att skära slangänden snett mot böjningens utsida. Det är viktigt att laddkäpp och laddslang har lämplig grovlek så att sprängkapseltrådar eller stötvågsledare inte skadas under laddningen. Rund laddkäpp med ca 10 mm mindre diameter än borrhålets brukar inte skada trådar eller ledare. Laddkäpp för sprängämne samt laddlod kan vara av trä, rotting, antielektrostatbehandlad (elektriskt halvledande) plast eller annat ur säkerhetssynpunkt likvärdigt material. Pik på laddkäpp kan t ex vara av koppar. Skarvhylsa och annat beslag kan t ex vara av koppar eller mässing. Beslag på laddkäpp för krut kan orsaka gnistbildning eller friktionsvärme, som kan tända krutet. Till 14 För att kunna särskilja laddslang från andra typer av slang bör laddslang ha en tydlig och varaktig längsgående orangefärgad märkrand. För laddning genom laddslang kan det vara lämpligt att samråda med sprängämnesleverantör beträffande typ och dimension av laddslang. Det är nämligen viktigt att laddslangen är utförd så att en i borrhålet inträffad detonation inte kan fortplanta sig bakåt i slangen och in i laddkärlet.

AFS 1986:14 18 En av förutsättningarna för att detonationsvågen skall kunna fortplanta sig är att sprängämnessträngen är grövre än det använda sprängämnets kritiska diameter, dvs den minsta diameter hos sprängämnet där stabil detonation erhålls. Vidare måste omslutningen ha viss hållfasthet för att trycket skall kunna bibehållas. Utförda experiment har visat att kritiska diametern för ett utvalt sprängämne som inneslutits i polyetenslang blev 36 mm. Inneslöts samma sprängämne i stålrör blev kritiska diametern endast 12 mm. Av detta följer att det är väsentligt att hela transportsträckan (laddslangen) utgörs av t ex polyetenslang eller annat därmed jämförligt material med tillräckligt liten innerdiameter, i det aktuella fallet mindre än 36 mm. Förekommer t ex ett rör med hög hållfasthet på transportsträckan kommer detonationens tryck, hastighet och varaktighet att öka mycket snabbt när detonationsvågen når röret med risk för att detonationen leds fram till och in i laddkärlet. När slang som pluggats används som laddstake är risken för oavsiktlig tändning genom elektrostatisk uppladdning mycket liten. Till 15 Blåsrör kan vara utfört av t ex koppar, mässing, plast eller av annat ur säkerhetssynpunkt likvärdigt material. Blåsrör av stål eller annat material med motsvarande hårdhet kan medföra gnistbildning och orsaka tändning av sprängämnet. Avsikten med föreskriften är att hindra att stålrör används för utblåsning av under laddning igensatt borrhål eller dola. Till 16 Med laddapparat avses utrustning för laddning av t.ex. patronerat sprängämne, pulverformigt- eller flytande sprängämne liksom sprängämne av emulsionstyp. För att en apparat eller anordning skall kunna kontrolleras behöver den normalt ställas till kontrollorganets eller certifieringsorganets förfogande. Därtill erfordras följande handlingar: - ritningsunderlag - funktionsbeskrivning - teknisk specifikation - instruktion för användning och skötsel - uppgift om tillverkarens eller för importerad apparat eller anordning, importörens namn och adress. Laddapparat som levererats separat och monterats på fordon eller annan bäranordning bör inte tas i bruk förrän yrkesinspektionen beretts tillfälle att inspektera montaget. För beredning av sprängämne vid förbrukningsställe fordras tillstånd även från länsstyrelse enligt förordningen om explosiva varor. (AFS 1994:17) Till 17 Sprängämnet kan behöva bli åtkomligt t ex för att ersätta felaktig sprängkapsel. Torkad och stenfri sand är i regel ett lämpligt material till förladdning och till avskiljande propp mellan delladdningar i borrhål. I grova borrhål kan även finkrossat stenmaterial vara

AFS 1986:14 19 lämpligt. I krutladdat borrhål bör fuktig sand användas och för att avskilja sanden från krutet är det lämpligt att använda en propp av t ex papper, vilket i allmänhet ger betryggande skydd mot tändning på grund av rivning. Tändmetod Till 18 Genom att ha kontroll under hela tändförloppet är det möjligt att se till att farligt område inte beträds under den tid som förflyter mellan tänd- och explosionsögonblick. Denna tid bör vara så kort som möjligt. Tändmetoder som i detta avseende är lämpliga är t ex elektrisk tändning och tändsystem med signalledare av lågenergityp. Föreskriften begränsar således användningen av krutstubintändning som endast kan användas i de fall där det inte är någon risk för att det farliga området beträds under tändförloppet. Sådan sprängning är t ex sprängning i öppen terräng. Till 19 Kravet på kontroll motiveras av att alla i tändsystemet (salvan) ingående komponenter bör uppnå en enhetlig kvalitetsnivå. Föreskrifter om godkännande av explosiva varor meddelas av Sprängämnesinspektionen. (AFS 1994:17) Till 20 Det är ofta lämpligt att reparationsarbetet utförs av leverantören som har tillgång till erforderliga konstruktionsritningar och mätutrustning. Till 21 Sprängkapseltrådar bör inte i onödan ha skarvar inne i borrhål, då de kan skadas under laddningen. När detta inte kan undvikas är det väsentligt att skarvarna isoleras väl. Det är också viktigt att tändledning inte i onödan läggs i vatten eller på plats där den kan skadas. Kortslutning eller jordfel medför risk för dola. Det är viktigt att kontrollera jordfelsresistansen hos tändkretsar eller salvan med isolationsmätare. Risken för dola på grund av jordfel är i regel liten när jordfelsresistansen är större än fyra gånger tändkretsens (sprängsalvans) resistans eller lägst 400 S (Ohm). Jordfel kan uppstå t ex - i borrhål som laddats flera dygn före tändning, - i borrhål med trasigt berg eller där det finns risk för isoleringsskada, - vid sprängning under vatten eller annan sprängning i fuktig miljö, - vid sprängning utan avtäckning av berget, - vid sprängning i malm med hög elektrisk ledningsförmåga, - vid laddning med ANFO-sprängämnen. Man bör bara använda så lång skarvtråd som behövs för att ersätta den del av tändkabeln som kan skadas av sprängningen. Risken för kortslutning eller jordfel finns inte när tändsystem av stötvågstyp eller tändsystem med detonerande stubin används. Till 22 Föreskriften avser hindra att den som använder tändapparaten skadas av strömstöt från starkströmsledningen.

AFS 1986:14 20 För att hindra att tändkabel kastas upp mot starkströmsledningen kan det vara lämpligt att belasta kabeln med tyngder samt att spränga av tändsystemets trådar med sprängkapsel med lägsta fördröjning som då kopplas in i serie nära anslutningen till tändkabeln. Till 23 Misständning kan inträffa såväl vid för stor som vid för liten belastning av tändapparaten. Belastningen anges i regel i S (Ohm). För sprängkapslar grupp 2 anges dock belastningen ofta som högsta och lägsta tillåtna antal sprängkapslar vid en viss tändkabelresistans. I regel innebär kravet på samma elektriska tändkänslighet att sprängkapslar med samma typbeteckning, t ex VA, måste användas. Följande bör normalt kontrolleras vid en provning: - tändkabelns isolering och ledningsförmåga - det är viktigt att före inkoppling se till att ledarna i den kabelände som ansluts till tändapparat isoleras från varandra och helt skiljs från jord och elektriskt ledande föremål. I dess andra ände kortsluts ledarna - elsprängkapselseriernas resistans - parallellkopplade seriers resistans - det är viktigt att resistansen utjämnas när skillnaden är 5 % eller större - tändkretsens eller salvans jordfelsresistans - det är viktigt för säker tändning att uppmätt jordfelsresistans är större än fyra gånger tändkretsens (salvans) resistans eller lägst 400 S (Ohm). - färdig salvas resistans Till 24 För att verktyget skall kunna kontrolleras behöver det normalt lämnas in till kontrollorganet eller certifieringsorganet tillsammans med instruktion för handhavandet. (AFS 1994:17) Till 25 För säker tändning är det viktigt: - att kontrollera om skräp kommit in i kapseln och, om så skett, försiktigt skaka ut detta - att föra in stubinen varsamt i kapseln ända fram till tändsatsen - att klämma fast sprängkapseln omsorgsfullt på stubinen Vid laddning av vattenförande hål kan det vara nödvändigt att täta sprängkapseln mot stubinen för att hindra vatten att tränga in. Tändning av stubin kan t ex göras med tändsticka eller med särskild stubintändare. För sprängning under jord bör stubin som har ljus färg, helst vit användas. 1 meter stubin har en brinntid av ca 2 minuter. Stubin som t ex blivit klämd eller deformerad kan, på grund av att gastrycket höjs brinna fortare än oskadad stubin och därmed tända laddningen tidigare. Stubin som blivit fuktig eller som kommit i kontakt med olja kan få en längre brinntid än oskadad stubin. Föreskriften avser att vid laddning av krut hindra att eventuellt spill från krutladdningen antänds när stubinen tänds. Till 26 Det är väsentligt att man ser täckning av salva som endast en kompletterande åtgärd,

AFS 1986:14 21 som i sig själv inte utgör någon garanti mot farlig kastning. Täckning kan endast minska den återstående risken sedan alla andra inverkande faktorer medtagits vid planeringen och under arbetets gång fram till tändning. Man brukar skilja på två huvudtyper av täckning, tyngdtäckning och splitterskyddande täckning. Tyngdtäckningen förhindrar kastning av större stenar och även i viss mån berget att flyttas alltför mycket framåt. Tyngdtäckningen blir effektiv om den har betryggande tyngd, är följsam efter bergkonturen samt har god hållfasthet och lämplig täthet. Den utgörs vanligen av slitbanor från bildäck vilka med stålwire fogats samman till mattor av olika storlek. Den splitterskyddande täckningen, avser främst att fånga mindre stenar som lyckats passera tyngdtäckningen. Den utgörs lämpligen av något gasgenomsläppligt material, t ex vävd nylonduk, filt eller ståltrådsnät och läggs ovanpå tyngdtäckningen. Det är viktigt att täckning utförs på sådant sätt att den hålls samman under hela explosionsförloppet. När berget lutar kan mattorna behöva förankras i berget bakom salvan. Täckmaterial bör läggas ut varsamt för att undvika att tändsystemet skadas. Vid eltändning kan skada på isolering medföra överledning eller jordfel med risk för dola som följd. Det bör uppmärksammas att om avbrott i tändsystemet inträffar när tändmetod av stötvågstyp används kan felet inte kontrolleras efter det att täckningen utförts. Vid sprängning av enstaka laddning, t ex vid sönderdelning av fältstenar, skut och liknande, på plats där stenkastning medför fara, är det i regel nödvändigt att ge sprängobjektet en omslutande täckning, då det kan vara svårt att avgöra i vilka riktningar spridning sker. Vid sprängningar av speciell art, t ex rivning av byggnad, sprängning under vatten, är det viktigt att skyddsåtgärderna anpassas till den aktuella sprängningens särart och rådande omständigheter. Utrymning, bevakning och tändning Till 27 Sprängning ovan jord bör planeras så att skottlossning sker vid dagsljus och siktförhållandena medger betryggande kontroll av farligt område. Ett vanligt sätt att kontrollera farligt område är att ha bevakare runt området. Bevakare, försedd med röd flagga, har till uppgift - att varna den som närmar sig området för att gå in på det samt - att hindra att laddning tänds när någon kommit in på området efter det - att varningssignal avgivits Är det svårt att helt utrymma farligt område kan särskilda skyddsanordningar finnas, t ex tillräckligt antal skyddskurar med betryggande hållfasthet. Är farligt område tillfredsställande avspärrat med stängsel och markerat med varningsskyltar, kan bevakningen ibland begränsas till att avse endast tillträdesvägarna. På avskild plats, där sprängningen inte berör andra arbeten eller transportvägar, kan

AFS 1986:14 22 bevakningen vara begränsad t ex till att avse endast de vägar som leder till det farliga området. Det förutsätter dock att tillfartsvägar spärras och att tydliga varningsskyltar sätts upp När sprängning utförs på skilda, närliggande arbetsplatser, är det viktigt att överenskommelse träffas om på vilka tider sprängskott skall tändas. Varning för skottlossning kan meddelas t ex med korta signaler från sirén eller med ropet "Här skall tändas". Varningssignal för sprängning bör ha en till de lokala förhållandena anpassad styrka. Det är viktigt att signalen till sin karaktär avviker fran signaler som avges för annat ändamål. Svensk standard SS 03 17 11 utgåva 2 anger de vanligaste ljud- och ljussignalerna. Erfarenheten har visat att det i några svenska gruvor förekommer höga halter av svavel i form av svavelkis (pyrit) FeS 2. Svavelkisdammet kan antändas och explodera i samband med att laddningen tänds. Risken för att svavelkisen kan antändas genom självantändning kan heller inte uteslutas. Ett sätt att minska nämnda risker kan vara att vattenbegjuta berört område. Det är dock viktigt att område, där svavelhalten är 30 % eller högre, utryms innan laddningen tänds och att tändningen sker centralt ovan jord. I de fall sprängning avser sönderdelning av skut kan dock tändning ske under jord under förutsättning att området först blivit rikligt begjutet med vatten. Återvändande till sprängplats Till 28 I bergskärningar, dagbrott, schakt och liknande kan spränggaser finnas kvar länge efter sprängning. Laddning kan antändas och brinna, t ex genom otillräcklig initiering eller av närliggande skott. Vissa sprängämnen kan, när de antänts, fortsätta att brinna under lång tid och avger då en tjock, stickande rök samt ett fräsande ljud. Sprängämnesbrand i borrhål kan leda till senare explosion. Onormalt sprängningsförlopp kan dessutom vara t ex att laddning detonerat senare än beräknat, att sprängkapselsmäll hörts, att tändning av stubin misslyckats. Klart för återgång kan meddelas t ex med lång signal från siren eller ropet "Kom igen". Dola dvs odetonerat sprängämne som finns kvar i berget behandlas i kommentarerna till 2. Efter sprängning är det viktigt att så långt möjligt kontrollera att inga odetonerade sprängkapslar finns kvar genom att samla ihop synliga sprängkapselledare. Andra aktuella regler m m Lagar och förordningar SFS 1977:1160 SFS 1977:1166 SFS 1949:341 SFS 1982:821 SFS 1982:923 Arbetsmiljölagen Arbetsmiljöförordningen Förordningen om explosiva varor Lagen om transport av farligt gods Förordningen om transport av farligt gods

AFS 1986:14 23 Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling (AFS) AFS 1980:11 AFS 1980:13 AFS 1981:14 AFS 1981:15 AFS 1982:13 AFS 1984:5 AFS 1985:6 AFS 1985:17 AFS 1986:3 AFS 1986:15 Åtgärder mot luftföroreningar till förebyggande av ohälsa Anlitande av minderåriga i arbetslivet Skyddsåtgärder mot skada genom fall Skyddsåtgärder mot skada genom ras Allmänna föreskrifter om personlig skyddsutrustning Hygieniska gränsvärden Motorredskap och traktorer Farliga ämnen Byggnads- och anläggningsarbete Buller Sprängämnesinspektionens författningssamling (SÄIFS) SÄIFS 1985:3 Sprängämnesinspektionens förteckning över godkända explosiva varor mm. Statens planverks författningssamling (PFS) PFS 1983:2 Svensk Byggnorm, SBN 1980 utgåva 2 Statens energiverks författningssamling (STEV-FS) STEV-FS 1985:1 Statens energiverks föreskrifter om utförande och skötsel av elektriska starkströmsanläggningar Svensk standard (SS) SS 499 07 01 utgåva 2 Elsprängkapslar SS 03 17 11 utgåva 2 Varningssignaler med Ijus och Ijud Lagar, förordningar och andra författningar kan köpas hos Liber Distribution, 162 89 Stockholm, telefon 08-739 96 30. Svensk standard kan köpas hos SlS-Standardiseringskommissionen i Sverige, Tegnergatan 11, Box 3295, 103 66 Stockholm, telefon 08-23 04 00. Av arbetarskyddsstyrelsen meddelade regler finns angivna i styrelsens årligen utgivna trycksakskatalog. Denna kan erhållas kostnadsfritt hos Arbetarskyddsstyrelsen, Publikationsservice, 171 84 Solna, telefon 08-730 97 00.