SVENSK STANDARD SS-EN ISO 389-7 Fastställd 1998-03-06 Utgåva 1 Akustik Referensnivåer för kalibrering av tonaudiometrar Del 7: Referenshörtrösklar för fritt och diffust ljudfält (ISO 389-7:1996) Acoustics Reference zero for the calibration of audiometric equipment Part 7: Reference threshold of hearing under free-field and diffuse-field listening conditions (ISO 389-7:1996) ICS 13.140.00 Språk: svenska Tryckt i februari 2002 Copyright SIS. Reproduction in any form without permission is prohibited.
Europastandarden EN ISO 389-7:1998 gäller som svensk standard. Europastandarden ikraftsattes 1998-03-06 som SS-EN ISO 389-7 och utges nu i svensk språkversion. Detta dokument ersätter det tidigare utgivna ikraftsättningsdokumentet. The European Standard EN ISO 389-7:1998 has the status of a Swedish Standard. The European Standard was endorsed as SS-EN ISO 389-7 in 1998-03-06 and is now published in a Swedish language version that supersedes the endorsement notice. Dokumentet består av 15 sidor. Upplysningar om sakinnehållet i standarden lämnas av SIS, Swedish Standards Institute, tel 08-555 520 00. Standarder kan beställas hos SIS Förlag AB som även lämnar allmänna upplysningar om svensk och utländsk standard. Postadress: SIS Förlag AB, 118 80 STOCKHOLM Telefon: 08-555 523 10. Telefax: 08-555 523 11 E-post: sis.sales@sis.se. Internet: www.sisforlag.se
EUROPASTANDARD EUROPEAN STANDARD NORME EUROPÉENNE EUROPÄISCHE NORM Provläsningsexemplar / Preview EN ISO 389-7 Januari 1998 ICS 13.140 Svensk version Akustik Referensnivåer för kalibrering av tonaudiometrar Del 7: Referenshörtrösklar för fritt och diffust ljudfält (ISO 389-7:1996) Acoustique Zéro de référence pour l étalonnage d équipements audiométriques Partie 7: Niveau liminaire de référence dans des conditions d'écoute en champ libre et en champ diffus (ISO 389-7:1998) Acoustics Reference zero for the calibration of audiometric equipment Part 7: Reference threshold of hearing under freefield and diffuse-field listening conditions (ISO 389-7:1996) Akustik Standard-Bezugspegel für die Kalibrierung audiometrischer Geräte Teil 7: Bezugshörschwellen unter Freifeld- und Difusfeldbedingungen (ISO 389-7:1998) Denna standard är den officiella svenska versionen av EN ISO 389-7:1998. För översättningen svarar SIS. Denna europastandard antogs av CEN 1997-11-30. CEN-medlemmarna är förpliktade att följa fordringarna i CEN/CENELECs interna bestämmelser som anger på vilka villkor denna europastandard i oförändrat skick skall ges status som nationell standard. Aktuella förteckningar och bibliografiska referenser rörande sådana nationella standarder kan på begäran erhållas från CENs centralsekretariat eller från någon av CENs medlemmar. Denna europastandard finns i tre officiella versioner (engelsk, fransk och tysk). En version på något annat språk, översatt under ansvar av en CEN-medlem till sitt eget språk och anmäld till CENs centralsekretariat, har samma status som de officiella versionerna. CENs medlemmar är de nationella standardiseringsorganen i Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. CEN European Committee for Standardization Comité Européen de Normalisation Europäisches Komitee für Normung Central Secretariat: rue de Stassart 36, B-1050 BRUSSELS 1999 CEN All rights of exploitation in any form and by any means reserved worldwide for CEN national Members Ref. Nr. EN ISO 389-7:1998 Sv
Sida 2 EN ISO 389-7:1996 Förord Texten i den internationella standarden från ISO/TC 43 Acoustics har antagits som europastandard av CEN/TC 211, "Acoustics". Sekretariatet hålls av DS. Denna europastandard skall ges status av nationell standard, antingen genom att publicera en identisk text eller genom ikraftsättning senast juni 1999, och motstridande nationella standarder skall dras in senast juni 1999. Enligt CEN/CENELECs interna bestämmelser anmodas följande länder att anta denna europastandard: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. Denna första upplaga av ISO 389-7 utgör en partiell revision av ISO 226:1987 med avseende på hörtrösklar för rena toner vid lyssning i fritt ljudfält [T f ISO 226:1987, tabell 1 (kolumn 4) och annex A (MAF-kurva)], hörtrösklar för tredjedels oktav brusband i diffust ljudfält T' f [ISO 266:1987, tabell 4 (kolumn 3)], samt skillnaden mellan dessa hörtrösklar, L [ISO 266:1987, tabell 4 (kolumn 2)]. Lika-hörnivå-kurvorna i ISO 226 är för närvarande under omarbetning inom ISO/TC43 och berörs inte i denna del av ISO 389. ISO 389 består av följande delar under den allmänna rubriken Akustik - Referensnivåer för kalibrering av utrustning för audiometri: Del 1: Referensvärden för ekvivalent hörtröskelljudtrycksnivå för rena toner och supraaurala hörtelefoner Del 2: Referensvärden för ekvivalent hörtröskelljudtrycksnivå för rena toner och instickstelefoner Del 3: Referensvärden för ekvivalent hörtröskelkraftnivå för rena toner och benledningstelefoner Del 4: Referensnivåer för smalbandigt maskeringsbrus Del 5: Referensvärden för ekvivalent hörtröskelljudtrycksnivå för rena toner i frekvensområdet 8 khz till 16 khz Del 6: Referensvärden för ekvivalent hörtröskelljudtrycksnivå för kortvariga akustiska testsignaler Del 7: Referensvärden för hörtröskel i fritt ljudfält och diffust ljudfält Del 1 är en återutgivning av ISO 389:1991. Annex A och B i denna del av ISO 389 är enbart för information. Ikraftsättningsnotering Texten i den internationella standarden ISO 389-7:1996 har godkänts av CEN som europastandard utan någon ändring. Anm. Normativa hänvisningar till internationella publikationer finns i bilaga ZA (normativ).
Sida 3 EN ISO 389-7:1996 0 Orientering Varje del av ISO 389 anger en specifik form av referensvärden för kalibrering av utrustning för audiometri. ISO 389:1991, återutgiven som ISO 389-1, och ISO 389-2 är tillämpliga för audiometerutrustning som presenterar rena toner via supra-aurala hörtelefoner respektive instickstelefoner. Motsvarande audiometriska testmetoder anges i ISO 8253-1. I vissa audiologiska tillämpningar kan det emellertid vara önskvärt att presentera testsignalerna med hjälp av högtalare, antingen i ett fritt ljudfält eller i ett diffust ljudfält. Motsvarande audiometriska metoder anges i ISO 8253-2. Denna del av ISO 389 anger referensvärden för kalibrering av utrustning som används för ljudfältsaudiometri. Gemensamt med andra subjektiva fenomen varierar den detaljerade hörtröskeln från person till person, men för en grupp av otologiskt normala personer i ett begränsat åldersområde kan värden för den centrala tendensen fastställas för att beskriva gruppen. Denna och andra delar av ISO 389 anger tröskeldata som är tillämpliga för otologiskt normala personer i åldersområdet 18-25 år. Jämfört med ISO 226 har ett mera strikt ålderskriterium använts för att definiera en så homogen grupp som möjligt med avseende på sambandet mellan hörsel och ålder. De data som anges i denna del av ISO 389 hänför sig till a) rena toner som uppfattas vid binaural lyssning till fria progressiva plana ljudvågor med försökspersonen vänd direkt mot ljudkällan (frontalt infall) och med ljudtrycksnivån uppmätt i den fria progressiva vågen i mittpositionen för lyssnarens huvud med lyssnaren frånvarande; b) tersband av (vitt eller rosa) brus som uppfattas vid binaural lyssning i ett diffust ljudfält med ljudtrycksnivån mätt i ljudfältet vågen i mittpositionen för lyssnarens huvud med lyssnaren frånvarande. För frekvenser upp till 8 khz kan varje uppsättning av data användas likvärdigt för andra bandbredder av (vitt eller rosa) brus för vilka bandbredden är mindre än kritisk bandbredd. Data är baserade på bedömning av teknisk information från laboratorier i olika länder och representerar de mest tillförlitliga data för tillfället. För information presenteras beskrivning av härledning av referensvärdena och ursprunget till data i annex A, och en bibliografi ges i annex B. 1 Omfattning Denna del av ISO 389 anger referenshörtrösklar för kalibrering av utrustning för audiometri som används under följande betingelser: a) Ljudfältet i frånvaro av lyssnare består antingen av en fri progressiv plan våg (fritt fält) eller ett diffust ljudfält. I fallet med en fri progressiv plan våg är ljudkällan rakt framför lyssnaren (frontalt infall). ANM 1 Korrektionsvärden för hörtröskel under fri-fältsbetingelser och vissa infallsvinklar för ljudet, som avviker från frontalt infall, ges i ISO 8253-2 för information. b) Ljudsignalerna är rena (sinusformiga) toner i fallet med fritt ljudfält och tersband av (vitt eller rosa) brus i fallet med diffust ljudfält. c) Ljudtrycksnivån mäts i frånvaro av lyssnare i den position där mittpunkten av lyssnarens huvud skulle befinna sig. d) Lyssningen är binaural. e) Ljudtrycksnivåerna som motsvarar referenshörtrösklar har bestämts i form av medianvärden för hörtrösklarna för en tillräckligt stor grupp lyssnare.
Sida 4 EN ISO 389-7:1997 f) Lyssnarna är otologiskt normala personer i åldersgruppen från 18 till och med 25 år ANM 2 Data som anges i denna del av ISO 389 har härletts från lyssnare som har hörtrösklar på 10 db eller bättre enligt ISO 389:1991. Detta urvalskriterium är icke identiskt med det som användes när data för ISO 389:1991 härleddes. g) Hörtröskeln bestäms med hjälp av alternerande eller uppåtstigande metod enligt specifikation i ISO 8253-1. Data ges i numerisk form för de rekommenderade frekvenserna i steg om en ters från 20 Hz till och med 16 000 Hz enligt ISO 266 och för mellanliggande audiometriska frekvenser. Figur 1 ger en grafisk presentation. Det bör understrykas att tröskeldata skiljer sig från referensvärdena som anges i ISO 389-1 och ISO 389-2, eftersom de senare gäller monaural lyssning via hörtelefoner med ljudtrycksnivåer hänförda till specifika mätdon och öronsimulatorer. Direkt jämförelse mellan data i ISO 389-1 respektive ISO 389-2 och data i denna del av ISO 389 är därför inte tillämpligt. 2 Normativa hänvisningar Vid tillämpning av denna europastandard gäller även krav som återfinns i andra daterade eller odaterade referensdokument. På lämplig plats i denna standard hänvisas till dessa dokument. Referensdokumenten har förtecknats nedan. För tillägg till eller ändringar i daterade referensdokument gäller att de skall tillämpas vid användning av denna europastandard endast när så har angivits i ett tillägg till eller vid ändring av standarden. För odaterade referenser gäller hänvisningen till den senaste utgåvan av dokumentet. ISO 266 1, ISO 8253-1:1989, Acoustics Preferred frequencies. Acoustics Audiometric test methods Part 1: Basic pure tone air and bone conduction threshold audiometry. 3 Definitioner Vid tillämpning av denna del av ISO 389 gäller följande definitioner. 3.1 hörtröskel: Ljudnivå vid vilken under angivna betingelser en person ger 50% korrekta svar vid upprepade signalpresentationer. 3.2 otologiskt normal person: En person i normalt hälsotillstånd som är fri från alla tecken eller symptom på öronsjukdom och från blockerande vax i hörselgången, som ej har varit exponerad för väsentligt buller eller potentiellt hörselskadande mediciner och vars nära släktingar ej har hörselnedsättning som kan vara ärftlig. 3.3 referensnivå för hörtröskel: Vid en angiven frekvens ljudtrycksnivån för en ren ton eller ett tersband av brus vilken motsvarar medianvärdet för binaurala hörtrösklar hos otologiskt normala personer i åldersgruppen 18 till 25 år. 3.4 diffust ljudfält: Ett ljudfält som består av ljudvågor som ankommer till en given punkt mer eller mindre samtidigt från alla riktningar med samma sannolikhet och nivå. 4 Specifikationer Referensnivåerna för hörtröskel för de lyssningsbetingelser som anges i 1 ges i tabell 1. Denna tabell anger också skillnader mellan ljudtrycksnivåer för tersband av brus i ett diffust ljudfält och ljudtrycksnivåer för rena toner i en frontalt infallande fri progressiv våg för lika hörtrösklar. En grafisk illustration av referensvärdena för hörtrösklar ges i figur 1. 1 Kommer att tryckas (Revision av ISO 266:1975)
Sida 5 EN ISO 389-7:1996 Tabell 1 Referensnivåer för hörtrösklar förde lyssningsbetingelser som förtecknas i 1 samt skillnader i ljudtrycksnivåer för hörtrösklar för de två typerna av ljudfält Frekvens Referensnivåer för hörtrösklar under betingelserna Skillnad 1) f Hz Lyssning i fritt fält 1) (frontalt infall) T f (ref. 20 µpa) db Lyssning i diffust fält 1) T f (ref. 20 µpa) db L = T f T f db 20 78,0 * ) 78,0 0 25 68,0 68,0 0 31,5 59,0 59,0 0 40 50,5 50,5 0 50 43,5 43,5 0 63 37,5 37,5 0 80 31,5 31,5 0 100 26,5 26,5 0 125 22,0 22,0 0 160 18,0 18,0 0 200 14,5 14,5 0 250 11,0 11,0 0 315 8,5 8,5 0 400 6,0 5,5 0,5 500 4,0 3,5 0,5 630 2,5 1,5 1,0 750 2,0 1,0 1,0 800 2,0 1,0 1,0 1 000 2,0 0,5 1,5 1 250 1,5 0 1,5 1 500 0,5-1,0 1,5 1 600 0-1,0 1,0 2 000-1,5-1,5 0 2 500-4,0-3,0-1,0 3 000-6,0-4,0-2,0 3 150-6,5-4,5-2,0 4 000-6,5-5,0-1,5 5 000-3,0-3,5 0,5 6 000 2,5-0,5 3,0 6 300 4,0 0,5 3,5 8 000 11,5 5,5 6,0 9 000 13,5 8,0 5,5 10 000 13,5 9,5 4,0 11 200 12,0 10,5 1,5 12 500 11,0 13,0-2,0 14 000 16,0 21,0-5,0 16 000 43,5 47,0-3,5 * ) 1) Avrundat till närmaste halva decibel. *) Vid 20 Hz och 16 000 Hz förelåg experimentella data för T f respektive L endast från ett laboratorium.
Sida 6 EN ISO 389-7:1997 förklaring fritt fält diffust fält ljudtrycksnivå (ref. 20µPa), db frekvens, Hz Figur 1 Referensnivåer för hörtröskel för rena toner vid binaural lyssning i fritt ljudfält (frontalt infall) och för tersband av brus vid binaural lyssning i diffust ljudfält