EUROPEISKA KOMMISSIONEN GENERALDIREKTORATET FÖR HAVSFRÅGOR OCH FISKE UTFORMNING OCH SAMORDNING AV POLITIKEN Fiskerikontrollpolitik Utdrag ur handboken om den praktiska tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 1005/2008 av den 29 september 2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-förordningen) Förkortad översättning
Innehållsförteckning 1. INLEDNING... 4 2. ALLMÄN BAKGRUND... 4 3. IUU-FÖRORDNINGENS TILLÄMPNINGSOMRÅDE... 4 4. VILKA REGLER GÄLLER FÖR TREDJELANDS FISKEFARTYG PÅ EG- VATTEN?... 5 Förhandsmeddelande (artikel 6)... 5 Omlastning (artikel 4)... 5 Registrering av landning eller omlastning (artikel 8)... 6 5. FÅNGSTCERTIFIERINGSSYSTEM (ARTIKLARNA 12 22)... 6 5.1 Syfte... 6 5.2 Berörda produkter... 6 5.3 Produkter som inte omfattas av IUU-förordningens tillämpningsområde... 7 Kapitel 03 och tulltaxenummer 1604 och 1605... 7 Andra undantagna produkter... 7 5.4 Berörda handelsströmmar... 7 Import till gemenskapen... 7 Export från gemenskapen... 7 Återexport... 7 5.5 Fångcertifieringssystem och transportmedel... 8 5.6 Indirekt import av fiskeriprodukter från en flaggstat till gemenskapen via ett annat tredjeland (artikel 14)... 8 Indirekt import utan bearbetning i ett annat tredjeland (artikel 14.1)... 8 Indirekt import med bearbetning i ett annat tredjeland (artikel 14.2)... 8 5.7 Import av blandade sändningar... 8 5.8 Datum då fångstcertifieringssystemet genomförs... 9 5.9 Förhållande till andra certifieringssystem... 9 5.10 Användning av elektroniska medel (artikel 12.4)... 9 5.11 Förenklat fångstcertifieringssystem för fiskeriprodukter med vissa specifika egenskaper fångster gjorda av små fiskefartyg... 9 5.12 De olika parternas roller i certifieringssystemet... 9 A) Fiskarnas och aktörernas roll... 10 B) Godkända ekonomiska aktörer (artikel 16.2 och 16.3)... 10 C) Myndigheternas roll i tredjeländer... 11 D) Myndigheternas roll i EU:s medlemsstater... 12 2
5.13 Certifieringsförfarande... 14 A) Formulär och numrering... 14 B) Exportörens inlämning av ett godkänt fångstintyg... 15 C) Kontroller av fångstintyget (artiklarna 16 och 17)... 15 D) Krav på att bevara fångstintyget... 16 5.14 Regionala fiskeriorganisationers erkända bestämmelser (artikel 13)... 16 5.15 Användning av elektroniska spårbarhetssystem under tredjeländers kontroll/särskilda överenskommelser mellan ett tredjeland och kommissionen16 5.16 Hur man fyller i fångstintyget och uttalandet om bearbetning... 17 5.17 Förfarandet kring fångstintyget steg för steg... 29 5.18 Vanliga frågor om den praktiska tillämpningen av fångstcertifieringssystemet31 A) Tillämpningsområde, formaliteter och arbetsfördelning... 31 B) Sändningar, bearbetning, återexport... 36 C) Underlåtenhet och konsekvenser vid överträdelse... 40 5.19 Specifika frågor om de olika parternas uppgifter och skyldigheter... 42 A) Befälhavare för EG-fiskefartyg... 42 B) Exportörer i gemenskapen... 42 C) Importörer i gemenskapen... 43 D) Befälhavare för tredjelands fiskefartyg... 45 E) Importörer/bearbetningsföretag i tredjeland... 45 F) Exportörer i tredjeland... 46 6. ANDRA ÅTGÄRDER I IUU-FÖRORDNINGEN GEMENSKAPENS VARNINGSSYSTEM (ARTIKLARNA 23 OCH 24)... 47 3
1. INLEDNING Det här är en kraftigt förkortad översättningsversion av handboken om den praktiska tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 1005/2008 av den 29 september 2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (nedan kallad IUU-förordningen) 1, som offentliggjorts av generaldirektoratet för havsfrågor och fiske (nedan kallat GD Havsfrågor och fiske) i oktober 2009. Fullständig information finns i den engelska originalversionen. Syftet med handboken är endast att ge myndigheter och yrkesverksamma tekniska råd och att besvara de vanligaste frågorna. Handboken är skriven på ett lättläst och mindre juridiskt språk och innehåller så få hänvisningar till lagstiftning som möjligt för att göra den lätt att förstå. Observera att handboken varken ersätter eller tillför någonting till bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 1005/2008 och kommissionens förordning (EG) nr 1010/2009 av den 22 oktober 2009 om tillämpningsföreskrifter 2 (nedan kallad tillämpningsförordningen) som utgör tillämplig rättslig grund. En elektronisk version av handboken och alla relevanta förordningar och dokument finns i pdf-format på Europeiska kommissionens webbplats: http://ec.europa.eu/fisheries/iuu 2. ALLMÄN BAKGRUND För information om bakgrunden hänvisas till den engelska originalversionen av dokumentet. 3. IUU-FÖRORDNINGENS TILLÄMPNINGSOMRÅDE Förordningen gäller all handel med såväl bearbetade som obearbetade havsfiskeriprodukter som härrör från tredjelands fiskefartyg och exporteras till Europeiska gemenskapen (nedan kallad gemenskapen) oavsett transportmedel, och fångster gjorda av EG-fiskefartyg och som exporteras till tredjeland. Vissa produkter omfattas emellertid inte av IUU-förordningens tillämpningsområde. En förteckning över dessa finns i bilaga I till den förordningen. Förteckningen uppdateras varje år. IUU-förordningen omfattar följande: 1 EUT L 286, 29.10.2008, s. 1. 2 EUT L 280, 27.10.2009, s. 5. 4
Överträdelser av regler om förvaltning och bevarande av fiskeresurser på nationella och internationella vatten. Fiskeverksamhet på fritt hav, som omfattas av en regional fiskeriorganisation, och som bedrivs av fiskefartyg utan nationalitet eller som för flagg från en stat som inte är part i eller samarbetar med organisationen på ett sätt som står i strid med den organisationens regler, inte omfattas av en regional fiskeriorganisation på ett sätt som inte är förenligt med statens ansvar för bevarandet av fiskeresurser i enlighet med internationell rätt. Beteenden som antas utgöra IUU-fiske, till exempel att ha fiskat utan giltig licens i ett avstängt område under en fastställd djupbegränsning eller under fredningstid, eller att ha använt förbjudna fiskeredskap, att ha underlåtit att fullgöra gällande rapporteringsskyldighet, att ha ägnat sig åt förfalskning av identitetsuppgifter eller att ha hindrat kontrollanters arbete. Förordningen omfattar endast marina fångster som görs från och med den 1 januari 2010. Produkter som framställs av fångster gjorda före den 1 januari 2010 behöver inte åtföljas av ett fångstintyg, även om de importeras till EU efter den 1 januari 2010. Mer information finns i den engelska originalversionen av dokumentet. 4. VILKA REGLER GÄLLER FÖR TREDJELANDS FISKEFARTYG PÅ EG-VATTEN? Förhandsmeddelande (artikel 6) Minst tre arbetsdagar innan fartyget beräknas anlöpa hamn ska befälhavare på fiskefartyg från tredjeland meddela de behöriga myndigheterna i den EU-medlemsstat vars (utsedda) hamn de önskar utnyttja. I annat fall kan de vägras tillträde till hamnen. En kortare tidsfrist tillämpas om detta är nödvändigt med hänsyn till produkttyp (t.ex. färsk fisk). Detaljerade bestämmelser om dessa tidsfrister och en mall för förhandsmeddelandet finns i bilagorna I och II till tillämpningsförordningen. Omlastning (artikel 4) All omlastning på EG-vatten är förbjuden och får endast äga rum i utsedda hamnar i EU:s medlemsstater. Fiskefartyg som för en EU-medlemsstats flagg får inte omlasta fångster gjorda till havs av fiskefartyg från tredjeland utanför EG-vatten om inte fiskefartygen är registrerade som transportfartyg hos en regional fiskeriorganisation. Dessutom måste alla omlastningar anges i fångstintyget. På så sätt kan de behöriga myndigheterna bättre övervaka omlastningarna. 5
Registrering av landning eller omlastning (artikel 8) Befälhavare på fiskefartyg från tredjeland (eller deras ombud) ska före landning eller omlastning lämna in en deklaration med vissa specifika uppgifter till EU-medlemsstatens hamnmyndighet. Formulär för deklaration före landning och omlastning finns i bilaga III till tillämpningsförordningen. Mer information finns i den engelska originalversionen av dokumentet. 5. FÅNGSTCERTIFIERINGSSYSTEM (ARTIKLARNA 12 22) 5.1 Syfte Alla havsfiskeriprodukter, inklusive bearbetade produkter, som gemenskapen handlar med ska åtföljas av ett godkänt fångstintyg. Annars kommer produkterna inte att få importeras. Intyget ska visa att fångsten har gjorts i enlighet med tillämpliga lagar, förordningar och internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder. Bestämmelserna om fångstcertifieringssystemet finns i kapitel III i IUU-förordningen. Mallar för fångstintyg och intyg om återexport finns i bilaga II till IUU-förordningen. Mallen för det dokument som ska användas vid indirekt import till gemenskapen av fiskeriprodukter som bearbetats i ett annat tredjeland än flaggstaten finns i bilaga IV till IUU-förordningen. 5.2 Berörda produkter Fångstcertifieringssystemet gäller alla havsfiskeriprodukter som kommer från fångster gjorda från och med den 1 januari 2010. Vissa produkter omfattas dock inte av IUUförordningen. De finns angivna i bilaga I till förordningen. En definition av berörda fiskeriprodukter ges i artikel 2.8 i IUU-förordningen, med hänvisning till ett allmänt vedertaget kriterium. En detaljerad beskrivning av produkterna finns i kapitel 03 och tulltaxenummer 1604 och 1605 i Kombinerade nomenklaturen som uppdateras varje år och offentliggörs i form av en kommissionsförordning i L-serien i Europeiska unionens officiella tidning. Den senaste versionen av den 1 januari 2009 finns i kommissionens förordning (EG) nr 1031/2008 av den 31 oktober 2008, offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning L 291. De åttasiffriga koderna i Kombinerade nomenklaturen bygger på de sexsiffriga koderna i Världstullorganisationens system för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (Harmoniserade systemet) som genomförts av fler än 150 länder och ekonomiska unioner. Observera att tredjeländer bör använda sina egna koder (baserade på Harmoniserade systemet) för att identifiera och beskriva produkterna i fångstintyget (avsnitt 3 produktkod), eftersom de behöriga myndigheterna i EU-medlemsstaterna har tillgång till dem och tillhörande produktbeskrivningar. 6
5.3 Produkter som inte omfattas av IUU-förordningens tillämpningsområde Kapitel 03 och tulltaxenummer 1604 och 1605 Vissa produkter som omfattas av kapitel 03 och tulltaxenummer 1604 och 1605 omfattas inte av IUU-förordningen och fångstcertifieringssystemet. Det gäller till exempel vattenbruksprodukter från yngel eller larver, sötvattenfiskar, akvariefiskar, musslor, ostron, kammusslor, sniglar och andra produkter av mindre betydelse. En detaljerad förteckning över undantagna produkter finns i bilaga I till IUU-förordningen. Kommissionen kan ändra förteckningen varje år. Andra undantagna produkter Produkter som innehåller eller framställs av fiskeriprodukter som inte klassificeras i kapitel 03 eller tulltaxenummer 1604 och 1605 i Kombinerade nomenklaturen omfattas inte heller av IUU-förordningen och fångstcertifieringssystemet. 5.4 Berörda handelsströmmar IUU-förordningen omfattar all handel med såväl bearbetade som obearbetade havsfiskeriprodukter som härrör från tredjelands fiskefartyg och exporteras till gemenskapen oavsett transportmedel. Vidare omfattar IUU-förordningen fångster gjorda av EG-fiskefartyg och som exporteras till tredjeländer. Omlastning och bearbetning av fiskeriprodukter omfattas också av certifieringssystemet. Import till gemenskapen Fångstcertifieringssystemet omfattar all import av fiskeriprodukter enligt ovan. Detta gäller även bearbetade och obearbetade produkter som indirekt importeras från ett annat tredjeland än flaggstaten. Export från gemenskapen Fångster gjorda av EG-fiskefartyg ska upptas i fångstintyg och godkännas av de behöriga myndigheterna i EU-medlemsstaterna innan de exporteras, om detta krävs av destinationsstaten. Fångster gjorda av gemenskapens fartyg, som efter att ha exporterats, indirekt importeras till gemenskapen i bearbetad eller obearbetad form från ett tredjeland ska åtföljas av ett fångstintyg som godkänts av flaggmedlemsstaten. Annars får fiskeriprodukterna inte importeras till gemenskapen. Återexport IUU-förordningen gäller all återexport av fiskeriprodukter som tidigare importerats till gemenskapen (artikel 21). Vid återexporten ska den behöriga myndigheten i den berörda EU-medlemsstaten godkänna avsnittet återexport i fångstintyget, i enlighet med bilaga II till IUU-förordningen. Begreppen import, export och återexport definieras i artikel 2.11, 2.13 och 2.14. 7
5.5 Fångcertifieringssystem och transportmedel Fångstcertifieringssystemet omfattar alla fiskeriprodukter som importeras, exporteras och återexporteras till och från gemenskapen oavsett transportmedel (fiskefartyg, annat fartyg, luft- eller marktransport). 5.6 Indirekt import av fiskeriprodukter från en flaggstat till gemenskapen via ett annat tredjeland (artikel 14) Indirekt import utan bearbetning i ett annat tredjeland (artikel 14.1) Certifieringssystemet omfattar även fall där fiskeriprodukterna importeras från ett annat land än flaggstaten. Därför måste produkter som transporteras till ett annat tredjeland innan de förs in i gemenskapen även åtföljas av ett godkänt fångstintyg och skriftliga bevis för att produkterna inte har hanterats på annat sätt än att de lossats, omlastats eller på annat sätt behandlats för att förbli i gott skick. Dessa skriftliga bevis kan bestå av något av följande: Ett samlat transportdokument som täcker övergången från flaggstaten till gemenskapen genom tredjeland (indirekt import). Ett dokument som utfärdats av myndigheterna i det tredjeland som ansvarar för övervakningen av denna verksamhet, och som innehåller en beskrivning av fiskeriprodukterna, datum för lossning och omlastning, namnen på de fartyg eller de andra transportmedel som använts, en beskrivning av de förhållanden under vilka produkterna funnits kvar i oförändrat skick i det tredjelandet fram till exporten till gemenskapen. I förekommande fall, det intyg om återexport som utfärdats enligt en regional fiskeriorganisations bestämmelser om fångstdokumentation som har erkänts enligt artikel 13 i IUU-förordningen. Indirekt import med bearbetning i ett annat tredjeland (artikel 14.2) Om produkter har bearbetas i ett annat tredjeland än flaggstaten ska importören i gemenskapen lämna ett dokument som upprättats av bearbetningsanläggningen i det tredjelandet i enlighet med bilaga IV till IUU-förordningen. Dokumentet ska innehålla en exakt beskrivning av produkterna och uppgift om att produkterna härrör från fångster som åtföljs av ett fångstintyg. En kopia av fångstintygen ska bifogas dokumentet. De behöriga myndigheterna i den stat där produkterna bearbetades ska godkänna dokumentet. 5.7 Import av blandade sändningar Varje sändning ska åtföljas av ett fångstintyg. Om en sändning består av produkter från olika fångster krävs det ett fångstintyg per fångst, om inte de specifika kriterierna för fångster gjorda av små fartyg är uppfyllda och det förenklade fångstintyget gäller. Om produkter importeras i blandade sändningar är det således viktigt att se till att alla fångstintyg följer med den blandade sändningen så att alla produkter går att spåra. Om en sändning består av produkter som bearbetats av flera bearbetningsanläggningar måste varje anläggning lämna det dokument som finns i bilaga IV. Det innebär att det kan finnas flera sådana dokument och tillhörande fångstintyg i en och samma sändning. 8
5.8 Datum då fångstcertifieringssystemet genomförs Se punkt 3 IUU-förordningens tillämpningsområde. 5.9 Förhållande till andra certifieringssystem Annan lagstiftning med certifieringssystem för handel med produkter, inklusive fiskeriprodukter, till exempel hälsoföreskrifter eller ursprungsregler, kvarstår och påverkar inte IUU-förordningen och vice versa. 5.10 Användning av elektroniska medel (artikel 12.4) Fångstintyg måste godkännas av flaggstaten. Ibland kan det dock vara lämpligt att använda sig av elektroniska medel, till exempel när ett fartyg inte ligger i hamn i flaggstaten för att det bedriver verksamhet långt från sin hemmahamn eller på det fria havet. Enligt artikel 12.4 får ett ombud i flaggstaten upprätta, godkänna eller skicka fångstintyg på elektronisk väg. Om flaggstaten använder sig av elektroniska medel måste den anmäla detta till kommissionen enligt artikel 20.4. 5.11 Förenklat fångstcertifieringssystem för fiskeriprodukter med vissa specifika egenskaper fångster gjorda av små fiskefartyg Särskild hänsyn tas i fångstcertifieringssystemet till småskaliga fiskeriverksamheter som bedriver exporthandel. Certifieringskraven har anpassats för att underlätta exportörens ansökan om godkännande enligt vissa kriterier som bygger på dessa verksamheters särskilda situation. Kriterierna står i tillämpningsförordningen. Ett förenklat fångstcertifieringssystem kan tillämpas på fångster gjorda av fiskefartyg med en total längd på mindre än 12 meter utan släpredskap, eller med en total längd på mindre än 8 meter med släpredskap, eller utan överbyggnad, eller på mindre än 20 GT. Om fångster från sådana fartyg bara landas i flaggstaten och sammanlagt utgör en sändning som ska exporteras till gemenskapen får exportören ansöka om godkännande av ett förenklat fångstintyg som fiskaren inte behöver underteckna. Exportören måste dock lämna information om fiskefartygen och fångsterna (arter, kvantiteter). En mall för det förenklade fångstintyget finns i bilaga IV till tillämpningsförordningen. 5.12 De olika parternas roller i certifieringssystemet I tredjeländer berörs följande parter av fångstcertifieringssystemet, på följande sätt: Aktörer som ansvarar för fiskefartygens verksamhet, bearbetning och export ska lämna uppgifter i de dokument som krävs enligt certifieringssystemet. 9
Behöriga myndigheter som flaggstaten utsett ska godkänna och kontrollera fångstintygen och de uppgifter som aktörerna lämnar samt kontrollera att produkterna i fångstintygen uppfyller tillämpliga bevarande- och förvaltningsåtgärder. Dessa myndigheter får inom sitt behörighetsområde enligt nationell lagstiftning kontrollera fiskeriprodukter som importerats till landet och återexporterats i bearbetad eller obearbetad form, för att upprätta de skriftliga bevis som avses i artikel 14.1 b ii och godkänna de dokument som bearbetningsanläggningarna upprättar enligt artikel 14.2 (finns i bilaga IV till IUUförordningen). I EU-medlemsstaterna berörs följande parter av fångstcertifieringssystemet, på följande sätt: a) När det gäller handelsströmmar till tredjeländer (inklusive slutlig återexportering till EU) Aktörer som ansvarar för export av EG-fiskefartygens fångster till tredjeländer. Myndigheter som EU-medlemsstaten har utsett ska godkänna de aktuella dokumenten, kontrollera att de är giltiga och de uppgifter som aktören har lämnat samt kontrollera att produkterna i fångstintygen uppfyller tillämpliga bevarande- och förvaltningsåtgärder. b) När det gäller handelsströmmar från tredjeländer Importörer av fiskeriprodukter ska till myndigheterna i den importerande EUmedlemsstaten lämna ett fångstintyg som har godkänts av den behöriga myndigheten i fångstfartygets flaggstat och vid behov andra dokument som enligt certifieringssystemet krävs vid indirekt import efter omlastning, transit eller bearbetning av produkterna i ett annat tredjeland. Myndigheter som den berörda EU-medlemsstaten har utsett ska kontrollera dessa dokument och produkter, i förekommande fall i samarbete med berörda tredjeländer för att se till att de uppgifter som lämnats är giltiga och korrekta och att produkterna har fångats i enlighet med tillämpliga bevarande- och förvaltningsåtgärder. A) Fiskarnas och aktörernas roll Exportören ansvarar för att begära ett fångstintyg för fångster som ska exporteras till gemenskapen, fylla i det och skicka det till den behöriga myndigheten i flaggstaten för godkännande. Den behöriga myndigheten ska sedan returnera det godkända fångstintyget till exportören. Importören i gemenskapen ska se till att den sändning som ska importeras åtföljs av ett godkänt fångstintyg från exportören i tredjelandet innan sändningen importeras till gemenskapen. B) Godkända ekonomiska aktörer (artikel 16.2 och 16.3) Genom ett undantag från huvudregeln behöver importörer i gemenskapen som har beviljats status som godkänd ekonomisk aktör inte lämna de godkända fångstintygen till de behöriga myndigheterna i den importerande EU-medlemsstaten före sändningens beräknade ankomst. De måste dock informera myndigheterna om produkternas ankomst på samma sätt som andra aktörer och bevara fångstintygen och andra dokument för att möjliggöra kontroll. 10
Endast aktörer som är etablerade i gemenskapen kan få status som godkänd ekonomisk aktör enligt artikel 16.3. En importör som har status som godkänd ekonomisk aktör får ingen positiv särbehandling men behöver skicka in färre dokument till de behöriga myndigheterna i sin EU-medlemsstat. Godkända ekonomiska aktörers sändningar av importprodukter kontrolleras i importörens lokaler i stället för på införselplatsen på gemenskapens territorium. Status som godkänd ekonomisk aktör beviljas endast aktörer som uppfyller kriterierna i artikel 16.3 och som dessutom redan har status som godkänd ekonomisk aktör enligt den tullkodex som anges i tillämpningsförordningen. Huruvida en importör i gemenskapen är en godkänd ekonomisk aktör eller inte har ingen betydelse för exportörer i tredjeländer eftersom det inte påverkar villkoren för att godkänna fångstintygen. Importörer som vill bli godkända ekonomiska aktörer måste ansöka om detta i sina respektive medlemsstater. Ansökningsformulär finns i bilaga VII till tillämpningsförordningen. EU-medlemsstaterna ska alltid informera kommissionen om de beviljar någon status som godkänd ekonomisk aktör. Kommissionen informerar sedan alla andra medlemsstater. Efter överenskommelse med den berörda godkända ekonomiska aktören får förteckningen också offentliggöras via Internet. Ansökningsförfarandet och annan information om systemet återfinns i artiklarna 9 30 i tillämpningsförordningen. C) Myndigheternas roll i tredjeländer Alla tredjeländer som vill handla med fiskeriprodukter med gemenskapen måste meddela kommissionen vilka som är behöriga myndigheter i landet. Dessa uppgifter kommer att kontrolleras av kommissionen. En förutsättning för att ett fångstintyg som har godkänts av en flaggstat för tillämpningen av IUU-förordningen ska accepteras, är att kommissionen har mottagit ett meddelande från den berörda flaggstaten som styrker den detaljerade information som återfinns i bilaga III till IUU-förordningen. Kommissionen måste informera medlemsstaterna om uppgifterna i de meddelanden (och eventuella uppdateringar) som flaggstaterna lämnar elektroniskt. Den måste även offentliggöra en förteckning över flaggstater som har lämnat sådana meddelanden, samt namn och kontaktuppgifter till de behöriga myndigheterna, i Europeiska unionens officiella tidning och på GD Havsfrågor och fiskes webbplats. Endast fångstintyg som har godkänts av en behörig myndighet som meddelats och offentliggjorts får godtas för import till gemenskapen. Meddelandet, inklusive mallarna för fångstintyg, syftar till att förhindra missbruk av fångstcertifieringssystemet (till exempel att fångstintygen godkänns av obehöriga myndigheter eller myndigheter som inte har meddelats) och till att göra det lättare att upptäcka falska fångstintyg. Ett meddelande kan lämnas eller ändras när som helst, även efter det att IUU-förordningen har trätt i kraft. Det är dock viktigt att observera att fångstintygen endast får godkännas av 11
en behörig myndighet som anges i Europeiska unionens officiella tidning och på GD Havsfrågor och fiskes webbplats. Godkännande Den behöriga myndigheten får godkänna fångstintygen för fångster gjorda av fartyg som för dess flagg om den, när den mottog ansökan om godkännande, inte hade tillgång till någon information som tydde på att fångsten inte hade gjorts i enlighet med tillämpliga bevarandeoch förvaltningsåtgärder. Om den behöriga myndigheten i flaggstaten, när exportören lämnar in fångstintyget, inte har alla uppgifter som behövs för att försäkra sig om att uppgifterna i intyget stämmer och/eller att tillämpliga bevarande- och förvaltningsåtgärder är uppfyllda, eller om den behöriga myndigheten tvivlar på att de är uppfyllda, ska den göra de kontroller som den anser lämpligt för att avgöra om fångsten gjorts i enlighet med lagen och om dokumentet kan godkännas. Om det finns bevis för att fångsten inte gjorts i enlighet med tillämpliga bevarande- och förvaltningsåtgärder ska myndigheten inte godkänna fångstintyget. IUU-förordningen innehåller dock inga regler för hur godkännandet ska gå till. Varje tredjeland bestämmer själv hur det vill organisera godkännadeförfarandet utifrån nationell lagstiftning och nationella kontrollsystem. Det inhemska kontrollsystemet bör vid behov också användas för att samla in och kontrollera de erforderliga uppgifterna. D) Myndigheternas roll i EU:s medlemsstater a) Allmänna principer för kontroller De fiskeriprodukter som ska importeras får kontrolleras av den behöriga myndigheten i EUmedlemsstaten tillsammans med fångstintygen och relaterade dokument. Kontrollerna ska i huvudsak göras utifrån gemensamma riskhanteringskriterier, med undantag för de specifika situationer som anges i IUU-förordningen då kontrollerna är obligatoriska. Kontrollerna kan bestå av en undersökning av fiskeriprodukterna, en granskning av deklarationsuppgifterna och dokumentens äkthet, kontroll av transportfordon, containrar och lagringsutrymmen osv. En medlemsstats behöriga myndigheter får i kontrollsyfte begära hjälp från de behöriga myndigheterna i flaggstaten eller ett annat tredjeland om medlemsstaten hyser välgrundade tvivel om fångstintygets äkthet eller om att produkterna uppfyller bevarande- och förvaltningsåtgärderna. Förfarandet ska pågå i högst femton dagar. Importören i gemenskapen står för lagringskostnaden. Alla kontroller ska alltid göras innan en produkt får släppas ut på gemenskapsmarknaden. b) Tillvägagångssätt Innan klartecken ges för import av fiskeriprodukter till gemenskapen ska följande åtgärder vidtas i tillämpliga fall: Om produkterna landas av ett fiskefartyg ska man kontrollera att det finns ett fångstintyg för produkterna (kapitel II). En preliminär kontroll av fångstintyget ska göras för alla produkter, oavsett vilket transportmedel som används, i enlighet med artikel 16 i IUU-förordningen. 12
Vid import av fiskeriprodukter ska det först göras en preliminär kontroll av fångstintyget. Man bör särskilt kontrollera om fångstintyget har godkänts av den behöriga myndighet som meddelats av tredjelandet. Här är det lämpligt att använda den databas som avses i artikel 22. Om intyget är tillfredsställande och det inte finns någon anledning att göra ytterligare kontroller, eller om det överensstämmer med resultatet av kontrollen av fiskefartyget, kan importen fortsätta. Som anges i artikel 17 i IUU-förordningen ska kontroller göras vid behov. Vid behov kan kontroller således genomföras innan produkterna släpps in i gemenskapen. c) Import av godkända ekonomiska aktörer Samma förfarande gäller i tillämpliga delar för sändningar, med tillhörande fångstintyg, som importeras av en godkänd ekonomisk aktör. d) Kortare tidsfrister för inlämning av fångstintyg Samma princip gäller sändningar med luft-, järnvägs- eller vägtransport. I dessa fall har medlemsstaternas myndigheter kortare tid på sig att kontrollera dokumenten, eftersom kortare tidsfrister gäller än tre arbetsdagar (exempelvis fyra timmar i fråga om flygtransporter, se bilaga VI till tillämpningsförordningen). Produkterna får dock inte släppas ut på marknaden förrän dokumenten har kontrollerats. e) Fiskefartyg När tredjelands fiskefartyg anlöper en utsedd hamn i en EU-medlemsstat och produkterna är deklarerade för konsumtion vid införselorten måste medlemsstaten godkänna landningen. Befälhavaren på fartyget måste därför lämna ett förhandsmeddelande och ett godkänt fångstintyg. Vidare måste en landnings- eller omlastningsdeklaration lämnas när landningen har godkänts. f) Fisk som landats för transitering eller lastats om till en annan medlemsstat Om landning eller omlastning sker i en medlemsstat för transitering eller vidare sjötransport och produkternas slutdestination är en annan medlemsstat behövs det fortfarande ett förhandsmeddelande, eftersom fartyget kommer att behöva tillstånd för landning eller omlastning och därmed kan kontrolleras av myndigheterna i den medlemsstat där landningen eller omlastningen sker. Tillstånd att anlöpa hamn får endast beviljas enligt artikel 7.1 om fångsterna åtföljs av ett förhandsmeddelande och ett godkänt fångstintyg. Enligt artikel 7.3 får tillstånd att anlöpa hamn även beviljas om det saknas uppgifter i förhandsmeddelandet men fisken får då kvarhållas. Dessutom krävs det vid transitering även en landnings- eller omlastningsdeklaration. Landningsdeklarationen innehåller fångstintygets nummer men det faktiska intyget kanske inte finns med. Myndigheterna vid den första införselorten måste se till att det finns ett fångstintyg. De måste dock inte nödvändigtvis kontrollera det eftersom det kan vara den medlemsstat som är slutdestination som ansvarar för att kontrollera intyget. I så fall måste den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är slutdestination erhålla det godkända fångstintyget eftersom den beslutar om produkten ska släppas ut på marknaden eller inte. Vid transitering beslutar varje medlemsstat om den vill genomföra kontrollerna i hamnen eller på slutdestinationen och meddelar sitt beslut till kommissionen som offentliggör det på sin webbplats. Vid omlastning ska fångstintyget kontrolleras i den medlemsstat som är 13
slutdestination, och denna medlemsstat ska få upplysningar om transporten av omlastningsmedlemsstaten. Det faktum att fisken landas eller omlastas från ett fiskefartyg för transitering eller vidare transport till en annan medlemsstat påverkar inte hamnkontrollerna enligt artiklarna 9 11. Samma principer gäller transitering av produkter som anländer med annat transportmedel (flyg, väg- eller järnvägstransport). g) Fångstintyg för exporterade gemenskapsfångster EG-fångster som exporteras till tredjeländer ska åtföljas av ett fångstintyg från gemenskapen, om det tredjeland som är slutdestination begär det och om så överenskommits i enlighet med artikel 20.4. Om gemenskapsfångsten ska bearbetas i ett tredjeland och den bearbetade produkten sedan ska återexporteras till gemenskapen måste fångstintyget godkännas, även om landet inte har begärt detta i förväg. Annars kommer de bearbetade produkterna inte att få importeras (se även avsnitt 5.4). Samma villkor som när tredjelands produkter ska importeras till gemenskapen gäller därför när den behöriga myndigheten i en flaggmedlemsstat ska godkänna intyg om att fångster som ska exporteras till ett tredjeland är gjorda på lagenligt sätt. En förteckning över tredjeländer som vill erhålla fångstintyg för fångster gjorda i gemenskapen ska offentliggöras och hållas uppdaterad på kommissionens webbplats. 5.13 Certifieringsförfarande A) Formulär och numrering Det formulär som ett tredjeland använder till fångstintyget måste vara identiskt med den mall som flaggstaten meddelat kommissionen. För att försäkra sig om dokumentens giltighet och förhindra förfalskningar eller bedrägerier ska alla fångstintyg som lämnas vid export godkännas av en behörig myndighet i flaggstaten. Det är därför också viktigt att numrera fångstintygen. Varje flaggstat väljer själv hur man vill numrera sina fångstintyg men kommissionen föreslår följande: ISO-kod för varje flaggstat. Identitetskod för den behöriga myndigheten. År för godkännande. Löpande nummerserie. Exempel: ISO-kod/myndighetskod/år/löpande nummerserie (varje land bestämmer antalet siffror beroende på det beräknade antalet intyg) Om flera behöriga myndigheter har utsetts i en och samma flaggstat (på lokal eller regional nivå) ska varje myndighet identifieras med en separat kod som anges i meddelandena. 14
Formuläret i bilaga II till IUU-förordningen består av två delar, fångstintyget och intyget om återexport. Fångstintyget gäller flaggstaterna direkt. Intyget om återexport är endast till för EU:s medlemsstater och används av deras behöriga myndigheter för att kontrollera att produkter som importerats till gemenskapen och som ska återexporteras åtföljs av ett fångstintyg som godkänts av flaggstaten. Intyget om återexport ska förhindra att olagliga produkter som trots kontrollerna på importsidan olovligen kommit till gemenskapen säljs vidare till tredjeländer. B) Exportörens inlämning av ett godkänt fångstintyg När exportören har mottagit det godkända fångstintyget från den behöriga myndigheten ska exportören se till att originalet överlämnas till importören i gemenskapen som i sin tur måste lämna in det till myndigheterna i den importerande medlemsstaten, oavsett hur sändningen skickas. Exportören rekommenderas att behålla en kopia av det skickade fångstintyget i minst tre år. Sändningen kan skickas a) direkt till gemenskapen, eller b) till ett annat tredjeland, varifrån den återexporteras till gemenskapen utan att ha ändrats eller bearbetats, eller c) till ett annat tredjeland där den ska bearbetas innan den återexporteras till gemenskapen. Det framgår inte av IUU-förordningen exakt hur exportören ska överlämna det godkända fångstintyget (i original) till importören. Importören i gemenskapen ska dock lämna in fångstintyget till den behöriga myndigheten i den importerande medlemsstaten minst tre arbetsdagar före den tidpunkt då sändningen beräknas anlända (artikel 16.1). Tillämpningsförordningen innehåller kortare tidsfrister för sändningar som förs in i gemenskapen med flyg, väg- eller järnvägstransport. I fallen b och c ovan ska importören även lämna in de dokument som anges i artikel 14.1 och 14.2 som ska användas för att fastställa om den produkt som importeras till gemenskapen överensstämmer med fångstintyget och därmed garantera spårbarheten. Villkoren för att utfärda dessa dokument beskrivs i artikel 14.1 och 14.2. Samma grundläggande principer gäller för fångstintygen. De berörda aktörerna ansvarar således för att de uppgifter de lämnar i dokumenten är fullständiga och korrekta och myndigheterna får göra de kontroller som de anser nödvändiga innan de utfärdar dokumenten. C) Kontroller av fångstintyget (artiklarna 16 och 17) Huvudregeln är att kontrollerna ska göras av den behöriga myndigheten i den EUmedlemsstat som är den första införselorten. För att trafikflödet inte ska hindras, finns dock särskilda bestämmelser för transitering och omlastning. När det gäller fiskeriprodukter som är under transitering i den medlemsstat som är första införselort, och ska vidare till en annan medlemsstat, ska kontrollerna göras av antingen den medlemsstat som är första införselort eller den som är slutdestination. Förfaranden ska upprättas för att garantera ett gott informationsutbyte om de berörda sändningarna mellan de medlemsstater som är första införselort och dem som är den faktiska destinationen. Även om dessa förfaranden inte gäller myndigheterna i tredjeländer är det viktigt att nämna dessa bestämmelser för att undvika eventuell förvirring för exportörerna om vilken aktör i 15
gemenskapen som måste få fångstintyget för att kunna lämna in det till myndigheten i den medlemsstat som är den faktiska destinationen. När det gäller fiskeriprodukter som omlastas i den medlemsstat som är första införselort men som har slutdestination i en annan medlemsstat ska kontrollerna göras i den senare medlemsstaten. Kontroll av dokument De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska kontrollera de godkända fångstintygen och uppgifterna i flaggstatens meddelande. Här är det enbart dokument som kontrolleras och kontrollerna ska utgå från ett riskhanteringsperspektiv för att säkerställa att de är proportionerliga och för att undvika onödiga förseningar i handelsströmmarna. Kontroller De behöriga myndigheterna i EU:s medlemsstater får genomföra sådana ytterligare kontroller som de anser nödvändiga om den ursprungliga kontrollen av fångstintyget helt enkelt inte gör det möjligt att importera produkterna. Dessa kontroller organiseras och utgår från riskhanteringskriterier på nationell nivå och på EU-nivå, för att säkerställa att de är proportionerliga och harmoniserade i alla medlemsstater. I förordningen anges också i vilka fall kontrollerna är obligatoriska samt metoder för samarbete med berörda tredjeländer (flaggstater eller andra stater vid transitering eller bearbetning i ett annat tredjeland). Produkterna får inte släppas ut på marknaden förrän kontrollförfarandet har avslutats. D) Krav på att bevara fångstintyget Den behöriga myndigheten i gemenskapen ska bevara fångstintygen i original i minst tre år. Kontrollmyndigheterna i tredjeländer, exportören och importören bör också behålla en kopia av dokumenten under motsvarande period. 5.14 Regionala fiskeriorganisationers erkända bestämmelser (artikel 13) Fångstintyg, intyg om återexport och tillhörande dokument som godkänts i enlighet med bestämmelser om fångstdokumentation som antagits av regionala fiskeriorganisationer och som uppfyller kraven i IUU-förordningen kan godtas helt eller delvis för den berörda arten. En förteckning över sådana bestämmelser som godtas helt eller delvis upprättas av kommissionen och återfinns i bilaga V till tillämpningsförordningen. Reglerna för att fylla i och godkänna sådana fångstintyg fastställs i den berörda regionala fiskeriorganisationens bestämmelser om fångstdokumentation. Tillämpliga bestämmelser för kontroller, granskning och godkännande av fångstintyg och samarbete är de allmänna bestämmelserna i IUU-förordningen. 5.15 Användning av elektroniska spårbarhetssystem under tredjeländers kontroll/särskilda överenskommelser mellan ett tredjeland och kommissionen IUU-förordningen ger kommissionen möjlighet att samarbeta administrativt med ett tredjeland på områden som rör genomförandet av artikel 20.4 i förordningen, eftersom samarbetet med tredjeländer inte bör begränsas till att kontrollera fångstintyg eller 16
tillhörande dokument. Den här typen av samarbete kan endast upprättas på bilateral nivå utifrån de specifika förhållandena i länderna, till exempel befintliga kontrollsystem, handelsprofil eller typ av fiskeverksamhet. Vilka områden samarbetet omfattar beror på vilka behov och situationer som identifierats och diskuterats med det berörda tredjelandet. Det kan handla om att använda elektroniska medel för att upprätta, godkänna eller skicka fångstintyg, ersätta fångstintygen med alternativa elektroniska spårbarhetssystem för att spåra ursprunget på produkter som står under myndigheternas kontroll i det tredjelandet, enligt metoder som man kommit överens om med berörda flaggstater, ge ömsesidigt bistånd och utbyta information. Kommissionen ska offentliggöra information om tredjeländer som har ingått sådant administrativt samarbete och innehållet i detta. 5.16 Hur man fyller i fångstintyget och uttalandet om bearbetning Ifyllnadsanvisningarna för de olika rutorna i fångstintyget och uttalandet om bearbetning ska göra det lättare att fylla i formulären. I avsnitt 5.17 beskrivs förfarandet kring fångstintyget steg för steg. Man bör komma ihåg att mallen i bilaga II till IUU-förordningen är ett unikt dokument som omfattar alla möjliga situationer vid upprättande av fångstintyg. Därför är inte alla rutor tillämpliga i alla fall. Fråga: Vad är det för skillnad mellan bilaga II och bilaga IV? Svar: Bilaga II är en mall för fångstintyget där man ska uppge detaljerad information om fångsten och exporten, som ska godkännas av den behöriga myndigheten i flaggstaten. Bilaga IV är inte något intyg utan ett uttalande om de produkter som använts vid bearbetning i ett annat land än produkternas flaggstat. Bearbetningsföretaget ska lämna in uttalandet och bifoga ett godkänt fångstintyg (eller en kopia) för de produkter som använts. Bilaga IV ska endast fyllas i vid bearbetning av importerade fångster. Bearbetning av fångster från samma land ska deklareras i bilaga II genom att både ruta Art och Produktkod fylls i. 17
EG-FÅNGSTINTYG Dokumentnummer Godkännande myndighet 1. Namn Adress Tfn Fax 2. Fiskefartygets namn Flagg Hemmahamn och registreringsnummer Anropssignal Nr hos IMO/Lloyd s (i förekommande fall) Fiskelicens nr Giltig t.o.m. Inmarsat nr, fax nr, tfn nr, e-postadress (i förekommande fall) 3. Produktbeskrivning Godkänd typ av beredning ombord 4. Hänvisningar till tillämpliga bevarandeoch förvaltningsåtgärder Art Produktkod Fångstområde(n) och datum Beräknad levande vikt (kg) Beräknad landningsvikt (kg) Kontrollerad landad vikt (kg) i förekommande fall 5. Namn på fiskefartygets befälhavare underskrift sigill: 6. Deklaration om omlastning till sjöss Namn på fiskefartygets befälhavare Underskrift och datum Omlastning Dag/Område/Position Beräknad vikt (kg) Befälhavare på fartyget som tar emot fångsten Under skrift Fartygets namn Anropssignal Nr hos IMO/Lloyd s (i förekommande fall) 7. Omlastningstillstånd inom ett hamnområde: Namn Myndighet Underskrift Adress Tfn Landningshamn Landningsdatum Sigill (Stämpel) 8. Exportörens namn och adress Underskrift Datum Sigill (Stämpel) 9. Godkännande av flaggstatens myndighet: Namn/Titel Underskrift Datum Sigill (Stämpel) 10. Upplysningar om transporten: Se tillägg 11. Importdeklaration: Importörens namn och adress Underskrift Datum Sigill (Stämpel) Produkt KN-nr Handlingar enligt artikel 14.1 och 14.2 i förordning (EG) nr 1005/2008 Hänvisningar 12. Importkontroll: Myndighet Ort Import godkänd* Import uppskjuten* Kontroll begärd datum Tulldeklaration (i förekommande fall) Nummer Datum Ort 18
* Kryssa i relevant ruta. Avsnitt 1 i fångstintyget och rutorna Dokumentnummer och Godkännande myndighet används för att identifiera dokumentet och den myndighet som ska godkänna det. De är därför reserverade för detta ändamål och måste fyllas i av den godkännande myndigheten. Se punkt 5.13 A om hur intyget ska numreras. De uppgifter som efterfrågas, t.ex. Namn, Adress, Tfn, Fax, avser den godkännande myndigheten och ska fyllas i av denna. Avsnitten 2 5: Uppgifter om fartyget: I avsnitten 2 5 ska produkterna och de tillämpliga åtgärderna fyllas i, bland annat en underskrift av fiskefartygets befälhavare (eller dess ombud). Ett undantag är rutan Kontrollerad landad vikt (kg) i förekommande fall i avsnitt 3 som ska fyllas i av den godkännande myndigheten i fall där denna uppgift har kontrollerats. I avsnitt 2 (uppgifter om fartyget) ska vissa rutor endast fyllas i i förekommande fall (nummer hos IMO/Lloyd s, Inmarsat nr). Avsnitt 3 (produktbeskrivning): Produkten ska beskrivas med hjälp av artnamn. Produktkoden är den tullkod som används i den nomenklatur som genomförs av tredjelandet. De bygger alla på den sexsiffriga koden i Harmoniserade systemet. Gemenskapen offentliggör alla nationella nomenklaturer på webbsidan Applied Tariffs Database på webbplatsen http://mkaccdb.eu.int. Om mer detaljerade uppgifter ska anges (t.ex. för bearbetade produkter) kan rutorna utökas eller en bilaga bifogas intyget. Art: Aktörerna måste också ha tillgång till uppgiften för andra ändamål, t.ex. kvalitetskontroller och prisförhandlingar, och de arter som använts kan i regel identifieras. Den här delen av fångstintyget ska fyllas i av aktören, inte av myndigheterna. Flera arter kan anges om det rör sig om bearbetade produkter. Produktkod: Produktkoden ska endast anges för produkter som ska exporteras. Denna uppgift ska lämnas av aktören. Gemenskapen använder å sin sida den åttasiffriga koden i Kombinerade nomenklaturen som bygger på de sexsiffriga koderna i Harmoniserade systemet för de godkända fångstintygen för exporterade fångster gjorda i gemenskapen. Varje land föreslås använda de nationella tullkoderna eftersom dessa i regel bygger på Harmoniserade systemet. Det är det enklaste sättet att se till att alla förstår vilken produkt som anges i fångstintyget. Fångstområde(n): Fångstområde ska anges av aktören i enlighet med definitionerna i den nationella lagstiftningen i det godkännande tredjelandet eller på internationell nivå. Antingen den nationella EEZ-koden (eller annat nationellt kodsystem), den regionala fiskeriorganisationens kod eller FAO-koden kan användas. IUU-förordningen innehåller inga specifika bestämmelser för hur fiskeområden ska utses. Beräknad levande vikt, beräknad landningsvikt: Denna uppgift ska lämnas av aktören. Det rör sig dock endast om en beräknad vikt. Kontrollerad landad vikt: Uppgiften ska lämnas av den godkännande myndigheten om fångsterna vägs vid landning. Flaggstaten avgör om den ska godta en viss diskrepans mellan den beräknade och den kontrollerade vikt som anges i fångstintyget. 19
Obs! Typ av vikt (nettovikt/bruttovikt) ska inte fastställas. Den här delen av fångstintyget innehåller de uppgifter som myndigheterna i flaggstaten ska godkänna och de bör därför följa flaggstatens nationella regler. Vikten är här inte nödvändigtvis den importerade produktens vikt. Kom ihåg: Fångstintyget åtföljs av tulldokument med uppgifter om de importerade produkternas exakta vikt. Avsnitt 4 (hänvisningar till tillämpliga bevarande- och förvaltningsåtgärder) omfattar bevarande- och förvaltningsåtgärder för de arter som fångstintyget gäller. Det kan vara nationella åtgärder, åtgärder som antagits av en regional fiskeriorganisation osv. En kort beskrivning av åtgärderna bör ges (t.ex. krav på fiskelicens, kvoter eller begränsad fiskeutrustning). Hänvisningar bör anges i enlighet med nationell lagstiftning. Denna uppgift ska lämnas av aktören. Avsnitt 5 (namn på befälhavare/underskrift/sigill): Fiskefartygets befälhavare ska underteckna och förse fångstintyget med sigill eller stämpel. Om fångsterna inte landas i en hamn i flaggstaten och därför inte fysiskt kan åtföljas av ett fångstintyg kan ett ombud för befälhavaren underteckna fångstintyget och ansöka om godkännande. Vem som kan agera ombud för en befälhavare beror på nationella förhållanden. En elektronisk signatur kan godtas så länge kommissionen underrättas om detta. Detta gäller även de dokument som ska skickas. Dokument kan skickas elektroniskt men gemenskapen måste informeras om detta så att medlemsstaterna också kan informeras. Sigill eller stämpel krävs för att förtydliga vem som undertecknar fångstintyget. Avsnitten 6 och 7 ska endast fyllas i i förekommande fall. De avser två olika scenarier och man kan således fylla i antingen det ena eller det andra. Avsnitt 6 (deklaration om omlastning till sjöss) ska fyllas i gemensamt av befälhavaren för fiskefartyget och befälhavaren för det fartyg som tar emot fångsten (eller deras ombud). Avsnitt 7 (omlastningstillstånd inom ett hamnområde) ska fyllas i av den behöriga myndighet som ansvarar för att kontrollera omlastningen, i enlighet med landets nationella organisationsstruktur. Dessa rutor ska inte fyllas i om ett land inte tillåter omlastning. Om omlastning är tillåten är det tredjelandets uppgift att organisera sitt kontroll- och godkännandeförfarande och meddela kommissionen om vilken myndighet som är behörig myndighet. Den myndighet som meddelats vara behörig myndighet för kontrollen ska underteckna den här delen av fångstintyget. Avsnitt 8 ska fyllas i, undertecknas och förses med sigill eller stämpel av exportören av sändningen. Exportören ska även lämna upplysningar om transporten i avsnitt 10 (Tillägg till fångstintyget). Exportören är den aktör i tredjeland som ansvarar för att exportera den fisk som deklareras i ruta 3 till ett annat land. Avsnitt 9 (godkännande av flaggstatens myndighet): Den behöriga myndigheten i flaggstaten ska godkänna fångstintyg för produkter som exporteras till gemenskapen och som härrör från fångster som uppfyller tillämpliga bevarande- och förvaltningsåtgärder. Den har därför full behörighet att utföra dessa uppgifter. Om fångsterna inte landas i en hamn i flaggstaten och därför inte fysiskt kan åtföljas av ett fångstintyg kan ett ombud för befälhavaren antingen ansöka om godkännande av fångstintyget eller skicka det på elektronisk väg. Om myndigheterna i flaggstaten vill använda sig av elektroniska medel enligt artikel 12 måste den anmäla detta till kommissionen. Den godkännande myndigheten är densamma som den som avses i avsnitt 1 eftersom kommissionen måste meddelas om vilken myndighet som är behörig myndighet. Avsnitt 11 (importdeklaration) ska fyllas i av importören i gemenskapen innan fångstintyget lämnas in till den behöriga myndighet som utsetts av den importerande medlemsstaten. Det är enligt 20
IUU-förordningen inget absolut krav att uppge importörens momsregistreringsnummer eller annat id-nummer. Importörer bör dock uppge detta nummer om den enskilda medlemsstaten kräver det. Vid indirekt import av bearbetade eller obearbetade produkter ska de dokument som avses i artikel 14.1 och 14.2 i IUU-förordningen lämnas in tillsammans med fångstintyget. Hänvisningar ska göras till de dokument som lämnas. Avsnitt 12 (importkontroll myndighet) ska fyllas i av den behöriga myndigheten i den medlemsstat som ska kontrollera intyget och i förekommande fall göra de kontroller som anges i artiklarna 16.1 och 17. 21
EG-INTYG OM ÅTEREXPORT Intygets nummer Datum Medlemsstat 1. Beskrivning av den återexporterade produkten: Vikt (kg) Art Produktkod Skillnad i förhållande till den totala kvantitet som angivits i fångstintyget 2. Namn på återexportören Adress Underskrift Datum 3. Myndighet: Namn/Titel Underskrift Datum Sigill/Stämpel 4. Återexportkontroll: Ort: Återexport godkänd* Kontroll begärd* Återexportdeklaration nummer och datum * Kryssa i relevant ruta. Den här delen av fångstintyget gäller endast återexport av produkter från gemenskapen till ett tredjeland enligt artikel 21 i IUU-förordningen och ska endast fyllas i av gemenskapens aktörer och myndigheter. Den garanterar produkternas spårbarhet. Exportören måste bevisa att de produkter som ska återexporteras har importerats med ett godkänt fångstintyg. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat från vilken återexporten ska ske ska godkänna återexporten. Här krävs det inget godkännande från tredjeland. Avsnitten 1 och 2 ska fyllas i av återexportören i gemenskapen. Intygets nummer ska vara samma som i den första delen av fångstintyget. Medlemsstat: Den medlemsstat från vilken återexporten ska ske. Avsnitt 1 (beskrivning av produkten): Se information om avsnitt 3 i fångstintyget. Vikt (kg): Det här avser vikten på de produkter som ska återexporteras. Skillnad i förhållande till den totala kvantitet som angivits i fångstintyget: Denna uppgift ska också anges av återexportören, eftersom det inte är säkert att hela kvantiteten i den sändning, för vilken fångstintyget har godkänts av tredjelands myndighet, ska återexporteras. Avsnitten 3 och 4 ska fyllas i av den behöriga myndigheten i den medlemsstat från vilken återexporten ska ske. Avsnitt 3 (myndighet): Specifik information om myndigheten i medlemsstaten (namn, underskrift, datum, sigill eller stämpel). Avsnitt 4 (återexportkontroll): Den behöriga myndigheten ska lämna information om godkännandet av återexporten. Rutorna Återexport godkänd och Kontroll begärd ska endast fyllas i i tillämpliga fall. Rutan Återexportdeklaration nummer och datum avser nummer och datum för den tulldeklaration som utfärdats för återexporten av produkten. Det är viktigt att observera att den gäller alla former av export och inte bara ett visst tullförfarande. 22