Delaktig i livet Kyrkliga förrättningar och gudstjänst Lättläst guide Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland
Publikationer utgivna av Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland 2009:3 Delaktig i livet Kyrkliga förrättningar och gudstjänst Lättläst guide
INNEHÅLL Allmänt 5 Dop 9 Konfirmation 14 Gudstjänst och nattvard. 18 Vigsel till äktenskap 23 Välsignelse av hemmet 29 Jordfästning 30 Utgivare: Kyrkostyrelsen/Kyrkans central för det svenska arbetet Arbetsgrupp: Ari Sainio, Marja-Liisa Hyvärinen, Riitta Helosvuori, Heikki Mäkelä, Pertti Rajala, Hannu Virtanen, Irene Nummela, Sinikka Metsätähti, Ulla Tuovinen Ombrytning: Hannu Virtanen/Maria Österlund Bilder: Markku Pihlaja Orginalets titel: Elämässä mukana Översättning: Katariina Lahdelma Utgivare: Kyrkostyrelsen/Kyrkans central för det svenska arbetet ISBN 978-951-789-281-0 ISSN 1237-279X LÄTTLÄST BOK Publikationen har fått statligt stöd för LL-böcker 4
Allmänt Den här boken handlar om de kyrkliga förrättningarna. Dessa är dop, konfirmation, vigsel till äktenskap, välsignelse av hem och jordfästning. Förrättningarna anknyter till viktiga faser i livet och de är betydelsefulla och högtidliga händelser för familjen och släkten. Starka känslor förknippas med dem. I den här boken finns råd både för dem som ska planera förrättningarna och för gästerna. Ur troslivets synvinkel är gudstjänsten med tillhörande nattvard också en viktig händelse. 5
Kyrkliga förrättningar och gudstjänster sker enligt ett visst grundläggande formulär. Formulären finns i slutet av psalmboken. Det är vanligt med programblad som beskriver förloppet i gudstjänsten eller förrättningen. Programbladet delas ut till alla närvarande. De psalmtexter som sjungs kan också ingå i programbladet. Detaljerna i förrättningarna varierar en del. Man kan komma överens om dem med prästen som ger råd om allt som har att göra med förrättningens gång. Prästen leder också förrättningen. I den här boken presenteras de kyrkliga förrättningarna enligt den evangelisk-lutherska kyrkans lära. De flesta finländare hör till den evangelisk-lutherska kyrkan. Kyrkan har en särställning som baserar sig på lagen. Kyrkan är en folkkyrka. Den andra folkkyrkan är den ortodoxa kyrkan. Den ortodoxa kyrkans förrättningar skiljer sig från de evangelisk-lutherska. Bibeln Kyrkans lära baserar sig på Bibeln, som är de kristnas heliga bok. 6
De kristna tror att Gud är skaparen och att Jesus är Guds son. Den heliga Anden är Guds Ande. Bibeln har två delar: Gamla och Nya testamentet. Gamla testamentet handlar om Guds handlande före Jesu födelse. Nya testamentet handlar om Jesu liv och det som hände i de första kristna församlingarna. Församlingen Församlingarna bildar kyrkan. En medlem i kyrkan hör till den församling som sköter verksamheten i området där medlemmen bor. En medlem i kyrkan är en medlem i församlingen. Kyrkoherden är församlingens chef och pastorskansliet är församlingens kontor. Där kan församlingsmedlemmarna komma överens om till exempel vigsel till äktenskap, jordfästning och dop. På pastorskansliet får man information om församlingens verksamhet som bibelgrupper och bönegrupper, sorgegrupper, verksamhet för barn och unga samt verksamhet för invandrare. Församlingens anställda är 7
bland andra prästen, kantorn, barnledare, ungdomsarbetsledare och diakon eller diakonissa. Till diakoniarbetet hör att hjälpa dem som råkat i svårigheter. Församlingsmedlemmarna betalar kyrkoskatt för kyrkans verksamhet. Kyrkoåret Den kristna tron är synlig på många sätt i varje finländares liv. Kyrkans fester och seder har formats under en lång tid. De är en del av den finländska traditionen. Kyrkliga helgdagar som jul och påsk, är allmänna lediga dagar för alla. Många seder förknippas med dem. I kyrkan följer vi kyrkoåret. Kyrkoåret börjar första advent samtidigt som vi börjar vänta på julen. Julen är Jesu födelsefest. Påsken är kyrkoårets viktigaste fest. Jesus dog på långfredagen och stod upp från de döda på påskmorgonen. De kristna tror att Jesus på detta sätt frälste människorna. Jesus steg upp till himlarna på Kristi himmelsfärds dag. Under kyrkoåret följer vi alltså olika skeden i Jesu liv. 8
Dop Dopet är en väldigt central och viktig förrättning. Det är bara genom dopet som man blir medlem i kyrkan. Dopet är kyrkans heliga förrättning, ett sakrament. Den evangelisk-lutherska kyrkan har två sakrament: dop och nattvard. Enligt kyrkans tro har Jesus gett sakramenten åt församlingsmedlemmarna. Dopet har stor betydelse för barnet och familjen. Genom dopet upptas barnet i församlingen och kyrkan. 9
Barnet blir kristet genom dopet. Dopfesten är också ett tillfälle att presentera barnets namn. Prästen döper barnet med det namn som föräldrarna gett. Dopets förlopp Före dopförrättningen klär man barnet i vit dopkolt. Prästen frågar föräldrarna och faddrarna om de godtar dopet. Då svarar de: Ja. Prästen gör korstecken med sin hand över barnets panna och bröst. Det är ett tecken på att barnet som döps blir Jesu Kristi lärjunge. Sedan ber man för barnet. Prästen eller någon av de närvarande kan läsa barnens evangelium ur Bibeln. Dess budskap är att barnen måste få komma till Jesus. Prästen håller ett tal och läser sedan Jesu dopbefallning ur Bibeln. Där ber Jesus sina efterföljare att döpa alla folk till Jesu lärjungar. 10
Efter det läser alla trosbekännelsen tillsammans. Prästen döper barnet genom att gjuta vatten på barnets huvud tre gånger. Han säger barnets namn och döper det i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn. Därefter lägger prästen sin hand på barnets huvud. Han kan be föräldrarna och faddrarna göra samma sak. Prästen välsignar barnet och säger: Vår Herres Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den heliga Andens delaktighet vare med dig. Sen ber man för barnet och ber bönen Fader vår högt tillsammans. Efter välsignelsen och psalmen ger prästen en dopattest till föräldrarna. Likaså överräcks ett fadderbrev till faddrarna. 11
Praktisk information De flesta finländare blir döpta som små. Barnet döps inom två månader efter födseln. För att barnet ska kunna döpas skall en av föräldrarna höra till kyrkan. Religionsfrihetslagen bestämmer att barnet döps till det trossamfund som modern tillhör. Föräldrarna kan även komma överens om att barnet döps till det trossamfund som fadern tillhör. Även en vuxen kan bli döpt. En vuxen döps då hon eller han vill bli medlem i kyrkan och inte har blivit döpt tidigare. Före dopet får den vuxna undervisning i kristendom i skriftskolan. Faddrar Föräldrarna väljer lämpliga faddrar till barnet före dopfesten. Vanligen ber föräldrarna släktingar eller vänner att bli faddrar. Faddrarna måste vara medlemmar i den lutherska kyrkan, ha gått skriftskolan och vara konfirmerade. 12 Barnet behöver minst två faddrar. De fungerar som vittnen vid dopet. Faddrarnas uppgift är att hålla kontakt med barnet och stöda föräldrarna med barnets kristna fostran. Barnet kan ha fler än en fadder. Om två faddrar hör till den lutherska kyrkan kan de andra höra till någon annan kristen kyrka eller ett annat kristet samfund. Man kan inte fungera som fadder om man inte hör till någon kristen kyrka. Prästen bekantar sig med familjen När föräldrarna vill att deras barn ska döpas kontaktar de pastorskansliet. Föräldrarna kommer överens med byråsekreteraren eller kanslisten om var och när barnet skall döpas. Barnet kan döpas i kyrkan, hemma eller på någon annan plats. Föräldrarna väljer platsen. Lördag och söndag är vanliga dopdagar men en annan dag går också bra. På pastorskansliet berättar man vem av församlingens präster som döper barnet.
Föräldrarna kan även be en bekant präst att döpa barnet. Prästen besöker familjen före dopet. Prästen vill bekanta sig med barnet och familjen på förhand. Föräldrarna och prästen går tillsammans igenom hur förrättningen sker. Prästen berättar om dopets betydelse och de uppgifter som faddrar och andra närvarande har under dopet. Man väljer också vilka psalmer som ska sjungas. Pastorskansliet skickar en blankett på posten till föräldrarna. Med blanketten införs barnet i befolkningsregistret. Blanketten anländer vanligen ungefär två veckor efter barnets födelse. Barnets personbeteckning kommer tillsammans med blanketten. Barnets och föräldrarnas basinformation som har antecknats på sjukhuset är färdigt ifyllda på blanketten. Det är skäl att kontrollera att uppgifterna stämmer. Föräldrarna fyller i barnets namn och modersmål. När föräldrarna funderar över namnet är det bra för dem att veta att barnets namn skall vara sakligt. Finlands namnlag tillåter inte osakliga namn. Föräldrarna ger blanketten till prästen. Prästen fyller i också faddrarnas namn. Dopfest hemma Före förrättningen klär man barnet i en vit dopkolt. Bordet täcks med en vit duk. Vigselbibeln placeras på bordet. Dopskålen fylls med varmt rent vatten. En glasskål eller ett annat vackert kärl passar som dopskål. Det går bra att ställa blommor på bordet. En vit duk för att prästen ska kunna torka barnets huvud ska också placeras på bordet. Det vita ljuset på dopbordet tänds. Dopet börjar när prästen, föräldrar, faddrar och andra som är närvarande samlar sig runt dopbordet. En av faddrarna, någon av föräldrarna eller far- eller morföräldrarna håller barnet i famnen under dopet. Alla står under dopförrättningen. Om barnet känns tungt kan faddern sitta en stund. Dopförrättningen tar ungefär 20 minuter. Prästen leder förrättningen. Traditionellt brukar man ordna en kaffestund för gästerna efter förrättningen. 13
Konfirmation Konfirmationen förrättas efter skriftskolan. I skriftskolan lär sig den unga det centrala i den kristna tron. Konfirmationen hålls i kyrkan. Under förrättningen bekänner den unga sin tro och blir välsignad. Församlingen ber för henne eller honom. Den unga deltar dessutom i nattvarden. Skriftskolan och konfirmationen ger vissa rättigheter. 14
Efter konfirmationen kan den unga självständigt delta i nattvarden. Före det har den unga kunnat delta i nattvarden tillsammans med sina föräldrar eller under skriftskolan med sin lärare. En konfirmerad person har rätt att bli fadder. När den unga har fyllt 16 år får hon eller han rösta i församlingsval. Dessutom kan den unga som gått skriftskolan och blivit konfirmerad vigas till äktenskap i kyrkan. Konfirmationens förlopp Före konfirmationen klär de unga på sig långa vita kåpor, albor. Konfirmanderna anländer till kyrkan i procession. Skriftskolans präst och lärare tågar in till sist. Ungdomarna sätter sig framme i kyrkan. Prästen ber ungdomarna komma fram till altaret. De unga läser trosbekännelsen tillsammans. Därefter frågar prästen om ungdomarna vill visa tron i sina liv. De unga svarar: Ja. 15
Ungdomarna knäböjer vid altaret för att bli välsignade. Förutom prästen kan faddrar men även andra närstående vara närvarande. Prästen och de andra kan lägga händerna över de ungas huvud. Efter välsignelsen går ungdomarna tillbaka till sina platser. Därefter firar församlingen nattvard. Konfirmationens förlopp finns i sin helhet i slutet av psalmboken. Efter konfirmationen firar familjen den unga på konfirmationsfesten tillsammans med faddrar, släkt och vänner. 16
Praktisk information Skriftskolan är en del av de ungas liv. Största delen av 15-åringarna går i skriftskolan eller skriban, som den ofta kallas. Även de som inte är församlingsmedlemmar kan söka sig till skriftskolan. Några ungdomar blir medlemmar i kyrkan efter skriftskolan. Även vuxna kan gå i skriftskola. Skriftskolan tar ungefär ett halvt år. Under den tiden deltar den unga i församlingens verksamhet. Ett läger som tar en vecka är vanligen en del av skriftskolan. Lägret hålls på sommaren eller under en annan ledig tid. Lägren hålls ofta på en lägergård som tillhör en församling. Några församlingar arrangerar skriftskolläger där någon fritidsaktivitet ingår. På ett sådant läger kan man syssla till exempel med någon sport som ridning eller tennis. Det finns också skriftskolor där inget läger ingår. Information om skriftskolläger finns på pastorskansliet. Det är inte nödvändigt att gå skriftskolan i den egna församlingen. Skriftskolan leds av prästen eller lektorn. Även kantorn, ungdomsarbetsledaren och andra församlingsarbetare fungerar som lärare. Ungdomar som kallas hjälpledare hjälper prästen. Skriftskolan inspirerar många unga att ta del av församlingens verksamhet efter skriftskolan. Församlingarna erbjuder mångsidig verksamhet för ungdomarna. 17
Gudstjänst och nattvard Gudstjänsten är kyrkans äldsta verksamhetsform. Den förenar medlemmar i församlingen och alla kristna. Alla är välkomna till gudstjänsten. Gudstjänsten firas på söndagar i alla församlingar. Även kyrkliga förrättningar är gudstjänster. Gudstjänsten hålls vanligen i kyrkan. 18
I kyrkan arrangeras även bönestunder och konserter. Gudstjänsternas tema varierar. Varje helgdag under kyrkoåret har ett eget tema med motsvarande bibeltexter som behandlas under gudstjänsterna. Gudstjänstens förlopp Före gudstjänsten ringer kyrkklockorna. De kallar till gudstjänst. Ofta tar prästen eller någon annan emot församlingsmedlemmarna vid dörren och hälsar på var och en. Gudstjänsten förrättas vanligen av en präst. Kantorn ansvarar för musiken. Kantorn spelar orgel och församlingen sjunger psalmerna som kantorn leder. Även annan musik kan ingå i gudstjänsten. Gudstjänsten förrättas enligt en viss ordning. Prästen står framme i kyrkan och leder gudstjänsten. Man kan följa med gudstjänstens gång i formuläret som finns i slutet av psalmboken. 19
Bibelläsning hör till varje gudstjänst. Läsningen kan skötas av prästen eller en församlingsmedlem. När prästen läser evangeliet står församlingsmedlemmarna. Församlingen reser sig även då de sjunger Gloria, bekänner sin tro och får välsignelsen. Predikan eller talet som prästen håller är en viktig del av gudstjänsten. Till gudstjänsten hör också böner och psalmer. Nattvard Under gudstjänsten firar man ofta nattvard. Nattvarden är vid sidan av dopet det ena av två sakrament eller heliga förrättningar inom den lutherska kyrkan. Nattvarden är en måltid som vi firar till minne av Jesu lidande och död. Samtidigt skapar nattvarden kontakt mellan den kristna och Jesus Kristus. En person som gått i skriftskolan och blivit konfirmerad kan självständigt delta i nattvarden. Ett barn kan delta i nattvarden tillsammans med sina föräldrar eller faddrar. 20
Barnet kan även bli välsignat vid nattvardsbordet. De som går i skriftskola kan delta i nattvarden tillsammans med sin lärare, efter att de bekantat sig med nattvardens betydelse i skriftskolan. Under nattvarden får man bröd och vin. Prästen välsignar brödet och vinet och säger: Den natten då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt sina lärjungar och sade: Tag och ät, detta är min kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig. Likaså tog han bägaren, tackade Gud och sade: Drick av den alla. Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för många, till syndernas förlåtelse. När prästen inbjuder till nattvard går församlingen fram till altaret i kyrkan. Församlingsmedlemmarna faller på knä vid altarringen. Man kan också motta nattvarden stående. Prästen kan ge nattvardsbrödet i handen eller direkt i munnen åt församlingsmedlemmen. 21
När prästen ger brödet säger hon eller han: Kristi kropp, för dig utgiven. Prästen kan dela ut nattvardsvinet från en gemensam bägare eller hälla vinet i en skild liten bägare. När prästen ger vinet säger han: Kristi blod, för dig utgjutet. Före församlingsmedlemmarna lämnar altarringen bugar eller niger de som tack. Prästen kan också dela ut nattvard hemma hos en församlingsmedlem om det är svårt för honom eller henne att komma till kyrkan. 22
Vigsel till äktenskap När ett par vigs till äktenskap förbinder sig makarna offentligt till varandra och man ber om Guds välsignelse för äktenskapet. Vigsel till äktenskap är en helig förrättning. Det är samtidigt en juridisk handling. Det vigda paret omfattas av äktenskapslagen som klargör makarnas rättigheter och skyldigheter. Äktenskapslagen redogör också för hur ett äktenskap knyts och upplöses. 23
Man kan också ingå äktenskap i magistraten. Det kallas civil vigsel. Prästen träffar vigselparet före vigselförrättningen. Paret har intyg över prövning av hinder mot äktenskap. Prästen och vigselparet fyller tillsammans i vigselintyget. Prästen vidarebefordrar dokumenten till församlingen. Vigselförrättningen Vigselparet skall komma till kyrkan i god tid. Det lönar sig även för bröllopsgästerna att komma till kyrkan i tid. Brudens släkt och vänner sitter på vänstra sidan och brudgummens på den högra sidan i kyrkan. Vigselförrättningen börjar då bröllopsmarschen börjar spelas. De som är i kyrkan stiger upp. Bruden anländer till kyrkan ledd av sin far eller tillsammans med brudgummen. Brudgummen går på brudens högra sida. Till vigselförrättningen hör bland annat bibelläsning, vigseltal, böner och psalm. Musik kan också ingå. 24
Prästen frågar makarna om de vill ingå äktenskap med varandra. Prästen frågar brudgummen: Inför Gud den allvetande och i denna församlings närvaro frågar jag dig, Peter Persson, vill du ta Johanna Jansson till din äkta hustru och visa henne trohet och kärlek i nöd och lust intill döden? Brudgummen svarar: Ja. Prästen frågar bruden på motsvarande sätt och hon svarar: Ja. Prästen läser ringbönen. Därefter kan brudparet avge äktenskapslöftet eller ringlöftena men det är inte obligatoriskt. Prästen ger vigselringen till brudgummen som träder ringen på brudens vänstra ringfinger. Även bruden kan träda en ring på brudgummens vänstra ringfinger. Prästen bekräftar äktenskapet och välsignar makarna. Prästen ger en vigselbibel åt brudparet. Det är församlingens gåva till det nygifta paret. 25
Bröllopsgästerna står när makarna går bort från altaret. De nygifta går inte alltid direkt ut genom dörren utan de kan vänta i sidorummet. Bröllopsgästerna lämnar kyrkan först och brudparet kommer ut sist. 26
Praktisk information De som ska vigas till äktenskap ska vara konfirmerade medlemmar i kyrkan. Kyrklig vigsel är inte möjlig om bara den ena av makarna hör till kyrkan. Däremot kan den ena av makarna vara medlem i ett annat kristet samfund eller en kristen kyrka. Då är en kyrklig vigsel möjlig. Äktenskapet är avsett att hålla hela livet. Ibland kan äktenskapet sluta med skilsmässa. Lutherska kyrkan kan viga en frånskild till nytt äktenskap. Hindersprövning Ett par som planerar kyrklig vigsel ska först gå till pastorskansliet och be om prövning av hinder mot äktenskap. Paret kan gå till pastorskansliet antingen i kvinnans eller i mannens hemförsamling. Makarna undertecknar en försäkran om att det inte finns hinder för äktenskapet. De meddelar också om de ingått äktenskap förut. Hinder för äktenskapet kan till exempel vara åldern. 27 En person som är under 18 år får inte ingå äktenskap. I enstaka fall kan en minderårig gifta sig, exempelvis om den unga kvinnan väntar barn. Då kan justitieministeriet ge tillstånd för äktenskapet. Ett hinder för äktenskapet kan även vara släktskap. Nära släktingar får inte gifta sig med varandra. Om det inte finns hinder för äktenskapet får kvinnan och mannen ett intyg för det. Intyget är i kraft fyra månader. Förberedelser inför bröllop Det är skäl att börja i tid med förberedelserna inför ett kyrkligt bröllop. På sommaren förrättas många vigslar i kyrkorna. Vigselkyrkan skall därför reserveras i god tid. Kyrkan är ofta en självklar plats för vigselförrättningen. Vigseln kan också förrättas hemma eller på något annat lämpligt ställe. Minst två vittnen ska vara närvarande. Om vigseln förrättas annanstans än i kyrkan
bygger man ett altare där. Ett bord som är täckt med en vit duk kan fungera som altare. På bordet ställs ett kors eller en bild på den korsfäste, ljus och blommor. Det är också bra att beakta att paret som vigs knäböjer vid altaret. Bruden och brudgummen reserverar vigselprästen via pastorskansliet. Med prästen kommer de överens om detaljer som har att göra med vigselförrättningen. De kan också öva vigseln i kyrkan. Församlingens kantor ger råd om musikval. Efter vigseln blir det vanligen bröllopsfest med släkt och vänner. Val av släktnamn Bruden och brudgummen ska besluta vilket släktnamn de tänker använda. Det finns många alternativ. Johanna Jansson-Persson och Peter Persson Johanna Jansson och Peter Persson-Jansson När det första barnet föds i familjen väljer föräldrarna ett efternamn för barnet. Samma släktnamn ges åt alla barn i familjen. Det kan vara faderns eller moderns släktnamn eller parets gemensamma släktnamn. Välsignelse av äktenskap Ett civiläktenskap som har ingåtts i magistraten kan välsignas i kyrkan om makarna så önskar. Likaså äktenskap som har ingåtts i en annan kristen kyrka kan välsignas i en luthersk kyrka. Välsignelse av äktenskap påminner mycket om en kyrklig vigsel. Till exempel Johanna Jansson och Peter Persson kan efter vigseln heta: Johanna Jansson och Peter Persson Johanna och Peter Jansson Johanna och Peter Persson 28
Välsignelse av hemmet När familjen flyttar in i ett nytt hem kan hemmet välsignas. Välsignelsen av hemmet förrättas av en präst, en församlingsarbetare eller en församlingsmedlem. Bordet täcks med en vit duk för välsignelsen. På bordet ställer man två ljus, Bibeln, en bild på den korsfäste eller ett kors. Prästen och familjen står under välsignelsen. Bibelläsning, psalmsång, bön och själva välsignelsen är delar av förrättningen. Formuläret för välsignelse av hemmet finns i psalmboken. Man kan skriva in datumet för välsignelsen av hemmet i vigsel- eller familjebibeln. 29
Jordfästning Under jordfästningen ber församlingen för den som avlidit och följer henne eller honom på den sista färden. Man tröstar och stöder de anhöriga. Samtidigt förkunnar man frälsningen i Kristus som en del av kristendomen. Vid begravningen uttrycker man också tacksamhet för den gemensamma tiden och för livet. För begravningen klär sig gästerna i mörka kläder. Svart är sorgens färg i Finland. 30
Jordfästningens förlopp Kistan har vanligen burits in i kapellet innan jordfästningen börjar. De närmaste anhöriga sitter i första raden oftast på höger sida. Andra släktingar sitter bakom dem. Kolleger och vänner sitter längre bak i kapellet. I förrättningen ingår bibelläsning, bön, tal, psalmer och musik. När prästen välsignar den avlidne stiger församlingen upp. Prästen säger den avlidnes namn och välsignar honom exempelvis med följande ord: av jord har du kommit. Till jord skall du återvända. Jesus Kristus, vår Frälsare, skall uppväcka dig på den yttersta dagen. Samtidigt låter prästen mull falla på kistan tre gånger. I början eller slutet av jordfästningen lämnar de anhöriga, släkt, vänner och kolleger i tur och ordning sin blomsterhälsning till den avlidne. De närmaste anhöriga lämnar sin blomsterhälsning först. Blomsterhälsningen är ett arrangemang av blommor. Där finns ett kort eller ett band av tyg med text på. Den som kommer med blomsterhälsningen läser texten. 31
Texten kan vara en mening ur Bibeln, en psalm, en dikt eller något självskrivet. Även namnen på dem som lägger blomsterhälsningen brukar läsas. Blomsterhälsningen placeras bredvid kistan. Efter det står den som lagt ner hälsningen tyst en stund för att hedra minnet av den avlidne. Till sist bugar hon eller han för de närmaste anhöriga. På så sätt deltar den som lämnar hälsningen i de anhörigas sorg. Sex bärare bär kistan från kapellet till gravgården i slutet av jordfästningen om graven är nära. Vanligen är det män som bär kistan. De är släkt eller vänner. Ett annat alternativ är att personalen från begravningsbyrån tar hand om kistan och transporterar den till graven. De anhöriga går efter kistan. Vid graven Den avlidne kan välsignas även vid graven. Om välsignelsen skett i kapellet välsignar man inte på nytt vid graven. De som bär kistan sänker ned den i graven. 32
De anhöriga och gästerna kan samtidigt sjunga en psalm. Efter det är alla stilla en stund. De närmaste anhöriga kan kasta blommor eller sand i graven. På det sättet börjar de anhöriga täcka graven. Efter det lägger man lock på graven. De anhöriga och gästerna placerar blommorna på locket. Till sist sjunger man en psalm. Efter det inbjuder någon av de anhöriga de närvarande till minnesstunden. Gravgårdsarbetarna täcker graven senare. Urnbegravning Om den avlidne kremeras, stannar kistan kvar i kapellet eller så bär man kistan till bilen. Efter jordfästningen kremeras, det vill säga, bränns den avlidne. De anhöriga får askan från den avlidne i en urna ungefär en vecka efter förrättningen. Tillfället då urnan läggs i graven är kort och enkelt. I samband med det kan man hålla en bönestund. Prästen kan hålla den men även de anhöriga sinsemellan. 33
Minnesstund Efter jordfästningen håller man en minnestund hemma, i församlingshemmet eller på ett annat lämpligt ställe. Prästen deltar i minnesstunden ifall de anhöriga önskar det. På ett bord med vit duk står ett fotografi på den avlidne. På båda sidor om fotografiet står ett ljus. Ljusen tänds när minnesstunden börjar. Vid minnestunden kan man hålla tal för att minnas den avlidne och hans eller hennes liv. Man kan sjunga psalmer och lyssna till musikuppföranden. Vid minnesstunden brukar man läsa adresserna. Adressen är ett stort kort för kondoleansen till de anhöriga. De som inte deltar i begravningen eller lägger ner ett blomsterarrangemang på graven skickar sin kondoleans till de anhöriga. Till minnesstunden hör kaffebjudning eller en måltid. 34
Praktisk information När en människa dör tar sorgen över hos de anhöriga. De anhöriga är ändå tvungna att ta hand om många praktiska frågor både före och efter begravningen. Meddelandet om dödsfallet skall nå släkt och vänner. Det går att sköta per telefon. När man får sorgebudet är det artigt att säga till den anhöriga: Jag deltar i sorgen. Det betyder att jag tar del i din sorg. Man kan skicka blommor, ett brev eller ett kort till den anhöriga. Dödsfallet meddelas också med sorgflaggning. Finlands flagga hissas på halv stång på den avlidnes dödsdag både i hans hem och eventuellt arbetsplatsen. Sorgflaggning arrangeras också på begravningsdagen. De anhöriga kommer överens på pastorskansliet om när och var den avlidne välsignas. Den avlidne kan jordfästas i kyrkan eller i begravningskapellet. Jordfästningen kan också förrättas vid graven eller hemma hos den bortgångna. Prästen förrättar jordfästningen. Man ska skaffa en gravplats 35 för den bortgångna. Hurudan gravplats man väljer påverkas av vilken form av begravning det gäller, kistbegravning eller kremering med andra ord ifall kroppen bränns och askan begravs i urna. Släkten kan även ha en egen släktgrav. Kremeringen görs i krematoriet som man behöver beställa tid till. Om de anhöriga ber om det kan prästen välsigna den bortgångna som inte är medlem i kyrkan. Den avlidne har i så fall under sin livstid själv önskat en kyrklig begravning. Prästen besöker vanligen den anhöriga före begravningen. Under besöket kommer prästen och den anhöriga tillsammans överens om detaljerna för begravningen. Prästen vill höra om den bortgångnas livsskeden. Den avlidne kan ha haft önskemål gällande vilka psalmer och vilken musik som hon eller han vill ha på jordfästningen. Man ska skaffa en kista för den avlidne.
För olika arrangemang vid begravningar använder man ofta en begravningsbyrås tjänster. Dessa är exempelvis saker som har att göra med att skaffa kistan samt att klä den avlidne och transpostera henne eller honom. Att inbjuda gäster Det är vanligt att publicera en dödsannons i den lokala tidningen. Annonsen kan sättas i tidningen före eller efter begravningen. Där kan man framföra inbjudan till jordfästningen och till minnesstunden som hålls efter den. Man kan bjuda in gästerna också med ett telefonsamtal eller ett brev. Ibland vill släkten begrava den avlidne så att bara de närmaste anhöriga deltar i begravningen. Dödsattest Jordfästningen kan förrättas när man fått begravningstillstånd för den bortgångna. För det behöver man en dödsattest. Den får man från sjukhuset eller av läkaren som skött om den bortgångna. Sjukhuset skickar intyget direkt till pastorskansliet. De anhöriga får också en dödsattest. Begravningskostnader Begravningskostnaderna varierar på olika orter. I några församlingar är gravplatsen gratis. Det kostar att öppna, täcka och underhålla en grav. Prästens och kantorns tjänster kostar ingenting. Det är bra att omsorgsfullt spara de officiella pappren för den bortgångna och kvitton över begravningskostnaderna. Den anhöriga kan få understöd för begravningskostnaderna från arbetsgivaren eller socialbyrån. De officiella pappren behövs också för bouppteckningen. På bouppteckningen görs en förteckning över tillgångar och skulder för den bortgångna personen och personens eventuella make eller maka. 36
37
Publikationer utgivna av Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland 2009:3 Den här boken handlar om den evangelisk-lutherska kyrkans förrättningar. Guiden är skriven så att den är lätt att läsa. Kyrkliga förrättningar är dop, konfirmation, vigsel till äktenskap och jordfästning. Dessutom beskriver guiden gudstjänsten och församlingarnas verksamhet. Mycket praktisk information finns med. ISBN 978-951-789-281-0 ISSN 1237-279X