Riktlinjer för fastställande och anmälan av skattemässiga eller finansiella åtgärder vid tillämpning av direktiv 98/34/EG Dessa riktlinjer innehåller endast uppfattningar som kan tillskrivas generaldirektoratet för näringsliv vid Europeiska kommissionen. Direktiv 98/34/EG är föremål för tolkning av EUdomstolen. 1) Inledning I enlighet med direktiv 98/34/EG 1 (nedan kallat direktivet), ändrat genom direktiv 98/48/EG 2, är medlemsstaterna skyldiga att anmäla sina utkast till tekniska föreskrifter som rör produkter till kommissionen, liksom föreskrifter som särskilt rör informationssamhällets tjänster. 3 Den dag då kommissionen mottar utkastet till tekniska föreskrifter från en medlemsstat, liksom alla handlingar som krävs för att motivera detta utkast, inleds den så kallade frysningsperioden, dvs. den tremånadersperiod under vilken den berörda medlemsstaten är skyldig att vänta innan den antar utkastet i fråga 4. Enligt direktivet kan tekniska föreskrifter vara rättsligt eller faktiskt tvingande. Bland faktiskt tvingande tekniska föreskrifter finns det en kategori, skattemässiga eller finansiella åtgärder, för vilken särskilda anmälningsregler gäller. Syftet med detta dokument är att klargöra begreppet skattemässig eller finansiell åtgärd vid tillämpningen av direktivet och att påminna om de anmälningsbestämmelser som gäller för sådana skattemässiga eller finansiella åtgärder. 2) Definition av skattemässiga eller finansiella åtgärder enligt direktivet I artikel 1.11 i direktivet definieras en teknisk föreskrift som tekniska specifikationer och andra krav eller föreskrifter för tjänster, inbegripet tillämpliga administrativa bestämmelser, som är rättsligt eller faktiskt tvingande vid saluföring, tillhandahållande av tjänster, etablering av en aktör som tillhandahåller tjänster eller användning i en medlemsstat eller en större del därav, samt med undantag av dem som anges i artikel 10 medlemsstaternas lagar och andra författningar som förbjuder tillverkning, import, saluföring eller användning av en produkt eller som förbjuder tillhandahållande eller utnyttjande av en tjänst eller etablering som tillhandahållare av tjänster. 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter, ändrat genom Europaparlamentets direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998 (EGT L 204, 21.7.1998, s. 37). 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998 om ändring av direktiv 98/34/EG om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 217, 5.8.1998, s. 18). 3 Artikel 8.1 i direktiv 98/34/EG. 4 Artikel 9.1 i direktiv 98/34/EG.
I samma artikel anges flera exempel på faktiskt tvingande tekniska föreskrifter, inklusive skattemässiga och finansiella åtgärder. Enligt artikel 1.11 andra stycket tredje strecksatsen i direktivet omfattar faktiskt tvingande tekniska föreskrifter bl.a. tekniska specifikationer eller andra krav eller regler som rör tjänster och som hänger samman med skattemässiga eller finansiella åtgärder som påverkar konsumtionen av produkterna eller tjänsterna genom att främja efterlevnaden av dessa tekniska specifikationer eller andra krav eller föreskrifter för tjänster. I samma bestämmelse sägs att tekniska specifikationer eller andra krav eller föreskrifter för tjänster som hänger samman med de nationella socialförsäkringssystemen inte ingår i faktiskt tvingande tekniska föreskrifter. Vid klassificeringen av ett utkast till teknisk föreskrift som en skattemässig eller finansiell åtgärd ska vid tillämpningen av direktiv 98/34 därför samtliga följande tre villkor vara uppfyllda: 1. Utkastet till åtgärd ska innehålla tekniska specifikationer eller andra krav eller föreskrifter för tjänster. 2. Dessa tekniska specifikationer eller andra krav eller föreskrifter för tjänster ska vara knutna till skattemässiga eller finansiella åtgärder. 3. De skattemässiga eller finansiella åtgärderna måste påverka konsumtionen av produkterna eller tjänsterna genom att främja efterlevnaden av dessa tekniska specifikationer eller andra krav eller föreskrifter för tjänster. Det är viktigt att understryka att det faktum att krav är knutna till beskattning i allmänhet inte räcker för att man ska kunna klassificera ett utkast till åtgärd som en skattemässig eller finansiell åtgärd enligt direktivet. Skattemässiga eller finansiella åtgärder enligt direktivet omfattar nämligen inte hela skatteeller finanslagstiftningen i medlemsstaterna. De gäller endast tekniska specifikationer, andra krav eller föreskrifter för tjänster som hänger samman med skattemässiga eller finansiella åtgärder och som syftar till att ändra konsumenternas eller tjänstemottagarnas beteende. Följaktligen kan rena beskattningsåtgärder som är begränsade till t.ex. höjning eller sänkning av skattesatsen, fastställande av beskattningsunderlaget eller uppbörd av skatten inte klassificeras som skattemässiga eller finansiella åtgärder enligt direktivet i den mån de inte innehåller några tekniska specifikationer eller andra krav eller föreskrifter för tjänster och särskilt inte har som mål att uppmuntra efterlevnaden av tekniska specifikationer, andra krav eller föreskrifter för tjänster, eftersom de i sig är obligatoriska. 2
3) Distinktion mellan rättsligt eller faktiskt tvingande tekniska föreskrifter och klassificeringen av en åtgärd som en "skattemässig eller finansiell åtgärd" Vilken distinktion man måste göra för att kunna avgöra om en åtgärd är en skattemässig eller finansiell åtgärd vid tillämpningen av direktivet beror på åtgärdens räckvidd: Åtgärden är en teknisk föreskrift som är rättsligt tvingande om överensstämmelse med de tekniska specifikationer eller andra krav eller föreskrifter för tjänster som den innehåller är obligatorisk för saluföring eller användning av varorna eller tjänsterna i fråga. Åtgärden är en skattemässig eller finansiell åtgärd, dvs. en faktiskt tvingande teknisk föreskrift, om den är begränsad till skattemässiga eller finansiella incitament till att uppfylla relevanta tekniska specifikationer eller andra krav eller föreskrifter för tjänster. 4) Exempel på skattemässiga eller finansiella åtgärder enligt direktivet Skattemässiga eller finansiella åtgärder i den mening som avses i direktivet är huvudsakligen avsedda att påverka konsumenternas beteende när det gäller en produkt eller tjänst inom ramen för politikområdena hälso-, miljö- eller konsumentskydd osv. Skattemässiga eller finansiella åtgärder syftar till att uppmuntra inköp av varor eller tjänster som uppfyller vissa tekniska specifikationer genom att man tillhandahåller finansieringsmöjligheter eller skattelättnader (t.ex. subventioner för inköp av utrustning som uppfyller särskilda tekniska krav), eller till att få människor att avstå från inköp av varor eller tjänster (t.ex. genom att subventioner inte utgår vid användning av material med vissa egenskaper). Följande är exempel på skattemässiga eller finansiella åtgärder: Ett direkt bidrag till finansieringen eller en lägre fordonsskatt vid förvärv av nya eldrivna fordon. Lagstiftning om högre skatter för enskilda och företag som använder fordon med en relativt hög bränsleförbrukning, medan personer som skaffar sig fordon som förbrukar mindre bränsle belönas. Befrielse från fordonsskatt för personbilar med koldioxidutsläpp som inte överstiger en viss nivå. En subvention för drift av solfångare och fotovoltaiska installationer som uppfyller vissa tekniska krav. Ett krav om avgift på bärkassar för engångsbruk som uteslutande eller huvudsakligen framställs av plast, papper, växtbaserade material eller naturlig stärkelse. 3
En subvention för inköp av fotovoltaiska solpaneler som uppfyller vissa tekniska krav. Skattemässiga eller finansiella åtgärder kan också påverka konsumtionen av vissa varor eller tjänster genom att främja efterlevnaden av andra krav i den mening som avses i direktivet, t.ex. befrielse från miljöskatt för vissa varor om ett pantsystem införs på deras förpackningar, befrielse från miljöskatt för vissa produkter när ett insamlings- och återvinningssystem införs på området. Skattemässiga eller finansiella åtgärder kan också främja inköp av vissa tjänster som har särskilda egenskaper, exempelvis tjänster från aktörer som är etablerade i vissa områden. 5) Klassificering och anmälan av skattemässiga eller finansiella åtgärder enligt direktivet Det är en sak för den medlemsstat som ansvarar för anmälan att besluta om huruvida en bestämmelse är en skattemässig eller finansiell åtgärd. Direktivet ger inte kommissionen rätt att omklassificera en åtgärd eller att inleda en frysningsperiod för åtgärder som felaktigt klassificerats som en skattemässig eller finansiell åtgärd. Om en felklassificering sker ankommer det följaktligen på den medlemsstat som ansvarar för anmälan att rätta till misstaget. Kommissionen och de andra medlemsstaterna kan endast uppmana den medlemsstaten att göra det och, om så krävs, inleda förfarandet om fördragsbrott enligt artiklarna 258 och 259 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Enligt artikel 10.4 i direktivet ska den frysningsperiod som avses i artikel 9 i direktivet inte tillämpas på utkast till tekniska föreskrifter som anmälts som skattemässiga eller finansiella åtgärder. Det är mycket viktigt med en korrekt klassificering av en teknisk föreskrift som en skattemässig eller finansiell åtgärd, eftersom ett åsidosättande av skyldigheten att skjuta upp antagandet av ett utkast till teknisk föreskrift, dvs. bristande efterlevnad av bestämmelserna om frysningsperioden i artikel 9 i direktivet, utgör ett väsentligt förfaranderelaterat fel enligt domstolens rättspraxis i Unilevermålet 5 och leder till att den tekniska föreskriften inte blir tillämplig. Om en åtgärd felklassificeras som en skattemässig eller finansiell åtgärd bör detta rättas till genom att den berörda anmälan dras tillbaka och åtgärden anmäls på nytt med tillämpning av frysningsperioden på tre månader. Trots att frysningsperioden inte gäller skattemässiga eller finansiella åtgärder analyserar kommissionen och övriga medlemsstater det anmälda utkastet. Enligt artikel 8.1 sjätte stycket i direktivet ska de skattemässiga eller finansiella aspekterna av de skattemässiga eller finansiella åtgärderna inte bedömas av kommissionen eller andra medlemsstater. Bedömningen av åtgärden är begränsad till de tekniska specifikationer, andra krav eller föreskrifter för tjänster som den innehåller och som skulle kunna hindra handeln inom 5 Domstolens dom av den 26 september 2000 i mål C-443/98, Unilever, REG 2000, s. I-7535. 4
unionen, det fria tillhandahållandet av tjänster eller etableringsfriheten för tjänsteoperatörer. Framför allt ersätter eller påverkar bedömningen enligt direktivet inte den bedömning som kommissionen ska göra enligt bestämmelserna om statligt stöd, om huruvida den berörda skattemässiga eller finansiella åtgärden utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget. Enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Visserligen kan man dra slutsatsen rådets protokoll i samband med antagandet av direktiv 94/10/EG 6 om den andra väsentliga ändringen av direktiv 83/189/EEG om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter 7 att skattemässiga eller finansiella åtgärder som vidtas till förmån för specifika företag eller produktioner och som utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget, inte är avsedda att omfattas av artikel 1.11 andra stycket tredje strecksatsen i direktiv 98/34/EG, men detta undantag nämns inte uttryckligen i texten till det direktivet. Därför ska förslag till lagstiftning som innehåller skattemässiga eller finansiella åtgärder enligt direktivet anmälas i enlighet med det, även om de berörda åtgärderna utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget, i vilket fall de också måste anmälas till kommissionen i enlighet med artikel 108.3 i EUF-fördraget innan sådana åtgärder genomförs. Anmälan av en skattemässig eller finansiell åtgärd enligt direktivet ersätter inte en anmälan av denna åtgärd i enlighet med det förfarande som anges i fördragets bestämmelser om statligt stöd. Enligt domstolens rättspraxis är begreppet statligt stöd bredare än begreppet subvention och omfattar inte bara positiva fördelar, utan också interventioner som på olika sätt minskar de kostnader som normalt skulle belasta budgeten i ett företag och som har samma effekt som subventioner 8. Således kan skatteförmåner som beviljas vissa företag eller vissa sektorer utgöra statligt stöd. Skatteförmånen kan beviljas i olika former: en reducering av skattebasen, en nedsättning av skattebeloppet, en justering av skatteåterkrav osv., och innebär en förlust av inkomster för statsbudgeten eller en förlust av skatteintäkter. 6 Europaparlamentets och rådets direktiv 94/10/EG av den 23 mars 1994 om en väsentlig ändring för andra gången av direktiv 83/189/EEG om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 100, 19.4.1994, s. 30). 7 Rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars 1983 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 109, 26.4.1983, s. 8). 8 Dom av den 2 juli 1974 i mål 173/73, Italien mot kommissionen, REG 1974, s. 709. 5