Mellqvistgården i Alby Den vackra och delvis ålderdomliga byn Alby i Österhaninge ligger på norra sidan av den östvästliga dalgången från kusten upp mot inlandet. Man har en bra utsikt över byn från begravningsplatsen vid Kycklinghagen och man ser den delvis från Dalarövägen vid krönet på Berga Backe. Alby och Sanda på Häradskartan från 1905 Karin Aspberg, född och uppvuxen på Kalvsvik, har skrivit två böcker om gårdarna i Österhaninge. Här kommer ett utdrag ur tvåan från 2013 om en av Albygårdarna, Mellqvistgården. Alby 2:3, Mellqvistgården
Vid första husförhöret i Alby 1750 var bonden Per Ersson och hustrun Stina närvarande. Per var fortfarande med vid storskiftet 1775. Hans hemmansdel var på ¼ mantal. Sonen Olof tog vid och efter Olof ärvde hans son Per Olsson gården som då var på 1/8 mantal. Vid laga skiftets förlikning 1857 var Per Olsson med och skrev under överens-kommelsen. Vid skiftets verkställande flyttade sedan den ena gården efter den andra ut från bykärnan, endast Per Olssons ättlingar blev kvar. Fastigheten på 1/8 mtl ärvdes först av sonen Anders Pettersson, men ägandet gick vidare till Pers dotter Kristina Pettersson som var änka och gårdsägare i Hammarby. En av hennes döttrar, Anna Sofia Pettersson, fick överta gården i Alby i samband med att hon gifte sig med Axel Teodor Mellqvist. Han står som ägare 1904.
Anna Sofia Pettersson, gift Mellqvist (1865-1938) Teodor Mellqvist var inte född i bygden, men vann respekt på grund av sin duglighet. Han anlitades ofta som slaktare och skötte sitt jordbruk väl och fick med tiden en del kommunala uppdrag. Teodor Mellqvist, 1879-1962
Paret Mellqvist hade två barn, Gustaf och Fanny. En ny manbyggnad uppfördes 1908. Man använde grunden efter den gamla bostaden. Fanny Mellkvist, gift Seijbold (1904-1990). Här som konfirmand. Redan 1920 kunde han köpa 7,15 hektar åkermark från granngården Alby 1:2. Vid slutet av 1930-talet var gården på 44,9 hektar, varav 13,9 var åkermark. Djurbeståndet var två hästar, åtta kor, två ungdjur och 25 höns. Hustrun Sofia bedrev tvätteriverksamhet i liten skala. Vid tvättleveranserna till stamkunderna i Stockholm kunde hon passa på att sälja färska produkter som ägg, kött och potatis direkt från gården. Fanny Mellqvist hushållade för sin far efter moderns bortgång 1938. Mellqvists var de första i byn som skaffade sig TV-apparat på 1950-talet. Grannarna kom ofta på kvällarna för att titta. Fanny gifte sig sedan vid mogen ålder med Göte Seijbold. De övertog gården när Teodor gått ur tiden 1962.
Göte Seijbold (1917-1998) Fannys bror hade tidigare dött barnlös och Fanny och Göte var också barnlösa. De sålde marken söder om ån till Österhaninge församling omkring 1990 för att begravningsplatsen behövde utvidgas. Fanny Mellqvist gick ur tiden 1990. Hon var den sista i sin släkt som ägt familjens gård. Den hade då gått i arv i minst 260 år. Göte levde till 1998 och när han hade gått bort sålde hans anhöriga gården. År 1999 köpte Lotta och Henrik Malmström hela den återstående jordbruksfastigheten. De har också år 2006 köpt till betes hagen söder om den stora f.d. ekonomibyggnaden till Alby 1:2, men kommunen äger fortfarande den byggnaden. Alby 2:3 är fortfarande en jordbruksfastighet. Familjen Malmström driver den som hästgård. Stallet har plats för tio hästar och på sommarhalvåret kan ännu fler beta i hagarna.
Bandyn i Västerhaninge Det röda nystanet, ibland såg publiken det!
Från 50-talet fanns en bandysektion i VIF, bestod av sysslolösa fotbollsvänner som försökte överleva vintern. Visst var det väl vintrar på den tiden, eller minns jag fel? Och vinterträning för fotbollsspelare var väl inte aktuellt? Det var när man fick tillgång till den nya idrottsplatsen öster om järnvägen som bandyn fick ett litet uppsving men det blev inte alltför långvarigt. Några bilder från den tiden:
Lagbild från mitten av 50-talet. Stående f.v: Sven Pingis Skoglund, Rune Bjerkesjö, Henning Putte Lundqvist, Uffe Bubben Johansson, Gert Abrahamsson, Bosse Bengtsson (?), lagledaren Göte Arvidsson. Knästående: Stig Ludde Lundin, Ove Andersson, Bernt Nordström, Evert Åkerberg, Lasse Olin
Målvakten Bernt Nordström får goda råd av Erland Österberg. Lägg märke till snövallarna! I bakgrunden villorna på Villavägen/Vintervägen. Lite fest på gång, kanske säsongsavslutning?
Svenne Höglund, Uffe Bubben Johansson, Henning Putte Lundqvist, Svenne Pingis Skoglund, Lasse Olin, Perre Abrahamsson, Kalle Höglund, Rune Bjerkesjö Kvickis Olsson. Längst fram, lagledaren Göte Arvidsson. Rävjakten, en personlig berättelse från barndomen
Listige Mickel lurade de unga jägarna.. Om när jag och kompisen Bert Nordèn skulle fånga räv i Gullvivshagen på 50- talet. På den tiden var det skottpengar på mickel, eftersom vi inte hade nån bössa fick vi ta till andra metoder. En nostalgisk historia från gränstrakterna mellan Väster-Österhaninge för drygt 60 år sedan! Läs om du vill här Rävjakten, ett barndomsminne Nynäsvägen/Dalarövägen i Handen
Den tyvärr lite lågupplösta bilden är tagen från tomten där nuvarande Statoilmacken nu ligger. Nynäs Bensinstation drevs under många år av Bror Ljung och hans familj. De bodde i villan som skymtar bakom och i det lilla huset till höger drev hans svärfar Samuel Eriksson sin cykelverkstad. Det finns tre pumpar, kanske bensin, bentyl och dieselolja? Senare tillkom en tvätt- och smörjhall till vänster. Lägg märke till telefonkiosken t.v. i bilden, delvis skymd av en stolpe! Bilden finns i Haningegillets arkiv, vi är osäkra på årtalet, kan vi få hjälp? Kompl. via FB, Christina Hansson, född Ljung Jag bodde med min familj Ljung i huset från 1947-1966. Min morfar Samuel Eriksson hade cykelverkstaden och en Nynäspump ett antal år innan, men lurade hem sin dotter med familj från Trollhättan. Vi flyttade in i bostadshuset och övertog verksamheten. Morfar fortsatte med cykelverkstad i Västerhaninge. Firman som så småningom blev Harrys cyckel. På slutet av 1960 talet byggdes villan om, och blev det som senare kallades gröna villan och kommunen hade verksamhet där. Mina föräldrar Majbritt och Bror flyttade därifrån 1970. Bensin och bilverksamhet fortsatte några tiotal år efter.
När jag förstorar bilden kan jag se att det är min pappa Bror som står där. När jag skulle ta bussen ill skolan på morgonen, startade jag när jag såg bussen komma fram uppe i backen på Dalarövägen och sprang ner till hållplats Kolartorpsvägen. Bussen stannade vid hållplats Handens Centrum och vid stopptecknet för utfart på Nynäsvägen Kompl. via FB, Yvonne I dagsläget Gilberts Lastbilsservice Såhär ser det ut 2013, foto Mauritz Henriksson: Mats Ersson, bondehövding från Tyresta
På den här gården i Tyresta bodde Mats Ersson från födseln 1778 till sin död 1867. Den kallas idag Janssongården efter en senare ägare. Mats Ersson, bondehövding På Tyresta A, senare Janssongården, fanns under många år en av socknens stora söner, kyrkvärden, häradsdomaren, riksdagsmannen, bankofullmäktige Mats Ersson. Han föddes 1778 på Tyresta, fadern var nämndemannen Erik Mattson som ägt gården sedan mitten på 1760-talet. Mats Ersson övertar gården vid faderns död 1803 och blir kvar där till sin död av ålderdomsbräcklighet år 1867. Mats Ersson väljs in i riksdagen för bondeståndet redan 1809 och är med och avsätter Gustaf IV Adolf. Han får under åren ett flertal viktiga poster och den politiska karriären kröns när han blir Bancofullmäktig år 1828. Han avslutar sitt riksdagsuppdrag 1841. Den barnlöse Mats Ersson testamenterar gården till Lars Larsson i Beteby och Anna Brita Larsdotter i Hammarby. Anna Brita är gift med nämndemannen Jan Erik Persson och de löser ut Lars Larsson och hans arvingar. Anna Brita och Jan Eriks dotter, Brita Charlotta gifter sig med Karl Wilhelm Jansson och efter ett generationsskifte blir dessa ägare till gården som därefter får namnet
Janssongården. Kyrkoherden Åke V. Ström skrev en levnadsskildring av stormannen Mats Ersson i Haningebygden 1960. Den är mycket detaljerad men värd att studera. Läs här artikeln om Mats Ersson, Gunnar Redelius skriver 36 år senare en artikel i Glimtar då han hos Calle Sundelius på Husby fått ta del av Mats Erssons testamente från januari 1867. Detta ger en ytterligare bild av dennes liv: Jag undertecknad Matts Eriksson i Tyresta. förklarar härmed min yttersta vilja vara den, att med uteslutande af såväl alla öfrige mine, som min aflidna Hustrus Maria Christina Nilsdotters alla arfvingar, skall min qvarlåtenskap, både lös och fast, efter min död, endast emellan nedannämnde fördelas på följande sätt: 1. Min systersons dotter Brita Catharina Olsdotter i Tyresta, skall såsom erkänsla för den välvilja och omvårdnad, hon under en längre tid visat mig och mitt hus, bekomma contant två Tusende (2.000) riksdaler riksmynt och dessutom å mitt nu ägandes hemman Tyresta, till sin död, erhålla vid gården ordentligt och tjenligt husrum, samt dessutom årligen under sin återstående lifstid bekomma: Tjugofyra Lispund godt och sädfritt hvetemjöl, en fjärdedels tunna ärter och fem tunnor frisk och god potatis som lenmas efter tillsägelse samt en tunna söt mjölk dagligen, och derjämte fullt tillräcklig vedbrand som hemköres och sönderhugges, sa att torr och ordentlig ved alltid finnes ymnigt sa mycket hon behöver. 2. Drängen Erik Ersson som en längre tid varit i min tjenst, skall såsom vedermäle derföre. erhålla contant Femhundra (500) riksdaler riksmynt. 3. Min systerdotter, Enkan Anna Pehrsdotter i Uppnorrby skall bekomma contant Femhundra (500) riksdaler riksmynt. 4. Hvad sedan min anständiga begrafning blifvii ombesörjd, och alla utgifter, eller skulder, godtgjorda. övfer är i så väl lös som fast egendom, eller utaf hvad beskaffenhet som helst, skall fördelas lika emellan min systerson, kyrkovärden Lars Larsson i Beteby och min systerdotter Hustrun Anna Brita Larsdotter i Hammarby; men skulle någon af dessa tvänne sistnämnde med döden afgå före
mig, så äga deras rättsinnehafvare såsom, äkta makar och barn, att i deras rätt och ställe inträda. Tillägg till testamentet Den 9 april 1867 gjorde Mats Ersson ett tillägg till testamentet eftersom hans vårdarinna Brita Catharina Olsdotter avlidit. Det nya testamentet godkändes på sommartinget den 16 maj samma år. Då var Mats Ersson redan död. Vid tingets fortsättning den 10 juli föreskrevs delgivning till arvingarna. Denna gick till så att länsman eller fjärdingsman kördes runt till gårdarna för att läsa upp testamentet och den proceduren var klar först vid årets slut. Alla förklarade sig vara nöjda utom en nämndeman A T Steffens i Länna. Hans klander avvisades dock av tingsrätten. Fasta tillgångar Mats Erssons fasta tillgångar var 1/4 mantal Tvresta till ett taxeringsvärde av 8.000 riksdaler riksmynt Hälften gick till Lars Larssons i Betebv sterbhusdelägare eftersom han avlidit 1868 Den andra hälften gick till nämndemannen Johan Erik Pehrsson i Hammarby. Dennes hustru var systerdotter till Mats Erssons hustru Maria Christina NiIsdotter. Läs mera om Tyresta här: Kvinnan som räddade Tyresta för framtiden Mer om Emma Dahlgren Haninge Skyttegille 1944 Västerhaninge Skyttegille år 1944
Klicka på bilden för att få den större eller ladda ner den i din egen dator! Tillsammans med Mona Eriksson, född Carlsson, och hennes bror Ingvar kan vi här visa en delvis namnsatt bild av Västerhaninge Skyttegille från 1944. Förteckningen finns här: Namnlista, Skyttegillet 1944 Trots namnet på föreningen är de flesta medlemmarna från Tungelsta. Skjutbanorna har dock genom åren legat i Västerhaninge, Norrskogen, Ribby och Kyrkvreten i Fors. Bilden är en god tidsdokumentation, kan du bidra med kompletteringar, maila till; Maila dina kompletteringar hit! sune.n@telia.com Läs också om Skyttestenen vid Tingshuset!
Konrad Gustafsson i Håga Hilma och Konrad Gustafsson När Fredrique Upmark år 1905 styckade upp sin fastighet Nödesta 1:3, som hon tio år tidigare köpt av apotekaren Fabian Kindstrands dödsbo, bildades en ny trakt i Västerhaninge, Håga. Här fanns ju dock tidigare också några mindre lantbruk och en kvarn med detta namn. Området har fått sitt namn från ett gammalt torp, känt från början på 1700-talet, då som Haga. Området kallas på senare år ofta Jägartorp efter en annan av de tidiga fastigheterna. Som alltid vid sådana tillfällen köps tomterna till stor del av mer eller mindre seriösa spekulanter och en karusell av snabba ägarbyten sätter igång innan bebyggelsen startar. Hit kommer dock så småningom ett antal nybyggare som blir kvar och blir framgångsrika företagare och blir delaktiga i det moderna Västerhaninge.
En av dessa är Konrad Gustafsson som kanske mest av alla har förknippats med traktnamnet Håga. Han fick tidigt sitt smeknamn, Geten, troligen för sin bakgrund som skinn- och läderhandlare. Han var född 1875 i Grödinge, son till statdrängen Gustaf Eriksson på Berga Nytorp. Han flyttar som ung till Stockholm där han träffar den sju år yngre blivande hustrun Hilma Katarina Eriksson som är född i grannförsamlingen Mörkö, de gifter sig 1903. Hon är lantbrukardotter och föräldrarna är frireligiösa, inskrivna i Metodistkyrkan som också engagerar maken och senare flera av deras söner. Det nygifta paret bosätter sig i Trosa och Konrad står noterad som läderhandlare. De får här sina två första söner, Sten år 1904 och Helge 1906. De flyttar 1907 till Bromma och sedan vidare till Stockholm, Matteus församling där han tituleras handelsbokhållare. Här föds sonen Sture 1908. År 1911 köper Konrad Håga 3, Nödesta 1:15, av Laurentius Larsson och bygger fastigheten Spargelsborg. Han kommer till Västerhaninge 1913, antecknas som handlare. Här får man ytterligare tre söner, Olle 1917, Birger 1920 och Sigurd 1923. Ekonomiska kartan 1951 Nr 1 är Spargelsborg, nr 2 är Haningebolagets Brädgård, nr 3 är den fastighet där nuvarande PREEM finns och nr 4 är
Örnsberg där den numera nedlagda byggmarknaden ligger. Spargelsborg, Håga 3 eller Nödesta 1:15, 1923 I den bakre T-Forden syns Konrad vid ratten och hustrun Hilma stående bredvid. Mellan åren 1913-1919 köper han ytterligare sju fastigheter i området och är på 20-talet Hågas största markägare. Innehavet säljs löpande under de kommande årtiondena och exploateras av bl.a. C.W, Rönnlöf och Haningebolaget. Konrad Gustafsson driver inledningsvis ett mindre lantbruk men även lastbilsåkeri och taxirörelse, samtliga söner deltar i verksamheten och hustrun sköter administrationen. Han köper så sent som 1952 en avstyckning av Nödesta 1:36 uppe i Rosenhill, villa Solbacken,dit han flyttar när han säljer sin fastighet Spargelsborg efter Tungelstavägen. Han blir år 1926 också ägare till Ribbymarker norr om järnvägen då han köper Ribby 1:4 av Hem på Landet. Det är ett område, ibland benämnt Barrskogen, som gränsar mot Nödesta/Hågamarken vid nuvarande Sturevägen. Det är värt att notera att Konrad och Hilma inte var aktiva i Missionskyrkan i Elimsborg utan tillhörde Metodistkyrkan i Stockholm. Fyra av sönerna blev dock Missionsförbundare.
Hustrun avlider 1957 och Konrad år 1962. Samtliga söner är avlidna 2015. Spargelsborg på 1950-talet. Bilden från norr, i bakgrunden t.h. syns taket på Sunnebo som ägdes av detektivkonstapel Ahlborg. Mitt i bilden skymtar i backen torpet Sommarro. Bildgåtan, del av en reamotor!
Bildgåtan, det är en del av en flygplansmotor! Så här skriver Karin Aspberg i boken Gårdar i Österhaninge 2 om torpet Gottfridslund i Alby: I torpets fallfärdiga lagård hittades en flygplansmotor. I februari 1953 kolliderade två J29-plan, Flygande tunnor. Ett av planen exploderade i luften och vrakdelar föll ner över Österhaninge norra kyrkbygd. Piloten omkom. Någon Albybo har antagligen långt senare hittat flygplansmotorn och, utan att veta vad det var för skrot, lagt det bland annat avfall i lagården. Jag har själv personliga minnen av denna händelse en vinterdag 1953, jag och mina kamrater i Kyrkskolan i Västerhaninge hörde en en explosion och kunde härleda den från öster. Naturligtvis blev det dagens diskussionsämne, inte bara för oss skolungar, utan för hela samhället. Nyhetsbevakningen var inte alltför avancerad på den tiden så det tog nån dag innan det stod klart vad som hänt. Två av Flygvapnets Flygande Tunnor hade
kolliderat i luftrummet någonstans över grannsocknen. En av piloterna omkom men den andre kunde rädda sig med fallskärm. Det blev en väldig spridning av vrakdelar runt Österhaninge och myndigheterna spärrade delar av området i sökande efter dessa. Rykten gick på samhället att man hittade kroppsdelar av den omkomne piloten på flera ställen. Märkligt nog, det var gott om snö om jag minns rätt, fann man inte denna stora del av planet utan någon kringströvande Albybo finner den senare och lägger den i den fallfärdiga ladan. Under våren blev området runt kyrkan ett eldorado för oss sakletande ungar, massor av mindre rester fanns i markerna och jag hittade själv några förvridna plåtbitar i skogen ovanför Kikartorp. Av bilden att döma är det den bakre delen av motorn vi fann i ladan på Alby. Dock inte en efterbrännkammare, den kom inte i produktion förrän 1954. Flygande Tunnan, J 29 och S 29, var SAAB och Flygvapnets stolthet på den tiden. Den var i tjänst mellan åren 1951 och 1972 och ansågs jämbördigt med samtida amerikanska plan. Motorn var en brittsktillverkad de Havilland. Från 1954 försågs den med en efterbrännkammare.
Tunnan hade under nåt år på 50-talet världsrekord i hastighet, 977 km/t på 50 mil. Några plan deltog också i Kongokriget i början på 60-talet under FN:s flagg. Senare köpte Österrike 29 begagnade plan. Tyvärr var väl tillförlitligheten inte den bästa, av de tillverkade 661 planen havererade hela 242 st och 99 piloter omkom. Ganska skrämmande! Ett par Västerhaningeprofiler Erik Åkerberg och Göte Arvidsson. Bilden tillhör Jan-Åke Åkerberg. Dessa herrar har (naturligtvis med många andra) bidragit till Västerhaningebornas förnöjelse! För så där 50-60 år sedan! Erik Åkerberg (1903-1985) var med och bildade Västerhaninge IF år 1925 och
blev föreningens första sekreterare och arbetade aktivt med den lokala idrotten under decennier. Han var med (tillsammans med brodern Kalle och Einar Hultman) och startade Håga Dansbana som invigdes på midsommarafton 1930. Håga var ortsbornas mötesplats under under många år, dans tre gånger i veckan sommartid under vissa tider. Erik var född i Österhaninge men blev senare Västerhaningebo, gifte sig med Svea Svensson, byggde villa på Aspvägen och fick fyra barn. Göte Arvidsson var född i Vårdnäs i Östergötland år 1913 och kom till orten från Åtvidaberg i början på 40-talet som stamanställd militär med hustrun Marianne och dotter. Han blev kvar som affärsföreståndare på Reinhold Hedlunds handelshus på Tungelstavägen. De byggde egen villa på Parkvägen i mitten på 40- talet och fick en son 1944. Han gick bort alltför tidigt, redan 1968. Göte var mycket engagerad i fotbollen som ledare och administratör. Han var en av bildarna av folkdanslaget Haningarna år 1948 och han var under många år dess tränare och mellan 1956-67 ordförande. Läs om festplatserna i Västerhaninge här! Läs om idrotten här! Läs om folkdanslaget Haningarna här! Några rader om läkarvillan
Läkarvillan söder om Åbyplan, bilden från söder. Västerhaningeborna hade sedan 1919 den ganska kontroversiella Erik Tretow som provinsialläkare. Han hade inledningsvis sin bostad och mottagning på Sunnebo i Håga men kunde 1924 flytta in i sin nybyggda villa efter Tungelstavägen, han döpte den till Solåkra. Han blev i slutet på 30-talet ifrågasatt som läkare och pensionerade sig 1938 men bodde kvar i villan till 1944 då han flyttade till Stockholm. Läs om Erik Tretow här! När det stod klart för Landstinget att Tretow skulle lämna sin tjänst måste man med kort varsel skaffa en ny läkarvilla i samhället för hans efterträdare. Då byggdes villan ovan på Åbymark, prästbostället, efter Tungelstavägens västra sida norr om de fastigheter som delvis kallades Johanneslund.
1951 års ekonomiska karta Ny provinsialläkare blev 1939, med. lic. Ivar Wallerström, som kom från tjänsten som stadsläkare i Arboga. Läkarvillan stod dock inte klar utan inledningsvis fanns mottagningen i Gustaf Hjalmarssons villa i hörnet Stationsvägen/Klockargatan. Ivar Wallerström. 1889-1979, vår provinsialläkare i 17 år. Ivar Wallerström blev kvar till 1956 då han efterträddes av Henry Lundblad.
Läkarvillan revs när utbyggnaden av äldrevårdsområdet Johanneslund påbörjades, användes de sista åren av Västerhaninges pensionärer. Läkarvillan från infarten från Tungelstavägen. PS Har någon läsare en bild av Henry Lundblad? DS