Ett par Västerhaningeprofiler

Transkript

1 Ett par Västerhaningeprofiler Erik Åkerberg och Göte Arvidsson. Bilden tillhör Jan-Åke Åkerberg. Dessa herrar har (naturligtvis med många andra) bidragit till Västerhaningebornas förnöjelse! För så där år sedan! Erik Åkerberg ( ) var med och bildade Västerhaninge IF år 1925 och blev föreningens första sekreterare och arbetade aktivt med den lokala idrotten under decennier. Han var med (tillsammans med brodern Kalle och Einar Hultman) och startade Håga Dansbana som invigdes på midsommarafton Håga var ortsbornas mötesplats under under många år, dans tre gånger i veckan sommartid under vissa tider. Erik var född i Österhaninge men blev senare Västerhaningebo, gifte sig med Svea Svensson, byggde villa på Aspvägen och fick fyra barn. Göte Arvidsson var född i Vårdnäs i Östergötland år 1913 och kom till orten från Åtvidaberg i början på 40-talet som stamanställd militär med hustrun Marianne och dotter. Han blev kvar som affärsföreståndare på Reinhold Hedlunds

2 handelshus på Tungelstavägen. De byggde egen villa på Parkvägen i mitten på 40- talet och fick en son Han gick bort alltför tidigt, redan Göte var mycket engagerad i fotbollen som ledare och administratör. Han var en av bildarna av folkdanslaget Haningarna år 1948 och han var under många år dess tränare och mellan ordförande. Läs om festplatserna i Västerhaninge här! Läs om idrotten här! Läs om folkdanslaget Haningarna här! Några rader om läkarvillan Läkarvillan söder om Åbyplan, bilden från söder. Västerhaningeborna hade sedan 1919 den ganska kontroversiella Erik Tretow som provinsialläkare. Han hade inledningsvis sin bostad och mottagning på

3 Sunnebo i Håga men kunde 1924 flytta in i sin nybyggda villa efter Tungelstavägen, han döpte den till Solåkra. Han blev i slutet på 30-talet ifrågasatt som läkare och pensionerade sig 1938 men bodde kvar i villan till 1944 då han flyttade till Stockholm. Läs om Erik Tretow här! När det stod klart för Landstinget att Tretow skulle lämna sin tjänst måste man med kort varsel skaffa en ny läkarvilla i samhället för hans efterträdare. Då byggdes villan ovan på Åbymark, prästbostället, efter Tungelstavägens västra sida norr om de fastigheter som delvis kallades Johanneslund års ekonomiska karta Ny provinsialläkare blev 1939, med. lic. Ivar Wallerström, som kom från tjänsten som stadsläkare i Arboga. Läkarvillan stod dock inte klar utan inledningsvis fanns mottagningen i Gustaf Hjalmarssons villa i hörnet Stationsvägen/Klockargatan.

4 Ivar Wallerström , vår provinsialläkare i 17 år. Ivar Wallerström blev kvar till 1956 då han efterträddes av Henry Lundblad. Läkarvillan revs när utbyggnaden av äldrevårdsområdet Johanneslund påbörjades, användes de sista åren av Västerhaninges pensionärer. Läkarvillan från infarten från Tungelstavägen.

5 PS Har någon läsare en bild av Henry Lundblad? DS Det sista ur Södertörnskalendern 1942, Dalarö och Östnora Något som intresserar i dessa trakter under brinnande världskrig? Södertörnskalendern 1942, Dalarö Södertörnskalendern 1942, Östnora Tidigare inlägg på samma tema: Södertörnskalendern 1942, Vendelsö Södertörnskalendern 1942, Tungelsta Södertörnskalendern 1942, Österhaninge med Gålö

6 Södertörnskalendern 1942, Handen Södertörnskalendern 1942, Västerhaninge Åbyskolan, omdebatterad under året Lite historia om det aktuella området! Här byggs skolan år 1922 Under året har ju en debatt pågått om utbyggnad runt Västerhaninge Centrum, skoltomten och markerna däromkring är aktuella enligt en byggplan som ännu inte är fastlagd. Haningegillet, andra organisationer och ett stort antal privatpersoner har deltagit i tyckandet, troligtvis räddade dessa insatser den intilliggande vackra Klockargården för framtiden.

7 Planarbetet fortsätter nu under 2016, planarkitekten Johanna Andersson, lovade på ett möte med Gillet att göra allt för att bevara och anpassa även Åbygården som den numera kallas. Den som lever får se! Anders Numan, idog arkivforskare i Gillet, fann denna tomtkarta från 1924 på Stadsarkivet. Den är intressant ur många synpunkter! Tyvärr lite otydlig! 1. Denna del kallas av lantmätaren för Fyrväpplinge, har aldrig förr eller senare setts i något sammanhang, vad är då det? Det relaterar till de två byggnader som fanns på denna fastighet (ej på kartan) på den tiden, den lilla stugan i hörnet mellan vägen till stationen och genomfartsvägen och (åtminstone delvis) den byggnad som 1927 blev Västerhaninges första kommunalkontor. Den mindre stugan kallades tidigare Barnhemmet och på senare tid Vägstugan.

8 På 1910-talet bildades en välgörenhetsförening av den kvinnliga delen av traktens grädda med stark anknytning till familjen Upmark på Hammar. Den fick namnet Fyrväpplingen! När spanska sjukan kom till Sverige i slutet på 1917 var det kommunen som fick ansvaret för att hantera den fruktade epidemin och man utrustade en epidemisjukstuga på ovanstående fastighet, oklart i vilken av byggnaderna. Det var föreningen Fyrväpplingarna som stod för merparten av dessa kostnader, man donerade kronor och 84 öre till ombyggnaden. Donationen är underskriven av fröken Fredrique Upmark. Nu blev det ingen sjukvård bedriven här, när allt var klart överflyttades ansvaret till Landstinget!

9 Men när kartan ritades 1924 döpte lantmätaren fastigheten till Fyrväpplinge, troligen på inrådan av någon lokal potentat. 2. Här finns en kvarvarande lada tillhörig Klockargården från äldre tider. 3. Här uppförs ganska omgående en uthuslänga som då inrymde vedbod, förråd och faktiskt en svinstia samt på gavlarna avträden för boende, personal och elever. Finns kvar än idag, antikladan, och består av tre olika delar som sammanfogats. Kanske använde flyttade man ladan som nämns ovan eller använde delar av den.

10 4. Ungefär här byggs 1932 en ny Barnmorskebostad som får namnet Lillebo, finns kvar idag, 2015.

11 Hade farfar telefon? År 1942 kom det ut en liten telefonkatalog för Södertörnskommunerna, här kan du se vilka som hade telefon i Västerhaninge. Hanteringen var ju då manuell och växelstationen fanns i handelslägenheten Ryborg på Nynäsvägen, mitt emot Bygdegården. Ryborg, lägg märke till den inkommande kablarna! Där turades flinka telefonister om att sammankoppla uppringare och mottagare via ett växelbord. Uppringaren vevade på sin telefon, det ringer hos telefonisten som svarar: Vart önskar Ni komma? Ge mej 113 Olof Persson i Ribby!! Det är ingen idé, han cyklade nyss förbi här på väg till Posten, ni får ringa senare!

12 Vill du läsa telefonkatalogen 1942 för Västerhaninge? Västerhaninge kommunalhus på 60-talet. Västerhaninge Kommunalhus, här från början på 1960-talet. T.h. den ståtliga Villa Vega som byggdes de första åren på förra seklet men revs inför byggnationen av centrumanläggningen knappa 70 år senare. Tittar man noga

13 ser man också gaveln på Apoteket som har samma historia. Västerhaninge kommun invigde sitt kommunalhus En funktionell, kanske inte så vacker, tegelbyggnad intill stationsplanen. Den kommunala administrationen hade under 50-talets början börja växa och det gamla kommunalkontoret, mellan Klockargården och järnvägen, räckte inte till. Vissa funktioner var utlokaliserade i samhället och man ville naturligtvis ha förvaltningen samlad. Från detta hus sköttes från 1927 och dryga 20 år framåt kommunens administration i princip av en enda person, Josef Enqvist, som bodde på nedervåningen med hustrun Elsa. Kontoret fanns alltså en trappa upp, en lite märklig lösning. Vid planeringen av byggnationen samverkade man med kyrkoförvaltningen och andra intressenter och när huset stod klart flyttade pastorsexpeditionen och kyrkoherden in på övre våningen och Sjukkassan, som den då kallades, nere i entréplanet. Lokalen delades märkligt nog med Länssparbanken. Till källarvåningen i södra gaveln flyttade Biblioteket från Sjukhemmet på Ringvägen, idag är ju nästan hela huset bibliotek! På övre våningen inreddes en påkostad sammanträdessal för de folkvalda fullmäktige med podium för presidiet. Dessutom en liten vaktmästarbostad och i källaren ett brandsäkert arkiv.

14 Entrén på den tiden var mot järnvägssidan men flyttades efter centrums uppförande till motsatt sida. Under några år av polisdecentralisering fanns här Närpolisen Västerhaninge och nu har Lions loppmarknad i det gamla källarbiblioteket. Se här hur området såg ut från kyrktornet innan kommunhuset och centrum byggdes! Här eldas Konsum upp Konsum finito skriver Bengt Lidbom som tog bilden från hyreshusen på Tungelstavägen. I förgrunden syns den södra delen av banmästarbostadens tomt med ett litet uthus. Fotografen är osäker på det exakta årtalet för händelsen, kan någon läsare hjälpa till? Inför byggandet av Västerhaninge Centrum i slutet på 1960-talet fick bebyggelsen vid järnvägsstationen från början av 1900-talet stryka på foten. De flesta husen

15 revs men av någon anledning eldades ett av de senast byggda, Konsum på Stationsvägen, upp. Butiken låg på Ribby 1:94, en avstyckning från den gamla fastigheten Erikslund. Tvåvåningshuset byggdes omkring 1930 och butiken kunde flytts hit från handelslägenheten Ryborg mittemot Bygdegården. I övervåningen fanns en lägenhet för föreståndaren och Karl Sixten Holmberg följde med från Ryborg. Han efterträddes 1931 av Nils Gunnar Eliasson kom Johan Gustaf Rudolf Norling från Sorunda med familj och blev kvar ända till Han efterträddes av Folke Gustafsson, som stannade två år. Nästa föreståndare blev Börje Carlsson, son till snickaren Millimeter-Kalle. Hustrun hette Elsa och de hade dottern Eva Kristina kom värmlänningen Sigge Johansson med hustru Alma och sonen Ulf. De flyttade 1956 till Lidingö. Då kom Nils Jansson från Vingåker med hustrun Asta. Karta från 50-talet med Konsum vid pilen och de tre beskrivna husen intill. T.v. på bilden ovan syns Apoteket, en ståtlig trevåningsfastighet från början av av 1900-talet, som tillsammans med den snarlika Villa Vega revs för att ge plats för modern bebyggelse. Första huset till höger, skymt av ett träd, är Ribby 1:37, Vält-Johans, byggt av vägvältsmaskinisten Georg Johansson Villan hade då entré från Klockargatan. Hustrun avled 1952 och Georg avled Fastigheten har nu

16 adress Villavägen 1. Huset totalförstördes i en brand 2001 och är i dag återuppbyggt i ursprunglig stil. Tvåvåningsvillan längst till höger är Ribby 1:37, Villavägen 3. Den byggs i mitten på 40-talet av busschauffören Bengt Olof Bengtsson som flyttar in med hustrun Greta. Även hans föräldrar och yngre bröder, Lasse och Bosse, duktiga idrottsmän, bor här inledningsvis. Villan finns kvar i dag Gustafslund i Håga, okänd gård? Bostadshuset på Gustafslund, försett med brutet tak, s.k. mansardtak, vilket var ovanligt på mindre byggnader. I skogspartiet mellan Tungelstavägen- Aspvägen/järnvägen fanns under många år ett litet lantbruk, Gustafslund, Nödesta 1:83. Fastigheten är till skillnad från de flesta Hågafastigheterna avstyckad från Nödesta 1:4 och köptes 1919 av Gustaf Rydin som redan efter två år sålde vidare till Carl August Ohlsson. Gården var på

17 2 ha, 1/18 mtl. Han och hustrun Anna har två barn, båda förblev ogifta, dottern Linnea och sonen André. Han har antagit namnet Andrelius. Det är syskonen som sköter lantbruket och fortsätter efter föräldrarnas död en bit in på 1950-talet. André Ohlsson-Andrélius Gustafslund säljs till Västerhaninge kommun och all bebyggelse är sedan länge borta. På senare år har delar av markerna blivit djurkyrkogård. Här låg Gustafslund, vissa rester av grunder finns kvar idag.

18 Erland Österberg har skrivit en kort artikel om Gustafslund, han bodde på talet med sina föräldrar på Granelund och familjerna blev goda vänner. Han berättar bl.a. att familjen Ohlsson/André sommartid hyrde ut bostadshuset till stockholmare och trängde ihop sig själva i en lillstuga på gården. Läs Erlands artikel om Gustafslund här. Erland Österberg Engagerad Västerhaningeskildrare. Dansbanan på Fors och lägenheten Ringen Ringhagen, Västerhaningeböndernas festplats

19 Det är ont om bra bilder från denna miljö men här ser vi Ringhagens Dansbana, vackert belägen mellan Årsta Havsbadsvägen och Forsån. Gilletmedlemmen Bengt Bengtsson från Stav skrev nedanstående år 2002: Inom Västerhaninge avdelning av Bondeförbundet bildades i slutet på talet Bondeförbundets Byggnadsavdelning, en ekonomisk förening där intressenter kunde teckna andelar och år uppfördes Västerhaninge Bygdegård. För att bidra till finansieringen hölls årligen från början av 40-talet en sommarfest i den för sin naturskönhet så välkända festplatsen Ringhagen som det stod på affischerna. Bönderna hade arrenderat Ringhagen på 10 år av Edvin Nilsson i Fors och uppförde där en dansbana. Den byggdes på så sätt att man spikade av spontat golvträ ihop luckor som sedan sammanfogades till ett dansgolv. När sommaren var över togs golvet isär och travades upp inomhus för att nästa sommar åter sammanfogas till dansgolv igen, detta pågick några år, sedan inköptes impregnerat virke och en permanent dansbana uppfördes i Ringhagen. Det byggdes även ett hus som innehöll kök för kaffekokning och kiosk för läsk, godis och dansbiljetter. Sedermera inköptes en separat kiosk för serveringen.

20 Det anordnades 3-4 fester om året i Ringhagen, den första stod bönderna för. Den ägde rum första helgen i juli månad, då förekom förutom dans till något inhyrt danskapell sedvanliga basar-arrangemang såsom skjutbana för luftgevär, pilkastning och tombola med en högvinst som kunde vara en cykel eller en kaffeservis. Det fanns även en guldgruva som bestod av en balja med sågspån i vilken låg som lockbete en guldtia och diverse småslantar. Mot en avgift på 25 öre fick man gräva ett spadtag, skaka det genom ett såll, de slantar som stannade i sållet fick man behålla. De olika stånden på festplatsen var lövade och vackert dekorerade. På söndagseftermiddagen anordnades tävlingar i slåtter med lie och höhässjning på någon intilliggande åker. På natten mellan lördag och söndag gick man nattvakt och hade en gemytlig samvaro. Fester anordnades varannan vecka, efter bönderna var det Skyttegillets tur med sedvanliga arrangemang. På söndagen var det korporationsskjutning på gillets skjutbana mellan olika yrkesgrupper. Första helgen i augusti var det ungdomarna i SLU som var arrangörer, på söndagseftermiddagen spelade man buskis på scenen, ett mycket uppskattat jippo som drog mycket publik. Även trädgårdsmästarna i Tungelsta hyrde Ringhagen för sommarfest, ett år var det dragkamp mellan trädgårdsmästarna och bönderna. År 1952 anordnades sista festen på Ringhagen. Lägenheten Ringen

21 Festplatsen fick sitt namn från den lilla lägenheten Ringen som låg norr om Ringhagen. Från mitten av 1880-talet bodde snickaren Anders Hallström här. Ringstugan med marker omgärdades delvis av Forsån. Huset är sedan länge borta. Efter Hallström flyttade Kristina Wilhelmina Mina Olsson in med sina döttrar, Sigrid och Ida (som dog under tragiska omständigheter 1914.) Mina arbetade som mejerska på Fors gård under familjen Hallberg. Därefter arbetade hon med egen tvätteriverksamhet nere i Ringen. I början av 1920-talet flyttade hon med Sigrid och 5-åriga dottern Gerda upp till en liten stuga vid Lindbomsgården (skomakarhuset) på södra sidan om Forsån. Minas stuga upp i Fors By, hon står själv i dörren,.flickan kan vara någon av döttrarna.. Stugan finns kvar i ombyggt skick.

22 Efter Mina Olsson flyttade Kalk-Anders, Johan Andersson in med sina barn Rosa, Elsa och Knut in på Ringen. Kalken var känd för sina gröna fingrar och gjorde dagsverken på gårdarna omkring. När barnen flugit ut flyttade han ner till en liten stuga på Vitsa. Kartan från 1950-talet visar Fors med omnejd, Nils på Skarplöt berättar militärminnen

23 Nils Petersson, lantbrukare på Skarplöt De sista krigsåren, innan utbildningen på Berga Lantbruksskola, gjorde han sin värnplikt i huvudstaden och berättar här omkring detta. Handlar väl inte så mycket om Haninge men är väl värt att läsa. Miltärminnen