Rikkärrsrestaurering med grävmaskin kan man gräva sig till biologisk mångfald? Ibland kan det krävas rejäla ingrepp för att vi ska få tillbaka en önskvärd naturtyp. Liselott Evasdotters examensuppgift var att ta reda på hur väl man hade lyckats att med grävskopans hjälp restaurera ett rikkärr i Östergötland. LISELOTT EVASDOTTER Första gången jag besöker Lagmansro rikkärr i juni 2010 blickar små rosa bollar mot mig. Det är majvivan Primula farinosa, en indikatorart för rikkärr, som blommar (figur 1). Jag kryssar mellan vattenpölarna, men kängorna blir ändå leriga. Jag försöker föreställa mig att det bara var kalksörja här för tio år sedan. Då hade en grävmaskin tagit bort det tjocka matjordslagret med älggräs Filipendula ulmaria som växte här. Platsen lämnades för fri utveckling med förhoppningen att ett artrikt rikkärr skulle växa fram. Nu är jag här för att undersöka saken. Lagmansro ligger några kilometer norr om Skänninge i Östergötland. Sedan länge finns här ett litet (0,1 hektar), men välbevarat rikkärr. Precis som på så många andra platser i Sverige har marken kring Lagmansro dikats ut och odlats upp. Området närmast det lilla kärret övergavs och ett tjockt täcke med älggräs tog över platsen (figur 2). För sexton år sedan (1995) inledde länsstyrelsen i Östergötland ett restaureringsprojekt. Ett flera decimeter tjockt matjordstäcke togs bort på en mindre (0,03 hektar) testyta och då resultaten såg lovande ut gick man vidare. År 2000 tog därför en grävmaskin bort all matjord ner till mineraljorden på ett 0,5 hektar stort område (figur 2). Vid restaurering av rikkärr är det viktigt att återställa hydrologin på platsen. Vattenytan ska ligga nära markytan, helst på den ursprungliga nivån. Antingen dämmer man dikena så att vattennivån höjs, eller så tar man bort det översta jordlagret så att markytan sänks till vattnets nivå. Då matjorden tas bort, försvinner både den överflödiga näringen och den oönskade vegetationen. Då den fysiska miljön är återställd kan rikkärrsvegetationen vandra in. I det här fallet fanns en spridningskälla väldigt nära, i form av det ursprungliga kärret. I de fall det är längre till en spridningskälla kan man skynda på etableringen av önskade arter genom att slå hö i andra rikkärr och sprida det på den bara markytan (Rasran m.fl. 2007). Nästa gång jag besöker Lagmansro är i juli och då blommar kärrknipprot Epipactis palustris i tusental, också det en rikkärrsindikator. Jag letar upp de nedslagna metallprofilerna som visar de permanenta provrutornas placering. Under de fem första åren efter restaureringen gjordes inventeringar av kärlväxter och mossor årligen. Nu är jag här för att undersöka hur det ser ut tio år efter restaureringen. Figur 1. Majvivan blommar åter i det restaurerade rikkärret i Lagmansro. Foto: Per Eric Rosén. Primula farinosa is one of the rich fen species that now grows in the restored fen at Lagmansro. 94 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:2 (2011)
RIKKÄRRSRESTAURERING Figur 2. Före restaureringen dominerade älggräs i kärret, precis som på bilden till vänster som visar ett närliggande område fotograferat i juli 2010. Till höger det restaurerade området i juni 2001, året efter att grävskopan tagit bort ett flera decimeter tjockt matjordslager. Foto: Liselott Evasdotter (vänster), Sebastian Sundberg (höger). Left: A nearby area dominated by Filipendula ulmaria, similar to the study site before the restoration. Right: The site in 2001 after topsoil removal. Det finns provrutor både i det gamla kärret, i testytan från 1995 och i den stora restaurerade ytan från 2000 (figur 3). Jag är nyfiken på hur det ser ut i delen längst bort från det gamla kärret så jag lägger några extra provrutor där (figur 3d). Det är stor variation mellan rutorna i de olika delarna av kärret. När jag jämför artlistorna från tidigare år, så kan jag se att vegetationen har förändrats i de flesta rutorna. Artsammansättningen de första åren på en helt nyröjd yta är ofta mer styrd av slumpen än av de faktiska förhållandena på platsen. Allra viktigast är fröspridningen från omgivningen med vinden eller med djur som vandrat över området (Verhagen m.fl. 2001). De första åren växte det till exempel mycket maskrosor Taraxacum i det restaurerade området. När jag inventerar år 2010 så hittar jag bara några enstaka små plantor. Men det var inte bara maskrosor som sågs redan efter ett år, åtminstone 12 rikkärrsarter hittades också i provrutorna (tabell 1). På tio år har listan med rikkärrsarter växt. Summerar jag alla åren så har 29 rikkärrsarter hittats i provrutorna i de restaurerade områdena, varav 12 är indikatorer för extremrikkärr (Sundberg 2007). De vanligaste kärlväxterna 2010 var kärrknipprot, myrtåg Juncus alpinoarticulatus och tagelsäv Eleocharis quinqueflora i det ursprungliga kärret, och näbbstarr Carex lepidocarpa, hirsstarr C. panicea och slankstarr C. flacca i den restauresvensk BOTANISK TIDSKRIFT 105:2 (2011) rade delen. De vanligaste mossorna var guldspärrmossa Campylium stellatum, späd skorpionmossa Scorpidium cossonii och kärrbryum Bryum pseudo triquetrum i det ursprungliga kärret, och kragpellia Pellia endiviifolia, spjutmossa Calliergonella cuspidata och kalkkällmossa Philonotis calcarea i den restaurerade delen. Tre av arterna jag hittade är rödlistade: plattsäv Blysmus compressus, klasefibbla Crepis praemorsa och kalkkällmossa. För att få en samlad bild av utvecklingen i de olika delarna av området från restaureringen och framåt gör jag en så kallad DCA-analys. Det innebär att ett datorprogram räknar ut likheten mellan varje provruta grundat på de arter som finns i rutan. Detta visas sedan i en graf, där rutor lika varandra ligger nära varandra. I diagrammet för Lagmansro kan man se både hur de olika områdena förändrats, och hur arterna placerar sig i förhållande till rutorna (figur 5). Det gamla kärret har inte förändrats särskilt mycket mellan åren, rutorna för de olika åren ligger nära varandra. Något som däremot förändrats mycket är de restaurerade områdena. Markeringarna för 1999, innan restaureringen gjordes, placeras långt från det gamla kärret. I de restaurerade områdena blir artsammansättningen mer och mer lik det gamla kärrets, för varje år rör sig rutorna närmare det gamla kärrets rutor. Tittar vi på arterna kan vi se att älggräs placeras nära 1999 års 95
EVASDOTTER a b c d Figur 3. De olika delområdena i Lagmansro; a) det gamla kärret, b) testytan som restaurerades 1995 (notera den vita gräsullen), c) det restaurerade området nära det gamla kärret och d) bortre ytan i det restaurerade området. Alla bilder är tagna mot nordost i juli 2010. Foto: Liselott Evasdotter. The different parts of the study site: a) the reference fen, b) the test area restored in 1995, c) the area restored in 2000, close to the reference fen, and d) the distant part of the restored area. provrutor, vilket beror på att det var den dominerande arten då. Späd skorpionmossa hamnar däremot långt åt andra hållet eftersom den hittills bara har hittats i det gamla kärret. Det finns en hel del vattensamlingar både i det gamla och nya området. Där hittade jag kransalger, eller sträfseväxter som de också kallas. De tre arter jag hittade var gråsträfse Chara contraria, busksträfse C. vulgaris och papillsträfse C. virgata, varav de två första föredrar kalkhaltigt vatten (Blindow m.fl. 2007). Det finns många arter av både kärlväxter och mossor i den restaurerade delen av området. Men hur stor yta täcker de? Och hur ser det ut jämfört med det gamla kärret? I de restaurerade delarna finns det fortfarande en hel del bar jord, hela 45 procent i det närmre restaurerade området, medan det inte finns någon bar jord alls i det gamla kär96 ret (figur 4). Täckningen av både kärlväxter och förna är högre i de restaurerade områdena. Den största skillnaden återfinns dock bland mossorna: i det gamla kärret täcker de närmare 80 procent av ytan, jämfört med 10 20 procent i de restaurerade delarna (figur 4). Det verkar ta lång tid för mossorna att kolonisera området. Antingen kan det bero på att de har svårt att etablera sig i det nya substratet, att det är torrare eller att de har svårt att sprida sig. För att underlätta för mossorna att etablera sig kan man sprida fragment av mossorna på den nya ytan. För att skydda mossorna från uttorkning är det bra att täcka ytan, till exempel med hö eller täckväv (Mälson & Rydin 2007, Graf & Rochefort 2010). Sista gången jag besöker kärret är i oktober. Det är frost i gräset och jag ska träffa Ted von Prosch witz som inventerar snäckfaunan. Hög SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:2 (2011)
RIKKÄRRSRESTAURERING Täckningsgrad (%) 80 60 40 20 0 Gamla kärret Testytan Restaurerad yta, närmre Restaurerad yta, bortre Kärlväxter Mossor Bar jord Förna Figur 4. Den genomsnittliga täckningsgraden 2010 för kärlväxter, mossor, bar jord och förna i det gamla kärret (brun), testytan (orange), närmre restaurerade området (gul) och i det bortre området (grön). Bar jord saknades i det gamla kärret. The mean cover (± S.E.) in 2010 of vascular plants, bryophytes, bare soil and plant litter are presented for the reference fen (brown), the test area (orange), the nearby restored area (yellow) and the distant restored area (green). There were between 20 and 80 quadrats analysed in each of the four areas. kalkhalt och snäckor hänger ihop eftersom snäckorna behöver kalcium för att bygga upp sina skal. Ett antal snäckarter är knutna till rikkärrsmiljön, bland annat grynsnäckor. I Lagmansro kan man hitta den lilla kalkkärrsgrynsnäckan Vertigo geyeri, inte ens 2 mm lång (Sundberg 2006). De tar sig inte långt för egen maskin, men kan däremot sprida sig långt om de sitter på ett löv som blåser iväg eller fastnar på ett djur (eller kanske på en inventerares stövlar?). Redan två år efter den stora restaureringen fanns det lika många snäckarter i den nya delen som i det gamla kärret, och efter tio år hittar man också de mest sällsynta snäckorna. Snäckorna må vara små, men de har framgångsrikt koloniserat det restaurerade kärret. Kärlväxterna har också framgångsrikt koloniserat området. Det finns en hel del mossarter, men ännu saknas det tjocka mosstäcke som finns Tabell 1. Rikkärrsarter i Lagmansro rikkärr listade efter året då första fyndet gjordes i en restaurerad provruta. Arter märkta med en asterisk indikerar extremrikkärr. Rich fen indicator species found in the restored fen at Lagmansro in order of first appearance. Först funnen Kärrknipprot Epipactis palustris* 2001 Kärrsälting Triglochin palustris 2001 Näbbstarr Carex lepidocarpa* 2001 Ryltåg Juncus articulatus 2001 Slankstarr Carex flacca* 2001 Bandpraktmossa Plagiomnium elatum 2001 Fetbålmossa Aneura pinguis 2001 Flikbålmossa Riccardia sp. 2001 Kalkkällmossa Philonotis calcarea* 2001 Kalklungmossa Preissia quadrata* 2001 Kärrbryum Bryum pseudotriquetrum 2001 Kärrspärrmossa Campyliadelphus elodes* 2001 Praktmossa Plagiomnium sp. 2001 Tagelsäv Eleocharis quinqueflora 2002 Guldspärrmossa Campylium stellatum 2002 Vildlin Linum catharticum* 2003 Kärrmörkia Moerckia hibernica 2003 Plattsäv Blysmus compressus* 2004 Ängsvädd Succisa pratensis 2004 Gräsull Eriophorum latifolium 2005 Majviva Primula farinosa* 2005 Slåtterblomma Parnassia palustris 2005 Brodd- / källflikmossa Leiocolea 2005 gillmanii / bantriensis Källtuffmossa Cratoneuron filicinum* 2005 Stor fickmossa Fissidens adianthoides 2005 Axag Schoenus ferrugineus* 2010 Myrtåg Juncus alpinoarticulatus 2010 Rosettjungfrulin Polygala amarella 2010 Tätört Pinguicula vulgaris 2010 Klotuffmossa Palustriella falcata* 2010 Arter som enbart hittats i det gamla kärret: ängsnycklar Dactylorhiza incarnata, kalkkammossa Ctenidium molluscum, späd skorpionmossa Scorpidium cossonii. i det gamla kärret. För varje år blir de restaurerade delarna mer lika ursprungskärret. På bara tio år har området förvandlats från kalksörja till rikkärr. Restaureringen har lyckats över förväntan och nu har länsstyrelsen planer på att ta fram grävskopan igen. SBT. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:2 (2011) 97
Axel 2 EVASDOTTER 2 Cirs_pal Axel 2 1 Camp_ste Scor_coscos Eleo Epip _qui _pal Care_fla Care Bryu _pan _pse Betu_pub Care Trig Junc_art _lep _pal _lep Junc_art Tuss_far Tara_vul 0 Equi_pal Fili_ulml -1-1 0 1 Axel 2 33 4 Axel 1 Figur 5. DCA (detrended correspondence analysis) är en statistisk metod som hjälper oss tolka vegetationsutvecklingen i ett område. Figuren visar utvecklingen från 1999 via 2001 2005 till 2010 för det gamla kärret (bruna fyrkanter), testytan från 1995 (orange trekanter), det närmre restaurerade området (gula romber), det bortre området (grön cirkel; enbart analyserad 2010), motsvarande områden före restaureringen (kryss med streckad linje) och för de 16 vanligaste arterna. Symboler med svart ram visar år 2010. Arter som inte nämns i texten eller tabell 1 är glasbjörk Betula pubescens, kärrtistel Cirsium palustre och hästhov Tussilago farfara. The DCA plot shows the development in time for the reference fen (brown squares), the test area from 1995 (orange triangles), the nearby restored area (yellow diamonds), the distant restored area (green circle), the corresponding plots before restoration (crosses and hatched lines), and for the 16 most common plant species. Symbols with a black border represent the year 2010. Axes 1 and 2 explain 28.7% and 13.6% of the variation, respectively. Stort tack till min handledare Sebastian Sundberg. Tack också till Mattias Iwarsson, Per Darell och Erik Ljungstrand för hjälp med artbestämning, Dan Nilsson på Länsstyrelsen i Östergötland, John Askling och Ted von Proschwitz. Citerad litteratur Blindow, I., Krause, W., Ljungstrand, E. & Koistinen, M. 2007. Bestämningsnyckel för kransalger i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 101: 165 220. Graf, M. & Rochefort, L. 2010. Moss regeneration for fen restoration: Field and greenhouse experiments. Restor. Ecol. 18: 121 130 Mälson, K. & Rydin, H. 2007. The regeneration capabilities of bryophytes for rich fen restoration. Biol. Conserv. 135: 435 442. Liselott Evasdotter läser till biolog med inriktning mot ekologi och naturvård. Delar av artikeln utförde Liselott som ett examensarbete vid Uppsala universitet 2010 2011. Adress: Sturegatan 12 B, 753 14 Uppsala E-post: liselott@post.com Rasran, L. m.fl. 2007. Effects of topsoil removal, seed transfer with plant material and moderate grazing on restoration of riparian fen grasslands. Appl. Veg. Sci. 10: 451 460. Sundberg, S. 2006. Åtgärdsprogram för bevarande av rikkärr. Naturvårdsverket Rapport 5601, Stockholm. Sundberg, S. 2007. Instruktion för inventering av rikkärr. Version 2.0. Miljöenheten, Länsstyrelsen Uppsala län. Verhagen, R. m.fl. 2001. Restoration success of low-production plant communities on former agricultural soils after top-soil removal. Appl. Veg. Sci. 4: 75 82. Evasdotter, L. 2011. Rikkärrsrestaurering med grävmaskin kan man gräva sig till biologisk mångfald? [Successful restoration of a rich fen.] Svensk Bot. Tidskr. 105: 94 98. Uppsala. ISSN 0039-646X. Part of the overgrown rich fen at Lagmansro in Östergötland, S Sweden, was restored in the year 2000 by topsoil removal, after which it was left for free development. Yearly inventories were made in 2001 2005, and again in 2010. The restored area has since been colonized by vascular plants, bryophytes and snails typical for rich fens. Compared to the reference fen there is still a much lower cover of bryophytes and much more bare soil in the restored area. So far, however, the restoration seems successful. 98 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:2 (2011)