EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den XXX [ ](2012) XXX draft MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN till medlemsstaterna om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på kortfristig exportkreditförsäkring (Text av betydelse för EES) SV SV
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN till medlemsstaterna om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på kortfristig exportkreditförsäkring (Text av betydelse för EES) 1. INLEDNING 1. Exportsubventioner kan försämra konkurrensen på marknaden bland potentiella konkurrerande leverantörer av varor och tjänster. Detta är skälet till att kommissionen, som väktare av konkurrensen enligt fördraget, alltid fördömer exportstöd för handeln inom EU och för export till länder utanför EU. För att förhindra medlemsstaternas stöd till exportkreditförsäkring från att snedvrida konkurrensen, måste dess bedömning i enlighet med EU:s regler för statligt stöd klargöras. 2. Kommissionen har använt sina befogenheter för att reglera statligt stöd på området kortfristig exportkreditförsäkring för att åtgärda faktisk eller potentiell snedvridning av konkurrensen inom den inre marknaden, inte bara mellan exportörer i olika medlemsstater (i handeln inom och utanför EU), men även bland exportkreditförsäkringsföretag som är verksamma inom EU. Under 1997 fastställde kommissionen principerna för statligt ingripande i sitt meddelande till medlemsstaterna i enlighet med artikel 93.1 i EG-fördraget avseende tillämpningen av artikel 92 och 93 i fördraget på kortfristig exportkreditförsäkring 1 (nedan kallat 1997 års meddelande). 1997 års meddelande var avsett att gälla under en period av fem år från den 1 januari 1998. Det ändrades därefter och dess tillämpningsperiod förlängdes under åren 2001 2, 2004 3, 2005 4 och 2010 5. Det gäller nu till den 31 december 2012. 3. De erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av 1997 års meddelande, särskilt under finanskrisen mellan 2009 och 2011, visar att kommissionens politik på detta område behöver ses över. 4. Syftet med detta meddelande är att förhindra statligt stöd från att snedvrida konkurrensen mellan privata och offentliga eller offentligt understödda exportkreditförsäkringsföretag och skapa likvärdiga förutsättningar bland exportörer. 5. Det syftar till att ge medlemsstaterna en mer detaljerad vägledning om vilka principer kommissionen avser att lägga till grund för sin tolkning av artiklarna 107 1 2 3 4 5 EGT C 281, 17.9.1997, s. 4. EGT C 217, 2.8.2001, s. 2. EUT C 307, 11.12.2004, s. 12. EUT C 325, 22.12.2005, s. 22. EUT C 329, 7.12.2010, s. 6. SV 2 SV
och 108 i EUF-fördraget och deras tillämpning på kortfristig exportkreditförsäkring. Det bör göra kommissionens politik på detta område så klar och tydlig som möjligt och säkerställa förutsägbarhet och likabehandling. För detta ändamål anges en rad villkor som måste vara uppfyllda när exportkreditförsäkringsföretag som verkar för statens räkning eller med statlig garanti önskar träda in på den kortfristiga exportkreditförsäkringsmarknaden för marknadsmässiga risker. 6. Risker som i princip inte är marknadsmässiga ligger utanför detta meddelandes tillämpningsområde. Det kommer därför inte att omfatta exportkreditförsäkringar med en riskperiod på två år eller mer, eftersom dessa för närvarande inte uppfattas som marknadsmässiga. 7. I avsnitt 2 beskrivs meddelandets tillämpningsområde och de definitioner som används i det. I avsnitt 3 behandlas tillämpningen av artikel 107.1 i EUF-fördraget och det allmänna förbudet mot statligt stöd till exportkreditförsäkring av marknadsmässiga risker. Slutligen föreskrivs i avsnitt 4 vissa undantag från definitionen av marknadsmässiga risker och villkoren specificeras för statliga ingripanden vid försäkringsskydd för dessa undantagna marknadsmässiga risker. 2. MEDDELANDETS TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER 2.1. Tillämpningsområde 8. Detta meddelande gäller exportkreditförsäkring med en riskperiod som understiger två år. 2.2. Definitioner 9. I detta meddelande används följande beteckningar med de betydelser som här anges: samförsäkring: den procentuella andel av varje försäkrad förlust som inte ersätts av försäkringsgivaren och som den försäkrade måste betala för egen eller för en annan försäkringsgivares räkning. kredittid: den tid den försäkrade exportören ger köparen för att betala för de levererade varorna. kommersiella risker: särskilt risken för att en gäldenär godtyckligt avvisar ett kontrakt, dvs. när en icke-offentlig gäldenär utan legitimt skäl godtyckligt beslutar sig för att avbryta eller upphäva ett kontrakt, en icke-offentlig gäldenär godtyckligt och utan legitimt skäl vägrar att ta emot de varor som ett kontrakt omfattar, den icke-offentliga gäldenären eller dennes garant blir insolvent, en betalning blir långvarigt försenad, dvs. när den icke-offentliga gäldenären eller en garant inte betalar en skuld i enlighet med kontraktet. SV 3 SV
exportkreditförsäkring: en försäkringsprodukt där försäkringsgivaren övertar den kommersiella och/eller politiska risken, enligt definitionen i detta meddelande, för långvarigt försenade betalningar, köparens insolvens eller konkurs i en handelstransaktion. tillverkningsperiod: perioden mellan datumet för en beställning och leveransen eller sändningen av varorna. marknadsmässiga risker: kommersiella och politiska risker med en maximal riskperiod som understiger två år, som fastställts för (offentliga och icke-offentliga) gäldenärer i länder där det finns tillräckligt med privat kapacitet att täcka alla ekonomiskt motiverade risker. Dessa länder förtecknas i bilagan till detta meddelande. Övriga risker anses inte vara marknadsmässiga. politiska risker: särskilt risken för att en upphandlande regering eller land hindrar fullbordandet av en transaktion eller inte uppfyller en betalningsskyldighet inom utsatt tidsfrist, en risk som ligger utanför en enskild köpares räckvidd eller ansvar, risken för att ett land hindrar genomförandet av en transaktion, risken för att ett land fortsätter att underlåta att till det land där försäkringen tagits ut överföra de medel som betalats av köpare med hemvist i det landet. riskperiod: tillverkningsperiod plus kredittid. enstaka risktäckning: täckning för all försäljning till en gäldenär eller för ett enda kontrakt med en låntagare. tilläggsförsäkring: ytterligare täckning över en kreditgräns som fastställts av en annan försäkringsgivare. 3. TILLÄMPNING AV ARTIKEL 107.1 I EUF-FÖRDRAGET 3.1. Allmänna principer 10. Enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. 11. När exportkreditförsäkring tillhandahålls av försäkringsgivare som bedriver verksamhet för statens räkning eller med statlig garanti, inbegriper den statliga medel. Statlig inblandning kan ge försäkringsgivare och/eller exportörer en selektiv fördel och därigenom snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna. Följande principer är utformade för att ge vägledning för hur sådana åtgärder kommer att bedömas enligt reglerna om statligt stöd. SV 4 SV
3.2. Stöd för försäkringsgivare 12. När exportkreditförsäkringsföretag som bedriver verksamhet för statens räkning eller med statlig garanti ges vissa fördelar jämfört med privata försäkringsgivare kan statligt stöd förekomma. Fördelen kan ta sig olika former och kan till exempel omfatta följande: (a) (b) (c) (d) (e) (f) Statliga garantier (rättsligt eller faktiskt) för lån eller förlusttäckning. Undantag från kravet att upprätta tillräckliga reserver och övriga krav som härrör från undantaget från exportkreditförsäkring för verksamhet som bedrivs för statens räkning eller med statlig garanti enligt rådets direktiv 73/239/EEG 6. Nedsättning av eller befrielse från de skatter som normalt betalas (t.ex. bolagsskatt och skatter på försäkringspremier). Beviljande av statligt stöd eller kapitaltillskott från staten eller andra former av finansiering som inte är förenliga med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi. Statens tillhandahållande av tjänster in natura, såsom tillgång till och användning av statlig infrastruktur, anläggningar eller konfidentiella uppgifter, på villkor som inte motsvarar marknadsvärdet. Direkt återförsäkring av staten eller direkt statlig återförsäkringsgaranti på villkor som är mer gynnsamma än de som marknaden för privat återförsäkring kan erbjuda, vilket antingen leder till att försäkringsskyddet prissätts för lågt eller till att det artificiellt skapas en kapacitet som inte skulle uppstå på den privata marknaden. 3.3. Förbud mot statligt stöd till exportkrediter 13. Fördelarna för de försäkringsgivare som nämns ovan med hänsyn till hur marknadsmässiga risker påverkar handeln med tjänster inom EU. Dessutom leder de till skillnader i det försäkringsskydd som finns tillgängligt för marknadsmässiga risker i olika medlemsstater. Detta snedvrider konkurrensen mellan företagen i medlemsstaterna och har sekundära effekter på handeln inom EU oavsett om det rör sig om exporten inom EU eller exporten utanför EU 7. När exportkreditförsäkringsföretag som verkar för statens räkning eller med statlig garanti åtnjuter sådana fördelar jämfört med privata försäkringsgivare, är det nödvändigt att fastställa på vilka villkor de kan utöva verksamhet för att säkerställa att de inte drar fördel av statligt stöd. Detta förutsätter att de inte försäkrar marknadsmässiga risker. 6 7 Rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, 16.8.1973, s. 3). I sin dom i mål C-142/87, Konungariket Belgien mot Europeiska kommissionen, har domstolen slagit fast att inte bara stöd till export inom gemenskapen, utan även stöd till export utanför gemenskapen, kan påverka konkurrensen och handeln inom gemenskapen. Båda typerna av verksamhet är försäkrade av exportkreditförsäkringsföretag och därför kan stödet för båda påverka konkurrensen och handeln inom gemenskapen. SV 5 SV
14. Fördelar för försäkringsgivare kan också, åtminstone delvis, överföras till exportörer. Sådana fördelar kan snedvrida konkurrensen och handeln och utgöra statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget. Om villkoren för tillhandahållande av exportkreditförsäkring för marknadsmässiga risker, i enlighet med vad som anges i avsnitt 4.3 i detta meddelande, är uppfyllda, anser kommissionen att ingen otillbörlig fördel har överförts till exportörer. 4. VILLKOR FÖR TILLHANDAHÅLLANDET AV EXPORTKREDITFÖRSÄKRING FÖR MARKNADSMÄSSIGA RISKER 4.1. Allmänna principer 15. Enligt vad som anges ovan får exportkreditförsäkringsföretag som verkar för statens räkning eller med statlig garanti, som åtnjuter eventuella finansiella fördelar jämfört med privata försäkringsgivare som beskrivs i punkt 12, inte försäkra marknadsmässiga risker. Om de önskar försäkra marknadsmässiga risker måste det säkerställas att de, när de gör detta, inte direkt eller indirekt gynnas av statligt stöd. I detta syfte måste de för det första ha ett visst belopp i egna medel (en solvensmarginal, inbegripet en garantifond) och försäkringstekniska avsättningar (en utjämningsreserv) och ha erhållit det tillstånd som krävs i enlighet med direktiv 73/239/EEG. De måste också redovisa administrativ bokföring och försäkringen av marknadsmässiga risker och icke-marknadsmässiga risker för statens räkning eller med statlig garanti separat, för att visa att de inte får statligt stöd för sin försäkring av marknadsmässiga risker. Redovisning av verksamhet som försäkras för försäkringsföretagets egen räkning ska överensstämma med rådets direktiv 91/674/EG 8. 16. Dotterbolag till exportkreditförsäkringsföretag som verkar för statens räkning eller med statlig garanti får inte ta emot statligt stöd för sin försäkring av marknadsmässiga risker i enlighet med vad som anges i punkt 12. 17. Medlemsstater som tillhandahåller återförsäkringsskydd till ett exportkreditförsäkringsföretag genom att delta eller engagera sig i avtal om återförsäkring inom den privata sektorn som omfattar marknadsmässiga och ickemarknadsmässiga risker, måste kunna visa att systemet inte inbegriper statligt stöd i den mening som avses i punkt 12 f. 4.2. Undantag från definitionen av marknadsmässiga risker 18. Oberoende av definitionen av marknadsmässiga risker anses de kommersiella och politiska risker som drabbat gäldenärer som är etablerade i de länder som förtecknas i bilagan, inte vara marknadsmässiga i följande situationer: (a) Om kommissionen beslutar att tillfälligt ta bort ett eller flera länder från förteckningen över länder med marknadsmässiga risker som definieras i bilagan genom den mekanism som beskrivs i avsnitt 5.2, eftersom den privata 8 Rådets direktiv 91/674/EEG av den 19 december 1991 om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag (EGT L 374, 31.12.1991, s. 7). SV 6 SV
försäkringsmarknadens kapacitet i något av dessa länder är otillräcklig för att täcka alla risker som är ekonomiskt motiverade. (b) (c) (d) Om kommissionen, efter att ha underrättats av en medlemsstat, beslutar att de risker som drabbat små och medelstora företag som omfattas av den relevanta EU-definitionen 9 och som har en total årlig exportomsättning på högst 2 miljoner euro, tillfälligt inte är marknadsmässiga i den berörda medlemsstaten. Om kommissionen, efter att ha underrättats av en medlemsstat, beslutar att enstaka risktäckning med en kredittid på mellan 181 dagar och två år tillfälligt inte är marknadsmässig i den berörda medlemsstaten. Om kommissionen, efter att ha underrättats av en medlemsstat, beslutar att vissa risker på grund av andra faktorer, som är särskilt relaterade till villkoren för utbudet av exportkreditförsäkring, tillfälligt inte är marknadsmässiga i den berörda medlemsstaten. 19. För att minimera risken för snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden, kan risker som tillfälligt inte är marknadsmässiga och som anges i punkt 18 täckas av exportkreditförsäkringsföretag som verkar för statens räkning eller med statlig garanti, förutsatt att de uppfyller de villkor som anges i avsnitt 4.3. 4.3. Villkor för tillhandahållande av täckning för undantagna marknadsmässiga risker 4.3.1. Kvalitet på täckningsgrad 20. Kvaliteten på den täckning som erbjuds av exportkreditförsäkringsföretag som verkar för statens räkning eller med statlig garanti måste överensstämma med marknadens normer. Det är bara ekonomiskt motiverade risker, inbegripet långvarigt försenade betalningar, som kan täckas. De risker som anges i punkt 18 b) och c), som privata försäkringsgivare bedömt och avslagit som krav på försäkring som täcker ett företags hela export (whole turnover policies) kan inte täckas, eftersom de inte var ekonomiskt motiverade. Den högsta procentandelen av risktäckningen måste uppgå till 90 % för kommersiella och politiska risker och karenstiden för skadereglering måste vara minst 90 dagar. 4.3.2. Principer för försäkringsverksamhet 21. Sunda principer för försäkringsverksamhet måste alltid tillämpas vid bedömningen av risker. Följaktligen får inte risken i samband med ekonomiskt osunda transaktioner berättiga till offentligt understödda program. Med beaktande av dessa principer bör kriterierna för en acceptabel risknivå vara uttryckliga och exportörerna ha handelserfarenhet och betalningsförmåga. Köparna bör vara utan tidigare skaderegleringskrav, sannolikheten för risken för betalningsinställelse från köparna bör vara godtagbar och deras interna och/eller externa finansiella bedömningar bör också vara godtagbara. 9 Kommissionens rekommendation av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag, EUT L 124, 20.5.2003, s. 36. SV 7 SV
4.3.3. Lämplig prissättning 22. Bärandet av risken i exportkreditförsäkringsavtalet måste ersättas i form av en lämplig premie. För att minimera risken för att privata försäkringsgivare trängs ut måste genomsnittliga premiesatser i de offentligt stödda systemen fastställas på en högre nivå än de genomsnittliga premier som tas ut av privata kreditförsäkringsföretag för liknande risker. Genom detta krav garanteras utfasningen av statliga ingripanden, eftersom den högre premie som tas ut kommer att säkerställa att exportörerna återvänder till privata försäkringsgivare så snart marknadsvillkoren tillåter det och risken blir marknadsmässig igen. 23. Prissättningen anses vara lämplig om minimipremien 10 (säkerhetsavgiften) för den relevanta riskkategori som anges i följande tabell tas ut. Premien för säkerhetsavgiften gäller om inte medlemsstaterna lämnar bevis på att dessa premiesatser är olämpliga för ärendet i fråga. Riskkategori 11 Årlig riskpremie 12 (i % av den försäkrade volymen) Utmärkt 13 [0,2% 0,4%] Bra 14 [0,5% 0,9%] Tillfredsställande 15 [1,2% 2,3%] Svag 16 [2,5 % 4,5 %] 10 11 12 13 14 15 För den relevanta riskkategorin fastställdes riskpremien för säkerhetsavgiften på grundval av räntespridningen på ettåriga kreditswappar (CDS), som skulle basera sig på en sammansatt värdering av kreditvärdighet inbegripet värdering av kreditvärdigheten i samtliga tre stora kreditvärderingsinstitut (Standard & Poor, Moody's and Fitch), för de senaste fem åren (2007 2011), under antagandet att den genomsnittliga skadefrekvensen för kortfristig exportkreditförsäkring är [40 %]. Riskkategorierna grundar sig på bedömningen av kreditvärdigheten. Kreditvärdigheten behöver inte komma från särskilda kreditvärderingsinstitut. Det är lika godtagbart att använda nationella kreditvärderingssystem eller de kreditvärderingssystem som används av bankerna. För företag utan en offentlig bedömning av kreditvärdighet, kan en bedömning av kreditvärdighet som grundar sig på kontrollerbara uppgifter tillämpas. Säkerhetsavgiften för ett försäkringsavtal på trettio dagar erhålls genom att man dividerar premien med 12. Riskkategorin utmärkt omfattar risker som motsvarar AAA, AA+, AA och AA-, A+, A och A- i Standard & Poor s bedömning av kreditvärdigheten. Riskkategorin bra omfattar risker som motsvarar BBB+, BBB eller BBB- i Standard & Poor s bedömning av kreditvärdigheten. Riskkategorin tillfredsställande omfattar risker som motsvarar BB+, BB eller BB- i Standard & Poor s bedömning av kreditvärdigheten. SV 8 SV
Dålig 17 Ingen säkerhetsavgift 24. För samförsäkring, återförsäkring och tilläggsförsäkring anses prissättningen lämplig om den premie som tas ut är minst [20 %] högre än premien för den ursprungliga risktäckningen. 25. En administrationsavgift bör läggas till riskpremien. Minimiavgiften på [0,2 % 0,5 %] av den försäkrade volymen bör tas ut oberoende av kontraktets löptid. 4.3.4. Insyn och rapportering 26. Medlemsstaterna ska offentliggöra de system som införts för de risker som anges i punkt 18 på webbplatserna för exportkreditförsäkringsföretag som verkar för statens räkning eller med statlig garanti, med närmare angivelse av alla tillämpliga villkor. 27. Medlemsstaterna ska lämna in årliga rapporter till kommissionen om de risker som anges i punkt 18 som täcks av exportkreditförsäkringsföretag som verkar för statens räkning eller med statlig garanti den 30 [juni] året efter interventionen. 28. Rapporten ska innehålla information om användningen av systemet, inbegripet bland annat den totala volym kreditlimiter som beviljats, försäkrad omsättning, premier som tagits ut, skadereglering som registrerats och betalats, och de belopp som återkrävts. 5. PROCEDURFRÅGA 5.1. Allmänna principer 29. De risker som anges i punkt 18 a) kan täckas av exportkreditförsäkringsföretag som verkar för statens räkning eller med statlig garanti enligt de villkor som anges i avsnitt 4.3. I dessa fall behöver inte kommissionen underrättas. 30. De risker som anges i punkt 18 b), c) och d) kan täckas av exportkreditförsäkringsföretag som verkar för statens räkning eller med statlig garanti enligt de villkor som anges i avsnitt 4.3 och efter anmälan till kommissionen och med kommissionens medgivande. 31. Underlåtenhet att uppfylla något av de villkor som anges i avsnitt 4.3 innebär inte att exportkreditförsäkringen eller försäkringssystemet automatiskt är förbjudet. Om medlemsstaterna vill ändra något av villkoren eller om det finns några tvivel om 16 17 Riskkategorin svag omfattar risker som motsvarar B+, B eller B- i Standard & Poor s bedömning av kreditvärdigheten. Riskkategorin dålig omfattar risker som motsvarar CCC och lägre i Standard & Poor s bdömning av kreditvärdigheten och bör i princip inte täckas. SV 9 SV
huruvida en planerad exportkreditförsäkring eller ett försäkringssystem uppfyller de villkor som anges i detta meddelande bör det anmälas till kommissionen. 32. En bedömning i enlighet med reglerna om statligt stöd påverkar inte en viss åtgärds förenlighet med andra bestämmelser i fördraget. 5.2. Ändring av förteckningen över länder med marknadsmässiga risker 33. När det fastställs om bristande privat kapacitet motiverar ett tillfälligt borttagande av ett land från den förteckning över länder med marknadsmässiga risker, som anges i punkt 18 a), kommer kommissionen att ta hänsyn till följande indikatorer: (a) Minskning av den privata kreditförsäkringskapaciteten: bland annat återkallandet av en större internationell försäkringsgivare från en viss marknad, en betydande minskning (på minst [20 30 %]) av det totala försäkrade beloppet och en betydande minskning (på minst [20 30 %]) i godkännandekvot på en marknad inom en tolvmånadersperiod, som upptäckts i en medlemsstat. (b) (c) Försämring av de offentliga finansernas kreditvärdighet: särskilt plötsliga ändringar i kreditvärdigheten inom en tolvmånadersperiod, t.ex. oberoende kreditvärderingsinstituts multipla nedgradering inom en tolvmånadersperiod, och en stor ökning av räntespridningen i kreditswapparna jämfört med det genomsnittliga värdet för den grupp av länder som representerar den översta fjärdedelen (25 %) av alla länder med marknadsmässiga risker. Sämre resultat i företagssektorn: bland annat en kraftig ökning av fall av insolvens i det importerande landet inom en tolvmånadersperiod. 34. Kommissionen får ändra förteckningen över länder med marknadsmässiga risker på skriftlig begäran av fem medlemsstater eller på eget initiativ när marknadens kapacitet inte är tillräcklig för att täcka risker som är ekonomiskt motiverade. Den måste få fram relevanta uppgifter från privata försäkringsgivare och medlemsstaterna. 35. När kommissionen föreslår ändringar av den förteckning över länder med marknadsmässiga risker som finns i bilagan ska den samråda med medlemsstaterna, privata försäkringsgivare och berörda parter. Perioden för samråd får normalt inte vara längre än 15 arbetsdagar. Medlemsstaterna ska skriftligen underrättas om kommissionens beslut. 36. Den ändrade förteckningen över länder med marknadsmässiga risker ska vara giltig under en period på minst tolv månader. Försäkringspremier som tecknas under denna period ska vara giltiga under högst 90 dagar efter den dag då den ändrade förteckningen löper ut. Tre månader före utgången av den ändrade förteckningen får kommissionen fatta beslut om att förlänga dess giltighet om marknadens kapacitet fortfarande är otillräcklig (jfr punkt 33). 37. Kommissionen får, i samråd med medlemsstater och berörda parter, se över indikatorerna för ändring av förteckningen över länder med marknadsmässiga risker. Den kan också besluta att se över metoden för att ändra förteckningen. SV 10 SV
5.3. Anmälan för undantag enligt punkt 18 b) och c) 38. I de fall som anges i punkterna 18 b) och c), tyder de bevis som kommissionen för närvarande har tillgång till på att det finns en obalans på marknaden och att dessa risker därför inte är marknadsmässiga. Man bör komma ihåg att bristen på täckning inte förekommer i alla medlemsstater och att situationen kan komma att ändras över tiden, eftersom den privata sektorn kan bli intresserad av detta marknadssegment. Statliga ingripanden bör endast tillåtas för risker som marknaden annars inte skulle täcka. 39. Av dessa skäl måste en medlemsstat när den vill täcka de risker som anges i punkt 18 b) eller c) i sin anmälan visa att den har kontaktat två stora försäkringsgivare i det egna landet och gett dem tillfälle att lämna bevis på att täckning av riskerna i fråga finns tillgänglig i landet. Om de berörda försäkringsgivarna inte tillhandahåller uppgifter till medlemsstaten eller direkt till kommissionen inom 30 dagar efter mottagandet av begäran från en medlemsstat, avseende villkoren för täckning och försäkrade volymer vad gäller den typ av risker som medlemsstaten önskar täcka, kommer kommissionen att anse att riskerna inte är marknadsmässiga. 5.4. Anmälan i andra fall 40. För de fall som anges i punkt 18 d), måste den berörda medlemsstaten visa att täckning inte finns tillgänglig för exportörer i den specifika medlemsstaten på grund av en utbudschock på den privata försäkringsmarknaden, särskilt när en betydande försäkringsgivare dragit sig ur landet, kapaciteten minskat eller utbudet av produkter är begränsat jämfört med andra medlemsstater. 6. TILLÄMPNINGSDATUM OCH VARAKTIGHET 41. Detta meddelande träder i kraft den 1 januari 2013 och är giltigt till och med den 31 december 2018. SV 11 SV
BILAGA FÖRTECKNING ÖVER LÄNDER MED MARKNADSMÄSSIGA RISKER Europeiska unionens medlemsstater, Australien Kanada Island Japan Nya Zeeland Norge Schweiz Amerikas förenta stater SV 12 SV