DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 2 oktober 2003 *

Relevanta dokument
DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 8 juli 1999 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 30 mars 2006 (*)

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 3 februari 2000 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 7 maj 2002 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 29 november 2007 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 18 januari 2001 *

DOMSTOLENS BESLUT (fjärde avdelningen) den 10 maj 2007 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 17 mars 2005 *

Sammanfattning av domen

DOMSTOLENS DOM av den 26 januari 1993 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 23 maj 1996 *

och processindustrin tillhörande ISIC-huvudgrupperna (industri och

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 18 november 1999 *

«Direktiv 83/183/EEG Flyttning av hemvist från en medlemsstat till en annan Skatt som uppbärs innan fordon registreras eller tas i trafik»

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 30 januari 1997 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 16 januari 2003 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 11 december 2003 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 13 november 2003 *

DOMSTOLENS DOM den 4 juni 2002 *

DOM AV DEN MÅL 139/85 DOMSTOLENS DOM av den 3 juni 1986* I mål 139/85 har Raad van State i Haag till domstolen gett in en begäran om

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 23 oktober 2003 *

DOMSTOLENS DOM av den 3 februari 1982*

DIATTA MOT LAND BERLIN DOMSTOLENS DOM av den 13 februari 1985* I mål 267/83 har Bundesverwaltungsgericht (den högsta förvaltningsdomstolen i

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 27 januari 2000 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 22 januari 2002 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 6 februari 2003 *

DOMSTOLENS DOM av den 7 juli 1992*

DOMSTOLENS DOM den 13 januari 2004 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 8 oktober 1987 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 1juli 2004 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 16 februari 1995 *

BRT MOT SABAM OCH FONIOR DOMSTOLENS DOM. av den 21 mars 1974* har Tribunal de première instance i Bryssel till domstolen gett in en begäran om

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 28 mars 1996 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 12 november 1998

DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen) den 13 december 2005*

DOMSTOLENS BESLUT (andra avdelningen) den 3 december 2001 *

DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen) den 5 oktober 2004 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 29 april 2004 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 18 oktober 2007 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 4 oktober 2001 *

DOMSTOLENS DOM av den 4 februari 1988*

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 30 september 2004 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 5 juni 1997 *

DOMSTOLENS DOM av den 23 mars 1982*

DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen) den 21 juli 2005 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 3 mars 2005*

DOMSTOLENS DOM den 17 juni 2003 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 12 juni 2003 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 15 januari 2002 *

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 20 maj 2010 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 17 juni 1999 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 9 mars 2000 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 9 januari 1997 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 7 september 2006 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 8 december 1987*

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 12 december 2002 *

DOMSTOLENS DOM den 14 mars 2000 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 10 februari 1988*

DOMSTOLENS DOM av den 10 mars 1993 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 16 september 1997

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 16 november 2000 *

DOMSTOLENS DOM den 2 maj 1996 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 8 maj 2003 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 16 januari 2003 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 7 september 1999 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 18 december 1997*

Rättsfallssamlingen. DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 6 april 2017 *

DOMSTOLENS DOM av den 18 maj 1982*

DOMSTOLENS BESLUT (fjärde avdelningen) den 10 maj 2007 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 6 oktober 2005 * angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 14 maj 2003,

DOMSTOLENS DOM den 6 juni 2000 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 17 juli 1997*

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 13 juni 2002 *

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 16 september 1999 *

DOMSTOLENS DOM den 13 januari 2004 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) av den 5 februari 1981*

Rättsfallssamlingen. DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 13 juli 2017 * i

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 21 september 1999 *

DOMSTOLENS DOM den 4 oktober 2001 *

GILLAN BEACH DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 9 mars 2006 * I mål C-114/05, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG,

DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen) den 11 september 2007 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 23 oktober 2003 *

DOMSTOLENS DOM den 28 april 1998 *

DOMSTOLENS DOM (plenum ) den 27 april 2004 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) av den 25 juli 1991 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 28 april 1999 *

DOMSTOLENS DOM den 8 mars 2001 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 24 oktober 1996*

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 29 juni 2000 *

DOMSTOLENS DOM den 29 juni 1999 *

DOMSTOLENS DOM av den 19 maj 1993*

DOMSTOLENS DOM av den 20 september 1988*

DOMSTOLENS DOM den 30 juni 1998 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 15 maj 2003 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 27 november 2003 *

DOMSTOLENS DOM den 7 januari 2004 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 27 februari 2003 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 9 januari 2003 *


DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 18 november 2004 * angående talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, väckt den 20 mars 2003,

Transkript:

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 2 oktober 2003 * I mål C-232/01, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Politierechtbank te Mechelen (Belgien), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga brottmålet mot Hans Van Lent, angående tolkningen av artikel 39 EG, meddelar DOMSTOLEN (femte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden M. Wathelet samt domarna D.A.O. Edward, P. Jann, S. von Bahr (referent) och A. Rosas, generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M.-F. Contet, * Rättegångsspråk: nederländska. I - 11536

VAN LENT med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: Belgiens regering, inledningsvis genom F. van de Craen, därefter genom A. Snoecx, båda i egenskap av ombud, Danmarks regering, genom J. Molde och J.B. Liisberg, båda i egenskap av ombud, Finlands regering, genom E. Bygglin, i egenskap av ombud, Förenade kungarikets regering, genom G. Amodeo, i egenskap av ombud, biträdd av P. Whipple, barrister, Europeiska gemenskapernas kommission, genom H. van Lier och M. Patakia, båda i egenskap av ombud, med hänsyn till förhandlingsrapporten, efter att muntliga yttranden har avgivits vid förhandlingen den 10 oktober 2002 av: Danmarks regering, företrädd av J.B. Liisberg, Finlands regering, företrädd av T. Pynnä, i egenskap av ombud, Förenade kungarikets regering, företrädd av P. Whipple, och kommissionen, företrädd av H. van Lier, i egenskap av ombud, I -11537

och efter att den 5 december 2002 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande, följande Dom 1 Politierechtbank te Mechelen (Mechelens polisdomstol) har, genom beslut av den 11 juni 2001 som inkom till domstolen den 18 juni samma år, i enlighet med artikel 234 EG ställt en fråga om tolkningen av artiklarna 10 EG och 39 EG. Faktiska omständigheter, tillämpliga bestämmelser och tolkningsfrågan 2 Hans Van Lent är belgisk medborgare och bosatt i kommunen Putte (Belgien). 3 Vid en trafikkontroll i Willebroek (Belgien) söndagen den 22 augusti 1999 framkom det att Hans Van Lent framförde en hyrbil med luxemburgisk registreringsskylt. I - 11538

VAN LENT 4 Fordonet var registrerat på Axus Luxembourg S.A., ett leasingföretag med säte i Luxemburg. Leasingföretaget har ingen filial i Belgien. Hans Van Lent uppgav att han arbetade som civilingenjör för EDS SA, med säte i Bascharage (Luxemburg). Leasingfordonet hade ställts till Hans Van Lents förfogande av arbetsgivaren, vilken inte krävde vare sig ersättning eller hyra. Arbetsgivaren har en filial i Antwerpen (Belgien). 5 Kungliga åklagaren åtalade Hans Van Lent för brukande av fordon i trafik på allmän väg utan föregående registrering i Belgien, vilket strider mot artikel 3.1 i arrêté royal portant réglementation de l'immatriculation des véhicules à moteur et des remorques av den 31 december 1953 (kunglig förordning angående bestämmelser om registrering av motorfordon och släpvagnar), i dess ändrade lydelse enligt arrêté royal av den 27 december 1993 (nedan kallad kunglig förordning av den 31 december 1953). 6 I denna bestämmelse föreskrivs följande: "Motorfordon och släpvagn får användas i trafik på allmän väg först sedan ägaren har låtit registrera dem i sitt namn i det motorfordons- och släpvagnsregister som avses i artikel 2..." 7 Enligt artikel 4 i kunglig förordning av den 31 december 1953 skall ansökan om registrering göras hos Office de la circulation routière (myndighet med ansvar för motortrafikfrågor). När sökanden är en juridisk person skall ansökan innehålla sökandens momsregistreringsnummer. Om sökanden inte har ett sådant nummer skall numret för det nationella registret uppges. Ansökan skall också innehålla fullständig adress till huvudkontoret i Belgien. I -11539

8 Kunglig förordning av den 31 december 1953 upphävdes genom en kunglig förordning av den 20 juli 2001 om registrering av fordon (publicerad i Moniteur belge av den 8 augusti 2001). Enligt artikel 10.1 i kunglig förordning av den 20 juli 2001 är den som nyttjar ett fordon behörig att registrera detta i Belgien om ägaren saknar möjlighet att själv göra detta. Denna bestämmelse är emellertid inte tillämplig i förevarande fall. 9 Vid förhandlingen inför Politierechtbank te Mechelen uppgav Hans Van Lent att han enbart arbetade för EDS SA i Luxemburg, men att han deltog i vissa sammanträden i Antwerpen (Belgien). Han uppgav vidare att han också använde fordonet för hemresor och under helgerna. 10 Vid förhandlingen gjorde Hans Van Lent gällande att artikel 3.1 i kunglig förordning av den 31 december 1953 strider mot "gemenskapsrätten, närmare bestämt mot den princip om fri rörlighet för arbetstagare som garanteras i Romfördraget". 11 Politierechtbank te Mechelen anser att tvisten aktualiserar tolkningen av gemenskapsrätten och har därför beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till domstolen: "Utgör gemenskapsrätten, i synnerhet artikel 39 (tidigare artikel 48) och artikel 10 (tidigare artikel 5) i EG-fördraget, hinder mot krav i nationell rätt I - 11540

VAN LENT på att fordon som tillhör 1) ett leasingföretag, med säte i en angränsande medlemsstat, och som har leasats av en arbetsgivare för en arbetstagares räkning, vilken 2) är bosatt i den förstnämnda medlemsstaten, närmare bestämt cirka 200 km från anställningsorten skall registreras i denna medlemsstat när arbetstagaren under arbetsveckan 3) är bosatt där samt använder fordonet såväl under arbetstid som under fritiden, bland annat på helgen och under semestern?" Tolkningsfrågan 12 Den hänskjutande domstolen önskar genom tolkningsfrågan få klarhet i om artikel 39 EG utgör hinder mot en nationell bestämmelse enligt vilken en i medlemsstaten bosatt arbetstagare saknar rätt att i medlemsstaten använda ett fordon som är registrerat i en angränsande medlemsstat, tillhör ett leasingföretag med säte i sistnämnda medlemsstat och har ställts till arbetstagarens förfogande av arbetsgivaren, vilken tillika har säte i den angränsande medlemsstaten. 13 Domstolen erinrar inledningsvis om att medlemsstaterna för visso har rätt att fastställa villkoren för registrering av fordon som nyttjas på deras territorium då detta område inte har harmoniserats. Detta innebär emellertid inte att de antagna bestämmelserna inte omfattas av tillämpningsområdet för artiklarna 10 EG och 39 EG (se analogt dom av den 24 oktober 2002 i mål C-121/00, Hahn, REG 2002, s. I-9193, punkt 34). I -11541

14 Alla gemenskapsmedborgare som har utnyttjat rätten att som arbetstagare röra sig fritt inom gemenskapen och som har förvärvsarbetat i en annan medlemsstat än hemstaten omfattas av tillämpningsområdet för artikel 39 EG (dom av den 23 februari 1994 i mål C-419/92, Scholz, REG 1994, s. I-505, punkt 9, och av den 12 december 2002 i mål C-385/00, de Groot, REG 2002, s. I-11819, punkt 76). 15 Det följer dessutom av fast rättspraxis att syftet med samtliga fördragsbestämmelser om fri rörlighet för personer är att underlätta för gemenskapsmedborgare att utöva all slags yrkesverksamhet inom hela gemenskapen och att förhindra åtgärder som kan missgynna dessa medborgare när de önskar utöva ekonomisk verksamhet i en annan medlemsstat (dom av den 7 juli 1992 i mål C-370/90, Singh, REG 1992, s. I-4265, svensk specialutgåva, volym 13, s. I-19, punkt 16, och i det ovannämnda målet de Groot, punkt 77). 16 Domstolen konstaterar att bestämmelser som hindrar eller avskräcker gemenskapsmedborgare från att lämna sitt hemland för att utöva rätten att röra sig fritt därmed utgör hinder mot denna frihet, även om bestämmelserna tillämpas oberoende av de berörda arbetstagarnas nationalitet (dom i det ovannämnda målet de Groot, punkt 78). 17 Artikel 3 i kunglig förordning av den 31 december 1953 verkar innehålla ett förbud mot att, under de aktuella omständigheterna, använda fordon i Belgien vilka är registrerade i en annan medlemsstat. I -11542

VAN LENT 18 Artiklarna 3 och 4 i kunglig förordning av den 31 december 1953 tycks i förevarande fall också hindra arbetstagaren, det vill säga Hans Van Lent, från att registrera fordonet i Belgien genom att kräva att registreringen görs av fordonets ägare. Denne, det vill säga leasingföretaget, saknar emellertid möjlighet att registera fordonet med anledning av företaget inte är etablerad i Belgien och saknar ett belgiskt momsregistreringsnummer, vilket är en förutsättning för registrering. 19 Precis som generaladvokaten har uppgett i punkt 23 i förslaget till avgörande resulterar detta i att en arbetstagare i Hans Van Lents situation, som är bosatt i Belgien och använder fordonet i arbetet och för att åka hem till Belgien på helgerna, saknar möjlighet att använda ett fordon som har ställts till hans förfogande och som tillhör en person som är etablerad i en annan medlemsstat. 20 Sådana bestämmelser kan också leda till att en arbetsgivare med säte i en medlemsstat avstår från att anställa en arbetstagare som är bosatt i en annan medlemsstat eftersom detta skulle medföra högre kostnader och administrativa svårigheter. 21 Domstolen konstaterar att en bestämmelse som hindrar arbetstagare från att utnyttja vissa förmåner, bland annat fordon som ställs till deras förfogande, kan avskräcka dem från att lämna den egna medlemsstaten för att utöva rätten till fri rörlighet. I -11543

22 Under dessa omständigheter skall domstolen ta ställning till om den inskränkning som följer av de nationella bestämmelserna kan godtas. 23 De intervenerande medlemsstaterna har anfört att den registreringsskyldighet som följer av de nationella bestämmelserna är nödvändig för att trygga säkerheten på vägarna och för att förebygga att skatteunderlaget urholkas. 24 Domstolen konstaterar att syftena med registreringsskyldigheten inte kan uppnås i förevarande fall då det inte är möjligt att registrera fordonet i Belgien. Därmed kan inskränkningen i den fria rörligheten för arbetstagare inte godtas. 25 Det går emellertid inte att av detta konstaterade dra slutsatsen att den möjlighet till registrering som tillkommit genom den nya belgiska lagstiftningen medför att de hinder som kvarstår enligt dessa bestämmelser är godtagbara i förhållande till artikel 39 EG (avseende arbetstagare) eller artikel 43 EG (avseende arbetsgivare eller leasingföretag). 26 Under dessa omständigheter skall tolkningsfrågan besvaras på följande sätt: Artikel 39 EG utgör hinder mot nationella bestämmelser som de aktuella, enligt vilka en i medlemsstaten bosatt arbetstagare saknar rätt att i medlemsstaten använda ett fordon som är registrerat i en angränsande medlemsstat, tillhör ett leasingföretag med säte i sistnämnda medlemsstat och har ställts till arbets- I - 11544

VAN LENT tagarens förfogande av arbetsgivaren, vilken tillika har säte i den angränsande medlemsstaten. Rättegångskostnader 27 De kostnader som har förorsakats Belgiens, Danmarks, Finlands och Förenade kungarikets regeringar samt kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (femte avdelningen) angående den fråga som genom beslut av den 11 juni 2001 har ställts av Politierechtbank te Mechelen följande dom: Artikel 39 EG utgör hinder mot nationella bestämmelser som de aktuella, enligt vilka en i medlemsstaten bosatt arbetstagare saknar rätt att i medlemsstaten I -11545

använda ett fordon som är registrerat i en angränsande medlemsstat, tillhör ett leasingföretag med säte i sistnämnda medlemsstat och har ställts till arbetstagarens förfogande av arbetsgivaren, vilken tillika har säte i den angränsande medlemsstaten. Wathelet Edward Jann von Bahr Rosas Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 2 oktober 2003. R. Grass Justitiesekreterare M. Wathelet Ordförande på femte avdelningen I - 11546