DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 22 januari 2002 *

Transkript

1 DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 22 januari 2002 * I mål C-31/00, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Cour de cassation (Belgien), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Conseil national de l'ordre des architectes och Nicolas Dreessen, angående tolkningen av artiklarna 10 EG och 43 EG, meddelar DOMSTOLEN (femte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna S. von Bahr, D.A.O. Edward (referent), A. La Pergola och C.W.A. Timmermans, * Rättegångsspråk: franska. I -677

2 DOM AV DEN MÅL C-31/00 generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: avdelningsdirektören H.A. Rühl, med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: Conseil national de l'ordre des architectes, genom P. Henry, F. Moïses och V. Bertrand, avocats, Nicolas Dreessen, genom L. Misson och P. Mbaya Kapita, avocats, Italiens regering, genom U. Leanza, i egenskap av ombud, biträdd av F. Quadri, avvocato dello Stato, Europeiska gemenskapernas kommission, genom B. Mongin, i egenskap av ombud, med hänsyn till förhandlingsrapporten, efter att muntliga yttranden har avgivits vid förhandlingen den 8 mars 2001 av: Conseil national de l'ordre des architectes, företrätt av V. Bertrand, Nicolas Dreessen, företrädd av P. Mbaya Kapita, Frankrikes regering, företrädd av S. Pailler, i egenskap av ombud, Italiens regering, företrädd av F. Quadri, och kommissionen, företrädd av B. Mongin, I -678

3 och efter att den 17 maj 2001 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande, följande Dom 1 Cour de cassation har, genom beslut av den 21 januari 2000 som inkom till domstolen den 7 februari samma år, i enlighet med artikel 234 EG ställt en fråga om tolkningen av artiklarna 10 EG och 43 EG. 2 Frågan har uppkommit i en tvist mellan Nicolas Dreessen och Conseil national de l'ordre des architectes (nedan kallat Conseil national) angående dennes inträde i arkitektsamfundet i provinsen Liège. Tillämpliga bestämmelser 3 Enligt rådets direktiv 85/384/EEG av den 10 juni 1985 om det ömsesidiga erkännandet av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis på arkitekturområdet, däribland åtgärder för att underlätta ett effektivt utnyttjande av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster (EGT L 223, s. 15; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 99), skall vissa behörighetsbevis automatiskt erkännas inom ramen för två olika system. I-679

4 DOM AV DEN MÅL C-31/00 4 För det första fastställs i artiklarna 2 9 i direktiv 85/384, vilka återfinns i kapitel 2, som har rubriken "Utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis som gör det möjligt för innehavaren att påbörja verksamhet på arkitekturområdet med yrkestiteln arkitekt", ett allmänt system för automatiskt ömsesidigt erkännande av samtliga behörighetsbevis som uppfyller de villkor som anges där. I artikel 2 föreskrivs att "[v]arje medlemsstat skall erkänna de utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis som förvärvats efter en utbildning som uppfyller kraven i artiklarna 3 och 4 och som tilldelats medborgare i medlemsstater av andra medlemsstater". 5 För det andra införs genom artiklarna i direktiv 85/384, vilka återfinns i kapitel 3, som har rubriken "Utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis som gör det möjligt för innehavaren att påbörja verksamhet på arkitekturområdet med stöd av erkända rättigheter eller befintliga nationella bestämmelser", ett övergångssystem för ömsesidigt erkännande av vissa på ett uttömmande vis uppräknade behörighetsbevis. Enligt artikel 10 skall "[v]arje medlemsstat... erkänna de utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis som behandlas i artikel 11 och som utfärdas av andra medlemsstater till medborgare i medlemsstaterna som redan har dessa kvalifikationer vid detta direktivs anmälan, eller som har påbörjat studier som leder till sådana utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis senast under det tredje läsåret efter anmälan, även om dessa kvalifikationer inte uppfyller minimikraven enligt kapitel 2". Det år som avses i denna bestämmelse är läsåret 1987/ Bland de tyska utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis som kan erkännas enligt det andra systemet återfinns enligt artikel 11 afjärde strecksatsen i direktiv 85/384 de examensbevis som utfärdats före den 1 januari 1973 av arkitekturinstitutionerna ("Architektur") vid "Ingenieurschulen", tillsammans med ett certifikat från de behöriga myndigheterna som meddelar att den berörda personen har fått sina kvalifikationsbevis prövade i enlighet med artikel 13. I -680

5 Tvisten vid den nationella domstolen och begäran om förhandsavgörande 7 Nicolas Dreessen, som är belgisk medborgare, innehar ett utbildningsbevis för ingenjörer, som utfärdades i Tyskland av Staatliche Ingenieurschule für Bauwesen Aachen (statlig högskola i Aachen för studier i byggnad och konstruktion), institutionen "Allgemeiner Hochbau" (byggnad), den 16 februari 1966, efter det att han fullgjort ingenjörsstudier i byggnad och konstruktion ("Ingenieurkunde, Fachrichtung Hochbau"). Han har i 25 år arbetat i Belgien som anställd vid olika arkitektbyråer i Liège. 8 Efter det att det bolag där Nicolas Dreessen var anställd trätt i likvidation ansökte denne den 12 december 1991 hos rådet för arkitektsamfundet i provinsen Liège (nedan kallat provinsrådet) om inträde i detta samfund för att utöva arkitektyrket som egen företagare. Han nekades inträde den 29 april 1993 på den grunden att hans utbildningsbevis inte motsvarade ett sådant utbildningsbevis som utfärdats av en arkitekturinstitution i den mening som avses i artikel 11 a fjärde strecksatsen i direktiv 85/384 och att det därför inte omfattades av den artikeln. 9 Sedan Nicolas Dreessen överklagat detta beslut vid Conseil d'appel d'expression française de l'ordre des architectes (arkitektsamfundets franskspråkiga överklagandenämnd, nedan kallad Conseil d'appel) inkom den senare till domstolen med en begäran om förhandsavgörande. io I dom av den 9 augusti 1994 i mål C-447/93, Dreessen (REG 1994, s. I -4087), uttalade domstolen att ett utbildningsbevis som utfärdats år 1966 av institutionen Allgemeiner Hochbau vid Staatliche Ingenieurschule für Bauwesen Aachen inte kunde likställas med de i artikel Ila fjärde strecksatsen i direktiv 85/384 angivna examensbevisen. I -681

6 DOM AV DEN MÅL C-31/00 11 På grundval av denna dom avslog Conseil d'appel genom beslut av den 15 februari 1995 Nicolas Dreessens talan. Dennes överklagande ogillades av Cour de cassation genom dom av den 25 november Den 25 oktober 1997 ingav Nicolas Dreessen en ny ansökan till provinsrådet om inträde i arkitektsamfundet, varvid han i huvudsak gjorde gällande att det berodde på ett misstag från de tyska myndigheternas sida att hans utbildningsbevis inte förekom i den förteckning som avses i artikel 11 ai direktiv 85/384 och att det i enlighet med domen av den 7 maj 1991 i mål C-340/89, Vlassopoulou (REG 1991, s. I-2357) borde ha gjorts en jämförande undersökning av de utbildningar han fullgjort. 13 Denna nya ansökan avslogs av provinsrådet genom beslut av den 5 februari 1998 på den grunden att det inte behövde vare sig ta hänsyn till Nicolas Dreessens kunskaper och kvalifikationer eller bedöma dessa och att ansökan, med hänsyn till att den redan ingivits och avslagits, borde avvisas såsom varande avgjord. Med ändring av detta beslut förordnade Conseil d'appel den 16 juni 1999 om att Nicolas Dreessen skulle få inträde i arkitektsamfundet i provinsen Liège, varvid Conseil d'appel konstaterade att han innehade de kvalifikationer och kunskaper som krävdes enligt den belgiska lagstiftningen. 1 4 Conseil national väckte en kassationstalan under åberopande av att när ett direktiv som med stöd av artikel 47.1 EG antagits för att fastställa villkoren för ömsesidigt erkännande av de utbildningsbevis som krävs för att få tillträde till ett yrke, måste medlemsstaters behöriga myndigheter som fått in en ansökan om tillstånd att få utöva detta yrke, inskränka sig till att undersöka om de i direktivet angivna villkoren är uppfyllda. Om dessa villkor inte är uppfyllda får myndigheterna inte jämföra sökandens kvalifikationer och kunskaper med de kvalifikationer och kunskaper som krävs enligt de nationella bestämmelser som reglerar tillträdet till yrket, något som Conseil d'appel, enligt Conseil national, felaktigt gjort med stöd av artikel 43 EG. I-682

7 15 Cour de cassation, som ansåg att det förelåg tvivel i fråga om den riktiga tolkningen av den inom detta område tillämpliga gemenskapsrätten, beslutade att förklara målet vilande och att hänskjuta följande fråga till domstolen för förhandsavgörande: "Innebär artiklarna 5 [i EG-fördraget (nu artikel 10 EG)] och 52 [i fördraget (nu artikel 43 EG i ändrad lydelse)] att en medlemsstat, till vars behöriga myndighet en gemenskapsmedborgare med utbildningsbevis som erhållits i en annan medlemsstat har gett in en begäran om tillstånd att utöva ett yrke för vilket det enligt nationell lagstiftning krävs ett utbildningsbevis eller en viss yrkeskvalifikation, är skyldig att beakta det utbildningsbevis som åberopas av sökanden och därvid göra en jämförelse mellan den kompetens och de kvalifikationer som intygas genom detta utbildningsbevis och den kompetens och de kvalifikationer som krävs enligt nationella regler, även när det för yrket i fråga föreligger ett direktiv antaget av rådet med stöd av artikel 57.1 och 57.2 i [EG-]fördraget [nu artikel 47.1 och 47.2 EG i ändrad lydelse] som beträffande studier som påbörjats eller fullföljts under en övergångsperiod innehåller en uttömmande uppräkning av de i olika medlemsstater utfärdade examens- och utbildningsbevis som skall ge rätt att utöva yrket i fråga i andra medlemsstater, när sökanden omfattas av detta övergångssystem och när det examensbevis som åberopats av honom inte finns med i denna uttömmande uppräkning?" Tolkningsfrågan Till domstolen ingivna yttranden 16 Conseil national och den italienska regeringen har anfört att tolkningsfrågan måste besvaras nekande. Eftersom Nicolas Dreessens utbildningsbevis inte finns angivet i artikel 11 i direktiv 85/384 kan det enligt dem nämligen inte erkännas i en annan medlemsstat och det finns därför ingen anledning att göra en jämförelse mellan å ena sidan den kompetens och de kvalifikationer som intygas genom I-683

8 DOM AV DEN MÅL C-31/00 utbildningsbeviset och å andra sidan den kompetens och de kvalifikationer som krävs enligt nationella bestämmelser. 17 De har tillagt att skyldigheten att göra en sådan jämförelse, i enlighet med vad som uttalats i domen i det ovannämnda målet Vlassopoulou, endast gäller yrken för vilka det inte antagits något direktiv om ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis. Conseil national har gått längre och anfört att när, såsom är fallet i målet vid den nationella domstolen, ett sådant direktiv föreligger bör de nationella myndigheterna inskränka sig till att avgöra om de i direktivet angivna villkoren är uppfyllda. 18 Nicolas Dreessen anser att artikel 47 EG endast har till syfte att samordna det ömsesidiga erkännandet av de kvalifikationer som krävs för att utöva vissa yrken men att den inte ersätter den grundläggande etableringsfrihet som i artikel 43 EG föreskrivs med avseende på samtliga yrken, oavsett art. 19 Kommissionen har också gjort gällande att direktiv 85/384, även om det innehåller en uttömmande förteckning över de utbildningsbevis inom arkitekturområdet som är föremål för automatiskt erkännande, inte hindrar att principerna i domen i det ovannämnda målet Vlassopoulou kan tillämpas på de utbildningsbevis som inte omfattas av direktivets tillämpningsområde. Domstolens bedömning 20 Av domen i det ovannämnda målet Dreessen framgår att Nicolas Dreessens utbildningsbevis för ingenjörer inte uppfyller villkoren för att likställas med de i artikel 11 a fjärde strecksatsen i direktiv 85/384 angivna examensbevisen. Detta I - 684

9 utbildningsbevis omfattas följaktligen inte av ordningen för automatiskt erkännande av utbildningsbevis i arkitektur som avses i artikel 10 i detta direktiv. 21 Det kan dock påpekas att domstolen i domen i det ovannämnda målet Dreessen, på grund av själva ordalydelsen i den begäran om förhandsavgörande som gav upphov till den domen och som endast avsåg tolkningen av artikel 11 i direktiv 85/384, inte uttalade sig i frågan om ett eventuellt erkännande av Nicolas Dreessens kvalifikationer mot bakgrund av den tolkning som den gjorde av artikel 43 EG i domen i det ovannämnda målet Vlassopoulou. 22 Däremot är det just denna fråga som avses i begäran om förhandsavgörande i förevarande mål. 23 Förevarande begäran om förhandsavgörande syftar alltså inte till att få klarhet i om de nationella myndigheterna i målet vid den nationella domstolen är skyldiga att erkänna Nicolas Dreessens utbildningsbevis såsom likvärdigt med de i direktiv 85/384 angivna utbildningsbevisen inom arkitekturområdet, utan till att få klarhet i om dessa myndigheter är skyldiga att utreda om Nicolas Dreessens yrkeskvalifikationer och yrkeserfarenhet helt eller delvis svarar mot kraven och villkoren för tillträde till arkitektyrket i Belgien, för att i förekommande fall tillerkänna honom en rätt att utöva detta yrke i den staten. 24 I detta hänseende kan det erinras om att myndigheterna i en medlemsstat, som har att ta ställning till en gemenskapsmedborgares ansökan om tillstånd att utöva ett yrke som, enligt den nationella lagstiftningen, för tillträde förutsätter innehav av ett utbildningsbevis eller yrkeskvalifikationer, eller praktisk erfarenhet, skall beakta samtliga de utbildningsbevis, examensbevis och andra behörighetsbevis, liksom den relevanta erfarenhet som sökanden har förvärvat, genom att göra en jämförelse mellan å ena sidan den kompetens som intygas genom dessa behörighetsbevis och denna erfarenhet och å andra sidan de kunskaper och kvalifikationer som krävs enligt den nationella lagstiftningen (se särskilt domen i I - 685

10 DOM AV DEN MÅL C-31/00 det ovannämnda målet Vlassopoulou, punkterna 16, 19 och 20, dom av den 9 februari 1994 i mål C-319/92, Haim, REG 1994, s. I-425, punkterna 27 och 28, och av den 14 september 2000 i mål C-238/98, Hocsman, REG 2000, s. I-6623, punkt 23). 25 Domstolen har betonat att denna rättspraxis endast ger uttryck för en princip som följer av fördragets grundläggande friheter och att denna princip inte kan förlora en del av sin rättsliga betydelse på grund av att direktiv om ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis antagits (domen i det ovannämnda målet Hocsman, punkterna 24 och 31). 26 Som framgår av artikel 47.1 EG har nämligen sådana direktiv som målsättning att underlätta det ömsesidiga erkännandet av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis genom att fastställa gemensamma regler och kriterier som i möjligaste mån medför att dessa utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis automatiskt erkänns. Sådana direktiv har däremot inte till syfte och kan inte medföra att erkännandet av sådana utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis i situationer som inte omfattas av dessa direktiv försvåras. 27 Härav följer att medlemsstaterna måste iaktta sina skyldigheter i fråga om det ömsesidiga erkännandet av yrkeskvalifikationer, såsom dessa skyldigheter skall förstås enligt domstolens tolkning av artiklarna 43 EG och 47 EG (se särskilt domarna i de ovannämnda målen Vlassopoulou, Haim och Hocsman), när de har att ta ställning till en ansökan om tillstånd att utöva ett yrke som, enligt den nationella lagstiftningen, för tillträde förutsätter innehav av ett utbildningsbevis eller yrkeskvalifikationer, eller praktisk erfarenhet, när gemenskapsmedborgarens utbildningsbevis inte är föremål för automatiskt erkännande enligt ett direktiv om ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis, även om ett sådant direktiv antagits inom det berörda yrkesområdet. 28 I detta hänseende är det utan betydelse att vederbörande, trots att han innehar ett utbildningsbevis inom ett område där ett direktiv om ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis antagits, inte kan åberopa den mekanism för automatiskt I-686

11 erkännande som föreskrivs i detta direktiv på grund av att hans utbildningsbevis utfärdats i tredje land (vilket är fallet i det ovannämnda målet Hocsman) eller på grund av att villkoren för tillämpning av denna mekanism av andra skäl inte är uppfyllda (vilket är fallet i det ovannämnda målet Dreessen och i förevarande mål). 29 Vikten av att i situationer som inte omfattas av ett direktiv om ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis iaktta de principer som fastslagits i domen i det ovannämnda målet Vlassopoulou och i den rättspraxis som den givit upphov till betonas av den omständigheten att det kan bero på ett misstag att ett utbildningsbevis av den typ som är aktuell inte förekommer bland de behörighetsbevis som avses i direktivet. Utan att det är nödvändigt för domstolen att uttala sig i denna fråga kan det nämnas att kommissionen har påpekat att det beror på ett misstag att den typ av utbildningsbevis som Nicolas Dreessen innehar inte finns upptagen i förteckningen i artikel 11 i direktiv 85/ Mot bakgrund av ovannämnda överväganden synes det inte vara nödvändigt att tolka artikel 10 EG. För att ge ett användbart svar till den nationella domstolen är det nämligen tillräckligt att tolka artikel 43 EG. 31 Tolkningsfrågan skall alltså besvaras på det sättet att artikel 43 EG skall tolkas så, att de behöriga myndigheterna i en medlemsstat, som har att ta ställning till en gemenskapsmedborgares ansökan om tillstånd att utöva ett yrke som, enligt den nationella lagstiftningen, för tillträde förutsätter innehav av ett utbildningsbevis eller yrkeskvalifikationer, eller praktisk erfarenhet, skall beakta de utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis liksom den relevanta erfarenhet som sökanden har förvärvat, och därvid göra en jämförelse mellan å ena sidan den kompetens som intygas genom dessa behörighetsbevis och denna erfarenhet och å andra sidan de kunskaper och kvalifikationer som krävs enligt den nationella lagstiftningen, även när ett direktiv om ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis antagits för det berörda yrket men tillämpningen av detta direktiv inte leder till ett automatiskt erkännande av sökandens behörighetsbevis. I-687

12 DOM AV DEN MÅL C-31/00 Rättegångskostnader 32 De kostnader som har förorsakats den franska och den italienska regeringen samt kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (femte avdelningen) angående den fråga som genom beslut av den 21 januari 2000 har ställts av Cour de cassation följande dom: Artikel 43 EG skall tolkas så, att de behöriga myndigheterna i en medlemsstat, som har att ta ställning till en gemenskapsmedborgares ansökan om tillstånd att utöva ett yrke som, enligt den nationella lagstiftningen, för tillträde förutsätter innehav av ett utbildningsbevis eller yrkeskvalifikationer, eller praktisk erfarenhet, skall beakta de utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis liksom I-688

13 den relevanta erfarenhet som sökanden har förvärvat, och därvid göra en jämförelse mellan å ena sidan den kompetens som intygas genom dessa behörighetsbevis och denna erfarenhet och å andra sidan de kunskaper och kvalifikationer som krävs enligt den nationella lagstiftningen, även när ett direktiv om ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis antagits för det berörda yrket men tillämpningen av detta direktiv inte leder till ett automatiskt erkännande av sökandens behörighetsbevis. Jann von Bahr Edward La Pergola Timmermans Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 22 januari R. Grass Justitiesekreterare P. Jann Ordförande på femte avdelningen I-689