Detta kapitel omfattar inte ädelstenar och halvädelstenar enligt 71 kap.

Femte avdelningen Mineraliska produkter 25 kap. Salt; svavel; jord och sten; gips; kalk och cement Allmänna anvisningar Enligt anm. 1 omfattar detta kapitel om inte annat föreskrivs endast mineraliska produkter som föreligger i obearbetat skick eller som har tvättats (även med kemikalier för att avlägsna föroreningar men utan att förändra produktens struktur), krossats, malts, pulveriserats, sållats, siktats, anrikats genom flotation, magnetisk separering eller genom andra mekaniska eller fysikaliska processer (med undantag av kristallisation). Produkterna enligt detta kapitel kan också värmebehandlas för att avlägsna fukt eller föroreningar eller av andra skäl under förutsättning att värmebehandlingen inte förändrar produkternas kemiska eller kristallina struktur. Andra värmebehandlingar däremot (t.ex. rostning, smältning eller sönderdelning) är inte tillåtna såvida det inte särskilt framgår av rubriktexten. Sålunda är t.ex. värmebehandling som skulle kunna medföra en förändring i den kemiska eller kristallina strukturen tillåten för produkter enligt nr 2513 och 2517 på grund av att deras rubriktexter uttryckligen anger värmebehandling. Produkterna enligt detta kapitel får innehålla tillsats av damningshindrande medel, under förutsättning att tillsatsen inte gör produkten mera lämpad för speciell användning än för allmänt bruk. Mineral som har bearbetats på annat sätt (t.ex. renats genom omkristallisation, erhållits genom blandning av mineral som omfattas av samma eller olika tulltaxenummer i detta kapitel eller som har formats till artiklar genom mejsling, snidning e.d.) förs i allmänhet till senare kapitel (t.ex. 28 eller 68 kap.). Vissa av tulltaxenumren i kapitlet bildar emellertid undantag från ovanstående allmänna regel, därför att de: 1. omfattar varor som på grund av sin natur måste ha undergått en bearbetning som inte är omnämnd i anm. 1 till detta kapitel. Som exempel kan nämnas ren natriumklorid (nr 2501), vissa former av raffinerat svavel (nr 2503), chamotte (nr 2508), bränd gips (nr 2520), osläckt kalk (nr 2522) och hydraulisk cement (nr 2523); 2. anger bearbetningar som är tillåtna i respektive fall utöver de som är tillåtna enligt anm. 1 till detta kapitel. Som exempel kan nämnas att witherit (nr 2511), kiseldioxidhaltiga fossilmjöl och liknande kiseldioxidhaltiga jordarter (nr 2512) och dolomit (nr 2518) får vara brända; magnesit och magnesia (nr 2519) får vara smälta eller brända [dödbränd (sintrad) eller kaustik bränd magnesia]. Till dödbränd (sintrad) magnesia får andra oxider (t.ex. järnoxid, kromoxid) ha tillsatts för att underlätta sintringen. Vidare får stenarter enligt nr 2506, 2514, 2515, 2516, 2518 och 2526 vara grovhuggna eller enkelt sönderdelade, genom sågning eller på annat sätt, till block eller plattor av kvadratisk eller rektangulär form. I de fall då produkter kan klassificeras både enligt nr 2517 och enligt något annat tulltaxenummer i detta kapitel skall de klassificeras enligt nr 2517. Detta kapitel omfattar inte ädelstenar och halvädelstenar enligt 71 kap. 2501 Salt (inbegripet bordsalt och denaturerat salt) och ren natriumklorid, även i vattenlösning och även med tillsats av klumpförebyggande medel eller flytmedel; havsvatten Detta nummer omfattar natriumklorid, vanligtvis kallat salt. Salt används för matlagningsändamål (koksalt, bordsalt) men har också många andra användningsområden och får om så behövs denatureras för att göra det otjänligt för livsmedelsändamål. Detta nummer omfattar bl.a.: A. salt från gruvor: som antingen har brutits i fast form (bergsalt, stensalt), 25:1

eller som har utvunnits genom urlakning (vatten pressas in i saltlager och kommer sedan upp till ytan som mättad saltlösning); B. salt som har erhållits genom indunstning: havssalt erhålls genom att havsvatten indunstas av solen; raffinerat salt erhålls genom indunstning av mättad saltlösning; C. havsvatten, saltlake och andra saltlösningar. Detta nummer omfattar också: 1. salt (t.ex. bordsalt) som har försatts med små mängder jodid, fosfat eller andra tillsatser eller behandlats för att det skall hålla sig torrt; 2. salt som har försatts med klumpförebyggande medel (anti-caking agents) eller ämnen som gör saltet friflytande (free-flowing agents); 3. salt som har denaturerats, oavsett sättet; 4. natriumkloridåterstoder, exempelvis återstoder från kemiska processer (t.ex. elektrolys) eller biprodukter som har erhållits vid behandling av vissa malmer. Detta nummer omfattar inte: a) salt med tillsats av smakämnen, t.ex. sellerisalt (nr 2103); b) lösningar av natriumklorid, inbegripet havsvatten, i ampuller och natriumklorid som på annat sätt föreligger som medikamenter (kapitel 30), samt lösningar av natriumklorid för hygieniskt bruk förpackade i detaljhandelsförpackning, andra än medicinska eller farmaceutiska, även sterila (nr 3307); c) odlade natriumkloridkristaller (andra än optiska element) vägande minst 2,5 gram per styck (nr 3824); d) optiska element av natriumklorid (nr 9001). 2502 Svavelkis och andra naturliga järnsulfider, orostade Detta nummer omfattar orostad svavelkis (pyrit) och andra orostade järnsulfider, även kopparhaltiga. Nämnda mineral är gråa eller gulaktiga och metallglänsande, sedan gångarten har avlägsnats. I pulverform har de vanligen gråaktig färg. Orostade naturliga järnsulfider används huvudsakligen för utvinning av svavel. Ur vissa kopparhaltiga sådana erhålls koppar som biprodukt. Numret omfattar inte rostade naturliga järnsulfider (nr 2601). Nr 2502 omfattar inte heller: a) kopparkis (chalkopyrit) (kopparjärnsulfid) (nr 2603); b) markasit (halvädelsten) (nr 7103). 2503 Svavel av alla slag, annat än sublimerat svavel, fällt svavel och kolloidalt svavel Detta nummer omfattar bl.a.: 1. direkt brutet mineraliskt svavel, även anrikat genom mekaniska processer för att avlägsna en del av gångarterna; 2. oraffinerat svavel som har utvunnits ur mineraliskt svavel genom smältning. Denna process kan antingen utföras i svavelmilor (calcaroni), ugnar (Gill-ugnar) etc. eller i själva svavellagret genom att överhettad ånga genom rör leds ner i ett borrhål (Frasch-processen); 3. oraffinerat svavel som har erhållits genom rostning av svavelkis och andra naturliga järnsulfider eller genom behandling av andra svavelhaltiga mineral; 4. oraffinerat svavel som har erhållits som biprodukt vid rening av lysgas, vid tvättning av svavelhaltiga ugnsgaser, från sur naturgas och vid raffinering av sura råa mineraloljor etc. Dessa slag av svavel, ofta benämnda "renat" eller "fällt" svavel, får inte förväxlas med det fällda svavel som är omnämnt i anv. till nr 2802; (Det oraffinerade svavel som har omnämnts i punkterna 2 4 här ovan är ibland tämligen rent. Detta är särskilt fallet med svavel som har erhållits genom Frasch-processen. Sådant svavel innehåller så små mängder föroreningar att det nästan aldrig raffineras. Det föreligger vanligen i form av oregelbundna klumpar eller som fint pulver.) 25:2

5. raffinerat svavel som har erhållits genom hastig destillation av råsvavel och kondensering av detsamma till flytande tillstånd. Det så erhållna svavlet kan gjutas till stänger eller kakor eller, efter avsvalning till fast form, krossas; 6. finpulveriserat svavel (orent eller raffinerat), som har erhållits genom malning och efterföljande siktning, antingen på mekanisk väg eller genom ett sugningsförfarande. Dessa produkter kallas på engelska "sieved sulphur" (siktat svavel), "winnowed sulphur" (vindsiktat svavel), "atomised sulphur" (ytterst finmalet svavel) etc., alltefter den process som har använts eller efter finleken; 7. svavel som har erhållits genom att svavelångor avkyls hastigt utan att passera vätskefasen ("sulphur μ"). Detta svavel är olösligt, särskilt i koldisulfid (kolsvavla). De olika typer av svavel som klassificeras enligt detta nummer används inom den kemiska industrin (framställning av talrika svavelföreningar, svavelfärgämnen etc.), för vulkning av gummi, som svampbekämpningsmedel vid vinodling, för tillverkning av tändstickor och s.k. rökgubbar samt för framställning av svaveldioxid i blekerier, etc. Numret omfattar inte sublimerat eller fällt svavel samt kolloidalt svavel (nr 2802). Svavel som föreligger i former eller förpackningar för försäljning i detaljhandeln som svampbekämpningsmedel etc. klassificeras enligt nr 3808. 2504 Naturlig grafit 2504.10 - I pulver eller flingor 2504.90 - Annan Naturlig grafit (plumbago, black lead) är en form av kol som kännetecknas av sin glans och sin egenskap att färga av sig på papper (används därför i blyertspennor). Dess densitet varierar efter renhetsgraden mellan 1,9 och 2,26; kolhalten i de renaste kvaliteterna ligger mellan 90 och 96 %, men de billigare kvaliteterna innehåller endast 40 80 % kol. Detta nummer omfattar också sådan naturlig grafit som har värmebehandlats endast för att avlägsna föroreningar. Förutom i blyertspennor används naturlig grafit också som polermedel, för framställning av deglar och andra eldfasta varor samt av ugnselektroder och annan elektrisk materiel. Enligt detta nummer klassificeras inte konstgjord grafit (liknar i hög grad den naturliga men har högre renhetsgrad och lägre densitet), kolloidal eller halvkolloidal (semikolloidal) grafit samt preparat på basis av grafit, i pastaform eller i form av block, plattor eller andra halvfabrikat (nr 3801). Nr 2504 omfattar inte heller artiklar av naturlig grafit (vanligen nr 6815, 6902, 6903, eller 8545). 2505 Naturlig sand av alla slag, även färgad, annan än metallhaltig sand enligt kapitel 26 2505.10 - Kvartssand 2505.90 - Annan Med undantag av metallhaltig sand, som är användbar för utvinning i kommersiell skala av metaller (26 kap.), omfattar detta nummer all naturlig sand från hav, insjöar, floder och sandtag (dvs. sand i form av mer eller mindre fina partiklar som har bildats genom naturlig förvittring av mineral) men inte sand och stenmjöl som har erhållits på konstgjord väg, t.ex. genom krossning (klassificeras enligt nr 2517 eller enligt samma nummer som respektive stenart). Detta nummer omfattar bl.a: 1. kvartssand, vilken används inom byggnadstekniken, inom glasindustrin, som rengöringsmedel för metaller, etc.; 2. lerhaltig sand, inbegripet kaolinhaltig sand, som huvudsakligen används för tillverkning av gjutformar och eldfasta produkter; 3. fältspatsand, som används inom den keramiska industrin. 25:3

Naturlig sand klassificeras enligt detta nummer även när den har värmebehandlats endast för att avlägsna föroreningar. Å andra sidan omfattar detta nummer inte guld- eller platinahaltig sand, zirkon-, rutiloch ilmenitsand och inte heller monazitsand, vilken klassificeras som toriummalm. Dessa produkter förs till 26 kap. Detta nummer omfattar inte heller bituminös sand (nr 2714). 2506 Kvarts (annan än naturlig sand); kvartsit, även grovhuggen eller enkelt sönderdelad, genom sågning eller på annat sätt, till block eller plattor av kvadratisk eller rektangulär form 2506.10 - Kvarts 2506.20 - Kvartsit Kvarts är den naturligt förekommande kristalliniska formen av kiseldioxid. Kvarts klassificeras enligt detta nummer endast om den uppfyller båda de följande villkoren: a) Den måste föreligga i obearbetat skick eller får endast ha undergått sådan bearbetning som är tillåten enligt anm. 1 till detta kapitel. Värmebehandling som är avsedd att underlätta krossning av varan är att anse som en enligt anm. 1 tillåten bearbetning. b) Den får inte vara av sådant slag och sådan beskaffenhet att den kan användas för framställning av smycken (t.ex. bergkristall, rökkvarts, ametist och rosakvarts). Sådan kvarts klassificeras enligt nr 7103 även om den är avsedd för tekniskt bruk, t.ex. som piezoelektrisk kvarts eller för tillverkning av verktygsdelar. Kvartsit är namnet på på en mycket hård, kompakt bergart vilken består av kvartskorn som är agglomererade med kiseldioxidhaltigt bindemedel. Kvartsit klassificeras enligt detta nummer när den är obearbetad eller endast har undergått sådan bearbetning som är tillåten enligt anm. 1 till detta kapitel eller när den är grovhuggen eller enkelt sönderdelad, genom sågning eller på annat sätt, till block eller plattor av kvadratisk eller rektangulär form. Det bör emellertid observeras att kvartsit som är tillformad så att den är igenkännlig som gatsten, kantsten eller trottoarsten inte omfattas av detta nummer utan förs till nr 6801, även om den enbart är tillformad eller behandlad på de sätt som anges i rubriktexten. Detta nummer omfattar inte heller: a) naturlig kvartssand (nr 2505); b) flinta och andra produkter enligt nr 2517; c) optiska element av kvarts (nr 9001). 2507 Kaolin och andra kaolinartade leror, även brända Detta nummer omfattar kaolin och andra kaolinartade leror, i vilka huvudbeståndsdelen utgörs av kaolinmineral, såsom kaolinit, dickit, nakrit, anauxit och halloysit. Dessa leror klassificeras enligt detta nummer även när de är brända. Kaolin, även benämnt porslinslera, är en högvärdig, vit eller nästan vit lera som används inom porslins- och pappersindustierna. Kaolinhaltig sand omfattas inte av detta nummer (nr 2505). 2508 Annan lera (med undantag av expanderade leror enligt nr 6806), andalusit, cyanit och sillimanit, även brända; mullit; chamotte och dinas (+) 2508.10 - Bentonit 2508.30 - Eldfast lera 2508.40 - Annan lera 2508.50 - Andalusit, cyanit och sillimanit 2508.60 - Mullit 2508.70 - Chamotte och dinas 25:4

Detta nummer omfattar alla naturliga lersubstanser (andra än kaolin och andra kaolinartade leror enligt nr 2507) som består av sedimentära jord- eller bergarter på basis av aluminiumsilikat. De karakteristiska egenskaperna hos dessa produkter är formbarhet, förmåga att hårdna vid bränning samt motståndskraft mot värme. På grund av dessa egenskaper används lerorna som råmaterial inom keramikindustrin (murtegel, byggnadsplattor, porslin, stengods, eldfast tegel och annat eldfast gods etc.). Vanlig lera används också för jordförbättring. Nämnda produkter klassificeras enligt detta nummer även om de har värmebehandlats i syfte att framställa absorberande leror genom att avlägsna en del eller det mesta av i produkterna bundet vatten och likaledes när de är brända i full utsträckning. Förutom vanlig lera omfattar detta nummer även följande speciella produkter: 1. bentonit, en lera som härrör från vulkanisk aska. Den används huvudsakligen som ingrediens i formsand, för filtrering och avfärgning vid oljerening samt för avfettning av textilvaror; 2. valklera (fullerjord, blekjord), en naturlig jordart med stor absorptionsförmåga, som huvudsakligen består av attapulgit. Den används för avfärgning av oljor och för avfettning av textilvaror; 3. andalusit, cyanit (disten) och sillimanit, vilka utgör naturliga vattenfria aluminiumsilikater och vilka används för framställning av eldfasta produkter; 4. mullit, som erhålls genom värmebehandling av sillimanit, cyanit eller andalusit eller genom att smälta en blandning av kiseldioxid eller lera med aluminiumoxid i elektrisk ugn. Den används för framställning av högeldfasta produkter; 5. chamotte, som erhålls antingen genom krossning av eldfast tegel eller genom krossning av en bränd blandning av lera och annat eldfast material; 6. dinas, ett eldfast material som består av en kvartshaltig ordart innehållande lera eller som kan erhållas genom att blanda lera med malen kvarts eller kvartssand. Detta nummer omfattar inte: a) leror som utgör jordpigment enligt nr 2530; b) aktiverad lera (nr 3802); c) specialpreparat för framställning av vissa keramiska produkter (nr 3824); d) expanderade leror (används som tillsatsmedel i lättbetong eller för värmeisolering), även om de har erhållits enbart genom bränning av naturlig lera (nr 6806). Förklarande anmärkningar till undernummer HS-nr 2508.10 HS-nr 2508.10 omfattar bl.a. natriumbentoniter (svällande bentoniter) och kalciumbentoniter (icke svällande bentoniter). HS-nr 2508.30 HS-nr 2508.30 omfattar inte leror som huvudsakligen består av kaolin, av vilka några är eldfasta. Sådana leror klassificeras enligt nr 2507. 2509 Krita Krita är en naturligt förekommande form av kalciumkarbonat, som består huvudsakligen av skal från mikroorganismer som har levat i vatten. Detta nummer omfattar inte: a) fosfatkrita (nr 2510); b) talk (inbegripet steatit), som ibland benämns fransk, venetiansk eller spansk krita (nr 2526); c) pulveriserad krita som är beredd till tandrengöringsmedel (nr 3306); d) metallpolermedel och liknande preparat enligt nr 3405; e) kalciumkarbonat i pulverform, vars partiklar är överdragna med en vattenavstötande hinna av fettsyror (t.ex. stearinsyra) (nr 3824); f) biljardkrita (nr 9504); g) skriv- och ritkrita samt skräddarkrita (nr 9609). 25:5

2510 Naturliga kalciumfosfater, naturliga aluminiumkalciumfosfater och fosfatkrita 2510.10 - Omalen 2510.20 - Malen Detta nummer omfattar endast apatit och andra naturliga kalciumfosfater (trikalciumfosfater, fosforiter), naturliga aluminiumkalciumfosfater och fosfatkrita (krita med naturlig inblandning av kalciumfosfat). Dessa produkter klassificeras enligt detta nummer även om de är malda för användning som gödselmedel eller om de har värmebehandlats endast för att avlägsna föroreningar. Numret omfattar emellertid inte produkter som är brända eller värmebehandlade av annan anledning än att avlägsna föroreningar (nr 3103 eller 3105). 2511 Naturligt bariumsulfat (tungspat); naturligt bariumkarbonat (witherit), även bränt, dock inte bariumoxid enligt nr 2816 2511.10 - Naturligt bariumsulfat (tungspat) 2511.20 - Naturligt bariumkarbonat (witherit) Detta nummer omfattar endast naturligt bariumsulfat (tungspat, baryt) och naturligt bariumkarbonat (witherit). Numret omfattar inte bariumsulfat och bariumkarbonat som är renade eller som är framställda på kemisk väg (nr 2833 resp. 2836.) Bränd witherit, som huvudsakligen består av oren bariumoxid, klassificeras enligt nr 2511. Detta nummer omfattar inte renad bariumoxid (nr 2816). 2512 Kiseldioxidhaltiga fossilmjöl (t.ex. kiselgur, trippel och diatomit) och liknande kiseldioxidhaltiga jordarter, även brända, med en skrymdensitet av högst 1 Produkterna enligt detta nummer utgör kiseldioxidhaltiga jordarter som består av små fossila organismer (diatomacéer etc.) och är mycket lätta. Med varornas skrymdensitet, vilken inte får överstiga 1, förstås deras vikt i kg per dm 3 i föreliggande, icke sammanpressat skick. De viktigaste kiseldioxidhaltiga jordarterna är kiselgur, trippel, diatomit och moler. Fastän vissa jordarter som klassificeras enligt detta nummer benämns trippel, får de inte förväxlas med den verkliga trippeln ("rotten stone") vilken, eftersom den har bildats vid förvittring av vissa bergarter, inte innehåller diatomacéer. Sistnämnda produkt, vilken används som ett mjukt polermedel, klassificeras enligt nr 2513. De olika jordarterna enligt detta nummer kallas ibland felaktigt infusoriejord. De flesta av dessa jordarter används för framställning av värme-, köld- eller ljudisolerande varor enligt nr 6806 eller 6901. Sålunda klassificeras sågade block av diatomit enligt nr 6806 om de är obrända och enligt 6901 om de är brända. Vissa produkter enligt detta nummer används som slip- och polerpulver. Detta nummer omfattar inte aktiverad diatomit, t.ex diatomit som har bränts tillsammans med sintringsmedel, såsom natriumklorid eller natriumkarbonat (nr 3802). Däremot klassificeras diatomit som har bränts (utan tillsats av andra ämnen) för att avlägsna föroreningar eller av samma anledning tvättats med syra utan att dess struktur har förändrats enligt nr 2512. 2513 Pimsten; smärgel; naturlig korund, naturlig granat och andra naturliga slipmedel, även värmebehandlade 2513.10 - Pimsten 2513.20 - Smärgel, naturlig korund, naturlig granat och andra naturliga slipmedel 25:6

Pimsten är en mycket porös vulkanisk stenart. Den är för känseln sträv, mycket lätt, vanligen vitaktig eller grå till färgen men ibland brun eller röd. Detta nummer omfattar även krossad pimsten. Smärgel är en tät bergart, som är uppbyggd av små hårda aluminiumoxidkristaller i blandning med järnoxid och glimmerpartiklar. Den föreligger ofta i form av block och används efter en enkel krossning som slipmedel. Krossad smärgel är ett smutsbrunt pulver med inblandning av enstaka glittrande korn. Den ingående järnoxiden attraheras av en magnet. Naturlig korund består också till största delen av aluminiumoxid, men till skillnad från smärgel föreligger den ofta förpackad i säckar, mer eller mindre finfördelad. Malen eller krossad korund består huvudsakligen av små vita korn med inblandning av enstaka svarta eller gula partiklar. Naturlig korund klassificeras enligt detta nummer även om den har värmebehandlats. Bland andra naturliga slipmedel kan nämnas den trippel som går under benämningen "rotten-stone", en askgrå produkt som används som ett mjukt slipmedel och för polering, samt granat (även i stoft- eller pulverform), annan än sådan enligt 71 kap. Här avsedda naturliga slipmedel klassificeras enligt detta nummer även om de har värmebehandlats. Som exempel kan nämnas att naturlig granat efter sortering ibland värmebehandlas i syfte att öka dess kapillaritet och hårdhet. Detta nummer omfattar inte: a) slipmedel som är omnämnda i andra nummer i detta kapitel; b) ädelstenar och halvädelstenar (t.ex. rubin, safir) enligt nr 7103; c) konstgjorda slipmedel, t.ex. konstgjord korund (nr 2818), kiselkarbid (nr 2849) och syntetiska ädelstenar eller halvädelstenar (nr 7104); d) stoft och pulver av naturliga eller syntetiska ädelstenar eller halvädelstenar (nr 7105). 2514 Skiffer, även grovhuggen eller enkelt sönderdelad, genom sågning eller på annat sätt, till block eller plattor av kvadratisk eller rektangulär form Skiffer har egenskapen att lätt kunna klyvas i tunna skivor. Den är vanligen blågrå, men ibland svart eller med en dragning åt violett. Detta nummer omfattar obearbetad skiffer samt skiffer som är grovhuggen eller enkelt sönderdelad, genom sågning eller på annat sätt (t.ex. med s.k. linsåg), till block eller plattor av kvadratisk eller rektangulär form. Skifferpulver och skifferavfall klassificeras också enligt detta nummer. Numret omfattar däremot inte mosaikbitar o.d. enligt nr 6802 eller följande varor vilka skall klassificeras enligt nr 6803: a) block, skivor och plattor som har undergått vidare bearbetning än vad som sagts ovan, t.ex. huggning eller sågning till annan form än kvadratisk eller rektangulär, slipning, polering, avfasning eller annan bearbetning; b) tak- och väggplattor, även om de har tillformats eller bearbetats på de sätt som framgår av numrets lydelse; c) varor av agglomererad skiffer. Numret omfattar inte heller skrivtavlor av skiffer, med eller utan ram (nr 9610), samt grifflar (nr 9609). 2515 Marmor, travertin, så kallad belgisk granit och annan monument- eller byggnadskalksten med en skrymdensitet av minst 2,5 samt alabaster, även grovhuggna eller enkelt sönderdelade, genom sågning eller på annat sätt, till block eller plattor av kvadratisk eller rektangulär form (+) - Marmor och travertin: 2515.11 - - Obearbetade eller grovhuggna 2515.12 - - Enkelt sönderdelade, genom sågning eller på annat sätt, till block eller plattor av kvadratisk eller rektangulär form 25:7

2515.20 - Så kallad belgisk granit och annan monument- eller byggnadskalksten; alabaster Marmor är en hård, homogen och finkornig, ofta kristallinisk, halvgenomskinlig eller ogenomskinlig kalksten. Den har vanligen varierande färg på grund av närvaron av metalloxider (färgad eller ådrad marmor, onyxmarmor etc.), men också rent vita sorter förekommer. Kalktuff (t.ex. travertin) är en kalksten med porös struktur. Belgisk granit (flandrisk granit, "petit granit") erhålls från olika stenbrott i Belgien, främst i Ecaussines. Den är en blågrå stenart med oregelbunden, kristallinisk struktur och innehåller många fossila skal. Brottytorna är korniga och granitliknande. Detta nummer omfattar också annan liknande hård monument- eller byggnadskalksten, under förutsättning att dess skrymdensitet (dvs. vikt i kg per dm 3 ) är minst 2,5. Sådan sten med lägre skrymdensitet klassificeras enligt nr 2516. Numret omfattar också såväl egentlig alabaster (ett slags gipssten), vanligen vit och halvgenomskinlig, som kalkalabaster (kalksten), vanligen gulaktig och ådrad. Ovannämnda stenarter klassificeras enligt detta nummer endast när de är obearbetade, grovhuggna eller enkelt sönderdelade, genom sågning eller på annat sätt, till block eller plattor av kvadratisk eller rektangulär form. I form av krosskorn, skärv eller pulver klassificeras de enligt nr 2517. Block etc. som har vidare bearbetats, t.ex. bosserats, pikats, mejslats (eventuellt endast kantmejslats), sandblästrats, slipats, polerats, avfasats etc., klassificeras enligt nr 6802. Enligt sistnämnda nummer klassificeras också råämnen till varor för vidare bearbetning. Detta nummer omfattar inte heller: a) serpentin (ett magnesiumsilikat som ibland benämns marmor) (nr 2516); b) s.k. litografisk sten, ett slags kalksten som används inom tryckeritekniken (nr 2530 i obearbetat skick); c) sten som är igenkännlig som mosaikbitar eller gatsten, även om den enbart har tillformats eller bearbetats på de sätt som framgår av numrets lydelse (nr 6802 resp. 6801). Förklarande anmärkningar till undernummer HS-nr 2515.11 Med "obearbetade" varor enligt detta nummer förstås block eller plattor som endast är kluvna efter stenens naturliga klyvningsplan. Ytorna är ofta ojämna eller vågiga och bär ofta märken efter de verktyg (bräckjärn, kilar, hackor etc.) som har använts vid brytningen. Detta nummer omfattar också sten som inte är tillformad (sprängsten och skärv) och som har erhållits genom brytning i ett stenbrott med hjälp av hackor eller sprängämnen. Denna sten har ojämna, sönderbrutna ytor och oregelbundna kanter. Också denna typ av sten bär ofta märken efter brytningen (borrhål, kilmärken etc.). Icke tillformad sten används för dammbyggen och vägbyggen, till vågbrytare etc. Numret omfattar också avfall av oregelbunden form som uppstår vid brytningen eller vid efterföljande bearbetning (stenar från stenbrottet, avfall från sågning etc.), men endast om styckena är tillräckligt stora för att användas till dammar, vågbrytare etc. eller för att huggas. I annat fall klassificeras de enligt nr 2517. Med "grovhuggen" sten avses sten som är mycket grovt bearbetad efter brytningen till block eller plattor men som fortfarande har en del grova, ojämna ytor. I sådan bearbetning ingår avlägsnande av överflödiga utskjutande delar med hjälp av hammare och mejsel. Numret omfattar inte sten som är formad till kvadratiska eller rektangulära block eller plattor. HS-nr 2515.12 För att klassificeras enligt detta nummer måste block och plattor som har tillformats genom sågning förete märkbara spår efter sågningen (med linsåg eller andra sågar) på ytan. Efter omsorgsfull sågning kan dessa spår vara svåra att urskilja. I sådana fall kan man lägga ett ark tunt papper på stenen och gnugga lätt och jämnt med en blyertspenna på papperet. På detta sätt framträder ofta sågmärken även på mycket omsorgsfullt sågade eller mycket korniga ytor. Detta nummer omfattar också block och plattor med kvadratisk eller rektangulär form, vilka har tillformats på annat sätt än genom sågning, t.ex. genom bearbetning med hammare och mejsel. 25:8

2516 Granit, porfyr, basalt, sandsten och annan monument- eller byggnadssten, även grovhuggna eller enkelt sönderdelade, genom sågning eller på annat sätt, till block eller plattor av kvadratisk eller rektangulär form (+) - Granit: 2516.11 - - Obearbetad eller grovhuggen 2516.12 - - Enkelt sönderdelade, genom sågning eller på annat sätt, till block eller plattor av kvadratisk eller rektangulär form 2516.20 - Sandsten 2516.90 - Annan monument- eller byggnadssten Granit är en mycket hård, eruptiv bergart med kornigt utseende, som har bildats genom agglomerering av kvartskristaller med fältspat och glimmer. Färgen varierar (grå, grön, rosa, röd etc.) alltefter den relativa mängden av de tre nämnda beståndsdelarna och närvaron av järn- eller manganoxid. Porfyr är ett slags finkornig, något genomskinlig granit. Sandsten har sedimentärt ursprung och består av små korn av kvarts eller annan kiseldioxid, som på naturlig väg har kittats samman med kalk-eller kiseldioxidhaltiga ämnen som bindemedel. Basalt, som är svartaktig, mycket kompakt och utomordentligt hård, är också en eruptiv bergart. Detta nummer omfattar också andra hårda stenarter av vulkaniskt ursprung (t.ex. syenit, gnejs, trakyt, lava, diabas, diorit och fonolit) liksom även sådan monument- eller byggnadskalksten som inte omfattas av nr 2515 samt serpentin ("serpentine marble", ophite), vilken i egenskap av en i naturen förekommande form av magnesiumsilikat inte kan klassificeras enligt nr 2515. Stenarter enligt detta nummer får vara tillformade eller bearbetade på samma sätt som de stenarter som omfattas av nr 2515 (se anv. till detta nummer). Det bör observeras att stenarter som är krossade till makadam klassificeras enligt nr 2517. Om de föreligger i sådan form att de är igenkännliga som gatsten, kantsten eller trottoarsten klassificeras de enligt nr 6801, även om de har tillformats eller bearbetats enbart på de sätt som framgår av numrets lydelse. Belgisk granit (flandrisk granit, "petit granit") klassificeras enligt nr 2515 och smält basalt enligt nr 6815. Krosskorn, skärv och pulver av stenarter enligt nr 2516 klassificeras enligt nr 2517. Förklarande anmärkningar till undernummer HS-nr 2516.11 Se anv. till HS-nr 2515.11. HS-nr 2516.12 Se anv. till HS-nr 2515.12. 2517 Småsten, grus och krossad sten av sådana slag som vanligen används för inblandning i betong eller för vägbyggen, banbyggen e.d., singel och flinta, även värmebehandlade; makadam av slagg eller liknande industriellt avfall, även innehållande sådana material som är nämnda i första delen av detta nummer; tjärmakadam; krosskorn, skärv och pulver av stenarter enligt nr 2515 eller 2516, även värmebehandlade 2517.10 - Småsten, grus och krossad sten av sådana slag som vanligen används för inblandning i betong eller för vägbyggen, banbyggen e.d., singel och flinta, även värmebehandlade 2517.20 - Makadam av slagg eller liknande industriellt avfall, även innehållande sådana material som är nämnda i nr 2517.10 2517.30 - Tjärmakadam - Krosskorn, skärv och pulver av stenarter enligt nr 2515 eller 2516, även värmebehandlade 2517.41 - - Av marmor 25:9

2517.49 - - Andra slag Detta nummer omfattar småsten, grus och krossad sten (inbegripet blandningar av olika stenarter) av sådana slag som vanligen används för inblandning i betong eller för vägbyggen, banbyggen e.d. Hit hör också sorterat bygg- och rivningsavfall väsentligen bestående av skärv och brottstycken av sten som används för samma ändamål i befintligt skick eller efter krossning. Numret omfattar också singel och flinta. Flintbollar används i kulkvarnar för krossning av kalk, cement etc. Flinta används emellertid huvudsakligen, efter krossning, inom den keramiska industrin eller som slipmedel. Singel används i kulkvarnar (t.ex. för krossning av kalk eller cement etc.) eller för vägbyggen. Det bör observeras att numret inte omfattar flinta i huggna block och inte heller stenar som har rundats på konstgjord väg för att användas i kulkvarnar. Dessa klassificeras enligt nr 6802. Detta nummer omfattar också makadam och tjärmakadam. Makadam består av grovsorterad krossad sten, slagg eller liknande industriellt avfall eller av blandningar av dessa material. Blandad med tjära, bitumen e.d. benämns den tjärmakadam. Produkter som är speciellt beredda (t.ex. genom smältning av mineralblandningar) för att användas exempelvis i vägbeläggningsmaterial för att göra vägbanan hårdare, strävare eller bättre synbar, omfattas inte av detta nummer (i allmänhet nr 3824). Detta nummer omfattar också krosskorn, skärv och pulver av stenarter enligt nr 2515 och nr 2516. Skärv eller krosskorn som har färgats på konstgjord väg (t.ex. för att användas i skyltfönster) klassificeras emellertid enligt nr 6802. Följande produkter klassificeras enligt detta nummer även om de har värmebehandlats: 1. småsten, grus och krossad sten; 2. singel och flinta; 3. krosskorn, skärv och pulver av stenarter enligt nr 2515 och nr 2516. I enlighet med anm. 3 till detta kapitel skall alla produkter som kan klassificeras såväl enligt nr 2517 som enligt något annat nummer i 25 kap. klassificeras enligt nr 2517. 2518 Dolomit, även bränd eller sintrad, inbegripet dolomit som är grovhuggen eller enkelt sönderdelad, genom sågning eller på annat sätt, till block eller plattor av kvadratisk eller rektangulär form; stampmassa av dolomit 2518.10 - Obränd eller icke sintrad dolomit 2518.20 - Bränd eller sintrad dolomit 2518.30 - Stampmassa av dolomit Dolomit är ett naturligt dubbelkarbonat av kalcium och magnesium. Detta nummer omfattar såväl obearbetad som bränd och sintrad dolomit. Dolomit bränns vid temperaturer mellan 700 C och 1000 C för att omvandlas till magnesium- och kalciumoxider genom avskiljning av koldioxid. Vad sintrad dolomit beträffar erhålls den genom upphettning till en temperatur av 1700-1900 C då den blir ett eldfast material. Numret omfattar också dolomit som är grovhuggen eller enkelt sönderdelad, genom sågning eller på annat sätt, till block eller plattor av kvadratisk eller rektangulär form. Hit hör även blandningar av stampmassa av dolomit, vilka används som eldfasta material (t.ex. för invändig beklädning av ugnar). Dessa produkter saluförs i form av pulver eller granulat, bestående främst av krossad, sintrad dolomit. Beroende på användningsområdet eller den temperatur vid vilken blandningen skall användas, används olika icke-hydrauliska bindemedel (t.ex. tjära, beck och hartser). Numret omfattar emellertid inte krossad dolomit som är avsedd för inblandning i betong eller för vägbyggen, banbyggen e. d. (nr 2517). 25:10

2519 Naturligt magnesiumkarbonat (magnesit); smält magnesia; dödbränd (sintrad) magnesia, även innehållande små mängder av andra oxider, tillsatta före sintringen; annan magnesiumoxid, även ren 2519.10 - Naturligt magnesiumkarbonat (magnesit) 2519.90 - Andra slag Detta nummer omfattar magnesit (giobertit), vilken är ett i naturen förekommande magnesiumkarbonat som innehåller varierande mängder föroreningar. Numret omfattar också olika typer av magnesia (magnesiumoxid) som har erhållits av naturligt magnesiumkarbonat, av magnesiumhydroxidkarbonat, av ur havsvatten utfälld magnesiumhydroxid etc. Huvudtyperna är: 1. smält magnesia, vilken erhålls genom smältning. Den är vanligen färglös men kan också vara något gul- eller grönaktig. Den är mindre löslig än andra typer av magnesia och används t.ex. för framställning av deglar och värmeelement för elektriska ugnar; 2. dödbränd (sintrad) magnesia, vilken erhålls genom bränning vid hög temperatur (ca 1 400 1 800 C). Sintrad magnesia kan innehålla små mängder av andra oxider (t.ex. järnoxid eller kromoxid) som har tillsatts före sintringen för att sänka sintringstemperaturen. Den används för tillverkning av eldfast tegel; 3. kaustik bränd magnesia, vilken vanligen erhålls av magnesit genom bränning vid relativt låg temperatur (lägre än 900 C). Den är mera kemiskt reaktiv än smält eller sintrad magnesia och används exempelvis vid framställning av magnesiumföreningar, avfärgningsmedel och magnesiacement. Lätta och tunga magnesiumoxider erhålls vanligen genom brännning av ren fälld magnesiumhydroxid eller rent magnesiumhydoxidkarbonat vid temperaturer mellan 600 och 900 C. Sådana magnesiumoxider är praktiskt taget olösliga i vatten men är lättlösliga i utspädda syror och är mera kemiskt reaktiva än andra typer av magnesia (dvs. sintrad magnesia och smält magnesia). De används vid framställning av medikamenter, kosmetiska preparat etc. Detta nummer omfattar inte: a) vattenhaltigt magnesiumhydroxidkarbonat, som ibland benämns "magnesia alba" (nr 2836); b) odlade kristaller (andra än optiska element) av magnesiumoxid, vägande minst 2,5 g per styck (nr 3824); optiska element av magnesiumoxid (nr 9001). 2520 Gipssten; anhydrit; bränd gips, även färgad eller innehållande små mängder acceleratorer eller fördröjningsmedel 2520.10 - Gipssten; anhydrit 2520.20 - Bränd gips Gipssten, som i allmänhet är vit och spröd, utgörs av naturligt, vattenhaltigt kalciumsulfat. Anhydrit är ett naturligt, vattenfritt kalciumsulfat som används för framställning av svavelsyra och vissa gipssorter. Gips består av gipssten som genom bränning helt eller delvis har befriats från vatten (dehydratiserats). Utmärkande för gipssten är att den vid bränning förlorar en del av det bundna vattnet och den därvid erhållna brända gipsen har förmågan att efter utrörning med vatten stelna till en hård massa. För att detta inte skall ske för snabbt, tillsätts ofta mindre mängd fördröjningsmedel. För speciella ändamål bränns gipssten så att allt vatten försvinner, varefter ringa mängd av en accelerator, t.ex alun, tillsätts (marmorcement eller Keene's cement). En liknande produkt erhålls genom att sätta alun till naturlig anhydrit. All på detta sätt behandlad gips klassificeras enligt detta nummer. Detta nummer omfattar också: 1. bränd gips som är pulveriserad till ett fint mjöl och avsedd för appretering av vävnader eller som överdrag på papper; 2. färgad gips; 3. bränd gips som är bränd eller finmalen speciellt för dentalt bruk, även försatt med små mängder acceleratorer eller fördröjningsmedel. Numret omfattar inte preparat för dentalt bruk på basis av gips (nr 3407). 25:11

2521 Kalksten med användning som flussmedel; kalksten av sådana slag som vanligen används för framställning av kalk eller cement Detta nummer omfattar sådan kalksten som huvudsakligen används för framställning av kalk eller cement eller som flussmedel och som inte utgör monument- eller byggnadskalksten enligt nr 2515 eller nr 2516. Dolomit klassificeras enligt nr 2518 och krita enligt nr 2509. Flussmedel av kalksten används huvudsakligen inom järn- och stålindustrin. Detta nummer omfattar också kalksten i pulverform som är avsedd som jordförbättringsmedel. Det omfattar emellertid inte krossad kalksten som är avsedd för inblandning i betong eller för vägbyggen, banbyggen e.d. (nr 2517). 2522 Osläckt kalk, släckt kalk och hydraulisk kalk, dock inte kalciumoxid och kalciumhydroxid enligt nr 2825 2522.10 - Osläckt kalk 2522.20 - Släckt kalk 2522.30 - Hydraulisk kalk Osläckt (bränd) kalk, som utgörs av oren kalciumoxid, erhålls genom bränning av kalksten som innehåller ingen eller obetydlig mängd lera. Den förenar sig mycket snabbt med vatten under stark värmeutveckling, varvid släckt kalk (kalciumhydroxid) bildas. Släckt kalk används vanligen som jordförbättringsmedel och inom sockerindustrin. Hydraulisk kalk (cementkalk) framställs genom bränning vid låg temperatur av kalksten som innehåller tillräcklig mängd lera (vanligen dock mindre än 20 %) för att ge en produkt som hårdnar under vatten. Hydraulisk kalk skiljer sig från naturlig cement genom att den innehåller avsevärd mängd obunden osläckt kalk, vilken kan släckas med vatten. Detta nummer omfattar inte renad kalciumoxid och kalciumhydroxid (nr 2825). 2523 Portlandcement, aluminatcement, slaggcement och liknande hydraulisk cement, även färgade eller i form av klinker (+) 2523.10 - Cementklinker - Portlandcement: 2523.21 - - Vit cement, även artificiellt färgad 2523.29 - - Annan 2523.30 - Aluminatcement 2523.90 - Annan hydraulisk cement Portlandcement erhålls genom bränning av sådan kalksten som i naturligt tillstånd innehåller lera eller som har blandats med lämplig mängd lera. Andra material, såsom kiseldioxid-, aluminiumoxid- eller järnhaltiga ämnen, kan också tillsättas. Vid bränningen erhålls ett halvfabrikat, benämnt klinker. Dessa klinker mals sedan till portlandcement, som kan innehålla tillsatsmedel och acceleratorer för att modifiera de hydrauliska egenskaperna. De viktigaste typerna av portlandcement är standard portlandcement, snabbt hårdnande portlandcement och långsamt hårdnande portlandcement. Detta nummer omfattar också aluminatcement (smältcement, slaggcement (malen masugnsslagg blandad med en accelerator och bränd gips), puzzolancement, romancement etc. samt blandningar av ovannämnda cementsorter. Cement enligt detta nummer får vara färgad. Detta nummer omfattar inte vissa produkter som ibland benämns cement, t.ex. Keene's cement eller marmorcement (alunförsatt gips) (nr 2520), puzzolanjord, santorinjord och liknande ämnen, ibland kallade naturlig cement (nr 2530). Detta nummer omfattar inte heller: 25:12

a) finmalen masugnsslagg, vilken kräver tillsats av en liten mängd accelerator för att kunna användas som cement (nr 2619); den malna slaggen försatt med accelerator och färdig för användning omfattas emellertid av detta nummer; b) tandcement och bencement (nr 3006); c) cement enligt nr 3214; d) eldfast cement och eldfast murbruk, på basis av chamotte, dinas etc. (nr 3816); e) icke eldfast murbruk samt betong (nr 3824). Förklarande anmärkning till undernummer HS-nr 2523.21 och 2523.29 Med "portlandcement" i HS-nr 2523.21 och 2523.29 avses cement som har erhållits genom malning av portlandklinker och eventuellt försatts med små mängder kalciumsulfat. Det bör observeras: att portlandklinker är en produkt enligt HS-nr 2523.10 som till största delen består av kalciumsilikater, vilka har erhållits genom att upphetta en till sammansättningen bestämd, homogen blandning av olika material som huvudsakligen består av kalk (CaO) och kiseldioxid (SiO 2 ) samt mindre mängd aluminiumoxid (Al 2 O 3 ) och järnoxid (Fe 2 O 3 ); samt att "kalciumsulfat" omfattar gipssten och produkter av gipssten samt anhydrit och andra kalciumsulfater som är lämpliga för cementtillverkning. 2524 Asbest 2524.10 - Krokidolit 2524.90 - Annan Asbest är ett naturligt mineraliskt ämne, som bildas vid nedbrytning av vissa bergarter. Den har en mycket karakteristisk fibrös struktur. Utseendet kan ibland vara silkesliknande. Färgen varierar starkt och är vanligen vit men ibland grå, grönaktig, blå eller mörkbrun. Asbestens främsta egenskap är dess beständighet mot hetta och syror. Krokidolit är asbestformen av riebeckit. Den förekommer i form av fiberknippen i sura magmatiska bergarter med hög alkalihalt, och även i metamorfa bergarter. Färgen varierar från mörkblå till svart eller mörkgrön och fibrerna är genomskinliga till delvis ogenomskinliga. Krokidolitasbest, även kallad blå asbest, har högre draghållfasthet men lägre värmebeständighet och färre elastiska fibrer än andra former av asbest. Den är beständig mot syra men inte mot baser. Krokidolit anses vara den farligaste formen av asbest. Detta nummer är tillämpligt för obearbetad asbest i den form den bryts, för obearbetade, slagna eller tvättade fibrer, även sorterade efter längd, för asbest i flockform eller pulver samt för avfall av asbest. Numret omfattar inte fibrer som har bearbetats vidare (kardats, färgats etc.) och inte heller varor av asbest (nr 6812). 2525 Glimmer, även kluven; glimmeravfall 2525.10 - Glimmer, obearbetad eller kluven till plåtglimmer eller bladglimmer 2525.20 - Glimmerpulver 2525.30 - Glimmeravfall Glimmer (muskovit, flogopit, biotit etc.) utgör en grupp naturliga komplexa aluminiumsilikater, som karakteriseras av att de lätt kan spjälkas till glänsande, genomskinliga, böjliga skivor av varierande färg. Detta nummer omfattar bl.a.: 1. obearbetad glimmer, som består av glimmerkristaller av oregelbunden form, storlek och tjocklek och med kvarsittande jord (block- eller bokglimmer); 2. plåtglimmer, som erhålls genom klyvning av avputsad blockglimmer. Varan har formen av oregelbundna månghörningar liksom de kristaller av vilka den har erhållits, och dess kanter är grovt avputsade och fasade. Tjockleken varierar vanligtvis mellan 200 och 750 mikrometer; 3. bladglimmer, som erhålls genom klyvning av plåtglimmer. Liksom denna har den formen av oregelbundna månghörningar. Dess kanter är grovt avputsade. Bladglimmer förekommer i handeln i följande former: 25:13

a) kondensatorglimmer, vanligen med en tjocklek av mellan 25 och 200 mikrometer; b) "splittings", vanligen med en tjocklek av mellan 12 och 30 mikrometer, avsedda uteslutande för framställning av mikanitprodukter e.d. Detta nummer omfattar också glimmeravfall och glimmerpulver. Detta nummer omfattar inte produkter som har erhållits genom utskärning eller utstansning av plåt- eller bladglimmer (nr 6814 eller 85 kap.) och inte heller produkter som har erhållits genom sammanfogning av "splittings" (t.ex. mikanit och mikafolier) eller framställts av en massa som innehåller glimmeravfall (rekonstruerad glimmer) (nr 6814). Vermikulit, ett med glimmer besläktat mineral, klassificeras enligt nr 2530 liksom också perlit och klorit (mineral som är kemiskt besläktade med vermikulit). 2526 Talk (inbegripet naturlig steatit), även grovhuggen eller enkelt sönderdelad, genom sågning eller på annat sätt, till block eller plattor av kvadratisk eller rektangulär form 2526.10 - Varken krossad eller pulveriserad 2526.20 - Krossad eller pulveriserad Talk (inbegripet naturlig steatit, även benämnd späcksten) är ett mineral som till stor del består av vattenhaltigt magnesiumsilikat. Naturlig steatit är en kompakt och massiv variant av talk. Annan talk har bladig struktur och känns mjukare och fetare än steatit. Naturlig steatit enligt detta nummer får vara tillformad och bearbetad på samma sätt som stenarterna enligt nr 2515 (se anv. till detta nummer) och får ha underkastats de bearbetningar som är tillåtna enligt anm. 1 till detta kapitel. Täljsten är ett slags naturlig steatit. Annan talk enligt detta nummer får ha underkastats de bearbetningar som är tillåtna enligt anm. 1 till detta kapitel. Den förekommer vanligen i obearbetad eller pulveriserad form. Detta nummer omfattar inte skräddarkrita av steatit (nr 9609). [2527] 2528 Naturliga borater och koncentrat av sådana borater (även brända), med undantag av borater utvunna ur naturliga saltlösningar; naturlig borsyra innehållande högst 85 viktprocent H 3 BO 3, beräknat på torrsubstansen Detta nummer omfattar endast naturliga boratmineral i den form de utvinns, koncentrat (även brända) av dessa mineral samt naturlig borsyra, sådan den har erhållits genom indunstning av den vätska som uppstår genom kondensering av de naturliga ångor (de italienska "soffioni") som inom vissa områden stiger upp ur jorden, eller genom indunstning av vatten som härrör från underjordiska källor i dessa områden. Detta nummer omfattar däremot inte borsyra som innehåller mer än 85 viktprocent H 3 BO 3, beräknat på torrsubstansen (nr 2810). Bland naturliga borater kan nämnas: 1. kernit och tinkal, natriumborater som ibland benämns naturlig borax; 2. pandermit och priceit, kalciumborater; 3. boracit, magnesiumkloroborat. Detta nummer omfattar inte natriumborat (raffinerad borax) som har erhållits genom kemisk behandling av kernit eller tinkal samt natriumborater som har erhållits genom indunstning av saltlösningar från vissa naturliga saltsjöar (nr 2840). 2529 Fältspat; leucit; nefelin och nefelinsyenit; flusspat 2529.10 - Fältspat - Flusspat: 2529.21 - - Innehållande högst 97 viktprocent kalciumfluorid 2529.22 - - Innehållande mer än 97 viktprocent kalciumfluorid 2529.30 - Leucit; nefelin och nefelinsyenit 25:14

Fältspat, leucit, nefelin och nefelinsyenit består av komplexa silikater av aluminium och alkalimetaller eller alkaliska jordartsmetaller. De används som flussmedel inom den keramiska industrin. Detta nummer omfattar inte fältspatsand (nr 2505). Flusspat (fluorit) är naturlig kalciumfluorid, som förekommer som kompakta massor, ådrade i olika färger, eller i form av agglomererade, olikfärgade kristaller. Den används huvudsakligen för framställning av fluorvätesyra och som flussmedel för metallurgiskt ändamål. Numret omfattar också flusspat som har värmebehandlats så att det har fallit sönder i sina ingående mineralbeståndsdelar. Då dessa beståndsdelar varierar i storlek, kan en del av kiseldioxidinnehållet avlägsnas genom en enkel sållning. Detta nummer omfattar inte sådan fältspat och flusspat som utgör ädelstenar eller halvädelstenar (71 kap.). 2530 Mineraliska ämnen, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans 2530.10 - Vermikulit, perlit och klorit, oexpanderade 2530.20 - Kieserit och epsomit (naturliga magnesiumsulfater) 2530.90 - Andra slag A. Jordpigment, även brända eller blandade med varandra; naturlig järnglimmer Jordpigment enligt detta nummer utgörs vanligen av naturliga leror i blandning med vita eller färgade mineralämnen, särskilt järnoxid. På grund av sina färgande egenskaper används de i allmänhet som pigment. De omfattar bl.a.: 1. ockra (gul,brun,röd, spanskt rött etc.); 2. terra di Sienna (italiensk sienna, gulbrun; bränd sienna, orangebrun etc.); 3. umbra (även bränd), brun eller mörkbrun; 4. svarta jordpigment och naturligt van Dyck-brunt (kölnerumbra och kasselbrunt). Lösligt van Dyck-brunt är ett berett pigment som klassificeras enligt nr 3206; 5. grönjord (jordgrönt, veronesergrönt). Bränning eller blandning av olika jordpigment med varandra inverkar inte på klassificeringen. Om de däremot blandas med andra ämnen eller föreligger som dispersioner i vatten eller olja etc. förs de till 32 kap. Detta nummer omfattar inte järnmalmer (nr 2601) och jordpigment innehållande minst 70 viktprocent bundet järn, räknat som Fe 2 O 3 (nr 2821). Järnglimmer, som huvudsakligen används som rostskyddspigment, klassificeras emellertid enligt detta nummer, trots att den i naturligt skick innehåller mer än 70 viktprocent bundet järn. B. Sjöskum (även i form av polerade stycken) och bärnsten; rekonstruerat sjöskum och rekonstruerad bärnsten i plattor, stänger eller liknande former, inte bearbetade efter formgivningen; gagat (jet) 1. Naturligt sjöskum är ett mycket lätt och poröst, vattenhaltigt magnesiumsilikat, till färgen vitt, gulaktigt, grått eller rosa. Det förekommer nästan uteslutande i Mindre Asien och erhålls i små stycken (kantlängden överstiger sällan 30 cm). Dessa stycken underkastas en förberedande rening, skrapning, polering med ylle och torkning (antingen i solen eller i ugn). Sedan följer ytterligare polering med flanell och vax för att förbättra utseendet samt utröna sort och kvalitet. Rekonstruerat sjöskum erhålls genom att spån och annat avfall av naturligt sjöskum försatt med bindemedel (oljor, alun etc.) under uppvärmning pressas samman till en massa. Det klassificeras enligt detta nummer endast i form av plattor, stänger eller liknande former, som inte har bearbetats efter formningen. 2. Bärnsten (succinit) är ett fossilt harts, vars färg varierar från gult till mörkorange. Bärnsten (eng. amber) bör inte förväxlas med ambra (eng. ambergris), som är ett sekret från valar och klassificeras enligt nr 0510. Rekonstruerad bärnsten (pressbärnsten, ambroid) är ett ogenomskinligt mineraliskt ämne som erhålls genom sammanpressning av bärnstensavfall. Den klassificeras enligt 25:15

detta nummer endast i form av plattor, stänger eller liknande former, som inte har bearbetats efter formningen. Gagat (jet) utgör ett tätt brunkol. Den är djupsvart, kan lätt skäras och kan poleras till högglans. Trots att den används för framställning av smycken, anses den inte som ädelsten i tulltaxans mening. C. Strontianit (även bränd), dock inte strontiumoxid Denna grupp omfattar strontianit (naturligt strontiumkarbonat) och bränd strontianit, som huvudsakligen består av oren strontiumoxid. Detta nummer omfattar inte ren strontiumoxid (nr 2816). D. Mineraliska ämnen inte nämnda eller inbegripna någon annanstans; skärv och brottstycken av keramiskt gods Denna grupp omfattar bl.a.: 1. naturliga arseniksulfider. De två viktigaste typerna är: a) realgar, som utgör arsenikdisulfid, har klarröd färg och pyroteknisk användning; b) auripigment, som utgör arseniktrisulfid, har ljusgul färg och används vid framställning av målningsfärger. Detta nummer omfattar också arsenikkis (arsenopyrit), som utgör arsenikjärnsulfid; 2. alunit, även benämnd alunsten eftersom den används för framställning av alun. Den är en rödgrå eller gulaktig stenart som färgar av sig vid beröring; 3. vermikulit, som är ett med glimmer besläktat mineral. Den har liknande färg som denna men förekommer vanligen i mindre flagor. Numret omfattar också klorit och perlit som är med vermikulit kemiskt besläktade mineral. Nämnda tre mineral expanderar vid upphettning och används då som värmeisoleringsmedel. I expanderad form klassificeras de emellertid enligt nr 6806; 4. lydit, en mycket hård, sträv, finkornig och tät mörk sten, som inte angrips av syror. Proberstenar av lydit (t.ex. för undersökning av ädla metaller) klassificeras enligt nr 6815; 5. celestit (naturligt strontiumsulfat); kalkspat (kalcit, islandsspat) och aragonit, vilka utgör kristalliserade kalciumkarbonater; lepidolit (litiumglimmer, aluminium-kaliumlitiumfluorosilikat) och amblygonit (aluminiumlitiumfluorofosfat); 6. trädgårdsjord, hedjord, torvjord, märgel, slam, lövjord samt matjord och alv. Trots att dessa används inom lantbruket, omfattas de inte av 31 kap. (gödselmedel), även om de i naturligt tillstånd innehåller små mängder kväve, fosfor eller kalium. Numret omfattar emellertid inte framgrävd naturlig sand av alla slag (nr 2505); 7. puzzolanjord, santorinjord, trass och liknande jordarter, ibland kallade naturlig cement därför att de används för framställning av cement; 8. kalksten av det slag som används inom den grafiska industrin (s.k. litografisk sten), i obearbetat skick; 9. skärv och brottstycken av keramiskt gods eller av betong; 10. malmer för utvinning av sällsynta jordartsmetaller (t.ex. bastnäsit, xenotim och gadolinit); detta nummer omfattar emellertid inte monazit och andra malmer som uteslutande eller huvudsakligen används för utvinning av uran eller torium (nr 2612); 11.täckmedel, som används vid emaljering och som erhålls genom behandling (rening med saltsyra och finfördelning) av zirkoniumsand; 12.molybdenitkoncentrat, som erhålls ur molybden-malmer genom viss fysikalisk behandling, såsom tvättning, malning, flotation och värmebehandling (annan än bränning), för att avlägsna spår av olja och vatten, och är avsedda att användas för annat än metallurgiskt ändamål (smörjning); 13. nsutit, en manganmalm som innehåller minst 79 viktprocent manganoxider och som inte används inom metallurgin för utvinning av mangan utan för tillverkning av elektriska batterier; 14.naturlig kryolit erhålls främst från Grönland och är till färgen snövit, ibland även något färgad, glasartad och nästan genomskinlig. Den används främst som flussmedel vid elektrolytisk framställning av aluminium. Naturlig chiolit som, i likhet med kryolit, kan anses utgöra ett natriumfluoroaluminat. Numret omfattar inte på kemisk väg framställda fluorider med samma sammansättning som kryolit och chiolit (nr 2826). 25:16

Detta nummer omfattar inte ädelstenar eller halvädelstenar enligt 71 kap. 25:17

26 kap. Malm, slagg och aska Allmänna anvisningar Nr 2601 2617 omfattar endast malmer, även anrikade, som: A. består av mineral av sådana slag som i praktiken används inom metallurgin för utvinning av metaller enligt fjortonde eller femtonde avd. eller enligt nr 2844 eller av kvicksilver, även om de är avsedda för annat än metallurgiskt ändamål, samt B. inte underkastats andra bearbetningar än sådana som är normala inom metallurgin. Med malm förstås metallhaltiga mineral i förening med de bergarter etc. i vilka de förekommer och tillsammans med vilka de utvinns ur gruvan. Som malm betraktas även gedigna metaller som förekommer tillsammans med sina gångarter (t.ex. metallhaltig sand). Malmer saluförs sällan utan att vara förbearbetade för den efterföljande metallurgiska bearbetningen. De viktigaste förbearbetningsprocesserna är de som syftar till att anrika malmen. Med anrikad malm enligt nr 2601 2617 förstås malm från vilken främmande ämnen har helt eller delvis avlägsnats genom speciella behandlingar, antingen på grund av att dessa ämnen kan bereda svårigheter vid efterföljande metallurgiska processer eller av transportekonomiska skäl. Produkterna enligt nr 2601 2617 får ha underkastats fysikaliska, fysikalisk-kemiska eller kemiska bearbetningar, under förutsättning att dessa är normala vid malmens beredning för metallutvinning. Med undantag för sådana förändringar som uppkommer genom kalcinering, rostning eller bränning (med eller utan agglomerering) får sådana bearbetningar inte ändra den kemiska sammansättningen hos det utgångsmaterial ur vilket metallen skall utvinnas. Bland fysikaliska och fysikalisk-kemiska bearbetningar märks krossning, malning, magnetisk och gravimetrisk separering, flotation, siktning, sortering, agglomerering av pulver (t.ex. genom sintring till korn, kulor eller briketter, med eller utan tillsats av små mängder bindemedel), torkning, kalcinering, rostning för att t.ex. oxidera, reducera eller göra malmen magnetisk (dock inte sådan rostning som har till syfte att omvandla malmen till sulfater, klorider etc.). Kemiska bearbetningar har till ändamål att avlägsna inte önskvärda beståndsdelar (t.ex. genom upplösning). Anrikad malm som har erhållits genom sådan behandling, annan än kalcinering eller rostning, som medför att den kemiska sammansättningen eller kristallstrukturen i ursprungsmalmen har förändrats, omfattas inte av detta kapitel (i allmänhet 28 kap.). Kapitlet omfattar inte heller mer eller mindre rena produkter som har erhållits genom upprepade fysikaliska förändringar (fraktionerad kristallisation, sublimering etc.), även om den kemiska sammansättningen i ursprungsmalmen inte har förändrats. Malmerna enligt nr 2601 2617 används för industriell utvinning av: 1. ädla metaller enligt 71 kap. (silver, guld, platina, iridium, osmium, palladium, rodium och rutenium); 2. oädla metaller som är upptagna i femtonde avdelningen, dvs. järn, koppar, nickel, aluminium, bly, zink, tenn, volfram, molybden, tantal, kobolt, vismut, kadmium, titan, zirkonium, antimon, mangan, krom, germanium, vanadin, beryllium, gallium, hafnium, indium, niob (columbium), rhenium, och tallium; 3. kvicksilver enligt nr 2805; 4. metaller enligt nr 2844. I vissa fall används malmen för framställning av legeringar, t.ex. ferromangan eller ferrokrom. Om inte annat framgår av numrens ordalydelse klassificeras malmer som omfattas av nr 2601 2617 och som består av mer än ett slags mineral med tillämpning av allmän tolkningsregel 3 b eller, om denna inte kan tillämpas, med tillämpning av regel 3 c. Nr 2601 till 2617 omfattar inte: a) mineral som innehåller ovan uppräknade metaller om: 1. de är nämnda i något annat tulltaxenummer, t.ex. orostad svavelkis och andra orostade naturliga järnsulfider (nr 2502), naturlig kryolit och naturlig chiolit (nr 2530); 2. metallerna inte utvinns industriellt ur desamma, t.ex. jordpigment, alunit och alunsten (nr 2530), ädelstenar eller halvädelstenar (71 kap.); 26:1

b) de mineral ur vilka magnesium för närvarande utvinns, nämligen dolomit (nr 2518), magnesit (giobertit) (nr 2519) och karnallit (nr 3104); c) mineral som består av föreningar av alkalimetaller eller alkaliska jordartsmetaller enligt nr 2805 (dvs. litium, natrium, kalium, rubidium, cesium, kalcium, strontium och barium). Bland sådana mineral märks koksalt (nr 2501), tungspat och witherit (nr 2511), strontianit, celestit, kalkspat och aragonit (nr 2530); d) gedigna metaller (t.ex. i korn eller klumpar) och i naturen förekommande legeringar som har befriats från sina gångarter; sådana metaller och legeringar klassificeras enligt fjortonde eller femtonde avd.; e) malmer för utvinning av sällsynta jordartsmetaller (nr 2530). 2601 Järnmalm, även anrikad, inbegripet rostad svavelkis och andra rostade naturliga järnsulfider - Järnmalm, även anrikad, utom rostad svavelkis och andra rostade naturliga järnsulfider: 2601.11 - - Osintrad 2601.12 - - Sintrad 2601.20 - Rostad svavelkis och andra rostade naturliga järnsulfider De viktigaste malmerna av dem som i allmänhet klassificeras enligt detta nummer är: a) järnglans (blodsten), hematit (röd järnmalm) och martit, järnoxider, samt minettmalm, järnoxidhydrat innehållande karbonater av järn och kalcium; b) limonit, inbegripet sjö- och myrmalm, järnoxidhydrat; c) magnetit (svartmalm, magnetisk malm), magnetisk järnoxid; d) järnspat (siderit, chalybit), järnkarbonat; e) kisbränder, rostade naturliga järnsulfider, även sintrade, briketterade eller på annat sätt agglomererade. Detta nummer omfattar också järnmalmer, även anrikade, med en manganhalt av mindre än 20 viktprocent, beräknat på torrsubstansen (dvs. malmen eller den anrikade produkten har upphettats till mellan 105 och 110 C) (se anv. till nr 2602). Beroende på deras manganinnehåll är dessa malmer kända antingen som manganhaltiga järnmalmer eller som järnhaltiga manganmalmer. Detta nummer omfattar inte finmalen magnetit och andra finmalna järnmalmer som är avsedda att användas som pigment (32 kap.). 2602 Manganmalm, även anrikad, inbegripet järnhaltig manganmalm, även anrikad, med en manganhalt av minst 20 viktprocent, beräknat på torrsubstansen De viktigaste malmerna av dem som i allmänhet klassificeras enligt detta nummer är: a) braunit, manganoxid; b) manganspat (rodokrosit), mangankarbonat; c) hausmannit, oxid av två- och trevärd mangan; d) manganit, manganoxidhydrat; e) psilomelan, mangandioxidhydrat; f) brunsten (pyrolusit, polianit), mangandioxid. Detta nummer omfattar också järnhaltiga manganmalmer, även anrikade, under förutsättning att de har en manganhalt av minst 20 viktprocent, beräknat på torrsubstansen (dvs. malmen eller den anrikade produkten har upphettats till mellan 105 och 110 C); manganhaltiga järnmalmer, även anrikade, med en manganhalt av mindre än 20 viktprocent, beräknat på torrsubstansen, omfattas inte av detta nummer (nr 2601). Detta nummer omfattar inte heller brunsten som har beretts för användning i torrbatterier (nr 2530). 2603 Kopparmalm, även anrikad De viktigaste malmerna av dem som i allmänhet klassificeras enligt detta nummer är: 26:2