ANVÄNDNING AV ETANOL SOM KÖLDBÄRARE

1 ANVÄNDNING AV ETANOL SOM KÖLDBÄRARE RISKER OCH KRAV I SAMBAND MED LAGRING, HANTERING, TRANSPORTER OCH INSTALLATION. VAD GÄLLER? - VAD ÄR VIKTIGT ATT TÄNKA PÅ? 1.Bakgrund 1.1 Vad är brandfarliga och explosiva varor? Enligt Räddningsverkets avdelning för brandfarliga och explosiva varor, delas brandfarliga varor in i gaser, vätskor och brandreaktiva varor. Till gaser hör till exempel acetylen, naturgas, gasol och vätgas. Exempel på brandfarliga vätskor är bensin, eldningsolja, fotogen och etanol En vätska är brandfarlig om flampunkten är lika med eller lägre än 100 o Brandfarliga vätskor är med hänsyn till flampunkt indelade i olika brandriskklasser: Klass 1 < 21 o C Klass 2a 21 o C 30 o C Klass 2b 30 o C 55 o C Klass 3 55 o C 100 o C Till brandreaktiva varor hör bland annat organiska peroxider(oxiderande ämnen som kan avge syre som underhåller en brand), ammoniumnitrat(ingår bl a i krut och konstgödsel) m fl Explosiva varor delas in i huvudslagen krut, sprängämnen, ammunition, tändmedel och pyrotekniska varor. 1.2 Tillstånd? Tillstånd för civil hantering av brandfarliga varor söks hos byggnadsnämnden eller motsvarande i kommunen. Byggnadsnämndens beslut kan överklagas hos länsstyrelsen. Tillsyn över den civila hanteringen utövas av kommunens räddningsnämnd eller motsvarande. Räddningsnämndens tillsynsbeslut kan överklagas hos Räddningsverket 1.3 Vad är och hur klassas etanol? Etanol framställes bl a av förnyelsebara råvaror, t ex från träd och olika växter eller teknisk etanol som utvinnes av kol, gas mm. Den etanol( i normalfallet bioetanol) som användes som köldbärare i bergvärmeanläggningar kan till exempel vara Thermol som är en sammansättning av; 95%-ig bioetanol vikt-% 90 Isopropanol, IPA vikt-% 8 n-butanol vikt-% 2 1

2 Det finns också exempel där denatueringsmedlen utgöres av vikt-% 6 resp 4 Köldbärarvätskan är färdigdenatuerad vid leverans från tillverkaren. 1.4 Brandrisk? Den 95%-iga Etanolen är mycket brandfarlig och tillhör den högsta riskklassen, Klass1 Flampunkten är 12 o. Även Isopropanol och n-butanol är var för sig klassade för att utgöra stor brandrisk och flampunkten för båda är också 12 o. Även då dessa vätskor blandats till köldbärarvätska, gäller: Riskklass 1 för lagring och hantering Förpackningsgrupp 2 för transporter.(adr-bestämmelser) 1.5 Utspädning? Etanolen utgör den köldbärarvätska som transporterar värme till värmepumpen. Den skall också ge ett tillräckligt frostskydd. Med bibehållande av erforderligt frostskydd och för att minska såväl kostnader som risker blandas etanolen med vatten före påfyllning och provtryckning av bergvärmekollektorn. En med vatten utspädd köldbärarvätska som innehåller 30% bioetanol och 70% vatten ger en fryspunkt som är ca 20 o. Flampunkten för den utspädda vätskan blir ca 30 o (jfr outspädd etanol 12 o.) Detta innebär också en förändring av riskklasserna. Vid förhållandet 30% etanol-70% vatten gäller: Riskklass 2B för lagring och hantering, Förpackningsgrupp 3 för transporter.(adr-bestämmelser) Det är viktigt att veta att vi här rör oss i gränslandet mellan riskklass 2A och 2B för lagring. En inblandning med ca 34% etanol i köldbärarvätskan ger riskklass 2A. Det samma gäller om flampunkten konstateras vara lägre än 30 o. Fryspunkten förändras inte nämnvärt om inblandningen av bioetanol är 30 eller 34%. 2. Förordningar och allmänna råd mm med anknytning till verksamheten. 2.1 För lagring och hantering hänvisas till; -Sprängämnesinspektionens föreskrifter och tillstånd till hantering av brandfarliga gaser och vätskor, SÄIFS 1995:3, med ändringar SÄIFS 1997:3 -Sprängämnesinspektionens föreskrifter om förbudsanslag och märkning av rörledningar vid hantering av brandfarliga och explosiva varor, SÄIFS 1996:3 -Sprängämnesinspektionens föreskrifter om klassning av riskområden vid hantering av brandfarliga gaser och vätskor, SÄIFS 1996:6 -Sprängämnesinspektionens föreskrifter om öppna cisterner och rörledningar mm för brandfarliga vätskor, SÄIFS 1997:9 -Sprängämnesinspektionens föreskrifter om klassificering av brandfarliga gaser och vätskor, SÄIFS 1998:3 2

3 -Sprängämnesinspektionens föreskrifter om hantering av brandfarliga vätskor, SÄIFS 2000:2 (Kan utan kostnad hämtas på www.srv.se våra områden brandfarliga och explosiva varor regler föreskrifter och allmänna råd) 2.2 För transporter hänvisas till; Räddningsverkets föreskrifter för transport av farligt gods på väg och i terräng. ADR-S, SRVFS 2002:1, (Kan utan kostnad hämtas på www.srv.se. OBS drygt 1000 sidor) 3. Övergripande tolkning av föreskrifter och allmänna råd I det följande ges en övergripande tolkning av de föreskrifter, allmänna råd mm som redovisats ovan, och som kan vara av betydelse för verksamhet som sysslar med t ex installation av bergvärme. DESSA ÖVERGRIPANDE SYNPUNKTER FRÅNTAR PÅ INTET SÄTT DEN ENSKILDE ENTREPRENÖRENS ANSVAR FÖR ATT SJÄLV TA DEL AV OCH BEAKTA BETYDELSEN AV ATT AKTUELLA LAG- OCH SÄKERHETSKRAV BLIR UPPFYLLDA. 3.1 Tillstånd, lagring, hantering mm 3.1.1 Tillstånd för yrkesmässig lagring av brandfarlig vara Ansökan om tillstånd för yrkesmässig lagring av brandfarlig vätska krävs om den sammanlagda lagringsmängden för en fastighet beräknas överstiga 3000 liter utomhus, och 250 liter vid lagring inomhus. Till volymerna enligt ovan skall inte räknas klass 3-vätska för uppvärmning, eldningsolja. Observera att angivna volymer avser det sammantagna lagringsbehovet av brandfarlig vätska klass 1,2 och 3. Om företaget på sin fastighet t ex har tankar för dieselolja, bensin, 95%-ig etanol, för utspädd etanol mm, i vilka man tillsammans kan förvara 3000 liter eller mer, krävs tillstånd. För förvaring i mark är tillståndsgränsen 1000 liter. I detta sammanhang har gjorts undantag för brandfarlig vätska klass 3. (SÄIFS 1997:3) Den som är ansvarig för tillståndspliktig verksamhet skall svara för en bedömning av, var explosiv gasblandning kan uppstå. Denna bedömning skall vara dokumenterad i en klassningsplan. (SÄIFS 1996:6) Tillstånd söks hos byggnadsnämnden eller motsvarande nämnd i kommunen Det kan, om skäl föreligger, medges undantag för upprättande av klassningsplan. Det är Räddningsverkets avdelning för brandfarliga och explosiva varor som beslutar om eventuellt undantag. 3

4 3.1.2 Tillstånd ersatt med anmälan Tillstånd behövs inte för hantering av brandfarliga gaser och vätskor på byggarbetsplats eller vid anläggningsarbete under högst 6 månader. Hanteringen skall dock vara anmäld till kommunens räddningsnämnd i god tid före arbetets igångsättande.(säifs 1997:3p1.4) Med god tid avses två veckor. Om köldbärarvätskan, outspädd eller utspädd, måste lagras/förvaras på den plats där anläggningen skall installeras, anser expert vid Räddningsverkets enhet för brandfarliga och explosiva varor, att anmälan skall göras om lagringen sker över en natt eller längre tid och uppgår till viss mängd. Man menar också att om lagringen sker under kortare tid är det sannolikt så att det juridiskt kan ställas krav på anmälan även om man kommer till anläggningsplatsen på morgonen, påbörjar påfyllningen direkt och är klar efter några timmar. Dock behöver anmälan inte göras om den mängd som skall lagras/hanteras understiger 3000 liter utomhus och 250 liter inomhus. (Jfr 3.1.1 ovan) Syftet med anmälan är ju att säkerheten skall kontrolleras av kommunens räddningsnämnd/ räddningstjänst. Det är ju självklart att räddningstjänsten, liksom vid permanent lagring som kräver tillstånd, vid en eventuell insats vill veta var, i vilken mängd och under vilka förhållanden den brandfarliga vätskan hanteras. Det är bättre att anmäla en gång för mycket än för lite, men ta som vana att alltid kontakta den lokala räddningstjänsten för diskussioner om tillståndsfrågor, klassningsplaner, anmälningsplikt mm 3.1.3 Rördragning mm I de allmänna råden till 4.1.1. övrigt, i SÄIFS 1997:9, kan utläsas; Exempel på skydd mot skada genom brand kan vara; -att anordningen är tillverkad av obrännbart material -att anordningen är täckt av minst 0,3 meter obrännbart material -certifierat utförande som ger motsvarande brandskydd -brandteknisk avskillnad Tillfredsställande skydd mot skada genom brand förutsätter att ventilrattar och handtag inte är utförda i aluminium eller plast Därför skall följande riktlinjer beaktas: Polyetenrör skall vara täckta av minst 30 cm obrännbart material. Det skall finnas ett tillräckligt motstånd mot den produkt och den omgivning som rören finns i liksom ett tillfredsställande skydd mot brand. Detta krav är uppfyllt om rördragningen sker minst 30 cm under markytan. Det är bra om rören läggs djupare men avståndet till markytan får aldrig understiga 30 cm. 4

5 En rördragning genom vägg får inte innebära skarv i väggen. En eventuell övergång från polyeten till metall bör göras på utsidan, och metallröret skall dras genom husgrund/vägg så att det inte påverkas av sättningar och andra rörelser som kan förutses. Om en rörledning av brännbart material dras genom en vägg, måste den i genomföringen vara täckt av 30 cm obrännbart material, varför hålet då blir avsevärt större. Dessa förutsättningar gäller oavsett om väggen består av trä- eller stenmaterial. Vilket rörmaterial man väljer att använda vid genomföring i vägg är således beroende av hur stort hål man är beredd att göra. Från den sidan sett torde metallrör vara att föredra då hålet i väggen blir mindre än om man måste isolera polyetenrör med 30 cm mineralull. Diametern på hålet för metallrör blir ju ca 60 cm mindre. En rörledning av metall som är hårdlödd får dras inomhus utan isolering medan en polyetenrörledning måste vara täckt av 30 cm obrännbart material, t ex stenull. Detta gäller oavsett om det är ingående eller utgående ledning till/från värmeväxlaren. Alla rörledningar av brännbart material( t ex polyetenslang) som finns inomhus eller ovan mark måste vara täckta/isolerade med 30 cm obrännbart material om de innehåller brandfarlig vätska. Strävan bör vara att en övergång från polyetenrör till rör av metall skall ske före genomföringen i husgrund/vägg och på sådant sätt att kontroll/inspektion av täthet kan ske. Om man då väljer att göra övergången ovan mark skall polyetenröret vara isolerat på sådant sätt att det har ett brandmotstånd på minst 30 minuter. (EI30) Då uppnås det som ansvarig myndighet anger som tillfredsställande skydd mot brand. Därför måste t.ex. någon form av isolering som klarar detta krav vara applicerat på insidan av skyddshuv av plast eller metall som är ansluten till grund eller vägg under vilken överkopplingen skyddas/döljs. Samma förutsättningar gäller om överkopplingen från polyeten- till metallrör utförs i en inspektionsbrunn, d.v.s. att brunnen, inklusive lock måste vara konstruerad/utformad för att motstå en brand i 30 minuter. Det går inte att generellt ange enbart en metod som uppfyller kravet EI30. Vilken metod/materiel som användes kan bero på olika omständigheter som utrymmesskäl, materialval, montagesätt mm Föredelaktigast är naturligtvis om kåpa och brunn från början är konstruerade på sådant sätt att kraven för EI30 är uppfyllda. På marknaden finns brandnätmattor som uppfyller kraven (EI30) och som kan vara tänkbara för att appliceras i kåpa eller brunn. Om inspektionsbrunnen utformas rektangulärt finns även gipsskivor som applicerade på t ex stålreglar på brunnens insida, inkl lock, uppfyller kraven. Andra metoder kan vara att fylla inspektionsbrunnen med grus så att polyetenrörets ovankant hamnar minst 30 cm under bädden. Detta försvårar naturligtvis kontroll och inspektion. Även en fyllning med t.ex. lecakulor eller mineralull som är lättare att ta bort vid en inspektion uppfyller kraven på tillräckligt brandskydd. Även i en skyddshuv som inte från början uppfyller kraven eller som exempelvis har isolerats med godkänd brandnätmatta, skall polyetenröret vara täckt med minst 30 cm obrännbart material. 5

Använd material som är godkänd brandisolering och som minst uppfyller kravet EI30. Diskutera och följ leverantörens råd avseende materialval, applicering mm för att säkerställa att myndigheternas krav på tillfredsställande skydd mot brand uppfylls. 6 För att vara helt säker på att godkänt material anskaffas/användes för installationen som helhet bör man ha kännedom om den indelning i objektgrupper för rörledningar som anges SÄIFS 1997:9 och som bl a bygger på rörets diameter, arbetstryck och volym. Rörledningar indelas i objektgrupperna 1,3,5 och 6 och respektive objektgrupp är också kopplad till omfattningen av, och vem som får utföra konstruktionskontroll (K1-2) tillverkningskontroll (T1-2) installationskontroll (I1-2) revisionskontroll(r1-2) och återkommande kontroll i och ovan mark(å1-2) av rörledningar. Rörledningar som tillhör objektgrupp 6 skall genomgå tryckkontroll tillsammans med de anordningar de tillhör. Tänk på: Om det under arbetet med installation av en bergvärmeanläggning eller på den egna fastigheten finns risk för t ex gnistbildning i samband med användning av maskinell utrustning såsom borr-kap-svetsutrustning förordar räddningstjänsten att aktuell personal har utbildning i heta arbeten Sådana utbildningar anordnas av brandförsvarsföreningar i samverkan med de lokala räddningstjänsterna. Ta som vana att alltid diskutera med den lokala räddningstjänsten då det är aktuellt att i olika sammanhang och under olika förutsättningar hantera brandfarliga vätskor och gaser. 3.2 Transporter av farligt gods Normalt förvarar/transporterar entreprenören såväl outspädd som utspädd vätska i 20 liters(dunk), 200 liters(fat) eller 1000 liters behållare(plastcontainer). För etanol med UN-nummer 1170 som skall transporteras finns redovisat två klassningar för transport, nämligen etanol med flampunkt 12 o (jfr outspädd), och etanol med flampunkt 30 o ( jfr utspädd) Två viktiga uppgifter/gränser att komma ihåg vid transport av Etanol, UN-nummer 1170, är 333 liter (poäng) för outspädd etanol och 1000liter (poäng) för utspädd etanol. 3.2.1 Om transporten understiger 333 liter etanol med flampunkt 12 o, (förpackningsgrupp 2) eller 1000 liter etanol med flampunkt 30 o,(förpackningsgrupp 3) ställs följande krav: -En enskild förpackning/behållare får inte överstiga volymen 450 liter (typgodkänd). -Bl a föraren skall ha genomgått en kortare funktionsanpassad utbildning. (nytt krav f o m 2003-07-01) enl ADR-S 1.3 -Godsdeklaration skall medföras i fordonet 6

7 -Förpackning/behållare skall vara Typgodkänd -Märkning och ettiketering av kolli skall vara utförd -Brandsläckare 2 kg, skall medfölja fordonet 3.2.2 Om transporten överstiger 333 liter (förpackningsgrupp 2) eller 1000 liter(förpackningsgrupp 3) ställs dessutom följande krav; -Förarintyg ADR(Utbildning för fullständig behörighet) -Skriftliga instruktioner till föraren -Godsdeklaration -Fullständig fordonsutrustning -Skyltning och ettiketering av fordon -Brandsläckare 2+6 kilo 3.2.3 Undantag Enligt ADR-S 1.1.3.1 (c) medges undantag om transport genomföres av företag i samband med deras huvudverksamhet, såsom leveranser till byggplatser för byggnader eller anläggningar, i mängder som inte överstiger 450 liter per förpackning och inte heller överstiger de högsta angivna totalmängderna. Detta betyder att högst 333 liter 95%-ig etanol, förpackningsgrupp 2, får transporteras från företaget(egen fastighet) till den plats där bergvärmeanläggningen installeras, under förutsättning att etanolen transporters i förpackning som rymmer högst 450 liter, (eller t.ex. i ett 200- liters fat och ett antal 20- liters dunkar), utan att ADR-kraven som redovisats ovan behöver uppfyllas. Dock skall förpackningarna (Fat, dunkar mm) vara typgodkända och varje förpackning/kolli skall vara tydligt utmärkt(ettiketerad). ADR-expertis menar dock att handbrandsläckare bör finnas i fordonet och att den som kör fordonet är medveten om ev risker och åtgärder om en olycka inträffar. Samma undantagsregel gäller för transport av högst 1000 liter köldbärarvätska bestående av 30% etanol och 70% vatten (förpackningsgrupp 3) Ett kolli får dock rymma högst 450 liter Tänk på att undantaget endast gäller för transport från ditt företags egna fastighet och till platsen för installationen. Om ditt företag t ex är lokaliserat på två platser (fastigheter) och om du skall transportera köldbärarvätska mellan dessa båda platser, då gäller bestämmelserna i ADR-S full ut 7

8 Slutligen Vid hantering av brandfarliga vätskor, så är du som entreprenör/företagschef ansvarig för att gällande lagstiftningen följs, t ex vad avser klassning av samt utmärkning av riskområden, märkning av såväl förpackningar som rörledningar, utformning och placering av förbuds- och varningsanslag, förbud mot öppen eld mm såväl på egen fastighet som på plats för arbete med bergvärmeanläggning. Dessa krav måste du uppfylla även om tillstånd eller anmälningsplikt för lagring/hantering av brandfarlig vätska inte krävs, och oavsett om det är större eller mindre mängder av brandfarlig vätska som lagras/hanteras (se bl.a SÄIFS 1996:3) Det är inte möjligt att ur brandskyddssynpunkt dra gränser för ansvarsfrågor då mer än en entreprenör/leverantör av utrustning medverkar i samma projekt, t ex för arbeten som utföres utom- och inomhus. Därför är det av synnerlig vikt att det i samband med offertförfrågningar, upphandlingar, i diskussioner med samverkande företag mm görs klart och dokumenteras ansvarsfrågor som rör brandskydd och säkerhet. I normalfallet bör ansvaret åvila den som är totalentreprenör. I detta arbete har samverkan skett med; Åke Persson, Räddningsverkets avdelning för brandfarliga och explosiva varor Anders Nählstedt, stf Räddningschef Hässleholm Peter Lundgren, Räddningsverkets skola i Revinge Kaj Bäckström, Räddningsverkets skola i Revinge På uppdrag av VD Anders Nelson, GEOTEC Ulf Ohlsson Ulf Ohlsson 8