Blendow Lexnova Expertkommentar - Fastighetsjuridik, oktober 2018 Nya regler vid kamerabevakning Bakgrund Kamerabevakning har blivit allt vanligare i samhället samtidigt som det kommit nya regler som ska skydda den personliga integriteten. Den 25 maj 2018 började dataskyddsförordningen (GDPR) gälla i Sverige och i övriga EU. Förordningen ersätter den tidigare personuppgiftslagen (PuL). Samma dag trädde även en ny lag i kraft, dataskyddslagen, med kompletterande bestämmelser till GDPR. Dataskyddsförordningen reglerar hur information får behandlas som direkt eller indirekt kan knytas till en person. Medborgare ska åtnjuta större skydd för den personliga integriteten och det ställs högre krav på företag, myndigheter och andra som hanterar personuppgifter att göra det på korrekt sätt. Kamerabevakning utgör ofta behandling av personuppgifter. De svenska reglerna om kamerabevakning har behövt anpassas till EU-regleringen och den 1 augusti 2018 trädde en ny lag om kamerabevakning i kraft. I lagen finns bland annat bestämmelser som kompletterar dataskyddsförordningen och som genomför EU:s dataskyddsdirektiv. Syftet med den nya lagen är att tillgodose behovet av kamerabevakning för berättigade ändamål och att vid sådan bevakning skydda fysiska personer mot otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Fastighetsägare hanterar ofta personuppgifter i sin verksamhet. Med personuppgift menas till exempel namn och adressuppgifter, men även fotografier och ljudfiler som direkt eller indirekt kan kopplas till en fysisk person utgör personuppgifter. Det innebär att om en fastighetsägare vill sätta upp kamerabevakning måste reglerna avseende behandling av personuppgifter följas. Ny kamerabevakningslag I augusti 2018 trädde alltså den nya lagen om kameraövervakning i kraft. Alla typer av kameror som kan ta upp bildmaterial räknas in i begreppet kamerabevakning och reglerna i kamerabevakningslagen måste följas när kameran spelar in material. I den nya lagen har reglerna om krav på tillstånd förändrats. Vem måste ansöka om tillstånd? Tillstånd till kamerabevakning av en plats dit allmänheten har tillträde krävs om bevakningen ska bedrivas av en myndighet eller någon annan än en myndighet vid utförandet av en uppgift av allmänt intresse som följer av lag eller annan författning, kollektivavtal eller beslut som meddelas med stöd av lag eller annan författning. Med plats dit allmänheten har tillträde menas inte bara platser som allmänheten brukar vistas på.
Begreppet ska tolkas brett. Även områden där människor kan tänkas uppehålla sig eller har tillträde till faller in under begreppet. Som exempel på aktuella platser kan nämnas gator, torg, parker, affärer och banker. Även kyrkor, museer, bibliotek, restauranger, biografer, badhus, tandläkarmottagningar och gym räknas oftast som platser dit allmänheten har tillträde. Med uppgifter av allmänt intresse menas till exempel privat hälso- och sjukvård, privat skolverksamhet, kollektivtrafik, järnvägstrafik och flygtrafik. Verksamheter som utför uppgifter av allmänt intresse är till exempel myndigheter, privata skolor, privat hälso- och sjukvård och kollektivtrafiksbolag. Det finns flera undantag då tillstånd för kameraövervakning inte krävs. Det gäller till exempel vid bevakning som Polismyndigheten genomför vid automatisk hastighetsbevakning och bevakning i parkeringshus om bevakningen har till syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda eller lagföra brott. Vidare behöver till exempel verksamheter som banker, butiker, privata parkeringshus och privatpersoner inte söka tillstånd. Kravet på tillstånd har alltså begränsats till myndigheter och vissa andra som utför uppgifter av allmänt intresse. Det krävs således inget tillstånd för en fastighetsägare för att kamerabevaka ett område, såväl på platser som allmänheten har tillträde till som platser som allmänheten inte har tillträde till. Däremot måste dataskyddsförordningen, kamerabevakningslagen, brottsdatalagen och andra tillämpliga regler efterföljas. Tillståndsansökans utformning Ansökan om tillstånd till kamerabevakning ska göras skriftligen till tillsynsmyndigheten. Ändras förutsättningarna för ett tillstånd kan tillsynsmyndigheten besluta om nya villkor eller återkalla tillståndet om förutsättningarna för tillståndet inte längre är uppfyllda. Redan beviljade tillstånd Enligt kamerabevakningslagens övergångsbestämmelser framgår att tillstånd till kameraövervakning som har beslutats enligt den upphävda lagen och som avser kamerabevakning som omfattas av kravet på tillstånd i den nya lagen fortfarande gäller. Övriga tillstånd som har beslutats enligt den upphävda lagen gäller inte längre. Hur påverkar dataskyddsförordningen möjligheten att kamerabevaka? Dataskyddsförordningen gäller i hela EU och ska skydda enskildas grundläggande rättigheter och friheter, särskilt rätten till skydd av personuppgifter. Eftersom personuppgifter behandlas vid kamerabevakning måste den som utför sådan bevakning även följa reglerna i dataskyddsförordningen. All personuppgiftsbevakning måste vara laglig, korrekt och präglas av öppenhet i förhållande till den som registreras. Rättslig grund Enligt dataskyddsförordningen måste all behandling av personuppgifter hänföra sig till en rättslig grund. De rättsliga grunder, sex stycken, som dataskyddsförordningen stipulerar är följande:
Samtycke, avtal, intresseavvägning, rättslig förpliktelse, myndighetsutövning och uppgift av allmänt intresse samt grundläggande intresse. För att personuppgiftsbehandling ska vara tillåten krävs att åtminstone ett av villkoren är uppfyllda. Kameraövervakning kan bland annat bedrivas om den som övervakas har samtyckt till övervakningen. Det är ibland inte möjligt att inhämta allas samtycke på grund av att i området som ska övervakas kan det röra sig andra människor än de som samtyckt till övervakningen. En fastighetsägare som vill kamerabevaka i ett trapphus skulle kunna inhämta samtycke till kamerabevakning från de boende i fastigheten, men detta är inte tillräckligt eftersom samtycke inte kan inhämtas från alla som i framtiden kan komma att vistas i trapphuset. Dessutom kan den som lämnat samtycke när som helst återta sitt samtycke. För fastighetsägare kommer istället den vanligaste rättsliga grunden vara intresseavvägning. Det egna behovet av att kamerabevaka ska ställas mot det intrång som det innebär i människors integritet att bli kamerabevakade. Kamerabevakning kan få bedrivas om intresset av kamerabevakningen väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad. Vid en sådan bedömning ska det särskilt beaktas om kamerabevakningen behövs för att bland annat förebygga och upptäcka brottslig verksamhet samt för att kunna utreda brott på en brottsutsatt plats, förhindra störningar av allmän ordning samt förebygga olyckor. För att få kamerabevaka ska den behandling av personuppgifter som sker stå i rimlig proportion till den nytta som kamerabevakningen innebär. Om det finns andra åtgärder som är mindre ingripande än att sätta upp kamerabevakning bör dessa alternativ användas i första hand. Vid bedömningen av den enskildes intressen att inte bli bevakad ska det särskilt beaktas hur bevakningen ska utföras, d v s när kamerabevakningen ska bedrivas, vilket område som ska bevakas, vilken kamerateknik som ska användas och så vidare. Ju mer avancerad kamerateknik som används desto tyngre skäl ska det finnas för att få kameraövervaka. Vilken tid kamerabevakningen ska ske kan också ha betydelse. Kamerabevakningen ska begränsas till de tider som behövs för att ändamålet med kamerabevakningen ska uppnås. Brukar till exempel inbrott ske på natten ska kamerabevakningen begränsas till motsvarande tid. En fastighetsägare kan alltså ha rätt att kamerabevaka om bevakningen är nödvändig för ändamål som rör ett berättigat intresse om inte den enskildes intresse av att inte bli övervakad väger tyngre. Fastighetsägare som vill bedriva kamerabevakning i och omkring fastigheten måste själv utreda om fastighetsägarens intresse av att övervaka väger tyngre än den enskildes. Vill fastighetsägaren bevaka gemensamma utrymmen såsom soprum, tvättstugor, cykelrum och källare ses det inte som lika integritetskränkande som om fastighetsägaren vill bedriva kamerabevakning i till exempel trapphus, i hiss eller i entrén till huset. De senast nämnda är platser där de boende rör sig dagligen och det skulle i och med kamerabevakning vara möjligt att kartlägga hur de boende rör sig, vilka de umgås med, etc. På sådana platser kan kamerabevakning vara tillåten men då måste intresset av att få övervaka väga tyngre. Det skulle till exempel kunna handla om återkommande förekomst av brottslig verksamhet vilket skulle kunna göra att intresset av att få kamerabevaka väger tyngre än intresset av att inte bli kamerabevakad. Personuppgiftsbehandlingen ska vara korrekt vilket innebär att den ska vara rättvis, skälig, rimlig och proportionerlig i förhållande till de som registreras. Material från kamerabevakning får bara sparas så länge det behövs för ändamålet med kameraövervakningen. Det är därför viktigt att ha rutiner för hur materialet gallras; när personuppgifterna inte längre behövs för ändamålet ska de gallras. Det ska också utredas hur man förhindrar att uppgifterna inte sprids genom att till exempel se över vilka tekniska och organisatoriska åtgärder bolaget kan vidta för att begränsa åtkomsten och risken för att materialet sprids. De som har tillgång till materialet bör också begränsas till så få som
möjligt. Upplysningsskyldighet Om kamerabevakning ska ske ska upplysning om kameraövervakning lämnas genom tydlig skyltning eller på något annat verksamt sätt. Om kamerabevakningen även tar upp ljud ska det särskilt upplysas om det. Av informationen ska det framgå vem som kamerabevakar samt dess kontaktuppgifter. Utöver detta ska det även finnas information, till exempel på en hemsida, där det ska framgå kontaktuppgifter till eventuellt dataskyddsombud, varför kamerabevakning bedrivs, den rättsliga grunden, hur länge uppgifterna kommer att lagras, vilka rättigheter den som registrerats har samt att det går att vända sig till Datainspektionen om någon anser att kamerabevakningen bryter mot gällande rätt. Den registrerade har till exempel rätt att begära att personens uppgifter raderas. Viss annan information kan också behöva framgå. Till exempel ska den som kamerabevakar och grundar sin bevakning på en intresseavvägning redogöra för vilka intressen som har beaktats. Om den som kamerabevakar gör det på grund av att denne är skyldig att kamerabevaka enligt avtal eller lag ska det också framgå. Vidare ska det framgå om uppgifterna som samlas in ska lämnas över till annan mottagare som ska använda sig av det insamlade materialet. Utredning Som ovan nämnts ska det finnas ett berättigat intresse för att få kamerabevaka och man måste kunna koppla kamerabevakningen till en rättslig grund i dataskyddsförordningen. Den bedömning och utredning som vidtas inför ett beslut om att kamerabevaka måste dokumenteras. Denna utredning ska ske innan kamerabevakningen påbörjas. Av dokumentationen ska det framgå vilka ändamål man har med personuppgiftsbehandlingen. Det är bara för det specifika och konkreta ändamålet som man har rätt att samla in personuppgifter. Den som kamerabevakar ansvarar för att de grundläggande principerna om personuppgiftsbehandling och samtliga regler avseende kamerabevaknings följs. Sanktionsavgifter Följs inte reglerna avseende kamerabevakning kan den som bedriver bevakningen tvingas att betala en avgift. Tillsynsmyndigheten kan till exempel ta ut en sanktionsavgift bland annat för den som bedriver kamerabevakning och bryter mot kravet på tillstånd eller bryter mot upplysningskravet. Om ett företag inte följer reglerna i dataskyddsförordningen och inte behandlar personuppgifterna enligt de krav som uppställts, kan företaget tvingas betala ett sanktionsbelopp på upp till 20 miljoner euro eller fyra procent av företagets globala årsomsättning. Det är Datainspektionen som ansvarar för all tillsyn för kamerabevakningen i Sverige. För att undvika att kamerabevakning bedrivs på felaktiga grunder rekommenderas att de som kamerabevakar regelbundet utreder om behovet av att kamerabevaka kvarstår. Slutsats
Om du som fastighetsägare överväger att sätta upp kameror som spelar in material bör du framförallt tänka på följande. I den nya lagen om kamerabevakning krävs inget tillstånd för när fastighetsägare vill kamerabevaka ett område. Däremot utgör kamerabevakning ofta behandling av personuppgifter och dataskyddsförordningen, kamerabevakningslagen, brottsdatalagen och andra tillämpliga regler måste efterföljas. Enligt dataskyddsförordningen måste all behandling av personuppgifter hänföra sig till en rättslig grund. För fastighetsägare kommer den vanligaste rättsliga grunden att vara intresseavvägning, där det egna behovet av att kamerabevaka ställs mot det intrång som det innebär i människors integritet av att bli kamerabevakade. Fastighetsägaren måste själv göra bedömningen om fastighetsägarens intresse, ändamålet med kamerabevakning, väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad. Den utredning och slutsats som fastighetsägaren gör ska dokumenteras. Det skulle till exempel kunna bli aktuellt att kamerabevaka om fastighetsägaren haft återkommande problem med inbrott i fastigheten. Kamerabevakningen måste dock begränsas så att bevakningen sker i rimlig proportion till ändamålet. Bevakningen kan till exempel begränsas genom valet av kamerateknik, att bara ha igång utrustningen ett visst tidsintervall, att begränsa antal personer som har tillgång till det inspelade materialet samt att materialet gallras när uppgifterna inte längre behövs för ändamålet. Om det finns andra åtgärder som är mindre ingripande för den enskilde än att sätta upp kamerabevakning bör dessa alternativ användas i första hand. Om fastighetsägaren sätter upp kamerabevakning ska det genom tydlig skyltning framgå att det aktuella området kamerabevakas. Utöver det ska det även finnas information på en hemsida eller likande där det framgår hur och varför kamerabevakningen bedrivs. Behandlas personuppgifterna på felaktigt sätt kan företaget tvingas att betala ett sanktionsbelopp på upp till 20 miljoner euro eller fyra procent av företagets globala omsättning. Susanne Falk Advokat och delägare vid Landahl Advokatbyrå specialiserad inom bostadsrätt och fastighetstransaktioner
Vanja Hermansson Biträdande jurist på Landahl Advokatbyrå Blendow Lexnova är en del av: Blendow Group AB Humlegårdsgatan 14 114 46 Stockholm Telefon: 08-579 366 00 Fax: 08-667 97 60 E-post: info@blendow.se 2017 Blendow Lexnova