Torpare eller inspektor?

Umeå universitet Institutionen för historiska studier Torpare eller inspektor? Fadderanlitande i Helgums socken 1800-1805 Lärarprogrammet Historia för lärare C B-uppsats, 5 poäng HT 2004 Lillemor Elfgren

Innehållsförteckning Inledning s. 3 Syfte och frågeställning s. 3 Tidigare forskning s. 3 Källmaterial s. 5 Metod s. 6 Kategorisering av materialet s. 6 De titellösa s. 7 Fadderskapet s. 9 Helgums socken en kort beskrivning s. 10 Faddrarnas antal och sammansättning s. 11 Könsfördelningen s. 13 Faddrarnas sociala status s. 14 Bönder s. 14 Torpare s. 15 Hantverkare s. 15 Tjänstefolk s. 15 Syskon som dräng- och pigfaddrar s. 16 Högre s. 17 Kyrkofolk s. 17 De titellösa s. 18 Övriga s. 18 Faddrarnas geografiska placering s. 18 Utomsocknes faddrar s. 19 Sammanfattning s. 20 Käll- och litteraturförteckning s. 22 Tabellförteckning s. 23 Bilagor 2

Inledning Den 28 september 1803 föddes torparparet Olof och Margaretas son Johannes i Guxås by i Helgums socken. När han samma dag döptes bevittnades ceremonin av sex personer, inspektor Lindgren med fru, bonden Anders Wilhelmson och dess hustru, drängen Nils Abrahamson samt mademoiselle Charlotta Lindgren. 1 Detta kan tyckas märkligt, att en torparson fick så fint besök vid sitt dop, det ligger närmare att tro att en mademoiselle och en torpare rörde sig i strikt åtskiljda kretsar. Såg traditionerna i Helgums socken så ut att så gränsöverskridande kontakter i valet av dopfaddrar förekom? Denna uppsats kommer att behandla valet av dopfaddrar, för att se hur dessa val speglar de sociala relationerna mellan olika grupper i Helgums socken under åren 1800-1805. Syfte och frågeställning Syftet med denna uppsats är att utreda hur valet av faddrar vid dop mellan åren 1800 och 1805 har sett ut i Helgums socken genom att studera doplängderna för dessa år. Detta för att se vilka mönster som fanns i valet av faddrar, och därigenom försöka skapa en bild av hur relationerna mellan olika grupper i socknen såg ut. Uppsatsens frågeställningar är följande: Hur många faddrar medverkade vid varje dop, påverkade föräldrarnas sociala status antalet? Från vilka samhällsgrupper valdes faddrarna? Varifrån kom faddrarna, från den egna byn, socknen eller utomsocknes? Tidigare forskning Ingen tidigare undersökning för att kartlägga valet av faddrar har gjorts i Helgums socken, men däremot finns det inom andra miljöer i Sverige. Främst handlar dessa om andra samhällstyper än det jordbruksbaserade som Helgum var, som exempelvis stadsmiljöer. Gemensamt för denna forskning är att man kommit fram till att faddrar valdes till största del från samma samhällsgrupp eller högre än dopbarnets föräldrar. 1 Forskningsarkivet i Umeå (FAU), Helgums kyrkoarkiv (HK), födelse- och doplängder 1800-1805, mikrokort C:1 60968 3/5. 3

Ingegerd Sjölin har i sin avhandling Dopseder i förändring. Studier av Örebro pastorat 1710-1910 undersökt dopets funktion och hur detta har förändrats. Hon visar på hur antalet faddrar minskar under 1700-talet, och hur antalet faddrar och deras sociala ställning var beroende av föräldrarnas, ju högre ställning desto fler faddrar och ur högre skikt. 2 I Solveig Fagerlunds avhandling Handel och vandel, vardagslivets sociala struktur ur ett kvinnoperspektiv Helsingborg ca 1680-1709 har kvinnors sociala relationer utifrån deras roll i valet av dopfaddrar, ekonomiska band samt till vilka man hade konflikter med studerats. Det rör sig här om huvudsakligen en stadsmiljö, vilket innebär att det är en stor del hantverkare och handelsmän, något som skiljer sig ifrån området som undersökts i denna uppsats. Dock finns en täckande undersökning om faddrarnas sammansättning baserad på social tillhörighet, vilket gör det intressant att jämföra med min egen undersökning. Fagerlunds slutsats är att valet av faddrar delvis gjordes ur den egna släkten, men att det även var viktigt att dessa tillhörde samma samhällsgrupp eller hade hög social status, men även något som var beroende av personliga egenskaper. 3 Även hon visar på hur faddrarna valdes ur den egna eller en högre samhällsgrupp. 4 I Att stilla Herrevrede, om trolldomsdåden på Vegeholm, har Bengt Ankarloo gjort en studie av dopböckerna för att se vilka födelsemönster som fanns samt vilka seder man hade i samband med barndop. Han kommer fram till att man främst höll sig inom byn i val av faddrar, och att dessa valdes utifrån både rikedom och personliga egenskaper. 5 Det viktigaste skrivna om Helgums socken är hembygdsforskaren Harry Mohlunds Helgums socken, byar och gårdar del I och II där det förutom en beskrivning av socknen och dess byar även finns en förteckning över dess befolkning mellan 1530- och 1890-tal strukturerad utifrån de byar personerna i fråga levde i. 6 2 Sjölin, Ingegerd. Dopseder i förändring. Studier av Örebro pastorat 1710-1910. Lund 1999. s. 92-110 3 Fagerlund, Solveig. Handel och vandel. Vardagslivets sociala struktur ur ett kvinnoperskeptiv. Helsingborg ca 1680-1709. Lund 2002. s. 43-71. 4 Fagerlund, Solveig. Vad säger dopböckerna om kvinnors sociala nätverk? i Aronsson, Peter m.fl. (red) Nätverk i historisk forskning metafor, metod eller teori? Växjö 1999. s. 224. 5 Ankarloo, Bengt. Att stilla herrevrede. Trolldomsdåden på Vegeholm 1653-54. Malmö 1988. s. 52-68. 6 Mohlund, Harry. Helgums socken, byar och gårdar. Sollefteå 1984. och Mohlund, Harry. Helgums socken, byar och gårdar, del II. Sollefteå 1990. 4

Källmaterial Den källa uppsatsen grundar sig på är doplängder över Helgums socken mellan åren 1800-1805. Att undersökningsområdet har blivit just denna socken har delvis personliga orsaker, då jag har kunskap om området sedan tidigare, något som underlättar läsning av ortsnamn och möjligheten att se geografiska samband. Valet av period har varit grundat på att materialet vid den här tidpunkten är relativt lättläst, vilket i sig gör att risken minskar för felläsningar och därigenom feltolkningar. Men även att antalet födslar per år är under denna period är jämt fördelade, mellan 18 och 24 per år, vilket ger ett jämt underlag för undersökningen. 7 Tabell 1. Födda i Helgums socken 1800-1805 i absoluta tal År Flickor Pojkar Dödfödda Totalt: 1800 8 12-20 1801 11 7-18 1802 12 9-21 1803 7 14-21 1804 8 11-19 1805 9 14 1 24 Totalt: 55 66 1 123 Källa: Forskningsarkivet i Umeå, Helgums församlingsarkiv, födelse- och doplängder 1800-1805, mikrokort C:1 60968 3/5. Vid ett av dopen 1802 är det fråga om ett tvillingdop, Per och Johan på Runeåberg, vilka ovan har presenterats som två individer, men i fortsättningen kommer att vara medtaget som ett enda dop, då det är nedtecknat som endast en ceremoni i doplängden. 8 1805 finns det en dödfödd flicka, som är antecknad i doplängderna men av naturliga skäl inte döptes och hade några dopvittnen. 9 Denna födelse kommer i fortsättningen inte att redovisas. Detta bortfall gör att undersökningen totalt omfattar 121 dop. Något som kan vara ett problem med doplängderna är att under undersökningsperioden avlöste tre olika präster varandra, något som gett vissa variationer i materialet. 10 Mer om detta tas upp under metoddelen och problemet med kategoriseringen av materialet. Det finns även vissa problem med att tyda handstil, överstrykningar och utspillt bläck som på vissa ställen försvårat läsning och tolkning av materialet. Det förekommer vissa bortfall i texten som skett 7 Vid urvalet av källor användes Mohlund 1984, s. 175ff, där det finns en förteckning över antalet födda år för år mellan åren 1684 och 1982. Detta för att få en överblick hur antalet födslar i socknen var fördelade över åren som skulle beröras i arbetet. 8 FAU, HK, födelse- och doplängder 1800-1805, mikrokort C:1 60968 3/5, 26/4 1802. 9 Ibid, 13/1 1805. 10 Något som märks på handstilen och bekräftas av uppgifter i Mohlund 1990, s. 510. 5

vid fotograferingen till mikrokort, då ord hamnat i skuggområden och blivit svårläsliga. Detta gör att det i vissa fall handlat om relativt fria tolkningar i fråga om ortsnamn. Men då jag sedan tidigare har god kunskap om ortsnamnen i socknen, handlar det om väl underbyggda gissningar, trots att det ibland endast vissa led av ortsnamnet varit läsbart. Detta har skett i ett fall med dopbarnen, då endast halva halva ledet av bynamnet, Holm, är läsbart. 11 Detta har tolkats som Holmstrand, då detta förutom Holmsta är den enda by med denna början i socknen, och byn Holmsta enligt Mohlund är upptagen som by först 1815. 12 Bland faddrarna råder osäkerhet i tolkningen av hemby i 15 fall, men då detta endast är en bråkdel av de totalt 735 faddrarna, kan dess inverkan på undersökningen ses som liten. Metod Denna uppsats huvudsakliga metod är kvantitativ. Detta innebär i det här fallet ett omvandlande av doplängdernas text till siffror, för att därigenom kunna se eventuella genomgående mönster. Källmaterialet lämpar sig bäst för en sådan studie, då det inte innehåller mer än det absolut nödvändiga för att ange dopbarnets namn, datum för födelse och dop, föräldrarnas samt faddrarnas namn. Ett mer säkert klargörande av förhållandet mellan föräldrar faddrar, exempelvis släktförhållanden, kräver att man går in och studerar även andra kyrkolängder, något som på grund av uppsatsens avgränsning i tid och rum inte varit möjligt. Kategorisering av materialet I kategoriseringen i materialet har jag utgått ifrån de sociala titlar som har givits de olika individer som nämns i doplängderna, och utifrån detta delat upp i 8 kategorier. För en förteckning över vilka undergrupper dessa kategorier innehåller se bilaga 1. Jag kommer här att kommentera de kategorier där indelningen inte kan ses som alldeles självklar. Gifta kvinnor har delats in efter vilken social status deras make har, om inte maken fått någon titel, har även hustrun hamnat under gruppen titellösa. I fallen med bonddöttrar respektive söner har jag valt att kategorisera dessa under bönder. Det troliga här är att det handlar om yngre, hemmaboende individer, som ännu inte gett sig ut för att tjäna som dräng eller piga. 11 FAU, HK, födelse- och doplängder, mikrokort C:1 60968 3/5, 11/12 1803. 12 Mohlund 1984, s. 264. 6

Till bönder har räknats förutom de som tydligt tituleras bonde i doplängderna, även nämndemän, då dessa tillhörde bondeståndet, även om de genom att blivit valda till sin position vid häradsrätten hade en något högre ställning. 13 Bland torparna finns de individer som lever av och på mark som de inte själva äger. Här återfinns nybyggare, då dessa befann sig i en mellanposition mellan bönder och torpare. Att ha ett nybygge innebar att man under en viss tid, upp emot 40 år i vissa fall, var skattebefriad men istället skulle uppfylla vissa krav i form av arealer som skulle uppodlas och byggnader som skulle uppföras. Om dessa krav uppfylldes inom denna tid blev nybygget ett självägt hemman. 14 Kategoriseringen här är byggd på att det vid denna period fortfarande pågår uppodlande i de i doplängderna nämnda byarna Löfliden och Runeåberg. 15 Förutom de individer som mer självklart kan ses som hantverkare har här även lagts gästgivare och handelsmän, då det handlar om individer som liksom hantverkarna inte livnär sig direkt av jorden, utan att för den delen vara tjänstefolk eller tillhöra det högre sociala skiktet. I kategorin övriga återfinns totalt 5 dop samt 8 faddrar. Här är det förutom de individer där den sociala statusen varit oläslig även en lappman, som inte passade in i någon av de övriga kategorierna. De titellösa Den kategori som varit mest problematisk och otydlig, är de individer som inte haft någon titel utskriven, något som varit flitigt förekommande både bland dopbarnets föräldrar samt hos faddrarna, vilket redovisas här nedan. Tabell 2. Antal titellösa föräldrar i Helgums socken 1800-1805 i absoluta tal 0 1 2 3 År 180 180 180 180 Antal föräldrar - 11 12-13 Andersson, Kent, Anderö, Henrik. Ordbok för släktforskare. Västerås 1999, s. 131, 14 Renström, Ann. Fjällbyar i Edsele och Helgums socknar, en kulturhistorisk byggnadsinventering 1998. Sollefteå 1999, s. 3 15 Information om Löflidens och Runeåbergs historia återfinns i Mohlund 1984, s. 300ff och 340ff. 7

180 2 4 180 1 5 Tot 26 alt: Källa: FAU, HK, dop- och födelselängder 1800-1805, mikrokort C:1 60968 3/5. Orsaken till det stora antalet titellösa under åren 1801-02 har med största sannolikhet sin orsak i det faktum att under undersökningsperioden var tre olika komministrar i socknen, Clement Thelaus 1767-1801, Jakob Billström 1801-02 och Mikael Åkerstedt 1804-31. 16 Den stora ökningen sammanfaller med Jakob Billströms period, vilket får ses som ett direkt samband. Troligen har denna ökning sin orsak i okunskap om socknens befolkning, och därigenom svårighet att kunna nedteckna någon social status hos föräldrarna. En annan möjlig orsak är ren bekvämlighet från komministerns sida, vid nedtecknandets stund kan det mycket väl upplevts som en självklarhet vad de olika individerna hade för titel, att det inte ansågs nödvändigt att nedteckna. För att få ytterligare klarhet i vilka dessa titellösa var, gick jag in i de befolkningsförteckningar utifrån byar som finns i Mohlunds böcker om socknen, för att återfinna dessa individer. Det är ett visst risktagande att här använda sig av Mohlunds förteckningar istället för att själv gå in i övriga kyrkolängder för att finna dessa personer, då det blir frågan om en tolkning av en tolkning, men med tanke på uppsatsens begränsningar i tid och rum har upplevs denna risk som så pass liten att fördelarna i form av tidsbesparande väger tyngst. Alla föräldrapar utom ett kunde återfinnas, vilket redovisas i tabellen nedan. Tabell 3. De titellösa föräldrarna i Helgums socken 1800-1805 sociala status i absoluta tal Social status Antal Bonde 19 Torpare 6 Ej återfunnen 1 Totalt: 26 Källor: FAU, HK, födelse- och doplängder mikrokort C:1 60968 3/5. Mohlund 1984 och Mohlund 1990. 16 Mohlund 1990. s. 510. 8

Den sociala statusen hos de titellösa föräldrarna är främst bönder, vilket följer mönstret som visas bland de föräldrar som har sin sociala status utskriven och socknens befolkningssammansättning vid den här tiden. 17 Då de titellösa faddrarna var betydligt fler än föräldrarna, 216 stycken, och att finna åt alla dessa skulle bli allt för tidskrävande, undersöktes 20 av de titellösa faddrar som medverkade vid dopen mellan januari och maj 1801, för att få en bild av deras social status. Tabell 4. Titellösa faddrars sociala status i Helgum januari till maj 1801 i absoluta tal Social status Ant al Bonde 12 Torpare 4 Ej återfunnen 4 Totalt: 20 Källor: FAU, HK, dop- och födelselängder 18/1 10/5 1801, mikrokort C:1 60968 3/5. Mohlund 1990. Andelen individer som inte gick att finna är här större än föräldrarna. Detta kan ha sina orsaker i att personerna enbart bodde i den i doplängderna uppgivna byn en mycket kort tid, och därför hos Mohlund är inskriven i en annan by där man huvudsakligen levde sitt liv. Bland dessa finns också en person där namnet inte gick att läsa, vilket omöjliggjorde att återfinna dess sociala status. De faddrar som gick att återfinna följer samma mönster som hos föräldrarna, och är till största del bönder. Att dra slutsatsen att även resten av dessa titellösa faddrar troligen följer mönstret och till största del är bönder är således inte helt ogrundat. Dock har jag valt att fortsättningsvis låta dessa titellösa, både bland föräldrar och faddrar, stå som en egen kategori. Det troliga är, som nämnts ovan, att de flesta titellösa faddrarna är bönder, men då inte tid finns för att bekräfta detta, finner jag det lämpligare att låta dem stå kvar som en egen kategori. Fadderskapet Bruket av faddrar har haft flera orsaker. En direkt orsak var seden att den nyförlösta modern skulle kyrktagas, vilket innebar att modern omkring sex veckor efter förlossningen genomgick 17 Dessa redovisas i tabell 7. 9

en ceremoni för rening, och fram till dess skulle hålla sig inom hemmets väggar. 18 Barnet däremot skulle föras till kyrkan för att döpas så snart som möjligt efter födelsen, då ett odöpt barn saknade skydd mot onda makter, och då det inte tillhörde den kristna församlingen, inte heller hade rätt till vare sig själaringning eller en riktig begravning om det dog. 19 Med modern utan möjlighet att lämna hemmet krävdes det att någon annan gjorde kyrkfärden, något som blev faddrarnas uppgift. 20 Att ge barnet faddrar var även en försäkran om att denne skulle bli omhändertagna av någon man litade på om föräldrarna skulle gå bort. Det var även faddrarnas uppgift att se till att barnet fick en kristen fostran. 21 Men att bli utvald som fadder innebar inte bara plikter, utan skulle även ses som en ära, och ett bevis på den utvaldes sociala ställning i lokalsamhället, och något som som var skamligt att tacka nej till. 22 Bruket av faddrar får därför ses som något med både rent religiösa och praktiska orsaker. Helgums socken en kort beskrivning Helgums socken ligger i sydvästra Ångermanland. Socknens centrala del är Helgumssjön, där Faxälven passerar, och där också den äldsta bebyggelsen i form av byar utspridda runt sjön finns. Den närmaste befolkningsuppgiften som gått att finna är från 1810, då socknen hade 794 invånare. 23 Av dessa var de flesta bönder, då Helgum främst varit en jordbruksbygd, 24 med inslag av skogsbruk (först främst till husbehov, senare även för att leverera till de sågverk som kom att växa upp närmare kusten) och även de inslag av jakt och fiske som kan anses normalt i en bygd präglad av stora skogsområden. Från mitten av 1700-talet och framåt kom nyodlingar att ske i Helgums skogar, orsakade av bland annat brist på ouppodlade områden kring sjön och älven, något som gjorde att de så kallade fjällbyarna växte fram. 25 18 Bringeus, Nils-Arvid. Livets högtider. Stockholm 1987, s. 39f 19 Tillhagen, Carl-Herman. Barnet i folktron. Tillblivelse, födelse och fostran. Stockholm 1983. s. 269. 20 Bringeus 1987, s.28. 21 Tillhagen 1983, s. 274. 22 Ankarloo, 1988, s. 66f. Tillhagen 1983, s. 277f. 23 Demografiska Databasen, (DDB). http://karna.ddb.umu.se/servlet/se.umu.ddb.program.folknet.folknet 2004-11-22 24 Mohlund 1984, s.18. 25 Renström 1999, s. 2-3. 10

Värt att nämnas om socknen vid tiden för undersökningen är det sågverk som fanns vid Ledingeå, i socknens sydöstra del, något som i källmaterialet visar sig genom närvaron av en inspektorsfamilj. 26 Faddrarnas antal och sammansättning Det som kan sägas om dopen i allmänhet i Helgums socken under denna period är att det vanligaste var att faddrarna bestod av två gifta par, samt en pig- och en drängfadder. Det som här visar på en viss rangskillnad mellan faddrarna är att de gifta paren som står först, och dräng- och pigfaddrarna eller andra ogifta personer sist. Antalet faddrar som medverkade vid dopen redovisas i tabellen nedan. Tabell 5. Antal faddrar vid dopen i Helgums socken 1800-1805 Antal faddrar Antal dop 4 1 5 1 6 113 7 4 8 1 9-10 1 Totalt: 121 Källa: FAU, HK, födelse- och doplängder 1800-1805, mikrokort C:1 60968 3/5. Det vanliga vid dopen i Helgum var att de bevittnades av sex personer, vilket är fallet vid 113 av de 121 dopen, dessa följer mestadels det ovan beskrivna mönstret. Vid hälften av de 8 dop som inte följer mönstret har inte föräldrarna någon utskriven social status, vilket gör att något samband social ställning antal faddrar inte går att påvisa där. Två av de dop som inte följer sexfaddersmönstret är dopen av barn till inspektor Erik Lindgren, ett 26 Mohlund 1990, s. 423ff. 11

av dessa har 8 faddrar och det andra endast 5 faddrar. 27 En möjlig orsak till det lilla antalet faddrar hos det ena barnet kan vara brist på tillgång på lämpliga faddrar, då alla dessa inspektorsbarn kom att få faddrar ur de högre samhällsgrupperna. 28 I brist på faddrar med lämplig ställning, nöjde man sig antagligen hellre med färre än brukligt än att gå under sitt sociala skikt. Dopet med det högsta antalet faddrar, hela tio stycken, har sin orsak i att det är ett tvillingpar som döps, men ceremonin är inskriven som en enda, vilket egentligen ger fem faddrar per barn och denna något missvisande siffra. 29 Detta gör att inget mönster finns som antyder att en social status påverkade antalet faddrar i Helgums socken under denna tid. Men här får också hänsyn tas till att underlaget för undersökning av dop av barn som tillhör andra sociala grupper än bönder är litet, vilket också påverkar möjligheten till förekomsten av sådana traditioner. Ett liknande resultat när det gäller faddrarnas antal och sammansättning har Ingegerd Sjölin skrivit om i sin studie av dopseder i Örebro pastorat. Hon visar på hur det vanligaste vid dop på landsbygden var att faddrarna bestod av två gifta par samt två ogifta personer, men att antalet sjönk under slutet av 1700-talet, men att mönstret kvarstod längre på landsbygden. 30 I Helgums socken fanns ett sådant mönster fortfarande kvar vid 1800-talets början, både när det gällde antal och sammansättning. Vad som skulle kunna ses som en orsak till denna traditions kvarvarande kan vara socknens geografiska läge. Som en liten socken med främst jordbrukare i Norrlands inland var man troligen inte lika påverkad av nya sedvänjor inom något som upplevs så viktigt och traditionsfyllt som dopet, som i en bygd betydligt längre söderut som antagligen hade större genomströmning av såväl människor som idéer. Hänsyn får också tas till att denna och Sjölins undersökning behandlar olika miljöer, med olika befolkningssammansättningar. 27 Erik Lindgren fick även ett tredje barn under denna period, Nils Fredrik född den 6 april 1805, vilken hade 6 faddrar. 28 Se tabell 7. 29 FAU, HK, dop- och födelselängder 1800-1805, mikrokort C:1 60968 3/5, 27/4 1802. Som ett intressant sidospår kan nämnas att det även förekom ett till tvillingdop 28/3 1805, men där är båda barnen är antecknade som enskilda individer med olika dopvittnen. 30 Sjölin 1999, s. 92f. 12

Könsfördelningen När det gäller könsfördelningen hos faddrarna är det fråga om ganska precis hälften kvinnor, hälften män som faddrar oavsett social status, vilket redovisas i tabellen nedan. Tabell 6. Könsfördelning hos faddrarna I Helgums socken 1800-05 i absoluta tal Social status hos Ma Kvin Kön föräldrarna n na okänt Totalt Bonde 157 158-315 Torpare 69 67-136 Hantverkare 15 15 1 31 Tjänstefolk 19 18-37 Högre 10 9-19 Kyrkofolk 3 3-6 Titellösa 80 80 1 161 Övrigt 15 15-30 Totalt: 368 365 2 735 Källa: FAU, HK, födelse- och doplänger 1800-1805, mikrokort C:1 60968 3/5. Hos två individer är könet okänt, då namnet inte kunnat utläsas. Den jämna könsfördelningen har sin grund i det ovan nämnda mönstret, att man vanligtvis hade två gifta par, samt en vardera dräng- och pigfadder vid dopen (eller andra ogifta individer), något som är genomgående oavsett vilken social grupp föräldrarna tillhörde. Detta resultat kan jämföras med Solveig Fagerlunds, som visar på hur den största andelen av faddrarna var kvinnor. Hon ser som en förklaring till detta att föräldrarna strävade efter att 13

deras ogifta döttrar skulle vara dopfaddrar, som ett del i att senare kunna bli en god moder. 31 Hon pekar även på det faktum att Sverige vid 1600-talets slut låg i krig, vilket ledde till ett kvinnoöverskott hemma, en tolkning hon dock inte finner trovärdig. 32 I Helgums fall får den jämna könsfördelningen närmast förklaras med den ovan nämnda traditionen att ha två par samt två ogifta faddrar. Då så få faller utanför mönstret med 6 faddrar, samt att det genomgående är så jämn könsfördelning, har ingen vidare undersökning gjorts för att se om barnets kön spelade in i hur många faddrar som medverkade vid dopet eller om samband mellan föräldraparets sociala status och faddrarnas kön. Detta då det med så litet underlag som faller utanför mönstret inte är troligt att hitta några samband. Faddrarnas sociala status Vilket förhållande fanns då mellan den sociala statusen hos dopbarnets föräldrar och den hos dopfaddrarna? Hämtade man faddrarna från sin egen socialgrupp, en högre eller en lägre? Tabell 7. Faddrarnas i Helgums socken 1800-1805 sociala status i absoluta tal Föräldrarnas sociala status Antal dop Faddrarnas sociala status 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. Totalt antal faddrar 1. Bönder 52 105 19 6 83 2 11 89-315 2. Torpare 23 42 9 2 37 3 8 34 1 136 3. Hantverkare 5 6-4 7 1 6 6 1 31 4. Tjänstefolk 6 17 - - 11-1 8-37 5. Högre 3 - - - - 8 11 - - 19 6. Kyrkofolk 1 5 - - - - - 1-6 7. Titellösa 26 15 11 2 45 3 12 72 1 161 8. Övriga 5 8 - - 6-5 6 5 30 Totalt: 121 198 39 14 189 17 54 216 8 735 Källa: FAU, HK, födelse och doplängder 1800-1805, mikrokort C:1 60968 3/5. Om faddrarnas sociala status i stort kan sägas att majoriteten av faddrarna, oavsett föräldrarnas status, är hämtade från bönder, tjänstefolk samt den titellösa grupp som troligen främst är bönder. Bönder 31 Fagerlund 2002. s. 51f. 32 Fagerlund, 1999, s. 221. 14

Den stora gruppen både i antal dop och faddrar är bönder, något som avspeglar hur Helgums socken var en jordbruksbygd vid tiden för undersökningen. Det faktum att en tredjedel av bondebarnens faddrar var bönder behöver därför inte enbart vara ett tecken på att man främst hämtade faddrar från sin egen socialgrupp, utan kan även vara ett uttryck för socknens befolkningssammansättning. Om den största delen av befolkningen är bönder, är det troliga också att de flesta faddrarna hämtas bland bönder. Förutom direkt ur sina egna led återfinns även en stor grupp titellösa som dopfaddrar. Men, som diskuterats i kategoriseringen ovan, är det troliga att gruppen består av mestadels bönder. Även som faddrar var bönderna den största kategorin efter de utan någon angiven titel. Torpare Även här har de flesta faddrarna hämtats bland bönder, tjänstefolk samt bland de titellösa. En möjlighet som här skulle vara intressant att undersöka i en utvidgning av studien är huruvida de bondefaddrar som torparna har, också är de man arrenderade torpet av, och om det fanns en direkt koppling där emellan. Hantverkare Andelen dop av barn till hantverkare var litet, endast 5 stycken under undersökningsperiodens sex år. Av dessa dop var tre av barn till samma skräddare, Jacob Olson i Helgum. 33 Övriga dop är till en smed samt en mästare. 34 Anlitandet av hantverkare som faddrar var litet, endast 14 stycken, vilket motsvarade 2% av det totala antalet faddrar, något som antagligen speglade den andel av den totala befolkningen som hantverkare utgjorde. Tjänstefolk När det gäller dopen av barn till tjänstefolk var det i fem av sex fall fråga om oäkta barn, där endast i ett fall fadern, som var dräng, är upptagen, i övriga fall var det fråga om 33 1800, 1801 och 1803 34 Denna individ, där endast efternamnet Stenbeck varit utläsbart, har inte kunnat återfinnas, därför finns inga närmare detaljer om vad hans yrke innebar. 15

ensamstående pigor, och i dopet av det äkta barnet var fadern en gift dräng. Man valde här faddrar ur sin egen eller den något högre socialgruppen, från bönder och tjänstefolk. Bland faddrarna var tjänstefolk den tredje största gruppen, något som orsaken till får sökas i den tradition som uppenbarligen fanns i socknen att man vid dopen skulle vara en drängoch en pigfadder, något som förekommer vid 77 av de 121 dopen. 35 Börje Harnesk tar i sin avhandling Legofolk, drängar, pigor och bönder i 1700- och 1800- talens Sverige upp bruket att bondebarn ofta under en period av sitt liv tjänade som dräng eller piga på en annan gård än hemmets. Detta delvis som en upplärningsperiod för att senare på lämpligt sätt kunna sköta det egna jordbruket, men även som en nödvändighet försörjningsmässigt, då endast en i barnaskaran kunde ärva hemgården och övriga syskon var tvungna att finna försörjning på annat håll. 36 Då var valet av pigor och drängar till dopvittnen inte det statusmässiga nedbyte som kan tyckas, utan snarare en försäkran om att dopbarnet skulle få ett bra förhållande till de framtida bönderna och bondhustrurna i socknen. Solveig Fagerlund tar upp möjligheten att det låg i föräldrarna till de ogifta kvinnornas intresse att deras döttrar skulle vara fadder, detta som en övning inför ett framtida liv som mor. 37 Något sådant skulle medföra att det var i alla parters intresse att välja ogifta faddrar, dels för att försäkra sig om barnets framtida relationer till de individer som senare skulle komma att få betydelse i socknen, och dels för faddern att få den kvalitetsstämpel av duglighet som följde med att ha blivit utvald. Syskon som dräng- och pigfaddrar Källmaterialet låter inte visa om faddrarna var släkt eller inte till dopbarnets föräldrar, men det finns antydningar om att så var fallet. Vid undersökning av pig- och drängfaddrarnas efternamn förekommer det vid 47 dop att en eller båda av dessa har samma efternamn som någon av föräldrarna, något som tyder på att det var frågan om syskon, antagligen yngre, som valdes som faddrar. Problemet är att det i många fall handlar om mycket vanliga efternamn, Larsson, Ersdotter och liknande, där det mycket möjligt kan handla om helt utomstående individer som bara råkar ha samma efternamn. Ett bra exempel på detta är dopet av Olof, son till bonden Nils Östenson och hans hustru Stina Olofsdotter i Gagnet, i februari 1805. Medverkande som dräng- och pigfaddrar var 35 FAU, HK, födelse- och doplängder 1800-1805, mikrokort C:1 60968 3/5. 36 Harnesk, Börje. Legofolk. Drängar, pigor och bönder i 1700- och 1800-talens Sverige. Umeå 1990. s.25ff. 37 Fagerlund 2002, s. 53. 16

Östen Östenson från Gagnet och Gertrud Östenson från Öden, 38 något som i båda fallen antyder släktskap. Det visar sig att Nils hade en bror vid namn Östen, som levde i Gagnet. 39 medan Gertrud visar sig vara dotter till en helt annan Östen, 40 något som visar på problemet med att dra sådana slutsatser utan att undersöka varje enskild individ. Det finns dock resultat inom forskningen som stödjer att så var fallet, och att man använde sig av yngre släktingar som faddrar. 41 Kanske fadderskapet här ska ses som en sammanhållande faktor, där man genom att låta sina yngre syskon som tjänar på annan ort bli fadder åt sina barn, för att på så sätt knyta dem till sig? Det högre skiktet Då det endast är tre dop det handlar om i denna kategori, och det vid alla tre tillfällen var samma föräldrar, inspektorn Erik Lindgren med hustrun Margareta Ewerts, är det ett för litet underlag att säga annat än vad denna familj hade för vanor när det gällde att välja faddrar till sina barn. Det mönster som dock tydligt syns i fråga om val av faddrar är att man höll sig till sitt egna sociala skikt. Dopfaddrarna var prästfolk med hustrur, och individer där titeln inte gått att läsa ut, men som utifrån sina namn verkar ha haft en högre social status än enbart vanliga bönder. 42 Istället för pigfaddrar använde man sig av mademoiseller, det i socknen rådande mönstret med att ha en ogift kvinna som fadder följdes, dock en med högre status än de vanligt förekommande pigorna. Personer ur det högre skiktet var överhuvudtaget inte särskilt mycket anlitade som faddrar, totalt fanns 17 stycken, varav 8 inom det egna skiktet. Detta tyder på att man valde att hålla en viss distans till den övriga befolkningen i socknen med lägre social status. Istället valdes faddrar ur det egna skikt, vilka troligtvis kom från bruksmiljöer i grannsocknarna. 43 Ett inte helt omöjligt antagande här är att man också återgäldade detta med att vara fadder tillbaka åt deras barn. 38 FAU, HK, födelse- och doplängder 1800-1805, mikrokort C:1 60968 3/5, 1/2 1805. 39 Mohlund 1990. s. 160f. 40 Mohlund 1990. s. 650. 41 Sjölin 1999, s. 100. 42 Exempel på detta finns i FAU, HK, dop- och födelselängder, mikrokort C:1 60968 3/5, dopet av Nils Fredrik Lundgren 28/10 1800. 43 Av de totalt 19 faddrarna till barnen Lindgren har 10 ingen ort utskriven. Av övriga kommer 6 från den egna socknen och 3 från grannsocknarna. Bland personerna med okänd ort finner jag det troligast att det är folk utifrån, då de inte återfinns någon annanstans som dopvittnen, och dessutom har högre ställning, vilket tyder på att de tillhört någon av bruken i grannsocknarna. 17

Kyrkofolk Det enda dopet som återfinns under denna kategori, av dottern till en kyrkovärd, kan vara lite missvisande. 44 Detta inte bara för att det är ett för litet underlag för att kunna säkerställa något mönster, utan även då en kyrkovärd hade bondebakgrund och var vald till sin position, vilket får ses som förklaringen till att samtliga faddrar utom en är bönder. När det gäller anlitande av faddrar ur denna kategori är det den fjärde största gruppen, fördelade över samtliga kategorier förutom den egna. Här har antagligen den geografiska närheten spelat en roll i valet. Att välja en komminister till fadder åt sitt barn innebar inte enbart att man skaffade en högt uppsatt beskyddare till barnet, utan även rent praktiska fördelar i form av att faddern redan fanns på plats vid kyrkan, och inte behövde kallas från någon annan del av socknen. De titellösa De titellösa följer böndernas mönster med främst bönder, tjänstefolk och titellösa som faddrar till sina barn, vilket ytterligare stödjer synpunkten om att det mestadels handlar om just bönder här. Det som här är värt att påpeka är det faktum att en mycket mindre andel av faddrarna var bönder hos de titellösa än hos bönderna, istället utgör de titellösa nästan hälften av faddrarna. Men hänsyn måste tas till att de titellösa faddrarna även de troligen mestadels är bönder, 45 vilket gör att böndernas mönster med sina egna som dominerande grupp följs. Övriga Som nämnts ovan återfinns förutom de individer där den sociala statusen inte gått att läsa, även ett dop där fadern benämns lappman. Intressant att nämna här är det verkar vara fråga om en tämligen sluten grupp, alla faddrar utom en, som är klockare, är individer som på något sätt fått benämningen lapp. 46 Då det endast förekommer ett sådant dop går det inte att dra några långtgående slutsatser av detta, men det pekar åt att det är fråga om en minoritet i socknen där man håller på samhörighet inom den egna gruppen. Faddrarnas geografiska placering 44 FAU, HK, dop- och födelselängder 1800-1805, mikrokort C:1 60968 3/5, 19/8 1804. 45 Se tabell 4. 46 FAU, HK, dop- och födelselängder 1800-1805, mikrokort C:1 60968 3/5, 25/3 1803. 18

Men hur valde man då faddrarna geografiskt? Var det från den omedelbara omgivningen eller mer långväga dopgäster? Tabell 8. Faddrarnas geografiska placering i Helgums socken 1800-1805 Inom Inom Utom Bortfal Totalt: egna byn socknen socknen l Absoluta tal 359 286 30 60 735 Procent 49 39 4 8 100 Källa: FAU, HK, födelse- och doplängder 1800-1805, mikrokort C:1 60968 3/5. Anm. I kolumnen för inom socknen är inte faddrarna från den egna byn inräknade. Tabellen ovan visar hur faddrarnas boendeort fördelar sig i förhållandet till dopbarnens. Bortfallet består dels av tre dop där dopbarnets hemby inte går att utläsa, och faddrarna därigenom inte kan placeras i förhållande till dopbarnet, vilket gör att 18 faddrar faller bort. Vid det övriga bortfallet handlar det om faddrar som inte har någon hemort utskriven, och därför placerats i denna kategori. Den största delen faddrar kom ifrån den egna byn, men här finns det dock en variation på mellan 15 och 84% mellan de olika byarna. 47 Orsaken till denna stora variation får sökas i de byarnas sammansättning och historia. De byarna med lägst antal faddrar från den egna byn, Lövliden (17%) och Runeåberg (15%) är vid denna tid nybyggen med ett endast ett par hushåll vardera. 48 De med det högsta antalet faddrar från den egna byn, Mo (84%) och Ärtrik (78%), är däremot väletablerade byar med anor sedan 1500-talet. 49 Detta gör att föräldrarna från Mo och Ärtrik som skulle döpa sina barn hade betydligt fler att välja mellan i granngårdarna, än i nybyggarbyarna Lövliden och Runeåberg, där man var ett fåtal första generationens nybyggare som kämpade för att odla upp marken. Man kan här även spekulera om möjligheten att nybyggarna valde att ta faddrar från de byar man ursprungligen kom ifrån, för att behålla kontakten med tidigare grannar, släkt och vänner. Att huvudsakligen välja faddrar från den egna byn hade rent praktiska fördelar. Då barnet skulle döpas så snart som möjligt efter födelsen, i vissa fall var dopet redan samma dag, krävdes det att faddrarna befann sig i närheten, att skicka efter någon utanför byn, eller från en annan socken, skulle också innebära att dopet fick vänta några dagar. 50 Utomsocknes faddrar 47 Se bilaga 2. 48 Mohlund 1984, s. 300ff och s. 340-346. 49 Ibid. s. 307ff och s. 386-389. 50 Ankarloo 1988, s. 65f. 19

Endast en mycket liten andel av faddrarna var inte från socknen, totalt 30 stycken, vilket utgör 4% av det totala antalet faddrar. Tabell 9. Utomsocknes faddrars hemorter i absoluta tal Ort Antal Graninge 12 Långsele 8 Edsele 2 Härnösand 2 Anundsjö 2 Grätnäs 2 Jämtland 1 Nordankäl 1 Totalt: 30 Anm. För att förenkla har här gjorts en viss anpassning av orterna. I kategorin Långsele är det fråga om att faddrarna kommer från två mindre byar, Nordsjö och Näs, utanför själva Långsele. För Graninges del är det fråga om individer som sägs tillhöra Graninge, Graninge bruk och Graninge herrgård. Källa: FAU, HK, dop- och födelselängder 1800-1805, mikrokort C:1 60968 3/5. Av de utomsocknes faddrarna var de flesta från grannsocknarna, 12 från Graninge, 8 från Långsele, samt 2 från Edsele, vilket visas i tabell 9 ovan. De mest långväga kom från Härnösand och Anundsjö. När det gäller dopvittnena från Härnösand var den ena handelsman, vilket kanske gjorde att han befann sig i Helgum i affärer, något som skulle kunna vara en förklaring till denna långväga gäst. Vid det andra långväga fallet, från Anundsjö, handlar det om när en dotter till skräddaren Jacob Olofsson döps i september 1803. Med som vittne fanns en skräddare från Anundsjö och dess hustru. Ska detta ses som ett försök att knyta till sig kollegor från andra områden? Under undersökningsperioden fanns tre dop av skräddarbarn, alla till samma Jacob Olofsson. Det var dock endast detta par från Anundsjö som var utomsocknes, och bland övriga faddrar fanns inga ytterligare hantverkare, varken skräddare eller andra hantverksyrken. Dock måste hänsyn tas till att Helgum var en liten jordbrukssocken, och antalet hantverkare antagligen inte var särskilt stort, vilket måste ha utgjort en begränsande faktor om vilja fanns att välja faddrar bland kollegor. Sammanfattning Det vanligaste antalet faddrar i Helgums socken åren 1800-05 var sex stycken, något som var fallet vid 113 av 121 dop. Ingen skillnad i fråga om antal relaterat till social ställning har kunnat påvisas. 20