NATURINVENTERING AV GENERALPLANEOMRÅDEN I SIBBO 2006

NATURINVENTERING AV GENERALPLANEOMRÅDEN I SIBBO 2006 Sirkka Virrankoski Elina Vaskelainen Hannu Sarvanne Rauno Yrjölä Ympäristötutkimus Yrjölä Oy 2006

Sibbo kommun Planläggare Tuomas Autere PB 7 04131 SIPOO Telefon: (09) 2353 6715 E-post: Tuomas.Autere@Sipoo.fi 2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING... 5 2 UNDERSÖKNINGSOMRÅDET... 7 3 VEGETATIONSKARTERING... 8 3.1 Metod... 8 3.2 Naturobjekten... 8 3.3 De ur vegetationssynpunkt värdefullaste områdena... 26 3.3.1 Storområde 1: Paipis Borgby... 26 3.3.2 Storområde 2: Nickby Tallmo... 26 3.3.3 Storområde 3: Hindsby-Östersundom... 26 3.3.4 Storområde 4: Box... 26 3.3.5 Storområde 5: Söderkulla... 27 3.3.6 Storområde 6: Kusten och skärgården... 27 4 FLYGEKORRSINVENTERING... 28 4.1 Metod... 28 4.2 Resultat... 29 4.2.1 Objekt 1... 30 4.2.2 Objekt 2... 31 4.2.3 Objekt 3... 32 4.3 Rekommendationer... 33 4.4 Flygekorrsförekomsterna i relation till strukturmodellen... 34 5 ÖVRIGA DJUR... 34 6 ÖVRIGA NATURUTREDNINGAR... 35 6.1 Naturinventering av södra Sibbo och Hindsby 1991, Ympäristötutkimus Metsätähti Oy... 35 6.2 Natur- och landskapsinventering av Söderkullaområdet 2002, Jaakko Pöyry Infra... 38 6.3 Natura-bedömning av Östersundom, Plankonsult Ab 2002... 39 6.4 Ekologiska nätverk i Östra Nyland, YS-konsultit 2002... 39 6.5 Utveckling av rekreationsbruket av Sibbo storskog, Jarmo Honkanen 2006... 40 6.6 Sibbo ås och Nevasås tillrinningsområden, Föreningen vatten- och luftvård för Östra Nyland och Borgå å 1997... 41 6.7 En översiktsplan över landskapsvården och skyddszonerna inom Sibbo ås tillrinningsområde i Sibbo, Borgnäs och Mäntsälä, Nylands miljöcentral 2002... 41 6.8 Utredning om fiskbeståndet i Sibbo å och i Sibboviken, Mikael Nikiforow 1992... 42 6.9 Ängar, hagmarker och skogsbeten i Nyland, Nylands miljöcentral 2000... 42 7 REKOMMENDATIONER... 43 7.1 Naturvärdena i relation till strukturmodell V för generalplanen för Sibbo 2025... 43 7.1.1 Struktur:... 46 3

7.1.2 Strukturmodellens inverkan på naturvärdena samt rekommendationer... 46 7.1.3 Sammandrag av rekommendationerna... 49 8 litteratur... 51 BILAGOR Bilaga 1. Koordinater för fynden av flygekorrsspillning Bilaga 2. Sökta naturvärden och användningen av terrängkartor och flygbilder vid inventeringen. Bilaga 3. Kartor över naturobjekt på generalplaneområdet 4

1 INLEDNING Våren, sommaren och hösten 2006 utreddes med tanke på generalplanen för Sibbo förekomsterna av flygekorre och förekomsten av i naturvårdslagen upptagna skyddade naturtyper och i skogslagen upptagna särskilt viktiga livsmiljöer inom Sibbo kommun. Arbetet inleddes hösten 2005, samtidigt som utredningarna för detaljplaner startades. I undersökningen ingick förutom fältarbete också arbete med att man bekantade sig med tidigare publicerade naturinventeringar, landskapsplanen och övrigt bakgrundsmaterial. Naturen på olika områden presenteras i bilderna 2 10. Flygekorrsundersökningen inleddes i mars 2006 och sköttes av Sirkka Virrankoski. Karteringen av naturtyper samt objekt i skogslagen gjordes huvudsakligen av Elina Vaskelainen, därtill utreddes vissa delar av Sibbo av Hannu Sarvanne och Rauno Yrjölä. Vid bestämningen av Natura 2000-naturtyper och livsmiljöer upptagna i skogslagen användes handboken Natura 2000-luontotyyppiopas (Airaksinen & Karttunen 2000) samt verket Metsäluonnon arvokkaat elinympäristöt (Meriluoto & Soininen 1998). För fältarbetet utskrevs ca 90 terrängkartor av Sibbo kommun och man gick i fält systematisk igenom områdena på kartorna från norr till söder. I genomsnitt undersökte en person 2 3 km 2 per dag. Man rörde sig till fots i terrängen och använde GPS-mottagare (Garmin GPS 12CX och Garmin GPSmap 60CSx), kompass och terrängkarta över området. Vid vegetationskarteringen valdes från terrängkartorna berg i dagen, bäckars och åars närmiljöer och kärr samt enhetliga större skogsområden, vars naturskyddsvärden undersöktes i fält. Vid flygekorrskarteringen avgränsades utgående från flygbilder de tätaste skogsområdena på terrängkartan, vilka sedan undersöktes noggrannare i terrängen. Under fältarbetet koncenterarde man sig på sådana områden som utgående från kartorna kunde innehålla naturvärden som upptas i naturvårdslagen eller skogslagen. På förhand ansåg vi det sannolikt att det på undersökningsområdet förekommer t.ex. följande naturtyper som tas upp i naturvårdslagen: ädellövträdsdungar, hassellundar och klibbalskärr. Av de viktiga livsmiljöerna i skogslagen ansåg vi att man i Sibbo kunde hitta flera olika; utgående från kartorna var de sannolikaste kärr, berg i dagen och bäckars närmiljöer. En noggrannare beskrivning av objekten och användningen av kartorna finns i bilaga 2. Under naturinventeringen för generalplanen upptecknades också eventuella fynd av sällsynta växter och djur, men på undersökningsområdet gjordes inga systematiska artinventeringar. Utredningen styrdes från Sibbo kommuns sida av planläggningschef Pekka Normo, miljövårdschef Curt Nyman, planläggare Tuomas Autere, planläggare Juhani Karilas och planläggare Heidi Saaristo. Från 5

Ympäristötutkimus Yrjölä Oy har följande personer deltagit i arbetet: forskare Elina Vaskelainen, forskningsassistent Sirkka Virrankoski, forskare Hannu Sarvanne och verkställande direktör Rauno Yrjölä. Man fick tilläggsuppgifter till inventeringen från bl.a. Östra Nylands förbund (Seppo Mäkinen), Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet (Harto Lindén, Ari Saura), Helsingfors universitet (Ilpo K. Hanski) och Gustav Nordensvan. Uppgifter om hotade växtarter i Sibbo fick man från Botaniska museet (Merja Niemi) vid Naturhistoriska museet. 6

2 UNDERSÖKNINGSOMRÅDET Undersökningsområdet omfattade hela kommunen med undantag av redan tidigare inventerade områden (bild 1). De landområden som inte tidigare har inventerats hade en sammanlagd areal av 180 km 2. Detta område undersöktes inte helt, utan vid inventeringen koncentrerade man sig på potentiella förekomstområden för flygekorre och värdefulla naturtyper. De områden där man letade efter flygekorrar avgränsades med hjälp av flygbilder. Vid inventeringen av naturtyper undersöktes huvudsakligen berg i dagen, kärr och bäckars närmiljöer, där det med större sannolikt kunde finnas skyddade naturtyper. Kuva 1. Områden som uteslöts ut inventeringen. 7

3 VEGETATIONSKARTERING 3.1 Metod Målet var att lokalisera inom generalplaneområdet naturtyper och naturhelheter som är viktiga ur naturskyddssynpunkt, värdefulla naturtyper enligt naturvårdslagens 29 och särskilt viktiga livsmiljöer enligt skogslagens 10 samt förekomsten av hotade, missgynnade, sårbara, regionalt hotade och i habitatdirektivets bilagor II och IV upptagna kärlväxtarter. Generalplaneområdena inventerades mellan slutet av juni och början av september. Artsammansättningen i naturobjekten på generalplaneområdet har inte beskrivits i detalj, utan av vegetationen och vid behov också av landskapet ges en allmän beskrivnig. Däreomt beskrivs naturobjektens gränser, areal, vegetationstyper, avverkningar och hydrologiska förhållanden noggrant. Arterna indelas i dominerande arter och följearter och i mån av möjlighet enligt vegetationsskikt. Objekten är numrerade (1 338), och objektens gränser framgår av kartbilagorna. 3.2 Naturobjekten 1.-13. Skogslagens berg i dagen Berghällarna är bevuxna med glesa tallbestånd. Övriga observerade trädslag är asp, en, vårtbjörk, rönn, gran och speciellt på försumpade ställen glasbjörk och bindvide. Örter, ris och gräs som förekommer på nästan alla hällar är ljung, blåbär, lingon, bergssyra, ängskovall och kruståtel. På en del hällar växer dessutom mjölon, piprör, hundstarr, vårfryle och bergven samt i sumpiga sänkor odon. På alla berghällar växer i allmänhet också rikligt med lavar och mossor: renlavar, bägarlavar, islandslav, enbjörnmossa, vågig kvastmossa, väggmossa, tallvitmossa, nordraggmossa och grå raggmossa. På somliga hällar förekommer det dessutom räffelmossa, husmossa och torsklav. Objekt 1 befinner sig inte helt och hållet i naturtillstånd: på området finns det stigar och en lägereldsplats. I objekt 6 är trädbeståndet delvis avverkat (utanför avgränsningen). 8

Bild 2. Älgberget i Norra Paipis 11b. Skogslagens stup och skogsbestånd vid stupens nedre del På västra sidan av Bastängsberget finns ett ca 20 m högt, nästan lodrätt stup. Skogen nedanför stupet består av frisk granskog, i vars kronskikt det också ingår vårtbjörk och i buskskiktet rönn. I fältskiktet växer det bl.a. blåbär, stenhallon, stenbär, ekbräken, skogskovall, vårfryle, ekorrbär, skogsbräken, fingerstarr och liljekonvalj. Bottenskiktet domineras av husmossa. 14. Starrfattigkärr Den öppna myrens fältskikt domineras av flaskstarr, övriga vanliga arter är tuvull och tranbär. I synnerhet på kanterna och på tuvorna växer glasbjörk, bindvide och blåbär. I bottenskiktet växer vitmossor och björnmossor. Det verkar som om dikningen inte skulle ha inverkat på myrens naturtillstånd, men skogen kring objektet är helt avverkad. 15. a, b och c. Skogslagens skogskärr (ört- och gräskärr/mo-grankärr) Granen är det dominerande trädslaget men i kronskiktet ingår också rönn och glasbjörk och i buskskiktet brakved och hägg. I objektets fältskikt växer bl.a. skogsbräken, majbräken, vattenmåra, ekorrbär, kärrviol, skogsfräken, harsyra, revsmörblomma, kabbeleka, gråstarr och älgört. Bottenskiktet domineras av granvitmossa, men också kärrskedsmossan är vanlig. I objekt 15a. förekommer små spår av avverkning 16. Förekomster av den missgynnade arten ängsnejlika ( 16a. I åkerrenen växer ett tjugotal individ, som håller på att kvävas under trädplantor. Ängsnejlikan är en typisk art för torrängar, backängar och väg- och åkerrenar, och den har gått starkt tillbaka till följd av att traditionellt jordbruk med slåtter och bete minskat. 9

16b. Cirka 50 individ av ängsnejlika växer på en tämligen torr ängsbacke vid en bäck. Följearter är bl.a. vitmåra, ängsklocka, liten blåklocka, rödklint och ängshavrerot. 16c. På en torr vägren växer det ca 30 individ av ängsnejlika. 17. Bäckfåra Bäckfåran, som har bara lite vatten på sommaren, omges av grandominerat lundartat kärr. Buskskiktet är ställvis tätvuxet med hallon och måbär. Därtill finns det i objektet små mängder hyggesrester (och också andra spår av hyggen). I fältskiktet ingår rikligt med stora ormbunkar: skogsbräken och majbräken. Övriga frodiga örtväxter i fältskiktet är bl.a. skogsnäva, stenbär, ormbär, skogsfräken, vitsippa, hässlebrodd, humleblomster och ekorrbär. 18a. och 18b. Mo-grankärr I objektens kronskikt växer gran och lövträd, såsom rönn, glasbjörk, asp och sälg, i buskskiktet också gråal. Örtväxter i fältskiktet är bl.a. majbräken, skogsbräken, skogsfräken, blåbär, lingon, kärrviol, ekorrbär och harsyra. Granvitmossa dominerar i bottenskiktet, övriga observerade mossor var bl.a. husmossa och bäckrundmossa. 19. Förekomst av den på området fåtaliga, fridlysta arten nattviol & På en avverkad yta som håller på att växa igen med gräs växer ett tiotal individ. Förekomsten håller på att försvinna bland gräsen. Bild 3. Nattviol 20. Oritoja, åns närmiljö Skogarna utmed norra och södra delarna av ån består av lundartad granskog eller lundkärr. Förutom gran ingår också hägg och rönn i kronskiktet. I buskskiktet finns röda vinbär och måbär. På åns stränder är 10

örtvegetationen mycket frodig och artrik. Allmänna arter är bl.a. älgört, nässla, majbräken, harsyra, gullpudra, skogsfräken, förgätmigej, skogssäv, lundstjärnblomma, kabbeleka, strandlysing, kärrviol och skogsnäva. Bland åkrarna intill ån finns det värdefulla kulturlandskap med ängar och torrängar. På en torr backäng finns bl.a. ovan nämnda förekomst av ängsnejlika. På strandmader växer bl.a. den mindre vanliga älvstarren. I åkerlandskapet vid ån finns också en löv-barrträdsdunge (19a. lundartad moskog) med asp, björkar, tall, gråal och i buskskiktet en och svart vinbär. Vegetationen i fältskiktet är frodig: älgört, liljekonvalj, hundfloka, bergsslok, skogspipa, stenbär, humleblomster och hässlebrodd. Bild 4. Oritoja 21a. Furunäsbäcken, bäckens närmiljö 1 I norr, i det skogbevuxna partiet utmed bäcken växer förutom gran också rikligt med lövträd: asp, gråal, hägg, glasbjörk, grönvide. Örtvegetationen är artrik, med bl.a. skogssäv, älgört, strandlysing, harsyra, förgätmigej, sjöfräken, humleblomster, skogsnäva, ängsruta, svalting, igelknoppar och kabbeleka. 21b. Furunäsbäcken, bäckens närmiljö 2 Strandskogen vid Furunäsbäcken påminner om skogarna utmed ovan nämnda Oritoja: i den backiga terrängen finns lundartad granskog och lundkärr. Förutom gran är också rönn och glasbjörk vanliga. Buskskiktet består av hallon, skogstry och måbär, på åstranden därtill av gråal, hägg, röda vinbär och grönvide. Mossor i bottenskiktet är skogspraktmossa och bäckrundmossa. Örtvegetationen vid stranden är artrik, och vanliga arter där är bl.a. svärdslilja, strutbräken, strandlysing, skogsnäva, förgätmigej, älgört, kärrfibbla, humleblomster, kabbeleka, nässla, svalting, revsmörblomma, lundstjärnblomma, gullpudra, hässlebrodd och läkevänderot. 22. Förekomster av den missgynnade arten finnstarr! På Furubäckens strandmader växer stora bestånd av finnstarr. Följearter är bl.a. skogssäv och sjöfräken. Finnstarren är inte bara klassad som missgynnad utan den är också en av Finlands internationella 11

ansvarsarter: i vårt land finns 15 20 % av artens hela bestånd i Europa. Ansvarsartens livsmiljö bör tas i beaktande vid planeringen av markanvändningen. Bild 5. Finnstarrens växtplats vid Furubäcken 23. Bäckars närmiljö (Vilosbäcken och dess förgrening) Utmed bäckarna finns en frodig vegetation. Något avvikande från normal grandominerad moskog växer i dessa skogar vid bäckarna rikligt med lövträd, såsom gråal, rönn, vårtbjörk och hägg. Buskskiktet är artrikt med t.ex. svart vinbär, skogstry, tibast och måbär. Örtvegetationen är liknande som vid ovan nämnda Oritoja och Furubäcken. De vanligaste arterna är älgört, majbräken, kabbeleka, springkorn, lundstjärnblomma, skogssäv, svalting, hultbräken, förgätmigej, kärrfibbla och skogsfräken. 27. 29. Sibbo ås närmiljö (+ åns förgreningar) i Norra Paipis Sibbo å, som ingår i Natura 2000-nätverket, har en värdefull och artrik vegetation i Norra Paipis. Strandskogarna är ställvis frodiga backlundar, som alldesles intill ån övergår i madängar. Ån rinner söder om Norra Paipis genom jordbrukslandskap, så den värdefullaste strandskogsvegetationen vid ån finns uttryckligen i norra Paipis. I strandskogarna är granen i allmänhet det dominerande trädslaget, men bland granarna växer rikligt med lövträd, såsom aspar, björkar, rönnar, häggar och gråalar. I de torraste sluttningarna finns rikligt med tall, och ställvis är tallen det dominerande trädslaget. Det finns mycket murket trä i skogarna, som många befinner sig i naturtillstånd. Liksom i de ovan beskrivna objekten utmed bäckar är buskskiktet tätt och artrikt: vanliga arter är måbär, kanelros, svart vinbär, tibast, grönvide och skogstry. De örtväxter som är vanliga i de ovan nämnda objekten utmed bäckar är talrika också utmed Sibbo å. I de bästa lundarna på små holmar i den meandrerande ån växer därtill trolldruva, lungört, springkorn, blåsippa, strutbräken, lundelm, vårärt, underviol och skogsvicker. I bottenskiktet finns rikligt med stjärnmossor. Till de rikligaste arterna på 12

madängarna, som domineras av frodiga och ställvis över två meter höga örtväxter, hör älgört, ängsruta, läkevänderot, nässla och svärdslilja. Från Hommanäs nedströms (28.) rinner ån redan i jordbrukslandskap, och i de branta sluttningarna är vegetationen mycket tät, huvudsakligen ung lundartad lövskog. I buskskiktet är hallon och grönvide redan vanliga, men arterna i fältskiktet är i huvuddrag de samma som örtväxtarterna utmed bäckarna och ån längre norrut. På åstränderna i Borgby finns inte längre just alls träd utan mellan ån och åkrarna finns bara av smala remsor med videsbuskar och gräs och örter. Arter är bl.a. grönvide, vasstarr, förgätmigej, rörflen, älgört, strandlysing, nässla, skogssäv, brunrör och vass. 30.-144. Skogslagens berg i dagen I mellersta Sibbo består trädbestånden på berghällar huvudsakligen av gles tallskog. Också vårtbjörk, rönn, asp och en är vanliga. På alla eller nästan alla berghällsobjekt påträffade ris, örter och gräs är ljung, lingon, ängskovall och kruståtel. Moss- och lavarterna skiljer sig inte nämnvärt från arterna på berghällsobjekten (1. 13.) i norra Sibbo. På försumpade ställen på bergen förekommer därtill tallvitmossa, glasbjörk, odon, hundstarr och bindvide. Arter som påträffades på ett antal eller på enskilda hällar är bl.a. blåbär, ekorrbär, bergssyra, piprör, fårsvingel, vårfryle, getrams, tjärblomster, vårbrodd, gullris och påskrislavar. I objekten 49., 63., 64. och 72 finns små spår av avverkningar; skogen har huggits kring objekten 36., 37., 74., 83., 85., 86., 100., 110., 114.-120., 123. och 144.; i objekt 121a. finns en lägereldsplats uppe på berget, i objekten 59, 61., 107. och 122. finns det stigar. Dessa berghällars naturtillstånd har sålunda förändrats. Kring objekt 86b. finns i kanten av ett avverkat område, men också i skogssluttningen, rikligt med vindfällen. Om de kullfallna träden lämnas kvar i sluttningen, har området betydelse för insektarter som är beroende av murken ved. På krönet av objekt 82a. finns en myrbevuxen fördjupning, där det växer förutom vitmossor också bl.a. glasbjörk, bindvide och hundstarr. På krönet av objekt 104a. finns en gammal stengärsgård; berghällen har troligen ingått i ett skogsbete en gång i tiden. Uppe på objektet 113. finns ett blockfält. Stup i bergsobjekt 40. Skogen vid nedre delen av stupet är granskog i sluttning. 13

43b. Skogen vid stupets fot är grandominerad skog i en sluttning, och där växer också bl.a. asp. Skogen är oavverkad fram till bäckfåran, men på östra sidan av fåran har skogen avverkats ända fram till kanten av fåran. 78b. Under stupet finns ett kalkbrott. 82c. Skogen på Degerbergets västsluttning är grandominerad blandskog, norra delen är mer lövträdsdominerad och där växer bl.a. blåsippa och några skogslindar. 90b. Skogen vid stupets fot är frisk, tämligen gammal granskog, i buskskiktet växer hallon, rönn och måbär. I fältskiktet finns bl.a. av blåbär, liljekonvalj och lingon. Bottenskiktet domineras av väggmossa och husmossa. 94b. Skogen vid stupets nedre del består av granskog. 102b. På Orrbergets norra kant finns ett lågt stup och i sluttningen nedanför det granskog. Granskogen är tämligen tät, gammal och ogallrad gallringsskog. I nedre delen av sluttningen har granskogen drag av grankärr, men dess naturtillstånd är dock förändrat på grund av ett dike och hyggen vid stigen. 104b. Stupet är beläget på västra sidan av berget. Skogen vid stupets fot är blandskog, där det växer bl.a. asp. 106. Nedanför stupet finns en tjärn. 121b. Skogen vid stupets fot är grandominerad skog i en sluttning. 127b. Skogen vid stupets fot uppvisar spår av hyggen. Skogen är frisk barrskog, i kronskiktet ingår förutom tall och gran också vårtbjörkar. Den dominerande arten i buskskiktet är rönn. I fältskiktet är blåbär och lingon vanligast och i bottenskiktet väggmossa. Skogslagens skogskärr och mo-grankärr 24. Skogsfräken-grankärr: I fältskiktet förekommer rikligt med skogsfräken men också skogsbräken, blåbär, ekorrbär, harsyra och stjärnstarr. Bottenskiktet domineras av vitmossor. 147. och 148. I sluttningen söder om Bastmossen finns grankärrsartade, täta granskogar med tämligen mycket murken ved. 151. I svackan nedanför klippan finns ett tätt grankärr, i vars bottenskikt det växer rikligt med mossor. 14

152. Litet grankärr. Omgivande skogen delvis avverkad, dessutom flera grustag i närheten. 153. Mycket liten svacka med skogskärr mitt i en skog som är i ekonomibruk. Bottenskiktet domineras av vitmossor. I fältksiktet växer sparsamt med gräsväxter men inga starrar. 154. Tätt grankärr. Skogen kring området har avverkats kraftigt. Vegetationen i botten- och fältskiktet är njugg, för granbeståndet är så tätt. 168. Dominerande arter i denna svacka med skogskärr är hundstarr, vattenklöver och kråkklöver, i den södra delen är också flaskstarren vanlig. I bottenskiktet finns rikligt med spärrvitmossa. Områdets naturtillstånd har förändrats, för över området går en elledning och i dess södra del finns ett dike. 169. Det här lövträdsdominerade skogskärrets kron- och buskskikt består av glasbjörk, gråvide och bindvide. I fältskiktet finns rikligt med kärrfräken, vattenklöver, kråkklöver och hundstarr. 170. Blåbärs-grankärr. Skogen är delvis gallrad och intill objektet går ett skogsmaskinsspår. Vegetationen skiljer sig tydligt från den i den omgivande skogen. Arter är bl.a. majbräken, mossviol, skogsstjärna, ekorrbär, piprör, rödven, skogsbräken och hässlebrodd. 171. Detta fuktiga grankärrs naturtillstånd har förändrats i och med grävningen av ett dike. 172. Detta örtrika skogskärrs naturtillstånd har förändrats något till följd av att det dragits en naturgasledning och ett dike nära intill det. I bottenskiktet finns rikligt med spärrvitmossa. Andra rikligt förekommande arter är skogssäv, kråkklöver och skogsfräken. I kronskiktet finns många klibbalar. 173. Svacka med grandominerat skogskärr. Övriga trädslag på området är vårtbjörk och asp. På området finns många kullfallna träd, vilka höjer dess värde. I fältskiktet finns blåbär och skogsfräken, i bottenskiktet vitmossor. 149., 174., och 181. Mo-grankärr. På objekten finns rikligt med vitmossor, blåbär och skogsfräken. Andra observerade arter är bl.a. ekorrbär, stjärnstarr och mossviol. 179. Örtrikt skogskärr utmed en bäck. I fältskiktet rikligt med bl.a. skogsfräken och i bottenskiktet vitmossor. Objektets naturtillstånd har förändrats till följd av dikning och en naturgasledning som dragits intill området. 15

182. Skogkärrsaktig blandskog, i vars omgivning det förekommit hyggen. På kanterna växer vårt- och glasbjörk samt gråal. Objektet är dikat. 183. Klibbalskärr. Övriga träd har gallrats från området, kvar står stora klibbalar under vilka det kommer upp björk- och granplantor. Ett dike går rakt genom området. I fältskiktet växer vattenklöver, missne och tuvull. 185. Blött grankärr. Längs diket på området växer bl.a. majbräken. På området finns kullfallna träd och vegetationen bildar ett snår. Bild 6. Skogskärr. Skogslagens trädfattiga torvmarker 25. I skogen söder om Grönkulla finns tre små myrpläntar. De västra myrarna är trädbevuxna, den östliga öppnare. Allmänna arter är bl.a. flaskstarr och bindvide. På det öppna partiet växer också tuvull, hundstarr och trådtåg. 26. På berghällen finns en liten myr med bl.a. flaskstarr, hundstarr och bindvide. 16

145. Starrtallkärr: I kronskiktet ingår förutom tall i någon mån också glasbjörk. I fältskiktet finns rikligt med bl.a. flaskstarr, vattenklöver, tuvull och kråkklöver. Den vanligaste arten i bottenskiktet är klubbvitmossa. Skogen omkring kärret är avverkad, vilket inverkar på objektets naturtillstånd. 146a. ja 146b. Ristallmossar: Det finns glest mar tallar och glasbjörkar på myren. I fältskiktet växer rikligt med ris, såsom odon, hjortron, tranbär och getpors, och därtill förekommer trådstarr och tuvull. Tallvitmossa dominerar bottenskiktet. 150a. Västra delen av Bastmossen är öppet starr-fattigkärr, där det växer bl.a. flaskstarr, hundstarr, tuvull, vattenklöver och kråkklöver samt rikligt med vitmossor. 150b. Östra delen av Bastmossen är ris-tallmosse. Genom myrområdet går en kraftledning, under vilken träbeståndet har röjts. I östra delen av myren finns trädlösa blötare sänkor i nordsydlig riktning, där det växer vitmossor. Dessa är troligen gamla torvtäkter. Vanliga arter på myren är getpors, odon och rosling. Även om myren inte längre befinner sig i naturtillstånd, är den lokalt värdefull. På myren observerades bl.a. ett nattskärrsbo, och dessutom en tjäder. Älgarnas stig går längs myrens södra kant. Det skulle vara enkelt att förbättra myrens naturtillstånd genom att täppa till de diken som rinner ut från myren. 150c. Lillmossen och fåran som startar från den. Lillmossen är ett lövträdsdominerat kärr. Från dess södra ända startar en bäckfåra, som inte är i naturtillstånd. Utmed fåran finns granskog med arter som skogsfräken, missne, majbräken och träjon. På området finns rikligt med kullfallna granar. 155. Tuvulls-tallmosse: Dominerande trädslag är tall och glasbjörk. Tuvull dominerar fältskiktet. På området förekommer därtill hjortron, lingon, getpors och flaskstarr. Klubbvitmossan är den dominerande arten i bottenskiktet. 156.-165., 175 178., 180., 187. 190. (Örtrika) Starr-fattigkärr: I nästan alla objekt växer vattenklöver, flaskstarr och kråkklöver, och i bottenskiktet klubbvitmossa och på somliga kärr också praktvitmossa och sotvitmossa. I många av objekten växer därtill hundstarr, sjöfräken, trådtåg och ängsull. I objekten 157., 180. och 190. förekommer dessutom rundsileshår. Övriga, i somliga eller enstaka objekt observerade arter är bl.a. kärrviol, tuvull, missne, skogssäv, kärrsilja, gul näckros och strandlysing. På kanterna och sporadiskt på tuvytor kan det förekomma enstaka tvinvuxna glasbjörkar, viden, gråalar (i objekten 176., 187. och 188. även klibbalar), tallar och granar. 166a., 166b. och 167. Ris-tallmossar: Objekten är trädfattiga myrar med tall och glasbjörk. De rikligast förekommande risen är getpors, hjortron, rosling, tranbär och odon. I objekten växer även fattigkärrsarter, såsom vattenklöver och trådtåg. Bottenskiktet domineras av klubbvitmossa och praktvitmossa. 17

184. Tuvulls-tallmosse. I kronskiktet finns glasbjörk och gran. Fältskiktet består av bl.a. tuvull, hundstarr, vattenklöver, kråkklöver och flasksktarr. 186. och 191. Ris-tallmossar: I likhet med de ovan nämnda ris-tallmossarna ingår i kronskiktet tall och glasbjörk samt på tuvor i fältskiktet getpors, odon och lingon. På fastmatteytorna förekommer rikligt med tuvull. På tuvorna växer därtill moskogsarter, såsom blåbär och lingon. I buskskiktet i objektet 186. påträffas också brakved. I bottenskiktet dominerar klubbvitmossa. 192. Äldre granskog väster om Lilla Risberget I skogen finns rikligt med torrakor och kullfallna träd. På marken förekommer rikligt med väggmossa och blåbär. 193. Äldre skogsområde i naturliknande tillstånd på Bastmossens nordvästra kant Skogsområdet bildar en viktig skogsförbindelse i nordsydlig riktning. I objektet finns gamla granar, torrakor och kullfallna träd. I skogen observerades en orrkull, flera järpar och en silverstreckad pärlemorfjäril. 194. Förekomst av den missgynnade arten ängsnejlika ( På åkerns kant, i en sluttning på ett lite torrare ställe än omgivningen växer flera tiotal (ca 60) individ. Bild 7. Ängsnejlika. 18

195. Närmiljön till bäck som rinner från Trankärret Bäcken är nästan i naturtillstånd vid åkern, men vid skogen sträcker sig ett avverkat område över bäckfåran. Vanliga arter i objektet är skogsfräken, majbräken, träjon och hägg. 197. Svacka med granskog och iögonfallande höga granar (uppskattningsvis 30 35 m) Objektet kunde ha betydelse för naturundervisning. 196. Kumbäckens fåra Bäckfåran slingrar fram i nästan naturtillstånd mellan rätt så branta sluttningar. I slutet av sommaren 2006 fanns det mycket litet vatten i fåran och bottenstenarna var blottade. Utmed bäcken växer buskage av hägg och gråal. Övriga arter på området är skogsfräken, skogstry, skogsnäva, hallon, måbär och piprör. 198. Fredat kalkbrott och skogen i dess omgivning Norr om kalkbrottet finns en liten lövträdsdominerad skog med rikligt med asp och i fältskiktet bl.a. trolldruva. Övriga arter i objektet är måbär, träjon och hässlebrodd. 199. Bergets något frodigare sydöstra sluttning Vegetationen uppvisar för våraspektet typiska arter: blåsippa, vårärt och liljekonvalj. Övriga rikligt förekommande arter är blåbär och bergsslok. 200. Torr bäckfåra Skogen intill fåran är avverkad. Arter i objektet är bl.a. älgört, måbär, harsyra, nässla, springkorn och gullpudra. 201. Öppet, tämligen torrt område vid vägen I objektet finns en gammal lönn. 202. 207. Förekomster av den sårbara arten gulmåra På torra vägrenar växer gulmåra, som i hotklassificeringen klassas som såbar art. Var och en av förekomsterna består av 10 20 individ. Att arten blivit sällsyntare beror på att den korsar sig med den vanligare, vitblommiga stormåran, och många gulmårsförekomster är nuförtiden korsningar (hybrider) och återkorsningar, som har blekgula blommor. Rena gulmårsbestånd är numera ganska sällsynta och en del av förekomsterna i östra Sibbo är eventuellt dylika hybrider (s.k. gräddmåra). Gränserna mellan korsningar, återkorsningar och den rena arten är inte skarpa. 19

208. Svämäng vid Vermijärvi, som håller på att växa igen Naturtypen är starr- och örtrikt madkärr; allmänna arter är vasstarr, madrör, kråkklöver, vattenklöver, sjöfräken, missne, dvärgigelknopp, bredkaveldun, flaskstarr, blåsstrarr, ängsull, fackelblomster, kärrdunört, hästsvans, sprängört, kärrsilja, svalting, dyblåsört och strandlysing. Svämängen vid Vermijärvi är en värdefull naturtyp också när det gäller fågelfaunan; under häckningstiden påträffades på området bl.a. trana. Vermijärvis strandängar tas också upp i publikationen Ängar, hagmarker och skogsbeten i Nyland som ett värdefull objekt (Pykälä och Bonn 2000). En del av svämängen, som uppstått till följd av sjösänkning, används fortfarande för bete. På detta sätt hålls området öppet. Bild 8. Vermijärvi. 209. Förekomst av den missgynnade arten ängsnejlika ( På vägrenen förekommer ett tiotal individ. 210. Liten hällmarkstorräng intill väg I objektet växer bl.a. kärleksört och gullris. 211. Lövträdsdominerad bäckomgivning I objektet växer glas- och vårtbjörk samt grönvide, brunrör och kabbeleka. Bäcken har troligen muddrats för att torrlägga en våt svacka. 212. Haraskärrsbergets bäckdal och skog vid stupets nedre del Vid stupets fot har grandominerad skog lämnats oavverkad. 20

213. Savijärvis svämäng På Savijärvis västra strand (213a.) finns tätt och ställvis mycket svårframkomligt vide-madkärr eller skogsmadkärr, ställvis starr- och örtrikt madkärr och ställvis vass-madkärr. Arter som förekommer rikligt är viden och björkar och nära betesmarken som omger sjön också klibbal. Allmänna örtväxer är vass, kråkklöver, fackelblomster, flaskstarr, kärrdunört, vasstarr, bredkaveldun, kärrsilja, missne, besksöta och ängsull. På östra stranden (213b.) är öppet madkärr och vass-madkärr: vanliga arter är vass, tranbär, rundsileshår, ängsull, kråkklöver, vattenklöver, flaskstarr och vitag. Rostvitmossa bildar vida mattor. 214. Igenvuxna Götviken söder om Savijärvi Arterna i den igenvuxna viken är likartade som på Savijärvis västra strand, men till naturtypen är objektet huvudsakligen vassmadkärr, delvis starr- och örtrikt madkärr. Vassen är mycket riklig men stora starrarter, såsom vasstarr, blåsstrarr och flaskstarr är vanliga. Övriga arter är bl.a. bredkaveldun, sprängört, kärrdunört, vattenklöver, skogssäv och kråkklöver. Klyvbladsvitmossa är en allmän art i bottenskiktet. 215. 299. Skogslagens berg i dagen På de trädbevuxna delarna av berghällarna finns ett glesa, tvinvuxna tallbestånd. På öppnare ställen finns förutom tvinvuxna tallar också vårtbjörkar, rönnar, aspar och enar, i somliga objekt också granar. Mycket vanliga örter, gräs och ris på bergsobjekten är kruståtel, lingon och blåbär. Övriga observerade arter var bl.a. getrams, bergssyra, ängskovall, gullris, vårbrodd, vårspärgel, tjärblomster, ärenpris, bergven, stensöta och vårfryle. Bergehällarnas moss- och lavtäcke är rikligt: dominerande arter är renlavar, bägarlavar, islandslav, enbjörnmossa, vågig kvastmossa, raggmossor och ibland också väggmossa och påskrislavar. På försumpade ställen i små fördjupningar växer rikligt med tallvitmossa och ofta också odon, getpors och bindvide och ställvis hundstarr, trådtåg och tuvull. Objekten 249., 250. och 253. 257. bildar ett landskapsmässigt värdefullt område i Nevaså ådal. Bergsbranterna är branta och höga, och nedanför dem växer bl.a. stora aspar. I objekt 260. går ett körspår. Mellan objekten 259. och 270. finns sänkor med skogskärr. Skogarna är ställvis i naturliknande tillstånd. Tre tjäderobservationer höjer områdets värde. En tjäder sågs på den låga bergsrygg som bildas av objekten 265. 269. Stup i enlighet med skogslagen förekommer i följande bergsobjekt: 216b., 228a., 288b., 230., 231., 239b. 249., 250., 253. 257. 300. Östersundoms tjärnar I Östersundom finns två namnlösa tjärnar, vars närmaste omgivning har en frodig och rik vegetation. Arter som förekommer rikligt är flaskstarr, veketåg, kärrsilja, hundstarr, stjärnstarr, kärrviol, skogssäv och 21

kråkklöver. Tjärnarna omges av klibbal och glasbjörk, i motsats till de omgivande moskogarna. I tjärnarna växer bl.a. gäddnate, näckros (Nymphaea) och svalting. I närheten av tjärnarna finns också öppna myrar, som behandlades i samband med de örttika fattigkärren ovan. 301. Stora dammen Stora dammen är eutrof och 2/3 av den har redan vuxit igen. Strandvegetationen är rik och består av arter som frossört, svärdslilja, missne, kråkklöver, flaskstarr, bredkaveldun, kärrsilja, fackelblomster, blåsstrarr och trådtåg (naturtyp starr- och örtrikt madkärr). I vattenområdet växer bl.a. gul näckros, olika naten, näckrosor (Nymphaea) och sjöfräken. 302. Bäckdal vid Östersundom gård På stränderna till den bäck som rinner från Stora dammen finns det en frodig ormbunkslund med drag av madkärr. I kronskiktet finns stor aspar och klibbalar samt lönnar. Utmed bäcken växer vida bestånd av strut-, maj- och skogsbräken. Övriga örtväxter vid bäcken är bl.a. missne, kråkklöver, svalting, springkorn, älgört, kabbeleka, lundstjärnblomma, skogssäv och kärrviol. 303. Bäckdal I en bäckdal söder om Borgåleden finns, i likhet med bäckdalen vid Östersundom gård, frodig lövträdsdominerad lund av majbräken-harsyratyp med drag av madkärrsvegetation. I kronskiktet ingår lind, lönn, gran, klibbal, gråal, glasbjörk och asp och i buskskiktet också hägg, tibast och måbär. Arter som är vanliga i objektet är skogsbräken, nordbräken, majbräken, missne, älgört, ängsfräken, humleblomster, strandlysing, brudborste, hultbräken, gökblomster, kabbeleka. 304. Ört- och gräsrikt grankärr med drag av madkärr Mellan berghällar finns en svacka med frodig grankärrsvegetation, i vars kronskikt det också förekommer glasbjörk och klibbal. Att det förekommer missne, kråkklöver och flaskstarr i fältskiktet berättar att grankärret har inslag av madkärrsarter. 305. 310. Förekomster av den sårbara arten gulmåra ( ) Förekomsterna finns på väg- och åkerkanter och deras storlek varierar från ett par individ till bestånd på ca två kvadratmeter. 22

Bild 9. Gulmåra. 305. Förekomst av den missgynnade arten ängsnejlika ( Bredvid en gulmårsförekomst på vägrenen växer också ängsnejlika (fyra tuvor). 311. Hassellund vid bäck Det växer hasselbuskar på två ställen vid en bäck öster om Hansas, i närheten av friluftsleden. Den nordligare förekomsten (8) består av bara ett individ, men den södra består däremot av ett tiotal över fem meter höga hasselbuskar. I de branta sluttningarna utmed bäcken växer i kronskiktet gran och lönn och i fältskiktet rikligt med stora ormbunkar, i synnerhet skogsbräken. 312. Bäcks närmiljö I högörtslunden utmed bäcken växer i kronskiktet grå- och klibbal, lönn och hägg. I buskskiktet finns rikligt med måbär och hallon. Som vid tidigare nämnda bäckar är örtväxtligheten mycket rik: läkevänderot, rörflen, fackelblomster, flaskstarr, snårvinda, älgört, besksöta, strandlysing, majbräken, lundstjärnblomma m.m. I vattnet växer dessutom svalting, gul näckros och igelknoppar. 23

313. Storträsket-Kitträskets svämäng På det starr- och örtrika madkärret vid tjärnen som håller på att växa igen förekommer allmänt älgört, vasstarr, flaskstarr, fackelblomster, strandlysing, bredkaveldun, ktåkklöver, vattenklöver, missne, vass och sjöfräken. Alldeles intill vattenbrynet växer vegetation dominerad av bredkaveldun och sjöfräken, i mittpartiet av maden dominerar bredkaveldun och i madens yttre partier älgört och kärrsilja. 314. Bäcks närmiljö Lund(kärr) av majbräken-harsyratyp utmed bäcken domineras av gran men förutom gran förekommer där också några klibbalar. Skogstry- och tibastbestånden i buskskiktet berättar att växplatsen är gynnsam. I fältskiktet växer rikligt med stora ormbunkar. Majbräken, nordbräken, hultbräken och skogsbräken. Arter typiska för lundar är vårärt och hässlebrodd, och arter typiska för skogskärr och madkärr är kärrviol, dvärghäxört och kabbeleka. 315. Backlundar De till ytan små lundarna av blåsippa-harsyratyp har gran som dominerande trädslag, men i objekten växer dessutom hassel och lönn. I det östligaste objektet växer förutom blåsippa den typiska lundarten vårärt. I den västligare lunden växer också stor blåklocka samt piggstarr, vars förekomst vittnar om kulturpåverkan. 316. Grundträskets svämäng Den här sumpiga strandens vegetation består av starr- och örtrikt madkärr (316a.). I objektet förekommer allmänt vass, bredkaveldun, tranbär, vattenklöver, flaskstarr, stjärnstarr, hjortron, kråkklöver, rundsileshår, ängsull, rosling och Jungfru Marie nycklar. Arter i vattnet är bl.a. gul näckros, näckros (Nymphaea) och vass. En del av strandvegetationen (316b.) består av ris-tallmosse med rikligt med getpors, odon, kråkris och blåbär. 317. Hangelbyträskets tallmossestrand I objektet finns bl.a. följande för ris-tallmossar typiska arter: odon, getpors, kråkris, hjortron, tuvull och tranbär. Vegetationen uppvisar drag av madkärr, vilket framgår av förekomsten av klibbal och tall i kronskiktet och av flaskstarr i fältskiktet. 318. Lammträskets strandmyr Den sumpiga stranden på träskets västkant består av vassmadkärr. Vassens följearter här är tranbär, trindstarr, kråkklöver och missne. På östra stranden består myren av öppet starr- och örtrikt madkärr, med arter som flaskstarr, tuvull, rundsileshår, tranbär, kråkklöver och dystarr. På tuvorna växer små glasbjörkar. I madkärrets bottenskikt finns klubb-, klyvblads- och praktvitmossa. På öppet vatten förekommer gul näckros, gäddnate och igelknoppar. I kronskiktet på objektets skogskärrsartade kant är klibb- och gråal vanliga och i fältskiktet därtill hjortron, kråkklöver och odon. 24

319. Vaxesmossen, 320. Fågelmossen och 321. Stormossen Dessa myrar är vidsträckta och i ganska hög grad i naturtillstånd. De ingår i Natura 2000-nätverket och myrskyddsprogrammet som nationellt värdefulla högmossar i Kustfinland. Den vanligaste myrtyperna i objekten är ris-tallmossar, vars karakteristiska arter är getpors, rosling, tranbär, ljung, tuvull och hjortron. Norra delen av Vaxesmossen (319b. Sundmansmossen), det smala området mellan klippbranterna, är halvöppen tuvulls-tallmosse, där det växer glest med tall och glasbjörk. Förutom tuvull växer det på mossen bl.a. flaskstarr, tranbär, rosling och hundstarr. Det skulle gå att återställa Sundmansmossens naturtillstånd om man täppte till dikena i myren. Klubbvitmossa och praktvitmossa är vanliga i bottenskiktet. I myrarnas mera öppna fattigmyrsaktiga mittpartier växer dessutom flaskstarr, missne, ängsull, vattenklöver, rundsileshår, rosling, vitag och kärrsilja. I fattigmyrspartierna växer förutom klubbvitmossa också rikligt med rostvitmossa. Endast den södra delen av Stormossen är i naturtillstånd, för norra delen är tätt dikad. Objektens gränser på kartan sammanfaller inte alltid med Naturaområdenas gränser. Kuva 10. Vaxesmossen Skogslagens trädfattiga torvmarker 322.-323., 326. 333. Ris-tallmossar: på myrholmar inne i tall- eller grandominerad moskog är tall och glasbjörk de dominerande trädslagen. I en del av objekten växer dessutom klibbal. Till arterna i fältskiktets myrtyp hör bl.a. getpors, blåbär, tuvull och tranbär; på Herbetsmossen (327.) i synnerhet också rosling, Jungfru Marie nycklar, odon, kråkklöver och flaskstarr. I bottenskiktet dominerar oftast klubbvitmossa. Södra delen av den vidsträckta myren Ryssmossen har dikats och är inte längre i naturtillstånd. Ryssmossens norra delar består däremot av representativ ris-tallmosse, med förutom typiska arter också bl.a. flaskstarr och ängsull. I objekt 333. förekommer också skogskärrsarter, såsom brakved, hundstarr, stjärnstarr och Jungfru Marie nycklar. 25

324. Tuvulls-tallmosse: Den glasbjörksdominerade tallmossen ligger mellan klippor och i dess bottenskikt växer rikligt med vitmossor. Dominerande arter i fältskiktet är tuvull och hjortron. 325., 334.-337. Starrfattigmossar: I objektet förekommer rikligast med ängsull, tuvull, rundsileshår, vattenklöver, flaskstarr och trådtåg. I objekt 337. förekommer därtill kråkklöver, missne, hästsvans, sjöfräken och vass (igenvuxen tjärn). I bottenskiktet växer klubbvitmossa. 338. Tjärn I vegetationen vid tjärnen, som torkade ut i slutet av sommaren, hör bl.a. svalting, knappsäv, flaskstarr och kråkklöver. 3.3 De ur vegetationssynpunkt värdefullaste områdena Nedan presenteras de ur vegetationssynpunkt värdefullaste objekten enligt områdesindelningen i strukturmodellen V (28.8.2006) för generalplanen för Sibbo. Naturaområdena ingår inte i förteckningen utan framgår av bild 21. 3.3.1 Storområde 1: Paipis Borgby 20. Oritoja, åns närmiljö 21b. Furunäsbäcken, bäckens närmiljö 2 22. Förekomster av den missgynnade arten finnstarr! 23. Bäckars närmiljö (Vilosbäcken och dess förgrening) 27. Sibbo ås närmiljö (inkl. åns förgreningar) i Norra Paipis 150a. c. Bastmossen-Lillmossen 193. Äldre skogsområde i naturliknande tillstånd på Bastmossens nordvästra kant 208. Svämäng vid Vermijärvi som håller på att växa igen 3.3.2 Storområde 2: Nickby Tallmo 184. Tuvullstallmosse 3.3.3 Storområde 3: Hindsby-Östersundom 300. Östersundoms tjärnar och 334., 335. Fattigmossar 301. Stora dammen 302. Bäckdal vid Östersundom gård 303. Bäckdal 3.3.4 Storområde 4: Box 213. Savijärvis svämängar 26

214. Igenvuxna Götviken söder om Savijärvi 312. Bäcks närmiljö 313. Storträsket-Kitträskets svämäng 317. Hangelbyträskets tallmossestrand 318. Lammträskets strandmyr 327. Herbetsmossen 330. Ryssmossen 3.3.5 Storområde 5: Söderkulla 311. Hassellund vid bäck 316a.-b. Grundträskets svämäng 3.3.6 Storområde 6: Kusten och skärgården Området ingick inte i den här undersökningen. Se tidigare utredningar. 27

4 FLYGEKORRSINVENTERING 4.1 Metod Enligt anvisningar lönar det sig att göra flygekorrsinventeringar mellan slutet av mars och början av juni (Hanski et al. 2001, Sierla et al. 2004 och Södermann 2003). Vid en inventering letar man efter spillning av flygekorrar i skogar som är lämpliga för arten. På de revir som hittas, lokaliseras flygekorrens förökningsoch rastplatser. Raporten bör innehålla flygekorrkarteringens resultat, beskrivningar av förekomsterna och rekommendationer för planeringen av markanvändningen. Förekomsterna avgränsas och numreras på kartbilagor. Undersökningen startade i mars, då man studerade GTK:s flygbilder och uteslöt de största öppna avverkningsytorna, åkrarna, vattnen och plantskogarna. De tätaste skogsområdena markerades på kartan och kontrollerades genom besök i fält (Bild 12.) Flygbilderna var svartvita och ganska gamla, så under fältarbetet visade sig många ställen vara mycket olika de på flygbilderna. På avverkade områden på bilderna hade det vuxit upp trädplantor, många nya hyggen hade dykt upp, likaså öppna ytor till följd byggande. Man fick dock utifrån flygbilderna en bra bild av var större revir för flygekorre kunde finnas. Undersökningsområdets flygekorrar kartlades i fält mellan den 14.4 och 29.5. Tiden för undersökningen valdes så att snön hade smultit under träden. Våren var exceptionellt kall och snötäcket var tämligen tjockt vid sydkusten ännu i början av april. På området letade man efter för flygekorren lämpliga asp-granskogar, där man skulle kunna hitta flygekorrens spillningskulor under träd. Det här är det enklaste sättet att hitta flygekorrsförekomster. Bild 11. Guldgula spillningskulor syns på våren vid roten av lämpliga träd 28

Bild 12. Inventerade skogsområden Av Nylands miljöcentral fick vi uppgifter om tidigare observationer i Sibbo. Därtill fick vi av miljöministeriet data från de rutor i Sibbo som ingick i Ilpo K. Hanskis riksomfattande flyekorrsinventering. I Hanskis undersökning förekom det inga observationer av flygekorrar i rutorna i Sibbo. 4.2 Resultat Inom Sibbo kommun hittades två nya viktiga flygekorrsförekomster. Därtill har Nylands miljöcentrals uppgifter från år 2002 också tagits i beaktande och markerats på kartan (bild 13.). Koordinaterna för förekomsterna framgår av en förteckning i bilagorna. 29

1 2 3 Bild 13. Flygekorrsförekomster funna i Sibbo, numrerarde på kartan (1 3) 4.2.1 Objekt 1 Man hittade stora mängder flygekorrsspillning på Natura 2000-området Kummelbergen. På området finns rikligt med stora aspar och granar som utgör lämpliga livsmiljöer för flygekorrar. Hela Naturaområdet är eventuellt flygkorrarnas revir. Man hittade spillningskulor också söder om Naturaområdet, så man kan anta att samma population har i alla fall försökt breda ut sig söderut (bild 14). På detta områden finns också många stora aspar och granar. Utan gallringshuggning skulle skogen vara ett lämpligt område för flygekorrar att sprida sig söderut (bild 15). 30

Bild 14. Flygekorrsförekomsterna på Kummelbergens Naturaområde, samt en enskild förekomst söder om Linsvedsvägen (nr 146). Bild 15. Skog söder om Linsvedsvägen 4.2.2 Objekt 2 Öster om Kaskelavägen angränsar ett flygekorrsrevir (bild 16) till en åker. Lämplig asp- och grandominerad skog fortsätter mot öst och mot norr ända till ett avverkat område. Rikligt med spillning hittades speciellt vid roten av de aspar som växer intill åkern (kuva 17). 31

Kuva 16. Flygekorrsförekomstens kärnområde och för arten lämpligt skogsområde. Kuva 17. Aspbeståndet intill åkern och flygekorrarnas kärnområde. 4.2.3 Objekt 3 Enligt uppgifterna från Nylands miljöcentral hittade man år 2002 rikligt med spillningskulor norr om barnhemmet i Palisbacka. Under terrängbesöket 18.5.2006 hittade vi ingen flygekorrsspillning där. Området 32

består av asp-granskog och är ett lämpligt område för flygekorrar. Det kan vara fråga om en metapoulation, som nu bor någon annanstans. I kartan nedan har det skogsområde som också lämpar sig för flygekorrar markerats med rött (bild 18). Lastenkoti 148 Bild 18. Lämplig biotop för flygekorre väster om Nickby. 4.3 Rekommendationer På detaljplaneområdena hittades inga spår av flygekorrsrevir, varför det inte behövs begränsningar på detaljplaneområdena när det gäller byggande. Natura 2000-området Kummelbergen är redan skyddat enligt Naturaprogrammet. Man bör dock ta i beaktande att det söder om Naturaområdet, på andra sidan vägen, kan finnas en potentiell genomgångsrutt eller ett utbredningsområde för flygekorre, för där observerades spillningskulor. Vi rekommenderar att man bevarar detta skogsområde eller åtminstone avgränsar det mer noggrant i framtiden. Öster om Kaskelavägen finns ett lämpligt skogssområde på ca 50 hektar. Kärnområdet är 7 hektar. Enligt en undersökning utgör ett flygekorrsrevirs kärnområde, dvs. det områden där man påträffar mycket spillningskulor, ca 10 % av flygekorrens hela revir (Hanski et al. 2001). Utifrån detta kan man räkna att flygekorrens revir i detta fall är 70 hektar. Flygekorrhanen kan ha flera honor inom sitt revir. Hanens revir 33

har enligt undersökningen en storlek på i medeltal 59,9 hektar och honans 8,3 hektar. På det här området ryms enligt undersökningen endast ett hanrevir (Hanski et al. 2001). För att flygekorrsbeståndet skall bestå, bör hela det lämpliga skogsområdet på 50 hektar bevaras. Norr om barnhemmet i Palisbacka hittade man inga spillningskulor under fältarbetet, men skogsområdet bör ändå bevaras på grund av de tidigare fynden. Även i omgivningen finns det lämpliga skogsområden för flygekorre, längs vilka arten kan sprida sig till omnejden. 4.4 Flygekorrsförekomsterna i relation till strukturmodellen Av storområdena i strukturmodellen för generalplanen för Sibbo 2025 har område 1, Paipis Borgby, mest betydelse när det gäller flygekorrarnas revir. Därtill har Nylands miljöcentral observerat flygekorrar på område 3, Nickby Tallmo, år 2002. 5 ÖVRIGA DJUR Under denna naturtypsinventering gjordes också sporadiska observationer av andra djur. De undersöktes dock inte systematiskt. Nedan några av de mest intressanta observationerna. Tjädrar observerades åtminstone i Bastmossens omgivning i norra Sibbo samt i Vaxesmossens och Sundmansmossens omgivning i södra Sibbo. Ett bo av den fåtaliga arten nattskärra påträffades på Bastmossen. En duvhök observerades i skogsområdet söder om Box och en sparvhökskull i närheten av Lilla Flisberget. Grävlingsgryt hittades på Björnsö och på västra sidan av Sibboviken, och en kull grävlingar observerades i skogsområdet söder om Bastmossen. En trana sågs vid Vermijävi under häckningstiden. Av fåtaliga fjärilarter observerades två individ av silverstreckad pärlemorfjäril väster om Bastmossen och på samma område sågs också en aspfjäril. 34

6 ÖVRIGA NATURUTREDNINGAR Det har gjorts många naturutredningar i Sibbo, och det finns mycket kunskap om de undersökta områdena. Vissa av dessa har använts som utgångsmaterial i de utredningar som Ympäristötutkimus Yrjölä nu Oy gjort. I följande kapitel presenteras några beaktansvärda fakta, som återfinns i sin helhet i de ifrågavarande rapporterna. Vid noggrannare planering och byggnation av området bör man bekanta sig med de ursprungliga rapporterna också. 6.1 Naturinventering av södra Sibbo och Hindsby 1991, Ympäristötutkimus Metsätähti Oy Syftet med denna år 1991 gjorda utredning var att skaffa grundläggande uppgifter om naturobjekten på undersökningsområdet och om områden som lämpar sig för friluftsliv. Tyngdpunkten för utredningen låg i de områden i Östersundom och i Söderkullatrakten som var reserverade för tätortsbebyggelse. Ett annat kärnområde var västra delen av Sibbo storskog. Undersökningsområdet var indelat i fem delområden: Östersundom, Sibbo storskog, Sibbo ådal, Hindsby och Box. Bild 19. Värdefulla naturobjekt funna vid inventeringen. 35

Östersundom delområde 1 Kasaberget, lund utmed bäck va,3 2 Kantarnäs, brant och backlund lsa,3 3 Sjöängen, skogsholmar va,3 4 Marbacken, klibbalsskog va,3 5 Husö, klibbalsskog lsa,3 6 Ribbingö, klibbalsskog va,3 7 Ribbingö, backlund och Sillholmen va,3 8 Husö, backlund lsa,3 9 Lass-Malmas, skogsholme va,3 10 Björnsö, klibbalsskog va,3 11 Svinviken, backlund va,3 12 Karlvik, lundholme va,3 13 Korsnäs, klibbalsskog va,3 14 Korsnäs, lund va,3 15 Östersundom, lund utmed bäck lsa,2 16 Östersundom, asklund lsa,2 17 Bäck som rinner till Stora Dammen va,3 inklusive skogskärr utmed den 18 Storträskets område va,3 19 Dagsverksberget va,3 20 Majvik, lund va,3 21 Fallbäcken, backlund lsa,2 22 Fall-lunden, lund utmed bäck va,3 23 Nyåkers, backlund va,3 24 Konungskärr, lund utmed bäck va,3 25 Ängkulla, tidigare lund mm,- 26 Storliden-Genaträskområdet va,3 hk Sibbo storskog 27 Lund norr om Bakunkärrträsket lsa,1-2 28 Bakunkärr, lund utmed mittersta bäcken lsa,1-2 29 Sjöberget, hassellund lsa,2 30 Helgträsk, lund utmed bäck lsa,2 31 Bakunkärrträsket med omgivning lsa,2 32 Bakunkärr mm,3 33 Västra delen av Sibbo storskog va/lsa,2 Sibbo ådal delområde 34 Åmynningen, skogsholme lsa,3 35 Sibbesborg, ungskog lsa,2 36 Söderkulla jättegrytor lsa,2 37 Glamars, backlund och lund utmed bäck lsa,3 38 Lund utmed bäck vid dammen i Söderkulla valsa,3 39 Molnträsk, lund utmed bäck mm,- 40 Långmossen, lund mm,3 41 Segelklimp, lund va,3 42 Immersby, lundområde lsa,1 43 Fiskträsk va,3 44 Abborrträsk småvatten va,2 45 Tjärnepottskärr lsa,3 46 Falkbergsklobbarna va,3 47 Lyftenbergen-Lyftenkyrkan lsa,3 48 Linnanträsk va,3 49 Eirolunden va,3 50 Hitålunden, lund utmed bäck lsa,2 hk 51 Kalkstrand, gruvområdets omgivning slu,2 52 Borgberget va,3 36