Frågor och svar hämtat från riskbedömningsbloggen. Sveriges Kommuner och Landsting

Frågor och svar hämtat från riskbedömningsbloggen Sveriges Kommuner och Landsting 1

Innehåll... 5... 5... 5... 6... 7... 8... 8... 8... 9... 10... 10... 11... 12... 12... 13... 13... 13... 13... 14... 14... 15... 15... 17... 17... 18... 18... 18... 19... 19... 19... 20... 21... 22 2

... 22... 22... 23... 24... 24... 24... 25... 25... 26... 26... 27... 28... 28... 28... 28... 29... 29... 29... 31... 32... 33... 33... 34... 34... 35... 35... 35... 36... 36... 36... 37... 37... 38... 38 3

... 38... 39... 39... 40... 40... 41... 41... 41... 42... 43... 43... 44... 45... 45... 46... 47... 47... 48... 48... 49... 49... 49... 50... 50... 51... 51... 51... 52... 52... 53... 53... 54... 54 4

Av miljöbalken framgår att varje myndighet måste genomför behovsinventering samt ha en tillsynsplan. De ska vara uppdaterade så att de speglar det verkliga tillsynsbehovet och hur myndigheten avser att genomföra sin tillsyn. För att kommunen ska kunna finansiera sin tillsyn krävs att fullmäktige har fastställt en taxa för detta. Sveriges Kommuner och Landsting har presenterat modeller för riskbedömningar samt förslag till taxa för kommunernas verksamhet enligt miljöbalken. Modellerna för riskbedömningar ger, om de används på avsett sätt, även underlag för såväl behovsinventeringar och tillsynsplanering. Som ni säkert vet så har ju naturvårdsverket gjort tummen ned för en riskbaserad taxa för statlig tillsyn. Vi och våra grannkommuner har planerat att genomföra en ändring av taxan i enlighet med SKL s underlag, men blev nu lite fundersamma. Även om kommunerna förstås inte är styrda av naturvårdsverket i frågan om taxans utformning så undrar man varför kommunerna ska resonera annorlunda. För att bli stärkta i tron på en riskbaserad taxa skulle vi vilja ha era kommentarer på naturvårdsverkets uttalande, och ev. motiv till varför det är mer motiverat att ha en riskbaserad taxa för kommunal miljö- och hälsoskyddstillsyn än statlig sådan. Ja, om man läser rätt av så skulle man kunna tolka att en riskbaserad taxa för länsstyrelsernas verksamhet inte är bra. Men så säger man egentligen inte. Det är stor skillnad på statens verksamhet och den kommunala. I statens avgifter ingår utöver länsstyrelsernas finansiering även finansieringen av miljödomstolarna och övriga miljömyndigheter! Som ni vet tar staten ut en avgift även om tillsynen har förts över till kommunen. Den reducerade avgiften utgör c:a 35 % och används till miljödomstolarna o.s.v. Det innebär att det är svårt att få en rättvisa i avgifterna på den statliga sidan jämfört 5

med kommunerna som bara får finansiera tillsynen med sina avgifter. Så har man förklarat för oss då vi tagit upp frågan med Naturvårdsverket. För att vi skulle få tillräcklig förankring har arbetet gått till på följande sätt: En arbetsgrupp bestående av 7-8 kommunrepresentanter har deltagit genom hela arbetet. De har valts ut av SKL utifrån deras kunskaper och erfarenheter inom respektive områden. De har efter varje utvecklingssteg kallats in till endagarsseminarium och därefter haft materialet för yttrande. Stor hänsyn har tagits till gruppens förslag. Då modellen var i sådant skick att den gick att använda har tre kommuner testat den. Jag har deltagit i två av testerna och Kerstin på SKL i den tredje. Modellen har efter dessa tester genomgått en ganska omfattande förändring. SKL har inbjudit alla kommuner till ett stort antal seminarier under 2008, där meningen har varit att presentera modellen och uppmana till förslag och synpunkter. I första omgången deltog över 150 kommuner vid 5 (om jag inte minns fel) seminarietillfällen. I en andra omgång då modellen närmade sig sin fullbordan bjöd SKL in till ytterligare en seminarieserie. Ett stort antal kommuner deltog även denna gång. Under arbetets gång har det alltså kommit in en stor mängd förslag och synpunkter som i möjligaste mån har arbetats in i materialet. Som slutkläm har Socialstyrelsen granskat det hela och lämnat ett antal förslag till förändringar m.m. som alla har tagits med i slutversionen. I juni 2008 publicerades en version som kallades för utkast. Många kommuner kom då i gång med att arbeta efter den. Ett antal nya frågeställningar har då dykt upp. Flera kommuner har lagt ner ett jättejobb med att gå igenom t.ex. taxan och koderna. Resultatet av det har medfört att en uppdaterad slutversion lades ut på SKL:s hemsida i december 2008. En av de stora ändringarna var att klassningarna av hälsoskyddsverksamheterna justerades (i princip en avgiftsklass nedåt i de flesta klasser). 6

Vilken grund har den olika och oregelbundna skillnaden i antal timmar mellan olika steg i riskbedömningstabellen?? En ökande skillnad i antal timmar mellan de enskilda stegen ju längre höger ut - det köper jag om den är måttlig. Likaså en ökande skillnad i antal timmar mellan de enskilda stegen ju högre avgiftsklass ju mer omfattande verksamhet ju fler timmar per tilläggspoäng. Men att t.ex. skillnaden är mindre mellan riskkolumn 1 o 2 än mellan riskkolumn 0 o 1, det har jag svårt att förstå logiken i. Och så håller det på skillnaderna går upp och ner. Skillnaderna är till för att skapa motivation för verksamhetsutövaren att vidta åtgärder. Det ska vara lönsamt att göra förändringar i verksamheten om man har många poäng. Men i början då. Ja, om man tittar på siffrorna i en tabell så kan de te sig märkligare. Men ta en titt på hur de ser ut i några av kurvorna. Jag har lagt in fyra av avgiftsklasserna som kurvor i bifogade PP-presentation. Skillnaden ökar ju högre avgiftsklass vi tittar på. Men generellt gäller att Skillnaden från 0 till B är stor för att motivera till de extra åtgärder som krävs för att man ska hamna i B. Från B till A är den något mindre och får ses som en extra bonus om man sköter sig ett antal år till i följd. Det var effektrena av bonussystemet. Om vi tittar på området 0-6 ser vi att de största (brantaste) skillnaderna ligger i slutet av kurvorna - 6 till 5 samt 5 till 4. Ett företag som har många poäng måste stimuleras extra så att man förhoppningsvis gör förändringar i sin verksamhet åt det positiva hållet. Sedan avtar "stimulansen" något då man fått bort de värsta miljöriskerna vilket ger en något flackare kurva mellan 4 till 2. För att ytterligare öka motivationen för företagen då de närmar sig nivå 0 (och därmed "extrabonusstegen A,B) blir kurvan lite brantare igen mellan 2 till 0. Jag räknar baklänges eftersom det är så företagen ser det i skenet av att få "rabatt" i förhållande till sina insatser. Vi hade många diskussioner om detta inom utvecklingsgruppen. Vi bestämde oss för denna modell som vi tyckte är den bästa. Man kan ha många synpunkter på kurvornas utformning, men de som jobbade fram modellen tyckte att den var mest fördelaktig ur motivationssynpunkt. Detta har presenterats vid 5-6 seminarier för landets kommuner då man haft möjlighet att lämna synpunkter. Det kom in många synpunkter på arbetet, men ingen synpunkt på hur "motivationskurvan" är utformad. 7

Tilläggspoäng för "Användning av kemikalier som kan tas upp genom inandning eller hudkontakt" är den tänkt att tillämpas på frisörer med färg-, blek- och "gudvetvad"- vätskor? Och då motiverat med ett tillsynsbehov på att korrekt/godkänd kem-typ används? Ja på båda, men det kan ju finnas även andra hygieniska verksamheter som använder sig av sådana kemikalier. Jag har en fråga om en verksamhet som tillverkar formsläppmedel för industriändamål samt båtvårdsprodukter för konsumenter. De har tidigare varit klassade o5 och 24.5-3. o5 har beskrivningen framställning av produkter där mer än 10t men högst 500t organiska lösingsmedel ingår per år 39.2003 (SKL) känns som en ganska bra översättning. Men denna kod finns inte i FMH s bilaga. Förvirrande! Enligt FMH s översättningsnyckel ska o5 översättas med 24.120, 24.130 eller 24.130, en kod som inte tar upp hur mycket orglsm som ingår i tillverkningen. En annan sak som du kanske kan förklara är hur en u-verksamhet kan få 30-45 tillsynstimmar (gäller bland annat 39.2003). Att koden 39.2003 inte finns i FMH-bilagan beror på att det är en U-verksamhet som bara är definierad i dokumentet från SKL. Där finns omkring 250 nydefinierade U- verksamheter. I SKL:s dokument är även flera av FMH-bilagans koder uppdelade. Beträffande 39.2003 så anger den lösningsmedelsförbrukning under det att 24.120 o.s.v. anger tillverkning av. Enligt min uppfattning har ni gjort rätt bedömning genom att använda 39.2003. 8

Beträffande att en U-verksamhet kan få en viss tid t.ex. som du anger att 39.2003 får 30-45 timmar beror på hela kodpaketet 39.20 vilket sträcker sig från 39.20-1 med 65-100 timmar till 39.2003 med 30-45 timmar. Att just 39.2003 har fått 30-45 timmar beror på att koden som anger nästa förbrukningsnivå 100-200 ton per kalenderår har 55-85 timmar. Om ni anser att en verksamhet får för hög avgift gör ni en reduktion för just den verksamheten och inte för hela koden. Hur ska vi se på Samfälligheter vad gäller klassningen? Jag har t.ex. Strömmens samfällighet som enligt inspektionsprotokoll ser ut som följer: Strömmens fritidsområde har sex gemensamma avloppsanläggningar. Anläggning 1: Infiltrationsanläggning för 2 hushåll där åtminstone ett har WC påkopplat. Anläggning 2: Anläggningen består av en infiltration från början av 70-talet som behandlar BDT-vatten (Bad-, Disk- och Tvätt-vatten) från 8 hushåll. Anläggning 3: Infiltration för BDT, 5 hushåll påkopplade. Anläggning 4: Infiltrationsanläggning för BDT-vatten för 13 hushåll, 2 kan ha WC påkopplat. Anläggning 5: Infiltrationsanläggning för BDT, 16 hus anslutna. Anläggning 6: Denna anläggning är från 1979 och behandlar både WC- och BDTvatten från 21 hus. Vi har klassat den som en avloppsanläggning 26 till 100 pe, 90.2002, sen tidigare. Är det riktigt att klassa på detta sätt om alla anläggningarna tillhör en samfällighet? Vad händer om samma område har två samfälligheter för avloppsanläggningarna och ingen kommer upp till över 25 pe? En annan fråga jag har är: Vid underlag för riskklassning finns frågan: Kan verksamheten störa bostäder, skola eller liknande? Ska vi svara ja på den frågan? En anläggning kan ju lukta om den är dålig. Ett utlopp från en enskild anläggning i ett vattendrag intill en skola kan vara smittsamt. Är det tillräckligt för att svara ja på den frågan? Vilket avstånd ska räknas? Beträffande avloppsanläggningarna bör de nog betraktas som sex olika anläggningar. Varje anläggning räknas alltså som egen. Så egentligen så är det väl bara 1 och 3 som 9

inte finns med under 90.2002 och de övriga får var och en koden 90.2002. Jag anser att man ska svara ja på frågan om anläggningen riskerar att störa genom lukt, förorening eller på annat sätt. Jämför de nya reglerna som finns i Naturvårdsverkets handbok och råd ang. små avloppsanläggningar och det man säger om hälsoskyddsnivån. Svårt att ange generellt avstånd, måste bedömas från fall till fall. Vi funderar över hur vi gör med den årliga avgiften när t ex fyra tatuerare med varsina företag använder samma lokal. Vi kommer ju inte att se på de gemensamma utrymmena fyra gånger och de har gemensamma rutiner för städning, rengöring och autoklavering av instrument mm. och samma pärm med dokumentation över egenkontroll. Ska var och en ha 4 timmars årlig avgift eller hur ser vi på detta? Om vi börjar med rättsläget så är det helt OK att ta ut fyra avgifter! Men sedan måste man titta på hur det ser ut i verkligheten. Om ni bedömer att de gemensamma rutinerna fungerar bra så har ni alltid möjlighet att reducera avgifterna. Eftersom det är fyra verksamheter så kan man förslagsvis reducera till halva avgiften och besöka dem en gång varje år. Men eftersom det är fyra stycken olika utövare, så tycker jag nog att de bör vara noggranna med egenkontrollen, d.v.s. skriftliga rutiner och dokumentation. I bilagan står under "Jordbruk m.m." under klassningskod 1.20-2 "Anläggning med stadigvarande djurhållning med mer än 100 djurenheter...". Min undran är hur man ska räkna stadigvarande djurhållning eftersom det i en djurhållande verksamhet kan skifta mycket på antalet djur? Är det djurantalet vid kontrolltillfället, ett medeltal under året (och då i så fall hur får man fram det), maxantal djur på verksamheten (och då i så fall hur får man fram det) eller på något annat sätt? Inom parentes kan nämnas att jag har varit i kontakt med Jordbruksverket och fått svaret ang. bilaga 1 till FO (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd där det står "Anläggning med stadigvarande djurhållning med mer än 100 10

djurenheter..." och hur de anser att man ska räkna. Enligt dem är det "i princip så att det är antalet djurenheter vid varje tillfälle som gäller." Beträffande 1.20 så är det ju en anmälningspliktig verksamhet. Det innebär att det är verksamhetsutövaren som måste göra en anmälan innan verksamheten dras igång. I anmälan måste denne ange den högsta nivån på antalet djurenheter som man kommer att uppnå. Om tillsynsmyndigheten vid ett tillsynsbesök finner att man har flera djurenheter än man anmält blir det förmodligen miljösanktionsavgift och föreläggande om att inkommamed förnyad anmälan med den nya nivån. Om verksamhetsutövaren däremot har lägre antal djurenheter än denne har uppgivit i sin anmälan så är det ändå anmälan som gäller. Om VU vill ändra detta så får han skicka in en ny anmälan med det nya lägre antalet djurenheter. Så i riskbedömningen (och vid tillsynen) använder man sig av den nivå som angetts i anmälan. Vi har fastställt en risk- och resursbedömd taxa (vi har följt SKL:s underlag) som vi nu arbetar efter och jag håller på med kommunicering av riskklassningen och har en verksamhet som jag inte riktigt vet hur jag ska bedöma (som en eller flera verksamheter). Företaget har två olika typer av verksamheter på olika fastigheter i kommunen. Företaget har samma orgnr på båda verksamheterna. Ska man göra bedömningen att det är en och samma verksamhet och att verksamheten får betala fullt för den punkt som medför den högsta avgiften och med tillägg 25% (enligt underlaget och vår taxa) alternativt bedöma dem var för sig. Nedsättning av avgiften är avsedd att användas i de fall då tillsynsmyndigheten kan ha tidsmässig fördel av att två verksamheter är samlokaliserade. I ditt fall tycker jag att varje verksamhet ska ha sin egen riskbedömning och avgift eftersom de ligger på olika fastigheter och inte är naturligt förenade. 11

Numera är det ganska vanligt att spridningen av bekämpningsmedel utförs av entreprenörer och inte av jordbrukaren/fastighetsägaren själv. Entreprenören ansvarar för inköp av bekämpningsmedel, lagring, påfyllning av spruta och bekämpningen. Är det entreprenören eller jordbrukaren som ska betala för tillsynen? Ska entreprenören eller jordbrukaren ha kolumnflyttningen för kemiska produkter? Entreprenörerna borde kanske ha en egen avgiftsklass baserad på hur mycket de kör/år. En klurig fråga, men det är alltid verksamhetsutövaren som betalar för tillsynen, alltså i detta fall så är det jordbrukaren. Det är jordbrukaren som ska tillförsäkra sig om att anlita en entreprenör som kan sitt jobb och se till att det utförs på det sätt som man beställt. Tillsynen över att entreprenören sköter sig i sin egen anläggning faller på den kommun där entreprenören har sitt lager o.s.v. Däremot kan man tänka sig att entreprenören missköter sitt uppdrag och sprutar i vattendrag, för nära fruktodling under blomning o.s.v. då det kan bli fråga om en utredning kring entreprenörens sätt att hantera besprutningen. Man får då ta timavgift för den tillsynen. Det är väldigt stora steg mellan 15,5001 och 15.50-2. Har du några tankar om detta? I sammanhanget kan nämnas att vi har en verksamhet som ligger på ca 1000 ton. Det är svårt att i alla lägen ha steg som passar i alla situationer. Vi har sneglat på Naturvårdsverkets förslag till ny klassning då vi tog fram SKL:s modell. Om du upplever att någon eller några klassningskoder är för höga eller för låga så kan du justera till den nivå som ni i kommunen bedömer lämpligast. I ditt fall kanske avgiftsklass 8 skulle vara lämplig. 12

Fick en fråga vid föredragning för KS AU: "Varför skiljer det så mycket på en grundskola och ett gymnasium?" Jag hade inget annat svar än att vi brukar debitera större verksamheter mer än de mindre. Har du bättre svar? Du har rätt beträffande storleken. Det är väl det att i ett gymnasium kan det förekomma andra verksamheter än i en grundskola beroende på inriktningen - yrkesutbildningar till målare, bilmekaniker o.s.v. Men man kan ju tillfoga att om det är ett litet gymnasium så finns ju alltid möjligheten att reducera avgiften för just den verksamheten. Jag undrar hur en floatingtank på ett dagspa ska riskklassas. Den jag har i åtanke finns på ett dag spa. Jag vet inte om jag ska klassa dagspat med bla. massage som huvudverksamhet och ge extra riskpoäng för tanken eller om tanken ska vara som huvudobjekt och massage ska vara med som extra riskpoäng? Vad jag förstår är det ett Spa? I så fall tycker jag att du klassar det som sådant och lägger till massagen som extrapoäng. Försök att ta ställning till vad verksamhetsutövaren har tänkt sig i första hand med verksamheten - hur den annonseras ut och så vidare och utgå i första hand från det. T.ex. koden 15.80 i förordningen om miljöfarlig verksamhet finns i två versioner 15.80-1 och 15.80-2. Vilken jag väljer påverkar vilken avgiftsklass som objektet hamnar i. Vad står siffran bakom bindestrecket för. Det finns på flera stället i er excelfil: blankett för miljöfarlig verksamhet under 13

fliken koder. Svaret på denna fråga skulle underlätta min klassning av flera av våra tillsynsobjekt. Om du läser i tabellerna i SKL:s metodanvisning hittar du svaret på dina frågor. Det är olika storlekar på verksamheterna inom en bransch. 15.80-1 är 500-18500 ton rökta produkter 15.80-2 är mindre än 500 ton rökta produkter Vilken kategori räknar vi in gym i? Socialstyrelsen kallar det för samlingslokal med vissa hygieniska risker. Vi tycker att de hör hemma bland idrottsanläggningar, vad säger du? Vi har räknat gym till idrottsanläggningar. Jag har en fråga om en verksamhet som tillverkar formsläppmedel för industriändalmål samt båtvårdsprodukter för konsumenter. De har tidigare varit klassade o5 och 24.5-3. o5 har beskrivningen framställning av produkter där mer än 10t men högst 500t organiska lösningsmedel ingår per år 39.2003 (SKL) känns som en ganska bra översättning. Men denna kod finns inte i FMH s bilaga. Förvirrande! Enligt FMH s översättningsnyckel ska o5 översättas med 24.120, 24.130 eller 24.130, en kod som inte tar upp hur mycket orglsm som ingår i tillverkningen. En annan sak som du kanske kan förklara är hur en u-verksamhet kan få 30-45 tillsynstimmar (gäller bland annat 39.2003). 14

Att koden 39.2003 inte finns i FMH-bilagan beror på att det är en U-verksamhet som bara är definierad i dokumentet från SKL. Där finns omkring 250 nydefinierade U- verksamheter. I SKL:s dokument är även flera av FMH-bilagans koder uppdelade. Beträffande 39.2003 så anger den lösningsmedelsförbrukning under det att 24.120 osv anger tillverkning av. Enligt min uppfattning har ni gjort rätt bedömning genom att använda 39.2003. Beträffande att en U-verksamhet kan få en viss tid t.ex. som du anger att 39.2003 får 30-45 timmar beror på hela kodpaketet 39.20 vilket sträcker sig från 39.20-1 med 65-100 timmar till 39.2003 med 30-45 timmar. Att just 39.2003 har fått 30-45 timmar beror på att koden som anger nästa förbrukningsnivå 100-200 ton per kalenderår har 55-85 timmar. Om ni anser att en verksamhet får för hög avgift gör ni en reduktion för just den verksamheten och inte för hela koden. Vi har fått in synpunkter från våra skolor angående tilläggspoängen om kvällsuthyrning. I vår kommun är det en annan verksamhetsutövare på kvällstid. Det är Kultur och fritidsförvaltningen som hyr ut gymnastiksalarna på skolorna till föreningar. De aktuella skolorna tycker inte att de ska få en tilläggspoäng för detta, och betala mer när de inte råder över uthyrningen. Har du fått in synpunkter om detta från andra kommuner? Nej jag har inte fått in några synpunkter på detta. Men spontant tycker jag att man kan behandla detta på två olika sätt. De lokaler som hyrs ut görs till egna objekt med egen riskbedömning och KoF betalar tillsynen för dessa. Lite omständligt blir det. Det andra är att skolan får sin extrapoäng och får göra upp med KoF om att få ersättning för mellanskillnaden. Hur ska vi se på Samfälligheter vad gäller klassningen? Jag har t.ex. Strömmens samfällighet som enligt inspektionsprotokoll ser ut som följer: Strömmens fritidsområde har sex gemensamma avloppsanläggningar. 15

Anläggning 1: Infiltrationsanläggning för 2 hushåll där åtminstone ett har WC påkopplat. Anläggning 2: Anläggningen består av en infiltration från början av 70-talet som behandlar BDT-vatten (Bad-, Disk- och Tvätt-vatten) från 8 hushåll. Anläggning 3: Infiltration för BDT, 5 hushåll påkopplade. Anläggning 4: Infiltrationsanläggning för BDT-vatten för 13 hushåll, 2 kan ha WC påkopplat. Anläggning 5: Infiltrationsanläggning för BDT, 16 hus anslutna. Anläggning 6: Denna anläggning är från 1979 och behandlar både WC- och BDTvatten från 21 hus. Vi har klassat den som en avloppsanläggning 26 till 100 pe, 90.2002, sen tidigare. Är det riktigt att klassa på detta sätt om alla anläggningarna tillhör en samfällighet? Vad händer om samma område har två samfälligheter för avloppsanläggningarna och ingen kommer upp till över 25 pe? En annan fråga jag har är: Vid underlag för riskklassning finns frågan: Kan verksamheten störa bostäder, skola eller liknande? Ska vi svara ja på den frågan? En anläggning kan ju lukta om den är dålig. Ett utlopp från en enskild anläggning i ett vattendrag intill en skola kan vara smittsamt. Är det tillräckligt för att svara ja på den frågan? Vilket avstånd ska räknas? Beträffande avloppsanläggningarna bör de nog betraktas som sex olika anläggningar. Varje anläggning räknas alltså som egen. Så egentligen så är det väl bara 1 och 3 som inte finns med under 90.2002 och de övriga får var och en koden 90.2002. Jag anser att man ska svara ja på frågan om anläggningen riskerar att störa genom lukt, förorening eller på annat sätt. Jämför de nya reglerna som finns i Naturvårdsverkets handbok och råd ang. små avloppsanläggningar och det man säger om hälsoskyddsnivån. Svårt att ange generellt avstånd, måste bedömas från fall till fall. 16

Vi har en anläggning som behandlar förorenade uppgrävda massor. I tillståndet anges även prövningskoderna för mellanlagring av farligt avfall och avfall. Vi undrar om de två mellanlagerna ska ses som tilläggsverksamheter eller om de kan anses ingå i grundverksamheten (det går ju oftast inte att behandla allt på en gång)? Vi har en snarlik fråga som rör ett valsverk. I valsningsverksamheten ingår ytbehandling (betning). Ska ytbehandlingen ses som en tilläggsverksamhet eller ingår den i valsningsverksamheten (som vi förstår det måste betning ske för att valsningen ska bli bra)? Varje kod betraktas som en verksamhet och ska alltså ha en egen bedömning. Detta gäller även valsverket om jag ser rätt. Ytbehandlingen har ju en egen kod. Jag har en undran över riskpoäng och hur de ska tilldelas. Med riskklassningen ska ju varje enskild företagare klassas. Inom bland annat frisörbranschen förekommer det att det finns flera enskilda företagare under samma namn. Min undran gäller hur vi ska göra då med ytterligare riskpoäng för försäljning av produkter. Ska varje företagare ha ytterligare riskpoäng eller ska bara en ha det? I princip ska varje verksamhetsutövare ha poäng! Men det kanske finns undantag. Jag tror att det bästa rådet är att ge varje företagare som säljer hygieniska och kosmetiska produkter extrapoäng eftersom de bedöms var och en för sig och kommer att få var sin avgift så länge som de är egna företagare. 17

Har du någon uppfattning om hur man gör i kommuner med nya taxemodellen när det gäller resursbedömningen och i de fall verksamhetsutövaren får betala extra avgift. Om "själva poängbedömningen" är ren verkställighet eller om det ska anses som en bedömning som verksamhetsutövaren har rätt att överklaga. De flesta kommuner har, liksom på livsmedelssidan, inte börjat med att använda resursbedömningen. Poängbedömningen är ren verkställighet. Man bör dock informera VU om systemet, lämpligast i samband med att man kommunicerar klassningen till dem så att de är medvetna om hur det går till. Oavsett om det är ren verkställighet eller i form av ett beslut kan VU överklaga. Alltså även en inspektionsrapport. Sen är det frågan om länsstyrelsen och miljödomstolen tar upp frågan. Vi tycker det verkar svårt att få lägre avgift hur bra man än sköter sig. Vi ställer oss frågan: Hur kommer man i en lägre avgiftsklass? Man kommer bara till en lägre avgiftsklass om man ändrar inriktning på verksamheten - alltså byter till annan bransch! Det gjorde vi ju medvetet så att man skulle slippa vandrandet upp och ned i avgiftsklasser. Däremot kan man röra sig i kolumnerna. Om företaget använder sig av ej förnybar energi får det ju en poäng med förflyttning till höger i kolumnerna, om man byter till förnybar energi tappar man poängen och flyttar ett steg åt vänster. Detsamma om man tar bort sina farliga kemikalier o.s.v. Om företaget har en energi- eller transportstrategi som man följer blir det en poängs avdrag i resursberäkningen, vilket i förlängningen efter två resp. fyra år ger upp till två kolumnförflyttningar åt vänster. Så sammanfattningsvis kan man säga att vår strävan är att alla företag så småningom hamnar i kolumn A som de uppnår genom uteslutning av farliga ämnen, ändrade rutiner energistrategier, fungerande egenkontroll o.s.v. Ta som exempel ett företag som ligger i AK 10 och RK 6. Det får en årlig avgift som grundar sig på 45 timmar. Om det sköter sig på alla sätt kan det komma ned till 18 timmar (RK A). 18

Inte illa tycker jag. Motsvarande för ett litet företag med i t.ex. AK 3 ger ett spann från som mest 10 timmar och som lägst 2 timmar. Fråga: Jag undrar hur en floatingtank på ett dagspa ska riskklassas. Den jag har i åtanke finns på ett dag spa. Jag vet inte om jag ska klassa dagspat med bla. massage som huvudverksamhet och ge extra riskpoäng för tanken eller om tanken ska vara som huvudobjekt och massage ska vara med som extra riskpoäng? Vad jag förstår är det ett Spa? I så fall tycker jag att du klassar det som sådant och lägger till massagen som extrapoäng. Försök att ta ställning till vad verksamhetsutövaren har tänkt sig i första hand med verksamheten - hur den annonseras ut och så vidare och utgå i första hand från det. Vi har fått in synpunkter från våra skolor angående tilläggspoängen om kvällsuthyrning. I vår kommun är det en annan verksamhetsutövare på kvällstid. Det är Kultur och fritidsförvaltningen som hyr ut gymnastiksalarna på skolorna till föreningar. De aktuella skolorna tycker inte att de ska få en tilläggspoäng för detta, och betala mer när de inte råder över uthyrningen. Har du fått in synpunkter om detta från andra kommuner? Nej jag har inte fått in några synpunkter på detta. Men spontant tycker jag att man kan behandla detta på två olika sätt. De lokaler som hyrs ut görs till egna objekt med egen riskbedömning och KoF betalar tillsynen för dessa. Lite omständligt blir det. Det andra är att skolan får sin extrapoäng och får göra upp med KoF om att få ersättning för mellanskillnaden. 19

När det gäller tilläggspoäng har vi funderingar kring skolor och undervisningslokaler. Det finns en kriterie "nära bulleralstrande kommunikationsanläggning, industri eller liknande". Hur har resonemanget i arbetsgruppen gått kring denna punkt? Här skulle vi behöva lite vägledning hur man tänkt kring detta. Räcker det t.ex. med närhet till kommunikationsanläggning eller bör riktvärden inom/utom-hus överskridas för att tilläggspoäng ska ges? Ofta är det ju svårt för skolan själv att påverka bullernivåer på skolgården orsakade av närliggande väg. Att debitera extra för något som ligger utanför deras eget påverkansområde känns lite svårmotiverat. Att poäng ges för bl.a. närhet till bostäder m.m., markförorening och miljökvalitetsnormer beror på att kommunerna ofta genomför inventeringar, mätningar och undersökningar av buller, föroreningar o.s.v. i större sammanhang som det inte går att hänföra till någon verksamhetsutövare. Någon möjlighet att fakturera enskilda VU för övergripande luftundersökningar, bullerundersökningar, markföroreningsinventeringar m.m. finns ju inte. Poängen ges alltså för att myndigheten ska få någon form av ersättning för dessa arbeten oavsett deras utredda faktiska förhållanden. Beträffande skolor m.m. kan det vara lite svårt att sätta poäng på en störning från t.e.x. en väg eller bullrande industri. Man har förmodligen svårt att göra något åt själva vägen. Men det måste vara situationen som avgör. Jag hörde i dag talas om ett fall där en kommun planerar att lägga en förskola alldeles intill en mycket starkt trafikerad väg. Trots miljökontorets avrådan. Förskolan kommer att utsättas för både buller och avgaser. Här tycker jag att det är alldeles uppenbart att sätta poäng eftersom den tydligt berörs av vägen och kontoret kommer förmodligen att få ägna särskild uppmärksamhet åt detta under åren. Men generellt kan man väl säga att om en skola ligger inom influensområdet för en bullrande verksamhet måste skolan ha med i sitt egenkontrollprogram hur man tar hand om de ev. olägenheter som kan uppstå av detta. Miljökontoret kommer säkert att titta närmare på situationen i samband med sina tillsynsbesök och i andra sammanhang så jag anser nog att en poäng kan vara motiverad. 20

Vi har funderingar över hur vi ska klassa in några av våra hälsoskyddsobjekt och jag tänkte höra hur du ser på saken. Enligt taxan kommer endast de hälsoskyddsobjekt som är anmälningspliktiga att debiteras en årlig tillsynsavgift medan de icke-anmälningspliktiga debiteras timavgift de gånger tillsyn sker. Vi har inte ansett att verksamheter med exempelvis enbart massage behöver besökas lika ofta som en anmälningspliktig. Nu när vi klassar in de anmälningspliktiga objekten är vi osäkra hur vi ska poängsätta de objekt där man har både anmälnings- och icke anmälningspliktig verksamhet. Exempel: En verksamhet som har bubbelpool, massage och fotvård klassas in i kod H8- bassängbad. När vi ska poängsätta tillsynsbehovet utifrån riskerna är vi tveksamma om det är rätt att massageverksamheten som inte är anmälningspliktig och inte har samma tillsynsbehov som t.ex. fotvården (som vi ger 1p), ska ligga till grund för en extra tillsynstimme i den årliga avgiften, medan de verksamheter som enbart har massage inte debiteras årlig avgift. Vi anser inte att massagen behöver kontrolleras oftare på de verksamheter som även är anmälningspliktiga och kommer inte att kontrollera den delen i omfattning som motsvarar en timme tillsynstid per år. Å andra sidan skulle det vid tillsyn av massagen krävas att vi debiterade en timavgift utöver den årliga tillsynsavgiften och det känns inte heller rätt. Vi har även sett att det inom hälsoskyddsområdet är vanligt med flera företag som delar på lokal, reception, rutiner och där det enda som egentligen skiljer är organisationsnumret och kassan. Vi är osäkra på hur de ska hanteras, men har funderat i banor att debitera samtliga företag, men med en nedsatt avgift, eftersom tillsynstiden blir lägre när verksamheterna är integrerade. Om ni inte tar med massageverksamheten som extrapoäng innebär det att ni måste ta timtid de gånger ni kommer att titta på den. Och det mest rationella är väl ändå att ha tillsyn på alla verksamheter vid ett och samma tillfälle (vilket ni säkert gör) och inte dela upp verksamheterna i sådana med årsavgift och sådana med timavgift. Därför har systemet med extrapoäng kommit till. En extra timme per år ger i princip underlag för ett tillsynsbesök vart 8 år! Tiden som man betalar för tillsynen omfattar ju inte bara själva tillsynsbesöket utan även allt det övriga - inläsning, utbildningar, registerhållning, m.m. m.m. Jag tycker alltså att man ger företaget en extrapoäng för massagen. 21

Beträffande att dela lokal finns det rättsfall som ger kommunen rätt att ta ut avgift av samtliga verksamhetsutövare i en och samma lokal. Om ni sedan anser att det blir för mycket gör ni så att ni klassar varje verksamhet för sig och gör en rimlig nedsättning av den avgift som ni har kommit fram till. Tilläggspoäng för "Användning av kemikalier som kan tas upp genom inandning eller hudkontakt" är den tänkt att tillämpas på frisörer med färg-, blek- och "gudvetvad"- vätskor? Och då motiverat med ett tillsynsbehov på att korrekt/godkänd kem-typ används? Ja på båda, men det kan ju finnas även andra hygieniska verksamheter som använder sig av sådana kemikalier. Vi har funderat kring om vi kan använda NV:s kavlitetsmanual som gäller för det efterbehandlingsarbete som ska finansieras med bidrag från verket. I bilagorna finns en braschriskklassning där varje bransch givits någon av klasserna 1-4 med 1 som den högsta risken. Vi funderar på detta mer som ett prioriteringsverktyg om det inte finns några uppgifter, t ex i MIFO. Branscher som tillhör lägsta riskklassen skulle denna gång kunna undantas såvida inte det finns misstankar av andra skäl. Det tycker jag är en alldeles utmärkt idé. Är det alltid motiverat att ge tilläggspoäng om ingen markundersökning gjorts tidigare hos en verksamhetsutövare? Eller måste en stark misstanke finnas? Vi vet ju att vissa branscher är mera drabbade än andra, t ex bensinstationer. Kan man utifrån ett sådant synsätt prioritera en viss bransch i tillsynen eller ska alla få bli uppmärksammade på denna fråga på en gång. Inför beslut om avgift har vi begärt in uppgifter om bolagens egen kännedom om markföroreningar på fastigheten. Väldigt få har angivit att det finns kända eller misstänkta markföroreningar. Ska sådana 22

svar ges någon betydelse? En annan fråga som vi diskuterat är markundersökningar vid pågående verksamheter där byggnader och installationer i mark kan försvåra en undersökning. Har detta någon betydelse för poängsättningen? Man kanske får nöja sig med en mindre undersökning i detta fall. Förhoppningsvis kan den ge svar på om en förorening spridit sig. Skälet till att man ska ge extrapoäng för t.ex. markförorening är att myndigheten arbetar med att identifiera föroreningar i större sammanhang, d.v.s. kommunövergripande. Dessa undersökningar är svåra att få någon eller några VU att stå för. Så poängen är till för att ge myndigheten betalt för detta arbete. Om man sedan tvingas att arbeta särskilt med någon verksamhet p.g.a. föroreningen tar man särskild avgift för detta. Detsamma gäller frågan om närhet till skolor, bostäder o,s,v, Det innebär att vi rent erfarenhetsmässigt känner till vissa branscher som är mer drabbade än andra. Överhuvudtaget ska vår misstanke ha högre prioritet än verksamhetsutövarens försäkran att ingen förorening finns i dessa fall. Om det inte är så att VU kan klart påvisa att ingen förorening finns genom egna undersökningar m.m. Det har ingen betydelse för poängsättningen om byggnader o.s.v. försvårar en undersökning. Ditt förslag om begränsad undersökning är bra. När det gäller föroreningar i mark och byggnader undrar jag om alla verksamheter som inte gjort någon markundersökning ska få tilläggspoäng. Här menar jag verksamheter där ansvaret är tydligt. Annars får det förstås bli ett separat ärende. Finns förmildrande omständigheter?? Räcker MIFO Fas 1, dvs inventering utan undersökning? Ja, om man misstänker att det kan finnas förorening ger det poäng - MIFO fas 1 räcker. 23

Om huvudverksamheten inte är upphov till markföroreningen, ska man ändå sätta ja på huvudverksamheten och ta bort det från de övriga? Metoden är ju följande. Ge poäng till samtliga verksamheter som berörs av faktorn. Den verksamhet som får högst poäng blir huvudverksamhet. Plocka sedan bort poäng som är likadana som huvudverksamhetens från övriga verksamheter. I klartext så blir det bara poäng för de faktorer som verkligen berör en verksamhet och svaret på din fråga är alltså nej. Ska tilläggspoäng ges för användning av små mängder kemikalier som innehåller PRIO-ämnen? Frågan gäller främst riskminskningsämnen. Kemikalierna det handlar om utgörs av färg, tätningsmassor, smörjmedel, en del bekämpningsmedel m.m. Användningen av produkterna styr förstås vilken risk som kan uppkomma. Det är ändå svårt att avgöra vilken nedre nivå för poängsättningen som ska gälla i det enskilda fallet. Så snart som man använder något sådant ämne ger det normalt en poäng. Beträffande riskminskningsämnen så bör man kanske ta med en bedömning av hur kemikalien hanteras i verksamheten. Hur gör vi med kemikalier som inte är uttalade riskminskningsämnen etc. och inte ingår i PRIO-databasen trots att de har riskfrasen R 50/53? I mitt fall gäller det ett ämne som finns i ett sköljvax för fordonstvätt (Ditalgalkyldimetylammoniumklorid, cas nr 68783-78-8). Det används i en mängd av 725 l/år och halten av det miljöfarliga ämnet är 5-10 %. Den här typen av miljöfarliga ämnen är mycket vanlig i olika sköljvax för biltvätt ska också sägas. Oftast används produkterna i relativt små mängder. Ska det generera ett tilläggspoäng? Konstaterar också att PRIOverktyget har ganska stora begränsningar vilket KEMI tagit upp på hemsidan. 24

Om Prio-verktyget inte kan användas så gå på riskfrasen. Särskilt farliga kemikalier mm Ska bensinstationer få poäng här? Inte enbart det faktum att de hanterar bensin o.dyl. ska ge poäng, utan de måste även använda sig av kemikalier som på något sätt kan knytas till KEMI:s Prio-verktyg m.m. Hur mycket tid av det ordinarie tillsynsbesöket ska vi ägna åt att följa upp en verksamhets transporter och energianvändning? Kan man säga att den mertid som poängförflyttningen innebär, kan ägnas åt energitillsyn? i så fall - påverkas inte den ordinarie tillsynen? Vi har resonerat som så att tillsynen bl.a. ska medverka till en långsiktigt hållbar utveckling. I miljöbalken sägs i 1 kap. 1 bl.a. Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. I 26 kap. 1 sägs Tillsynen skall säkerställa syftet med denna balk och föreskrifter som har meddelats med stöd av balken. Det innebär att det i tillsynsbegreppet även ingår att titta på t.ex. energiförbrukning, transporter, o.s.v. Det ska alltså vara en naturlig del av tillsynen. På vissa håll i landet har man börjat ta fram rutiner för denna tillsyn (Skåne t.ex.). Om man använder sig av de timmar som riskbedömningen ger, ska det det normalt finnas tid över även för denna tillsyn. Många synpunkter som vi fått in under utvecklingsarbetet har varit att bedömningen ger för många tillsynstimmar, men om man tar med alla delar i tillsynen så inser man snart att det i de flesta fall inte stämmer. 25

Om det i en kommun finns anläggningar där man bedömer att det kommer att krävas extra tid för tillsynen av energi och transporter får man ta hänsyn till detta då man sätter den fasta årliga avgiften så att den räcker för den tid som tillsynen beräknas komma att ta. Alltså svaret på frågan är att det ingår i den ordinarie tillsynen, den mertid som poängförflyttningen ger ska normalt inte ägnas åt någon specifik del av tillsynen. Kommunen är den som får planera och genomföra tillsynen enligt egna förutsättningar. Upplever ni att ni inte har tid med energitillsyn m.m. för vissa företag har de en för lågt satt tillsynstid. Tycker det finns en del frågetecken avseende hur tilläggspoäng i riskbedömningen kan genereras när det gäller en verksamhets energianvändning. I underlaget från SKL anges att poäng ska ges så snart verksamheten (avseende elenergi) i något avseende använder energi från ej förnybara källor. Detta skulle man kunna tolka som att om en verksamhet inte använder så kallad "grön el" så kan tilläggspoäng ges. Detta måste väl vara ett missförstånd eller felskrivning? Jag kan inte se att en verksamhets val av elenergi kan generera extra tillsyn från tillsynsmyndighetens sida, än mindre att det motiverar en högre avgift. Enligt miljöbalkens 1 kap. 1 omfattar balken även att "främja en hållbar utveckling" och i balkens 26 kap. 1 sägs "Tillsynen skall säkerställa syftet med denna balk och föreskrifter som har meddelats med stöd av balken." Det innebär att tillsyn även omfattar energifrågor i en verksamhet. Modellen har räknat med detta på så sätt att den tid som man kommer fram till omfattar alla typer av tillsyn alltså även tillsyn av energifrågor. Som du kan se av "Resursbedömningen" får ett företag som har strategier kring bl.a. energifrågorna fördel av detta. Så sammanfattningsvis, om ett företag använder sig av ej förnybar energi ska vi jobba med det i vår tillsyn och så småningom har företaget förhoppningsvis konverterat till annan energi då vi kan lämna frågan och plocka bort "energipoängen". 26

Hur mycket tid av det ordinarie tillsynsbesöket ska vi ägna åt att följa upp en verksamhets transporter och energianvändning? Kan man säga att den mertid som poängförflyttningen innebär, kan ägnas åt energitillsyn? i så fall - påverkas inte den ordinarie tillsynen? Vi har resonerat som så att tillsynen bl.a. ska medverka till en långsiktigt hållbar utveckling. I miljöbalken sägs i 1 kap. 1 bl.a. Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. I 26 kap. 1 sägs Tillsynen skall säkerställa syftet med denna balk och föreskrifter som har meddelats med stöd av balken. Det innebär att det i tillsynsbegreppet även ingår att titta på t.ex. energiförbrukning, transporter, o.s.v. Det ska alltså vara en naturlig del av tillsynen. På vissa håll i landet har man börjat ta fram rutiner för denna tillsyn (Skåne t.ex.). Om man använder sig av de timmar som riskbedömningen ger, ska det det normalt finnas tid över även för denna tillsyn. Många synpunkter som vi fått in under utvecklingsarbetet har varit att bedömningen ger för många tillsynstimmar, men om man tar med alla delar i tillsynen så inser man snart att det i de flesta fall inte stämmer. Om det i en kommun finns anläggningar där man bedömer att det kommer att krävas extra tid för tillsynen av energi och transporter får man ta hänsyn till detta då man sätter den fasta årliga avgiften så att den räcker för den tid som tillsynen beräknas komma att ta. Alltså svaret på frågan är att det ingår i den ordinarie tillsynen, den mertid som poängförflyttningen ger ska normalt inte ägnas åt någon specifik del av tillsynen. Kommunen är den som får planera och genomföra tillsynen enligt egna förutsättningar. Upplever ni att ni inte har tid med energitillsyn m.m. för vissa företag har de en för lågt satt tillsynstid. 27

Fick en fråga vid föredragning för KS AU: "Varför skiljer det så mycket på en grundskola och ett gymnasium?" Jag hade inget annat svar än att vi brukar debitera större verksamheter mer än de mindre. Har du nåt bättre svar? Du har rätt beträffande storleken. Det är väl det att i ett gymnasium kan det förekomma andra verksamheter än i en grundskola beroende på inriktningen - yrkesutbildningar till målare, bilmekaniker o.s.v. Men man kan ju tillfoga att om det är ett litet gymnasium så finns ju alltid möjligheten att reducera avgiften för just den verksamheten. Jag undrar hur en floatingtank på ett dagspa ska riskklassas. Den jag har i åtanke finns på ett dag spa. Jag vet inte om jag ska klassa dagspat med bla. massage som huvudverksamhet och ge extra riskpoäng för tanken eller om tanken ska vara som huvudobjekt och massage ska vara med som extra riskpoäng? Vad jag förstår är det ett Spa? I så fall tycker jag att du klassar det som sådant och lägger till massagen som extrapoäng. Försök att ta ställning till vad verksamhetsutövaren har tänkt sig i första hand med verksamheten - hur den annonseras ut och så vidare och utgå i första hand från det. I förslaget till taxa och riskbedömning från SKL finns inte tilläggspoäng för blöjbyten i förskolor kvar, vad är motiveringen till detta? 28

Blöjbyten togs bort från förskolor eftersom det i de flesta fall förekommer blöjbyten där och ingår då i grundklassningen. Vilken kategori räknar vi in gym i? Socialstyrelsen kallar det för samlingslokal med vissa hygieniska risker. Vi tycker att de hör hemma bland idrottsanläggningar, vad säger du? Vi har räknat gym till idrottsanläggningar. Vi har fått in synpunkter från våra skolor angående tilläggspoängen om kvällsuthyrning. I vår kommun är det en annan verksamhetsutövare på kvällstid. Det är Kultur och fritidsförvaltningen som hyr ut gymnastiksalarna på skolorna till föreningar. De aktuella skolorna tycker inte att de ska få en tilläggspoäng för detta, och betala mer när de inte råder över uthyrningen. Har du fått in synpunkter om detta från andra kommuner? Nej jag har inte fått in några synpunkter på detta. Men spontant tycker jag att man kan behandla detta på två olika sätt. De lokaler som hyrs ut görs till egna objekt med egen riskbedömning och KoF betalar tillsynen för dessa. Lite omständligt blir det. Det andra är att skolan får sin extrapoäng och får göra upp med KoF om att få ersättning för mellanskillnaden. Hur ska vi se på Samfälligheter vad gäller klassningen? Jag har tex Strömmens samfällighet som enligt inspektionsprotokoll ser ut som följer: Strömmens fritidsområde har sex gemensamma avloppsanläggningar. Anläggning 1: Infiltrationsanläggning för 2 hushåll där åtminstone ett har WC 29

påkopplat. Anläggning 2: Anläggningen består av en infiltration från början av 70-talet som behandlar BDT-vatten (Bad-, Disk- och Tvätt-vatten) från 8 hushåll. Anläggning 3: Infiltration för BDT, 5 hushåll påkopplade. Anläggning 4: Infiltrationsanläggning för BDT-vatten för 13 hushåll, 2 kan ha WC påkopplat. Anläggning 5: Infiltrationsanläggning för BDT, 16 hus anslutna. Anläggning 6: Denna anläggning är från 1979 och behandlar både WC- och BDTvatten från 21 hus. Vi har klassat den som en avloppsanläggning 26 till 100 pe, 90.2002, sen tidigare. Är det riktigt att klassa på detta sätt om alla anläggningarna tillhör en samfällighet? Vad händer om samma område har två samfälligheter för avloppsanläggningarna och ingen kommer upp till över 25 pe? En annan fråga jag har är: Vid underlag för riskklassning finns frågan: Kan verksamheten störa bostäder, skola eller liknande? Ska vi svara ja på den frågan? En anläggning kan ju lukta om den är dålig. Ett utlopp från en enskild anläggning i ett vattendrag intill en skola kan vara smittsamt. Är det tillräckligt för att svara ja på den frågan? Vilket avstånd ska räknas? Beträffande avloppsanläggningarna bör de nog betraktas som sex olika anläggningar. Varje anläggning räknas alltså som egen. Så egentligen så är det väl bara 1 och 3 som inte finns med under 90.2002 och de övriga får var och en koden 90.2002. Jag anser att man ska svara ja på frågan om anläggningen riskerar att störa genom lukt, förorening eller på annat sätt. Jämför de nya reglerna som finns i Naturvårdsverkets handbok och råd ang. små avloppsanläggningar och det man säger om hälsoskyddsnivån. Svårt att ange generellt avstånd, måste bedömas från fall till fall. 30

När det gäller tilläggspoäng har vi funderingar kring skolor och undervisningslokaler. Det finns en kriterie "nära bulleralstrande kommunikationsanläggning, industri eller liknande". Hur har resonemanget i arbetsgruppen gått kring denna punkt? Här skulle vi behöva lite vägledning hur man tänkt kring detta. Räcker det t.ex. med närhet till kommunikationsanläggning eller bör riktvärden inom/utom-hus överskridas för att tilläggspoäng ska ges? Ofta är det ju svårt för skolan själv att påverka bullernivåer på skolgården orsakade av närliggande väg. Att debitera extra för något som ligger utanför deras eget påverkansområde känns lite svårmotiverat. Att poäng ges för bl.a. närhet till bostäder m.m., markförorening och miljökvalitetsnormer beror på att kommunerna ofta genomför inventeringar, mätningar och undersökningar av buller, föroreningar o.s.v. i större sammanhang som det inte går att hänföra till någon verksamhetsutövare. Någon möjlighet att fakturera enskilda VU för övergripande luftundersökningar, bullerundersökningar, markföroreningsinventeringar m.m. finns ju inte. Poängen ges alltså för att myndigheten ska få någon form av ersättning för dessa arbeten oavsett deras utredda faktiska förhållanden. Beträffande skolor m.m. kan det vara lite svårt att sätta poäng på en störning från t.e.x. en väg eller bullrande industri. Man har förmodligen svårt att göra något åt själva vägen. Men det måste vara situationen som avgör. Jag hörde i dag talas om ett fall där en kommun planerar att lägga en förskola alldeles intill en mycket starkt trafikerad väg. Trots miljökontorets avrådan. Förskolan kommer att utsättas för både buller och avgaser. Här tycker jag att det är alldeles uppenbart att sätta poäng eftersom den tydligt berörs av vägen och kontoret kommer förmodligen att få ägna särskild uppmärksamhet åt detta under åren. Men generellt kan man väl säga att om en skola ligger inom influensområdet för en bullrande verksamhet måste skolan ha med i sitt egenkontrollprogram hur man tar hand om de ev. olägenheter som kan uppstå av detta. Miljökontoret kommer säkert att titta närmare på situationen i samband med sina tillsynsbesök och i andra sammanhang så jag anser nog att en poäng kan vara motiverad. 31

Vi har funderingar över hur vi ska klassa in några av våra hälsoskyddsobjekt och jag tänkte höra hur du ser på saken. Enligt taxan kommer endast de hälsoskyddsobjekt som är anmälningspliktiga att debiteras en årlig tillsynsavgift medan de icke-anmälningspliktiga debiteras timavgift de gånger tillsyn sker. Vi har inte ansett att verksamheter med exempelvis enbart massage behöver besökas lika ofta som en anmälningspliktig. Nu när vi klassar in de anmälningspliktiga objekten är vi osäkra hur vi ska poängsätta de objekt där man har både anmälnings- och icke anmälningspliktig verksamhet. Exempel: En verksamhet som har bubbelpool, massage och fotvård klassas in i kod H8- bassängbad. När vi ska poängsätta tillsynsbehovet utifrån riskerna är vi tveksamma om det är rätt att massageverksamheten som inte är anmälningspliktig och inte har samma tillsynsbehov som t.ex. fotvården (som vi ger 1p), ska ligga till grund för en extra tillsynstimme i den årliga avgiften, medan de verksamheter som enbart har massage inte debiteras årlig avgift. Vi anser inte att massagen behöver kontrolleras oftare på de verksamheter som även är anmälningspliktiga och kommer inte att kontrollera den delen i omfattning som motsvarar en timme tillsynstid per år. Å andra sidan skulle det vid tillsyn av massagen krävas att vi debiterade en timavgift utöver den årliga tillsynsavgiften och det känns inte heller rätt. Vi har även sett att det inom hälsoskyddsområdet är vanligt med flera företag som delar på lokal, reception, rutiner och där det enda som egentligen skiljer är organisationsnumret och kassan. Vi är osäkra på hur de ska hanteras, men har funderat i banor att debitera samtliga företag, men med en nedsatt avgift, eftersom tillsynstiden blir lägre när verksamheterna är integrerade. Om ni inte tar med massageverksamheten som extrapoäng innebär det att ni måste ta timtid de gånger ni kommer att titta på den. Och det mest rationella är väl ändå att ha tillsyn på alla verksamheter vid ett och samma tillfälle (vilket ni säkert gör) och inte dela upp verksamheterna i sådana med årsavgift och sådana med timavgift. Därför har 32