Kyrkornas världsråds enhetsdokument Guds gåva och kallelse till enhet och vår förpliktelse Antaget vid den tionde generalförsamlingen i Busan, Sydkorea november 2013 Svensk översättning 1
1. I begynnelsen skapade Gud himmel och jord (1 Mos 1:1). Skapelsen är en gåva från den levande Guden. Vi firar skapelsens liv i dess mångfald och tackar för dess godhet. Det är Guds vilja att hela skapelsen, försonad genom Kristi kärlek och genom den heliga Andens förvandlande kraft, ska leva tillsammans i enhet och fred (Ef 1). Vår erfarenhet 2. Idag lever hela skapelsen, världen och dess folk i spänningen mellan det innerligaste hopp och den djupaste förtvivlan. Vi tackar för mångfalden av mänskliga kulturer, för kunskapens och lärandets under, för entusiasmen och vitaliteten hos många unga människor, för återuppbyggda gemenskaper och fiender som försonas, för människor som blir helade och folkgrupper som blir mättade. Vi gläder oss när vi ser hur människor av olika tro arbetar tillsammans för rättvisa och fred. Detta är tecken på hopp och en ny början. Men vi sörjer också över att det finns områden där Guds barn gråter och ropar ut sin sorg. Social och ekonomisk orättvisa, fattigdom och svält, girighet och krig ödelägger vår värld. Där finns våld och terrorism och hot om krig, särskilt kärnvapenkrig. Många måste leva med hiv och aids eller lider av andra epidemier; folkgrupper fördrivs och deras land tas ifrån dem. Många kvinnor och barn har blivit offer för våld, ojämlikhet eller trafficking liksom en del män. Det finns människor som har marginaliserats eller ställts utanför gemenskapen. Vi löper alla risk att ställas utanför våra egna kulturer och bli avskurna från jorden. Skapelsen har missbrukats och vi ser hot mot biologisk jämvikt, en växande ekologisk kris och effekterna av klimatförändringen. Detta är tecken på våra störda relationer till Gud, till varandra och till skapelsen. Vi bekänner därför att vi vanärar Guds gåva av liv. 3. Inom kyrkorna upplever vi en liknande spänning mellan jubel och sorg. Det finns tecken på skälvande liv och kreativ kraft i framväxten av kristna församlingar runt om i världen i rik mångfald. Det finns en fördjupad förståelse hos en del kyrkor av att man behöver varandra och att vara kallade av Kristus till enhet. På platser där kyrkorna upplever ångest och ständig fara för förföljelser är solidaritet mellan kristna från olika traditioner i tjänst för rättvisa och fred ett tecken på Guds nåd. Den ekumeniska rörelsen har uppmuntrat nya vänskaper som format plantskolor där enheten kan gro. Exempel på detta är att kristna arbetar och vittnar tillsammans i sina lokalsamhällen. Andra exempel är regionala överenskommelser av förbundskaraktär, närgemenskaper och kyrkounioner. Allt mer bejakar vi vår kallelse till delande med och lärande av människor med annan tro och till att arbeta tillsammans med dem i gemensamma satsningar för rättvisa och fred och för att slå vakt om Guds sköna men skadade skapelses integritet. Dessa fördjupade relationer leder till nya utmaningar och vidgar vår förståelse. 4. Vi sörjer över att det också finns smärtfyllda erfarenheter av situationer där mångfald har vänts till splittring och att vi inte alltid känner igen Kristi ansikte hos varandra. Vi kan inte alla samlas tillsammans kring ett bord i eukaristisk gemenskap. Åtskiljande frågor finns kvar. Nya ämnen för med sig skärpta utmaningar och skapar ny splittring inom och mellan kyrkorna. Dessa frågor måste föras vidare in i kyrkornas gemenskap för att bedömas gemensamt i konsensus. Alltför lätt drar vi oss tillbaka till våra egna traditioner och gemenskaper för att undvika att utmanas eller berikas av de gåvor andra vill ge oss. Ibland tycks vi acceptera trons nyskapande liv men ändå inte ta emot lidelsen för enhet eller längtan efter gemenskap med andra. Detta gör oss mer benägna att tolerera orättvisor eller rentav konflikter mellan och inom kyrkorna. Vi hålls alla tillbaka när några blir trötta och besvikna under den ekumeniska vandringen. 5. Vi ärar inte alltid Gud som är källan till vårt liv. Närhelst vi missbrukar livet genom våra handlingar som utesluter och marginaliserar, vår vägran att sträva efter rättvisa, våra misslyckanden att sträva efter enhet eller vårt utnyttjande av skapelsen, då avvisar vi de gåvor Gud vill ge oss. Vår gemensamma bibliska vision 6. När vi läser Bibeln tillsammans under Andens ledning öppnas våra ögon för den plats som Guds folks gemenskap intar i 2
skapelsen. Män och kvinnor är skapade till Guds avbild och likhet. De har anförtrotts ansvaret att värna livet (1 Mos 1:27 28). Förbundet med Israel är ett avgörande ögonblick då Guds frälsningsplan sätts i verket. Profeterna kallar Guds förbundsfolk att arbeta för rättvisa och fred, att förbarma sig över de fattiga, utstötta och marginaliserade och att vara ett ljus för alla folk (Mik 6:8; Jes 49:6). 7. Gud sände Jesus Kristus, Guds inkarnerade Ord (Joh 1). Genom sin tjänst och sin död på korset rev Jesus ner åtskillnadens och fiendskapens murar. Han grundade ett nytt förbund och skapade försoning i sin egen kropp (Ef 1:9 10 och 2:14 16). Han förkunnade det kommande Gudsriket, visade medkänsla med folkskarorna, helade de sjuka och predikade goda nyheter för de fattiga (Matt 9:35 36; Luk 4:14 24). Han vände sig till dem som var föraktade, till syndare och främlingar och erbjöd dem upprättelse och frälsning. Med sitt liv, sin död och sin uppståndelse och genom den heliga Andens kraft uppenbarade Jesus gemenskapen med livet i Gud, den heliga Treenigheten, och öppnade för alla ett nytt sätt att leva i gemenskap med varandra i Guds kärlek (1 Joh 1:1 3). Jesus bad om enhet bland sina lärjungar för världens skull (Joh 17:20 24). Han anförtrodde sitt budskap och sitt uppdrag att verka för enhet och försoning åt sina lärjungar och genom dem till kyrkan, som är kallad att föra hans mission vidare (2 Kor 5:18 20). Från första början levde de troendes gemenskap tillsammans. De deltog troget i apostlarnas undervisning och gemenskap, i brödbrytandet och den gemensamma bönen, De vårdade sig om de fattiga och förkunnade de goda nyheterna samtidigt som de också kämpade mot fraktionsbildningar och splittring (Apg 2:42; Apg 15). 8. Kyrkan som Kristi kropp gestaltar i sig Jesu förenande, försonande och självutgivande kärlek till världen på korset. I hjärtat av Guds eget liv av gemenskap finns det för alltid ett kors och där finns för alltid uppståndelsen en verklighet som uppenbaras för oss och genom oss. Vi ber och väntar med en ivrig längtan att Gud ska förnya hela skapelsen (Rom 8:19 21). Gud är alltid före oss på vår vandring, han överraskar oss ständigt, manar oss till bättring, förlåter våra misslyckanden och erbjuder oss det nya livet som gåva. Guds kallelse till enhet idag 9. På vår ekumeniska resa har vi börjat förstå mer av Guds kallelse till kyrkan att tjäna hela skapelsens enhet. Kyrkan är kallad att vara: en försmak av den nya skapelsen, ett profetiskt tecken för hela världen om det liv som är Guds avsikt för alla och en tjänare som förmedlar de goda nyheterna om rättvisans, fredens och kärlekens Gudsrike. 10. Som en försmak ger Gud olika nådegåvor till kyrkan: Ordet, omvittnat i Bibeln, som vi inbjuds svara på i tro i den heliga Andens kraft; dopet, i vilket vi blir en ny skapelse i Kristus; nattvarden, det mest fullkomliga uttrycket för gemenskap med Gud och med varandra, där vår samhörighet byggs upp och från vilken vi sänds ut i mission; ett apostoliskt uppdrag att ta vara på och ge näring åt alla troendes gåvor och att leda kyrkans mission. Kyrkliga samråd är också gåvor som gör det möjligt för gemenskapen att under Andens ledning utforska Guds vilja, tillsammans ge undervisning och leva som ett heligt offer till tjänst för varandras och världens behov. Kyrkans enhet innebär inte likriktning. Mångfalden är också en gåva, skapande och livgivande. Mångfalden får dock inte bli så stor att de som är i Kristus blir främlingar och fiender för varandra, vilket skadar den enande verklighet som livet i Kristi är. 1 11. Som profetiskt tecken är det kyrkans kallelse att visa framåt på det liv som är Guds vilja för hela skapelsen. Vi är knappast ett trovärdigt tecken så länge den kyrkliga splittringen, grundad i en grundläggande oenighet i tron, består. Splittring och marginalisering på grund av etnicitet, ras, kön, funktionsnedsättning, makt, status, kast och andra former av diskriminering fördunklar också kyrkans vittnesbörd om enhet. För att vara ett trovärdigt tecken måste vårt liv tillsammans återspegla sådana värden som tålamod, ödmjukhet, generositet, uppmärksamt lyssnande till varandra, ömsesidigt ansvarskännande, inklusivitet och en vilja att hålla samman 1 Vi ber att vi, när våra kyrkor ger sina svar på Faith and Orders dokument Kyrkan på väg mot en gemensam vision (SKRs skriftserie nr 21), ska få hjälp att förstå mer av den synliga enhet som Gud kallar oss till att leva i och för världen. 3
och inte säga: Jag behöver dig inte (1 Kor 12:21). Vi är kallade att vara en gemenskap som upprätthåller rättvisa i sitt eget liv och lever tillsammans i fred, som aldrig slår sig till ro med den lättköpta fred som tystar protester och smärta utan kämpar för den sanna fred som springer fram ur rättvisa. Bara då de kristna försonas och förnyas av Guds Ande kan kyrkan bära ett autentiskt vittnesbörd om möjligheten till ett försonat liv för alla människor och för hela skapelsen. Ofta är det i svaghet och fattigdom, när kyrkan lider så som Kristus lider, som den verkligen kan bli ett tecken på Guds nåd, ett nådens mysterium. 2 12. Som tjänare är kyrkan kallad att göra Guds heliga, kärleksfulla och livsbejakande plan för världen närvarande så som den uppenbarats i Jesus Kristus. Kyrkan är till sin natur missionerande, kallad och sänd att vittna om den gemenskapens gåva som är Guds avsikt för hela mänskligheten och hela skapelsen i Guds rike. Detta arbete i mission vilar på en helhetssyn evangelisation och diakoni på Kristi sätt genom vilket kyrkan blir delaktig i att erbjuda världen Guds liv. 3 Kyrkan är kallad att i Andens kraft förkunna de goda nyheterna så att de väcker gensvar i skilda miljöer, språk och kulturer, att sträva efter Guds rättvisa och att arbeta för Guds fred. Kristna är kallade att verka tillsammans med människor av annan tro 2 Vi noterar med tacksamhet de många program inom Kyrkornas världsråd som har hjälpt oss att förstå innebörden av att vara en trogen gemenskap, där splittring på grund av etnicitet, ras, kön, makt och status har konfronterats och övervunnits. 3 Vi är tacksamma för allt det som vi genom Årtiondet för att övervinna våldet har lärt oss om rättfärdig fred på Guds sätt, särskilt i fokus för rapporten Ett ekumeniskt upprop för rättfärdig fred från fredskonferensen på Jamaica 2011. (Kan laddas ner från Sveriges kristna råd, http://www.skr.org/shop/ett-ekumenisktupprop-for-en-rattfardig-fred/.)vi är också tacksamma för allt det vi lärt om mission på Guds sätt, som finns beskrivet i dokumentet från Kommissionen för mission och evangelisation Tillsammans för livet: Mission och evangelisation i en värld i förändring. (Kan också beställas från SKR, http://www.skr.org/shop/missionsdokumente t/). eller ingen tro alls varhelst det är möjligt, för alla folks och skapelsens bästa. 13. Kyrkans enhet, mänsklighetens enhet och hela skapelsens enhet hör samman med varandra. Kristus, som gör oss till ett, kallar oss att leva i rättvisa och fred och uppmanar oss att arbeta tillsammans för rättvisa och fred i Guds värld. Guds plan, som han har låtit oss lära känna genom Kristus, är att vid tidens fullbordan sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden (Ef 1:9 10). Vår förpliktelse 14. Vi bekräftar kyrkans plats i Guds plan och ångrar splittringen mellan och inom våra kyrkor. Vi bekänner med sorg vår brist på enhet som underminerar vårt vittnesbörd om de goda nyheterna om Jesus Kristus och minskar trovärdigheten i vårt vittnesbörd om den enhet som är Guds önskan för alla. Vi bekänner våra misslyckanden när det gäller att leva rättvist, arbeta för fred och upprätthålla skapelsen. Trots våra tillkortakommanden är Gud trofast och förlåtande och fortsätter kalla oss till enhet. I förlitande på Guds skapande och nyskapande kraft längtar vi efter att kyrkan ska bli en försmak av, ett trovärdigt tecken på och en duglig tjänare åt det nya liv som Gud erbjuder världen. I Gud, som visar oss på livet i hela dess fullhet, förnyas vår glädje, vårt hopp och vår ivriga strävan efter enhet. Därför utmanar vi varandra att stå fasta vid det främsta syftet för gemenskapen av kyrkor i Kyrkornas världsråd: att kalla varandra till synlig enhet i en enda tro och en enda eukaristisk gemenskap, uttryckt i gudstjänst och ett gemensamt liv i Kristus genom vittnesbörd och tjänst för världen, och att röra sig framåt mot denna enhet för att världen ska tro. 4 Vid bekräftar det unika i vår gemenskap och vår övertygelse att tillsammans sträva efter den synliga kyrkans enhet, i tacksamhet 4 Konstitution och regler för Kyrkornas världsråd, i den version som antogs vid den 9:e generalsförsamlingen i Porto Alegre, Brasilien 2006; III: Mål och funktion. Vi minns orden från Kyrkornas världsråds första generalförsamling 1948: Här i Amsterdam har vi... ingått förbund med varandra genom att konstituera Kyrkornas världsråd. Vi har för avsikt att stå tillsammans. 4
över vår mångfald och i medvetenhet om att vi behöver få växa i gemenskap. 15. I trohet till denna vår gemensamma kallelse vill vi tillsammans söka den enda, heliga, katolska och apostoliska kyrkans fullständiga och synliga enhet då vi kan uttrycka denna enhet kring ett enda Herrens bord. I vår strävan efter kyrkans enhet vill vi öppna oss själva att ta emot de gåvor vi får ta emot av varandras traditioner och erbjuda våra gåvor till varandra. Vi vill tillsammans lära oss minnas de martyrer som har vittnat om vår gemensamma tro. Vi vill fortsätta föra teologiska samtal där vi uppmärksammar nya röster och skilda metoder att närma oss frågorna. Vi vill försöka leva ut konsekvenserna av våra teologiska överenskommelser. Vi vill intensifiera vårt arbete för rättvisa, fred och skapelsens helande och tillsammans lyfta fram de komplexa utmaningar som vår tids sociala, ekonomiska och moraliska frågor reser. Vi vill arbeta för mer rättvisa, delaktiggörande och inkluderande sätt att leva tillsammans. Vi vill göra gemensam sak för mänsklighetens och skapelsens välmående tillsammans med dem som tillhör andra trosgemenskaper. Vi vill hålla varandra ansvariga för att fullfölja dessa förpliktelser. Framför allt vill vi utan uppehåll be om den enhet Jesus som bad för (Joh 17): en enhet i den tro, kärlek och medkänsla som Jesus visade genom sitt tjänande; en enhet lik den enhet som Kristus delar med Fadern; en enhet som är innesluten i Guds, den Treeniges livs- och kärleksgemenskap. Det är här vi tar emot mandatet för kyrkans kallelse till enhet i mission och tjänst. 16. Vi vänder oss till Gud, källan till allt liv, och ber: Livets Gud, led oss till rättvisa och fred, så att lidande människor kan upptäcka hopp, en skadad värld kan finna helande och splittrade kyrkor synligt kan bli ett, genom den som själv har bett för oss och i vilken vi är en enda kropp, din Son, Jesus Kristus, som med dig och den heliga Anden, är värd att prisas, en enda Gud, nu och för evigt. Amen Sveriges kristna råd Box 14038, 167 14 BROMMA info@skr.org www.skr.org Översättning: Per-Magnus Selinder och Gunhild Winqvist Hollman Bearbetning: Olle Kristenson 2014 5