Ammarnäs - Boksjö Vindelfjällen, sommaren 2011

Transkript

1 Ammarnäs - Boksjö Vindelfjällen, sommaren 2011 Det händer att jag blickar tillbaka till min egen uppväxt och tänker på händelser och sammanhang som varit betydelsefulla för den jag nu är, vilka värden som betyder mest och vad jag vill bära med mig och dela med mina egna barn. Familjen och barnen är givetvis det viktigaste, men ofta återkommer jag till de upplevelser som jag själv fått med mig genom naturen och den frihet som den ger. Att flera gånger om året, från 1960-talet och framåt, återkomma till fjällstugan vid Boksjön har lagt grunden till min längtan till naturen. Att, sommar som vinter, vandra, fiska och njuta av naturen är nog det som ger mig den bästa avkoppling. Omgivningarna kring Boksjödalen - Ryfjället, Väretje samt de vidsträckta skogsoch myrlandskap som breder ut sig mot sydost och Kirjesålandet ger oändliga möjligheter till förstklassiga naturupplevelser. Många dagsturer, ibland kombinerat med någon tältnatt, har det blivit. Omgivningarna har jag lärt känna väl. En del av glädjen är de sena kvällar då fjällkartan breds ut och nya strapatser planerats. Någon riktigt lång vandring har det inte blivit. Men drömmen, som jag alltid med blicken på kartan återkommit till, att ta bussen till Ammarnäs och sedan vandra till Boksjö, har alltid funnits där. Så en dag, sommaren 2011, förstod jag att även mina barn snappat upp idén. Min yngsta son Erik, då 15 år, säger med självklar målmedvetenhet. - Den där vandringen från Ammarnäs till Boksjö, som du pratar om, den skulle jag vilja att vi gör. Ingen tvekan - självklart ska vi fixa det!

2 29 juli Efter diverse inköp och förberedelser stiger vi ombord på bussen i Lycksele som tar oss till Ammarnäs via Sorsele. Resan tar några timmar, och efter en ordentlig måltid på Ammarnäs Fjällhotell började vandringen utmed Kungsleden söderut mot Aigertstugan. Vackert väder och vältrampad stig. Efter 4 km tar vi av från Kungsleden och fortsätter den markerade leden mot Aivak, som ligger vid sjön Överst Juktan. Bra markerad led med väl underhållna broar och spänger. Vi är inte ensamma, det är lämmelår och många lämlar kilar kaxigt kring fötterna och försöker ömsom mopsa upp sig ömsom gömma sig. Kungsleden några km från Ammarnäs Här tar vi av från kungsleden, 4 km från Ammarnäs Vila och lite torkat renkött när vi passerar bäcken Guonargårssa Björkskogen tunnas ut och leden fortsätter över flera sandåsar, utmed Guonares östra brant, en av dessa sandkullar fick bli vår första tältplats. Härligt att vara på väg. Storslagen utsikten mot sjön Suobbatjaure. Utsikt mot Suobbatjaure

3 30 juli Efter en lite gråkall morgon fortsätter vi längs leden. Väl uppe på kalfjället tar vi av från leden och går genom dalgången mellan Båtsuojåjvie och Båtsuojålgie, med sikte på inloppet till sjön Ajvakjaure. Till en början lätt vandring på gräshedar och örtängar. Små öringar kilar omkring i små pölar och bäckar Aivakjaure är en vacker sjö, med alla små öar och uddar. För första gången får vi också en glimt av målet - långt borta i horisonten ser vi den bekanta siluetten av ryfjället med Rivovardo och Jukkskaise. På väg ner mot Ajvak blir det allt jobbigare med raviner och videsnår. Fiskare med två båtar ror runt på sjön. Vi antar att fiskelyckan är god, med kikaren ser vi hur det vakar friskt på spegelblankt vatten. Aivakjaure Efter lunchpaus vid Aivakjaure kommer vi till den första lilla utmaningen, att korsa Äivesjukka. Inga större problem, men bäcken är bred och ganska strid. Nu var det läge för vila. Lite trötta av det varma vädret slår vi upp tältet medan åskan börjar mullra. Skönt att sova en stund. En härlig kväll vid Gelmetje, regnet och åskan har friskat upp men också väckt alla knott-kompisar till liv, de är miljoner... Äivesjukka

4 31 juli Man brukar säga att tredje dagen under en vandring är den jobbigaste. Så blev det också denna gång. Dels blev promenaden ganska lång och vi kände oss ganska sega till en början dels kom regnet - i riklig mängd. Utan led/ stig att gå på blev vi förstås genomblöta innan dagen var till ända. Vi tar sikte på den stig som enligt kartan ska finnas mellan Vuoiramjaure och Falträsk. Först måste vi vada över Skyöruvjukke (inte helt lätt, men utan missöden), och sedan klättra/gå över fjället mot sjön Bietjamjaure. Vi planerade att gå fram till sjön, men med tilltagande regn väljer vi i stället gå ner från fjället och försöka hitta stigen. Det visade sig vara en omöjlig uppgift. Stigen finns inte mer så vi fortsätter mot Falträsk i ganska snårig, jobbig terräng. Plöstsligt kommer vi fram till en glänta och landskapet öppnar sig. Frodiga ängar och åkrar med diken och rester av åkermark - hur kan det vara möjligt? Så här mitt i vildmarken, 10-tals km från närmaste väg. Falträsk, en nybyggargård med spännande historik. (På nätet finns en hel del att läsa om Falträsk, de människor, bl.a. Ante och hans föräldrar, som levde och brukade gården i Falträsk). Vår lilla vandring är inte längre bara en naturupplevelse. Det blir också en upplevelse där vår kulturhistoria ger sig till känna på ett magiskt sätt. Vår ansträngade vandring känns lite futtig när man tänker sig in i den kamp och de umbäranden som livet sannolikt innebar för dem som levde i Falträsk i början av 1900-talet. Falträsk Vi rastar och tar skydd från regnet i en öppen del av den gamla ladugården. Lite tagna av Falträsk och historiens vingslag fortsätter vi längs den å som förbinder Buorgukijaure med Falajaure. Någon stig hittar vi inte. Bäcken är stor och strid och omöjlig att vada över. Enligt kartan ska det finnas en stig på södra sidan av bäcken, och även en bro, som vi till slut hittar - den är sned och ostadig och verkar sjunga på sista versen. Vi vågar oss över i alla fall och hittar också stigen ner mot Falajaure och Överst Juktan. Stigen är tyvärr inte någon riktig stig längre. Efter att fyrhjulingar och terängfordon tagit kommandot i vildmarken förvandlas stigar på många ställen till djupa sår och fåror. Inte alltid lätt att vandra i.

5 Regnet tilltar och vi ser fram emot att komma ner till stranden till Överst Juktan - där ska vi väl hitta en bra tältplats? Det visar sig vara svårt eftersom området består av sumpskog och myrmark. Nordviken i Överst Juktan Trots att vi känner oss trötta och dagen lider mot sitt slut bestämmer vi oss för att fortsätta den kryssmarkerade leden mot Biellojaure. Regnet har i alla fall upphört. Intressant att konstatera att vi är sommarens första vandrare på leden. Inte ett grässtrå är brutet och vi inser att stigen kommer att helt växa igen inom snar framtid. Vi går några km, i brant lutning över Roparnäset innan vi hittar ett lämpligt ställe att tälta på. Helt genomblöta och hungriga blir det skönt med rast. Att befinna sig i skogslandet har sina fördelar - Det går bra att ordna en brasa, värmande och bra för blöta kläder.

6 1 augusti Bättre väder i dag. Vi planerar att fortsätta leden västerut och tar sikte på Stångfjället för att stanna till någonstans på Väretje. Efter att ha passerat gränsen mellan Gransoch Umbyns samebyar fortsätter vi förbi sjön Garnoken för att därefter ta av från leden och siktar mot Stångfjällets topp. På vägen hittar vi kantareller som blir bra att finna när det drar ihop sig till kvällsmat. Gräns mellan Grans- och Umbyns samebyar Det är brant och risigt, men tillslut kommer vi upp till toppen. Härliga gräshedar att vandra på. Vi njuter av vackert väder och lättsam vandring. Nere vid Storrödingtjärnen finns de bästa tältplatser man kan tänka sig. Vi unnar oss lite skön eftermiddagsvila. Storrödingtjärnen ligger spegelblank när vi ser solen dala över fjället i väster. Några fiskar vakar där ute och man undrar - finns det stora rödingar där?

7 2 augusti En härlig morgon. Dimman som lättar från sjön av en värmande sol. Ett par jaktfalkar håller sig i närheten och flyger runt och skriker lite hest. Vi har mycket att titta på medan vi äter frukost, det är lite svårt att lämna stället men vi ger oss till slut av ner mot Kopparberg. - En vandringsman! David och Susanna Andersson som har sitt sommarviste i Kopparberg hoppar till med kaffekoppen i hand innanför ett öppet fönster när vi kommer runt en av stugorna. - Vart kommer ni i från, frågar David - Från Ammarnäs. - I dag...? Njae, även om vi har hyfsat pigga ben så tror jag det vore tufft att gå från Ammarnäs till Kopparberg på en dag. Men det kanske inte skulle vara omöjligt...? Kul att stanna och språka med David och Susanna. Nu återstår bara sträckan Kopparberg - Boksjö, 7,5 km. En trevlig sträcka att vandra. Vi har vant oss med vandringslivet och tar också omvägen till den stora kallkällan vid Sågtjärnen - den är alltid värd ett besök. Efter drygt 60 km möter oss en välkomnande skylt Nu återstår ett par km av denna härliga och minnesvärda vandring.

8 Väl framme vid stugan kan vi slappna av och reflektera över härliga stunder och strapatser; regn, solsken, värme, kyla, fantastiska vyer, Ljungpiparens klagande läte som ständig följeslagare. Jaktfalken vid Storrödingtjärnen, Fjällbinka, Rosenrot, Gullbräcka, Fjällögontröst, Kvanne och alla andra fjällblommor och örter i överflöd. Naturupplevelsen i sig är överväldigande, men starkaste minnet är nog nybyggarstället i Falträsk. Jag vill gärna återvända dit. Upplevelser i all ära, men det viktigaste kanske ändå är glädjen över att göra en vandring tillsammans, att planera och tillsammans lösa små problem och bestämma vägval. Det är en rogivande och meditativ upplevelse att i egen takt söka sig fram till målet. Skönt att komma fram till Boksjöstugan och vila på altanen Lars-Gunnar Sjölund och medvandrare Erik Västerbo