M01/209/H(1)T INTERNATIONAL BACCALAUREATE BACCALAURÉAT INTERNATIONAL BACHILLERATO INTERNACIONAL SWEDISH B HIGHER LEVEL PAPER 1

Transkript

1 INTERNATIONAL BACCALAUREATE BACCALAURÉAT INTERNATIONAL BACHILLERATO INTERNACIONAL M01/209/H(1)T SWEDISH B HIGHER LEVEL PAPER 1 SUÉDOIS B NIVEAU SUPÉRIEUR ÉPREUVE 1 SUECO B NIVEL SUPERIOR PRUEBA 1 Wednesday 2 May 2001 (morning) Mercredi 2 mai 2001 (matin) Miércoles 2 de mayo de 2001 (mañana) 1 h 30 m TEXT BOOKLET INSTRUCTIONS TO CANDIDATES! Do not open this booklet until instructed to do so.! This booklet contains all of the texts required for Paper 1 (Text handling).! Answer the questions in the Question and Answer Booklet provided. LIVRET DE TEXTES INSTRUCTIONS DESTINÉES AUX CANDIDATS! Ne pas ouvrir ce livret avant d y être autorisé.! Ce livret contient tous les textes nécessaires à l épreuve 1 (Lecture interactive).! Répondre à toutes les questions dans le livret de questions et réponses. CUADERNO DE TEXTOS INSTRUCCIONES PARA LOS ALUMNOS! No abra este cuaderno hasta que se lo autoricen.! Este cuaderno contiene todos los textos requeridos para la Prueba 1 (Manejo y comprensión de textos).! Conteste todas las preguntas en el cuaderno de preguntas y respuestas T 6 pages/páginas

2 2 M01/209/H(1)T TEXT A Tecknade pärlor av Markus Grönholm Det kan kanske vara skadligt att exponeras för radioaktiv strålning, men bli inte förvånad om du överlever och förvandlas till en fräck superhjälte! FÖRE VAN HÄNDE? EFTER: Tom Standish. Ung vetenskapsman. Arbetar för den amerikanska regeringen. Ond nazistisk soldat. Utsätts för en mystisk, svart energistråle. En galen forskare vill hämnas nazisternas nederlag i Andra världskriget och ger honom därför en injektion kryptonit, som här beskrivs som världens mest radioaktiva material. Målet är att döda Stålmannen. Atom Man är ett nukleärt monster som skjuter gröna energiflammor genom händerna. American Eagle är stark, har extremt bra syn och kan flyga både högt och långt. Är en fruktad motståndare i striden mot nazister och japaner som vill sabotera för amerikanarna och invadera deras land. Peter Parker är en bortkommen plugghäst som aldrig får en date. Peter närvarade vid en demonstration av en ny strålningsmanick när han blir biten av en grönt glödande spindel. Spindelmannen vet jämt när det är fara å färde. Och så kan han klättra på väggarna. Geniet Otto Octavius är smygfet och grymt timid. Otto uppfinner en dräkt som har fyra robotarmar för att kunna hantera radioktiva material, men råkar ut för en olycka då han använder den och utsätts för en massiv dos strålning. Doctor Octopussy är listig, hänsynslös och totalt galen. Dessutom har robotarmarna smält fast vid hans kropp och han kan nu kontrollera dem med tankekraft. Bruce Banner. Forskare med mörka hemligheter, noll självkännedom och klara tendenser till hybris. Just när Bruce ska provspränga sin fina gammabomb, ser han en tonåring på provsprängningsområdet. Han räddar tonåringen men utsätts själv för en massiv dos strålning. När Bruce blir hotad förvandlas han till den knallgröna och monsterstarka Hulken, som är härligt befriad från både IQ och mentala spärrar T

3 3 M01/209/H(1)T FÖRE VAN HÄNDE? EFTER: Matthew Michael Murdock. En fattig, mobbad bokmal. Nathaniel Adam. Kapten i flygvapnet. Matt får radioaktivt gojs i ögonen när han räddar en blind man från att bli överkörd av en lastbil. Daredevil är blind men ser typ ändå, tack vare ett slags radarsinne. Hans andra sinnen har blivit extremt superkänsliga. Dessutom klär han sig i en fin karmosinröd kroppsstrumpa. Adam tvingas delta i ett experiment där han placeras i en behållare av oförstörbar utomjordisk metall innan en atombomb detoneras under honom. Metallen smälter ihop med honom. Captain Atom är osårbar och superstark. Han kan flyga, skjuta iväg kraftiga nukleära energistrålar och absorbera energi. Manfred Mota. Forskare som inte vill något hellre än att skaffa sig en kriminell karriär. Elake Manfred bygger en dräkt som drivs med radioaktivt material för att skaffa sig superkrafter på mekanisk väg, men klantar till det. Atom Smasher är en ful varelse som består av levande plutonium, vilket kan vara nog så fördelaktigt om man vill vara en riktig superskurk. Jennifer Walters. Åklagare. Kusin med Bruce Banner. Kusinen Bruce råkar hälsa på Jenny när hon blir nedskjuten av gangsters. För att rädda henne tvingas han ge henne en snabb blodtransfusion med sitt egna, åtminstone smygradioaktiva blod. Hon är snygg, skitstark och knallgrön. Hon är inte tjejen som man ska bråka med. Hon är She-Hulk! Doktor Philip Soleski är en forskare som designat en atomreaktor. Något blir fel på reaktorn och när den gode doktorn anländer för att rätta till allt, utsätts han för en massa strålning. Solar, Man Of The Atom. Kan kontrollera olika sorters energi till den grad att han nästan är en gud, men i slutändan klantar han till det så enormt att han förintar hela planeten T Turn over/voir au dos/véase al dorso

4 4 M01/209/H(1)T TEXT B Realisten Knappt hade jag anlänt till Borgholm förrän inspirationen drabbade mig i form av en beställning. Färden dit hade varit nog så romantisk. Strax innan Kalmar kom regnet, oändligt befriande efter den tryckande torkan. Jag fylldes av varma känslor för våra tappra jordbrukare. På färjan över Kalmarsund kom åskan. Jag stod i fören med uppfälld krage och betraktade blixtarna och konturen av Öland som dök upp bakom regnmuren. Jag erinrade mig en bild av *lord Byron i en liknande situation. Kanske finns inte bilden annat än i min inbillning men åtminstone där liknade jag den mycket. Jag kände mig smickrad över likheten. Jag var oerhört ensam. Åskan följde bussen över Alvaret mot Borgholm. Regnet slog sönder vägen. Jag satt längst bak i bussen. Åskan dundrade, bussen stötte i groparna. Jag tumlade hjälplöst omkring med mitt bagage på den hårda bänken. Jag försökte hålla ansiktet i de veka främlingsvecken, men det var omöjligt; det gjorde för ont i kroppen. Någon bild av lord Byron 1 i liknande situation existerar med all säkerhet inte. När bussen svängde in på torget i Borgholm kulminerade ovädret. Jag frågade busschauffören efter vägen till mitt hotell. Det låg i andra änden av staden. Det tog trettiofyra sekunder. Jag är född i Stockholm, bor i Göteborg, jag log vemodigt; jag hade alltså hamnat i en idyll. Jag skrev in mig i hotelliggaren. Sedan jag skrivit fanns ingenting läsbart på det uppslaget. Jag hade tagit en del av regnet med mig in och det föll stilla och vårligt från mitt hår ner i boken. Bläck och anilin ger inte alltid dokumentarisk skrift. Människorna i receptionen log välvilligt mot mig. Jag var på väg att göra mig omtyckt. Allt var utmärkt ordnat. Jag skulle bo på ett hotell, äta frukost på det hotell där jag nu skrev in mig och middag på ett tredje. Jag skulle få frisk luft och motion. Jag skulle få vila. Rummet var utmärkt. Jag blötte ner det mer än jag hade trott vara möjligt. Sedan torkade jag mig med en handduk. För min inre syn såg jag mig själv så som jag tett mig på båten. Jag plockade fram mina skrivdon: pennan med det underbart sirade skaftet, bläckhornet, vackert papper från Lessebo 2. Bläckkautschuk hade jag ingen med mig. Varför skulle jag ha det? Jag satt en timme. Jag satt två timmar till. Åskvädret, båtfärden, våra tappra jordbrukare. Jag kände mig inspirerad. Men papperet var tomt. Städerskan knackade på dörren, hon hade ett expressbrev till mig. Jag läste. Med en suck plockade jag fram skrivmaskinen. Inspirationen hade drabbat mig i form av en beställning. 1 Lord Byron engelsk författare ( ) 2 Lessebo pappersbruk T

5 5 M01/209/H(1)T TEXT C M ånga är de som har en bestämd uppfattning om kombinationen barn-homosexuella. Men åsikterna är långt ifrån alltid genomtänkta. Så kan man emellanåt både höra och läsa hur vissa hävdar att homosexuella inte bör få skaffa barn. Som om staten kunde reglera individers fortplantning. Det heterosexuella samhället kan hysa vilken uppfattning som helst. Homosexuella kommer att fortsätta skaffa barn i alla fall. Därför är frågan om homosexuellas rätt att ha barn felställd. Adoptionskapitlet är annorlunda. Men även i den debatten blandas korten ihop. Så har exempelvis Svenska Dagbladet missförstått frågan. I en ledarkommentar (11/8) invänder SvD mot det moderata kommunalrådet Nils Oskar Nilsson som ifrågasatt tesen att två människor av samma kön inte kan vara bra föräldrar. SvD skriver att det verkliga problemet är "om två människor av samma kön kan vara ett bra föräldrapar." Men det är faktiskt vare sig problemet eller frågan. Så här ligger det till: Det är bara heterosexuella par som har möjlighet till gemensam adoption. Detta skulle möjligen kunna motiveras med att barn behöver både en mamma och en pappa. I synnerhet adopterade, då deras utgångsläge är sämre genom att de har börjat livet med att skiljas från sina biologiska föräldrar. Men resonemanget motsägs av både lagstiftning och praxis. Även ensamstående har möjlighet att adoptera. Och det är här problemet ligger. Det finns ingenting i lagtexten som säger att den ensamstående kvinnan eller mannen måste vara heterosexuell. Men 1993 stängde regeringsrätten i en prejudicerande dom dörren för ensamstående öppet homosexuella. De bögar och lesbiska som vill adoptera har bara att försöka spela heterosexuella. Annars åker ansökan i papperskorgen. De som vill exkludera homosexuella från adoptionsmöjligheten brukar luta sig mot principen om barnets bästa. Vem säger emot? Barn ingen rättighet men en möjlighet Vem tycker inte man ska se till barnets bästa? Men vad har debattörerna egentligen på fötterna för kopplingen: att barnets bästa alltid är lika med heterosexuella föräldrar? Det finns ett hundratal studier på barn till homosexuella (förvisso uteslutande gällande biologiska barn). Och det man funnit är att barnen synes helt "normala". Psykisk hälsa, intelligens, idrottsintresse eller för all del sexuella preferenser ser ut på ungefär samma sätt som bland barn med heterosexuella föräldrar. Att få adoptera barn är ingen rättighet. Men det borde vara en möjlighet där individens lämplighet avgör utfallet. Och då är frågan: går det att kollektivt diagnostisera en grupp människor som olämpliga föräldrar? Om ja, är det då inte fler grupper som borde diskvalificeras? Om motståndet grundar sig på att det finns fördomar mot homosexuella som barnet bör förskonas från, borde barnet i konsekvensens namn förskonas från liknande risker. Det finns rasism i Sverige. Betyder det att svarta inte bör få adoptera? Eller att barn som inte ser ut som infödda svenskar inte ska få adopteras? På något vis måste man bestämma sig för om det är blåögda a-föräldrar man söker eller om det är okej med familjer som ser ut som samhället gör mest. Och då väga in att det i Sverige finns föräldrar som är svarta eller homosexuella. Frågan om barnets bästa är komplex. Och jag har inte svaren. Jag vet bara att den inte besvaras av kollektiva lämplighetsbedömningar. Det måste vara individens förutsättningar som avgör. Och de förutsättningarna kan rimligtvis inte ha något att göra med vem personen i framtiden kan komma att förälska sig i. Hanne Kjöller Medarbetare på ledarredaktionen T Turn over/voir au dos/véase al dorso

6 6 M01/209/H(1)T TEXT D Magisk realism från Svenskfinland AV TUVA KORSSTRÖM Lars Sund: Lanthandlerskans son Söderströms. FIN/ Rabén Prisma. S Lanthandlerskans son kommer igen Lars Sunds nya roman börjar fartfyllt. 94-åriga Otto Näs, i sin ungdom känd som Kanisterkungen - går lös på åldringshemmets färg-tv med en åra. Hemmets övriga gamlingar har fridfullt bänkat sig framför ett avsnitt av serien Dallas, då Otto rusar in med åran i högsta hugg. Sue Ellen skriker, JR gömmer sig bakom soffan i Southfork, TV-apparaten börjar brinna. Otto Näs ger sig av på rymmen i sällskap med sin dotterson, romanens allvetande och pratsamma berättare. Deras rymningsfärd blir en resa in i det förflutna. Här har vi alltså samme Lars Sund som för några år sen gav oss en av de galnaste och mest infallsrika svenskspråkiga romanerna på länge, emigranteposet Colorado Avenue. Lanthandlerskans son heter fortsättningen och i den får vi veta hur det gick för den återvändande emigrantkvinnan Dollar-Hanna och hennes barn, spritsmugglaren Otto Näs och bondvärdinnan Ida Smeds. Geografiskt utspelar sig romanen mestadels i Lars Sunds eget Macondo, den fiktiva österbottniska byn Siklax. Den andra polen är, liksom i Colorado Avenue, emigrantlandet USA, där kanisterkungen Otto gömmer sig i tio år efter att ha anklagats för mord på en annan spritsmugglare. Tidsmässigt är det trettital; ute i världen härjar depressionen, diktatorerna tar makten, i Finland uppstår en fascistisk bonderörelsen, Lapporörelsen. Också till Siklax-bönderna appellerar de antikommunistiska lärorna, och speciellt mottaglig är Idas man, den svage och obeslutsamme Gustav Smeds. Lanthandlerskans son är som roman kanske inte fullt så magiskrealistiskt påhittig som Colorado Avenue var. Visserligen svävar Dollar Hannas döende mor över Bottniska Viken och bjuds på kaffe av svenska kungen i hans slott, och berättaren samtalar med Lappoledaren Vihtori Kosola som uppstigit ur graven enkom för tillfället. Men den här romanens styrka ligger, förutom i en flödande fantasi, framför allt i en disciplinerad struktur, i omsorgsfull research och i en trovärdig personskildring T