Med Bibeln som vapen

Transkript

1 Uppsala universitet Teologiska institutionen Examensarbete i Tros- och livsåskådningsvetenskap Framlagd VT 2015 Med Bibeln som vapen En jämförande studie av hur olika begrepp används för att tolka Mellanösternkonflikten Författare: Hanna Lagerlöf Handledare: Helen Andersson

2 Innehållsförteckning 1. Inledning s Problemformulering s Syfte och frågeställningar s Avgränsning och material s Forskningsöversikt s Metodisk ansats och teoretisk utgångspunkt s Disposition s Innehållslig idéanalys utifrån begreppen Förbund, Folk och Landet s Förbund s David Pawson s Naim Ateek s Folk s David Pawson s Naim Ateek s Landet s David Pawson s Naim Ateek s Funktionell idéanalys utifrån begrepp och hermeneutik s Slutdiskussion s Sammanfattning s. 36 Litteraturförteckning s. 37 2

3 1. Inledning Mellanösternkonflikten med fokus på Israel- Palestinafrågan är ständigt aktuell. Ändå sedan FN:s delningsbeslut och staten Israels bildande 1948 har det rått konflikt mellan de israeliska judarna och den palestinska befolkningen. Landets gränser och inte minst Jerusalems status, med fokus på Tempelberget har sedan dess varit föremål för konflikt. Idag ser vi återigen stridigheterna blossa upp i Jerusalem, en stad viktig för tre världsreligioner som alla hävdar rätten till Jerusalems heliga platser. Utifrån religionernas heliga skrifter gör också judar, muslimer och kristna anspråk på landet och alla menar att de har Gud på sin sida. Hur kan man då med avstamp i skrifterna göra så vitt olika tolkningar? Naturligtvis har konflikten lika mycket med politik att göra som med religion, men det är intressant att man med Bibeln i hand kan läsa den så olika och dra så olika slutsatser. Mitt intresse för landet och folken har att göra med att jag levt och arbetat i Jerusalem och kommit i kontakt med olika grupper av judar, muslimer och kristna som alla läser och förstår skrifterna utifrån sina utgångslägen. Då jag själv arbetat inom flera kristna organisationer är jag mest intresserad av hur olika kristna grupper läser Bibeln och försvarar sina ståndpunkter i förhållande till konflikten. Jag har i min uppsats valt att koncentrera mig på hur representanter från två kristna grupper läser och tolkar Bibeln utifrån hur de använder sig av vissa kärnbegrepp som är viktiga för debatten. 1.1 Problemformulering Bibeln är en helig bok för många människor. Den hebreiska Bibeln för judar och Gamla och Nya testamentet för kristna. Men Bibeln läses, tolkas och används på olika sätt, beroende på vilka hermeneutiska glasögon man har. Jag ska i denna uppsats undersöka hur en och samma urkund kan ge upphov till vitt skilda tolkningar och slutsatser som får direkta konsekvenser för dagens situation i Mellanöstern. De grupperingar jag har valt ut är dels så kallade kristna sionister, som i Jerusalem har ett säte i Kristna Ambassaden, och dels kristna palestinier, som i Jerusalem har ett ekumeniskt befrielseteologiskt center, Sabeel. Bland dessa har jag valt ut två teologer David Pawson och Naim Ateek som kan sägas representera respektive grupp. Därefter har jag studerat hur de i varsitt verk Defending Christian Zionism och Justice and only Justice använder sig av begrepp som ofta används som slagträ i konflikten. 1.2 Syfte och frågeställningar Syftet med uppsatsen är att studera hur bibeltolkningar och begrepp används av en kristen sionist, respektive en palestinsk befrielseteolog för att styrka två olika folks rätt till samma land. Detta gäller inte minst i dagens Mellanösternkonflikt, där Bibeln ofta används som stöd för anspråk på land och för att hävda identitet. Beroende på vem läsaren är och vilken bibelsyn man tillämpar kan den ligga till grund för både befrielse 3

4 och förtryck. De frågeställningar jag vill försöka besvara i min uppsats är följande: 1. Hur används och förklaras begreppen Förbund, Folk och Landet av David Pawson och Naim Ateek? 2. Påverkar författarnas begreppsanvändning och bibeltolkning deras syn på Israel- Palestinakonflikten? Hur författarna använder sig av ovan nämnda begrepp, (första frågeställningen) i vilka sammanhang dessa ord används och i vilket syfte de åberopas tror jag har att göra med hur de ser på Israel- Palestinakonflikten utifrån sin respektive bibelsyn (andra frågeställningen). Om det stämmer återstår att se. 1.3 Avgränsning och material Att jag valt att enbart ha med kristna teologer i min studie, har att göra med att jag intresserar mig för hur kristenheten kan vara så splittrad i frågor som rör Israel- Palestina. Det hade varit intressant att även inkludera judiska teologer, liksom muslimska, då Mellanösternkonflikten i högsta grad rör dem alla, men med tanke uppsatsens omfång känns detta som en rimlig avgränsning. För att kunna besvara frågeställningarna har jag koncentrerat mig på två så olika för frågan kristna teologer som möjligt. En från den falang som brukar kallas kristna sionister (inte att förväxla med judisk sionism) och en representant för den så kallade palestinska befrielseteologin. Naim Ateek är anglikansk präst och grundaren av Sabeel, Ecumenical Liberation Theology Center. Sabeel är ett center för palestinsk befrielseteologi i Jerusalem, där man vill läsa och tolka bibeln kontextuellt i dagens situation under den Israeliska ockupationen. Sabeel kan betyda väg, eller källa på arabiska och enligt deras egen hemsida vill de arbeta för rättvisa, fred och försoning i Palestina och Israel. Sabeel har avdelningar i Nordamerika, Storbritannien, Irland, de skandinaviska länderna, flera europeiska länder och Australien. Naim Ateeks bok Justice and only Justice A Palestinian Theology of Liberation från 1989, anses ligga till grund för den palestinska befrielseteologin. International Christian Embassy i Jerusalem (ICEJ), också kallat Kristna ambassaden, grundades 1980 av evangelikala kristna som ville uttrycka sitt stöd för staten Israel och det judiska folket. Genom att förlägga ambassaden till Jerusalem, erkänner de staden som staten Israels huvudstad. Varje år kommer flera tusen kristna från världens alla hörn till ICEJ för att fira Lövhyddohögtiden, eller den så kallade Feast of Tabernacles tillsammans. Enligt sin egen hemsida vill ICEJ stödja Israel, upptäcka sanningen och verka för rättvisa. 4

5 David Pawson, pastor inom baptistkyrkan och bibellärare vid Durham och Cambridge universitet, är en av deras förgrundsgestalter. Han är författare till ett 30- tal böcker och i sin bok Defending Christian Zionism från 2008 argumenterar han för att judarnas återvändande till det Heliga Landet uppfyller Bibelns profetior och att kristna bör stötta den judiska staten baserat på teologiska grunder. Boken är skriven som ett svar på en bok av anglikanen Stephen Sizer, som motsätter sig den kristna sionismen. 1.4 Forskningsöversikt Mycket har skrivits om både kristen sionism och palestinsk befrielseteologi. Svårigheten har varit att hitta forskare som inte redan tagit ställning. Detta får man hela tiden ta i beaktande när man läser. För även om det är teologer som skriver artiklar, böcker och annat, kan deras verk ofta ses som inlagor i debatten och är inte objektiva på det sättet. Till exempel så skriver feministteologen Rosemary Radford Ruether i förordet till Naim Ateeks bok Justice and only Justice att den palestinska befrielseteologin står för ett paradigmskifte inom kristen befrielseteologi, då bibliska motiv som exodus, utvalda landet och Guds utkorelse av israels folk som symbol för hur de förtryckta befrias, har omtolkats. Hon hävdar att palestinierna i dagens situation är offer för sionistisk befrielseteologi och ideologi. Judarnas uttåg från förtryck i Europa och anspråk på det förlovade landet rättfärdiggör deras anspråk på bekostnad av palestiniernas rätt till landet. Likaså upprättas det judiska folket på bekostnad av det palestinska folket och judarnas befrielse är palestiniernas förtryck. Om bibliska motiv av Guds befrielse av ett folk innebär förtryck av ett annat måste man ifrågasätta, eller omtolka dem, menar Ruether. Hon hävdar att man måste gå tillbaka till det som är universellt för de tre monoteistiska religionerna, inte på bekostad av deras respektive särart, men för att kunna erkänna att folk, kultur och nationer kan försonas och leva som grannar och dela på ett land och en jord. Hur kan man stoppa våldet mot ett folk utan att våldföra sig på ett annat? Hur kan skuld gentemot ett folk göra oss lyhörda för ett annat folks rop på rättvisa och hur kan vi stoppa våldsspiralen? är frågor hon ställer och som hon menar att Ateek svarar på i sin bok. Även om Naim Ateek anses vara förgrundsgestalt för just palestinsk befrielseteologi, så finns det många som verkar i hans anda med kontextuell teologi i Israel- Palestina. Bland annat Monib Younan, biskopen i evangeliska lutherska kyrkan Jordanien och det Heliga Landet som bland annat har skrivit böckerna Witnessing for Peace: In Jerusalem and the World (2003) och Our Shared Witness (2012), samt den lutherska prästen i Betlehem, Mitri Raheb, vars första bok I Am a Palestinian Christian kom ut 1995 och senaste bok Faith in the Face of Empire- The Bible Through Palestinian Eyes, lanserades I april 2004 höll Sabeel sin femte internationella konferens med temat Challenging Christian Zionism och i den medverkade många teologer och forskare. Bidragen har 5

6 sammanförts i antologin Challenging Christian Zionism, Theology, Politics and the Israel- Palestine Conflict. Som titeln på konferensen och antologin anger så utmanar här mer eller mindre kända forskare, präster, pastorer och aktivister den kristna sionismen. Bland annat medverkar tidigare nämnda Rosmary Radford Ruether och Mitri Raheb, men även Stephen Sizer som David Pawson utnämner till huvudmotståndare mot kristen sionism och vars skrift Defending Christion Zionism är ett direkt svar på Sizers Zion s Christian Soldiers? The Bible, Israel and the Church (2007). Denna bok är en populärversion av hans doktorsavhandling Christian Zionism Road-map to Armageddon? där han definierar den kristna sionismens bibelsyn som bokstavstrogen, futuristisk hermeneutik 1. Ett intressant inlägg i ovan nämnda antologi är det av ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams. I sin artikel Holy land and Holy people, vill han klargöra vad kristna kan säga om Israel och vad en befrielseteologi för alla i det heliga landet kan innebära. Han varnar för risken att hamna i det ena eller andra diket, det vill säga ovillkorat stöd för den israeliska statens politik, baserat på apokalyptiska antaganden från både Gamla och Nya testamentet, liksom för en kristen teologi som inte säger något om det judiska folket eller staten Israel, med bland annat hänvisning till Romarbrevet 9 och Dessutom bidrar den svenske forskaren Göran Gunner med artikel Keys for understanding the Christian Zionists interpretation of the Bible, där han argumenterar för att kristna sionister inte läser Bibeln i sin helhet, utan läser den utifrån den hermeneutiska principen om Jesu andra återkomst och Israels roll i den yttersta tiden 3. Gunner kallar deras tolkning för Armageddon- teologi och att dess framtid för Mellanöstern stavas krig och terror. I den menar han inte att det finns något utrymme för förhandlingar mellan Israel och Palestina eller för fred 4. Tvärtom legitimerar en sådan teologi israels militära expansionspolitik med landexpropriering och ockupation 5. Göran Gunner har dessutom nyligen sammanställt en antologi som heter Comprehending Christian Zionism (2014). I boken sammanförs olika forskare och vetenskapsmän som har forskat kring ämnet kristen sionism, ett som han beskriver relevant ämne då det behandlar allt ifrån skrifttolkning till religiös och politisk etik. Jag vill också nämna Harvard- professor och biskop emeritus Krister Stendahls bok Final Account, Paul s Letter to the Romans, då den kommenterar Romarbrevet i sin helhet och de kapitel (9-11) som ofta kommenteras angående förbunden och därför citeras ofta i debatten. 1 Ateek, Duaybis och Tobin. (red.). Challenging Christian Zionism, Williams, Rowan. Holy Land and Holy People. I Challenging Christian Zionism, Gunner, Göran. Keys for Understanding the Christian Zionists Interpretation of the Bible. I Challenging Christian Zionism, Ibid, Ibid, 85. 6

7 Dessutom har en intressant doktorsavhandling lagts fram 2013 vid teologiska fakulteten i Uppsala av Gull Törnegren Utmaningen från andra berättelser En studie om moraliskt omdöme, utvidgat tänkande och kritiskt reflekterande berättelser i dialogbaserad feministisk etik, som tar sin utgångspunkt i en kurs om kvinnors arbete för rättvisa och fred i Palestina- Israel. En doktorand vid Lunds universitet, Aron Engberg, studerar samspelet mellan religion och kultur, samt religion och politik och forskar om kristen sionism och identitetskonstruktion i Israel utifrån narrativ metod. Jag kan konkludera att det jag mestadels har hittat är förklaringar av vad kristen sionism, respektive palestinsk befrielseteologi är, men att ofta en jämförelse föreligger dem emellan. Då de kristna sionisterna och palestinska befrielseteologerna i så mycket är varandras motståndare, relaterar ofta artiklar och böcker till den andre och går i polemik gentemot denna. Till exempel så är ju som jag nämnt Pawsons bok som titeln uttrycker Defending Christian Zionism ett direkt svar på Sizers förenklade doktorsavhandling. Liknande undersökningar har alltså gjorts där man jämför begrepp och bibelsyn, men jag har inte hittat någon undersökning som jämför just Naim Ateeks och David Pawsons böcker som ligger till grund för min studie. Därmed har heller inte samma begreppsanalys och innehållsliga och funktionella idéanalys tidigare genomförts. 1.5 Metodisk ansats och teoretisk utgångspunkt Utifrån min problemformulering är mitt huvuduppdrag att försöka visa på hur en och samma urkund Bibeln kan ge upphov till så olika tolkningar och slutsatser som får konsekvenser för hur man ser på Mellanösternkonflikten. Detta genom att genomföra en jämförande begreppsanalys inom ramen för en så kallad innehållslig och funktionell idéanalys. Genom att beskriva och förklara textens innehåll, samt söka orsaken till att en författare omfattar vissa idéer och teorier utifrån sina hermeneutiska glasögon, hoppas jag kunna genomföra en sådan undersökning. Inom språket använder vi oss av enskilda ord eller termer. Dessa ord eller termer har oftast en referens. Vidare har varje ord en viss mening eller betydelse. Termer kan också kallas för begrepp. Termen betecknar i allmänhet vissa fenomen av ett slag, och dessa fenomen faller i sin tur in under ett visst begrepp eller begreppsinnehåll 6. I min studie kommer jag att undersöka hur två olika teologer en från vad som skulle kunna kallas den kristna högern och en från den kristna vänstern använder sig av centrala begrepp, hur de fyller dessa med innehåll inom ramen för sin språkgemenskap, samtidigt som jag vill undersöka orsakerna till varför författarna omfattar dessa idéer. I slutändan hoppas jag kunna se hur deras begreppsanvändning avspeglar sig i synen på Mellanösternkonflikten. 6 Grenholm. Att förstå religion,

8 För att kunna besvara mina frågeställningar tänker jag genomföra en så kallad innehållslig och en funktionell idéanalys, utifrån begreppen förbund, folk och landet. Medan den innehållsliga idéanalysen syftar till att beskriva och klargöra textens innehåll, samt logiska struktur och pröva hållbarheten i argumentationen, syftar den funktionella idéanalysen till att förklara varför en författare omfattar vissa idéer och teorier 7. Den innehållsliga idéanalysen är av särskilt intresse inom systematisk teologi, då syftet är att tolka och förstå idéinnehållet i de texter som studeras, i mitt fall Ateeks Justice and only Justice och Pawsons Defending Christian Zionism, samt klargöra den logiska strukturen i texten och kritiskt pröva innehållet. Jag menar dessutom att även den funktionella idéanalysen kan vara av betydelse för min studie, då den vill söka förklaringar till och analysera bakgrunden, samt om möjligt ange orsakerna till att författaren omfattar de idéer och teorier som framkommer i texten 8. I min undersökning kommer jag emellertid av tidsskäl inte att kritiskt pröva argumentens hållbarhet. Den teoretiska ansatsen i uppsatsen är därför hermeneutisk. Genom min egen hermeneutik, tolkar jag vad de olika teologerna, Naim, Ateek och David Pawson har för förförståelse när de läser, tolkar och skriver om en text. Hermeneutik är just läran om tolkning och som vetenskapsteoretiskt synsätt handlar hermeneutiken om metoder för förståelse och tolkning, samt beskrivningen av själva förståelsen och dess villkor. Därför omfattar hermeneutiken tolkning av religiösa urkunder, eller fenomen som exempelvis texter, handlingar och yttranden. Inom hermeneutiken talar man därför om vilken förförståelse, eller en kunskap en uttolkare redan har som påverkar hennes tolkning av ett fenomen 9. Vid en hermeneutisk bibeltolkning, försöker man få fram budskapet som är relevant för läsaren och hennes samtid, nutida erfarenheter och teologiska perspektiv, till skillnad från den exegetiska och historiska inriktningen på ursprungstolkning i ett annat kultursammanhang. Hermeneutiken syftar på vad texterna betyder för oss idag, med våra problem och perspektiv. Större vikt läggs alltså vid textens mottagare, än vid dess avsändare och det gör läsaren involverad i den process som tolkar textinnehållet. Alla läsare har sin förförståelse som präglas av kultur, erfarenhet, livsåskådning och begreppsliga kategorier. Därför sker en växelverkan mellan textens innehåll och läsarens förförståelse, som i sin tur leder till att läsarens uppfattningar förändras i mötet med texten, samtidigt som hennes perspektiv inverkar på textförståelsen 10. Denna växelverkan brukar kallas för den hermeneutiska cirkeln. Dels sker det en växelverkan mellan våra frågor till texten och de svar som texten ger, som i sin tur påverkar de frågor vi ställer. Dels sker en växelverkan mellan förförståelse av enskilda satser och förförståelsen av texten i sin helhet. Dessutom sker en växelverkan mellan 7 Grenholm. Att förstå Religion, 213 f. 8 Ibid, 214 f. 9 Hermeneutik. Wikipedia, (Hämtad ) 10 Grenholm. Att förstå religion,

9 läsarens förförståelsehorisont och textens innehåll och i detta möte justeras läsarens förförståelse, samtidigt som förståelsen av texten förändras. Detta kan man kala för en horisont- sammansmältning, då läsaren förstår vad som är kärnan i texten. Att förstå en text innebär därför att tolka dess innehåll 11. I Öppningar skriver bland annat Ann- Louise Eriksson att läsaren inte bara tar emot en bibeltexts innehåll, utan aktivt är med och formar dess innehåll. Genom att ställa vissa frågor till texten avgör hon vad hon väljer att se och uppmärksamma i texten. Läsarens sammanhang påverkar dessutom hennes tolkning av vilka begrepp och bilder hon väljer, liksom hennes val av språk för att återge dess innehåll. Meningen uppstår i mötet mellan text och tolkare, där tolkaren kan sägas vara med och skapa textens mening, samtidigt som hon låter texten inverka på den egna självförståelsen och världsbilden 12. Hermeneutik är alltså en tolkningsteori som inte bara handlar om tolkning av texter, men av själva förhållningssättet i sin helhet, menar Gianni Vattimo i sin bok Utöver tolkningen. Enligt honom innebär detta att varje sanningserfarenhet är en tolkningserfarenhet. Sanningen har alltså karaktär av tolkning, men Vattimo menar att detta inte innebär ett relativistiskt förhållningssätt till texter, traditioner och tillvaron i stort, då tolkaren måste vara beredd att ange rationella skäl för sina tolkningar. Det finns gränser som själva texten ställer för vilka tolkningar som är möjliga och tolkaren måste kunna visa att de tolkningar hon gör ryms inom dessa ramar 13. Vad innebär då det hermeneutiska perspektivet för Bibelns auktoritet? Hur kan Bibeln idag vara en auktoritet för nutida kristen trosåskådning och vilka konsekvenser får det att Bibeln tolkas utifrån läsarens perspektiv och erfarenhet? Jayne Svenungsson förespråkar ett hermeneutiskt perspektiv på Bibeln auktoritet bortom objektivism och relativism, där Bibelns texter tolkas utifrån läsarens perspektiv, men denna tolkning förstås inte som godtycklig. Traditionen sätter nämligen vissa ramar för tolknigen av bibeltexterna och avvisar därför både objektivism och relativism, genom att läsaren både kan ta hänsyn till de omständigheter under vilken en text har tillkommit, samtidigt som hon är medveten om sin egen tradition som påverkar hennes tolkning. Därmed blir läsaren medveten om att den egna tolkningen varken är slutgiltig, eller allenarådande. Dessutom finns det utifrån detta hermeneutiska perspektiv vissa ramar för tolkning som är möjliga och rättvisande, då själva texten sätter gränser för vilken förförståelse som är möjlig. Utifrån detta perspektiv kan Bibeln utgöra en auktoritet för samtida kristen etik och trosåskådning, men denna auktoritet är inte statisk och tidlös utan dynamisk och tolkad. Den blir inte helt beroende av läsarens perspektiv och uppfattningar, då tolkningen alltid sker utifrån en speciell tradition som själva texten sätter gränser för Grenholm, Att förstå religion, Eriksson, mfl. Öppningar. Möten med bibeln, 51 f. 13 Vattimo. Utöver tolkningen. Hermeneutikens betydelse, 14 ff. 14 Eriksson, (red). Tolkning för livet, 198 ff. 9

10 Min studie innebär en textnära läsning av två olika teologer. Textens avsändare har ofta specifika syften med texten, liksom mottagarens egna syften, perspektiv och begreppsförståelse inverkar på textförståelsen. 15. Genom att genomföra en innehållslig och funktionell idéanalys utifrån de valda begreppen, försöker jag klargöra det undersökta materialets hermeneutiska metoder. Jag tror att den bakomliggande hermeneutiken och bibelsynen ligger bakom tolkningen av skrifterna. Även om båda undersökta författare hänvisar till att de är bibeltrogna tolkar de begreppen som ska studeras olika, beroende på om de är mer bokstavstroende eller har en annan infallsvinkel, exempelvis befrielseteologi. 1.6 Disposition Utifrån ovanstående har jag har valt att disponera min uppsats tematiskt, då jag tycker den lämpar sig bra för en idéanalys utifrån begrepp och innehåll. Den tematiska dispositionen innebär att ämnet delas sönder efter olika teman. Oftast gäller principen att dispositionen ska följa mina egna frågeställningar. I mitt fall kommer jag att disponera teman utifrån de valda begreppen med över- och underrubriker 16. Då en av mina målsättningar är att försöka förklara vad något beror på, eller att reda ut följderna av något vill jag i min funktionella idéanalys diskutera resultaten av begreppsanalysen, det vill säga fastställa hur de aktuella begreppen används och därefter söka orsakerna till, samt följderna av detta. Uppsatsen disponeras annars som följer: Kapitel 1, Inledningskapitlet innehåller Problemformulering, Syfte och frågeställningar, Avgränsning och material, Forskningsöversikt, samt Metodisk ansats och teoretisk utgångspunkt. Kapitel 2 är den innehållsliga idéanalysen utifrån de valda begreppen, med underrubrikerna Förbund, Folk och Landet för David Pawson respektive Naim Ateek. I detta kapitel fokuserar jag på min första frågeställning: Hur används och förklaras begreppen Förbund, Folk och Landet av David Pawson och Naim Ateek. I Kapitel 3 Funktionell idéanalys utifrån begrepp och hermeneutik fokuserar jag särskilt på min andra frågeställning: Påverkar författarnas begreppsanvändning och bibeltolkning deras syn på Israel- Palestinakonflikten? Där försöker jag utifrån idéanalysen svara på huruvida författarnas begreppsanvändning styr deras bibeltolkning och i förlängningen påverkar hur de ser på Mellanösternkonflikten. I kapitel 4 Slutdiskussion diskuterar jag uppsatsen i sin helhet och drar slutsatser. Därpå följer i kapitel 5 en sammanfattning. 15 Grenholm. Att förstå religion, 201 ff. 16 Jarrick och Josephson. Från tanke till text,

11 2. Innehållslig idéanalys utifrån begreppen Förbund, Folk och Landet I det här kapitlet kommer jag att koncentrera mig på min första frågeställning: Hur används och förklaras begreppen Förbund, Folk och Landet av David Pawson och Naim Ateek? Vid läsningen av David Pawsons bok Defending Christian Zionism och Naim Ateeks bok Justice and only Justice har jag fått föröka hitta minsta gemensamma nämnare utifrån mina stipulerade begrepp. Där Pawson talar om utlovade landet, talar till exempel Atek om Israel- Palestina, då har begreppet blivit Landet, och så vidare Utifrån Förbund, Folk och Landet har jag definierat begreppen utifrån respektive författares ståndpunkt. Det har varit svårt att helt skilja begreppen åt, då de ofta går in i varandra och har med varandra att göra. Generellt sett har det varit mycket lättare att finna begreppsförklaringar i David Pawsons bok Defending Christian Zionism, troligtvis för att boken är ett verk som går i direkt försvarsställning för den kristna sionismen och dess käpphästar. Då Naim Ateeks bok Justice and only Justice framför allt är ett försök att definiera en palestinsk befrielseteologi, är den inte lika självklar. Däremot har den i högsta grad med ämnet att göra, men snarare än att direkt hitta författarens definitioner har jag fått söka mig fram till dem och försökt förstå mig på andemeningen i boken. 2.1 Förbund David Pawson David Pawson anser att den mest fundamentala frågan vad gäller bibeltolkning har att göra med hur man ser på Gamla och Nya testamentet och hur dessa relaterar till varandra. Hör de ihop eller är de åtskilda, kan de kombineras och hur skiljer man i så fall dem åt? Svaret på den frågan menar Pawson ligger i hur man använder ordet förbund. I förlängningen handlar det också om synen på landet Israel. I Bibeln påpekar Pawson att det är Gud som sluter förbund och lovar att hålla dem 17. Därefter redogör han för hur olika kristna traditioner ser på förbund. Det kan vara alltifrån ett, där framför allt reformationens protestanser betonade ett enda nådens förbund som omfamnar hela skriften och allt Guds handlande med mänskligheten. Här betonas att de båda testamenten hänger ihop och att Gud har ett folk på jorden som han har utvalt av nåd. Israel kan vara synonymt med kyrkan i Gamla testamentet och kyrkan kan kallas Israel i Nya testamentet. Namnen är utbytbara då de refererar till ett folk, även om det ena framför allt var judiskt och det andra hedniskt 18. Ett annat sätt att se på förbund är att säga att de är två. Med tanke på att testamente i engelskan är detsamma som förbund kan det vara något förbryllande, särskilt då man 17 Pawson. Defending Christian Zionism, Ibid, 44 f. 11

12 talar om ett gammalt och ett nytt testamente. Då betonas att det nya ersätter det gamla och det är detta som traditionellt brukar kallas för ersättningsteologi. Tanken är att kyrkan har ersatt Guds handlande och kärlek till Israel. Ett löfte om ett utlovat fysiskt land blir i denna teologi irrelevant eller till och med politiskt farligt, enligt Pawson 19. Själv förespråkar Pawson att Bibeln beskriver fem förbund som Gud sluter med människor på jorden. De refereras till som Noaförbundet, Abrahamsförbundet, Moseförbundet, Davidsförbundet och det Messianska förbundet. Pawson hävdar att alla fem kan hittas i Gamla testamentet och att alla fem kan hittas i Nya testamentet och att det inte finns någon skillnad dem emellan. Vidare menar han att det bara finns ett gammalt förbund, det Mosaiska och ett som kallas det nya förbundet, det Messianska. Endast mellan dessa två kan man tala om att det nya har ersatt det gamla. De övriga tre fortsätter att vara gällande i Nya testamentet 20. Noaförbundet slöts med Noa direkt efter floden och är det enda förbund Gud sluter med hela mänskligheten. Detta förbund var ovillkorat, enligt Pawson 21. Han menar på att Jesus själv konfirmerar det i bergspredikan i Matteusevangeliet 5:45, när han säger att Gud låter solen gå upp över goda och onda och att han låter regn falla över rättfärdiga och orättfärdiga. Detta indikerar att förbundet är ovillkorat och oberoende av människors handlingar 22. Vad gäller Arahamsförbundet beskriver Pawson det som att Gud lovade att välsigna Abraham och hans avkomma och han lovade att ge Abraham ett land som i alla tider skulle vara hans. Han överlämnade hela landet till sin son Isak, som överlämnade det åt Jakob (som sedan kom att kallas Israel) och vars tolv söner kom att bilda Israels tolv stammar och sedan nationen Israel. Gud upprepade förbunden med sonen och sonsonen Israels patriarker och kom att kallas Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Detta förbund var både nationellt och internationellt, då alla folk på jorden skulle få del av den välsignelse som getts dessa folk. De som välsignar dem ska bli välsignade och de som förbannar dem ska bli förbannade. Pawson tolkar detta som att Gud är rättvis och avundsjuk. Abrahamsförbundet är enligt Pawson ovillkorat, utan motkrav. Det enda som förväntas av Abraham och hans avkomma är omskärelsens tecken som det beskrivs i Genesis 17: Detta förbund gäller både Abrahams barn i köttet, genom omskärelsen och i världen, genom de som delar hans tro. I Nya testamentet betonas dock den andra aspekten av förbundet, men Pawson menar att det är ett misstag att betoning på den internationella aspekten sker på bekostnad av den nationella. Han menar att det är ett klassiskt exempel på både och, snarare än antingen eller. Abraham är både den judiska nationens fader och många hedningars nationers fader och de som hävdar att 19 Pawson. Defending Christian Zionism, 45 f. 20 Ibid, 46 f. 21 Ibid, 47 f. 22 Ibid, Ibid,

13 delar av Guds förbund med Abraham har förändrats, till exempel att ett land har blivit världen, måste ta sig i akt så att de inte underminerar kristen tro 24. Förbundet som Gud slöt med Mose på Sinai, slöts efter att Israels barn hade lämnat landet de levt i som slavar. Pawson förklarar det som att deras väg till det utlovade landet enbart kunde ske genom Guds mirakulösa ingripande. Mänskligt sett var, enligt Pawson, deras flykt från Egypten omöjlig och befrielsen och uttåget ur Egypten kom att minnas varje år i och med firandet av den judiska påsken. Pawson beskriver det som att detta förbund är starkt förknippat med folkets bosättning i det förlovade landet. Ägarskapet var redan fastställt genom patriarkerna och Pawson säger att det är ett tillägsförbund till tidigare förbund och det närmaste Israel kommit en nationell konstitution, med lagar och förordningar om hur de skulle tackla många av de situationer de skulle komma i kontakt med i det utlovade landet. Detta finns beskrivet i Torah, de fem Moseböckerna. Om de tidigare förbunden varit ovillkorade är Sinaiförbundet fullt av fraser som om du..., så skall jag.... Dessutom innehåller förbundet mängder av sanktioner, välsignelser och förbannelser som alla är beroende av huruvida folket håller sig till förbundet eller inte. Straffen innebär alltifrån restriktioner till avrättning på individnivå och naturkatastrofer, ockupation och exil på nationell nivå 25. Davidsförbundet, säger Pawson är det enda förbund som Gud slutit med en person, kung David och vars efterträdare skulle regera landet på villkor av att de lydde Gud. En efterföljare och fysisk avkomma Davids son - skulle få sitta på tronen för alltid 26. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut (Lukas 1:32-33). Pawson poängterar att Davids tron var på jorden i Jerusalem och att den var i en nation, Israel. Retoriskt frågar han om Gabriel korsade sina vingar och om hans budskap har passerat bäst- före- datum och är inaktuellt. Han menar att de som hävdar att Jesus aldrig kom för att upprätta ett jordiskt rike, utan ett andligt misstar sig 27. Det femte och Messianska förbundet pålystes, men ingicks ej under Gamla testamentets tid i likhet med det Davidiska, menar Pawson. Detta nya förbund skiljer sig från Sinaiförbundet genom att vara invärtes, skrivet i hjärtat snarare än i sten, samt vara individuellt snarare än allmängiltigt. Det som vi idag kallar Nya testamentet, stödjer sig på det nya förbundet. Först bara pålyst i Gamla testamentet har det nu gått i uppfyllelse genom Jesus, sann Gud och sann människa. Syndernas förlåtelse och andens utgjutelse är de glada nyheter som kan spridas i världen. Och även om det är tillgängligt för alla, blir det bara verksamt genom att accepteras av någon. Enligt Pawson är det villkorat och beroende av ånger och tro. Dessutom är det internationellt och inkluderar 24 Pawson. Defending Christian Zionism, 61 ff. 25 Ibid, 50 f. 26 Ibid, Ibid,

14 hedningar 28. Pawson argumenterar alltså för att det nya förbundet ersätter ett av de förbund som Gud slöt med Israels folk, det Mosaiska, det gamla. De två andra, det Abrahamitiska och Davidiska fortsätter att vara gällande parallellt med det nya. Han tolkar det alltså som att det nya förbundet inte utesluter ett nationellt hopp för Israels folk, inte heller dess territoriella anspråk. Dessa anspråk kommer att harmonieras i och med Jesu andra tillkommelse 29. Pawson argumenterar för att det Messianska förbundet är det nya och att det ersätter det gamla som är det Mosaiska, eller Sinaiförbundet 30. För judendomen är Sinaiförbundet med Torah det främsta och dominerar deras tro och liv. Han menar att gamla inte inkluderar alla förbund som Gud slöt med Israel under Gamla testamentets tid. Med stöd av Paulus i Galatiebrevet 3:19 argumenterar Pawson för att Sinaiförbundet är temporärt till skillnad från de tidigare förbunden, samt att det var till för att förbereda Israels folk att ta emot sin Messias och att det sedan skulle bli ersatt. Dessutom kämpade Paulus för att de omvända hedningarna inte skulle bli judaiserade genom till exempel omskärelse, medan Pawson menar att Paulus inte ville ta bort detta förbundstecken från Abrahams barn. Hedningarna är Abrahams barn av tro och på så vis arvingar till välsignelsen som lovats alla folk på jorden. Därför menar Pawson att hedningarna inte ska omskäras då det skulle tvinga in dem i det Mosaiska förbundet med hänvisning till Galatierbrevet 5:3 31. Framför allt skulle det ta bort den universella aspekten av det nya förbundet och göra det till ett nationellt, etniskt löfte om man krävde identifikation med Abraham i köttet såväl som i tron. Att Nya testamentet talar om att de troende inte längre står under lagen, eller är fria från lagen hänvisar enligt Pawson till den mosaiska lagen. Därför menar han att det Mosaiska förbundet både är annullerat och uppfyllt genom det Messianska och att det inte längre fyller någon funktion i relationen mellan Gud och hans folk. Att på det här sättet det nya ersätter det gamla, menar Pawson är sann biblisk ersättningsteologi. Däremot innebär det inte att det nya förbundsfolket kyrkan har ersatt det gamla förbundsfolket Israel Naim Ateek Naim Ateek skriver inte mycket om förbund i sin bok Justice and only Justice. Däremot talar han mycket om den gudssyn som finns i Bibeln, både i Gamla och Nya testamentet och hur denna påverkar till exempel synen på landet och folken. Det handlar alltså mycket om hur man tolkar texten. En fråga han ställer sig är hur Gamla testamentet kan vara Guds ord, i ljuset av palestinska kristnas erfarenhet av hur den använts för att stödja sionismen. Frågan hur man ser på den hebreiska Bibeln har också med ens 28 Pawson. Defending Christian Zionism, Ibid, Ibid, Ibid, 56 ff. 32 Ibid,

15 gudssyn att göra, menar han. Han frågar sig hur kyrkan utan att förneka någon del av Bibeln kan relatera till kärnan i det bibliska budskapet och dess gudssyn för palestinier? Ateek menar att den enda bron mellan Bibeln och folket är teologin och att det måste vara en teologi som är sund, en teologi som befriar, en teologi som är kontextuell och tolkar, samtidigt som den är trofast mot det bibliska budskapet. Om man inte gör detta menar han att risken är stor att man ignorerar delar som man inte tycker om. Ateek pekar på att vissa har gjort och gör så gentemot texterna genom att allegorisera, spiritualisera, eller att applicera historisk- kritisk metod vid bibelstudiet. Han menar att alla dessa metoder kan vara användbara, men att de inte svarar på frågan huruvida texten är Guds ord. Detta menar han är huvudfrågan för kristna palestinier, om huruvida det som de läser i Bibeln är Guds ord för dem och om det reflekterar Guds sanna natur och vilja för dem, eller om det är mänskliga utsagor som lagts i munnen på Gud, som har förväxlats med det sanna gudsordet till människorna. Är ordet relevant för oss idag? vad är evigt bibliska sanningar och vad är villkorat? vad är ändligt och oändligt? är frågor palestinska kristna ställer sig när de söker svaren på vad Gud vill säga dem och inte säga dem i Bibeln 33. Ateek menar att palestinska kristna försöker hitta ett tolkningssätt som hjälper dem att identifiera det autentiska gudsordet i Bibeln och upptäcka den sanna meningen i de bibeltexter som sionister och kristna fundamentalister citerar för att legitimera sina anspråk. Kriterierna måste vara bibliska och teologiskt sunda, på så sätt att hermeneutiken måste vara sann mot Gud som de har lärt känna Gud, nämligen oföränderlig till natur och karaktär, dynamisk, men konstant och trofast, men inte bunden av tid, rum och omständigheter. Ateek hävdar att Jesus Kristus är rättesnöret, då man genom honom kan se och lära känna Guds sanna natur. Kunskapen om Gud får den kristne genom Jesus och i hans liv, död och uppståndelse har allt nått sin fullbordan. Jesus Kristus, Gud inkarnerad, kallar Ateek för den hermeneutiska nyckeln för att förstå Bibeln och ytterst Gud själv. Guds ord inkarnerat i Jesus Kristus, hjälper oss att tolka Guds ord i Bibeln. Utifrån detta resonemang pläderar Ateek för att varje kristen för att förstå Gud ska börja med Jesus och gå baklänges till Gamla testamentet och framlänges i Nya testamentet 34. Frågor man som kristen måste ställa sig när man läser Bibeln, menar Ateek, är om budskapet passar in i den gudsbild som Jesus har uppenbarat och om det passar in på Guds karaktär så som man har lärt känna Gud genom Kristus. Om det gör det, är texten vägledande, annars inte. Ateek påpekar att det finns texter i Gamla testamentet vars teologiska förförståelse måste omvärderas av kristna, då de reflekterar ett tidigt stadium av människans förståelse av Guds uppenbarelse som står i konflikt med den kristna förståelsen av Gud, som den uppenbaras i Jesus. Han tar Josua kapitel 6 som exempel där det bland annat står att Herren ska ge dem (israeliterna) staden och att allt 33 Ateek. Justice and only Justice, 78 f. 34 Ibid, 79 f. 15

16 som finns i den ska vigas åt förintelse. Denna och liknade texter måste alltid förstås historiskt och kontextuellt, menar Ateek. I sitt Sitz im Leben reflekterar de en mänsklig gudsförståelse som totalt skiljer sig från den bild av Gud som kristna har erfarit en kärleksfull, rättvis och fredlig Gud 35. Exodus och erövringen av Kanan är ett annat svårsmält bibliskt motiv för kristna palestinier, då palestinierna representerar de gamla kananéerna, som bodde i landet och som Gud befallde skulle fördrivas. Detta bibelställe menar Ateek har missbrukats av många sionister och kristna fundamentalister, då de överfört betydelsen till att gälla judarnas återvändande till landet i nutid. För att göra ett uttåg behövs ett förlovat land och att erövra ett land innebär alltid förtryck, assimilation, kontroll och fördrivning av ursprungsbefolkningen. Istället för gudssanktionerad blodsspillan hoppas Ateek att palestiniernas återvändande ska innebära att man delar på Israel- Palestina 36. Problemet som palestinier möter idag, menar Ateek är att en stor, mäktig grupp människor varav många är fanatiker vägrar att dela landet med dess historiska invånare. En del av dem är villiga att vidta vilka åtgärder som helst för att implementera sin förståelse av de bibliska löftena om landet, utan minsta tanke på ursprungsbefolkningens rättigheter. Ateek tolkar också de hebreiska skrifterna som så att Kanans land tillhör Gud. I Leviticus 25:23 menar han på att det gudomliga anspråket är så starkt att israeliterna själva betraktas som främlingar. Om landet tillhör Gud är israeliterna bara förvaltare. De som vill leva i landet måste lyda landets ägare, annars måste de lämna landet. Olydnad mot Gud skändar landet och gör det orent och kan ytterst leda till förödelse. Ateek fortsätter att resonera att som ett reslutat av den utvecklade Gudssynen i Gamla testamentet, så ses Gud inte bara som Israels Gud, men som hela världens Gud 37. Landet som Gud har utvalt vid en speciell tidpunkt i historien och till ett speciellt folk, kan nu ses som ett paradigm, eller som en modell för hur Gud bryr sig om alla människor och alla länder, enligt Ateek. Liksom Gud befallde israeliterna att lyda Guds bud, så kräver Gud detsamma av alla människor och liksom Gud krävde att israelerna inte skulle förorena landet med orättfärdighet, kräver Gud detsamma av folk i alla länder för att de ska få leva i trygghet. Det speciella har blivit universellt och Guds välsignelse av ett folk, har vidgats till att gälla alla folk och länder. Denna välsignelse exkluderar inte judarna från staten Israel, menar Ateek, men rättfärdigar inte heller upprivandet av ett helt folk och exproprierandet av deras land på nittonhundratalet. Att hänga fast vid en sådan nationalistisk gudsförståelse går emot det bibliska arvet, menar han. Ateek anser att många sionister har hamnat i denna fälla och att de inte blir fria 35 Ateek. Justice and only Justice, 82 ff. 36 Ibid, 86 f. 37 Ibid, 105 ff. 16

17 förrän de accepterar en mer universell gudssyn 38. Ateek menar vidare att hela landfrågan måste knytas an till frågan om Guds natur och vem Gud är. Han slår fast att Gud inte förändras, han var inte elak igår och god idag. Guds karaktär av godhet, kärlek, nåd, rättfärdighet och rättvisa står fast. Ateek påpekar att Bibelns människor hela tiden har reviderat sin syn på Gud och landet. Tidigt i israeliternas historia trodde de att Gud var begränsad till det de uppfattade som Guds hemland och att han inte kunde verka, eller tillbes någon annanstans. För profeten Amos var Gud dock verksam i andra länder. Detta landbundna gudskoncept, menar Ateek först försvann i och med den babyloniska fångenskapen. Många viktiga händelser i israeliternas historia ägde också rum utanför landet, såsom till exempel uttåget ur Egypten, när Gud slöt förbund med folket och när de fick lagen på Sinai berg. Från att från början ha setts som en stamgud, påpekar Ateek att det tog israeliterna århundraden att inse att Gud inte bara är den största guden, utan den ende guden och inte bara deras Gud, utan allas Gud. Ateek är säker på att denna universella gudsbild, är den sanna gudsbilden och han hävdar att han inte säger det för att han är palestinier och att det tjänar hans syfte, utan för att det stämmer in på Guds sanna natur. Han erkänner att det finns nationalistiska antaganden i den hebreiska Bibeln, men att det finns en utveckling från denna mot en mer universalistisk syn i mycket av den profetiska litteraturen. Det är inte heller landet som välsignar folket, men trohet mot rättvisans och nådens Gud 39. Ateek hävdar att hela världen är Guds och att allt är Guds värld, därför är hela världen helig. Han tolkar också exilprofeten som kallas den andre Jesaja, som att Guds löften efter exilen inte handlade om land och nationalitet, utan om att Gud skulle låta utgjuta sin ande över folket. Detta menar han är mycket viktigare än att äga ett land och relationen med Gud var möjlig oberoende om man befann sig i landet eller inte. Ateek anser att staten Israel bara drar olycka över sig själv och sitt folk om de håller fast vid det trånga konceptet av en nationalistisk Gud. Välsignelsen kommer först när de omfamnar en mer universell Gudsbild. För sin egen överlevnad, menar Ateek, måste Israel och judendomen erkänna att Gud är hela universums Gud och bryr sig om alla människor och att det Gud vill är barmhärtighet och rättvisa 40. Dessutom pekar Ateek på att löftet som Gud gav till Abrahams och hans avkomma gällde både Ismael och Isak. Då det står att judarna är arvingar till Isak och araberna till Ismael, borde de dela landet. Han menar dessutom på att Abrahams ättlingar redan levde i landet när staten Israel bildades. Oavsett om de var muslimer, judar, eller kristna var de alla monoteister med starka band till Abraham och ser sig själva som Abrahams barn, oasvett om det är fysiskt eller andligt Ateek. Justice and only Justice, 108 f. 39 Ibid, 109 f. 40 Ibid, Ibid, 104 f. 17

18 2.2 Folk David Pawson David Pawson argumenterar för att Gud har två folk, Israel och kyrkan. Han pekar på att Gud skapat ett nytt folk, en ny mänsklighet av två gamla, det vill säga judar och hedningar 42. Detta nya folk har sin grund i tron på Kristus, men Pawson motsätter sig de som menar att detta trons folk ersätter det gamla folk som är Abrahams arvingar i köttet. Trots att Jesus den judiska Messias är länken mellan dem båda och att många judar var del av detta nya folk, beklagar han att detta snart överskuggades av det alltmer växande hedniska inflytandet och att kyrkan snarare kom att betraktas som hednisk än judisk 43. Pawson argumenterar vidare emot dem som sätter likhetstecken mellan Gamla testamentets Israel och Nya testamentets kyrka och som överför ord som utvald från ett folk till ett annat. Å ena sidan menar han att man kan tolka det som att funktionen skiftar från ett folk till ett annat, från Israel till kyrkan, vilket han menar är vad ersättningsteologin gör. I förlängningen kan det, enligt Pawson, innebära att allt som är sagt om Israel i Gamla testamentet har flyttats över eller till och med tagits bort från Israel. Å andra sidan kan man tolka det inklusivt, snarare än exklusivt att kyrkan nu får ta del i det uppdrag som Gud gett Israel i enlighet med Jesaja 42:6; 49:6, Matteusevangeliet 5:14; Lukasevangeliet 2:32 och Apostlagärningarna 13:47 och 26:23, nämligen att vara ett ljus för världen. Pawson menar att ersättningsteologer kallar kristna för sanna judar och kyrkan för det nya Israel, men att detta inte är förenligt med Nya testamentets lära 44. Pawson motsätter sig att en sann jude är en som delar Abrahams tro, oavsett om man är jude eller hedning, utan menar att man ska tolka Paulus texter (i framför allt Romarbrevet) som att det inte är tillräckigt att som Abraham låta omskära sig, utan man måste också dela hans tro och omskära sig i hjärtat. Likaså argumenterar Pawson för att termen Israel i Nya testamentet framför all refererar till de etniska israeliterna och fysiska arvingarna till Abraham 45. Pawson slår fast att Israel och kyrkan, judar och kristna, existerar sida vid sida idag och att de är tydligt åtskilda. Det handlar inte om Israels existens, men om kyrkan har tagit över Israels roll som Guds utvalda folk på jorden och att Israel reducerats till en hednisk nation, utan speciella privilegier eller förpliktelser i Guds ögon. Är Israel fortfarande Guds utvalda folk och spelar de någon roll i Guds plan för världen? Om man argumenterar för detta följer enligt Pawson att kyrkan har ersatt Israel som Guds folk på 42 Pawson. Defending Christian Zionism, Ibid, Ibid, 76 f. 45 Ibid,

19 jorden. Detta menar Pawson är baksidan av ersättningsteologin, att nedgradera Guds ursprungsfolk 46. Pawson hänvisar till Bibeln när han söker svar på frågan om Israels roll och kallelse. Han fastslår att de kallades till att tjäna, inte att frälsa. De skulle vara kanalen genom vilken frälsningen skulle bli tillgänglig för en förlorad värld. Detta, hävdar Pawson, uppfylldes genom deras profeter, präster och kungar och sedan genom profeten/prästen/kungen Jesus, den judiska messias och hans judiska apostlar, samt genom de judiska skrifterna. Däremot menar inte Pawson att israeliterna och senare judarna blir frälsta bara genom att vara Abrahams barn. Liksom alla andra folk blir de rättfärdigjorda av tro, liksom Abraham trodde och därför kallades rättfärdig. Bara de som tror accepteras av Gud, de andra förkastas 47. Däremot är inte Israel bortom all räddning. De är fortfarande Guds folk och Gud har inte gett upp om dem. De har brutits av, men kan ympas in igen i det sanna olivträdet, lättare än de vilda hedningarna som har tagit deras plats, med hänvisning till Romarbrevet 11. Detta, menar Pawson, är den enda ersättningsteologin Paulus talar om. Där innebär för Pawson att Israel fortfarande är kallade av Gud och att det finns en plan för Israels troende 48. Pawson menar att den kristna kyrkans primära uppgift är att förkunna evangeliet för dem som ännu inte tror 49. Han varnar för vissa kristna sionister som är så upptagna med att stötta Israel så att de glömmer att omvända dem. Att förbereda dem för nästa liv är mycket viktigare än att stötta dem här, menar han 50. Han motsätter sig de sionister som tror på två förbund, det vill säga att judar räddas genom det gamla förbundet genom Mose och att kristna räddas genom det nya förbundet genom Jesus 51. Pawson drar slutsatsen att Gud har två folk på jorden på samma gång. Dels hans kyrka som består av judar och hedningar som tror på Jesus Kristus och hans folk Israel, som fortfarande inte tror att Messias har kommit. Båda är älskade av Gud och de är bara temporärt åtskilda. Pawson hänvisar till Efesierbrevet 1:10 att den gudomliga planen är att allt ska sammanfattas i Kristus i himlen och på jorden, när tiden är inne. Detta, menar han, är när både Israel och kyrkan har funnit sin frälsning i honom. Han tolkar det som att Jesus hänvisar till hedningarna utanför Israel i Johannesevangeliet 10:16: Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och de skall bli en hjord och en herde. Bara då, menar Pawson, är det möjligt att använda kyrkan och Israel som synonymer. Fram till dess måste de hållas 46 Pawson. Defending Christian Zionism, 83 f. 47 Ibid, Ibid, Ibid, Ibid, Ibid,

20 separerade och är alltså båda Guds folk Naim Ateek När Naim Ateek skriver om folk talar han i huvudsak om palestinier och israeler 53. Han identifierar fem olika grupper palestinier som bor i olika områden i världen och under olika omständigheter. Ungefär palestinier är israeliska medborgare och bor i staten Israel. Över 1,3 miljoner palestinier bor på Västbanken och i Gazaremsan. Dessa områden ockuperades 1967 av Israel och befolkningen lever sedan dess under militär ockupation, med undantag av Gaza som ju utrymdes 2005, men Israel kontrollerar fortfarande dess gränser. Dessa är inte israeliska medborgare. Nästan en miljon palestinier bor i Jordanien och har jordanskt medborgarskap, ungefär bor i Libanon, de flesta i flyktingläger och ytterligare cirka en miljon palestinier lever i diasporan, både i arab- och västvärlden. Sammanlagt finns det mellan 4 och 5 miljoner palestinier, de flesta av dem är muslimer, men ungefär tio procent är kristna. Ateek hänvisar till en professor i statistik på Hebreiska universitetet, Roberto Bacchi, när han hävdar att det fanns 16 miljoner judar i världen före andra världskriget och att det nu finns ungefär 13 miljoner. Av den bor 3 och en halv miljon i Israel och 9,5 miljon i diasporan, främst i USA och i före detta Sovjetunionen. Ateek undviker medvetet att använda termen israeliska araber, som många gör för de palestinier som har israeliskt medborgarskap, utan när denna term används syftar han på relationen mellan Israel och arabstaterna. Han pekar också på svårigheten att referera till Israel och judar. Att tala om israeler när man menar judar i Israel, menar han inte är så exakt, då det finns cirka åttahundratusen palestinska araber som bor i Israel, med israeliskt medborgarskap. De är ju israeler också. Likaså menar han att det är vanskligt att säga jude när man talar om judar som bor i Israel, då de flesta judar bor utanför Israel, flera av dem är inte sionister och identifierar sig inte med den israeliska staten. Därför använder Ateek termen jude i en generell betydelse, när han refererar till alla judar i och utanför Israel 54. Vidare definierar Ateek palestinier som ett folk som kallar Palestina, deras förfäders land för sitt hemland. I århundraden pekar han på att palestinska muslimer, palestinska kristna, palestinska judar, palestinska druser och på senare tid palestinska bahais levt sida vid sida. De har haft olika tro, men har alla varit palestinier, menar han. Före staten Israels bildande var majoriteten muslimer och fram till 1920, då europeiska judar började immigrera till Palestina, var kristna palestinier den näst största gruppen. Andra religiösa grupper, som till exempel judar, var minoriteter som levt i vissa områden i 52 Pawson. Defending Christian Zionism, Ateek. Justice and only Justice, Ibid, 4 f. 20