Växtskyddsmedel i ekologisk odling. Regler, Preparat, Erfarenheter

Transkript

1 Växtskyddsmedel i ekologisk odling Regler, Preparat, Erfarenheter Jordbruksinformation

2 2

3 Förord År 1997 utgavs Växtskyddsmedel i ekologisk odling (Jordbruksinformation , Jordbruksverket). Sedan dess har regler ändrats, preparat tillkommit eller utgått, och nya rön om effekter och användningsområden har gjorts. En revidering av häftet har varit påkallad. I föreliggande omarbetning har innehållet koncentrerats på de regler och medel som är av direkt intresse för svensk ekologisk odling. Endast kemiskt eller fysikaliskt verkande medel tas upp. Biologiska bekämpningsmedel, såsom parasitsteklar, rovkvalster och mikroorganismer som sätts in för att motverka skadegörare, beskrivs däremot inte. Beredning och användning av hemgjorda växtextrakt berörs heller inte. Det är min förhoppning att häftet ska komma till användning i rådgivning och fortbildning och vara ett komplement till annan växtskyddslitteratur. Arbetet har finansierats av Jordbruksverket. Uppsala i juni 2001 Carl Åkerberg Institutionen för ekologi och växtproduktionslära Sveriges Lantbruksuniversitet Box Uppsala 3

4 Innehåll Inledning Glimtar ur historien Terminologi Naturligt onaturligt syntetiskt Lagstiftning Övriga regelverk Oorganiska medel Kaliumpermanganat Svavel Organiska medel Gelatin Hydrolyserade proteiner Lecitin Nim Oljor Pyretrum Såpor och fettsyror Feromoner Referenser Vetenskapliga namn Adresser

5 Inledning All odling bygger på naturliga förlopp som vi vill styra till vår fördel. Vårt primära mål är ju att få en bra skörd eller vackra trädgårdar och parker. Ibland måste vi förhindra naturens gång, och inom växtskyddet arbetar man med åtgärder som ska skydda de odlade växterna mot skador av insekter, sniglar, mögelsvampar och många andra organismer. Grunden läggs med en genomtänkt växtföljd, välbalanserad gödsling och friskt utsäde eller plantmaterial. Val av odlingsplats och rätt tidpunkt för sådd, plantering och skörd betyder också mycket. Hur noggranna vi än är med allt sådant, inträffar ibland ändå angrepp av skadegörare. Då kan det behövas direkta åtgärder. Utsättning av naturliga fiender är en effektiv metod mot flera skadedjur i växthus. Blastkrossning av potatisblast kan förhindra att ett bladmögelangrepp når knölarna och orsakar brunröta. Andra hjälpmedel har vi i kemiska medel av olika slag. Vi kallar dem bekämpningsmedel, växtskyddsmedel eller växtvårdsmedel benämningen växlar men ändamålet är det samma. Inom ekologisk odling finns speciella regler för växtskyddet, utöver de lagar och förordningar som gäller all odling. I princip innebär de att endast preparat som kan betraktas som naturliga får användas. Det är om dessa växtskyddsmedel som detta häfte handlar. Några avgränsningar och reservationer Det första kriteriet för valet av medel och preparat i häftet har alltså varit att de ska rymmas inom regelverk för ekologisk odling i Sverige. Därefter har en begränsning skett till medel mot insekter, kvalster och sjukdomar. Ogräsmedel och medel som avskräcker exempelvis rådjur och andra högre djurarter beskrivs inte. Slutligen har bara marknadsförda produkter tagits upp av skäl som anges nedan. En svårighet vid urvalet ligger i vilket värde man ska tillmäta olika erfarenheter. Vanliga kemiska bekämpningsmedel, med preparat som Pirimor eller Roundup, är väldefinierade produkter. Man vet precis vad de innehåller och hur de ska doseras i en given situation. Man kan också ganska säkert förutsäga effekten. Detsamma gäller många enkla föreningar, typ svavelmedlen, som är tillåtna i ekologisk odling. Med växtextrakt och andra naturprodukter av organiskt ursprung förhåller det sig annorlunda. De innehåller ofta många ämnen, och sammansättningen varierar i hög grad beroende på råvarans ursprung, extraktionsmetod, lagringstid med mera. Det medför bland annat att försöksresultat kan bli högst olika med till synes samma medel, vilket försvårar utvärderingen. Denna osäkerhet har i viss mån måst prägla häftet. Således tar det inte upp de många tips på hemgjorda dekokter och extrakt som förekommer, särskilt i trädgårdslitteraturen. Vetenskapliga undersökningar som inte omfattar marknadsförda preparat refereras bara i undantagsfall. Det ska inte tolkas som att författtaren anser dem ointressanta, bara att deras praktiska tillämpning än så länge vilar på svag grund. 5

6 Glimtar ur historien Under forntiden var man nästan maktlös mot skadegörare på grödorna. Enstaka växtbaserade insektsgifter och svavel användes redan före vår tideräknings början, men i stort sett var man utelämnad åt naturens (gudarnas) nycker. Ännu under medeltiden hade man föga mer än magi att ta till i växtskyddet. På 1600-talet gjorde naturvetenskapen viktiga framsteg. En ny värld öppnades med mikroskopet, och man kunde studera både insekter och svampsjukdomar mer ingående. På 1700-talet fann man att tobakste, derris, kopparvitriol, arsenik och kvicksilver kunde användas som bekämpningsmedel. Insikten om samspelet i naturen växte också, inte minst tack vare Carl von Linné som bland annat föreslog biologisk bekämpning av skadedjur med hjälp av nyckelpigor och jordlöpare. Alldeles i början av 1800-talet togs svavelkalkvätska i bruk som ett medel mot mjöldagg på fruktträd i London. Lite senare introducerades insektsgiftet pyretrum, som man utvann ur vissa blommor. År 1840 utfäste ett trädgårdssällskap i Massachusetts, USA, en belöning för bästa medel mot skadedjur på rosor. Första pris utdelades för såpa gjord på valolja. På 1880-talet drar fransmannen Millardet slutsatsen att en beredning av kopparsulfat och kalk är ett utmärkt medel mot svampsjukdomar i vinodling. Bordeauxvätska blev dess namn, bekant för fruktodlare än i dag. En annan händelse värd att nämna är att tysken Othmar Zeidler redan år 1874 beskrev syntesen av DDT. Det skulle ock dröja ända till 1939 innan schweizaren Paul Müller upptäcker att ämnet är mycket effektivt mot insekter. Därmed inleddes ny epok i växtskyddet. Efter andra världskriget gick utvecklingen av kemiska bekämpningsmedel mycket snabbt. Alltför snabbt. År 1962 kom en vändpunkt då den amerikanska zoologen Rachel Carson slog larm med boken Tyst Vår. Allt fler förödande konsekvenser av gifterna hade blivit uppenbara, och man insåg att växtskyddet måste förfinas och bli mer naturanpassat. Denna strävan inbegriper många arbetsfält, t.ex. resistensförädling, forskning i ekologi, utveckling av bekämpningsmedel och sprututrustning, samt inte minst upplysning. Källor för detta avsnitt är bl.a. nr 10, 25 och 47. 6

7 Terminologi Det är viktigt att man förstår vad som avses i regelverk och diskussioner. Termer skall vara så entydiga som möjligt och användas korrekt. I Miljöbalkens 14 kapitel 2 6 definieras grundläggande begrepp som sedan återkommer även i förordningar och föreskrifter: 2 Med kemisk produkt avses ett kemiskt ämne och beredningar av kemiska ämnen. 3 Med bioteknisk organism avses en sådan produkt som har framställts särskilt i bekämpningssyfte eller något annat tekniskt syfte och som helt eller delvis består av eller innehåller levande mikroorganismer, däribland virus, eller nematoder, insekter eller spindeldjur. 4 Med hantering av kemisk produkt eller bioteknisk organism avses en verksamhet eller åtgärd som utgörs av tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, destruktion, konvertering, saluförande, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden. 5 Med kemiskt bekämpningsmedel avses en kemisk produkt som är avsedd för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer, däribland virus, förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller skada på egendom. 6 Med biologiskt bekämpningsmedel avses en bioteknisk organism som framställts särskilt för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer, däribland virus, förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller skada på egendom. Bekämpningsmedel är alltså ett ganska vitt begrepp. Det rymmer inte bara medel som används i odling utan också till exempel träskyddsmedel mot röta på virke, råttgift, vissa båtbottenfärger och myggstift för friluftsfolk. Parasiststeklar som man sätter in i växthus för att få bukt med vita flygare är också bekämpningsmedel. Begreppet växtskyddsmedel används av svenska myndigheter i enlighet med definitionen i EEG-direktivet 91/414 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden: Verksamma ämnen och preparat som innehåller ett eller flera verksamma ämnen, i den form de levereras till användaren och avsedda att 1.1. skydda växter eller växtprodukter mot alla skadliga organismer eller förhindra inverkan från sådana organismer, i den mån sådana ämnen eller preparat inte definieras på annat sätt nedan, 1.2. påverka växters livsprocesser på annat sätt än som näring (t.ex. tillväxtreglerande medel), 1.3. bevara växtprodukter, i den mån ämnena eller produkterna inte omfattas av särskilda bestämmelser om konserveringsmedel som har beslutats av rådet eller kommissionen, 7

8 1.4. förstöra oönskade växter, eller 1.5. förstöra växtdelar samt hämma eller förhindra oönskad tillväxt hos växter. I direktivet förklaras också vad som menas med ämnen, verksamma ämnen och preparat. Det framgår bland annat att även mikroorganismer, inklusive virus, som har en allmän eller specifik verkan på skadliga organismer eller på växter kan räknas till verksamma ämnen. Man kan också lägga märke till att ogräsmedel (herbicider) innefattas i växtskyddsmedlen. Titeln på det här häftet Växtskyddsmedel i ekologisk odling är egentligen inte helt adekvat. Vad det i själva verket tar upp är växtskyddsmedel enligt EGdefinitionen men med begränsning till kemiska bekämpningsmedel enligt Miljöbalkens definition: Med kemiskt bekämpningsmedel avses en kemisk produkt som är avsedd för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer, däribland virus, förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller skada på egendom. (Miljöbalken 14 kap. 5 ) Ytterligare en term används ibland, nämligen växtvårdsmedel. Med det brukar man mena växtskyddsmedel som är av naturligt ursprung och förmodas vara mindre farliga för hälsa och miljö än gängse kemiska bekämpningsmedel. Gränsdragningen blir dock ganska godtycklig, och termen bör därför undvikas. Det finns också diverse växtstärkande medel på marknaden, i synnerhet i centraleuropa. De ska öka växternas egen motståndskraft mot skadegörare. Det kan emellertid vara svårt att veta vad effekten egentligen beror på, och vid närmare studium blir skillnaden mot växtskyddsmedel ibland oklar. Växtstärkande medel berörs inte i detta häfte. En utförlig sammanställning av de som kan vara användbara i yrkesodlingen gjordes i stället för några år sedan i form av ett examensarbete på Trädgårdsingenjörsprogrammet på SLU (1). De flesta växtskyddsmedel används för att döda skadegöraren. Ändelsen cid står för dödande effekt. Insekticider kallas medel mot insekter. Fungicider används mot svampsjukdomar, herbicider mot ogräs, akaricider mot kvalster, molluskicider mot sniglar. Det finns också repellenter som bara avskräcker skadegöraren från att komma i beröring med sitt objekt eller uppehålla sig på det. De har en viss avståndsverkan. Myggstift innehåller repellenter, likaså viltavskräckningspreparat som stryks på fruktträd. Deterrenter eller antifeedants som de ofta kallas på engelska, påverkar skadedjurs smaksinne så att de inte känner igen sin normala föda. En växt som har behandlats med en deterrent kan i och för sig hysa skadeinsekter, men de får 8

9 ingen stimulans att äta. Andra deterrenter verkar genom att avhålla insekterna från att lägga ägg. Attrahenter drar till sig djur. Ett exempel är feromoner. För att locka till sig parningsvilliga hannar utsöndrar många fjärilshonor feromoner som hannarna kan uppfatta i otroligt svaga koncentrationer på stort avstånd. Sådana ämnen framställs numera syntetiskt för att användas i växtskyddet. Andra insekter kan avge feromoner som talar om för artfränder var det finns lämplig föda och yngelplatser. Naturligt onaturligt syntetiskt I en svensk målsättning för ekologiskt lantbruk heter det att man ska sträva efter att undvika användning av naturfrämmande ämnen (18). Den internationella organisationen för ekologisk odling, IFOAM, föreskriver som princip att syntetiska bekämpningsmedel inte ska användas (15). Det finns här anledning att försöka reda ut vissa begrepp. Naturliga ämnen kan bildas utan människans medverkan. De produceras då antingen på biologisk väg av växter, djur eller mikroorganismer, eller genom rent kemiska och fysikaliska processer i naturen. Nikotin är ett naturligt ämne, likaså ättiksyra och vitlöksolja. Kalk och stenmjöl är andra exempel på naturliga ämnen. KRAV förklarar begreppet på följande sätt: Naturligt ämne. Ett ämne som är framställt av växter, djur eller mineraler och som inte genomgått kemiska förändringar annat än om sådana kemiska förändringar skett genom biologiska eller fysikaliska processer (t.ex. fermentering osv.). Så kallade naturidentiska ämnen inkluderas ej. (18) Ett onaturligt ämne kan följaktligen inte produceras av naturen själv. Med syntetisk brukar man mena konstgjord. Onaturliga ämnen är i denna bemärkelse syntetiska. Därmed inte sagt att en syntetisk produkt måste vara onaturlig. Ättika, som nu är registrerat som ett ogräsbekämpningsmedel, kan produceras antingen av ättiksyrabakterier i en naturlig jäsningsprocess eller på rent kemisk väg med petroleum som råvara. Även ett naturligt förekommande ämne kan alltså vara syntetiskt framställt. Riskbedömning En jämförelse från risksynpunkt mellan naturliga och onaturliga ämnen ska bland annat omfatta följande aspekter: risken för att ett ämne ska ge upphov till direkt förgiftning, cancer, foster skador, fertilitetsstörningar, allergi eller andra reaktioner hos människa, risken för oönskade störningar bland andra organismer i ekosystemen. 9

10 När det gäller ämnen som används för växtskyddsändamål tillkommer ytterligare en viktig avvägning: risken för att skadegörarna utvecklar resistens mot medlet. Dosen avgör Från hälsosynpunkt brukar naturliga ämnen betraktas som mindre farliga än onaturliga. Det är dock en omtvistad ståndpunkt. Det finns ju svampar, örter och djur som producerar mycket starkare gifter jämfört med vad som kommer ut ur många fabriksportar, och allergiska reaktioner på naturliga ämnen i vår föda är som bekant ganska vanliga. Mer allmängiltig är då i stället den gamla devisen att det är dosen som avgör om ett ämne är skadligt. Den gäller såväl naturliga som onaturliga bekämpningsmedel. Naturliga försvarsmedel Växter har många egna medel som försvarar dem mot skadegörare. Taggar skonar dem från betesdjur men inte från svampsjukdomar. Skydd mot småkryp och sjukdomar kräver ofta något slags kemiskt försvar. Därför satsar växter en del av sin energi på att producera ämnen som kan bekämpa fiender, på samma sätt som staten lägger en del av sina resurser på vapenutveckling i stället för undervisning. Man känner till tusentals sådana ämnen hos växter. De är naturliga bekämpningsmedel. Vissa finns där ständigt i beredskap, andra bildas när växten angrips (42). Dessa kemiska ämnen kan man utvinna och göra växtskyddsmedel av. En del fungerar som rena gifter, till exempel pyretrumpreparat. Andra, såsom nim, är frånstötande eller ställer till med missbildningar när en larv ska förvandlas till färdig insekt. Ytterligare andra preparat har förmågan att sätta igång produktionen av egna försvarsmedel hos de besprutade växterna. Miljöaspekter Från miljösynpunkt anses naturligt förekommande ämnen vara att föredra framför onaturliga. Det beror på att de så att säga är bekanta för naturen, och nedbrytningen till enkla och harmlösa beståndsdelar kan därför förväntas gå relativt snabbt. Man behöver då inte befara en ackumulering av sådana bekämpningsmedel i näringskedjor, jord och vatten. Under senare decennier har också syntetiska kemiska bekämpningsmedel utvecklats för att vara nedbrytbara sedan de gjort sin verkan. Resistensbildning Risken för resistensbildning, alltså att skadegörarna utvecklar motståndskraft mot bekämpningsmedlen, är vanligtvis mindre med naturliga preparat än med onaturliga produkter. Växtextrakt består ofta av flera olika ämnen med skilda effekter (se exempelvis avsnittet om nim), och då är det svårare för organismen att utveckla specifik resistens mot medlet. De medel som har rent fysikalisk verkan, t.ex. såpor och oljor som kväver skadeinsekter, är säkra från resistenssynpunkt. 10

11 Lagstiftning Användningen av växtskyddsmedel i ekologisk odling regleras i flera olika lagstiftningar. På överstatlig nivå finns Europeiska Unionens förordningar och direktiv. EU:s förordningar gäller alla medlemsländer, företag, myndigheter och medborgare. De gäller som de är skrivna, direkt och på samma sätt i samtliga medlemsländer, till skillnad från direktiven som först måste omvandlas till nationell lagstiftning. Direktiven är riktade till medlemsländerna och anger de resultat som ska uppnås. Länderna beslutar själva, inom en överenskommen tidsfrist, vad som ska göras för att direktivet ska vara uppfyllt. I Sverige gäller förstås dessutom den svenska lagstiftningen med tillhörande förordningar och föreskrifter. A. Gemensamma bestämmelser inom EU Grundläggande för ekologisk odling är Rådets förordning (EEG) nr 2092/91 om ekologisk produktion av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel. Där regleras bland annat villkoren för bekämpning av skadedjur, växtsjukdomar och ogräs. I bilaga 2B, senast ändrad våren 2002 listas vilka ämnen som får användas (Tabell 1). En förutsättning är dock att ämnet är godkänt (eller undantaget från krav på godkännande) av nationell myndighet, i vårt fall Kemikalieinspektionen. Förordningen anger vilka begränsningar i tillåtna medel som minst måste gälla. Det innebär i praktiken att vi har rätt att stryka medel från listan men inte kan lägga till några. För att ett växtskyddsmedel ska få införas i bilaga II B krävs att följande kriterier är uppfyllda: Det är väsentligt för att bekämpa en skadlig organism eller en viss sjukdom, och inget annat alternativ står till buds i form av biologiska medel, annat brukningssätt, fysikalisk behandling eller växtförädling. Det används på ett sätt som utesluter direktkontakt med fröna, grödan eller växtprodukterna. Vid behandling av fleråriga grödor får behandlingen innebära direktkontakt med de ätbata växtdelarna, dock ej under växtsäsongen och endast under förutsättning att behandlingen inte indirekt leder till att det finns rester av produkten kvar i de ätbara delarna. Användningen leder inte till icke godtagbara miljöeffekter och leder inte till förorening av miljön. 11

12 Tabell 1. Växtskyddsmedel som EG har godkänt för användning i ekologisk odling. De medel som inte får användas efter 31 mars 2006 eller som av andra skäl inte är aktuella för svenskt vidkommmande står med mindre storlek. I. Ämnen med vegetabiliskt eller animaliskt ursprung. Ämne Azadiraktin från Azadirachta indica (Nimträd) Bivax Gelatin Hydrolyserade proteiner godkända användningsmetoder tillsammans med Lecitin Vegetabiliska oljor olja av mynta, tall och kummin) Pyretriner från Tanecetum cinerariifolium (syn. Chrysanthemum cinerariafolium) Insektsmedel, medel för avskräckning. Insektsmedel. Behovet konstaterat av kontroll- organet eller kontrollmyndigheten. Kvassia från Quassia amara Rotenon från Derris spp., Lonchocarpus spp. och Thephrosia spp. Beskrivning, krav på sammansättning, villkor för användning Insektsmedel. Behovet konstaterat av kontrollorganet eller kontrollmyndigheten. Sårbalsam. Insektsmedel. Lockämne. Endast för användning i enlighet med andra lämpliga produkter i tabell II. Medel mot svamp. Medel mot insekter, kvalster och svamp, (t.ex. groddhämmare) Insektsmedel. Behovet konstaterat av kontrollgan eller kontrollmyndighet. II. Mikroorganismer som används vid biologisk bekämpning av skadedjur. Mikroorganismer (bakterier, virus och svamp etc.) t.ex. Bacillus thuringiensis, granulosis-virus etc. Endast produkter, inte genetiskt modifierade i enlighet med rådets direktiv90/220/eeg III. Ämnen som får användas endast i fällor och/eller dispenserer Generella villkor är följande: Fällorna och/eller dispensererna måste förhindra att ämnena tränger ut i den omgivande miljön och förhindra att ämnena kommer i kontakt med de grödor som odlas. Efter det att de har använts måste fällorna samlas in och förvaras säkert. Diammoniumfosfat Metaldehyd Feromoner Pyretroider (endast deltametrin eller ambdacyhalotrin) Lockämne som endast används i fällor. Medel mot sniglar. Endast i fällor innehållande avskräckande medel mot högre djurarter. Endast under en period som löper ut 31 mars Lockämne; störningsfaktor för sexuell attraktion. (Endast i fällor och dispensrar). Insektsmedel som endast används i fällor med särlskilda lockämnen. Endast mot Bactrocera oleae och Ceratitis capitata (två ska deinsekter i medelhavsområdet). Behovet konstaterat av kontrollorganet eller kontrollmyndigheten. 12

13 III a. Preparat att sprida på marken mellan odlade plantor Järn (III) fosfat Medel mot sniglar. IV. Andra ämnen som traditionellt används i ekologiskt jordbruk. Koppar i form av kopparhydroxid, Medel mot svamp. Max 8 kg/ha och år t.o.m. 31 december 2005, kopparoxiklorid, (tribasisk) kopparsulfat, därefter max 6 kg/ha och år. Behovet konstaterat av kontrolloxid av kopparföreningar organet eller kontrollmyndigheten. Etylen För eftermognad av bananer. Kaliumsalt (såpa) av fettsyror Kalialun (Kalinit) Svavel Svavelkalk (kalciumpolysulfid) Paraffinolja Mineraloljor Kaliumpermanganat Kvartssand Insektsmedel. För att motverka mognad av bananer. Medel mot svamp och kvalster, medel för avskräckning. Medel mot svamp, insekter och kvalster. Behovet måste vara konstaterat av kontrollorganet eller kontrollmyndigheten. Medel mot insekter och kvalster. Medel mot insekter och svamp. Endast i fruktträd och vin, olivträd och tropiska grödor (t.ex. bananer). Behovet konstaterat av kontrollorganet eller kontrollmyndigheten. Medel mot svamp och bakterier. Endast i fruktträd, olivträd och vin. Medel för avskräckning. 13

14 Faktaruta EU, EG och EEG I dagligt tal brukar man använda begrepp som EU-regler, EU-bestämmelser och liknande, fastän det inte är helt korrekt. Begreppet EU, Europeiska Unionen, infördes när Maastrichtfördraget trädde i kraft 1 november EU vilar på tre pelare. Den första innefattar det ekonomiska och delvis överstatliga samarbete som hade inletts långt tidigare, då under benämningen EEG, Europeiska ekonomiska gemenskapen. Det nya som tillkom 1993 var mellanstatligt samarbete i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor (pelare två) och mellanstatligt polisiärt och straffrättsligt samarbete (pelare tre). Genom Maastrichtfördraget bytte EEG namn till EG, Europeiska gemenskapen. Den finns kvar, och det är inom den som all gemensam lagstiftning och beslut om direktiv och liknande sker. Äldre rättsakter har därför förkortningen EEG i sin benämning medan senare akter har förkortningen EG. Däremot aldrig EU. B. Svenska bestämmelser Utöver EG-bestämmelserna har vi i Sverige också inhemska lagar och förordningar att rätta oss efter. De viktigaste som berör användningen av växtskyddsmedel även inom ekologisk odling är följande: Miljöbalken (1998:808). Förordning (1998:941) om kemiska produkter och biotekniska organismer. Förordning (1998:947) om bekämpningsmedel. Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 1998:8) om kemiska produkter och biotekniska organismer. Statens naturvårdsverks föreskrifter (SNFS 1997:2) om spridning av kemiska bekämpningsmedel. 1. Miljöbalken trädde i kraft 1999 och ersatte då en rad tidigare lagar som bland annat berörde bekämpningsmedel. Miljöbalken syftar till att främja en hållbar utveckling. I portalparagraferna stadgas att var och en som bedriver en verksamhet eller tänker vidta en åtgärd måste skaffa sig kunskap och agera så att man motverkar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Ett sätt att undvika miljöproblem kan vara att välja rätt produkt för en åtgärd. Andra kapitlet 6 lyder: Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall undvika att använda eller sälja sådana kemiska produkter eller biotekniska organismer som kan befaras medföra risker för människors hälsa eller miljön, om de kan ersättas med sådana produkter eller organismer som kan antas vara mindre farliga. Motsvarande krav gäller i fråga om varor som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt eller bioteknisk organism. 14

15 Fjortonde kapitlet handlar om kemiska produkter och biotekniska organismer. Dess rör närmare bestämt bekämpningsmedel. Där finns de grundläggande bestämmelserna för godkännande och användning. I princip skall kemiska och biologiska bekämpningsmedel vara godkända av svensk myndighet för att få användas här. Undantag kan medges, men sådana produkter får användas för bekämpning endast om det är uppenbart att användningen inte medför risker för människors hälsa eller miljön (17 ). Tillämpningen av Miljöbalken regleras närmare i de två förordningarna SFS 1998:941 och SFS 1998:947. Den sistnämnda beskriver bland annat hur godkännande av bekämpningsmedel går till. En särskild förordning om just växtskyddsmedel är under utarbetande. 2. Kemikalieinspektionens föreskrifter om kemiska produkter och biotekniska organismer (KIFS 1998:8) är mycket detaljerade och återfinns med tillhörande ändringar på hemsidan ( Sjätte avdelningen tar upp särskilda bestämmelser om bekämpningsmedel. I 14 kapitlets 2 stadgas att Kemiska produkter vars bekämpningseffekt uppnås på enbart fysikalisk väg får importeras och hanteras utan att vara godkända av Kemikalieinspektionen. Åtskilliga av de medel som får användas i ekologisk odling tillhör just den gruppen. Naturvårdsverkets föreskrifter om spridning av kemiska bekämpningsmedel (SNFS 1997:2) avser framför allt att förhindra skador på omgivande miljö (ytoch grundvatten, kantzoner och liknande). De föreskriver också att den som använder bekämpningsmedel i behörighetsklass 1 och 2 skall föra anteckningar därom, och dokumentationen skall sparas i tre år. För närvarande finns bara ett enda preparat i klass 2 och inget i klass 1 som är godkänt för ekologisk odling. Faktaruta EG:s gällande förordningar och direktiv finns på svenska på Svenska lagar och förordningar når man via Rixlex på hemsidan ( där det under rubriken Lagar och Förordningar finns olika länkar. På Kemikalieinspektionens hemsida ( ges ännu bättre möjligheter att finna alla bestämmelser som rör bekämpningsmedel etc. 15

16 Övriga regelverk För medlemsländer i EU gäller, som nämnts ovan, att EEG-förordningen 2092/91 med tillhörande senare ändringar utgör basen för ekologisk odling. Med utgångspunkt från den förordningen har olika länder och organisationer rätt att tillämpa strängare bestämmelser. Dessa är inte juridiska akter men nog så betydelsefulla ändå. IFOAM Det finns en strävan inom den internationella rörelsen för ekologisk odling att göra reglerna mer enhetliga för att underlätta för både producenter, konsumenter och mellanhänder. Ett stort arbete härvidlag uträttas av IFOAM (International Federation of Organic Agriculture Movements). Det är en världsomspännande federation med flera hundra anslutna organisationer och institut för odlare, livsmedelsindustri, forskare, konsulenter m.fl. som är engagerade i ekologisk odling. Ett av dess syften är just att sätta upp regler för produktion, vidareförädling och handel. Flertalet nationella organisationer, bl.a. KRAV, har IFOAM:s regler som bas för sina egna. Det finns därför anledning att redogöra närmare för IFOAM:s principer beträffande växtskyddsmedel. Vid bedömningen av huruvida ett växtskyddsmedel ska få användas går man stegvis tillväga. Om kriterierna under punkt 1 uppfylls går man vidare till 2, osv. Alla punkterna måste beaktas, och en omprövning bör göras vart tredje år. 1. Behov Det måste finnas ett verkligt behov av medlet. Ett nytt medel kan motiveras av olika skäl, t.ex. miljöskäl, hälsoskäl eller produktkvalitet, men det kanske redan finns likvärdiga eller bättre alternativ? Om behovet inte är så stort kan användningen begränsas till vissa grödor, regioner eller andra förhållanden. 2. Ursprung och tillverkning Insatsmedlet ska komma från växt- eller djurriket eller vara av mineraliskt ursprung. Kemiskt syntetiserade ämnen som är identiska med naturligt före kommande, t.ex. ättiksyra och etanol, får också användas. Om man har att välja mellan flera alternativ ska förnybara medel komma i första hand, där efter mineraliska. I sista hand väljs syntetiska naturidentiska ämnen. Denna prioritering kan dock ibland sättas ur spel av ekologiska, tekniska eller ekonomiska skäl. Reglerna föreskriver vidare hur ingredienserna i ett insatsmedel får ha behandlats. Mekanisk, enzymatisk och mikrobiell beredning tillåts, men kemisk behandling får bara ske i undantagsfall. Utvinningen eller insamlandet av råvaran får inte störa stabiliteten i miljön där det ägt rum eller hota någon arts fortbestånd. 16

17 3. Miljö Vid såväl tillverkning och användning som nedbrytning av medlet gäller att det inte får ha bestående skadlig effekt på organismer som det inte är avsett att bekämpa. Jord, luft och vatten får heller inte förorenas på ett oacceptabelt sätt. Dessa villkor får följande konsekvenser: Nedbrytbarhet. Alla insatsmedel måste kunna brytas ner till vatten, koldioxid och/eller mineraliska beståndsdelar. Om medlet är mycket giftigt för icke målorganismer får dess halveringstid vara högst 5 dagar. Användningen av medel som är akut giftiga för icke målorganismer ska vara förenad med restriktioner så att skadan minimeras. Medel som ackumuleras i näringskedjor eller på enskilda nivåer får inte användas, ej heller sådana som är eller kan misstänkas vara cancerframkallande eller mutagena. Medel får inte innehålla skadliga mängder av onaturliga ämnen eller tungmetaller. Dock får än så länge kopparsalter användas med försiktighet eftersom det anses att bra alternativ saknas. 4. Hälsa och produktkvalitet Insatsmedel får inte vara skadliga för hälsan, varken vid tillverkning, användning eller senare. De behandlade produkternas kvalitet (smak, hållbarhet etc.) får heller inte påverkas negativt. 5. Etiska aspekter Gäller insatsmedel som används i animalieproduktionen, t.ex. mediciner. 6. Konsumentaspekter Insatsmedel som möter motstånd hos konsumenter av ekologiska produkter ska inte användas, även om det inte finns vetenskapliga skäl för invändningarna. Inom ramen för dessa begränsningar medger IFOAM att vissa slags produkter används i växtskyddet, och listan över tillåtna medel är mer omfattande än EG:s. Den återfinns på organisationens hemsida ( JORDBRUKSVERKET Jordbruksverket har bestämmelser för miljöstöd till ekologisk odling och tillämpar då EEG-förordningen 2092/91. KRAV Kontrollföreningen för ekologisk odling (KRAV) samlar ett 20-tal organisationer som representerar lantbrukare, förädlare, distributörer, återförsäljare samt konsument- och miljörörelsen. KRAV tillåter följande växtskyddsmedel: Bekämpnings- och växtskyddsmedel som består av eller är framtagna direkt ur ej genetiskt modifierade växter, djur, mikroorganismer, insekter m.m. Gödselmedel som är godkända av KRAV Gelatin Feromoner, feromonfällor 17

18 Fällor eller fångstanordningar Förtvålade fettsyror (såpor) som uttryckligen godkänts som produktionshjälpmedel av KRAV Kopparpreparat kan få användas för svampbekämpning i fruktodling, men endast inom ramen för de begränsningar som anges i reglerna för tungmetalltillförsel Natriumbikarbonat Sprit (etanol) Svavel (rent) Termisk och elektrisk ogräsbekämpning Varmvatten och ånga Vattenglas (natriumsilikat) Vegetabiliska oljor. När sådana ej ger önskad verkan kan ren paraffinolja tillåtas efter prövning Medel som inte är upptagna i ovanstående förteckning kan tillåtas efter prövning. Vid prövning ska hänsyn tas till om: medlet är nödvändigt eller har betydande värde för ekologisk produktion medlets nedbrytbarhet användningen i betydande grad påverkar miljön eller andra organismer än de som ska bekämpas användningen påverkar slutprodukten Syntetiska tillsatser i form av till exempel bärare eller vätmedel får endast användas efter det att tillsatserna tillåtits av KRAV. Vid bedömning tar KRAV hänsyn till om tillsatsen: är nödvändig för bekämpnings- eller växtskyddsmedlets funktion finns i naturen är biologiskt nedbrytbar i betydande grad påverkar miljön eller andra organismer än de som ska bekämpas påverkar slutprodukten (livsmedel eller foder) Utöver ovanstående kan KRAV i svårbedömda fall tillämpa IFOAM:s kriterier för prövning av insatsmedel. Några skillnader i EG:s, KRAV:s och IFOAM:s bestämmelser kan särskilt noteras: Natriumbikarbonat godtas av KRAV och IFOAM men finns inte längre med på EG:s lista eftersom produkten i likhet med vetemjöl, träaska mm används i växtvårdande syfte men inte klassas som kemiskt bekämpningsmedel. KRAV accepterar med en allmän formulering bekämpnings- och växtskyddsmedel som består av eller är framtagna direkt ur ej genetiskt modifierade växter, djur, mikroorganismer, insekter med mera. IFOAM nämner plant preparations (växtberedningar) men räknar dessutom upp en rad specificerade medel från växtriket. Även EG preciserar vilka sådana medel som får användas. 18

19 Oorganiska medel Kaliumpermanganat Kaliumpermanganat (KMnO4) har effekt mot svampar och bakterier, och det används därför ibland när man gör rent i växthus. I svensk frilandsodling skulle det enligt EG-reglerna bara kunna nyttjas i fruktodling och då möjligen kunna sättas in mot skorv. Svavel Ursprung Utvinning av rent svavel sker i petroleumindustrin när råolja raffineras. En annan råvara är svavelkis som bryts i bland annat Sverige. Fritt svavel förekommer dels i vulkaniska trakter, dels i avlagringar som har bildats av svavelbakterier, och sådana fyndigheter utnyttjas också. Användningsområde Framför allt mot mjöldagg på olika växtslag. Behandlingen ska göras förebygggande. Har också verkan mot äppleskorv, fruktträdsspinnkvalster ( rött spinn ) och vinbärsgallkvalster. Preparat Oorganiska svavelpreparat kan vara av olika slag: 1. Puder; mycket finfördelat, appliceras i torr form. 2. Svavelblomma; grövre pulver, förångas i svavellampor. 3. Sprutpulver eller granulat i vilket ofta ingår ett vidhäftningsmedel; appliceras i vätskeform. Preparatet Kumulus DF (behörighetsklass 3) är ett vatten lösligt granulat som är registrerat för användning mot mjöldagg i odlingar av stråsäd, sockerbetor, prydnadsväxter, frilandsgurka, frukt, jordgubbar, vinbär och krusbär samt skogsplantskolor. Utöver rent svavel innehåller preparatet också kiselsyra och natriumligninsulfat. 4. Svavelkalk. Fruktodling Svavel har haft sin givna plats i fruktodling för att bekämpa framför allt mjöldagg och skorv under sommarmånaderna. Ofta användes då svavelkalkvätska som hade fördelen framför kopparpreparat att inte lämna lika missprydande beläggning på frukten, och den skadade inte lika lätt ömtåliga sorter. Ibland tillsattes vidhäftningsmedel, t.ex. gelatin, för att förbättra effekten. Bestoftning (bepudring) med svavel förekom också och krävde i regel något fler behandlingar än besprutning. Numera har andra kemiska bekämpningsmedel tagit över i konventionell fruktodling. En nackdel med svavlet är att det dödar även rovkvalster, och bl.a. därför har man letat efter ersättningsmedel. På kontinenten finns ett stort utbud alternativa växtskyddsmedel mot olika sjukdomar. Ett schweiziskt forskningsinstitut för biologisk odling undersökte under åren effekten av ett 50-tal sådana preparat på äpplemjöldagg och skorv (14). Ett mindre antal gick vidare till fältmässig provning. Av dem hävdade sig Mycosan bäst, men det innehåller bl.a. 40 % svavel. 19

20 I danska försök med ekologisk äppelodling användes kopparoxiklorid i den första besprutningen tidigt på våren och därefter 1 2 besprutningar med svavel i dosen 6 kg/ha före blomningen. Under sommaren har man sedan fortsatt med 3 kg/ha 4 11 gånger beroende på vädret (3). Växthusodling I växthus, särskilt i rosodling, var det förr rutin att förebygga mjöldaggsangrepp med rent svavel. Numera används i stället organiska svampmedel, men på sistone har svavlet fått en renässans i holländska odlingar av paprika, tomat och gurka. Man ska dock vara medveten om att svavel kan skada nyttodjur som Encarsia och rovkvalster (45). Den metod som vanligen används i växthus går ut på att svavlet ska förångas. Det kan ske i särskilda apparater, så kallade svavelbegasare eller svavellampor. De laddas med svavelblomma (kristallinskt pulver) som vid försiktig uppvärmning förångas och sprider sig i luften. När svavelångan sedan avkyls övergår svavlet till fast form och bildar en tunn, osynlig skyddande beläggning på växterna. Denna begasning görs med fördel under icke arbetstid. Sedan lamporna stängts av tar det ett par timmar innan luften är i stort sett svavelfri. Under talet gjordes en studie av eventuella arbetsmiljörisker med begasningsmetoden. Man kom fram till att den i normalfallet inte inger några betänkligheter (6). Detta att ånga ut svavel mot mjöldagg ska inte förväxlas med svavelrökning som man tar till för att desinficera växthus, fruktkällare och andra lagerrum. Då förbränner man svavlet, varvid det bildas svaveldioxid och svavelsyrlighet som tar död på det mesta. En annan metod som har börjat tillämpas av tomatodlare är att helt enkelt strö fint svavelpulver i gångarna (29, 54). Troligen virvlar det då upp även av svaga luftströmmar och lägger sig på bladen. Effekten lär i alla fall vara påtaglig. En vanlig dosering är 0,5 1 kg/1000 m 2 var 14:e dag eller en gång i månaden. Jordbruksgrödor På och 70-talet gjordes en hel del svenska försök med svavel mot mjöldagg i stråsäd, framför allt korn. Man använde sprutsvavel i dosen 6 kg/ha 1 3 gånger på försommaren med två veckors intervall. Merskörden i 26 försök i korn under tre år blev i medeltal 1,0 2,6 dt/ha (beroende på antalet behandlingar), men i enstaka försök så mycket som 8 9 dt. Ett litet antal försök i höst- och vårvete gav skördeökningar på 2,8 4,6 dt/ha (43). I senare utförda tyska försök med alternativa preparat mot mjöldagg på höstvete erhölls den bästa effekten med sprutsvavel. Man hade då gjort tre behandlingar med vardera 6 kg/ha, och skördeökningen blev 6 dt över obehandlat (11). I ett annat tyskt försök blev skördeökningen 7 dt efter bara en behandling med 6 kg/ha (34). Den merskörd som erhålls av svavelbesprutning kan vara både en gödslingseffekt och bekämpningseffekt. Sprutsvavel används ibland mot betmjöldagg i sockerbetor och kan då höja sockerskörden flera hundra kg (48). Källor för svavelavsnittet utöver de i texten angivna har varit nr 3 och

21 Organiska medel Gelatin Ursprung Gelatin består av delvis nedbrutet protein (kollagen) som utvinns ur ben och bindvävnad från slaktkroppar. Användningsområde Mot bladlöss, sköldlöss, mjöllöss, trips m.fl. liknande insekter samt spinnkvalster Har tidigare också används också som vidhäftningsmedel för att förbättra effekten av andra medel (t.ex. 1 g gelatin till 1 liter svavelkalkvätska). Verkningssätt Insekterna som träffas bäddas in och kvävs. Preparat Aldecid brukar betecknas som ett gelatinpreparat. Det tillverkas numera av Apels Cheminvest i Järfälla. Preparatnamnet har bestått, men sammansättningen har ändrats under årens lopp, och försöksresultat från tiden före 1995 är troligen inte riktigt relevanta för dagens Aldecid. Nuvarande produkt innehåller mindre än 1 % gelatin men desto mer av en tensid, och frågan är vilket ämne som kan tillskrivas den huvudsakliga effekten. Ett annat preparat med i stort sett samma innehåll är Bröderna Nelsons BladlusRent. Provning av Aldecid utfördes på SLU, Alnarp (53). Effekten mot växthusspinnkvalster, gurkbladlus och bandad växthustrips undersöktes genom att enstaka blad med skadedjuren besprutades och placerades i petriskålar. Resultaten avlästes efter 1 2 dagar. Dödligheten bland spinnkvalstren och bladlössen blev % (10 15 % i kontrollerna). Effekten på trips föreföll vara något sämre. Vidare undersöktes preparatets effekt på några krukväxter. Det blev inga skador på Begonia men små skador på julstjärna som ju är känd för att vara känslig. Hydrolyserade proteiner Det är möjligt att locka fruktflugor till giftiga fällor med hjälp av speciella äggviteämnen. Så har bl.a. medelhavsfruktflugan (Ceratitis capitata), som nämns i tabell 1, kunnat bekämpas med pyretroider (51). I Sverige skulle man kanske kunna tänka sig att använda metoden mot körsbärsflugan, som är ett besvärligt skadedjur, men det kan bli svårt att hitta ett gift för fällorna som accepteras i ekologisk odling. Lecitin Ursprung Lecitin är en biprodukt från framställningen av framför allt sojaolja. Användningsområde Det är en vanlig livsmedelstillsats och används som emulgeringsmedel. Lecitin har också visat sig ha effekt mot svampsjukdomar på växter. 21

22 Verkningssätt En japansk studie beskriver hur lecitin fungerar på gurkmjöldagg (28). Svampens konidier (spridningskroppar) gror obehindrat på lecitinbehandlade blad, men den lilla groddslangen utvecklas inte normalt. Vidare hämmas myceltillväxten, och nybildade konidier tycks ha svårt att frigöras för spridning. Preparat Det finns inget lecitinpreparat i Sverige för växtskyddsändamål. Det tyska företaget Neudorff (med Miljöcenter AB i Malmö som svensk representant) har däremot sedan länge medlet BioBlatt i sitt sortiment och rekommenderar det till diverse kulturer. Frågan är om lecitinpreparat kanske kan få användas som bekämpningsmedel utan att vara godkända av Kemikalieinspektionen. Det kan diskuteras om lecitin enbart är fysikaliskt verkande vilket skulle undanta det från kravet på godkännande men å andra sidan är ju den verksamma substansen en vanlig livsmedelstillsats. Försöksresultat BioBlatt har med varierande resultat provats i Tyskland mot olika svampsjukdomar. Ett år med kraftiga mjöldaggsangrepp i vete fick man god effekt av tre behandlingar på bladen, mindre tydlig på axen. Septoria påverkades däremot inte (11). Ett annat år då infektionstrycket av mjöldagg på äpple var mycket högt ingick BioBlatt i ett intensivt sprutprogram, men det hjälpte inte (9). Mjöldagg på krusbär kunde däremot kontrolleras lika bra med BioBlatt som med en konventionell kemisk fungicid (19). Effekten av fyra besprutningar mot mjöldagg på frilandsgurkor var nästan obefintlig i ett försök (40), men betydligt bättre i andra (41), och lecitin som sprutades en gång i veckan hade god eller mycket god verkan mot mjöldagg på både gurka och jordgubbar i japanska försök (28). Nim Ursprung Trädet Azadirachta indica som växer vilt eller odlas i subtropiska länder. Användningsområde I första hand mot insekter. Har också effekt mot kvalster och nematoder. Verkningssätt Nim stör reproduktion och utveckling från larv till fullbildad insekt. Ibland kan det också ha avskräckande eller äthämmande verkan. Påverkar alltså både fysiologi och beteende. Preparat Kemikalieinspektionen har godkänt två nim-preparat för växtskyddsändamål: Bionim i behörighetsklass 2 L och Bionim K i behörighetsklass 3. Enda skillnaden är förpackningsstorleken. De får användas mot skadeinsekter på prydnadsväxter. Bionim tillverkas av NIM Distribution Center AB i Huddinge. Många verksamma ämnen Nim (på engelska neem, med långt i) är en produkt från ett träd, Azadirachta indica A. Juss (familjen Meliaceae, till vilken även mahogny hör). Nimträdet har sitt ursprung i Sydostasien. Inhemskt i Indien växer det numera också i många 22

23 andra subtropiska och tropiska länder. Utbredningen begränsas bl.a. av trädets frostkänslighet, men förädlingsarbete pågår för att få fram tåligare varianter. I indisk folkmedicin har nim varit känt länge. Dess nytta för växtskyddet upptäcktes betydligt senare, och sedan 1980-talet har nimforskningen varit mycket omfattande. Medlet har en stor potential i många odlingssystem och kulturer (30). I Indien produceras mycket nimolja som framför allt utnyttjas för tvåltillverkning och som smörjmedel. I frökärnorna finns emellertid dessutom ett komplex av ämnen med verkan på insekter och andra små djur. Det viktigaste av dessa ämnen kallas azadiraktin. Det är en stor molekyl som i själva verket förekommer i åtminstone sju varianter. Därutöver finns flera andra biologiskt aktiva ämnen, bl.a. salannin, meliantriol och nimbin. De verksamma ämnena utvinns ur kärnorna eller bladen. Det går att extrahera dem med vatten, men utbytet blir mycket bättre med alkohol. Av extrakten kan sedan olika sorters preparat tillverkas, t.ex. i form av emulgerbart koncentrat, granulat eller pulver. Med tillsatser kan nimets benägenhet att brytas ned av UVljus minskas. Olika effekter Nim har olika effekter. Alla kommer inte alltid till uttryck, utan de kan variera beroende på vilket skadedjur man har att göra med. Den mest studerade effekten, och den som har störst betydelse, är störning en av insektens utveckling från larv eller nymf till fullbordad skapelse. Denna tillväxt styrs i hög grad av hormoner som azadiraktin blockerar. Man får en så kallad IGR-effekt. IGR står för Insect Growth Regulatory som innebär att insektens utveckling påverkas. Följden kan bli utebliven hudömsning hos larverna, okläckta puppor eller missbildade imagines (färdiga djur). Äthämmande verkan, även kallad deterrenteffekt. När skadedjuret smakar på växten får det ingen stimulans att fortsätta äta. Ytterligare verkningar av nim har observerats: avskräckning från att landa på eller uppehålla sig på en behandlad växt (repellenteffekt) förändrat parningsbeteende och minskad fruktsamhet. Nim kan ha systemisk effekt, alltså transporteras inne i växtens kärlsystem. Detta faktum är av stor betydelse för kontroll av exempelvis minerarflugor och sugande insekter såsom bladlöss och stinkflyn. Det bör påpekas, att eftersom nim inte har snabbt dödande effekt, kan det dröja innan man ser resultatet av en behandling. Brett register Nim kan användas mot många slags skadedjur. En av de senaste listorna över insekter som i försök har påverkats av nim upptar över 400 arter inom 15 ordningar (38). Hälften av arterna är fjärilar och skalbaggar. Också kvalster och nematoder påverkas. Författarna påpekar emellertid att många 23

24 undersökningar har utförts under ideala betingelser på laboratorier, och att effekterna vid praktisk användning i fält är en helt annan sak. Bland skadedjuren brukar effekten vara bättre mot tuggande insekter, t.ex. fjärilslarver, än mot bladlöss, trips och andra sugande kryp. Variationen inom en grupp kan dock vara mycket stor. Som exempel kan visas en jämförande studie av den koncentration (i ppm) azadiraktin som dödade 50 % av bladlössen av fem arter (24): Art Värdväxt ppm aza Nasonovia ribisnigri sallat 3,1 Myzus persicae peppar 2,4 Acyrthosiphon pisum bondböna 44,7 Rhopalosiphum padi majs 87,9 Chaetosiphon fragaefolii jordgubbar 635,0 Till och med inom arten varierar den dödande koncentrationen kraftigt beroende på vilken växt bladlössen sitter på. Nedanstående tabell visar LC50-värdet för persikobladlusen (Myzus persicae) på några olika värdväxter (24): Värdväxt ppm aza mustard cabbage 1,8 peppar 2,4 sallat 10,4 åkerböna (bondböna) 15,4 sockermajs 43,3 En svårighet i jämförelser mellan olika undersökningar ligger också i att azadiraktinhalten i preparaten kan variera stort och att den långt ifrån alltid är angiven. Relativt skonsamt mot nyttodjur Nim har vanligen föga kontaktverkan. Risken för att drabbas av tillväxtstörningar (IGR-effekt) är snarare förenad med födosättet. De insekter och kvalster som livnär sig av de besprutade växterna brukar drabbas värre än nyttodjur som parasitsteklar, spindlar och rovkvalster. Enligt uppgift från Svenska Predator AB har exempelvis rovkvalstret Amblyseius cucumeris klarat sig utmärkt på plantor där trips bekämpats med framgång (2). Sämre gick det för en parasitstekel (Diglyphus isaea) som brukar användas för biologisk bekämpning av tomatminerarfluga (12). Svenska försök Bionim har testats i många försök på Institutionen för växtskyddsvetenskap, SLU Alnarp. Effekten har i allmänhet varit bra mot växthusspinnkvalster, växthusmjöllus, amerikansk blomtrips och persikobladlus (53). I ett examensarbete visades dock att Bionimbesprutning mot blomtrips bara skyddade några dagar mot nytt angepp (46). Även tomatminerarfluga kunde bekämpas med nim, men dess naturliga fiende, parasitstekeln Diglyphus isaea, påverkades också negativt (12). Bionim har också provats mot videglansbagge som angriper Salix (39) och mot stinkflyn i jordgubbar i norra Sverige (13). 24

25 Som tidigare nämnts är Bionim endast godkänt för användning mot skadeinsekter på prydnadsväxter. Oljor Ursprung Nästan alla oljor för växtskyddsändamål är petroleumprodukter (mineraloljor) som alltså framställs ur råolja. Råvaran kan också vara naturgas, stenkol eller brunkol. Några enstaka görs av vegetabiliska råvaror, men så vitt bekant finns inget sådant preparat på den svenska marknaden annat än Rako, som är en rapsolja. Användningsområde Mot sugande insekter och kvalster, även deras ägg. Viss effekt mot mjöldagg. Rapsoljan Rako används normalt som s.k. penetreringsolja varvid den tillsätts andra preparat för att ge jämnare droppstorlek och bättre vidhäftningsförmåga hos sprutvätskan. Verkningssätt Framför allt kvävande. Exakta mekanismen mot ägg är inte helt klarlagd. Preparat Det finns flera likartade paraffinoljor på marknaden, dock bara i småförpackningar. Florina K (Bayer), som består av paraffinolja (72 %) och emulgeringsmedel, är avsedd för vår- och sommarbehandling av rosor och andra prydnadsväxter, fruktträd, köksväxter m.m. För samma ändamål finns Stoppar insekter & mjöldagg (Weibulls) och Skadekryp Effekt (Neudorff) eller Bladlöss ute Effekt. (Neudorff). Vårbehandling av fruktträd och bärbuskar mot övervintrande ägg och puppor samt en del tidiga skadedjur kan göras med Florineum (Bayer) eller Fruktträds Effekt (Neudorff). Rako tillverkas av Binol Filium AB i Karlshamn. Råvaran är raps- och rybsolja, och dessutom innehåller produkten emulgeringsmedel. Växtskyddsoljor räknas till fysikaliskt verkande medel och är därför undantagna från kravet på godkännande (se kapitlet om lagstiftning). Nomenklatur När råolja destilleras i ett raffinaderi delas den upp i ett stort antal kolväten med olika egenskaper. Kolväten är kemiska föreningar av kol och väte, ingenting annat. Beroende på hur kolatomerna är förenade med varandra talar man om raka, grenade eller cykliska (ringformade) kolväten. Dessutom är de antingen mättade eller omättade. De raka kolvätena består av kolkedjor med två ändar: CH 3 CH 2 CH 2... CH 2 CH 2 CH 3 Detta är ett mättat kolväte. Kolatomerna är förenade med enkelbindningar. Riktigt långa sådana molekyler kallas paraffiner. I EG:s förteckning över tillåtna växtskyddsmedel i ekologisk odling skiljer man på paraffinolja och mineraloljor, vilket måste betraktas som en lapsus. Om ändarna på molekylen, eller en del av den, har förenats så att det bildas en ring blir det ett cykliskt kolväte som kan vara mättat eller omättat. Omättade cykliska kolväten kallas aromater. De har en stor benägenhet att reagera kemiskt 25