EN DEL AV TEKNISKA VERKEN I KIRUNA AB. Avfallsplan Kiruna kommun

Transkript

1 KIRUNA KOMMUNPARTNER AB EN DEL AV TEKNISKA VERKEN I KIRUNA AB Avfallsplan Kiruna kommun

2 1. Inledning... 4 Mål/Syfte... 4 Organisation för avfallsplanearbetet... 4 Sammanfattning Definitioner och begrepp Avfallshanteringen... 8 Administrativa uppgifter... 8 Nulägesbeskrivning... 9 Annan avfallshantering... 9 STF:s anläggningar Keinovuopio Stadsflytten och de nya utmaningarna Utmaningar och möjligheter för avfallshanteringen Avfallsmängder i nuläget Kommunalt ansvar Kärl- och säckavfall Grovavfall Matavfall Latrinavfall Slam Fett Farligt avfall Producentansvar Tidningspapper Wellpapp och kartongförpackningar Plastförpackningar Metallförpackningar Glasförpackningar Däck Batterier Bilar Sidan 1 av 51

3 Elektriska och elektroniska produkter, vitvaror Kommunens åtgärder för att minska förpackningsavfall Avfall som inte omfattas av producentansvar, branschvis Restaurangavfall Mineralutvinning Förlagsverksamhet och grafisk produktion Metallframställning/metallvarutillverkning El-, gas-, ång-, hetvatten- och vattenförsörjning Återvinning och metallhantering Sanering och behandling Avfall från andra kommuner Vad händer sedan omhändertagande av några olika avfallstyper och varför de skall återvinnas Kyl- och frysskåp Lysrör, glödlampor, lågenergilampor, batterier Metallförpackningar Däck Glasförpackningar Spillolja Papper och kartong Anläggningar för återvinning och bortskaffning av avfall i kommunen (5 ) B-anläggningar Kiruna avfallsanläggning (deponi och ÅVC) Kiruna värmeverk Svevias anläggning, Svappavaara Kuusakoski Sverige AB Stena Miljö AB C-anläggningar Miljöenheten Slamupplag i Lainio Slamupplag i Masugnsbyn Sidan 2 av 51

4 Slamupplag i Karesuando Slamupplag i Soppero (Soppero avfallsupplag enl. Mk lista) Slamupplag i Saivomuotka Övrigt (ej tillstånd- eller anmälningspliktiga verksamheter) Återvinningscentraler Nedlagda deponier i Kiruna kommun Bakgrund Industrideponier Deponin Kasen Deponin vid brandstationen Deponin vid Lokstallet Mål och riktlinjer Internationellt Nationellt Regionalt Kommunalt Miljöbedömning Miljöbedömning Miljökonsekvenser av lokala mål och åtgärder Lagar och förordningar EU: s avfallsdirektiv Miljöbalken Lag om skatt på avfall Förordningen om deponering av avfall Förordningar om producentansvar Föreskrifter och allmänna råd om innehållet i en kommunal avfallsplan Sammanfattning av lagar, förordningar och föreskrifter som styr och reglerar kommunernas och industrins hantering av avfall Bilagor Sidan 3 av 51

5 1. Inledning Mål/Syfte Enligt Miljöbalken (SFS 1998:808) är varje kommun skyldig att upprätta en renhållningsordning, vilken ska antas av kommunfullmäktige. Renhållningsordningen utgörs av en avfallsplan och lokala renhållningsföreskrifter. Avfallsplan tar hänsyn till de nationella miljömålen och är utformad med utgångspunkt från Naturvårdsverkets föreskrifter om kommunala avfallsplaner. Avfallsplanen är ett strategiskt dokument i kommunen och ett verktyg för att styra avfallshanteringen mot de nationella, regionala och lokala mål som antagits i syfte att förbättra miljön. Syftet med avfallsplanen är dels att arbeta mot de mål som riksdag och regering anvisar och dels att nå de mål som kommunen fastställer inom avfallsområdet. Avfallsplanen ska utgå från nuvarande avfallshantering och genom mätbara mål och konkreta åtgärdsförslag utveckla avfallshanteringen i riktning mot ett hållbart samhälle. Avfallsplanen omfattar det avfall som uppkommer i kommunen, det vill säga avfall från hushåll, avfall från företag som bedriver verksamhet i området, exklusive gruvavfall, samt det avfall som producenterna ansvarar för. Avfallsplanen är en del av den lokala renhållningsordningen, vilken ska antas av kommunfullmäktige. De lokala renhållningsföreskifterna har efter omarbetning antagits av kommunfullmäktige i september Organisation för avfallsplanearbetet Avfallsplanen har tagits fram av en arbetsgrupp bestående av representanter från miljö-och samhällsbyggnadsförvaltningen och Tekniska Verken i Kiruna AB samt en styrgrupp där även kommunkontoret deltagit. De lokala miljömålen har arbetats fram i samråd med den politiska förvaltningen i kommunen. Sammanfattning Det har skett stora förändringar i avfallshanteringen i Kiruna kommun sedan 2002, då den föregående avfallsplanen antogs. Den var framtagen som en regional avfallsplan för Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och Pajala kommuner via Lapplands Kommunalförbund. Avfallsmängderna har ökat under det senaste decenniet, men fler människor sorterar sitt avfall och miljömedvetenheten är större idag. Den tidigare avfallsplanen hade en framtidsvision om separat insamling av matavfall, vilken aldrig infriades. Idag finns mer kunskap om omhändertagande av matavfall och en ny utredning av separat insamling föreslås genomföras. Ambitionen med den nya avfallsplanen är att öka fokus på tre förbättringsområden: Farligt Avfall Ny tid, nya utmaningar Sidan 4 av 51

6 Ren och storslagen natur En stor utmaning ligger i Kirunas speciella förutsättningar med den nära förestående stadsflytten och de förändringar i avfallsmängderna som den kommer att medföra. Nybyggnad av bostäder och planering av nya områden ger även möjligheter för avfallshanteringen, som kan utformas i syfte att ge miljömässiga förbättringar. Avfallet ska ses som en resurs och hanteras för att främja en hållbar utveckling. Aktiviteter i avfallsplanens mål verkar för att minska avfallsmängder såväl som öka återanvändningen av begagnat material, samtidigt som de ska bidra till att erhålla renare fraktioner för återvinning och energiåtervinning av avfallsmaterial. Vid framtagande av aktivteter har hänsyn även tagits till stadsflyttens rivning av byggnader samt hanteringen av de kommunala verksamheternas matavfall. För att nå målen krävs information och motivation samt tillgång till ett hållbart system. Avfallsplanen visar på målsättningar och åtgärder för att förbättra avfallshanteringen i Kiruna kommun och därigenom bidra till att uppfylla de nationella miljökvalitetsmålen. 2. Definitioner och begrepp Ordlista Avfall Varje föremål eller ämne som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med. (Se 15 kap 1 Miljöbalken) Avfallsanläggning Anläggning där man delvis eller i sin helhet tar emot, sorterar, omlastar, mellanlagrar, behandlar och deponerar olika avfallsslag. Avfallsplan Svenska kommuner ska enligt lag fastställa en avfallsplan där man presenterar mål och inriktning för avfallshanteringen de närmaste åren. Avfall från energiutvinning Slagg, askor och rökreningsprodukter från koleldning, avfallsförbränning, ved-, flis-, och torveldning samt oljeeldning. Avfall från behandling av kommunalt avloppsvatten Slam, rens och sand från kommunala avloppsreningsverk samt slam från enskilda brunnar. Sidan 5 av 51

7 Avfall från utvinning av mineraliska produkter Branschspecifikt avfall från brytning och utvinning av malm, mineraler, kol, torv, råpetroleum, naturgas etc. Till gruppen räknas även avfall från anrikning och sintring av malm och mineraler. Bortskaffning Slutgiltig behandling av avfall genom t.ex. förbränning eller deponering. Branschspecifikt industriavfall Fast och flytande avfall som uppkommer som en direkt följd av verksamheten, det vill säga processsavfall, spill och kassation, dock ej farligt avfall från industrier, även avfall från jord- och skogsbruk, partihandel, varuhandel och varuförmedling, offentlig förvaltning och andra tjänster. Brännbart avfall Avfall som brinner utan energitillskott efter det att förbränningsprocessen startat. Bygg- och rivningsavfall Avfall från nyproduktion, dvs. byggnads- och anläggningsverksamhet, avfall från rivnings- och renoveringsverksamhet samt jord- och schaktmassor. Deponi Kontrollerat upplag för avfall som inte avses flyttas. Deponigas Biogas som bildas i en deponi. Dioxin Samlingsnamn för 210 klororganiska föreningar varav 17 stycken är mycket giftiga och anrikas i fettvävnad. Ej branschspecifikt industriavfall Fast och flytande avfall som ej uppkommer som en direkt följd av verksamheten och som ej kan hänföras till någon av de övriga angivna huvudgrupperna. Till gruppen hör således främst kasserade förpackningar och emballage etc. Energiåtervinning Tillvaratagande av el/värme som alstras i en anläggning för avfallsförbränning eller tillvaratagande av gas från organiska ämnen, t.ex. i en rötgasanläggning eller på deponi. Farligt avfall Avfall som har en eller flera farliga egenskaper, t.ex. giftigt, cancerframkallande, explosivt eller brandfarligt. I avfallsförordningen (SFS 2011:927) finns en förteckning över de avfallsslag, markerade med asterisk (*), som betecknas som farligt avfall. Sidan 6 av 51

8 Grovavfall Hushållsavfall som är så tungt eller skrymmande att det inte är lämpligt att samla in i säck eller kärl. Hushållsavfall Med hushållsavfall avses avfall som kommer från hushåll samt därmed jämförligt avfall från annan verksamhet. (För närmare information se Naturvårdsverkets webbplats) Icke brännbart avfall Avfall som inte kan förbrännas även om energi tillförs, t.ex. sten och metall. Inert avfall Avfall som inte genomgår några väsentliga fysikaliska, kemiska eller biologiska förändringar. Inert avfall löses inte upp, brinner inte, bryts inte ner biologiskt. Kompostering Biologisk hantering där lättnedbrytbart organiskt avfall bryts ner under förbrukning av syre. Lakvatten Vätska som rinner igenom, tränger ut ur eller innehålls av avfall under deponering, mellanlagring eller transport. Lätt nedbrytbart avfall Avfall som lämpar sig för kompostering eller rötning. Matavfall Biologiskt lättnedbrytbart avfall, dvs. den del av det organiska avfallet som på kort tid kan brytas ner i biologiska processer (jämför organiskt avfall). Organiskt avfall Avfall som innehåller organiskt bundet kol, exempelvis biologiskt avfall och plastavfall. Park- och trädgårdsavfall I huvudsak organiskt avfall från normal skötsel av park- och större trädgårdsanläggningar etc. Renhållningsföreskrifter Lokala föreskrifter som anger hur avfallshanteringen ska utföras. Bestämmer sådant som vem som är betalningsansvarig, hur avfallet ska vara emballerat, fyllningsgrader i kärl m.m. Renhållningsordning För varje kommun ska det finnas en renhållningsordning som skall innehålla den renhållningsföreskrift om hantering av avfall som gäller för kommunen samt tillhörande avfallsplan. Sidan 7 av 51

9 Rötning Anaerob (syrefri) behandlingsmetod för bioavfall där biogas bildas. Soptipp Benämns deponi. Tipp Benämns deponi. Återanvändning Användning av kasserade produkter utan föregående förädling. Återvinning Användning av material, näringsämnen eller energi från avfall. Återvinningscentral - ÅVC Bemannad anläggning för mottagande av allehanda avfallstyper. Återvinningsstation - ÅVS Obemannad anläggning för mottagande av förpackningar och returpapper från privatpersoner. 3. Avfallshanteringen Administrativa uppgifter Kommun: Kiruna, 2584 År: 2011 Datum när planen antogs: Ansvarig nämnd: Miljö- och byggnämnden Övriga medverkande i framtagande av planen: Miljökontoret, Samhällsbyggnadskontoret, Tekniska Verken i Kiruna AB och Kiruna Kommunpartner AB Befolkning Befolkning, totalt: st. (SCB) Datum: Antal hushåll, inklusive fritidshus: st Varav i småhus: st Sidan 8 av 51

10 i flerbostadshus: st i fritidshus: st. Lokalisering Kiruna avfallsanläggning finns på Kurravaaravägen 16, fastighet Kiruna 1:163. Det finns 8 st. stationära återvinningscentraler i kommunen och i dagsläget ingen mobil återvinningscentral. Det finns 15 st. återvinningsstationer för tidningar och förpackningar i kommunen, förutom den fastighetsnära insamlingen. Nulägesbeskrivning Kiruna har i dagsläget en aktiv deponi, belägen på fastigheten Kiruna 1:163. Deponin har varit i drift sedan 1966 och omfattas idag av ett tillstånd från Man får inom området ta emot, sortera, behandla och lagra maximalt ton avfall per år, och därav i deponier för olika avfallstyper deponera maximalt ton. Tillståndet för deponering utnyttjas idag endast till en liten del, då det på grund av ändrad lagstiftning och förändringar i avfallshanteringen endast deponeras mängder i storleksordningen ton per år. En tillståndsansökan om utökning av verksamheten vid Kiruna avfallsanläggning är inlämnad till mark- och miljödomstolen för prövning. Verksamheten har för avsikt att utökas till att omfatta mellanlagring, behandling, sortering och återvinning av mer än dubbelt så mycket avfall jämfört mot nuvarande tillstånd. Utökningen skulle även ge möjlighet att använda avfall till anläggningsändamål och deponera betydligt större avfallsmängder än vad nuvarande tillstånd medger. Ekonomi Renhållningen i Kiruna omsatte 21 miljoner kronor år Annan avfallshantering I Kirunas fjällvärld finns ett flertal exempel på områden i väglöst land med relativt stort besökarantal. Renhållningen i dessa områden blir av naturliga skäl speciellt svår att utföra. Områden där dessa frågor blir aktuella är STF:s anläggningar efter Kungsleden, Kebnekaise och Råstojaure. Ytterligare ett exempel är byn Keinovuopio, vilken ligger i väglöst land, på svenska sidan om gränsälven mot Finland. Det finns olika exempel på hur man valt att lösa dessa frågor, och ett av kommunens mål med avfallshanteringen är att utreda och skapa riktlinjer för en mer hållbar lösning på avfallshanteringen i svårtillgängliga områden. Sidan 9 av 51

11 STF:s anläggningar Kebnekaise fjällstation. Den närmaste bilvägen till Kebnekaise fjällstation finns i Nikkaluokta. Det brännbara avfallet från Kebnekaise bränns av hygieniska skäl, då det är svårt att transportera det på ett bra sätt i väglöst land. Askan och det utsorterade återvinningsbara avfallet transporteras vintertid till Kiruna via Nikkaluokta. Matavfallet komposteras på plats. STF:s övriga stugor. Avfall källsorteras på varje stugplats. Av hygieniska skäl bränns det brännbara avfallet och matavfallet vid varje stugplats. Det sorterade avfallet samt aska från stugplatserna Abiskojaure, Alesjaure, Tjäktja, Unna Allakas och Kårsavagge transporteras vintertid till Abisko Turiststation och sorteras där i de olika fraktionerna. Från de övriga stugplatserna transporteras avfallet till Nikkaluokta och sedan vidare till Kiruna där det sorteras i de olika fraktionerna. Keinovuopio Keinovuopio är en mindre by i väglöst land, på svensk sida av gränsälven mot Finland. Byn har idag 5 bofasta, men mottager också avfall från rörligt friluftsliv, inkluderat fjällstugorna mellan Keinovuopio och Råstojaure, samt campinggäster. På grund av det geografiska läget ligger byn utanför renhållningsområdet. De genererade avfallsmängderna har ändå motiverat en avfallshämtning, varför detta skett med lastbil över en plogad isväg fram till Mängderna ligger omkring 5 ton per år. Isvägen är endast farbar under en kortare period av året, varför hämtning skett en gång per år hittills. Inför vintern 2011/2012 kommer avfallshämtningen att lösas via avtal med finsk entreprenör. Slamtömningen i Keinovuopio är under översyn och bör vara löst inför tömningssäsongen Stadsflytten och de nya utmaningarna Kiruna är en stad i förändring. Inom den närmaste framtiden kommer staden i allt högre grad att påverkas av den pågående gruvdriften, vilken medför markdeformationer, sättningar i berggrunden och ras inom påverkansområdet. Detta är en unik situation i många avseenden. Byggnader och infrastruktur måste flyttas, vilket ger nya utmaningar för den fysiska planeringen. Markanvändning och befintliga planer kommer att ändras och detta berör även potentiellt förorenade områden, såsom gamla industriområden och deponier. Ett exempel är sjön Ala Lombolo, som innehåller större mängder kvicksilver. Ett saneringsprojekt planeras för sjön, då man befarar att bl.a. deformationerna kommer medföra att kvicksilvret i bottensedimentet kan spridas (Kiruna kommun et al. 2008). Denna problematik kan även tänkas omfatta vissa äldre deponier, då de hamnar inom deformationszoner, eller områden som får annan markanvändning. Detta gäller framför allt den mindre deponin vid brandstationen, men även den större deponin Kasen. Sidan 10 av 51

12 Deformationerna flyttar sig framåt med en hastighet av cirka 20 meter per år i nuläget (Kiruna kommun, 2006). Deformationerna beräknas med nuvarande spridningsmodell att ha nått kyrkan och Kiruna sjukhus omkring LKAB hävdar själva att deformationerna kan nå så långt som till flygfältet sett på hundra års sikt. SGU har avsatt Kirunaområdet som riksintresse för gruvnäringen. Markdeformationerna från gruvan är en viktig faktor att ta hänsyn till vad gäller planering i Kiruna. Dessa påverkar bebyggelsen och efter hand som gruvdriften pågår förflyttar sig deformationszonerna närmare samhället. Än så länge håller sig deformationerna främst inom LKAB:s industriområde, men framöver kommer påverkan att öka ytterligare. Framförallt är detta en utmaning för planeringsfrågor då markanvändning kan komma att ändras i många fall. Utmaningar och möjligheter för avfallshanteringen Stadsflytten kommer efter hand att påverka markanvändningen hos potentiellt förorenade områden, vilket kan ge ökade mängder förorenad jord som måste omhändertagas. Även andra avfallsmängder kommer att öka, t.ex. kommer stora mängder rivningsavfall att genereras när byggnader måste rivas. Detta är dock mycket beroende på hur hög rivningstakten blir och hur många byggnader som flyttas istället för att rivas samt vilken hantering som blir aktuell med hänsyn till områdets användning. Det finns till exempel olika möjligheter för återvinning av betongkross inom återställningsområden. Stadsflytten ger därför nya utmaningar och möjligheter för renhållning och avfallsfrågor. Ett exempel är att en anläggning för mellanlagring, i framtiden även behandling, av förorenad jord vid Kiruna avfallsanläggning är iordningställd. Med stadsflytten kommer med nödvändighet även uppförande av ny bebyggelse. När detta sker finns möjlighet att redan från start ha en god planering för avfallshanteringen. Byggnader och anläggningar kan planeras och dimensioneras med modern hantering i åtanke, vilket kan ge bättre källsortering, bättre miljö och bättre arbetsmiljö samt medföra bra lokaliseringar för både egnahem och flerbostadshus. Placeringar bör anpassas till dagens trafiksituation i fråga om bilantal, postlådeplaceringar, avfallskärl och snömängder. Avfallsmängder i nuläget Kommunalt ansvar Kärl- och säckavfall Insamlad mängd 2010: ton. Avfallet samlas in som kärl- och säckavfall, varav den största mängden samlas in i kärl. Matavfall och brännbart avfall insamlas ej separat, vilket innebär att allt går till förbränning. Det finns två dispensalternativ för renhållningsabonnemang. Man kan som villa- eller fritidshusägare Sidan 11 av 51

13 ansöka om hemkompostering, vilket skall ske i kärl som godkänts av miljökontoret. Omhändertagandet av komposten skall kunna ske utan risk för miljö och hälsa samt i övrigt på ett godtagbart sätt. Det brännbara avfallet lämnas då fortsatt till det kommunala insamlingssystemet, vilket innebär en halvering av antalet kärltömningar och reducering av renhållningsavgiften. Med hänsyn till avstånd, avfallsmängder och antal personer i hushållet, kan det finnas möjlighet att dela sitt kärl med grannen och därmed få reducerad avgift. Grovavfall Insamlad mängd vid rampen 2010: ton. Totalt invägda ton. Till grovavfall räknas det avfall som ej hör till producentansvar. Avfallet delas in i fraktionerna; gips, asbest, brännbart, trä, slipers, metallskrot och deponi. Jord och morän m.m. räknas ej in till grovavfall. Matavfall Matavfall samlas idag inte in som en separat fraktion i Kiruna. Detta då det tidigare inte har ansetts ekonomiskt gångbart att bedriva biogasprojekt med de tillgängliga substratvolymerna vid tillämpande av dagens teknik. Denna mängd samlas istället in via kärlavfallet och går till förbränning i kraftvärmeverket. Planer finns för att genomföra en ny utvärdering av matavfallsinsamling. Latrinavfall Insamlad mängd latrinavfall ligger omkring 50 kärl per år, med en vikt av omkring 15 kg per styck. Dessa kärl deponeras för närvarande, men ett försök med komposterbara kärl har påbörjats. Det är problem med hanteringen av latrinavfallet där det rörliga friluftslivet och stugägare vistas då det förekommer att avfallet samlas in i otillåtna kärl och lämnas på felaktiga ställen. Slam Reningsverksslam från Kiruna avloppsreningsverk har de senaste åren använts som jordförbättringsmedel på LKAB:s industriområde då stora arealer av gråbergsdeponier behövt täckas. I dagsläget tar LKAB inte emot slammet, varför det istället komposteras vid reningsverket. Slammet avses användas för tillverkning av anläggningsjord och i dagsläget ser marknadsläget i Kiruna för slutprodukten gott ut. Slammet från Kirunas byar läggs för nedbrytning i slamlaguner. Mängden slam som producerats 2010 är ungefär m 3, varav m 3 i Kiruna, resten i kommunens byar. Vid en eventuell framtida etablering av en rötningsanläggning i kommunen kommer detta slam huvudsakligen att behandlas via rötning. Sidan 12 av 51

14 Det övervägande tonnaget kommer från Kiruna och Vittangi. Slammet från Kiruna avloppsreningsverk avvattnas och får därför en TS-halt på cirka 20 %. I övrigt är halten cirka 3 %, dock finns osäkerheter i TS-halten för byarna och siffrorna redovisas därför i m3. Fett Fett gör att det lätt blir stopp i avloppsledningarna. Därför måste alla restauranger och dylika verksamheter ha en fettavskiljare. Denna skall tömmas en gång per år. Det använda fettet och oljan återvinns till biodiesel och tekniska oljor. Farligt avfall Insamlad mängd under 2010: Omkring 250 ton spillolja/oljeskadat vatten och 69 ton bilbatterier har inkommit hos Tekniska Verken i Kiruna AB. Ragnsells samlade in 228 ton farligt avfall under 2009, varav cirka 160 ton från Tekniska Verken i Kiruna AB:s miljöenhet och ÅVC. Det avfall som härrör från förbränningen vid kraftvärmeverket är: 40 ton filterkaka ton avfallsslagg ton flygaska Flygaskan exporteras sedan hösten 2008 till en godkänd deponi i Norge. Filterkaka deponeras i Klass 1- deponicell med lakvattenrening i Kiruna. Avfallsslaggen mellanlagras för att stabiliseras under 3 månader i deponicell med lakvattenrening, därefter siktas metallfraktionen ut och den kan användas som konstruktionsmateriel inom deponiområdet. Farligt avfall samlas även in av Stena Miljö/Stena Recycling samt Ragnsells. Stena redovisar i sin miljörapport för 2009 att totalt 16 ton farligt avfall hanterats, varav 7 ton avfallsoljor och 7 ton batterier. Det finns idag 9 åkerier med säte i Kiruna kommun, vilka har tillstånd till transport av farligt avfall på väg. Sidan 13 av 51

15 Producentansvar I Kiruna tillämpas fastighetsnära insamling på vissa håll, vilket innebär att förpackningar som hör till producentansvaret insamlas nära fastigheten. För flerbostadshus innebär detta oftast att speciella kärl för de olika fraktionerna finns i soprummet. Denna hantering medför bättre sorteringsgrad på det brännbara avfallet. Idag betjänas 100 kunder i Kiruna med fastighetsnära insamling, varav flertalet är företag. Tidningspapper Tidningspapper tas omhand i insamlingssystem, bl.a. fastighetsnära insamling och ÅVS (återvinningsstationer). ÅVS sköts av Förpacknings- och Tidningsinsamlingen, FTI. I dagsläget samlas cirka 400 ton per år in. Wellpapp och kartongförpackningar Wellpapp samlas in bland annat av Förpacknings- och Tidningsinsamlingen, FTI. År 2010 insamlades 177 ton. Övrigt insamlat material vid s.k. fastighetsnära insamling går via Tekniska Verken i Kiruna AB, och skickas till IL recycling. År 2010 hämtade IL 531 ton wellpapp och 149 ton s.k. kartong (mjölkförpackningar och dylikt). Plastförpackningar Plastförpackningar insamlas av Förpacknings- och Tidningsinsamlingen, FTI. År 2010 insamlades 54 ton, år ton. Båda åren ingick 10 ton från s.k. fastighetsnära insamling som gått till IL. Träförpackningar källsorteras inte utan hamnar i brännbara hushållssopor alternativt sorteras som trä på återvinningscentraler. Metallförpackningar 42 ton metallförpackningar gick till återvinning 2010, varav 9 ton från den fastighetsnära insamlingen. Glasförpackningar Totalt 275 ton glasförpackningar, varav 84 ton från fastighetsnära insamling, gick till återvinning Sidan 14 av 51

16 Däck 31 ton däck har insamlats från Kiruna via återvinningscentralerna. Dessa däck skickas till Ragnsells som är störst i Sverige på däckåtervinning. I Kiruna kan omkring 170 ton däck per år anses uppstå. Svensk Däckåtervinning räknar med en siffra på i medeltal 8 kg däck per person och år. Däckavfallet uppstår framförallt hos däckverkstäderna. Batterier Blybatterier tyngre än 3 kg Bilbatterier och andra större batterier kan inlämnas hos återförsäljare eller återvinningscentraler. Dessa batterier skickas via Stena Recycling till återvinning hos Boliden Bergsöe i Landskrona. Blyet metallåtervinns. Batterier fås främst in från bilverkstäder och bensinstationer samt återvinningscentraler. Total insamlad mängd 2010 är cirka 100 ton, enligt uppgifter från Tekniska Verken och Kuusakoski. Småbatterier Småbatterier samlas in via återvinningscentraler och batteriholkar m.m. Dessa batterier tas omhand av Miljöenheten och skickas till Ragnsells. Omkring 900 kg per år samlas in hos Tekniska Verken i Kiruna AB. Bilar Omkring 150 bilar per år skrotas i Kiruna enligt miljökontoret. Dessa mottages hos återvinningsentreprenörerna Kuusakoski samt Stena Recycling för vidare transport. År 2010 skrotade Stena 53 bilar, Kuusakoski 54. Bilar ingår i producentansvaret, vilket innebär att producenterna är skyldiga att ta emot uttjänta bilar för skrotning förutsatt att bilarna är registrerade. Detta innebär att fordonsägaren är skyldig att lämna in sitt fordon till bilskrotningsfirma eller motsvarande. Elektriska och elektroniska produkter, vitvaror Elektriska och elektroniska produkter som omfattas av producentansvar kan vara spisar, kylskåp, frysar m.m. Dessa tas omhand på återvinningscentralen och tas sedan omhand av producentansvarsbolaget Elkretsen eller dess entreprenörer. Under 2010 har El-kretsen samlat in 313 ton elavfall från Kiruna, varav 159 ton diverse elapparater, 61 ton kyl/frys, 52 ton övriga vitvaror ex. spis, samt 32 ton batterier och 8 ton ljuskällor. Sidan 15 av 51

17 4. Kommunens åtgärder för att minska förpackningsavfall Kommuner har i dagsläget relativt begränsade möjligheter att påverka mängden förpackningsavfall. Det man kan göra är att styra sina egna upphandlingar med miljötänk och därigenom minska antalet enskilda förpackningar. Man kan även öka återvinningsgraden av förpackningar genom samordnad och bra information. Det ingår i kommunens avfallsmål att öka insamlingen av bl.a. förpackningar genom riktad information och en översyn av insamlingssystemen. I den spännande utvecklingsperiod som Kiruna som stad har framför sig, så skall avfallsfrågorna vara med som en självklar del vid detaljplanering och nyskapande. Avfallsplanen och dess mål är ett steg i att försöka påverka mängden förpackningsavfall. Det är dock ett kollektivt ansvar att minska uppkomsten av avfall, vilket kräver insatser från både producenter, privatpersoner och företag. Arbete pågår för att utöka med en ÅVS i Abisko samt justering av några ÅVS:ers lägen i centrala Kiruna. Målsättningen med ÅVS är en per ort med affär, med undantag för Lannavaara och Karesuando där ÅVS placerats i Övre Soppero på grund av stora avstånd och placeringens möjlighet att nå fler människor. Förpacknings- och tidningsinsamlingen har för avsikt att anlägga en ny ÅVS i Abisko samt komplettera ÅVS invid Coop i Kiruna. Kommunen kommer att lyfta frågan med FTI AB om anläggande av en ÅVS i Katterjokk. 5. Avfall som inte omfattas av producentansvar, branschvis Restaurangavfall Från restauranger och storkök insamlas årligen omkring 15 ton returfett och frityroljor. År 2010 fanns 32 insamlingsställen för förbrukat livsmedelsfett i Kiruna. Insamling sker via Sveprol Bio Production AB. Det använda fettet och oljan återvinns till biodiesel och tekniska oljor. Mineralutvinning Kiruna är ett gruvsamhälle och domineras både ekonomiskt, arbetsmarknadsmässigt och med avseende på avfallets tonnage, av gruvverksamheten och dess gråbergstippar. Idag är endast LKAB:s gruva i Kirunavaara i drift, men den producerar stora mängder gråberg som läggs på gråbergsdeponi samt stora mängder slam som följer med processvattnet ut i klarningsdammar på Sidan 16 av 51

18 gruvområdet. Dessa tonnage upptas inte i avfallsplanen då avfall från gruvverksamhet inte är medtaget i miljömålet avfallsminskning. Gråberget som produceras i Kiruna härrör inte från brytning av s.k. sulfidmalmer och har därför en relativt liten miljöpåverkan trots sin omfattning. Förlagsverksamhet och grafisk produktion I Kiruna företrädes tryckeribranschen framför allt av Fabricii tryckeri, vilka producerar omkring kg kemiskt avfall per år, bl.a. färgvätskor, rengöringsmedel m.m. Metallframställning/metallvarutillverkning I Kiruna finns ett flertal mekaniska verkstäder. Dessa är främst underleverantörer till gruvindustrin. Avfallet från dessa tas främst omhand av återvinningsentreprenörerna Kuusakoski och Stena. El-, gas-, ång-, hetvatten- och vattenförsörjning Tekniska Verken i Kiruna AB driver kommunens samtliga avloppsreningsverk och kraftvärmeverket. Avfallet från dessa är avloppsslam och rökgasreningsprodukter. Dessa tas främst omhand lokalt i Kiruna, utom flygaskan från avfallsförbränning som exporteras till slutförvaring i Norge. Återvinning och metallhantering I Kiruna finns det idag tre aktörer som tar emot metallskrot för återvinning. Dessa är: Stena Recycling, Kuusakoski samt Tekniska Verken i Kiruna. Tekniska verken säljer sitt utsorterade metallskrot till Stena. Under år 2010 har Kuusakoski hanterat cirka ton skrot, Stena ton, varav ton järn och 308 ton övriga metaller. Tekniska Verken i Kiruna AB har sålt 254 ton kommunskrot, framförallt järnskrot från hushåll, till Stena som sedan bearbetar och återvinner metallen. Sanering och behandling Svevia har en anläggning för omhändertagande av oljeförorenade jordar i Svappavaara. Den emottog ton oljeförorenad jord under 2010 Tekniska Verken i Kiruna AB har i samarbete med SAKAB påbörjat förberedelser för behandling av förorenade jordar vid Kiruna Avfallsanläggning (Kiruna 1:163). I dagsläget finns tillstånd för mellanlagring av ton jordmassor på hårdgjord yta. Ny tillståndsansökan för avfallsanläggningen omfattar även behandling av dessa jordmassor. Efter genomförd behandling är tanken att merparten av massorna ska kunna användas för anläggningsändamål. Sidan 17 av 51

19 6. Avfall från andra kommuner Kiruna kraftvärmeverk bränner avfall från andra kommuner än Kiruna. Den totala mängden som förbränns per år är omkring ton, varav omkring ton är Kirunas eget avfall. Under 2010 var fördelningen ca ton från Gällivare, Jokkmokk och Pajala, och ton från de norska kommunerna Harstad, Narvik, Alta, Tromsö, Senja, Sortland och Bodö. Kraftvärmeverkets förbränningstillstånd är ton. Avfallets kvalitet är viktigt för förbränningsresultatet. Olika kampanjer har därför genomförts för avfallssortering i de norska kommunerna. Därutöver kontrolleras avfallet med hjälp av stickprovskontroller vid ankomsten till Kiruna för att minska mängden annat avfall i det som ska förbrännas. När annat avfall upptäcks påförs de norska avsändarna HRS och Reno-Vest extraavgifter. Det förekommer problem med att avfallstransporterna orsakar nedskräpning. Denna nedskräpning bör kunna minskas genom villkor i avtal och i andra hand efter påtryckning av tillsynsmyndigheten. Genom att vara mer noggrann med täckning och i vissa fall förankring av avfallet borde en stor del av nedskräpningen kopplat till avfallstransporterna kunna elimineras. 7. Vad händer sedan omhändertagande av några olika avfallstyper och varför de skall återvinnas. Kyl- och frysskåp Vitvaror går till återvinning via producentansvarsbolaget El-Kretsen. Freonerna i ditt kasserade kylskåp sugs ut vid en speciell anläggning och tas omhand. Sedan mals hela kylskåpet ner i småbitar. Plåten återvinns som råvara och plasten blir bränsle. Det är viktigt att se till att kyl- och frysskåp kommer till återvinningscentralen och omhändertages på ett riktigt sätt. Det finns annars risk att köldmediet läcker ut och förorenar miljön. I äldre kyl-/frysutrustning finns det farliga ämnet freon, ett namn för CFC eller Klor-Flour-Karboner. Denna ämnesgrupp är en persistent, svårnedbrytbar, klorerad organisk förening som är framställd på kemisk väg. Den är mycket skadlig för miljön och då framförallt för ozonskiktet som skyddar allt levande från skadlig UV-strålning. Det finns även olika metaller som är potentiellt miljöfarliga, vilka tas omhand och återvinns när utrustningen återvinns. Köldmediet i kyl/frys är även en kraftig växthusgas. Lysrör, glödlampor, lågenergilampor, batterier Av 18 miljoner varje år försålda lysrör återvinns bara sju miljoner. Resten hamnar i bästa fall på soptippen. Men de innehåller kvicksilverpulver, partiklar som lätt kan komma ut i naturen. En matsked kvicksilver kan förorena en medelstor sjö. Om dessa produkter hamnar i sopor som går till förbränning så sprids de i vår natur. Därför Sidan 18 av 51

20 är det viktigt att återvinna förbrukade ljuskällor. Lysrör Lysrör återvinns nästan fullt ut. Metalldelarna går till metallåtervinning, lyspulvret som innehåller kvicksilver blåses ut och omhändertages eller återvinns till nya ljuskällor, och glaset återanvänds vid tillverkning av nya lysrör. Lågenergilampor Lamporna smälts ner och de farliga ämnena, t.ex. kvicksilver, tas om hand genom rökgasrening. Glasmassan behandlas och omvandlas till skumglas, som sedan används till bland annat byggnadsmaterial. Metalldelarna återvinns. Glödlampor Glödlamporna försorteras och läggs sedan på ett skakbord, dvs. lampan skakas sönder i följande sex fraktioner; glas, rostfritt, metalldel, bly, wolfram och lim. Glas och de olika metallerna återvinns medan limmet förbränns. Bilbatterier Blyet från bilbatterier återvinns och batterisyran renas, plastdetaljer förbränns och ger energi för uppvärmning. Svavelrester upparbetas och används vid tillverkning av nya kemikalier, främst svavelsyra. Småbatterier Småbatterierna sorteras. Miljöfarliga batterier tas om hand av Ragnsells. Nickel och kadmium återvinns, kvicksilver omhändertas. Om de farliga ämnena i ljuskällor och vissa batterier slängs i naturen får det allvarliga konsekvenser. Gemensamt för tungmetallerna som kan finnas i batterier är att de anrikas. I stället för att utsöndras i form av urin, avföring eller svett, så stannar de kvar i kroppen på både människor och djur. Kvicksilver finns främst i lysrör men även i vissa batterier, ex. knappcellsbatterier. Kvicksilver kan ge skador på i första hand centrala nervsystemet och njurarna. Gravida kvinnor eller kvinnor som planerar att skaffa barn rekommenderas att avstå från att äta fisk från insjöar, dit kvicksilver riskerar spridas. Kadmium kan ge njurskador och skelettdeformationer. Så gott som all kadmium som människor och djur får i sig kommer via maten. Där har det hamnat genom att växter tar upp kadmium, som tillförts jorden via konstgödsel eller utsläpp till luft eller vatten. Metallförpackningar Metallförpackningarna lagras och komprimeras innan de skickas vidare för sönderdelning, sortering och slutligen omsmältning. Återvunnen metall används bl.a. i motordelar och armeringsjärn. Det är mycket effektivare sett ur både energi- och miljösynpunkt att återvinna metall jämfört med att producera ny metall. Dels har gruvor en mycket stor påverkan på landskapet och miljön, vilken kan minimeras genom att man återanvänder metallerna istället för att nyproducera, och dels går det åt betydligt mindre energi för att återvinna Sidan 19 av 51

21 konservburkar än att framställa den nya metallen. I exemplet aluminiumburkar som pantas, så är skillnaden mycket stor - hela 95 %. Energivinsten för att göra en ny aluminiumburk från återvunnen aluminium räcker exempelvis till att använda en dator i 24 timmar. Källa: Stena metall. Däck Däck kan återvinnas genom s.k. regummering, där man lägger en ny slitbana på det begagnade däcket. De kan också användas till att göra gummigranulat, som används vid gjutning av andra klassens gummiprodukter såsom ljuddämpningsmattor, mjuka markplattor eller annat. Däck går också till energiutvinnig i bl.a. värmeverk och cementindustrier. Däck är bra att återvinna, dels för att minska mängden fossil olja som åtgår vid tillverkningen och dels för att det går åt mycket mindre energi till att regummera ett däck än att nytillverka. Vid energiutvinning tar man vara på däckets energi istället för att bränna andra bränslen. Glasförpackningar Glaset lagras innan det skickas till sortering. Glas kan smältas om hur många gånger som helst utan att kvaliteten försämras. En del används för framställning av nya flaskor och en del för framställning av glasull och som fyllmedel i betong. Glasåtervinning spar naturtillgångar och energi. När återvunnet glas smälts till nytt glas fordras 20 % mindre energi än när man utgår från råvarorna sand, soda och kalk. Glastillverkning med återvunnet glas avger dessutom mindre mängder koldioxid än tillverkning som baseras på jungfruliga råvaror. Spillolja Spilloljan som lämnas in till återvinningscentralen mellanlagras och skickas senare till Ragnsells för omhändertagande. Oljan går främst till energiutvinning i anläggningar med avancerad reningsutrustning. Papper och kartong Pappersförpackningarna balas och transporteras sedan vidare till pappersbruk för återvinning. Av pappersmassan görs ny kartong eller gipsskivekartong. Man sparar cirka 50 % energi genom att återvinna pappersmaterial istället för att nyproducera. Sidan 20 av 51

22 8. Anläggningar för återvinning och bortskaffning av avfall i kommunen (5 ) Nedan presenteras tillstånds- och anmälningspliktiga anläggningar inom Kiruna kommun. B-anläggningar Kiruna avfallsanläggning (deponi och ÅVC) 1. Belägen efter Kurravaaravägen ca 3 km nordöst om Kiruna centrum. Fastighet Kiruna 1: Verksamhetsutövare: Tekniska verken i Kiruna AB 3. SNI-kod: Huvudkod: (deponering), Övriga: 90.30, (mellanlagring av avfall), deponering, förbehandling, sortering mm 4. Typ av avfall: enligt tillstånd deponeras rökgasreningsprodukter som flygaska, filterkaka och bottenaska från avfallsförbränning samt askor från förbränning av biobränsle. I dag deponeras endast filterkaka från avfallsförbränning, flygaskan från avfallsförbränningen transporteras till Norge och övriga material används vid anläggningsarbete inom deponiområdet. Förutom detta deponeras även inert material som inte kan material eller energiåtervinnas. Dispens finns för att även deponera latrin och skrymmande slaktavfall. Mellanlagring sker av oljeavfall och avfall från flytande bränsle motsvarande grupperna med ewc-kod 13, 16 och 20. dock ej oljeavfall innehållande PCB eller andra klorerade föreningar. Vid återvinningscentralen hanteras allt avfall som hushållen lämnar in t ex kylskåp, spisar, metallskrot, farligt avfall mm. Sedan hösten 2011 har anläggningen även tillstånd att ta emot och mellanlagra max ton förorenade jordmassor på en därför avsedd yta om c:a 1 hektar. I samarbete med SAKAB söks ett nytt tillstånd för anläggningen, i vilket även behandling av förorenade massor ska ingå. 5. Metoder för återvinning och bortskaffning: deponering, mellanlagring, siktning, sortering. Insamlingsplats. 6. Kapacitet (ton/år): Totalt får ton avfall tas emot, sorteras, behandlas och lagras och därav får maximalt deponeras årligen, uppdelat på följande avfallsslag: Sortering, behandling ton Deponering totalt ton Flygaska ton Sidan 21 av 51

23 Filterkaka från rökgasrening ton/år Bottenaska och slagg ton/år Bottenaska från biobränsleförbränning ton/år Restavfall som inte kan material- eller energiåtervinnas ton/år Mellanlagring av oljeavfall och avfall från flytande bränsle motsvarande grupperna 13, 16 och 20, dock ej oljeavfall innehållande PCB eller andra klorerande föreningar 50 ton Kiruna värmeverk 1. Belägen i anslutning till Kiruna centralort på ett avstånd om ca 2 km från centrum. Fasighet: Värmen 1 2. Verksamhetsutövare: Tekniska Verken i Kiruna AB 3. SNI-kod: Huvudkod:40.50 (Förbränning) Övriga: (lagring av bränsle), (förbrännings av avfall), 90:40 (mellanlagring av avfall). 4. Typ av avfall: Brännbart hushållsavfall samt utsorterat brännbart verksamhetsavfall 5. Metoden för återvinning eller bortskaffning: förbränning med värme och energiutnyttjande 6. Kapacitet avfallsförbränning: högst ton avfall/år Svevias anläggning, Svappavaara 1 1. Belägen: Svappavaara Fastighet: Svappavaara 12:6 2. Verksamhetsutövare: Svevia 3. SNI-kod: 90.70, (förbehandling, sortering mm), (biologisk behandling), 90.30, (mellanlagring av avfall), (annan återvinning) 1 Källa: Miljörapport 2009 Sidan 22 av 51

24 , Anläggning för annan behandling än deponering av sådant farligt avfall som avses i förordningen (1996:971) om farligt avfall och som består av uppgrävda massor, om den tillförda mängden är mer än högst ton per år (SNI-kod enligt Miljökontorets lista) B-anläggning 4. Typ av avfall: Oljeförorenade massor 5. Metoder för återvinning eller bortskaffande: Mellanlagring och kompostering av uppgrävda massor som är förorenade med kolväten (olja). 6. Kapacitet: enligt tillstånd. 2 Mellanlagring och kompostering av uppgrävda massor som är förorenade med kolväten (olja). varav farligt avfall (90.30, , 90.50, ) Ton Ton Mellanlagring, avvattning, sortering och kompostering av farligt avfall ton Mellanlagring av ickefarligt avfall, (90.50, ) ton Sortering och omlastning av icke farligt avfall (90.70) ton Återvinning av ickefarligt avfall genom fragmentering eller annan bearbetning (90.110) ton Kuusakoski Sverige AB 3 1. Belägen: Kuusakoski, Lastvägen 39, Kiruna, Fastighet: Hjulet 5 2. Verksamhetsutövare/ägare: Kuusakoski Sverige AB, Warfvinges väg 19, Stockholm, Källa: Miljörapport Källa: Miljörapport 2009 Sidan 23 av 51

25 3. Huvudkod: (förbehandling, sortering mm) Övriga: 90.40, 90.50, (mellanlagring av avfall), 90.80, (förbehandling, sortering mm). 4. Typ av avfall: metallskrot, elektronikskrot och farligt avfall 5. Metoder för återvinning eller bortskaffande: mottagning, mellanlagring, sortering och återvinning av avfall (metallskrot). Mellanlagring av farligt avfall och skrotbilar samt förbehandling av elektronikskrot. 6. Kapacitet: Följande slag och mängder får hanteras på fastigheten (enligt tillstånd): Avfall som per år får återvinnas genom fragmentering eller annan bearbetning (37-1) ton Avfall som per år får sorteras ( ) ton Avfall som per år får mellanlagras vid något enskilt tillfälle ( ) ton Mellanlagring av farligt avfall ( ) Blybatterier 50 ton Kyl- och frysmöbler och annat freoninnehållande material 40 ton Transformatorer som innehåller isolerolja 200 ton Övrigt farligt avfall 100 ton Mellanlagring av skrotbilar ( ) 50 st. Elektronikavfall som inte innehåller isolerolja får förbehandlas ( ) 500 ton/per år Sidan 24 av 51

26 Stena Miljö AB 4 1. Belägen: Kurravaaravägen 4, Kiruna, Fastighet: Industrin 9:11 2. Verksamhetsutövare/ägare: Stena Metall AB, Box 4088, Göteborg, SNI-kod: 90.40, (Mellanlagring av avfall). SNI-kod: 37-2, Anläggning för återvinning av skrot eller avfall genom fragmentering eller annan bearbetning samt skrotupplag, om den hanterade avfallsmängden skrot eller avfall är högst ton per år (omfattar inte farligt avfall) (enligt MK lista) C-anläggning 4. Typ av avfall: metallskrot, farligt avfall och annat industriavfall 5. Metoder för återvinning eller bortskaffande: mellanlagring och hantering av farligt avfall och annat industriavfall samt återvinning av avfall (metallskrot) genom mekanisk bearbetning. 6. Kapacitet: följande slag och mängder farligt avfall och annat avfall får mellanlagras på fastigheten och inte vid något enskilt tillfälle överstiga (enligt tillstånd) 2 : Farligt avfall Avfallsoljor 60 ton Färgburkar, färgrester, aerosoler, förpackningar, lösningsmedel, oljefilter 60 ton Emulsioner, processvatten 150 ton Batterier 20 ton Elavfall 15 ton Sjukvårdsavfall 5 ton Fotokemiskt avfall 5 ton Industriellt fett 30 ton Övrigt avfall 155 ton Annat avfall, t.ex. metaller, film, vattenbaserade färgrester, papper, plats, well, gummidukar, rena emballage 50 ton 4 Källa Länsstyrelsens hemsida sammanställning 2008 Sidan 25 av 51

27 C-anläggningar Miljöenheten 1. Belägen inom värmeverkets fastighet ca 2 kilometer från Kiruna centrum. Fastighet: Värmen 1 2. Verksamhetsutövare: Tekniska verken i Kiruna AB 3. SNI-kod: (C-anläggning) 4. Typ av avfall som hanteras: oljeavfall, blybatterier, elektriska och elektroniska produkter som ej innehåller isolerolja, övrigt farligt avfall. Avfallet som hanteras består främst av hushållens farliga avfall som inlämnas till återvinningscentralerna och består till största delen av färg-, lim- och lackrester. 5. Metoder för återvinning eller bortskaffande: tar emot, hämtar, sorterar och mellanlagrar farligt avfall. vid anläggningen paketeras avfallet och skickas i väg för slutlig upparbetning eller destruktion. 6. Kapacitet (ton/år): Oljeavfall: max 5 ton, blybatterier: max 10 ton, elektriska och elektroniska produkter som ej innehåller isolerolja: max 10 ton eller övrigt farligt avfall: 1 ton Slamlagun i Lainio 1. Belägen: ca 1 km från Lainio mot Vittangi, fastighet: Lainio 26:1 2. Verksamhetsutövare/ägare: Kiruna kommunpartner AB / Kiruna kommun 3. SNI-kod: (tidigare , Anläggning för förbränning eller annan behandling än biologisk behandling av avfall om den tillförda mängden avfall är högst 50 ton per år (omfattar inte farligt avfall). C-anläggning 4. Typ av avfall: slam från behandling av hushållsspillvatten 5. Metoder för återvinning och bortskaffande: avvattning av avloppsslam genom frystorkning Slamlagun i Masugnsbyn 1. Belägen: ca 5 km från Masugnsbyn mot Parakka: Masugnsbyn 3:4 2. Verksamhetsutövare/ägare: Tekniska Verken i Kiruna AB / Kiruna kommun Sidan 26 av 51

28 3. SNI-kod: (tidigare , Anläggning för förbränning eller annan behandling än biologisk behandling av avfall om den tillförda mängden avfall är högst 50 ton per år (omfattar inte farligt avfall) C-anläggning 4. Typ av avfall: slam från behandling av hushållspillvatten 5. Metoder för återvinning och bortskaffande: Avvattning av avloppsslam genom frystorkning Slamlagunen i Masungsbyn kommer att avvecklas till sommaren Slammet kommer att köras till Vittangi tills vidare, medan hanteringen ses över. Slamlagun i Karesuando 1. Belägen: ca 5 km från Karesuando mot Mauno, Fastighet: Karesuando 24:1 2. Verksamhetsutövare/ägare: Tekniska Verken i Kiruna AB / Kiruna kommun 3. SNI-kod: (tidigare , Anläggning för mellanlagring av avfall, om tillfört avfall lagras kortare tid än ett år och den totala avfallsmängden är mer än 10 ton men högst ton vid något enskilt tillfälle under året (omfattar inte farligt avfall). C- anläggning 4. Typ av avfall: slam från behandling av hushållspillvatten 5. Metoder för återvinning och bortskaffande: avvattning av avloppsslam genom frystorkning 6. Kapacitet: m 3 /år Slamlagun i Soppero (Soppero avfallsupplag enl. Mk lista) 1. Belägen: ca 2 km från Över Soppero mot Nedre Soppero, Fastighet: Soppero 19:5 2. Verksamhetsutövare/ägare: Tekniska Verken i Kiruna AB / Kiruna kommun 3. SNI-kod: (tidigare Anläggning för mellanlagring av avfall, om tillfört avfall lagras kortare tid än ett år och den totala avfallsmängden är mer än 10 ton men högst ton vid något enskilt tillfälle under året (omfattar inte farligt avfall).) C- anläggning 4. Typ av avfall: slam från behandling av hushållspillvatten 5. Metoder för återvinning och bortskaffande: avvattning av avloppsslam genom frystorkning Sidan 27 av 51

29 6. Kapacitet: m3/år Slamlagun i Saivomuotka 1. Belägen ca 7 km från Saivomuotka mot Karesuando Fastighet: Karesuando kronoöverloppsmark 2. Verksamhetsutövare/ägare: Tekniska Verken i Kiruna AB / Kiruna kommun 3. SNI-kod: (tidigare , Anläggning för mellanlagring av avfall, om tillfört avfall lagras kortare tid än ett år och den totala avfallsmängden är mer än 10 ton men högst ton vid något enskilt tillfälle under året (omfattar inte farligt avfall). C- anläggning 4. Typ av avfall: slam från behandling av hushållsspillvatten 5. Metoder för återvinning och bortskaffande: avvattning av avloppsslam genom frystorkning 6. Kapacitet: 180 m 3 /år Övrigt (ej tillstånd- eller anmälningspliktiga verksamheter) Återvinningscentraler Mottagning och mellanlagring av sorterat avfall från hushållen är kostnadsfritt. Företag kan lämna in sitt avfall mot en avgift. Avfallet sorteras i fraktionerna brännbart, metall, farligt avfall, deponirest. Återvinningscentraler finns förutom vid Kiruna Avfallsanläggning på följande 7 platser i kommunen; Abisko Karesuando Saivomuotka Kuttainen Svappavaara Övre Soppero Vittangi Sidan 28 av 51

30 9. Nedlagda deponier i Kiruna kommun Bakgrund Historiskt sett i Sverige har varje gård tagit hand om sitt eget avfall och bränt/grävt ned detta. Det har även förekommit att avfall lagts på sjöisar för att på så sätt kvittblivas på våren. När bebyggelsen börjat förtätas har man oftast börjat samla avfallet på ett gemensamt ställe, en bytipp. Detta har med tiden blivit det vanligaste fenomenet. På tippen har avfallsförbränning ofta förekommit, vilket medfört att tipparna på grund av behovet av släckvatten placerats i närheten av vattendrag eller på myrmark. En ytterligare anledning till detta kan vara att myrmarker ofta ansetts ha mindre bruksvärde än andra markområden. Med nya tider har strängare krav på avfallshanteringen medfört att tippningen av olika avfallsslag upphört samt att äldre tippar, vilka numera benämns deponier, har slutat användas. Sedan 16 juli 2001 skall en deponi som upphör avslutas, vilket bl.a. innebär att olika krav på sluttäckning ställs för att förhindra vatteninträngning, och därmed i möjligaste mån förhindra utlakning av olika ämnen som kan vara skadliga för hälsa och miljö. I Kiruna har deponier funnits i de flesta byar. I den östra kommundelen har nästan varje by haft en egen tipp, i vilken i princip allt förekommande avfall har deponerats. I sammanhanget är det värt att betänka att avfallsmängderna och framför allt fraktionen med miljöfarligt avfall var väsentligt mindre. Antalet tippar reducerades under 1970-talet, då den kommunala renhållningen successivt utökades till byarna. Ett antal deponier upphörde under andra halvan av 70-talet och några fick endast emottaga grovavfall. De större byarna behöll sina deponier och fick under ett antal år emottaga hushållsavfall från grannbyarna, tills hushållsavfallet började köras till Kiruna under 1980-talets andra hälft. Under 90-talets slut upphörde även deponeringen av grovavfall i den östra kommundelen, förutom slamlagunerna för avloppsslam i Vittangi, Masugnsbyn, Lainio, Övre Soppero, Karesuando och Saivomuotka. En sammanställning från renhållningen, daterad 1997, ger information om att nio deponier och sex slamlaguner var i drift. I dag är endast Kiruna deponi samt slamlagunerna i drift. I fjällområdet, Abisko, Björkliden, Vassijaure och Riksgränsen har större deponier funnits innan vägen byggdes. Dessa hade i slutet på 70-talet brännugnar för kvittblivande av den brännbara fraktionen. I samband med vägens öppnande från 1981 infördes avfallshämtning i fjällen och deponierna stängdes. Vissa av deponierna längs malmbanan kan väntas innehålla avfall av högre farlighetsklass, då det funnits järnvägsrelaterad verksamhet med bl.a. transformatorstationer i Torneträsk, Abisko och Vassijaure samt lokstallar i Abisko. Nedlagda deponier finns således idag i flertalet av Kirunas byar. De äldre s.k. bytipparna är inte så omfattande att de bedöms utgöra någon större risk för hälsa och miljö. De största förmodas vara Övre Soppero, Karesuando, Vittangi och Svappavaara. Dessa är också bland de deponier som varit öppna längst. Kiruna kommun har som ambition att ytterligare inventera samt Sidan 29 av 51