Folk- och bostadsräkningarna

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Folk- och bostadsräkningarna Folkräkningar utfördes under perioden vart tionde år och publicerades i Bidrag till Sveriges officiella statistik. A, Befolkningsstatistik (BiSOS A). Dessa är digitaliserade och finns på adressen: Därefter har resultaten från räkningarna ingått i serien Sveriges officiella statistik (SOS) till 1930 genomfördes räkningen vart tionde år och därefter vart femte år med undantag för Publikationerna har t o m 1960 benämnts Folkräkningen. De allmänna bostadsräkningarna utfördes , 1920, 1933, 1945 och År 1945 bar titeln Bostäder och hushåll till 1990 ägde Folk- och bostadsräkningen rum vart femte år. Folkräkningen den 31 december VI, Totala räkningen: folkmängden efter yrke, hushåll, utrikes födda och utlänningar = Census of the population in VI, Total enumeration: population by occupation, households, persons born abroad and aliens. Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) urn:nbn:se:scb-fob-1950_6

3 SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK FOLKMÄNGDEN OCH DESS FÖRÄNDRINGAR FOLKRÄKNINGEN DEN 31 DECEMBER 1950 VI TOTALA RÄKNINGEN FOLKMÄNGDEN EFTER YRKE. HUSHÅLL. UTRIKES FÖDDA OCH UTLÄNNINGAR STATISTISKA CENTRALBYRÅN STOCKHOLM 1955

4 OFFICIAL STATISTICS OF SWEDEN POPULATION AND VITAL STATISTICS CENSUS OF THE POPULATION IN 1950 VI TOTAL ENUMERATION POPULATION BY OCCUPATION. HOUSEHOLDS. PERSONS BORN ABROAD AND ALIENS CENTRAL BUREAU OF STATISTICS Stockholm 1955 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI

5 Till KONUNGEN. Statistiska centralbyrån får härmed överlämna sjätte delen av redogörelsen för 1950 års folkräkning. Texten till kap. III och till de avsnitt i kap. II, som behandla individualyrke och arbetsplatsens belägenhet, har utarbetats av amanuensen K. Ziverts, medan texten till kap. IV 7 utarbetats av e.o. aktuarien C. Wester. Stockholm den 6 juni 195"). Underdånigst KARIN KOCK Ture Widstam

6

7 Text Sid. I. Inledning 1 II. Yrke 2 A. Förvärvsarbetande och ej förvärvsarbetande befolkning samt familjeställning 2 B. Näringsgren och yrkesställning 5 Fördelningsschemat för näringsgrensgrupperingen 5 Befolkningens fördelning efter näringsgren och yrkesställning 8 Jordbruk med binäringar 12 Gruvbrytning 19 Industri och hantverk 19 Samfärdsel 26 Handel 26 Offentliga tjänster m. m. 28 Husligt arbete 29 Ospecificerad verksamhet 31 C. Yrke och ålder 31 D. Kvinnornas förvärvsarbete 35 E. Enskilda företagare med och utan anställda 39 F. Anställningens art 41 G. Individualyrke 47 H. Arbetsplatsens belägenhet 51 III. Hushåll 58 Hushållstyp och hushållsstorlek 60 Hushållsföreståndare och hushållssammansättning 64 Barnantalet i hushållen 70 IV. Utrikes födda och utlänningar 72 A. Utrikes födda 73 B. Utlänningar 77 Texttabeller INNEHÅLLSFÖRTECKNING Tab. A. Folkmängdens relativa fördelning efter familjeställning länsvis 5 Tab. B. Folkmängdens fördelning efter näringsgren (huvudgrupper) vid slutet av åren Tab. C. Relativ fördelning av den förvärvsarbetande befolkningen efter näringsgren (huvud- och undergrupper) länsvis 10 Tab. D. De särskilda länens relativa andelar av hela rikets förvärvsarbetande befolkning inom olika näringsgrenar (huvud- och undergrupper) 12 V Sid. Tab. E. Relativ fördelning efter åkerareal av förvärvsarbetande inom det egentliga jordbruket länsvis 19 Tab. F. Antal församlingar efter andelen förvärvsarbetande inom jordbruk med binäringar länsvis 20 Tab. G. Förvärvsarbetande befolkning efter näringsgren (huvud- och undergrupper) samt yrkesställning 22 Tab. H. Antal församlingar efter andelen förvärvsarbetande inom industri och hantverk samt gruvbrytning länsvis 25 Tab. I. Förvärvsarbetande och ej förvärvsarbetande befolkning över 15 år efter kön och ålder 32 Tab. J. Förvärvsarbetande befolkning över 15 år efter näringsgren (huvudgrupper), kön och ålder i relativa tal 33 Tab. K. Procentuell ökning eller minskning åren av den förvärvsarbetande befolkningen över 15 år inom olika åldersklasser efter näringsgren (huvudgrupper) och yrkesställning 34 Tab. L. Förvärvsarbetande kvinnor i andra näringar än jordbruk med binäringar efter ålder och civilstånd åren 1945 och Tab. M. Förvärvsarbetande kvinnor efter näringsgren (huvudgrupper) och yrkesställning 37 Tab. N. Förvärvsarbetande kvinnor inom vissa näringsgrenar (undergrupper) 38 Tab. O. Relativ fördelning av de anställda efter anställningens art åren 1945 och Tab. P. Hushållens relativa fördelning efter hushållens storlek samt hushållsföreståndarens kön, ålder och näringsgren (huvudgrupper) 64 Tab. Q. Hushållens relativa fördelning efter hushållsföreståndarens ålder, kön och yrkesverksamhet inom olika näringsgrenar (huvudgrupper) 67

8 VI Sid. Tab. R. Hushållsföreståndarnas relativa fördelning efter yrkesställning, näringsgren (huvudgrupper), kön och ålder inom större typgrupper av befolkningen 68 Tab. S. Antal hushållsföreståndare per 1000 av folkmängden med fördelning efter kön, ålder och civilstånd 69 Tab. T. Hushållens relativa fördelning efter antal hemmavarande barn under 16 år samt hushållsföreståndarens ålder och näringsgren (huvudgrupper) 71 Tab. U. Utrikes födda efter födelse and åren 1945 och Tab. V. Relativ fördelning av utrikes födda efter födelseland, näringsgren (huvudgrupper) och yrkesställning 75 Tab. X. Utlänningar efter medborgarskap åren 1930, 1945 och Tab. Y. Relativ fördelning av utlänningar efter medborgarskap, kön och ålder 78 Tab. Z. Relativ fördelning av utlänningar efter medborgarskap, kön, civilstånd och ålder 79 Tab. Å. Relativ fördelning av utlänningar efter medborgarskap, näringsgren (huvudgrupper) och yrkesställning 80 Tab. Ä. Relativ fördelning av förvärvsarbetande utlänningar efter näringsgren (huvud- och undergrupper) och deras andel av den förvärvsarbetande befolkningen 82 Tab. Ö. Relativ fördelning av utlänningar efter medborgarskap och kön länsvis 83 Tabeller Tab. 1. Förvärvsarbetande befolkning och dennas familjemedlemmar efter näringsgren (huvud-, under- och detaljgrupper), yrkesställning och familjeställning den 31 december 1950 enligt indelningen den 1 januari Sid. Tab. 2. Självständiga yrkeslösa och deras familjemedlemmar efter näringsgren (huvudgrupper), yrkesställning och familjeställning den 31 december 1950 enligt indelningen den 1 januari Tab. 3. Folkmängden efter näringsgren (huvud- och undergrupper) inom tätbebyggelse och glesbebyggelse länsvis den 31 december 1950 enligt indelningen den 1 januari Tab. 4. Folkmängden efter näringsgren (huvudgrupper) och familjeställning länsvis den 31 december 1950 enligt indelningen den 1 januari Tab. 5. Personer, som äga jordbruksfastighet men utöva huvudyrke inom annan näringsgren än egentligt jordbruk eller sakna yrke, efter näringsgren (huvudgrupper), yrkesställning och åkerarealens storlek den 31 december Tab. 6. Förvärvsarbetande befolkning inom jordbruk och boskapsskötsel (husligt arbete inom jordbruket inräknat) efter åkerarealens storlek och yrkesställning länsvis den 31 december 1950 enligt indelningen den 1 januari Tab. 7. Folkmängden efter kön, ålder och civilstånd samt näringsgren (huvudgrupper) den 31 december Tab. 8. Förvärvsarbetande befolkning efter näringsgren (huvud- och undergrupper) och yrkesställning i kombination med kön, ålder och civilstånd den 31 december Tab. 9. Medhjälpande familjemedlemmar efter näringsgren (huvudgrupper) och yrkesställning i kombination med kön, ålder och civilstånd den 31 december Tab. 10. Övriga familjemedlemmar till förvärvsarbetande befolkning efter näringsgren (huvudgrupper) och yrkesställning i kombination med kön, ålder och civilstånd den 31 december

9 VII Sid. Tab. 11. Självständiga yrkeslösa efter näringsgren (huvudgrupper) och yrkesställning i kombination med kön, ålder och civilstånd den 31 december Tab. 12. Familjemedlemmar till självständiga yrkeslösa efter näringsgren (huvudgrupper) och yrkesställning i kombination med kön, ålder och civilstånd den 31 december Tab. 13. Företagare inom de större huvudgrupperna av näringsgren efter antalet anställda länsvis den 31 december 1950 enligt indelningen den 1 januari Tab. 14. Företagare inom olika näringsgrenar (detaljgrupper) efter antalet anställda den 31 december Tab. 15. Anställda efter anställningens art och kön länsvis den 31 december 1950 enligt indelningen den 1 januari Tab. 16. Anställda efter ålder, näringsgren (huvudgrupper), yrkesställning samt anställningens art och kön den 31 december Tab. 17. Förvärvsarbetande befolkning tillhörande vissa individualyrken efter yrkesställning, anställningens art och kön den 31 december Tab. 18. Förvärvsarbetande befolkning tillhörande vissa individualyrken efter kön och ålder den 31 december Tab. 19. Förvärvsarbetande befolkning efter arbetsplatsens belägenhet samt näringsgren (huvudgrupper), yrkesställning, ålder och kön den 31 december 1950 enligt indelningen den 1 januari Tab. 20. Förvärvsarbetande befolkning efter kön, yrkesställning och näringsgren (huvud- och undergrupper) enligt Förenta nationernas klassificeringsschema (ISIC) den 31 december Sid. Tab. 21. Förvärvsarbetande befolkning efter kön, ålder och näringsgren (huvudgrupper) enligt Förenta nationernas klassificeringsschema (ISIC) den 31 december Tab. 22. Hushåll efter hushållsföreståndarens civilstånd i kombination med hushållens storlek, antal hemmavarande barn under 16 år samt hushållsföreståndarens ålder den 31 december Tab. 23. Hushåll efter hushållsföreståndarens ålder, näringsgren (huvudgrupper) och kön samt hushållens storlek och antal hemmavarande barn under 16 år den 31 december 1950 en gt indelningen den 1 januari Tab. 24. Hushåll efter hushållsföreståndarens ålder, näringsgren (huvudgrupper), yrkesställning och civilstånd samt kön den 31 december 1950 enligt indelningen den 1 januari Tab. 25. Utrikes födda efter födelseland, näringsgren (huvudgrupper) och yrkesställning samt kön den 31 december Tab. 26. Folkmängden efter födelse nd och medborgarskap samt kön den 31 december Tab. 27. Utlänningar efter medborgarskap och kön den 31 december Tab. 28. Utlänningar efter medborgarskap, kön, ålder och civilstånd den 31 december Tab. 29. Utlänningar efter medborgarskap och boningsort länsvis den 31 december 1950 enligt indelningen den 1 januari Tab. 30. Utlänningar efter medborgarskap, näringsgren (huvudgrupper) och yrkesställning samt kön den 31 december Tab. 31. Förvärvsarbetande utlänningar efter näringsgren (huvudoch undergrupper) och kön den 31 december

10 VIII CONTENTS Text Page I. Introduction 1 II. Occupation 2 A. Economically active and inactive population and position in the family 2 B. Industry and occupational status 5 Classification of industries 5 Distribution of population by industry and occupational status 8 Agriculture, forestry, fishing 12 Mining 19 Manufacturing, construction, etc. 19 Transport and communications 26 Commerce 26 Civil service, administration, etc. 28 Domestic service 29 Activities not specified 31 C. Occupation and age 31 D. Economic activity of females 35 E. Private employers with or without salaried employees or wage-earners 39 F. Kind of employment 41 G. Occupation 47 H. Location of place of work 51 III. Households 58 Type and size of household 60 Head of household and composition of household 64 Number of children in households 70 IV. Persons born abroad and aliens 72 A. Persons born abroad 73 B. Aliens 77 Tables in text Table A. Relative distribution of population by position in the family and by county 5 Table B. Distribution of population by industry (divisions) Table C. Relative distribution of economically active population by industry (divisions and major groups) and by county 10 Table D. Relative distribution within different counties of economically active population in the whole country, by industry (divisions and major groups) 12 Page Table E. Relative distribution of economically active population within agriculture proper, by area of arable land and by county 19 Table F. Number of parishes by percentage of economically active population within agriculture, forestry and fishing, by county 20 Table G. Economically active population by industry (divisions and major groups) and occupational status 22 Table H. Number of parishes by percentage of economically active population within mining, manufacturing, construction, etc., by county 25 Table I. Economically active and inactive population over 15 years old by sex and age 32 Table J. Relative numbers of economically active population over 15 years old by industry (divisions), sex and age 33 Table K. Percentage increase or decrease of the economically active population over 15 years old in different age groups, by industry (divisions) and occupational status, in Table L. Economically active females in industries other than agriculture, forestry and fishing, by age and marital status, in 1945 and Table M. Economically active females by industry (divisions) and occupational status 37 Table N. Economically active females by certain industries (major groups) 38 Table O. Relative distribution of salaried employees and wageearners by kind of employment, in 1945 and Table P. Relative distribution of households by size of household and by sex, age and industry (divisions) of the head of household 64

11 Page Table Q. Relative distribution of households by age, sex and occupational activity of the head of household within different industries (divisions) 67 Table R. Relative distribution of heads of households by occupational status, industry (divisions), sex and age 68 Table S. Number of heads of households per 1000 of population, by sex, age and marital status 69 Table T. Relative distribution of households by number of children under 16 years old living at home and by age and industry (divisions) of the head of household 71 Table U. Persons born abroad by country of birth, in 1945 and Table V. Relative distribution of persons born abroad by country of birth, industry (divisions) and occupational status 75 Table X. Aliens by citizenship, in 1930, 1945 and Table Y. Relative distribution of aliens by citizenship, sex and age 78 Table Z. Relative distribution of aliens by citizenship, sex, marital status and age 79 Table Å. Relative distribution of aliens by citizenship, industry (divisions) and occupational status 80 Table Ä. Relative distribution of economically active aliens by industry (divisions and major groups) and their percentage in the whole economically active population 82 Table Ö. Relative distribution of aliens by citizenship and sex, by county 83 Tables Table 1. Economically active population and their dependents by industry (divisions, major and specified groups), occupational status and position in the family 84 IX Page Table 2. Retired and other independent persons and their dependents by industry (divisions), occupational status and position in the family 142 Table 3. Population by industry (divisions and major groups) in densely and sparsely populated areas, by county 144 Table 4. Population by industry (divisions) and position in the family, by county 146 Table 5. Persons who own agricultural real estate with either their principal occupation within industries other than agriculture proper or without occupation, by industry (divisions), occupational status and area of arable land 154 Table 6. Economically active population within agriculture and stock-raising (domestic service within agriculture included) by area of arable land and occupational status, by county 156 Table 7. Population by sex, age, marital status and industry (divisions) 158 Table 8. Economically active population by industry (divisions and major groups) and occupational status, and by sex, age and marital status 162 Table 9. Family workers by industry (divisions) and occupational status, and by sex, age and marital status 186 Table 10. Other dependents on the economically active population by industry (divisions) and occupational status, and by sex, age and marital status 188 Table 11. Retired and other independent persons by industry (divisions) and occupational status, and by sex, age and marital status 194 Table 12. Dependents on retired and other independent persons by industry (divisions) and occupational status, and by sex, age and marital status 196

12 X Page Table 13. Employers by industry (largest divisions) and number of salaried employees and wage-earners, by county 198 Table 14. Employers by industry (specified groups) and number of salaried employees and wage-earners 200 Table 15. Salaried employees and wageearners by kind of employment and sex, by county 205 Table 16. Salaried employees and wage-earners by age, industry (divisions), occupational status, and by kind of employment and sex 206 Table 17. Economically active population belonging to certain occupational groups, by occupational status, kind of employment and sex 210 Table 18. Economically active population belonging to certain occupational groups, by sex and age 212 Table 19. Economically active population by location of place of work and by industry (divisions), occupational status, age and sex 214 Table 20. Economically active population by sex, occupational status and industry (divisions and major groups) according to the United Nations classification (ISIC) 220 Page Table 21. Economically active population by sex, age and industry (divisions) according to the United Nations classification (ISIC) 222 Table 22. Households by marital status of the head of household and by size of household, number of children under 16 years old living at home and age of the head of household 223 Table 23. Households by age, industry (divisions) and sex of the head of household, by size of household and by number of children under 16 years old living at home 224 Table 24. Households by age, industry (divisions), occupational status, marital status and sex of the head of household 226 Table 25. Persons born abroad by country of birth, industry (divisions), occupational status and sex 228 Table 26. Population by country of birth, citizenship and sex 230 Table 27. Aliens by citizenship and sex 231 Table 28. Aliens by citizenship, sex, age and marital status 232 Table 29. Aliens by citizenship and domicile, by county 234 Table 30. Aliens by citizenship, industry (divisions), occupational status and sex 236 Table 31. Economically active aliens by industry (divisions and major groups) and sex 238

13 XI Translation of Swedish words frequently occurring in the tables Andra samfärdseln tillhörande Ijänster... Arbetare Anställda Antal Bank- och försäkringsverksamhet Barn Brukare Brukningsenheter... Butikspersonal Byggnadsverksamhet. Båda könen Civilstånd Other services in transport and communications Wage-earners Salaried employees and wage-earners Number Banks, other financial institutions and insurance Children Farmers Farms Shop-assistants Construction Both sexes Marital status Detaljhandel Retail trade Dryckesvaru- och tobaksindustri Beverage industries and tobacco manufactures Därav Of which Egentliga yrkesutövare Economically active population exclusive of family workers Ej annorstädes redovisad Not elsewhere accounted for Ej lokaliseringsbar... Non-localised Ej specificerad Not specified Ej uppgiven Unknown El-, gas- och vattenverk m. m Electricity, gas, water services, etc. Enskild Private employment Familjemedlemmar.. Dependents Familjemedlemmar med hemgöromål... Dependents engaged in work in the home Familjeställning Position in the family Fastighetsförvaltning m. m Real estate, etc. Fiske Fishing Folkmängd Population Frånskilda Divorced Företagare Employers Förmedlings-, uppdrags- och reklamverksamhet Legal and business services Försvarsväsen Förut gifta Förvaltning Förvärvsarbetande befolkning Gifta (iifta samboende Glesbebyggelse Grafisk industri Gruvbrytning Armed forces Widowed or divorced Government services Economically active population Married Married persons living together Sparsely populated areas Printing and allied industries Mining Handel Commerce Halvofficiell Half-official employment Hela befolkningen... Total population Hela riket The whole country Hemortskommun... Home commune Hotell- och restaurangrörelse Hotels, restaurants, etc. Hushâllsmedlemmar. Members of household Husligt arbete Domestic service Husmödrar Housewives, not economically active II also- och sjukvård samt personlig hygien Medical and other health services Icke gifta Individualyrke Industri och hantverk Jordbruk med binäringar Jordbruk och boskapsskötsel Not married Occupation Manufacturing, construction, etc. Agriculture, forestry, fishing Agriculture and stockraising Jordbruksbefolkning. Agricultural population Jordbruksfastighet... Jord- och stenindustri Kemisk-teknisk industri Kolbrytning Kommunal Kvinnor Kön Agricultural real estate Non-metallic mining and quarrying and manufacture of nonmetallic products mineral Manufacture of chemicals and chemical products Coal mining Municipal employment Females Sex

14 XII Landsbygd Rural area Landsbygdsbefolkning Rural population Landtransport Land transport Litterär och konstnärlig verksamhet samt rekreations- och nöjesföretag Literary and artistic activities and recreation services Livsmedelsindustri... Food manufacturing industries Lufttransport Air transport Läder-, hår- och gummivaruindustri Manufacture of leather, furs and rubber products Län County Malmbrytning Medianålder Medborgare Medhjälpande familjemedlemmar Metallindustri Minskning Män Näringsgren Ore-mining Median age Citizen Family workers Basic metal industries and manufacture of metal products Decrease Males Industry Offentliga tjänster m.m. Civil service, administration, etc. Ogifta Single Organisationer för intressegemenskap... Ospecificerad verksamhet Trade associations, labour organizations, etc. Activities not specified Samfärdsel Transport and communications Samtliga Total Självständiga yrkeslösa Retired and other independent persons Sjötransport m. m.... Water transport, etc. Skogsbruk Forestry Socialvård Social assistance Stadsbefolkning Urban population Statlig State employment Statslösa Stateless persons Summa Total Teknisk personal... Textil- och sömnadsindustri Tjänstemän Träindustri m. m Tätbebyggelse Salaried employeestechnicians Manufacture of textiles, wearing apparel and made-up textile goods Salaried employees Manufacture of wood and cork Densely populated areas Undervisning och vetenskaplig verksamhet Educational and scientific services Uppgift saknas No data Varuhandel Wholesale and retail trade Verkmästare och förmän Foremen Yrke Yrkesställning Åkerareal Ålder Occupation Occupational status Area of arable land Age Pappersindustri Partihandel Post och telegraf m. m. Religionsvård Manufacture of paper and paper products Wholesale trade Communications Religious organizations Ägare Änklingar Änkor ökning övriga Owners Widowers Widows Increase Others Symboler använda i tabellerna Explanation of symbols Repetition» Repetition Intet finnes att redovisa Magnitude nil Mindre än 0 ' 5 av enheten 0 Magnitude less than half of unit.uinare an Q()5 av enneten 0,0 employed Uppgift ej tillgänglig eller alltför osäker för att angivas.. Data not available Logiskt omöjlig uppgift. Category not applicable Preliminär uppgift Provisional or estimated figure

15 XIII The present part of the Report on the 1950 Census of Population deals with the distribution of the population by occupation and household, and also gives an account of persons born abroad and of aliens. A little more than persons in the population were economically active. During the five-year period, the increase in the economically inactive population was greater (6,8%) than in the economically active population (3,9%), this being on account of the marked growth in both the number of children and of old people. 30 % of the women over 15 years of age were economically active. The relationship between the number of the population which was economically active or inactive varies considerably in the different age groups and is substantially different for men and women. 90 % of the men between years of age were economically active, with a maximum between the ages of when 98,3 % were economically active. There is thus little reserve of man-power among the male population. The highest (57,3 %) frequency of economic activity among women is between years of age, but it falls to 26,2 % between years of age and then, up to 60 years of age, is at a somewhat higher level which, however, is less than 30 %. The changes in the economically active population at different ages that have taken place during the five-year period must be seen against a background of the composition of the whole population. The increase among both men and women has been greatest between the ages of 40 and 60, there Summary having been an upward trend in the mean age. The population as a whole, and the economically active population alone, were distributed according to industry in the following way: Agriculture and its subsidiaries, mining and domestic work have decreased considerably since 1945 while the other branches have expanded to a more or less pronounced extent. In agriculture and its subsidiaries, the decline has affected both agriculture and stock-raising, and forestry and fishing. The decline in mining has been concentrated in coal mining, a numerically less important group. An increase is apparent for all major groups in manufacturing and construction, except for non-metallic mining and quarrying. The increase has been proportionately most significant for electricity, gas and water services, etc., the metal industry, the chemical industry, construction and the manufacture and making-up of textiles. An increase has occurred in transport and communications in all major groups and similarly in the Civil service, etc. with the exception of defence. Where occupational status is concern-

16 XIV ed, 19,3 '/< of the economically active population were employers, 27,2 % were salaried employees and 53,5 % were wage-earners. 04,3 % of the employers worked without paid help, while 19,1 % had only one employee and 9,6 %, two or three employees. A family worker in an employer's family has here been counted as an employee, but this has not been the case for the wife of an employer. The great majority (78,4 % ) of employees were in private employment, while 11,(5 % were in State employment and 8,1 % were in municipal employment. As to the situation of their place of work, the economically active population has been distributed according to whether they worked in their home commune, another rural commune, another town, in an unspecified place or in a non-localised place. The latter group has mainly comprised people with activities of a migratory character, e.g. commercial travellers, and those employed on ships, trains and buses. Place of work and place of residence coincided for 85,8 % of the economically active population. The place of work of 7,8 % of the latter was situated in another commune, usually a town, while 4,3 % worked in a non-localised place. Information on the situation of the place of work of 2,1 % of the economically active population could not be procured. Commuters from the countryside accounted for 71,0 % of the total. Commuting is particularly characteristic of the communes situated in the vicinity of the large towns. Just over a half, or 54,5 %, of the economically active population of Stockholm's inner suburban area, and 27,8 % of its outer, and 38,9 % of Gothenburg's suburban area worked outside their home communes. Households have been demarcated by means of the national registration data to the extent in which this has been possible. A household consists of people together occupying a housing unit and thus comprises members of the family, domestic servants, boarders and lodgers. Special difficulties were encountered in the case of single persons living alone, and the figures given for such households are probably too high. At the end of 1950, there were private households in Sweden and the number of members of households belonging to private households comprised 98,3 % of the population of the country. 05,1 % of the households were of the type which consists of married couples, by which is meant here husbands and wives living together, witli or without children. At the end of 1950, private households consisted on an average of 2,9 persons. At the end of 1950, there were persons born abroad, (43,2%) being men and (56,8%) being women. As is usually the case, the above only refers to the legally registered population as also do the data on aliens (35,9 %) of the men and (52,2 % ) of the women were Swedisli subjects. Almost a quarter of these persons were born in Finland and a little more than a quarter in the other Scandinavian countries. There were aliens, being men and women, i.e. 99 women per 100 men; (12,4%) of these aliens were born in Sweden. More than one-fifth were Finnish subjects, and one-fourth were citizens of the other Scandinavian countries. 59,8 % of the aliens were between the ages of Partly because of this favourable age distribution, no less than 69,3 % of the men, and 48,4 % of the women, were economically active.

17 1 Av redogörelsen för 1950 års folkräkning ha förut offentliggjorts fem delar, av vilka den första, tredje, fjärde och femte hänföra sig till den totala räkningen och den andra till urvalsundersökningarna. Folkräkningsredogörelsens första del innehåller huvudsakligen uppgifter om areal och folkmängd inom olika förvaltningsområden samt uppgifter om folkmängden i tätorterna. I del II publiceras resultaten av urvalsundersökningar avseende fördelningen efter kön, ålder och civilstånd samt efter yrke och dessutom vissa familjestatistiska undersökningar. Den tredje delen innehåller uppgifter om befolkningens fördelning efter kön och ålder i kommuner, församlingar och tätorter, i städernas huvudorter med tillhörande förorter samt i olika församlingstyper enligt en vid folkräkningen upprättad gruppering, som är avsedd att ersätta den förutvarande kommungrupperingen. Del IV lämnar uppgifter om befolkningens fördelning efter näringsgren i kommuner, församlingar och tätorter samt i städernas huvudorter med tillhörande förorter, och därjämte redovisas för varje kommun den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter yrkesställning och näringsgren i kombination, antalet hushåll och antalet förvärvsarbetande kvinnor efter näringsgren, yrkesställning och ålder. Folkräkningsredogörelsens femte del innehåller uppgifter om befolkningens fördelning efter ålder, kön och civilstånd samt en prognos rörande den framtida befolkningsutvecklingen. Härutöver ha vid I. INLEDNING folkräkningsavdelningen utarbetats ytterligare två volymer, nämligen dödlighets- och livslängdstabeller för årtiondet samt översikt av befolkningsrörelsen under samma tidsperiod, vilka dock ej ingå i serien av folkräkningsberättelser. Föreliggande sjätte del av folkräkningsredogörelsen tillhör den totala räkningen, som därmed är avslutad, och redogör för befolkningens fördelning efter yrke och hushåll samt för utrikes födda personer och utlänningar. Tabellerna redovisa folkmängden den 31 december 1950 men hänföra sig till rikets indelning den 1 januari Det liar nämligen synts angeläget att anknyta redovisningen till den efter kommunindelningsreformen gällande indelningen, och av denna anledning avse liksom i förut utgivna delar av folkräkningsredogörelsen de i denna berättelse publicerade tabellerna indelningen vid en tidpunkt, som ligger ett år efter folkräkningstillfället. De i föreliggande berättelse offentliggjorda uppgifterna förete vissa skiljaktigheter från de i folkräkningsredogörelsens första och andra delar publicerade. Anledningen härtill är att å ena sidan de i del I offentliggjorda uppgifterna om folkmängden och dennas fördelning, såsom uttryckligen angavs, voro preliminära. Statistiken i del II å andra sidan utgjordes av approximativa beräkningar, grundade på urvalsundersökningar, vilket förklarar avvikelserna från den nu föreliggande bearbetningen av folkräkningens totalmassa. I sistnämnda berättelse ha de för-

18 2 skjutningar i fråga om fördelningen efter huvud- och undergrupper av näringsgren och efter yrkesställning, vilka ägt rum mellan åren 1945 och 1950 inom riket som helhet, blivit kommenterade. I allt väsentligt bekräftas de därvid framlagda, på urvalsundersökningar grundade iakttagelserna av de i denna berättelse offentliggjorda resultaten från den totala räkningen. Med hänsyn härtill har kommentaren i denna volym kunnat göras tämligen kortfattad. II. YRKE Statistiken över befolkningens yrkesfördelning är liksom vid de närmast föregående folkräkningarna grundad på mantalsuppgifterna. I anledning av folkräkningen voro de vid mantalsskrivningen för år 1951 inhämtade yrkesuppgifterna fylligare än eljest. Mantalsuppgifterna underkastades dessutom granskning av lokala granskningsnämnder samt rättades och kompletterades i förekommande fall, innan de insändes till statistiska centralbyrån för bearbetning. Vid denna överfördes uppgifterna om yrke m. m. till mantalslängden i form av kodbeteckningar, som sedan legat till grund för hålkortsbearbetningen. Yrkesangivningen hänför sig till den verksamhet, som utövades vid tidpunkten för mantalsuppgifternas avlämnande. Till följd härav kan full samstämmighet ej påräknas vid jämförelse med sådan yrkesredovisning, där det under året mest inkomstbringande eller eljest mest omfattande yrket legat till grund för klassificeringen. Principerna för yrkesklassificeringen äro i allt väsentligt desamma som vid 1940 års och 1945 års folkräkningar. För att uppnå ökad jämförbarhet med andra länders statistik ha dock vissa ändringar i klassificeringen vidtagits med hänsyn till inom Internationella arbetsbyrån och Förenta nationernas befolkningskommission och statistiska kommission utarbetade förslag. Redogörelse härför lämnas i det följande. Vid den statistiska bearbetningen ha följande viktigare grupperingar i yrkeshänseende utförts: 1) förvärvsarbetande och ej förvärvsarbetande befolkning samt familjeställning, 2) näringsgren, 3) yrkesställning (förut benämnd socialklass), 4) enskilda företagare med och utan anställda, 5) anställningens art (allmän eller enskild tjänst) i fråga om anställda, 6) individualyrke och 7) arbetsplatsens belägenhet. A. Förvärvsarbetande och ej förvärvsarbetande befolkning samt familjeställning Uppgifter om folkmängdens fördelning på förvärvsarbetande och ej förvärvsarbetande samt fördelningen efter familjeställning meddelas i tab. 1, 2 och 4. Den förvärvsarbetande befolkningen och dennas familjemedlemmar redovisas i tab. 1 och de självständiga yrkeslösa och deras familjemedlemmar i tab. 2, medan tab. 4 innehåller uppgifter för varje län. Den grundläggande indelningen vid en yrkesräkning särskiljer förvärvsarbetande och ej förvärvsarbetande be-

19 3 folkning. Såsom förvärvsarbetande har räknats den, som vid tidpunkten för mantalsuppgiftens avgivande utförde inkomstgivande arbete i sådan omfattning, att den upptog större delen aven normalarbetsdag. Den som av tillfällig anledning, såsom kortvarig sjukdom, semester, kortvarig arbetslöshet o. d., icke utförde något sådant arbete vid denna tidpunkt men eljest regelmässigt utövade ett yrke har räknats såsom verksam i detta. Inom mer än ett yrke förvärvsarbetande person har upptagits under huvudyrket. Förekomsten av sådan verksamhet, som utövas i form av bisysselsättning, har överhuvudtaget ej alls behandlats i detta sammanhang, bortsett frän en undersökning rörande innehav av jordbruksfastighet bland personer, som ej ha sysselsättning inom jordbruksnäringen såsom huvudyrke. Till den förvärvsarbetande befolkningen ha hänförts även personer, som i egenskap av familjemedlemmar ha till huvudsaklig sysselsättning att biträda familjeföreståndaren i dennes yrke och som yrkesstatistiskt sett bruka benämnas medhjälpande familjemedlemmar. Beträffande dessa ha vissa ändringar i frågeställningen vid uppgifternas inhämtande och anvisningarna till mantalsblanketterna medfört, att uppgifterna ej äro jämförbara med 1945 års folkräknings. Risken för ett oenhetligt bedömande vid avgränsningen av denna kategori är särskilt stor i fråga om den till jordbruksnäringen hörande kvinnliga befolkningen, som i regel torde dela sitt arbete mellan hemsysslor och jordbruksarbete, överväger det senare, ha de räknats såsom medhjälpande familjemedlemmar och ingå bland den förvärvsarbetande befolkningen; i motsatt fall ha de hänförts till gruppen med hemgöromål sysselsatta inom den icke förvärvsarbetande delen av jordbruksbefolkningen. Dessa avgränsningsprinciper ha tillämpats även i fråga om gifta kvinnor inom jordbruksnäringen, vilka räknats såsom medhjälpande familjemedlemmar, om hemgöromålen synbarligen åvilat annan hushållsmedlem. Härutinnan har ett avsteg gjorts från den avgränsning, som tillämpades vid 1945 års folkräkning, då primärmaterialet ej medgav någon uppdelning efter jordbruksarbetets större eller mindre omfattning. Även beträffande den numerärt sett mindre betydande gruppen gifta kvinnor, som biträda sina män i deras yrkesverksamhet inom andra näringar än jordbruk, äro uppgifterna ej direkt jämförbara med 1945 års folkräknings. Befolkningens fördelning på förvärvsarbetande och ej förvärvsarbetande vid 1950 års slut jämfört med fördelningen fem år tidigare redovisas i nedanstående sammanställning

20 4 Under femårsperioden har den icke förvärvsarbetande befolkningens ökning varit starkare (6,8 %) än den förvärvsarbetandes (3,9 %). Härtill har bidragit framför allt tillväxten av de båda yngsta och äldsta grupperna, barnen och de självständiga yrkeslösa, vilken senare grupp omfattar huvudsakligen förutvarande yrkesutövare och änkor utan yrke. Inskränkes jämförelsen till enbart den manliga befolkningen, är kontrasten starkare. För de förvärvsarbetande uppgår nämligen ökningen till endast 2,0 % mot 13,1 7c för de icke förvärvsarbetande. Vad kvinnorna beträffar, råder ett motsatt förhållande, i det att den förvärvsarbetande delen av befolkningen ökats på den icke förvärvsarbetande delens bekostnad. Till en mindre del är denna ökning skenbar och beror på den förut nämnda ändrade klassificeringen av i jordbruket deltagande hustrur till jordbrukare men torde i övrigt kunna återföras till en reell ökning av förvärvsintensiteten. För gruppen egentliga yrkesutövare bland kvinnorna, som ej beröres av den ändrade klassificeringen, uppgår ökningen till 8,1 %. Denna ökning har kommit till stånd genom utnyttjande av de arbetskraftsreserver, som funnits inom den ej förvärvsarbetande befolkningen. Antalet husmödrar, d. v. s. ej förvärvsarbetande hustrur, har ökats med endast 3,2 9fc, medan antalet gifta samboende kvinnor samtidigt ökats med 8,3 %. För gruppen övriga familjemedlemmar föreligger en mycket kraftig nedgång i antalet sedan år Fördelningen efter familjeställning är ganska olikartad inom jordbruksbefolkningen och befolkningen inom andra näringsgrenar, såsom belyses av nedanstående tablå. En väsentlig olikhet är att en jämförelsevis stor del av den förvärvsarbetande befolkningen inom jordbruksnäringen utgöres av medhjälpande familjemedlemmar. Bland kvinnorna är deltagande i förvärvsarbete utanför hemmet väsentligt mindre inom jordbruksbefolkningen än inom den övriga befolkningen. Befolkningens fördelning efter familjeställning företer rätt betydande olikheter, om man gör en jämförelse mellan de olika länen, såsom skett i tab. A. Dessa olikheter, som till en del bero på skiftande sammansättning av befolkningen i demografiskt hänseende, äro störst i fråga om kvinnorna. Den högre förvärvsintensiteten bland storstädernas kvinnliga befolkning framgår av det höga relativtalet förvärvsarbetande bland denna befolkning i framför allt Stockholms stad, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län.

21 5 Tab. A. Folkmängdens relativa fördelning efter familjeställning länsvis Relative distribution of population by position in the family and by county B. Näringsgren och yrkesställning Fördelningsschemat för näringsgrensgrupperingen. Fördelningen efter näringsgren har till syfte att på grundval av yrkestillhörigheten hos de enskilda personerna sammanföra dessa till större eller mindre enheter, som äro ägnade att ge en bild av hur landets näringsliv är beskaffat. Schemat för näringsgrensfördelningen upptar åtta huvudgrupper och under dessa ett varierande antal undergrupper, som i sin tur äro indelade i detaljgrupper. Jämfört med närmast föregående folkräkning har huvudgruppen gruvbrytning tillkommit. Tidigare var denna näringsgren sammanförd med industrin. Huvudgrupperna äro uppdelade i inalles 36 undergrupper och 315 detaljgrupper. I jämförelse med 1945 års folkräkning har undergruppernas antal ökats med 5 och detaljgruppernas med 83. Nytillkomna undergrupper äro malmbrytning och kolbrytning inom den nya huvudgruppen gruvbrytning, grafisk industri samt dryckesvaru- och tobaksindustri inom industri och hantverk samt gruppen «andra samfärdseln tillhörande tjänster» inom samfärdseln. I det följande skall lämnas en kortfattad redogörelse för de viktigaste för-

22 6 ändringarna i näringsgrensschemat vid 1950 års folkräkning, eftersom dessa äro av betydelse vid retrospektiva jämförelser. Jordbruk med binäringar. Uppdelning av jordbruksbefolkningen efter åkerarealens storlek har utförts i nio grupper mot tidigare åtta; gruppen hektar har nämligen delats i två grupper. Liksom förut har fördelningen efter åkerarealens storlek omfattat icke endast företagarna utan även den anställda personalen, vilket möjliggjorts genom att varje anställd person hade att på mantalsblanketten meddela uppgift om arbetsgivarens namn och yrke. Vid jämförelse med annat material observeras, att antalet såsom ägare och brukare redovisade personer i de olika detaljgrupperna icke anger antalet brukningsdelar inom dessa, bl. a. av den anledningen att flera personer kunna äga eller bruka samma brukningsdel. Bristfälliga uppgifter om åkerareal samt arbetsgivarens namn och yrke ha ibland vållat svårigheter vid klassificeringen, och mycket arbete har i sådant fall nedlagts på att komplettera dessa uppgifter med ledning av kalendrar och annat tillgängligt material. Där ofullständigheten icke kunnat avlägsnas och fallet icke heller kunnat bedömas ur sannolikhetssynpunkt, har vederbörande hänförts till den restgrupp, som benämnes jordbruksverksamhet, ej ovan redovisad. Ojämnheterna i materialet ha medfört, att dessa fall äro mera lokaliserade till vissa län än till andra. Uppgifterna om åkerarealen ha varit ofullständigare vid 1950 års folkräkning än vid närmast föregående folkräkningar, då komplettering i viss utsträckning torde ha skett genom prästerskapets försorg i samband med överföringen av yrkesuppgifterna till utdraget ur församlingsboken. Detta har medfört, att nämnda detaljgrupp företer en ganska stark ansvällning i jämförelse med redovisningen vid föregående folkräkning. Industri och hantverk. Sedan malmbrytningen vid 1950 års folkräkning överförts till den nya huvudgruppen gruvbrytning, omfattar den förutvarande undergruppen malmbrytning och metallindustri numera endast metallindustri. Redovisningen har gjorts mera detaljerad än tidigare. Sålunda har den förutvarande detaljgruppen bleckvarufabriker samt bleck- och plåtslagerier delats i två grupper, varvid till bleck- och plåtslagerierna hänförts även kopparslagerier, som förut redovisats under annan metallmanufaktur. Den stora och heterogena gruppen mekaniska verkstäder och gjuterier har delats i tre grupper, nämligen tillverkning och reparation av maskiner och motorer, andra än elektriska, tillverkning och reparation av transportmedel, andra än fartyg, samt slutligen andra mekaniska verkstäder och gjuterier. Från jord- och stenindustrin har gruppen kolgruvor överförts till huvudgruppen gruvbrytning. Inom träindustrin har den förutvarande gruppen snickerier och möbelfabriker uppdelats i tre grupper, nämligen möbelfabriker, trähusfabriker och andra snickerier. Wallboardtillverkningen har brutits ut som särskild detaljgrupp, vilken överförts till pappersindustrin. Tunnbinderierna ha redovisats under restgruppen annan träindustri. Pappersindustri och grafisk industri utgöra numera skilda undergrupper. Inom pappersindustrin har den förutvarande detaljgruppen pappersmassefabriker uppdelats på två, träsliperier och cellulosafabriker. Vad den grafiska

23 industrin angår, ha tidningstryckerier utbrutits till en särskild detaljgrupp. Den förutvarande detaljgruppen fotografering och filmframställning omfattar numera endast fotografering; filmframställning har överförts till detaljgruppen filminspelning etc. inom huvudgruppen offentliga tjänster m. m. med undantag för framställning av röntgenfilm, som redovisats under den kemisk-tekniska industrin. Inom livsmedelsindustrin ha fiskberedningsanstalter, d. v. s. salterier och rökerier, utbrutits från konservfabrikerna. Sylt- och safttillverkning, som tidigare redovisats under choklad- och konfektindustrin, har överförts till konservindustrin. Jästfabrikerna ha överflyttats till Testgruppen annan livsmedelsindustri från detaljgruppen brännerier, sprit- och vinfabriker. Sistnämnda grupp bildar jämte bryggerier och maltfabriker, läskedrycks- och vattenfabriker samt tobaksindustri den nya från livsmedelsindustrin utbrutna undergruppen dryckesvaru- och tobaksindustri. I fråga om textil- och sömnadsindustrin har den förutvarande detaljgruppen konstfiberfabriker och sidenväverier uppdelats på två grupper och beklädnadsindustrin särredovisats. Vadd-, schoddy- och drevfabriker ha förts till restgruppen annan textilindustri. Den förutvarande detaljgruppen oljeoch fettindustri inom den kemisk-tekniska industrin har uppdelats på tre grupper, nämligen framställning av vegetabiliska och animaliska oljor, petroleumraffinaderier och skifferoljeverk 7 samt smörjmedelsfabriker. En ny detaljgrupp, plastfabriker, har tillkommit genom utbrytning från restgruppen annan kemisk-teknisk industri. Inom undergruppen el-, gas- och vattenverk m. m. har gas- och vattenledningsverk uppdelats på två grupper. Till gasverk räknas numera även koksverk, som förut redovisats under restgruppen inom jord- och stenindustrin. Liksom vid de närmast föregående folkräkningarna har industribefolkningen klassificerats med anlitande av ett för ändamålet upplagt företagsregister. Detta upptar industriföretagen i alfabetisk ordning enligt den gamla kommunindelningen och innehåller uppgifter om bl. a. till vilken eller vilka näringsgrenar ett företag är att hänföra med hänsyn till sin beskaffenhet eller tillverkning. Samfärdsel. Denna huvudgrupp har vid 1950 års folkräkning indelats i fem undergrupper mot tidigare fyra. Den nya undergruppen»andra samfärdseln tillhörande tjänster» består av fyra detaljgrupper. Av dessa ha reseoch turistbyråerna överflyttats från handelns undergrupp förmedlings-, uppdrags- och reklamverksamhet, skeppsmäkleri från undergruppen sjöfart m. m. och stuverirörelse, lastning och lossning från undergruppen landtransport. Inom sistnämnda undergrupp har annan landtransport än järnvägs-, spårvägs- och busstrafik uppdelats i person- och godstrafik. Personalen vid Radiotjänst har tidigare redovisats i detaljgruppen radio inom post och telegraf m. m. men vid 1950 års folkräkning upptagits under litterär och konstnärlig verksamhet etc. inom offentliga tjänster m. m. Handel. Inom varuhandeln ha partihandel och detaljhandel med hänsyn till sin olikartade struktur särredovisats med skilda branschschema och betydligt större differentiering än tidigare. Detaljgruppen banker har uppdelats i två, riksbank och affärsbanker samt sparbanker och sparkassor. Det-

24 8 samma är förhållandet med hotell och restauranger, som särredovisats vid 1950 års folkräkning. Detaljgruppen fastighets- och hyresförmedling har överflyttats från undergruppen förmedlings-, uppdrags- och reklamverksamhet till fastighetsförvaltning m. m. Offentliga tjänster m. m. Denna huvudgrupp motsvaras vid föregående folkräkningar av gruppen allmän förvaltningstjänst och fria yrken; den nya benämningen torde bättre täcka gruppens område. Inom undergruppen socialvård har detaljgruppen barnavård vidgats till att omfatta även ungdomsvård, och vidare ha ålderdomshemmen utbrutits till en särskild grupp. En ny detaljgrupp har bildats inom undervisning och vetenskaplig verksamhet för sådan vetenskaplig verksamhet, som ej är knuten till universitet och högskolor. Gymnastik och idrott, som förut sammanförts med badinrättningar inom undergruppen hälsooch sjukvård samt personlig hygien, har nu upptagits såsom en särskild detaljgrupp, som förts till undergruppen litterär och konstnärlig verksamhet samt rekreations- och nöjesföretag. Med filminspelning och biografer har sammanförts filmuthyrning, som överflyttats från handelns undergrupp förmedlings-, uppdrags- och reklamverksamhet. Fördelningsschemat för näringsgrensgrupperingen finnes tryckt såsom bilaga till folkräkningsredogörelsens andra del. Befolkningens fördelning efter näringsgren och yrkesställning. Uppgifter om fördelningen efter näringsgren och yrkesställning meddelas i tab Tab. 1 innehåller uppgifter om näringsgrensfördelningen i detalj och fördelningen efter yrkesställning beträffande den förvärvsarbetande befolkningen och dess familjemedlemmar. I tab. 2 lämnas beträffande de självständiga yrkeslösa och deras familjemedlemmar motsvarande uppgifter, som dock i fråga om näringsgrensfördelningen äro begränsade till huvudgrupper. Tab. 3 redogör för näringsgrensfördelningen inom de olika länens tättbebyggda och glesbebyggda områden. Även tab. 4 är en länstabell, som lämnar uppgifter om fördelningen efter familjeställning för varje huvudgrupp av näringsgren. I tab. 5 meddelas uppgifter om personer, som äga jordbruksfastighet men utöva huvudyrke inom annan näringsgren än egentligt jordbruk eller sakna yrke, varvid fördelning skett efter fastighetens åkerareal och personernas näringsgren och yrkesställning. Tab. 6 är en specialtabell, som lämnar uppgifter länsvis om den förvärvsarbetande befolkningen inom jordbruk och boskapsskötsel, inräknat husligt arbete inom jordbruket, med fördelning efter yrkesställning och åkerareal. Slutligen meddelas i tab. 20 uppgifter om den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter kön, yrkesställning och näringsgren (huvud- och undergrupper) enligt Förenta nationernas internationella klassificeringsschema (ISIC). Sedan gammalt har man, när det gäller fördelningen av befolkningen inom riket på näringsgrenar, vid sidan av de genom folkräkningen direkt erhållna siffrorna plägat angiva även de, som erhållas efter utproportionering av de nuvarande sjunde och åttonde grupperna husligt arbete och ospecificerad verksamhet på de övriga. Även om uppgifterna från äldre och nyare yrkesräkningar ej äro fullt jämförbara på grund av olikheter i materialet och ändrade klassificeringsprinciper, ha de

25 Tab. B. Folkmängdens fördelning efter näringsgren 1 (huvudgrupper) vid slutet av åren Distribution of population by industry (divisions) Efter utproportionering av de nuvarande sjunde och åttonde huvudgrupperna på övriga grupper. sitt värde för en jämförelse mellan grupperna i stora drag. Man vinner på detta sätt kunskap om det ungefärliga antalet personer, som mer eller mindre direkt hämta sin utkomst från var och en av de egentliga yrkesgrupperna, och erhåller därigenom ett mått på huvudnäringarnas relativa betydelse för landet. Vid denna utproportionering ha liksom tidigare samfärdsel och handel sammanslagits till en grupp. Resultatet har framlagts i tab. B. Befolkningens yrkesfördelning har undergått genomgripande förändringar under den tid yrkesräkningarna omspänna. Sedan år 1880 befinner sig jordbruksbefolkningens numerär absolut taget i stadigt sjunkande. De övriga näringsgrupperna ha däremot större folkmängd än förut. Industrin visar stark expansion och är sedan år 1940 vår viktigaste näring. Den omfattar numera 42,7 % av befolkningen mot endast 14,6 % år 1870, medan jordbruket och dess binäringar lämna försörjning åt endast 24,6 % mot 72,4 % för åttio år sedan. Samfärdsel och handel ha undergått en betydande expansion, och av dessa näringar tillsammantagna lever 22,6 % av befolkningen. I tab. C har de olika näringsgruppernas betydelse i olika län och landsdelar belysts, varvid uppgifterna avse den förvärvsarbetande befolkningen. Det största intresset anknyter sig till jordbruksgruppens styrka gentemot de övriga grupperna. Högsta befolkningsandelen för gruppen jordbruk med binäringar, 41,4 %, uppvisar Västerbottens län, närmast följt av Jämtlands län med 40,6 %. Detta förhållande sammanhänger delvis med den omständigheten, att dessa län ha relativt liten stadsbefolkning, och även därmed att skogsbruket, vilket ju räknas som binäring till jordbruket, utgör en synnerligen viktig näring för våra nordliga län överhuvudtaget. De län inom södra och mellersta Sverige, som uppvisa de högsta procenttalen för jordbruksgrup-

26 10 Tab. C. Relativ fördelning av den förvärvsarbetande befolkningen efter näringsgren (huvud- och under- Relative distribution of economically active population by industry (divisions and major groups) and by pen, äro Gotlands (39,1 %), Skaraborgs (34,4 %) och Kronobergs län (33,9 %). Endast i de tre nordligaste länen samt Gotlands län utgör jordbruk med binäringar numera den största av yrkesgrupperna. Minst betydelsefull är denna näringsgren förutom i Stockholms stad i Göteborgs och Bohus samt i Stockholms län. Till och med vårt viktigaste åkerbruksidkande län, Malmöhus, är numera sä starkt industrialiserat, att endast 15,0 % av dess befolkning hämtar sin utkomst av jordbruket och dess binäringar. Starkast industrialiserade äro Västmanlands, Älvsborgs och Örebro län, där procenttalen utgöra resp. 52,1, 50,0 och 49,9 %. Vidare framträda Södermanlands, Jönköpings och Östergötlands län med betydande industribefolkning. Det lägsta procenttalet, 23,8%, innehar Jämtlands län, närmast följt av

27 11 grupper) länsvis county Gotlands län och de båda nordligaste länen. Samfärdseln omfattar en särskilt betydande andel av befolkningen i Göteborgs och Bohus län, Stockholms stad och Norrbottens län. Handeln är mest lokaliserad till städerna och starkast företrädd i Stockholms stad med 30,3 %, Göteborgs och Bohus län (21,6%), Malmöhus län (19,0 %) och Stockholms län (17,8 %). I offentliga tjänster m. m. sysselsattes en relativt betydande del av befolkningen i Stockholms stad, Uppsala län och Stockholms län; procenttalen utgöra resp. 19,3, 15,2 och 14,7 %. Från en annan synpunkt har den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter yrke i de olika länen behandlats i tab. D, av vilken framgår, hur stor andel av befolkningen inom varje yrkesgrupp, som kommer på vart och ett av länen. Denna tabell utvisar,

28 12 Tab. D. De särskilda länens relativa andelar av hela rikets förvärvsarbetande befolkning inom olika Relative distribution within different counties of economically active population in the whole country, by att den av jordbruket och dess binäringar levande befolkningen är bosatt i främsta rummet i Vänerlänen, Skåne och i Västerbottens län. Mer än fjärdedelen (28,9%) av den industriidkande befolkningen bor i huvudstaden, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, vilka landsdelar även inrymma ej mindre än 36,1 % av i samfärdsel, 44,6 % av i handel och 38,5 % av i offentliga tjänster m. m. sysselsatt befolkning. Betydande olikheter i näringsgrensfördelningen framträda, om en uppdelning göres av befolkningen i tättbebyggda och glesbebyggda områden. Dessa förhållanden belysas för vart och ett av länen i tab. 3. Jordbruk med binäringar. Jordbruk med binäringar omfattar de tre undergrupperna jordbruk och boskapsskötsel, skogsbruk samt fiske. Huvudgruppens förvärvsarbetande befolkning och

29 13 näringsgrenar (huvud- och undergrupper) industry (divisions and major groups) dennas familjemedlemmar utgjorde vid 1950 års slut personer, av vilka (86,4%) tillhörde jordbruk och boskapsskötsel, (11,2%) skogsbruk samt (2,4%) fiske, vartill kommo självständiga yrkeslösa och dessas familjemedlemmar med inalles personer. Antalet förvärvsarbetande inom jordbruk med binäringar uppgick till inalles personer, vilket utgör 20,4 % av den förvärvsarbetande befolkningen. Av befolkningen inom jordbruk och boskapsskötsel voro egentliga yrkesutövare och medhjälpande familjemedlemmar, d. v. s. den befolkning, som yrkesstatistiskt sett brukar benämnas den förvärvsarbetande, uppgick till personer. Här föreligger en minskning i jämförelse med det vid 1945 års folkräkning redovisade antalet med 13,4 % ; pä grund av ändrade klassificeringsprinciper beträffande den kvinnliga befolk-

30 14 ningen är nedgången i själva verket ännu större. Med hänsyn till att den övriga vuxna jordbruksbefolkningen, som utgöres av husmödrar och andra familjemedlemmar, och likaså de hos jordbruksbefolkningen i husligt arbete anställda (hembiträden m. fl.) tidvis i viss utsträckning deltaga i jordbruksarbetet äro de ovan anförda uppgifterna ett alltför lågt mått på antalet med aktivt jordbruksarbete sysselsatta personer. Om också ett inräknande av dessa grupper i den förvärvsarbetande befolkningen icke heller ger ett korrekt uttryck för den i egentlig mening jordbruksarbetande befolkningen, synes fog finnas för att såsom ett komplement redovisa även de nämnda gruppernas numerär. Detta har skett i följande tablå, som också innehåller jämförelsetal för år Däremot har i detta sammanhang bortsetts från det tillskott till det aktiva jordbruksarbetet, som kan härröra från personer tillhörande självständiga yrkeslösa och deras familjemedlemmar. Såsom framgår av tablån, har den del av jordbruksbefolkningen, som icke räknats såsom förvärvsarbetande i jordbruket, reducerats kraftigast. Detta gäller särskilt gruppen andra familjemedlemmar än husmödrar men även de i husligt arbete anställda. Till följd av ändrade klassificeringsgrunder vid 1950 års folkräkning har dock en viss omföring ägt rum inom jordbruksbefolkningens ram av ej förvärvsarbetande till förvärvsarbetande. En fördelning på detaljgrupper av den förvärvsarbetande resp. hela den vuxna befolkningen i ovan angiven bemärkelse ger följande resultat, som belysa utvecklingen mellan åren 1945 och Gruppen jordbruksverksamhet, ej ovan redovisad, omfattar sådana yrkesutövare som vandringsrättare, täckdikningsentreprenörer, kontrollassistenter, traktorförare med ambulerande verksamhet o. d. Såsom förut nämnts, ingå dock även däri en del personer, som till följd av brister i uppgiftsmaterialet ej kunnat tillföras den grupp, till vilken de rätteligen höra. Detaljgruppen uppvisar till skillnad från andra grupper en icke obetydlig ökning, vilken absolut sett främst berör arbetarpersonalen. Då emellertid gruppen i sin helhet räknade endast 3 % av den förvärvsarbetande befolkningen inom jordbruk och boskapsskötsel år 1945 och 5 % år 1950, torde den ökning, som beror på klassificeringssvårigheter, ej nämnvärt påverka jämförbarheten för övriga grup-

31 15 per, om också på grund av ovan nämnda förhållanden i synnerhet 1950 års siffror äro något för låga. De ändrade klassificeringsprinciperna i fråga om den kvinnliga befolkningen medföra, att nedgången i realiteten är något större beträffande den förvärvsarbetande befolkningen än vad de anförda siffrorna ange. Av de utanför det egentliga jordbruket stående grupperna trädgårdsskötsel och djurskötsel företer den förra inga nämnvärda förändringar i numerären sedan år 1945, medan den senare uppvisar en relativt betydande ökning, som huvudsakligen är att hänföra till annan djurskötsel än ren- och pälsdjursskötsel. En utvidgning av analysen till att omfatta även yrkesställning ger vid handen, att antalet förvärvsarbetande reducerats mindre bland företagarna än bland de anställda. Nedgången faller helt och hållet på det egentliga jordbruket, medan trädgårds- och djurskötselns företagare äro ej obetydligt flera än år Vad det egentliga jordbruket angår, kan en sammanställning av de tal, som enligt folkräkningen ange företagarnas fördelning efter åkerarealen, med de tal, som enligt jordbruksräkningen visa brukningsenheternas fördelning efter samma indelningsgrund, tjäna som vägledning för bedömandet av de erhållna resultatens innebörd. Med bortseende från att tidpunkterna icke helt sammanfalla, har i följande tablå jämförelsen fått gälla å ena sidan 1945 års folkräkning och 1944 års jordbruksräkning och å andra sidan 1950 års folkräkning och 1951 års jordbruksräkning. Vid jämförelse med den nedgång med 8,6 %, som kan iakttagas beträffande brukningsenheternas antal, framträder en något mera accentuerad minskning (9,2 %) beträffande företagargruppen. Rationaliseringen inom jordbruket avspeglar sig i den ganska betydande ökning av antalet företagare med större brukningsenheter, som ägt rum efter år Med reservation för att de båda räkningarna icke äro fullt jämförbara har i tablåns båda sista kolumner gjorts ett försök att belysa förekomsten av den form av sambruk, som består i att två eller flera personer gemensamt driva ett jordbruk. Procenttalen visa, att beträffande jordbruk av någorlunda betydenhet företagarna äro flera till antalet än brukningsenheterna. I den

32 16 lägsta storleksklassen däremot utgör företagarnas antal i förhållande till brukningsenheternas endast ungefär en tredjedel. Anledningen härtill är, att dessa brukningsenheter till större delen brukas av personer, som ha annan näring än jordbruk till huvudverksamhet. Med beaktande av störningarna till följd av skilda redovisningstidpunkter och andra omständigheter kan eljest ur de anförda siffrorna utläsas, att i sin allmänna tendens utvecklingen i fråga om företagarna och brukningsenheterna är likartad, om också till graden något olika. Av samtliga företagare med känd åkerareal voro 85,4 % ägare. Andelen var högre inom de minsta jordbruken men mindre inom de större och medelstora jordbruken. I proportionen mellan ägare och brukare inom gruppen jordbruksföretagare ha inga mera betydande förändringar inträtt sedan år Såsom ovanstående sammanställning utvisar, har ägarnas dominerande ställning inom de mindre och medelstora jordbruken ytterligare förstärkts under senare år. Det torde emellertid böra framhållas, att uppgifterna liksom redovisningen i övrigt i detta avsnitt ej innefatta ägare av jordbruksfastighet, vilkas yrkesverksamhet tillhör annan näringsgren än egentligt jordbruk. Utöver det i det föregående redovisade antalet ägare innehade vid 1950 års slut ett stort antal personer jordbruksfastighet, ehuru de ej till huvudyrket voro jordbrukare. Detta var förhållandet med personer, vilka finnas redovisade i tab. 5. En del av dessa, nämligen personer, ägde jordbruk utan att ägna sig åt något förvärvsarbete (familjemedlemmar och f. d. yrkesutövare), medan huvudparten,

33 personer, utövade huvudyrkesverksamhet inom annan näringsgren än egentligt jordbruk. Inemot hälften av dessa, personer, voro sysselsatta i industri och hantverk och personer arbetade i skogsbruket. Icke mindre än personer av denna 17 kategori voro arbetare, under det att voro företagare och tjänstemän. Per 1000 av den förvärvsarbetande befolkningen fördelad efter näringsgren och yrkesställning innehade nedanstående antal jordbruksfastighet utan att dock bedriva jordbruket som huvudyrke. De högsta talen uppvisade sålunda yrkesutövare inom skogsbruk, för vilka jordbruket ofta utgör bisysselsättning. En uppdelning av den här behandlade kategorin ägare av jordbruksfastighet efter åkerarealens storlek ger vid handen, att ifrågavarande jordbruk till övervägande del utgjordes av småbruk. Förhållandena belysas närmare av nedanstående sammanställning. Antalet jordbruksarbetare har undergått en mycket betydande reduktion under åren både absolut taget och i förhållande till antalet företagare eller brukningsenheter. I efterföljande tablå har en sammanställning skett av den lejda arbetskraften inom jordbruket enligt 1945 års och 1950 års folkräkningar. Nedgången i arbetarantalet synes ha varit störst för de mindre och medelstora jordbruken. En översikt över jordbrukets och boskapsskötselns betydelse inom olika län meddelas i tab. C. Av densamma framgår, att denna näringsgren sysselsatte över tre tiondelar av den förvärvsarbetande befolkningen i Gotlands, Skaraborgs, Västerbottens och Kronobergs län, där resp. 37,4, 33,5, 32,8 och 32,0 % av denna befolkning arbetade i jordbruk och boskapsskötsel. Sin minsta betydelse hade gruppen förutom i Stock-

34 18 holms stad i Göteborgs och Bohus samt Stockholms län. En regional redovisning av den förvärvsarbetande befolkningen inom jordbruk och boskapsskötsel med uppdelning efter jordbrukens storlek meddelas i tab. 6. Till den förvärvsarbetande befolkningen ha i detta sammanhang hänförts även de i husligt arbete inom jordbruket anställda (hembiträden o. d.). I tab. E lämnas uppgifter som visa, hur den förvärvsarbetande befolkningen relativt taget fördelar sig efter åkerarealen inom de olika länen. Talen i denna tabell återspegla de motsättningar, som göra sig gällande i fråga om storbruks- och småbruksbygdernas regionala fördelning. Beträffande skogsbruket och fisket meddelas i tab. 1 uppgifter om fördelningen på detaljgrupper. Den förvärvsarbetande befolkningen inom skogsbruket har nedgått med 16,7 % till personer. Antalet med skogsavverkning och skogsvård sysselsatta har reducerats starkt, medan flottningen företer någon ökning. Såsom tab. C visar, har en jämförelsevis betydande del av befolkningen i Norrland samt i Kopparbergs och Värmlands län sin utkomst av skogsbruket. Beträffande fisket föreligger en nedgång, som är relativt mest betydande för insjöfisket. Det sammanlagda antalet i fiske sysselsatta personer utgjorde , vilket är 14,7 % mindre än år Sin största betydelse har fisket i Göteborgs och Bohus samt i Blekinge län. Jordbrukets och dess binäringars betydelse ur sysselsättningssynpunkt i olika delar av landet belyses av tab F, som redovisar församlingarna i varje län efter procentandelen förvärvsarbetande inom denna näringsgren. Anledningen till att redovisningen knutits till församlingarna och icke till kommunerna är att de senare ofta ha en ganska heterogen sammansättning i näringsavseende. På landsbygden sammanfalla vanligen församlingarna med jordregistersocknarna och likaledes med kommunerna enligt den före år 1952 gällande kommunindelningen. Om en församling är delad på flera kommuner, har varje del räknats som en församling. Av tabellen kan utläsas, att i över hälften (53,5 %) av församlingarna minst 50 % av den förvärvsarbetande befolkningen voro sysselsatta i jord-

35 Tab. E. Relativ fördelning efter åkerareal av förvärvsarbetande 1 inom det egentliga jordbruket länsvis Relative distribution of economically active population within agriculture proper, by area of arable land and by county 19 1 Förvärvsarbetande i husligt arbete inräknade. bruket eller dess binäringar. I 87 församlingar, av vilka de flesta voro belägna i Skaraborgs och Älvsborgs län, tillhörde minst 80 % av de förvärvsarbetande denna näringsgren. De mest utpräglade jordbruksförsamlingarna voro Norra Säm i Älvsborgs län och Mularp i Skaraborgs län med 96,3 resp. 94,2 % av den förvärvsarbetande befolkningen yrkesverksamma i jordbruket och dess binäringar. Gruvbrytning. Inom huvudgruppen gruvbrytning sysselsattes personer år 1950, vilket innebär en nedgång med 6,2 % sedan år Nedgången var koncentrerad till den numerärt mindre betydande gruppen kolgruvor med en minskning med nära 50 %. Såsom tab. C utvisar, förekommer gruvbrytning i nämnvärd omfattning endast i vissa delar av landet. Sin största betydelse har denna näringsgren i Norrbottens och Kopparbergs län, där den dock sysselsätter endast 4,5 resp. 2,8 % av befolkningen. Industri och hantverk. Industri och hantverk är den utan jämförelse största näringsgrenen med sysselsatta år 1950, vilket motsvarar 40,4 % av samtliga förvärvsarbetande. Sedan

36 20 Tab. F. Antal församlingar efter andelen förvärvsarbetande inom jordbruk med binäringar länsvis 1 Number of parishes by percentage of economically active population within agriculture, forestry and fishing, by county 1 I de fall, där en församling tillhör två eller flera kommuner, har varje församlingsdel räknats som en församling. år 1945 har antalet förvärvsarbetande inom denna näringsgren ökats med 11,2 %. ökning föreligger för samtliga undergrupper med undantag av jordoch stenindustri, där en mindre nedgång registrerats. Relativt mest betydande har ökningen varit för el-, gasoch vattenverk m. m., metallindustri, kemisk-teknisk industri, byggnadsverksamhet samt textil- och sömnadsindustri. En översikt över utvecklingen av de viktigaste detaljgrupperna lämnas i följande sammanställning, som upptar grupper med minst sysselsatta. Ojämförligt mest betydande är gruppen husbyggnadsverksamhet, varefter följa beklädnadssömnad och tre detaljgrupper inom den mekaniska verkstadsindustrin, ökning av mera nämnvärd omfattning vid jämförelse med år 1945 visa elektrisk installation, «annan metallmanufaktur», elektriska kraftverk och elverk, elektroteknisk industri, ylleindustri, rörledningsinstallation samt järn- och stålmanufaktur. Minskning ger sig däremot till känna för bomulls-

37 21 industri samt skoindustri ocli skomakerier. Bland detaljgrupper, som sysselsätta mindre än personer, märkes en jämförelsevis betydande utvidgning för cementfabriker, lådämnes- och lådfabriker, fanér- och plywoodfabriker, margarinindustri, tändsticksfabriker och läkemedelsfabriker. A andra sidan har sysselsättningen minskats inom andra metallverk än järn- och stålverk, torvframställning, stenbrott och stenförädling, kalk- och kritbruk, tegelbruk, kvarnar, sockerindustri, tobaksindustri, hatt- och mösstillverkning samt konstgödselfabriker. Om man vid den fortsatta analysen gör en uppdelning efter yrkesstallning, visar det sig, att 75,7 % av de inom industri och hantverk sysselsatta voro arbetare, 15,2 % tjänstemän och 9,1 % företagare. Tjänstemännens antal har sedan år 1945 ökats med icke mindre än 27,7 %, arbetarnas med 8,9 % och företagarnas med 7,2 %. Fördelningen efter yrkesställning inom olika undergrupper meddelas i tab. G. I jämförelse med år 1945 har antalet företagare ökats mest inom metallindustrin samt jord- och stenindustrin. Denna ökning uppväges emellertid till en del av en nedgång i antalet företagare inom dryckesvaru- och tobaksindustri, textil- och sömnadsindustri samt läder-, hår- och gummivaruindustri ; nedgången inom de två sistnämnda undergrupperna omfattar huvudsakligen beklädnadssömnad samt skoindustri och skomakerier. Tjänstemannagruppen uppvisar särskilt betydande expansion inom el-, gas- och vattenverk, textil- och sömnadsindustri, byggnadsverksamhet, metallindustri och kemisk-teknisk industri. Även bland arbetarna företer gruppen el-, gas- och vattenverk den mest betydande ökningen. Närmast därefter komma textil- och sömnadsindustri, metallindustri samt byggnadsverksamhet. Arbetarantalet har däremot nedgått

38 22 Tab. G. Förvärvsarbetande befolkning efter näringsgren (huvud- och undergrupper) samt yrkesställning Economically active population by industry (divisions and major groups) and occupational status 1 I ile fall, där 1950 års uppgifter ej äro fullt jämförbara med 1945 års, har ökningen resp. minskningen satis inom parentes.

39 23 inom jord- och stenindustrin samt träindustrin. Den största undergruppen utgör metallindustrin med förvärvsarbetande. Sedan år 1945 har antalet sysselsatta ökats ined 16,7 %. över hälften av de förvärvsarbetande inom metallindustrin eller personer arbetade i mekaniska verkstäder och gjuterier. Av detta antal sysselsattes omkring en tredjedel med tillverkning och reparation av transportmedel, andra än fartyg och ungefär lika mänga med tillverkning och reparation av maskiner och motorer, andra än elektriska. Mest betydande är Ökningen för elektroteknisk industri med 30,4 % samt metallmanufaktur; för järn- och stålmanufaktur utgör ökningen 23,7 % och för annan metallmanufaktur 39,3 %. Gruppen järnoch stålverk företer stagnation, och för andra metallverk föreligger en nedgång med 15,0 %. Såsom framgår av tab. C, intar metallindustrin en framskjuten ställning i stora delar av landet. Mest betydande är denna industri i Västmanlands ocli Södermanlands län, där den sysselsätter 30,9 resp. 25,0 % av befolkningen. Inom jord- och stenindustrin voro personer sysselsatta år Antalet förvärvsarbetande har reducerats med 1,9 % sedan år Det är huvudsakligen detaljgrupperna torvframställning, kalk- och kritbruk, tegelbruk samt stenbrott och stenförädling, som gått tillbaka. Nedgången uppväges dock till en del av ökad sysselsättning inom bl. a. grupperna cementfabriker, cement- och lättbetongvarufabriker, porslins-, kakel- och lergodsindustri samt glasindustri. Av särskilt stor betydelse är jord- och stenindustrin i Kronobergs län, men även i Gotlands, Kalmar, Skaraborgs och Kristianstads län har en jämförelsevis betydande del av befolkningen sin försörjning av denna industri. Antalet sysselsatta inom träindustrin har åren ökats med 1,9 % till personer. Sågverk och hyvlerier bilda den största gruppen med inemot förvärvsarbetande, varefter följer»andra snickerier» med och möbelfabriker med förvärvsarbetande. De båda sistnämnda grupperna utgjorde vid föregående folkräkningar tillsammans med trähusfabriker en enda grupp, som reducerats med 4,9 ''/< sedan år För de flesta övriga detaljgrupper föreligger emellertid en ökning i antalet sysselsatta, vilken är relativt sett mest betydande för fanér- och plywood fabriker samt lådämnes- och lådfabriker. Denna näringsgren är ur sysselsättningssynpunkt av betydelse framför allt i Småland och därnäst i Gävleborgs län. Pappersindustrin räknade sysselsatta år 1950, varav inom cellulosafabriker samt inom pappersbruk ocli pappfabriker personer. Sedan år 1945 har sysselsättningen ökats med 7,5 %, huvudsakligen inom cellulosaindustrin. I Västernorrlands, Värmlands, Gävleborgs och Kronobergs län arbetar en stor del av befolkningen inom denna industri. Den grafiska industrin sysselsatte personer år 1950 eller 8,8 <7r flera än år De viktigaste grupperna äro bok- och accidenstryckerier med förvärvsarbetande, tidningstryckerier med och bokbinderier med (i 624. Samtliga grupper visa en ganska betydande tillväxt sedan år Den grafiska industrin är koncentrerad till städerna och har särskilt stor omfattning i Stockholm. Indin livsmedelsindustrin voro personer sysselsatta år 1950, vilket innebär en ökning under närmast

40 24 föregående femårsperiod med 5,6 %. Bagerier, slakterier och köttvarutillverkning samt mejerier utgöra de största grupperna, vilka samtliga gått framåt sedan år Relativt betydande är uppsvinget även inom margarinindiistrin och konservtillverkningen. Däremot redovisa kvarnar och sockerindustri färre sysselsatta än vid föregående folkräkning. Bland de landsdelar, där livsmedelsindustrin intar en framskjuten ställning, kunna nämnas Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Kristianstads län. Dryck es var u- och tobaksindustrin är en av de minsta undergrupperna med sysselsatta eller 2,3 % flera än år Läskedrycksoch vattenfabriker förete den största ökningen, medan tobaksindustrin har färre anställda än vid närmast föregående redovisningstillfälle. Textil- och sömnadsindustrin har undergått en stark expansion mellan åren 1945 och 1950 med en ökning av 12,4 %. Antalet sysselsatta uppgick år 1950 till personer. De största grupperna äro beklädnadssömnad med sysselsatta, ylleindustri med , bomullsindustri med och trikåindustri med Samtliga dessa detaljgrupper redovisa ökad sysselsättning med undantag av bomullsindustrin, som visar nedgång. I fråga om företagarna föreligger en anmärkningsvärt stor minskning inom beklädnadssömnad (skräddare och sömmerskor). Textil- och sömnadsindustrin har sedan gammalt en dominerande ställning i Älvsborgs län, där den sysselsätter 22,5 % av samtliga förvärvsarbetande. Den är även jämförelsevis betydande i Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Malmöhus och Hallands län. Inom läder-, hår- och gummi- «aruindustr in sysselsattes personer år 1950, vilket är en ökning med 5,7 % sedan år Skoindustri och skomakerier utgör den största gruppen med sysselsatta men har gått tillbaka under åren ; nedgången faller helt på företagarna, som minskats med bortåt personer eller 20,7 </t. Flertalet övriga grupper, bland vilka sadelmakerier, reseffektfabriker och tapetserarverkstäder, gummivarufabriker samt päls- och skinnvarutillverkning äro de viktigaste, uppvisa däremot en relativt betydande ökning. Läder-, hår- och gummivaruindustrin är till stor del lokaliserad till Örebro, Jönköpings och Malmöhus län. Den kemisk-tekniska industrin omfattar ett stort antal sinsemellan tämligen olikartade anläggningar, vilka ha den kemiska tillverkningsproceduren gemensam. Naturligtvis förekommer en sådan procedur även i viss utsträckning inom åtskilliga av de till andra grupper hörande industrierna (exempelvis cement- och glastillverkning, cellulosa- och pappersfabrikation, sockerindustri, bryggerier och brännerier), men för samtliga dessa har någon annan omständighet antingen i fråga om materialets art eller produkternas användning föranlett, att de inordnats under annan avdelning. Inalles arbetade personer inom kemiskteknisk industri år 1950, vilket innebär en ökning med 14,3 % sedan år Den viktigaste gruppen utgöra ;prängämnesfabrikerna med sysselsatta. Närmast i betydelse komma tvättmedels-, parfym- och ljusfabriker. Under femårsperioden har utvecklingen varit särskilt stark inom tändsticksfabriker, läkemedelsfabriker och plastfabriker. Den kemisk-tekniska industrin är av vikt framför allt i Örebro, Malmöhus och Stockholms län. Inom gruppen byggnadsverksam-

41 25 het, som år 1950 sysselsatte personer eller 12,7 % flera än år 1945, är husbyggnadsverksamheten den viktigaste näringsgrenen med förvärvsarbetande, varefter följa väg- och vattenbyggnad med 39 3G2, måleri med och rörledningsinstallation med personer. Näringsgrenen elektrisk installation uppvisar den relativt mest betydande utvecklingen, i det att antalet sysselsatta ökats med 43,0 %. Framför allt i Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län sysselsatte byggnadsverksamheten en jämförelsevis betydande del av befolkningen år Antalet förvärvsarbetande inom gruppen el-, gas- och vattenverk m. m. har under perioden ökats med 27,0 % till personer. Starkast har expansionen varit inom elektriska kraftverk och elverk (31,9%), som är den största gruppen med förvärvsarbetande. Industrins och hantverkets (inräknat gruvbrytningens) lokalisering belyses av tab. H. I över hälften av rikets för- Tab. H. Antal församlingar efter andelen förvärvsarbetande inom industri och hantverk samt gruvbrytning länsvis 1 Number of parishes by percentage of economically active population within mining, manufacturing, construction, etc., by county 1 I de fall, där en församling tillhör två eller flera kommuner, har varje församlingsdel räknats som en församling.

42 26 samlingar omfattade yrkesgruppen % av den förvärvsarbetande befolkningen. I 321 församlingar, varav 231 på landsbygden, var över hälften av befolkningen sysselsatt inom industri och hantverk. Till denna kategori hörde ett särskilt stort antal församlingar i Älvsborgs, Jönköpings och Malmöhus län. Mest industrialiserade voro följande orter: Oskarström (78,8 %), Norrahammar (78,1 %), Kinnarumma (78,0%), Bromölla (77,9%), Hallstahammar (77,9%), Hofors (77,3%), Ljusne (77,2%) och Fritsla (77,0%). Samfärdsel. Denna huvudgrupp, som år 1945 räknade omkring förvärvsarbetande personer, har vuxit till personer år 1950, vilket motsvarar 8,1 % av hela den förvärvsarbetande befolkningen, ökningen under femårsperioden utgör med beaktande av vidtagna ändringar i klassificeringen 13,8 % och är relativt mest betydande beträffande tjänstemännen (24,7 %). Yrkesgruppen är av särskilt stor betydelse i städerna, där den omfattar 9,6 % av den förvärvsarbetande befolkningen mot 6,5 % på landsbygden. Den största av undergrupperna är landtransport, som sysselsatte personer år Inemot hälften av dessa eller personer voro yrkesverksamma inom järnväg, inom spårväg, inom busstrafik och inom annan landtransport, varav med godstrafik. I synnerhet busstrafiken har undergått en betydande ansvällning efter år I fråga om Testgrupperna»annan landtransport, persontrafik resp. godstrafik» äro uppgifterna från 1945 och 1950 års folkräkningar ej fullt jämförbara på grund av ändrad klassificering, som innebär, att en överflyttning skett till den nya undergruppen»andra samfärdseln tillhörande tjänster». Inom undergruppen sjötransport m. m. dominerar sjöfarten med av samtliga sysselsatta. Undergruppen lufttransport är den minsta inom samfärdseln med sysselsatta, vilket dock innebär mer än fördubbling av 1945 års siffror. Post och telegraf m. m. sysselsatte personer år 1950 eller 22,6 % flera än år Den största detaljgruppen är telegraf och telefon ( anställda) ; denna grupp uppvisar också den största ökningen. Till den nya undergruppen andra samfärdseln tillhörande tjänster ha räknats förvärvsarbetande. Huvudparten, personer, tillhörde detaljgruppen stuverirörelse, lastning och lossning, medan voro sysselsatta i skeppsmäkleri och 917 i rese- och turistbyråer. Handel. Huvudgruppen handel, som år 1945 omfattade cirka förvärvsarbetande personer, har vuxit till personer år 1950, vilket motsvarar 16,0 % av samtliga förvärvsarbetande. Sedan år 1945 föreligger en ökning, som uppgår till 15,7 %, om hänsyn tages till vidtagna ändringar i klassificeringen, ökningen är relativt mest betydande beträffande tjänstemännen (18,1 %), dit bl. a. butikspersonalcn hänförts. Yrkesgruppen är av särskilt stor betydelse i städerna, där den räknar 23,0 % av den förvärvsarbetande befolkningen mot endast 8,8 % på landsbygden. Bland undergrupperna dominerade varuhandeln med sysselsatta, varav inom partihandel och inom detaljhandel. Detta innebär en ökning under femårsperioden med 16,2 %. Tjänste-

43 27 mannagruppen intar en framskjuten ställning med personer, av vilka utgjordes av butikspersonal. Eftersom den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren grundar sig på en klassifikation av verksamheten hos det företag, där vederbörande är sysselsatt, kunna vissa svårigheter uppstå vid gränsdragningen mellan handeln och övriga näringsgrenar, främst industri och hantverk men även transportväsen m. m. Detta är fallet, då ett företag bedriver verksamhet, som delvis ligger inom varuhandelns, delvis inom industrins eller samfärdselns område. Sådan kombinerad verksamhet kan förekomma vid såväl parti- som detaljhandelsföretag. I fråga om partihandelsföretag kunna såsom exempel nämnas kafferosterier tillhöriga kolonialvarugrossister, kvarnrörelse i kombination med spannmålshandel o. s. v. Detaljhandelsföretag kunna vara kombinerade med hantverksmässig tillverkning, t. ex. av charkuterivaror, konfektyrer, kläder, modevaror ni. m., eller med reparationsverkstäder, framför allt bil- och cykelreparationsverkstäder, guldsmedsverkstäder, urmakerier o. s. v. Beträffande de principer, som tilllämpats vid bestämningen av yrkestillhörigheten för personal vid sådana sammansatta företag, hänvisas till del III av redogörelsen för 1940 års folkräkning. De där angivna principerna ha emellertid varit svårare att tillämpa i praktiken för denna typ av företag än då det gällt de sammansatta industriföretagen. För industriföretagen har uppdelningen gjorts med ledning av det i annat sammanhang omnämnda, inom statistiska centralbyrån upprättade företagsregistret för industrin. För handelsföretagen har centralbyrån i huvudsak varit hänvisad till kalendrar och uppslagsböcker. De senare företagens inordnande i olika branscher har stött på stora svårigheter i den praktiska tillämpningen på grund av det betydande antalet förekommande kombinationer och de begränsade möjligheterna att i varje särskilt fall kunna avgöra, vilken bransch som varit den mest betydande. Såväl parti- som detaljhandeln har uppdelats på ett stort antal branscher. Till partihandel har räknats försäljning av varor till återförsäljare eller producenter, vare sig denna försäljning skett från egna lager eller ej. Till denna kategori ha sålunda förts icke blott egentliga grosshandelsföretag utan även agenturfirmor med verksamhet av partihandelskaraktär och mångfilialföretagens centralkontor med lager ävensom bokförlagen. Industriföretagens fristående försäljningskontor och nederlag lia likaledes redovisats under partihandel; om däremot försäljningskontoret haft lokal samhörighet med industriföretagets huvudkontor, har även den till försäljningskontoret knutna personalen förts till industrin. All försäljning av större maskiner, motorer o. d. har räknats till partihandel, vilket innebär en ändring i jämförelse med år 1945, då till detaljhandel hänfördes bil-, kontorsmaskins- och symaskinsförsäljning. Till detaljhandel har räknats försäljning av varor direkt till konsumenter, sålunda i första hand butikshandel men även ambulerande handel samt torg-, kiosk- och ståndhandel. Kombinerade parti- och detaljhandelsföretag ha i regel förts till detaljhandel. Inom partihandeln voro cirka sysselsatta i byggnadsmateriel-, bränsleoch kcmikaliebranscherna, i livsmedelsbranschen, i maskin-, verktygs-, transportmedels- och instru-

44 28 mentbranscherna samt i textiloch beklädnadsbranschen. De största branschgrupperna inom detaljhandeln voro livsmedelsbranschen med cirka sysselsatta samt textil- och beklädnadsbranschen med sysselsatta. För uppgifter rörande de mera betydande branscherna och branschgrupperna hänvisas till tab. 1. Inom bank- och försäkringsverksamhet voro personer sysselsatta, vilket innebär en ökning med 10,0 % sedan år Av nämnda antal kom personer på bankverksamhet och på försäkringsverksamhet, ökningen är något större för den sistnämnda verksamheten och relativt sett mest betydande för detaljgruppen erkända sjukkassor. Förmedlings-, uppdrags-och reklamverksamhet sysselsatte personer eller cirka 30 % flera än år Den största detaljgruppen var patent-, ingenjörs- och arkitektbyråer med förvärvsarbetande. För denna detaljgrupp liksom för bokföringsoch revisionsverksamhet föreligger en ökning under femårsperioden med cirka 50 %. Undergruppen fastighetsförvaltning m. m. räknade förvärvsarbetande. Sedan år 1945 har gruppen ökats med 14,4 %. Antalet förvärvsarbetande inom hotell- och restaurangrörelse har under perioden ökats med 9,6 % till personer. De största detaljgrupperna voro kaféer, konditorier och matserveringar med och restauranger med sysselsatta. Gruppen pensionat och rumsuthyrning företer en anmärkningsvärt stor nedgång (30,6%). Offentliga tjänster m. m. Huvudgruppen offentliga tjänster m. m. omfattade inalles förvärvsarbetande personer och har ökats med 14,4 % sedan år Inalles 11,1 % av den förvärvsarbetande befolkningen voro sysselsatta inom denna yrkesgrupp. I städerna utgjorde denna andel 15,8 % men på landsbygden endast 6,2 %. Av undergrupperna är hälso- och sjukvård samt personlig hygien den största med förvärvsarbetande, vilket utgör 21,2 % flera än år 1945, om hänsyn tages till vidtagna ändringar i klassificeringen. Bland detaljgrupperna märkas läkarverksamhet och sjukvård med personer, frisering och annan kroppsvård med och apoteksväsen med Den därnäst största undergruppen är undervisning och vetenskaplig verksamhet med förvärvsarbetande. Denna grupp har sedan år 1945 ökats med ej mindre än 34,9 %. Här dominera folk- och småskolor med sysselsatta, och närmast följa läroverk, seminarier m. fl. med förvärvsarbetande. Undergruppen förvaltning, ej annorstädes redovisad sysselsatte personer (ökning 14,5%). Den relativt största ökningen förekom inom brandväsen och tullväsen med 28,7 resp. 23,8 %. Den stora ökningen inom tullväsendet får ses mot bakgrunden av minskningen under krigsåren. Till försvarsväsendet ha hänförts inalles förvärvsarbetande. Denna undergrupp har sedan år 1945 reducerats med 21,6 %. Personalminskningen har huvudsakligen drabbat lantförsvaret samt sjöförsvaret och kustartilleriet och är ett uttryck för avvecklingen av krigsårens beredskap. Undergruppen litterär och konstnärlig verksamhet samt rekreations- och nöjesföretag har fått något större omfattning än tidigare,

45 29 därigenom att till densamma från andra grupper överförts personalen på Radiotjänst, filmframstiillning, filmuthyrning samt gymnastik och idrott. Gruppen omfattade efter denna utvidgning 23 G03 förvärvsarbetande personer, vilket efter frånräknande av de överförda yrkeskategorierna utgör en ökning med 18,5 </. Av detaljgrupperna var tidningsväsen den största med sysselsatta. Inom socialvården föreligger en ökning under perioden med 14,8 % till personer. Av dessa sysselsattes personer vid ålderdomshem o. d. och vid samhällets barna- och ungdomsvård. Undergruppen religions vård räknade personer eller 9,5 % flera än år Flertalet av dessa eller voro anställda inom statskyrkan; under perioden har detta antal ökats med 13,8 % mot 4,0 % för andra religiösa samfund. Organisationer för intressegemenskap, ej annorstädes redovisade är den sista och minsta av undergrupperna med förvärvsarbetande personer. Av dessa voro anställda i arbetsgivar- och personalorganisationer. Husligt arbete. Huvudgruppen husligt arbete omfattar endast sådana med husligt arbete sysselsatta personer, som äro anställda i enskilda hushåll, häri inräknade personer, vilka arbeta som hemhjälp i olika hushåll. Husligt arbete, som utövas annorstädes än i enskilda hushåll, t. ex. inom hotell- och restaurangrörelse, sjukvårdsanstalter o. s. v., redovisas inom den näringsgren, till vilken företaget hör. De kvinnor, vilka utöva husligt arbete inom det egna hemmet (husmödrar och övriga familjemedlemmar med hemgöromål) och alltså icke inneha avlönad anställning, redovisas ej som förvärvsarbetande utan som familjemedlemmar och föras därvid till familjeföreståndarens näringsgren. Denna huvudgrupp befinner sig sedan år 1930 i stark tillbakagång. Under perioden liar gruppen reducerats med 24,8 '7c och sysselsatte vid 1950 års slut personer, vilket motsvarar 2,9 c,'< av samtliga förvärvsarbetande. Hela antalet till gruppen husligt arbete räknade utgjorde personer är 1930, om man bortser från en grupp på närmare personer, som vid senare folkräkningar klassificerats på annat sätt. Sammanlagt har gruppen alltså minskats från år 1930 till 1950 med förvärvsarbetande personer, motsvarande 56,0 % av det år 1930 redovisade antalet. De i husligt arbete anställda utgjordes till 96,4 % av kvinnlig arbetarpersonal. Till gruppen hörde endast 168 män, huvudsakligen betjänter och manliga hembiträden. Inga företagare tillhöra denna huvudgrupp. Den kvinnliga tjänstemannapcrsonalen inom huvudgruppen, personer, utgjordes framför allt av dels husföreståndarinnor, dels examinerade barnsköterskor med anställning i enskilda hushåll, medan hushållerskor, hembiträden och därmed jämställda ingingo i arbetarpersonalen, sammanlagt kvinnor. De i huslig tjänst anställda ha fördelats även efter arbetsgivarens näringsgren. Denna uppdelning är av särskilt intresse, då det gäller hembiträden och hushållerskor i jordbrukarhem, eftersom dessa ofta dela sin tid mellan jordbruks- och husligt arbete. Vid en beräkning av jordbrukets arbetskraftstillgång måste därför viss hänsyn tagas också till den hos jordbrukarna anställ-

46 30 da husliga arbetskraften, vilket i denna beriittelse gjorts i avsnittet om jordbruksbefolkningen. Om man med ledning av uppgifterna om arbetsgivarens näringsfång fördelar de i huslig tjänst anställda kvinnorna på hela folkmängden inom resp. huvudgrupper, komma de förhållandevis flesta att tillföras gruppen offentliga tjänster m. m., där det fanns 19 kvinnor i huslig tjänst på av folkmängden. Motsvarande tal voro för jordbruk med binäringar oeli handel vardera 14 och för industri och hantverk samt samfärdsel 7. Gruppen husligt arbete inom ospecificerad verksamhet omfattar dels dem som äro anställda hos personer tillhörande gruppen ospecificerad verksamhet, dels den stora grupp av anställd hemhjälp, för vilken uppgift om arbetsgivare saknas. Hit ha hänförts inalles personer. Att denna grupp är så stor, förklaras delvis av att de som arbeta såsom tim- eller dagavlönad hemhjälp i olika hem räknats dit. I jämförelse med år 1945 har den husliga arbetskraften kraftigt nedgått inom jordbruk med binäringar, offentliga tjänster m. m. samt handel. Inom andra arbetsområden än enskilda hushåll utövas individualyrken av huslig karaktär framför allt av städnings-, köks- och serveringspersonal. Till dessa yrkeskategorier hörde sammanlagt personer, varav kvinnor. Till husligt arbete torde också kunna räknas bl. a. den verksamhet, som utövas av personal inom tvätt och strykning samt hos golvbonings- och fönsterputsningsfirmor o. d., i allt omkring personer, varav kvinnor. Husligt arbete av något slag var alltså år 1950 förvärvskälla för något över personer, av vilka över arbetade i enskilda hushåll och omkring inom arbetsområden tillhörande andra näringsgrenar. Den här ovan lämnade redovisningen avser uteslutande personer, som räknats till den förvärvsarbetande befolkningen. I detta sammanhang bör man emellertid också uppmärksamma det stora antal kvinnor, som ägna sig åt husligt arbete inom det egna Ii e m m e t. Av vuxna kvinnor tillhörande den ej förvärvsverksamma befolkningen ägnar sig det stora flertalet åt husligt arbete. Den största kategorien bland dessa är husmödrarna, vilkas antal år 1950 uppgick till Som husmödrar ha räknats gifta kvinnor, som ej uppgivit sig vara förvärvsarbetande. En annan stor grupp av kvinnor med husligt arbete utgöres av sådana ogifta eller förut gifta kvinnor, som ägna sin huvudsakliga tid åt hemgöromål i föräldrahemmet, sköta hushållet åt minderåriga eller vuxna barn eller eljest utföra hemsysslor hos någon anhörig. Dessa ha icke räknats som hembiträden eller hushållerskor utan ha liksom husmödrarna räknats till den ej förvärvsverksamma befolkningen. Det antal, som sålunda rubricerats»övriga familjemedlemmar med hemgöromål», uppgick år 1950 till Detta är en minimisiffra, då endast de som uppgivit, att de ägnade sig åt hemgöromål, förts till denna kategori. Åtskilliga av de änkor, som vid folkräkningen förts till kategorien självständiga yrkeslösa, torde i själva verket sköta hushållet i sitt eget hem och sålunda vara att betrakta som husmödrar, ehuru de icke räknats som sådana vid folkräkningen. Detta kan också antagas gälla en del av de kvinnliga f. d. yrkesutövarna. Dessutom torde flertalet av de gifta samboende kvinnorna med förvärvsår-

47 31 bete inom andra näringar och ett icke obetydligt antal av övriga yrkesverksamma kvinnor ägna en avsevärd del av den frän förvärvsarbete lediga tiden ät husligt arbete. Även om man bortser från sistnämnda fyra kategorier och räknar endast husmödrar och övriga familjemedlemmar med hemgöromål såsom verksamma i husligt arbete, kommer man upp till en siffra av Lägger man härtill de i enskild huslig tjänst anställda kvinnorna samt de cirka kvinnorna med arbete av huslig karaktär inom andra näringsgrenar, finner man, att husligt arbete år 1950 var huvudverksamhet för minst kvinnor eller 60,9 % av samtliga kvinnor över 15 år. Som ovan angivits, utgör detta stora antal dock en minimisiffra. Ospecificerad verksamhet. Huvudgruppen ospecificerad verksamhet omfattade inalles förvärvsarbetande personer, som icke kunnat fördelas på övriga huvudgrupper. Till denna grupp ha förts dels diversearbetare m. fl., dels personer för vilka yrkesuppgifterna varit alltför ofullständiga för att möjliggöra en klassificering efter näringsgren. Gruppen har reducerats betydligt sedan år 1945, då förvärvsarbetande personer fördes till ospecificerad verksamhet. C. Yrke och ålder Uppgifter om fördelningen efter yrke och ålder meddelas i tab Tab. 7 redogör för fördelningen efter kön, ålder och civilstånd inom varje näringsgren (huvudgrupper) bland såväl hela folkmängden som enbart den förvärvsarbetande befolkningen. I tab. 8 lämnas uppgifter om den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren (huvud- och undergrupper) samt yrkesställning i kombination med kön, ålder och civilstånd. Tab. 9 ger de medhjälpande familjemedlemmarnas fördelning efter samma grunder, dock med begränsning till huvudgrupper av näringsgrenar. I tab. 10 redovisas den förvärvsarbetande befolkningens övriga (ej medhjälpande) familjemedlemmars fördelning efter samma grunder som i föregående tabell, dock med uppdelning av huvudgrupp I på jordbruk och boskapsskötsel, skogsbruk och fiske. Tab. 11 redogör för de självständiga yrkeslösas fördelning efter kön, ålder, civilstånd, yrkesställning och näringsgren (huvudgrupper). Motsvarande uppgifter beträffande de självständiga yrkeslösas familjemedlemmar meddelas i tab. 12. Slutligen meddelas i tab. 21 uppgifter om den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter kön, ålder och näringsgren (huvudgrupper) enligt det av Förenta nationerna rekommenderade klassificeringsschemat (ISIC). Relationen mellan den förvärvsarbetande och den ej förvärvsarbetande befolkningens antal varierar starkt i olika åldersklasser och är avsevärt olika för män och kvinnor. Tab. I ger en inblick i hithörande förhållanden. Bland männen uppgingo de förvärvsarbetande till över 90 % i Åldrarna mellan 20 och 60 år med maximum i åldern år, då 98,3 r A utförde förvärvsarbete. De arbetskraftsreserver, som finnas inom den manliga befolkningen, äro sålunda små. Hland de ej förvärvsarbetande i arbetsför ålder torde huvudparten utgöras av personer, som av olika anledningar äro oförmögna till arbete. Förvärvsintensiteten är bland kvinnorna högst i åldern år med 57,3 % men faller till 26,2 % i åldern år och ligger

48 32 Tab. I. Förvärvsarbetande och ej förvärvsarbetande befolkning över 15 år efter kön och ålder Economically active and inactive population over 15 years old by sex and age därefter på en något högre nivå, som dock understiger 30 %, fram till 60- arsåldern. De förändringar, som under femårsperioden ägt rum inom den förvärvsarbetande befolkningen i olika åldrar, få ses mot bakgrunden av hela befolkningens ålderssammansättning. Bland såväl män som kvinnor har ökningen varit störst i åldrarna mellan 40 och 60 år, varigenom medelåldern förskjutits uppåt. Näringsgrensfördelningen inom olika åldrar företer vissa olikheter, såsom

49 Tab. J. Förvärvsarbetande befolkning över 15 år efter näringsgren (huvudgrupper), kön och ålder i relativa tal Relative numbers of economically active population over 15 years old by industry (divisions), sex and age 33 1 Häri ingå även huvudgrupperna husligt arbete och ospecificerad verksamhet. 2 Häri ingå alla näringsgrenar utom jordbruk med binäringar. framgår av tab. J. Tabellen, som även belyser utvecklingen sedan år 1945, överensstämmer i huvudsak med i del II av folkräkningsredogörelsen publicerade och kommenterade sammanställningar. Genom uttunningen av de lägre åldersklasserna har medianåldern blivit ej obetydligt högre inom jordbruket än inom övriga näringar, såsom efterföljande tablå utvisar. Till skillnad från andra näringsgrenar har inom huvud-

50 34 Tab. K. Procentuell ökning eller minskning åren av den förvärvsarbetande befolkningen över 15 år inom olika åldersklasser efter näringsgren (huvudgrupper) och yrkesställning Percentage increase or decrease of the economically active population over 15 years old in different age groups, by industry (divisions) and occupational status, in Häri ingår även huvudgruppen ospecificerad verksamhet. gruppen samfärdsel medianåldern minskats och är betydligt lägre än genomsnittet. I fråga om kvinnorna observeras en betydande ökning av medianåldern inom husligt arbete men även inom industri och hantverk. 1 Häri ingår även huvudgruppen ospecificerad verksamhet.

51 35 Utvecklingen sedan år 1945 företer, som tab. K utvisar, betydande skiljaktigheter, om man utvidgar analysen till att omfatta även yrkesställning. Tjänstemannagruppen har undergått en betydande tillväxt, medan arbetar- och företagargrupperna visa en mindre tillbakagång. Denna är dock ganska betydande i åldersgrupperna under 25 år. Antalet förvärvsarbetande inom jordbruk med binäringar har starkt reducerats, i synnerhet bland arbetarna i åldersgrupperna år. D. Kvinnornas förvärvsarbete Vid behandlingen av befolkningens yrkesfördelning förtjänar kvinnornas insats i förvärvsarbetet särskild uppmärksamhet. Kvinnorna ha efter hand kommit att i allt större utsträckning deltaga i förvärvsarbetet, och även om denna utveckling framgått av det föregående, torde en sammanhängande redogörelse för och översikt av hithörande förhållanden vara motiverad. I det föregående ha framhållits de svårigheter, som äro förenade med avgränsningen av vissa kategorier av den förvärvsarbetande befolkningen. Detta gäller i främsta rummet de kvinnliga medhjälpande familjemedlemmarna inom huvudgruppen jordbruk med binäringar. Av förut anförda skäl äro uppgifterna från 1945 års och 1950 års folkräkningar sinsemellan ej jämförbara beträffande nämnda kategori. Kvinnorna över 15 års ålder fördelade sig år 1950 på sätt som sammanställningen nederst på denna sida utvisar. Av kvinnorna över 15 år voro de ej förvärvsarbetande hustrurna talrikast, , men de egentliga yrkesutövarna uppgingo till så stort antal som Av samtliga kvinnor över 15 år voro 30,0 % förvärvsarbetande mot 28,1 % år De egentliga yrkesutövarna utgjordes år 1950 till 26,7 % av kvinnor, medan motsvarande tal år 1945 var 25,9 7c. En uppdelning efter civilstånd med begränsning till andra näringar än jordbruket och dess binäringar utvisar, att 29,4 7c av de förvärvsarbetande voro gifta år 1950 mot 21,1 % år ökningen av antalet förvärvsarbetande kvinnor faller helt på de gifta, medan beträffande de icke gifta en mindre nedgång föreligger. Antalet gifta förvärvsarbetande kvinnor har under åren 194( ökats med 52,9 % och utgjorde sistnämnda år 17,8 7c av samtliga gifta kvinnor inom andra näringar än jordbruk med binäringar. Utsträckes jämförelsen till att omfatta även en uppdelning efter ålder, såsom skett i tab. L, visar det sig, att nedgången i antalet icke gifta förvärvsarbetande kvinnor är i huvudsak koncentrerad till åldrarna under 45 år. Störst är nedgången i åldern år och därnäst i åldern år. I synnerhet reduceringen i de yngsta åldersgrupperna är

52 36 Tab. L. Förvärvsarbetande kvinnor i andra näringar än jordbruk med binäringar efter ålder och civilstånd åren 1945 och 1950 Economically active females in industries other than agriculture, forestry and fishing, by age and marital status, in 1945 and 1950 betydelsefull, enär i det närmaste 40 % av de icke gifta förvärvsarbetande kvinnorna voro under 25 år. Denna nedgång uppväges emellertid delvis av en ökning av antalet förvärvsarbetande icke gifta kvinnor i vissa högre åldrar, framför allt i åldern år; denna ökning är till väsentlig del betingad av åldersförskjutningar. Bland de gifta föreligger en ökning, som omfattar alla åldersklasser och är särskilt betydande i åldrarna mellan 40 och 65 år. I samtliga åldrar är andelen gifta bland de förvärvsarbetande år 1950 högre än år 1945 och likaså andelen förvärvsarbetande bland de gifta kvinnorna. De kvinnliga yrkesutövarnas fördelning efter näringsgren och yrkesställning belyses av tab. M. Inom huvudgruppen handel sysselsattes kvinnor, vilket var mer än inom någon annan näringsgren. Närmast kommo industri och hantverk samt offentliga tjänster m.m. Det förtjänar nämnas, att förutom i husligt arbete syselsattes även inom offentliga tjänster m. m. flera kvinnor än män. Av de förvärvsarbetande i industri och hantverk voro däremot endast 16,8 % kvinnor. Sedan år 1945 ha i synnerhet samfärdsel och offentliga tjänster m. m. i ökad utsträckning dragit till sig kvinnlig arbetskraft. Antalet förvärvsarbetande i husligt arbete företer däremot en stark nedgång. Tab. N lämnar mera detaljerade uppgifter rörande den kvinnliga arbetskraftens fördelning efter näringsgren, i det att den upptar även undergrupper. Av dessa sysselsatte följande i betydande omfattning kvinnlig arbetskraft: socialvård med 84,6 % av de förvärvsarbetande, hotell- och restaurangrörelse (77,3 %), hälso- och sjukvård samt personlig hygien (74,7 %), textil- och sömnadsindustri (62,8%), undervisning

53 37 Tab. M. Förvärvsarbetande kvinnor efter näringsgren (huvudgrupper) och yrkesställning Economically active females by industry (divisions) and occupational status 1 Häri ingår även huvudgruppen ospecificerad verksamhet. m. m. (62,0%) sanit post och telegraf m. m. (54,7 %). Tab. M och X belysa även sysselsättningen av gifta kvinnor inom olika näringsgrenar. Inom samfärdsel utgjordes 37,2 % av den kvinnliga arbetskraften

54 38 Tab. N. Förvärvsarbetande kvinnor inom vissa näringsgrenar (undergrupper) Economically active females by certain industries (major groups)

55 av gifta kvinnor och inom industri och hantverk 36,7 C U. Frekvensen förvärvsarbetande kvinnor är betydligt större i städerna än pä landsbygden. Högst är den i Stockholm, där 51,3 C U av samtliga kvinnor i åldern år voro förvärvsarbetande, men är dessutom hög framför allt i län med talrik stadsbefolkning, såsom framgår av nedanstående tablå. Denna belyser vidare de gifta kvinnornas insats i förvärvsarbetet, vilken är särskilt betydande bland stadsbefolkningen. 39 I folkräkningsredogörelsens fjärde del (tab. 4) ha uppgifter lämnats om antalet förvärvsarbetande kvinnor i varje kommun med fördelning efter näringsgren, yrkesställning och ålder samt särredovisning av gifta samboende kvinnor. E. Enskilda företagare med och utan anställda Vid 1950 års folkräkning har för första gången utförts en fördelning av samtliga företagare efter antalet hos dem anställda personer. Till grund för denna undersökning ligga vid mantalsskrivningen inhämtade uppgifter. Samtliga företagare, oavsett vilken näringsgren de tillhörde, hade att lämna uppgifter om antalet hos dem anställda personer. I det egna hushållet anställda tjänare skulle undantagas, men i övrigt skulle all personal medräknas, i den mån den dagliga arbetstiden uppgick till minst halv normalarbetsdag. Det angavs uttryckligen i anvisningarna till mantalsskrivningsblanketten, att uppgiften skulle hänföra sig till förhållandena vid mantalsskrivningstidpunkten och icke gälla medeltal för året. Bland antalet anställda skulle uppgiftslämnnre ej medräkna medhjälpande familjemedlemmar. Huvudsyftet med de inhämtade uppgifterna har varit att erhålla en uppdelning av företagarna i sådana, som arbeta utan lejd hjälp, och sådana, som ha personer anställda hos sig. Den senare kategorin har efter antalet anställda uppdelats i fyra grupper, nämligen med resp. 1, 2 3, 4 5 och mer än 5 anställda. Avgränsningen av grupperna företagare med anställda och företagare utan anställda var ursprungligen avsedd att helt utföras enligt de av Förenta nationernas befolkningskommission gjorda rekommendationerna. Enligt dessa skulle gruppen företagare med anställda omfatta personer, vilka driva egna före-

56 40 tag eller självständigt arbeta i ett fritt yrke eller en affärsrörelse och därvid sysselsätta en eller flera anställda, som ej äro medhjälpande familjemedlemmar utan lön eller oavlönade lärlingar. Till gruppen företagare utan anställda skulle föras personer, som driva ett företag ensamma eller i kompanjonskap med annan ägare utan att sysselsätta anställd arbetskraft med undantag för oavlönade medhjälpande familjemedlemmar eller oavlönade lärlingar. Dessa avgränsningsprinciper ha emellertid enligt träffad överenskommelse mellan de nordiska länderna ändrats såtillvida, att vid bearbetningen annan medhjälpande familjemedlem än vederbörande företagares hustru inräknats bland antalet anställda. I tab. 13 och 14 redovisas de enskilda företagarna efter antalet hos dem anställda personer, den förstnämnda tabellen med fördelning på de viktigaste näringsgrenarna länsvis och den sistnämnda med fördelning efter näringsgrenar i detalj. Därjämte ha i folkräkningsredogörelsens fjärde del (tab. 3) meddelats uppgifter kommunvis om antalet företagare med resp. utan anställda, varvid särredovisning lämnats beträffande de viktigaste näringsgrenarna. Den redovisning av företagarna, som här lämnas, omfattar endast enskilda företagare och inbegriper sålunda ej de fall, då företagaren är juridisk person. Detta förtjänar beaktande, enär det är tämligen ovanligt, att enskild person driver företag av större omfattning. Av de företagare, som redovisats vid 1950 års folkräkning, hade endast eller 3,4 % mer än fem anställda. Folkräkningarnas företagargrupp består sålunda nära nog uteslutande av småföretagare. Uppgifter om antalet anställda ha erhållits från 98,1 % av samtliga företagare. Om dessa särskiljas efter antalet hos dem anställda personer, blir fördelningen följande: Icke mindre än 64,3 % av företagarna arbetade utan lejd hjälp, medan 19,1 % hade en anställd, 9,6 % två eller tre anställda och 1,7 % fyra eller fem anställda. Särskiljas manliga och kvinnliga företagare, visar det sig, att något flera av de kvinnliga, nämligen 66,3 %, arbetade utan lejd hjälp. Motsvarande relativtal för manliga företagare utgjorde 64,0 %. Utsträckes undersökningen till att omfatta även förhållandena inom de olika näringsgrenarna, finner man, att företagare utan lejd hjälp voro relativt talrikast inom jordbruk med binäringar, där de utgjorde 69,8 % av samtliga enskilda företagare, medan denna andel inom handel uppgick till endast 53,3 %. Variationerna äro emellertid betydande inom de olika näringsgrenarna. Vad jordbruksnäringen beträffar, råder helt naturligt ett nära samband mellan brukningsdelarnas storlek och antalet anställda, såsom närmare framgår av tab. 14. Inom undergruppen fiske arbetade 92,8 % av företagarna utan lejd hjälp, och exakt lika hög var nämnda företagarkategoris andel inom undergruppen litterär och konstnärlig verksamhet samt rekreations- och nöjesföretag. Karakteristiken av de enskilda företagarna som i huvudsak småföretagare gäller i fråga om industrin och hantverket i första hand textil- och söm-

57 41 nadsindustrin, läder-, hår- och gummivaruindustrin, byggnadsverksamheten, metallindustrin och träindustrin, där flertalet företagare arbeta utan lejd hjälp. I fråga om den förstnämnda undergruppen kan man genom att sammanställa siffrorna för manliga och kvinnliga företagare iakttaga en skiljaktighet, som visar, att den höga procentandelen för företagare utan anställd arbetskraft till icke ringa del betingas av ett starkt inslag av kvinnliga företagare. Bland detaljgrupper, där företagarna till övervägande del arbeta utan lejd hjälp, kunna framför allt nämnas ylleindustri (87,8%), borstbinderier m. m. (86,8 %), beklädnadssömnad (86,1%), trikåindustri (84,7%) samt skoindustri och skomakerier (83,8 %). Inom handeln framstod fastighetsförvaltning som en grupp, där företagarna i betydande utsträckning arbetade utan medverkan av hos dem anställd arbetskraft (83,6 %). Vad varuhandeln angår, visade det sig vara vanligare inom partihandeln än detaljhandeln, att företagare arbetade utan lejd hjälp; procenttalen utgjorde resp. 66,0 och 49,1 %. Inom detaljhandeln hade bl. a. livsmedelsbranschen ett stort antal företagare med ingen eller endast en anställd. Proportionen mellan företagare med och företagare utan anställda är ganska växlande i olika delar av landet. I rätt stor utsträckning äro olikheterna att hänföra till förhållandena inom jordbruksnäringen. Framför allt i Värmlands och Kopparbergs län samt de fyra nordligaste länen voro företagare utan anställd arbetskraft i stark majoritet och uppgingo till omkring 70 % av samtliga företagare. Ett motsatt förhållande rådde i Södermanlands, Uppsala, Västmanlands och Östergötlands län, där endast 56 à 57 % av företagarna arbetade utan lejd hjälp. F. Anställningens art Fördelningen av befolkningen efter anställningens art åsyftar i första hand att lämna uppgifter om antalet anställda i dels allmän och dels enskild tjänst. Den bestämning av näringskaraktären hos företagen, som utföres i samband med kodsättningen av materialet för yrkesräkningen, har ägt rum utan att hänsyn tagits till företagens juridiska ägandeform och finansiella organisation. Näringsgrensfördelningen lämnar därför ej uttömmande uppgifter om grupperingen av de anställda efter anställningens art. Huvudgruppen offentliga tjänster m, m. inrymmer visserligen till övervägande del i statlig och kommunal tjänst anställda personer, men hela denna personal ingår ej i den nämnda huvudgruppen. Av stat eller kommun drivna företag ha vid näringsgrensfördelningen behandlats på samma sätt som enskilda företag, och i överensstämmelse härmed har domänverket hänförts till skogsbruket, kommunikationsverken till samfärdseln, riksbanken till bank- och försäkringsverksamhet o. s. v. För att i här berörda hänseende nå fram till resultat har det varit nödvändigt att verkställa en särskild fördelning av de anställda efter anställningens art. En sådan fördelning har företagits vid de tre senaste folkrakningarna. De i samband med mantalsskrivningen inhämtade uppgifterna vid dessa folkräkningar om namnet på det företag, en anställd tillhör, ha gjort det möjligt att med betydligt större säkerhet än förut verkställa en fördelning av de anställda efter allmän och enskild tjänst. En del svårigheter ha dock förelegat, vilka hänfört sig till såväl avgränsningens principiella utformning som till det praktiska genomförandet

58 42 på grundval av ett i vissa avseenden icke tillräckligt upplysande material. Vägledande ur principiell synpunkt har varit vem som ägt eller drivit företaget, styrelseformen, tjänstetillsättningen och liknande förhållanden, medan mindre vikt lagts vid omständigheter av ekonomisk innebörd, såsom om fråga varit om en i den ena eller andra formen statsunderstödd verksamhet. Förutsättningarna för en efter ekonomiska linjer konsekvent genomförd uppdelning, d. v. s. en sådan, som bestämmes av om stat, kommun eller det enskilda helt eller till övervägande del tillskjutit det för företagets skötsel erforderliga kapitalet, ha icke förelegat, frånsett att med hänsyn till de många blandformerna en dylik uppdelning skulle ha stött på stora svårigheter. Eftersom yrkesräkningen avser de enskilda personernas yrkesverksamhet och icke lämnar någon klassificering av företagen, berör den verkställda fördelningen endast gruppen anställda. Åsyftar man att erhålla ett mått på den totala omfattningen av enskild yrkesverksamhet, bör till den del av de anställda, som inrymmes under enskild yrkesverksamhet, även läggas företagargruppen. På grundval av i det föregående angivna principer har med den noggrannhet, det tillgängliga materialet möjliggjort, en uppdelning av den anställda personalen ägt rum i sex grupper, nämligen 1) statlig anställning, 2) kommunal anställning, 3) anställning av halvofficiell karaktär, 4) enskild anställning i allmänhet, 5) enskild anställning med kost hos husbonde och 6) anställning av ej uppgivet slag. Den sistnämnda Testgruppen omfattade endast personer eller 0,7 % av samtliga anställda, varav nära hälften tillhörde huvudgruppen ospecificerad verksamhet. 1 syfte att underlätta klassificeringen verkställdes med anlitande av olika källmaterial en genomgång av sådana företag och institutioner av mera framträdande slag, för vilka ett angivande av grupptillhörigheten krävde kompletterande uppgifter om organisationsformen. Med ledning av härom inhämtade upplysningar bestämdes därefter grupptillhörigheten. De största svårigheterna ha förelegat i sådana fall, då uppgift om arbetsgivare saknats eller varit ofullständig. Det uppgivna individualyrket har dock vanligen varit tillräckligt vägledande, och särskilt tjänstemännen med deras ofta speciella yrkesbeteckningar ha i regel kunnat klassificeras med ganska stor säkerhet. För att belysa klassificeringens innebörd må följande framhållas. De anförda exemplen avse i vissa fall yrkeskategorier, vilkas tillhörighet till den ena eller andra gruppen kan utfalla olika alltefter den bedömningsgrund, som användes. Bland de statligt anställda ingå svenska kyrkans prästerskap (däremot ej organister och kyrkobetjäning) sann befattningshavare vid hovstaterna och akademierna, såsom vetenskapsakademien, svenska akademien m. fl. Vidare ha till statsanställda räknats officersaspiranter och kadetter inom försvaret. Till kommunalt anställda ha räknats bl. a. folkskollärarna, eftersom dessa tillsättas av kommunala myndigheter. Att staten utövar viss kontroll över tjänstetillsättningen och att avlöningsförhållandena regleras genom av statsmakterna utfärdat reglemente, har i detta sammanhang ansetts vara av underordnad betydelse, liksom att lärarlönerna huvudsakligen utgå av statsmedel. 1 allmänhet ha befattningshavare hos såväl borgerliga som kyrkliga kommuner ävensom hos landstingen räknats

59 43 såsom kommunalt anställda. Om personalen vid en social inrättning anställes av anstaltens styrelse, ha befattningshavarna ansetts vara kommunalanställda i de fall, då styrelsen tillsättes av kommunal myndighet Såsom halvofficiella ha riiknats framför allt sådana företag och institutioner, vilka icke kunna betraktas som statliga eller kommunala men likväl antingen ha vissa officiella funktioner eller genom sin organisationsform stå de officiella företagen nära. Bland hithörande företag och institutioner må nämnas Stockholms och Göteborgs högskolor, handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg, handelskamrarna, Tobaksmonopolet, Vin- och Spritcentralen, systembolagen, de allmänna restaurangbolagen och vissa andra aktiebolag, i vilka staten innehar aktiemajoriteten. Uppgifter angående de anställdas fördelning efter anställningens art meddelas i tab. 15 och IG i tabellavdelningen. 1 tab. 15 lämnas fördelningen för varje län med särskiljande av landsbygden. Tab. 16 redovisar fördelningen i kombination med näringsgren, yrkesställning och ålder. Anställningens art ingår dessutom som kombinationsattribut i statistiken över den förvärvsarbetande befolkningens individualyrkesfördelning (lab. 17). Antalet anställda den 31 december 1950 utgjorde inalles personer, varav män och kvinnor. Detta innebär en ökning sedan år 1945 med omkring personer; ökning föreligger för männen med cirka personer och för kvinnorna med omkring personer. Hur de anställda fördelade sig efter anställningens art framgår av nedanstående tablå, som även redogör för förändringarna sedan år Uppgifterna för sistnämnda år grunda sig på en urvalsundersökning. Det övervägande flertalet av de anställda, personer eller 78,4 % av samtliga, tillhörde enskild tjänst. Anställda i statens tjänst voro personer (11,6 %) och i kommunal tjänst personer (8,1 %), medan personer (1,2%) innehade anställning av halvofficiell karaktär. Av de i enskild tjänst anställda personerna voro eller 11,9 % i husbondens kost, varav flertalet tillhörde yrkesgrupperna jordbruk med binäringar och husligt arbete. Uppgifterna om antalet anställda med kost hos husbonde torde dock vara behäftade med en viss osäkerhet. Relativt flera av männen än kvinnorna voro i enskild tjänst. Hit hörde 80,5 % av den anställda manliga personalen och 73,2 % av den kvinnliga. Även stat-

60 44 lig tjänst upptog relativt något flera manliga än kvinnliga anställda, medan däremot anställning i kommunal tjänsi var vanligare bland kvinnor än män, beroende på att den däri ingående sjukvårds- och lärarpersonalen till övervägande del utgöres av kvinnor. Sedan år 1945 föreligger en betydande ökning för anställning av halvofficiell karaktär och anställning i kommunal tjänst, nämligen med 84,9 resp. 27,3 %. I jämförelse härmed var ökningen tämligen obetydlig för anställning i statlig tjänst (8,6%) och anställning i enskild tjänst (1,5 %). I synnerhet på landsbygden intar den enskilda anställningen en dominerande plats, såsom framgår av nedanstående tablå över den relativa fördelningen efter anställningens art. Anställning i allmän tjänst är överhuvudtaget vanligare i städerna än på landsbygden. Mellan tjänstemän och arbetarpersonal framträda ganska betydande olikheter i fördelningen efter anställningens art. Enskild anställning var sålunda betydligt vanligare bland arbetarpersonalen. Icke mindre än 85,1 % av de manliga och 88,4 % av de kvinnliga arbetarna tillhörde enskild tjänst, medan motsvarande relationstal för tjänstemännen voro resp. 07,7 och 58,9 %. Omkring en tredjedel av tjänstemännen arbetade i statlig eller kommunal tjänst, men detta var fallet med endast cirka en sjundedel av den manliga och en elftedel av den kvinnliga arbetarpersonalen. Femårsperioden kännetecknades av en betydande ansvällning av antalet kommunalt samt i företag och institutioner av halvofficiell karaktär anställda, vilket gällde både tjänstemän och arbetarpersonal. De procentuella förändringarna under femårsperioden av de anställdas antal inom de olika arterna av anställning kunna utläsas ur nedanstående tablå. Proportionen mellan könen inom olika arter av anställning har undergått vissa förskjutningar mellan de båda senaste folkräkningarna, såsom framgår av följande sammanställning, utvisande antalet kvinnor per män.

61 45 Det kvinnliga inslaget bland tjänstemännen har ökats betydligt i fråga om statlig och kommunal anställning. Även bland arbetarna i kommunal tjänst ha kvinnorna i hög grad förstärkt sin ställning under femårsperioden De anställdas fördelning efter anställningens art inom olika huvudgrupper av yrken enligt 1945 och 1950 års folkräkningar belyses av tab. O. Av denna framgår, att den statliga och kommunala anställningen var vanlig framför allt inom huvudgruppen offentliga tjänster m. m. men att även inom samfärdseln den statliga tjänsten intog en framträdande plats. Den betydande ökningen av den statsanställda personalen inom samfärdseln beror till stor del på vissa enskilda järnvägsföretags och billinjers förstatligande. Inom husligt arbete förekommer endast enskild anställning. Denna spelar en dominerande roll även inom jordbruk med binäringar, industri och hantverk samt handel. Enskild anställning med kost hos husbonde förekommer i betydande omfattning inom husligt arbete och inom jordbruket; av övriga näringar med denna anställningsform kan huvudgruppen handel nämnas. Om man fördelar de anställda efter anställningens art inom olika åldersgrupper, finner man, att den enskilda tjänsten dominerar i synnerhet i den yngsta åldersgruppen under 20 år. Därefter faller det relativa antalet i enskild tjänst anställda till åldern år, då i allmänhet minimisiffror noteras, för att sedan åter stiga för åldersgruppen över 65 år, då personalen i allmän tjänst i regel inträtt i pensionsåldern. Av den anställda personalen i åldern mellan 40 och 65 år var ett relativt stort antal i kommunernas tjänst. I fråga om den i statens tjänst anställda personalen förelågo inga större skiljaktigheter mellan åldersgrupperna. Omfattningen av statlig, kommunal och enskild anställning inom olika åldersgrupper bland tjänstemän och arbetarpersonal belyses av följande tablå.

62 46 Tab. O. Relativ fördelning av de anställda efter anställningens art åren 1945 och 1950 Relative distribution of salaried employees and wage-earners by kind of employment, in 1945 and 1950 En jämförelse med antalet anställda år 1945 fördelade efter ålder och anställningens art ger vid handen, att en betydande ökning förekommer bland de kommunalt anställda tjänstemännen under 30 år. Antalet statsanställda i motsvarande åldersgrupper har däremot nedgått bland såväl manliga tjänstemän som manliga och kvinnliga arbetare. Efterföljande sammanställning anger ökningen resp. minskningen under femårsperioden En jämförelse mellan de olika länen i fråga om de anställdas fördelning

63 47 efter anställningens art ger vid handen, att den statliga anställningen omfattar en jämförelsevis betydande andel av den manliga anställda befolkningen i Norrbottens och Blekinge län, där några av de största militära förläggningsorterna äro belägna. Stockholms stad och län, Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län räkna ett betydande antal i kommunal tjänst anställda av den manliga befolkningen, medan de båda nordligaste länen ha ett relativt betydande antal kvinnor i' kommunernas tjänst. Den högsta procentandelen anställda i enskild tjänst (83,9%) finnes i Älvsborgs län. G. Individualyrke Fördelningen av den förvärvsarbetande befolkningen efter individualyrke är en gruppering av individerna efter det slag av arbete, som de syssla med. medan klassificeringen efter näringsgren är en gruppering av företagen efter de varor, som de tillverka, eller de tjänster, som de prestera. Den förstnämnda fördelningen avser att fullständiga den bild av yrkesverksamheten, som erhålles på grundval av klassificeringen efter näringsgren och yrkesställning. Behovet av en redovisning efter individualyrke har ökats i samma mån som näringslivet blivit mera förgrenat. Grupperingen av den förvärvsarbetande befolkningen efter individualyrke ställer större krav på detaljerade uppgifter i fråga om yrke än motsvarande fördelning efter näringsgren. Med anledning av att uppgiftsmaterialet ej alltid tillfredsställer detta krav kan man icke påräkna samma fullständighet och säkerhet i bestämningen i fråga om grupperingen efter individualyrke som efter näringsgren. Ett individualyrke innefattar ofta ett antal olika fatkyrken, och klassificeringen innebur därför i vissa fall en avgränsning av sådana till ett individualyrke hörande yrken. Beträffande de i redovisningen inbegripna individualyrkena har en inventering av sådana fackyrken ägt rum. Såsom hjälpmedel vid klassificeringen har utarbetats ett yrkeslexikon, som i varje särskilt fall angiver koderna för individualyrke och yrkesställning. De vid 1950 års folkräkning redovisade individualyrkena lia utskilts från samtliga näringsgrenar utom husligt

64 48 arbete. Bland de till sistnämnda huvudgrupp hörande yrkeskategorierna ingår även städnings-, köks- och serveringspersonal. Dessa yrkesgrupper ha också räknats såsom individualyrken och finnas utskilda inom övriga huvudgrupper. Deras särskiljande inom huvudgruppen husligt arbete låter sig icke genomföras, då det stora flertalet inom denna grupp utgöres av hembiträden, vilka icke kunna fördelas efter göromålens art. I övrigt inbegriper redovisningen yrken av såväl kollektivt betonad natur som av mera individuell prägel. I fråga om vissa större yrkesgrupper, såsom teknisk personal, verkmästare och förmän, butikspersonal m. fl., ha uppgifter lämnats i samband med redovisningen av fördelningen efter yrkesställning. Den sjunde socialstatistikerkonferensen, som anordnades av Internationella arbetsbyrån i Genève år 1949, beslöt rekommendera en indelning i nio individualyrkesgrupper, omfattande all civil arbetskraft. Förenta nationernas befolkningskommission och statistiska kommission föreslog sedermera (år 1950), att ytterligare en grupp, omfattande militär personal, skulle läggas till nämnda nio grupper. I enlighet med dessa rekommendationer har en fördelning efter de internationella huvudgrupperna av individualyrken verkställts vid 1950 års folkräkning inom ett urval av befolkningen. Resultaten av denna undersökning ha offentliggjorts i del II av folkräkningsredogörelsen. Inom de nämnda individualyrkesgrupperna ha därjämte vissa individualyrken utskilts, som äro av speciellt intresse för svenska förhållanden. Redovisningen av dessa yrken, som hänföra sig till den totala räkningen, lämnas i tab. 17 och 18 i tabellavdelningcn. I tab. 17 återfinnes en fördelning av den förvärvsarbetande befolkningen tillhörande vissa individualyrken efter yrkesställning och kön, varvid uppdelningen i fråga om företagare har skett efler antalet anställda samt beträffande tjänstemän och arbetare efter anställningens art; antalet medhjälpande familjemedlemmar särredovisas i tabellen. I fråga om företagargruppen bör observeras, att redovisningen avser de enskilda företagarna och icke antalet företag av hithörande slag. Däremot ingår den anställda personalen i redovisningen, oavsett om arbetsgivaren varit enskild företagare eller juridisk person. Tab. 18 innehåller uppgifter om fördelningen av den förvärvsarbetande befolkningen med samma redovisning efter individualyrke som i tab. 17. Av tab. 17 framgår, att de till omfattningen största individualyrkena voro chaufförer (81 541), lager- och förrådsarbetare (52 245) samt lärare (50 576). Bland den manliga förvärvsarbetande befolkningen voro de till numerären mest betydande individualyrkena chaufförer, som utgjorde personer, lager- och förrådsarbetare med personer, trädgårdsmästare och trädgårdsarbetare med personer, agenter inom handel med personer, lärare med personer och slutligen fartygsbefäl och däckspersonal med personer. Bland kvinnorna voro de talrikast företrädda individualyrkena lärare, som omfattade personer, städningspersonal med personer, kökspersonal med personer, sjukvårdsbiträden med personer och telefonister med personer. Beträffande retrospektiva jämförelser gäller, att de av ovan anförda skäl måste ske med stor försiktighet. De framlagda uppgifterna äro ej alltid direkt jämförbara med motsvarande tal från föregående yrkesräkning. I de fall,

65 49 då en sådan jämförelse är möjlig, finner man, såsom framgår av nedanstående tablå, att den relativt största ökningen under perioden förekom bland städningspersonalen. Närmast därefter följde telefonister och chaufförer. Individualyrken, som uppvisa stark tillbakagång, äro skomakare samt skräddare och sömmerskor, i fråga om vilka redovisningen dock omfattar endast företagare. Bland den kvinnliga förvärvsarbetande befolkningen visa tandtekniker stark nedgång, medan för männens del en kraftig ökning noteras för denna grupp. Förhållandet är det motsatta bland frisörer, ehuru förändringarna äro betydligt mindre. 1 Redovisningen omfattar endast företagare. En av de mest betydelsefulla grupperna bland individualyrkena utgöres av yrkena av hantverkstyp. Den relativa fördelningen av företagarna efter antalet anställda inom de specificerade hantverksyrkena lämnas i följande tablå. Bland de där upptagna hantverksyrkena överväga kvinnorna inom yrkesgrupperna skräddare och sömmerskor samt vävare; även inom gruppen bagare och konditorer upptaga kvinnorna relativt stor andel, nämligen 28,9 % av samtliga företagare. Tablån ger vid handen, att det övervägande flertalet bland hantverksyrkena utgöres av småföretagare. Inom grupperna med högst 3 anställda återfinnas icke mindre än 90,9 % av samtliga dessa företagare. Antalet företagare inom gruppen utan anställda utgjorde 72,1 % av samtliga. Denna sistnämnda grupp ingår, såsom tablån visar, med växlande numerär i de olika yrkena; endast inom gruppen bagare och konditorer utgjorde antalet företagare utan anställda mindre än en fjärdedel (24,8 %) av samtliga företagare tillhörande vederbörande yrke.

66 50 I nedanstående tablå lämnas uppgifter om den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter kön och ålder i relativa tal inom vissa specificerade individualyrken. Tablån åskådliggör utpräglade skiljaktigheter i åldersavseende mellan den manliga och kvinnliga delen. Medelåldern är högre bland männen än bland kvinnorna inom flertalet av dessa specificerade individualyrken. I synnerhet inom yrkesgruppen frisörer äro bland kvinnorna de yngre åldrarna starkare företrädda. 1 Redovisningen omfattar endast företagare.

67 51 H. Arbetsplatsens belägenhet Uppgifterna om arbetsplatsens belägenhet avse att belysa förhållandet mellan verksamhetsort och bostadsort bland den förvärvsarbetande befolkningen. I allmänhet sammanfalla dessa bada orter, om också ej i samma utsträckning som för några decennier sedan. Under senare år har det blivit allt vanligare, att verksamheten utövas på annan ort än den, där bostaden är belägen, och att den förvärvsarbetande befolkningen dagligen förflyttar sig mellan dessa båda orter. Dylika dagliga förflyttningar bruka benämnas pendelvandringar. En orsak, som under de allra senaste åren i viss mån har bidragit till denna utveckling, torde vara svårigheten att anskaffa bostad i arbetsplatsens omedelbara närhet. Särskilt för städernas fortsatta utbyggnad, för planerandet av nya bostadsoch industriområden samt för kommunikationsväsendet är det av mycket stor betydelse att erhålla kännedom om sambandet mellan verksamhetsort och bostadsort bland den förvärvsarbetande befolkningen. För att kunna siffermässigt belysa ovan nämnda förhållanden inhämtades vid 1950 års liksom vid 1945 års folkräkning i samband med mantalsskrivningen uppgifter rörande den förvärvsarbetande befolkningens verksamhetsort. På grundval av detta material har den förvärvsarbetande befolkningen fördelats efter verksamhet i hemortskommunen, annan landskommun, annan stad, ej uppgiven ort och ej lokaliseringsbar ort. Till den sistnämnda gruppen ha i huvudsak personer med ambulerande verksamhet hänförts, t. ex. handelsresande, personal på fartyg, tåg och bussar o. d. Personer, som haft sin verksamhet inom ett distrikt, omfattande två eller flera kommuner, ha ansetts vara verksamma inom hemortskommunen i de fall, då de haft någon expedition eller mottagning där, t. ex. provinsialläkare, distriktssköterskor, folkskolinspektörer m. fl. Vid en undersökning som den föreliggande bör observeras, att fördelningen måst följa kommunindelningen och att uppgifter om pendelvandringarnas längd ej kunnat utläsas ur det statistiska materialet. Så snart arbetsplats och bostad äro belägna på ömse sidor om en kommungräns, registreras detta som en pendelvandring, även om avståndet skulle vara mycket obetydligt. Eftersom fördelningen följer kommunindelningen, bli följaktligen pendelvandringar mellan två mindre kommuner alltid statistiskt registrerade, medan likvärdiga och längre förflyttningar, som äga rum inom en större koramuns gränser, icke komma till synes i statistiken. Detta torde observeras bl. a. vid jämförelsen mellan länen med hänsyn till att kommunernas storlek efter landarealen är i hög grad växlande i olika delar av landet. Uppgifter om antalet förvärvsarbetande, utom hemortskommunen verksamma personer inom olika regionala enheter ha redan offentliggjorts i del IV (tab. 1, 2 och 5). I tab. 19 i denna berättelses tabellavdelning meddelas den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter arbetsplatsens belägenhet i kombination med näringsgren, yrkesställning, ålder och kön. Tabellen är upprättad för hela riket med särskiljande av bostadsort på landsbygden och i städerna. Av efterföljande sammanställning framgår, att verksamhetsort och bostadsort år 1950 sammanföllo för 85,8 % av den förvärvsarbetande befolkningen. För 7,8 % av nämnda befolkning var arbetsplatsen belägen i annan

68 52 kommun, vanligen stad (5,6 %), medan den ej var lokaliseringsbar för 4,3 %. Uppgifter om arbetsplatsens belägenhet kunde ej erhållas rörande återstående 2,1 % av den förvärvsarbetande befolkningen. Arbetsplatsen var år 1950 i större utsträckning förlagd till hemortskommunen bland den kvinnliga än bland den manliga förvärvsarbetande befolkningen. Inom den förra befolkningen voro sålunda 90,0 % verksamma i hemortskommunen mot 84,3 % av den senare. Undersökning av arbetsplatsens belägenhet upptogs första gången på folkräkningsprogrammet år Resultaten av den del av undersökningen, som byggde på tolvtedelssamplingen, ha offentliggjorts i del 11:2 av redogörelsen för folkräkningen detta år, medan de uppgifter, som hänförde sig till den totala räkningen, ha publicerats i del V. Möjligheterna till jämförelse med 1945 års folkräkning i fråga om arbetsplatsens belägenhet äro dock begränsade. Anledningen härtill är att 1950 års uppgifter hänföra sig till den efter kommunindelningsreformen gällande indelningen, som trädde i kraft den 1 januari På grund av kommunsammanslagningen skulle man ha väntat en betydande ökning av den andel av den förvärvsarbetande befolkningen, vars arbetsplats är belägen i hemortskommunen. Av ovanstående sammanställning framgår emellertid, att verksamhetsort och bostadsort sammanföllo i mindre utsträckning år 1950 än år 1945, medan en betydande ökning föreligger beträffande antalet personer med ambulerande verksamhet, d. v. s. vilkas arbetsplatser ej voro lokaliseringsbara. Förklaringen till det sistnämnda förhållandet torde i främsta rummet vara att söka i den starka ökningen av den förvärvsarbetande befolkningen inom samfärdsel och handel under perioden Den andel av hela den förvärvsarbetande befolkningen, vars arbetsplats var förlagd utom hemortskommunen, har ej undergått någon nämnvärd förändring. Däremot har en inbördes förskjutning skett på så sätt, att landsbygden mottog pendelvandrarna i mindre och städerna i större utsträckning år 1950 än år Dessa skiljaktigheter mellan åren 1945 och 1950 i fråga om arbetsplatsens belägenhet äro delvis en följd av de genomgripande indelningsändringarna i form av ny kommunindelning och inkorporering av ett flertal landskommuner med städer under perioden De ovan nämnda uppgifterna om förekomsten av förvärvsarbete utanför hemorten gälla hela den förvärvsarbetande

69 befolkningen, oavsett om bostadsorten var belägen på lantisbygd eller i stad. Resultatet blir ett annat, när åtskillnad göres i detta hänseende, enär verksamhetsort och bostadsort sammanföllo avsevärt oftare bland stads- än bland 53 landsbygdsbefolkningen. Bland förvärvsarbetande personer av vartdera könet inom dels landsbygdsbefolkningen och dels stadsbefolkningen arbetade nedanstående antal personer utom hemortskommunen. Av sammanställningen framgår, atl landsbygdens befolkning deltog i större omfattning än städernas i pendelvandringarna, och detta gällde framför allt kvinnorna. Verksamhetsorten var därvid i det övervägande flertalet fall förlagd till städerna. Av stadsbefolkningen arbetade däremot en del på landsbygden, men till antalet uppvägde dessa ej tillnärmelsevis pendelvandrarna i motsatt riktning. Städerna erhöllo sålunda på dagarna ett nettotillskott till sin mantalsskrivna befolkning, medan dagbefolkningen på landsbygden understeg nattbefolkningen i antal. Nedanstående tablå lämnar en översikt över det utbyte av förvärvsarbetande personer, som genom pendelvandringarna ägde rum mellan landsbygd och städer. Pendelvandrarna från landsbygden utgjorde 71,0 % av samtliga, medan endast 27,6 % av samtliga pendelvandrare hade sin verksamhetsort där. De förändringar i numerären, som den förvärvsarbetande befolkningen på landsbygden och i städerna dagligen undergick genom pendelvandringar, åskådliggöras av nedanstående sammanställning.

70 54 Fördelningen av den förvärvsarbetande befolkningen efter yrkesställning i fråga om förhållandet mellan verksamhetsort och bostadsort uppvisar betydande olikheter, såsom framgår av nedanstående tablå. Arbetsplatsen var i särskilt stor utsträckning förlagd till hemortskommunen bland företagarna; detta var fallet med 96,3 % av de manliga och 98,5 C U av de kvinnliga företagarna. I fråga om kvinnorna var det något vanligare bland arbetarna än bland tjänstemännen, att verksamhetsort och bostadsort sammanföllo; bland de manliga arbetarna och tjänstemännen var förhållandet det motsatta. Uppdelas förvärvsarbetande personer, som voro verksamma utom hemortskommunen, i landsbygdsbefolkning och stadsbefolkning, finner man, att det huvudsakligen var på landsbygden som tjänstemännen och arbetarna hade sin arbetsplats förlagd utom hemorten; detta gäller såväl män som kvinnor. Däremot var det tämligen sällsynt, att företagarna bedrevo rörelse i annan kommun, vare sig på landsbygden eller i städerna. Av följande sammanställning framgår, i vilken utsträckning förvärvsarbete utövades på annan ort än bostadsorten. Det var framför allt personer yrkesverksamma inom industri och hantverk, som arbetade i annan kommun än hemortskommunen; detta var förhållandet med 12,0 % av männen och 10,5 % av kvinnorna. Verksamheten var knuten till ej lokaliseringsbar ort i synnerhet bland yrkesutövarna inom huvudgruppen samfärdsel, nämligen 33,8 7o av männen och 1,9 % av kvinnorna; närmast därefter följde förvärvsarbetande inom handel med 5,1 resp. 0,2 %. Befolkningen inom jordbruk med binäringar och husligt arbete är av sin verksamhet hänvisad till att ha sin bostad i omedelbar närhet av arbetsplatsen. Detta är förklaringen till att bland den förvärvsarbetande befolkningen inom

71 55 de båda nämnda nitringarna återfanns det relativt sett största antalet personer, som voro verksamma inom hemortskommunen, nämligen 98,7 resp. 94,4 %. De ovan nämnda förhållandena äro emellertid i hög grad beroende av den förvärvsarbetande befolkningens fördelning på landsbygd och städer inom de olika näringsgrenarna. Av förvärvsarbetande personer av vartdera könet på landsbygden resp. i städerna voro nedanstående antal personer verksamma utom hemortskommunen. Det var sålunda i första rummet den på landsbygden bosatta förvärvsarbetande befolkningen inom industri och hantverk samt handel, som utövade sin verksamhet utanför bostadskommunen. Detta var fallet med omkring en femtedel av de manliga och omkring en fjärdedel av de kvinnliga förvärvsarbetande inom nämnda näringsgrenar på landsbygden. Av uppgifterna i tab. 19 kan även utläsas det nettotillskott av arbetskraft inom de olika näringsgrenarna, som städerna erhöllo genom pendelvandringarna. Storleken av detta nettotillskott inom de olika huvudgrupperna framgår av följande sammanställning. Pendelvandringarna mellan landsbygd och städer voro sålunda av betydelse för samtliga huvudgrupper av näringar med undantag för jordbruket och dess binäringar. Betydande olikheter föreligga emellertid mellan de olika huvudgrupperna. I förhållande till hela antalet förvärvsarbetande inom de olika näringsgrenarna räknade handeln de flesta pendelvandrarna, nämligen 5,3 % ; närmast följde industri och hantverk (4,9 7c) och därnäst huvudgruppen samfärdsel (3,0 %). Hela antalet pendelvandrarc mellan landsbygd och städer utgjorde år ,4 "/c av samtliga förvärvsarbetande personer inom riket. Den förvärvsarbetande befolkningens

72 56 fördelning efter näringsgren vid yrkesräkningar avser alltid bostadsorten. Fördelas den förvärvsarbetande befolkningen i stället efter verksamlietsorten. framträda därför vissa olikheter i dagoch nattbefolkningens numerär och fördelning efter näringsgrenar. Detta framgår av följande tablå. De tre huvudgrupper, som räknade de flesta pendelvandrarna mellan landsbygd och städer, nämligen industri och hantverk, handel samt samfärdsel, omfattade tillsammantagna 51,1 % avlandsbygdens nattbefolkning men upptogo endast 48,1 % av dess dagbefolkning. I städerna ökades däremot genom pendelvandring den förvärvsarbetande befolkningen inom nämnda huvudgrupper från 78,3 % till 79,1 %. De förändringar i den förvärvsarbetande befolkningens numerär, som inträffade genom pendelvandringarna, berörde huvudsakligen den icke jordbruksidkande landsbygdsbefolkningen. Inom denna förelågo emellertid avsevärda skiljaktigheter i nämnda avseende, som framträda vid en uppdelning efter ålder, kön och yrkesställning. Detta belyses av nedanstående tablå, som utvisar antalet utom hemortskommunen yrkesverksamma per av den förvärvsarbetande landsbygdsbefolkningen inom andra näringar än jordbruket och dess binäringar.

73 57 Analyserar man materialet för hela riket utan uppdelning av pendelvandrarnas arbetsplats på landsbygd resp. i städer, finner man, att förekomsten av arbetsplats utom hemortskommunen var större bland män än bland kvinnor. Däremot var detta ej fallet bland de pendelvandrare, vilkas arbetsplatser voro förlagda i stad. Pendelvandringarna voro i allmänhet vanligast i de lägre åldrarna och avtogo regelbundet tämligen hastigt med stigande ålder. Detta gällde i fråga om yrkesställning tjänstemän och arbetare, däremot ej företagare, i synnerhet ej de kvinnliga. Förklaringen till att kvinnliga företagare voro starkt företrädda i de högre åldersgrupperna är att söka i det förhållandet, att medelåldern vnr jämförelsevis hög bland samtliga kvinnliga företagare. Den manliga befolkningens pendelvandringar såväl bland tjänstemän som bland arbetare gingo oftare till arbetsplats i städerna. Det torde vara bebyggelsen utanför de större städerna och industriorterna, som här avspeglas i statistiken. Såsom framgår av tab. 1 i del IV, deltager storstädernas befolkning endast i obetydlig utsträckning i pendelvandringarna; förekomsten av arbetsplats utom hemortskommunen är vanligast i de mindre städerna. Däremot är pendelvandring särskilt utmärkande för de i storstädernas omgivning belägna kommunerna. Mellan Stockholm och dess grannkommuner äger dagligen en högst betydande folkförflyttning rum, varvid huvudstaden tillföres ett avsevärt nettotillskott till sin dagbefolkning. Göteborgs dagbefolkning ökas också ej obetydligt genom pendelvandringarna från förortsområdet. I nedanstående sammanställning lämnas en översikt över dessa pendelvandringars omfattning, varvid frekvenstalen äro uträknade per av hela den förvärvsarbetande befolkningen av vartdera könet. Av sammanställningen framgår, att det var icke mindre än personer i stockholmsregionen och i göteborgsregionen, som mera regelbundet förflyttade sig mellan bostaden och den i annan kommun belägna arbetsplatsen. Något över hälften eller 54,5 % av den förvärvsarbetande befolkningen i Stockholms inre och en dryg fjärdedel eller 27,8 % i dess yttre förortsområde samt nära två femtedelar eller 38,9 e U i Göteborgs förortsområde utövade sitt yrke utom hemortskommunen. De i Stockholm och Göteborg bosatta pendelvandrarna utgjorde en liten andel av den förvärvsarbetande befolkningen i dessa städer, nämligen 3,4 resp. 1,8 Ço. För vissa av grannkommunerna var emellertid tillskottet av arbetskraft genom dessa pendelvandringar betydande. De i huvudstaden bosatta pendelvandrarna hade sin arbets-

74 58 plats framför allt i Solna, där stockholmare arbetade. Närmast därefter följde Nacka med personer, Sundbyberg med personer och Lidingö med förvärvsarbetande personer. Detta tillskott till kommunernas förortsbefolkning motväges emellertid av pendelvandringar i motsatt riktning, som i allmänhet voro av betydligt större omfattning. Såsom exempel kan nämnas, att personer i Solna, personer i Sundbyberg, personer i Lidingö och personer i Xacka hade sin arbetsplats i huvudstaden. Av de personer från Stockholms förorter, som voro verksamma utanför hemorten i städer, hade sin arbetsplats i huvudstaden. Därför torde man kunna räkna med att Stockholms dagbefolkning översteg dess nattbefolkning med cirka personer. Motsvarande nettotillskott till dagbefolkningen i Göteborg uppgick till omkring personer. Uppgifterna om hushåll hänföra sig till bostadshushållen i den utsträckning dessa kunnat avgränsas med hjälp av mantalsuppgifterna, och icke till matlagshushållen såsom vid flertalet föregående folkräkningar. Bostadshushållet utgöres av de personer, som tillsammans bebo en bostadslägenhet, och innefattar sålunda familjemedlemmar, hushållsanställda, inackorderade och inneboende personer. Två familjer, som tillsammans bebo en bostadslägenhet, ha räknats som ett hushåll. Enligt definitionen av begreppet hushåll skulle antalet bostadshushåll rätteligen överensstämma med antalet bebodda bostadslägenheter. Detta visade sig ej alltid vara fallet. Som komplettering till undersökningen om hushållen har jämförelse gjorts med de vid mantalsskrivningen avgivna huvudförteckningarna vilka funnits tillgängliga för vissa områden. Av denna jämförelse synes emellertid framgå, att antalet bebodda bostadslägenheter understiger det antal hushåll, som med hjälp av mantalsuppgifterna avgränsats som bostadshushåll, och att differenserna äro mest III. HUSHÅLL betydande inom gruppen enpersonshushåll; avvikelserna inom de övriga storleksgrupperna äro obetydliga. Förklaringen till de ovan nämnda skiljaktigheterna torde i främsta rummet vara att söka i följande omständigheter. Uppgifterna om bostadslägenheter i huvudförteckningarna vid mantalsskrivningen avse annan tidpunkt än folkräkningen, sålunda icke den 31 december utan i regel den 1 november; i Stockholms stad var denna tidpunkt den 5 oktober. Den förut nämnda differensen är delvis en följd av ändringar i befolkningens numerär och sammansättning från tiden för mantalsskrivningen fram till årets slut. Avgränsningen av hushållen har ofta varit förenad med svårigheter till följd av att mantalsuppgifterna varit ofullständigt ifyllda och det ej alltid framgått, om en person varit inneboende eller disponerat egen lägenhet. Personer, som avgivit egna mantalsuppgifter, ha i regel räknats såsom självständiga hushåll, såvida de icke å den egna mantalsuppgiften uppgivit, att de

75 59 hyrt bostaden av annan iin fastighetsägaren, och det ej annorledes framgått, att de varit inneboende eller tillhört anstaltshushåll. Liksom vid flertalet föregående folkräkningar har man även vid denna folkräkning vid avgränsningen av de olika hushållsenheterna utgått från hela folkmängden och icke från den s. k. bostadsfolkniängden. Även i detta avseende ha vissa svårigheter förelegat, bl. a. beträffande de personer, vilkas hushållstillhörighet varit okänd. I den sistnämnda gruppen ingå huvudsakligen personer, som betecknas såsom»å kommunen skrivna» eller»utan känt hemvist» men icke utgöra hushåll i egentlig mening. Det övervägande flertalet av dessa personer har hänförts till enpersonshushållen. Med anledning härav finns det skäl att betrakta antalet enpersonshushåll såsom något för högt redovisat, särskilt om man vid avgränsningen av hushållsenheterna utgår från bostadsfolkmängden. Statistik över bostadshushåll har av socialstyrelsen utarbetats vid den allmänna bostadsräkningen år 1945, och uppgifterna härom ha offentliggjorts i redogörelsen Bostäder och hushåll. Även tidigare har en undersökning av bostadshushållen företagits, nämligen vid 1935/36 års folkräkning (del VII). Möjligheterna till jämförelse med resultaten av dessa undersökningar äro dock begränsade. Den nämnda undersökningen vid 1945 års bostadsräkning byggde på ett representativt urval av landets hushåll, utgörande ej fullt en tolftedel (c:a 8%) av samtliga. Vid avgränsningen av hushållsenheterna utgick man från bostadsfolkmängden och icke från den kyrkoskrivna folkmängden. Mellan undersökningarna om bostadshushållen åren 1945 och 1950 föreligga även vissa skiljaktigheter i fråga om hushållsföreståndarnas fördelning efter civilstånd och ålder. Så redovisades t. ex. vid 1945 års undersökning blund ogifta män och kvinnor enbart hushållsföreståndarna i åldern 20 år och däröver. Möjligheterna till jämförelse mellan resultaten av undersökningarna av bostadshushållen vid å ena sidan 1935/36 och à andra sidan 1950 års folkräkning iiro även begränsade. Detta beror i huvudsak dels på att uppgifter om hushåll vid den partiella folkräkningen i mars 1930 inhämtades endast för omkring en femtedel av rikets folkmängd, dels på att metoden vid uppgiftsinsamlingen och redovisningsprinciperna ej helt och hållet överensstämde med 1950 Ars folkräkning i fråga om bostadshushållen. Med anledning av att inga uppskrivna tal föreligga för hela riket 1936 kan jämförelse i begränsat omfång ske endast mellan de relativa talen. Vid fastställandet av hushållens huvudtyp, storlek och sammansättning 1936 har man i huvudsak utgått från de faktiska och icke de rättsliga förhållandena. Detta innebär, att s. k. tillfälligt frånvarande personer icke ha medräknats, medan s. k. tillfälligt närvarande personer med tagits. De förra personerna äro sådana, som vistas å annan ort än den där de äro kyrkoskrivna. Av samma skäl ha ej medräknats personer, som betecknas såsom»å församlingen skrivna». Uppgifter om hushållens fördelning efter antal hemmavarande barn under 16 år inom olika regionala enheter ha redan offentliggjorts i del IV (tab. 3). Redovisning av uppgifter rörande hushållen inom riket som helhet sker i tab i tabellavdelningen. I tab. 22 meddelas hushållens fördelning efter hushållsföreståndarens kön och civilstånd i kombination med hushållens storlek, antal hemmavarande barn un-

76 60 der IG år samt hushållsföreståndarens ålder. Tab. 23 innehåller uppgifter om hushållens fördelning efter hushållsföreståndarens kön och hushållens storlek samt antal hemmavarande barn i kombination med hushållsföreståndarens näringsgren (huvudgrupper) och ålder i 5-årsklasser, varvid uppdelningen har skett på de tre typgrupperna jordbruksbefolkning, övrig landsbygdsbefolkning och stadsbefolkning. Tab. 24 redovisar hushållens fördelning efter hushållsföreståndarens kön, civilstånd (gifta och övriga) och yrkesverksamhet (förvärvsarbetande och självständiga yrkeslösa) samt de förvärvsarbetandes yrkesställning i samma kombination som i tab. 23. Tabellerna såväl i tabellavdelningen som i texten innehålla uppgifter om alla hushåll utom anstaltshushåll. Hushållstyp och hushållsstorlek. Såsom framgår av det följande särskiljas i första hand de båda hushållstyperna bestående äktenskap och övriga hushåll. Med bestående äktenskap avses i detta sammanhang samboende äkta makar. De övriga hushållen ha indelats i enoch flerpersonshushåll samt efter hushållsföreståndarens kön och civilstånd. Antalet hushåll och befolkningens fördelning på hushåll av olika typer redovisas i nedanstående sammanställning. Tablån här ovan ger vid handen, alt hela antalet hushåll inom riket vid 1950 års slut uppgick till Det redovisade antalet hushållsmedlemmar tillhörande personhushåll omfattade eller 98,3 % av rikets hela befolkning. Sålunda kan man räkna med att personer tillhörande anstaltshushåll voro cirka eller 1,7 % av rikets folkmängd. Det vid 1935/36 års folkräkning redovisade antalet personer i anstaltshushåll motsvarade 1,6 % av hela befolkningen. Den till anstaltshushåll räknade befolkning, som bor i kollektivt betonade bostadsformer, utgöres huvudsakligen av personer boende på ålderdomshem eller barnhem, kasernerad militär, personal på sjukvårds- och andra inrättningar o. d. Patienter, interner m. fl., som äro mantalsskrivna på sina hemorter, ha icke räknats till anstaltshushåll. Gränsen är tämligen flytande mellan personhushållen och anstaltshushållen och därför ofta svår att draga. Av detta skäl äro uppgifterna om anstaltshushåll vid föreliggande undersökning av underordnat intresse och ej medtagna i tabellerna. Den ojämförligt största gruppen bland hushållen är bestående äktenskap, vilka representera de egentliga familjehushållen, d. v. s. hushåll som huvudsakligen utgöras av samboende makar samt eventuella barn. Till denna hushållstyp hörde nära två tredjedelar av hushållen, och medlemmarna inom denna hushållstyp omfattade nära fyra femtedelar av samtliga hushållsmedlemmar eller 78,0 % av hela folkmängden. Antalet övriga hushåll uppgick till en dryg tredjedel av samtliga hushåll, medan de

77 61 personer som tillhörde dessa hushåll motsvarade endast en femtedel av samtliga medlemmar i hushåll. Av nedanstående tablå framgår, att hushållen i landet vid 1950 års slut i genomsnitt bestodo av 2,9 personer; enligt allmänna bostadsräkningen 1945 var motsvarande tal 3,1 personer. År 193G redovisades i medelantal 3,5 personer per hushåll, varför en minskning med icke mindre än 17 C U ägt rum under denna 15-årsperiod. Detta innebär, att hushållens antal har ökats i starkare proportion än folkmängden, och följaktligen har hushållens genomsnittliga storlek minskats. Beträffande flerpersonshtishållen har minskningen i medelstorlek varit mindre utpräglad, vilket betyder, att antalet enpersonshushåll har tillväxt starkare. Flerpersonshushållen omfattade i medeltal 3,4 personer år 1950 mot 3,8 personer år Betydande olikheter i fråga om hushållens medelstorlek föreligga bland skilda hushållstyper liksom inom skilda näringsgrenar. Hushållen av typen bestående äktenskap voro i genomsnitt dubbelt så stora som övriga hushåll; flerpersonshushållen bland övriga hushåll omfattade i medeltal 2,8 personer. Avgränsas befolkningsgrupperna efter befolkningens näringsstruktur, visar det sig, att hushållens medelstorlek är störst inom jordbruksbefolkningen och att detta gäller hushåll med såväl manlig som kvinnlig föreståndare. Vad den befolkning beträffar, som hör hemma inom andra näringsgrenar än jordbruk med binäringar, är hushållens genomsnittliga storlek bland hushåll med manlig föreståndare störst inom huvudgruppen offentliga tjänster m. m., medan bland de kvinnliga hushållsföreståndarna handeln intar motsvarande plats. Hushållens och deras medlemmars relativa fördelning efter hushållens storlek inom de olika hushållstyperna belyses av efterföljande tablå. Nästan hälften av hela antalet hushåll inom riket bestod av 2 3 personer, och tväpersonshushållet var den vanligaste hushållsstorleken. Även enpersonshushållcn voro relativt många, cirka en femtedel. Därnäst kommo hushållen med 4 personer, vilken grupp svarade för IG,8 ','< av samtliga hushåll; motsvarande relativtal för hushåll med minst 5 personer var 14,3 %. Om man för att vinna noggrannare jämförbarhet med tidigare utförda undersökningar studerar endast flerpersonshushållen visar det sig.

78 62 att hushåll bestående av 2 4 personer utgjorde 82,0 % år 1950 mot 71,7 % år 1936, medan motsvarande tal för hushåll med minst 5 personer voro 18,0 c /c och 28,3 %. Den fortlöpande minskningen av hushållens storlek har sålunda för den senaste 15-årsperioden inneburit, att antalet hushåll med minst 5 personer relativt sett har gått ned betydligt men antalet mindre hushåll ökat i samma proportion. Hur utvecklingen mot mindre hushåll har skett på landsbygden och i städerna belyses närmare av följande sammanställning av flerpersonshushållens fördelning efter storlek åren 1936 och Av denna framgår, att minskningen av hushållens storlek har varit starkare utpräglad på landsbygden än i städerna. Orsaken till minskningen av hushållens storlek under perioden bör ej enbart sökas i nedgången av medelantalet barn per äktenskap. Härvidlag har en annan faktor haft en viss betydelse, särskilt i fråga om den avsevärda minskningen av hushållens storlek inom typen övriga hushåll. De icke gifta förvärvsarbetande kvinnornas andel av samtliga icke gifta har under de senaste två decennierna betydligt ökats inom stadsnäringarna och denna kategori har i stor utsträckning bildat egna enpersonshushåll. Realinkomstens betydande stegring under nämnda tidsperiod har påverkat hushållsbildningen även bland de icke gifta männen. Detta är delvis förklaringen till att vuxna barn icke så ofta som tidigare stanna i hemmet utan bilda egna hushåll. Till minskningen av hushållens storlek har också bidragit, att antalet hembiträden och övriga anställda personer i arbetsgivarens kost numera är betydligt mindre än 15 år tidigare. Av den övre tablån på denna sida framgår, att det råder betydande olikheter i storlekshänseende mellan egentliga familjehushåll och övriga hushåll.

79 63 De flesta hushållen av tien förra typen utgöras av trcpcrsonshushåll, medan enpersonshushållen överväga bland övriga hushåll. Under det att fyra femtedelar bland hushållen av typen bestående äktenskap tillhöra gruppen 2 4 personer, domineras övriga hushåll ännu påtagligare (82 %) av gruppen 1 2 personer. Förekomsten av övriga hushåll bland flerpersonshushållen är ringa med ett undantag, nämligen tvåpersonshushåll, vilket följande uppgifter utvisa. Uppgifter om de övriga hushållens relativa fördelning efter storlek samt hushållsföreståndarens kön och civilstånd meddelas i följande tablå. Såsom tablån visar, voro cnpersonshushållen relativt sett vanligast bland hushåll med kvinnlig föreståndare. Däremot voro kvinnorna i minoritet inom gruppen hushåll med minst 3 personer. En fortsatt analys av hushållens sammansättning kan ske bl. a. genom en fördelning av antalet hushållsmedlemmar efter hushållens storlek, vilken utförts i den övre tablån på sid. 62. Av denna framgår, att av samtliga hushållsmedlemmar 7,1 % tillhöra enpersonshushåll, C4,5 % hushåll med 2 4 personer och 28,4 % större hushåll. I tab. P lämnas uppgifter beträffande hushållens relativa fördelning efter storlek samt hushållsföreståndarens kön, ålder och näringsgren. Bland hushåll med manlig föreståndare upptaga de mindre och medelstora hushållen, nämligen de med 1 4 personer, en betydligt större andel inom övriga näringars befolkning än inom jordbruksbefolkningen, medan förhållandet är det motsatta i fråga om de större hushållen. De kvinnliga cnpersonshushållen uppvisa stark övertalighet såväl inom jordbruksbefolkningen som inom övrig befolkning. Sambandet mellan hushållets storlek och föreståndarens ålder kommer till uttryck däri att hushållens storlek stiger med hushållsföreståndarens ålder upp till medelåldern (40 50 år) och därefter avtager. Dessa variationer i hushållens storlek sammanhänga med olikheterna i antalet hemmavarande barn (tab. T), särskilt inom hushållstypen bestående äktenskap.

80 64 Tab. P. Hushållens relativa fördelning efter hushållens storlek samt hushållsföreståndarens kön, ålder och näringsgren (huvudgrupper) Relative distribution of households by size of household and by sex, age and industry (divisions) of the head of household Hushållsföreståndare och hushållssammansättning. I bestående äktenskap har mannen alltid räknats som hushållsföreståndare. Vad övriga bostadshushåll beträffar, har den hushållsmedlem räknats som hushållsföreståndare, som med hänsyn till ålder och yrkesverksamhet antagits i första hand svara för hushållets olika angelägenheter. I de fall, där en åldrig och ej yrkesverksam fader eller moder sammanbor med en ensamstående son eller dotter, som utövar

81 65 självständig yrkesverksamhet, har sonen eller dottern räknats såsom hushållsföreståndare. Av nedanstående översikt framgår, att 81,4 Ve av samtliga hushåll förestodos av män och att dessa hushåll omfattade nästan nio tiondelar av hela antalet medlemmar. Det övervägande flertalet av hushållsföreståndarna, nämligen 65,1 r /r av samtliga, utgjordes av gifta med sina hustrur samboende män. De gifta icke samboende utgjorde den minsta gruppen. Hit ha hänförts sådana hushåll, där man och hustru av någon anledning bostadsbrist, förvärvsarbete på olika orter, hemskillnad, reell ehuru ej formell skilsmässa o. d. ii ro bosatta på skilda håll. Uppgifter om hushållsföreståndarnas relativa fördelning efter kön och civilstånd inom olika åldersgrupper lämnas här nedan. Ogifta män förekomma som hushållsföreståndare framför allt i åldern under 25 år, medan änklingar äro relativt talrikast i åldrarna 70 år och däröver. Hushållstypen bestående äktenskap har den största andelen, då mannen är i åldern år, och denna andel är hög även i åldern år samt år.

82 66 Sambandet mellan hushållsföreståndarens ålder och civilstånd kommer också till synes, om man beräknar medianoch kvartiltalen för de olika civilståndsgrupperna, såsom skett i föregående tablå. Nedre kvartilen, medianen och övre kvartilen beteckna i detta fall de åldersgränser, som underskridas av resp. en fjärdedel, hälften och tre fjärdedelar av antalet hushållsföreståndare. Av tablån framgår, att nedre och övre kvartilen för hushållsföreståndarna i bestående äktenskap utgöra resp. 36,14 och 56,07 år. Vad beträffar de övriga hushållen, är de manliga hushållsföreståndarnas medianålder högre än kvinnornas inom alla hushållstyper utom hushåll med ogifta såsom föreståndare, vilket följande sammanställning utvisar. Spridningen på åldersskalan, uttryckt i kvartilavståndet, är högst för de ogifta hushållsföreståndarna. Olikheter mellan den förvärvsarbetande befolkningen och de självständiga yrkeslösa inom de båda näringsstrukturgrupperna av befolkningen komma till synes, om man studerar hushållsföreståndarnas fördelning efter kön och ålder, såsom framgår av de i tab. Q återgivna relativa talen. Man observerar bl. a., att andelarna för de kvinnliga hushållsföreståndarna såväl bland förvärvsarbetande (4,6 %) som bland självständiga yrkeslösa (4,4 %) voro avsevärt mindre inom jordbruksbefolkningen än inom övrig befolkning, nämligen 11,9 % resp. 9,3 %. Däremot är förhållandet för de manliga hushållsföreståndarna det motsatta. Förklaringen härtill torde i främsta rummet vara att söka i olikheter i fråga om könsproportionen inom de olika typgrupperna av befolkningen (se del V, kap. III). Ett utpräglat kvinnounderskott råder i åldern år inom jordbruksbefolkningen, medan ett kraftigt överskott av kvinnor råder inom övrig befolkning. Detta är en orsak till att de förvärvsarbetande kvinnorna uppvisa den relativt största andelen såsom hushållsföreståndare i åldern under 25 år inom övrig befolkning (35,4 %). I tab. R lämnas för de hushållsföreståndare, som tillhöra den förvärvsarbetande befolkningen, uppgifter om fördelningen efter ålder i relativa tal, varvid uppdelning har skett efter yrkesställning och kön samt huvudgrupper av näringar. Ett utmärkande drag för bushållsföreståndarna inom jordbruksbefolkningen är, såsom framgår av tabellen, att medelåldern är jämförelsevis hög bland företagarna, i synnerhet de kvinnliga. Även inom övrig befolkning äro de kvinnliga hushållsföreståndarna bland företagarna relativt sett starkt företrädda i de högre åldrarna. Beträffande hushållsföreståndarna bland tjänstemännen kunna betydande olikheter i åldersavseende iakttagas mellan männen och kvinnorna inom de båda typgrupper, som avgränsats efter befolkningens näringsstruktur. Bland kvinnorna äro de yngre åldrarna starkast representerade, medan de manliga hushållsföreståndarna framför allt äro

83 Tab. Q. Hushållens relativa fördelning efter hushållsföreståndarens ålder, kön och yrkesverksamhet inom olika näringsgrenar (huvudgrupper) Relative distribution of households by age, sex and occupational activity of the head of household within different industries (divisions) 67 koncentrerade till mellanåldrarna. Skiljaktigheturna i fråga om åldersfördelningen mellan de manliga och kvinnliga hushållsföreståndarna inom arbetarpersonalen äro ej så starkt utpräglade som för företagare och tjänstemän. Hushållens sammansättning inom olika hushållstyper belyses närmare i följande tablå. Av denna framgår, att för hela riket hushållsföreståndarna utgjorde 34,4 '/< och övriga vuxna 40,7 % samt barnen en fjärdedel. De övriga

84 68 Tab. R. Hushållsföreståndarnas relativa fördelning efter yrkesställning, näringsgren (huvudgrupper), kön och ålder inom större typgrupper av befolkningen Relative distribution of heads of households by occupational status, industry (divisions), sex and age

85 69 vuxna hushållsmedlcmmarna bestodo av familjemedlemmar, hushâllsanstirllda, inackorderade ocli inneboende personer. Mellan de olika hushållstyperna rådde i dessa avseenden en betydelsefull skillnad. Av befolkningen i hushållstypen bestående äktenskap utgjordes 29,2 ','c av barn under IG år mot endast 8,3 % i övriga hushåll. Förekomsten av barn i den sistnämnda gruppen var nära dubbelt så stor bland hushåll med kvinnlig föreståndare som bland hushåll med man såsom föreståndare. De övriga vuxna hushållsmedlemmarna bland de övriga hushållen utgjorde 33,4 7r. Den sistnämnda medlemsgruppen är dock ej likartad inom alla typer av hushåll. Bland de övriga vuxna hushållsmedlemmarna inom hushållstypen bestående äktenskap ingå även hustrur till skillnad från övriga hushåll. Om hustrurna ej medräknas i gruppen övriga vuxna hushållsmedlcmmar inom hushållstypen bestående äktenskap, utgör talet endast 14,2 % för nyssnämnda grupp, vilket är det lägsta bland de olika typerna av hushåll. Delta betyder, att drygt fyra femtedelar av hushållsmedlemmarna inom de egentliga familjehushållen äro att beteckna som familjemedlemmar: män, hustrur och barn. 1 lab. S har antalet hushållsförestandare i olika ålders- och civilståndsgrupper satts i relation till motsvarande folkmängd. De härigenom uträknade s. k. hushållskvoterna ange, hur många individer bland personer i en viss befolkningsgrupp, som bildat hushåll. Tabellen visar, att av samtliga gifta samboende män 98 % hade eget hushåll. Av de ogifta hade i 20-flrsåldern endast ett fåtal bildat hushåll. Sedan stiger andelen hushållsföreståndare med åldern, så att toppläget 66,0 % för männen uppnås vid åldern år, medan motsvarande läge för kvinnorna, 56,0 %, nås först i åldern år. Av samtliga ogifta män över 20 år äro 37,0 % hushållsföreståndare och av Tab. S. Antal hushållsföreståndare per 1000 av folkmängden med fördelning efter kön, ålder och civilstånd Number of heads of households per 1000 of population, by sex, age and marital status

86 70 kvinnorna en ännu mindre andel: 35,8 %. Barnantalet i hushållen. Undersökningen omfattade alla till hushållen hörande barn under l(i år, d. v. s. under aren födda barn, oavsett om de voro hushållsföreståndarens barn eller ej. Hela antalet barn i hushållen uppgick till Av de i hushållsstatistiken redovisade barnen tillhörd.' 93,1 r /c bestående äktenskap. Till övriga hushåll hörde endast barn under 16 år, varav nästan två tredjedelar eller 65,0 7c kommo på hushåll med kvinnlig hushållsföreståndare. Av ovanstående tablå framgår, att 43.3 '/c av de bestående äktenskapen helt saknade barn under 16 år, medan 27.4 resp. 18,4 % av hushållen hade ett resp. två barn. Antalet minderåriga barn per bestående äktenskap var Om de barnlösa hushållen ej medräknas, blir motsvarande tal Av de övriga hushållen voro mer än dubbelt så många barnlösa som bland de egentliga familjehushållen. Endast 6,3 % av de förstnämnda hushållen hade ett barn under 16 år och 3,2 % minst två barn. Till jämförelse kan nämnas, att andelen barnlösa hushåll under åren minskades bland flerpersonshushållen, medan andelen hushåll med 2 3 barn ökades inom denna hushållstyp. Olikheterna i barnantal äro framträdande mellan övriga hushåll med manlig resp. kvinnlig hushållsföreståndare. Mot 93,0 % barnlösa hushåll för den förra hushållstypen svara sålunda endast 88,3 % barnlösa hushåll för den senare typen. Av övriga hushåll med kvinnlig föreståndare hade 7,7 r U ett barn och 4,0% minst två barn, medan motsvarande tal för hushåll med manlig föreståndare voro 4,7 % resp. 2,3 %. Dessa olikheter framträda även, om man beräknar antalet barn per samtliga hushåll. Däremot föreligga inga nämnvärda skiljaktigheter mellan hushåll med manlig och hushåll med kvinnlig föreståndare i fråga om antalet barn per hushåll med minderåriga barn. Sammanställningen i föregående tablå belyser även barnantalets fördelning efter hushållsf örestån dårens kön och civilstånd i de övriga hushållen. Den relativt största andelen av barnlösa hushåll förekom bland de ogifta hushålls-

87 Tab. T. Hushållens relativa fördelning efter antal hemmavarande barn under 16 år samt hushållsföreståndarens ålder och näringsgren (huvudgrupper) Relative distribution of households by number of children under 16 years old living at home and by age and industry (divisions) of the head of household 71 föreståndarna, där 95,0 'U tillhörde denna kategori. Bland övriga hushåll med änka, änkling eller frånskild nian såsom föreståndare voro 88,0 r /c utan barn. Det minsta relativa antalet barnlösa hushåll fanns bland övriga hushåll med gift ej samboende kvinna såsom föreståndare.

88 72 Fördelningen av barnen efter hushållsföreståndarens kön och ålder inom större typgrupper av befolkningen saml efter liushållsföreståndarens närings gren framgår av tab. T. Vissa skiljaktigheter i fråga om hushållens fördelning efter antalet barn råda mellan de befolkningsgrupper, som avgränsats efter befolkningens näringsstruktur. Antalet barn per hushåll var högre inom jordbruksbefolkningen än inom den befolkning, som hör hemma inom andra näringsgrenar, och detta gäller såväl hushåll med manlig som med kvinnlig föreståndare. Andelen avbarnlösa hushåll med manlig föreståndare var något större inom jordbruksbefolkningen än inom den övriga befolkningen; likaså förekommo de barnrika hushållen (med minst 3 barn) oftast inom den förra gruppen. Av samtliga hushåll med manlig föreståndare inom övrig befolkning hade 24,2 % ett och 15,6 9c två barn under 16 år, medan motsvarande siffror för jordbruksbefolkningen voro 18,7 resp. 13,1 r 'c. Uppgifterna om hushallens fördelning efter barnantalet och hushållsföreståndarens ålder visa, att bland de manliga hushållsföreståndarna ett barn var vanligast i åldern år, två barn i åldern och minst tre barn i åldern år. Bland hushåll med kvinnlig föreståndare var andelen hushåll såväl med ett barn som med två och minst tre barn störst i åldern år. Antalet hushåll med minderåriga barn avtar med hushållsföreståndarens stigande ålder. Detta gäller särskilt hushållstypen bestående äktenskap. IV. UTRIKES FÖDDA OCH UTLÄNNINGAR Som en följd av det senaste världskriget och därmed sammanhängande flyttningar har antalet utrikes födda liksom antalet utlänningar i Sverige ökats avsevärt sedan föregående folkräkning. Det är att märka, att härvid räknas endast de som vid folkräkningstidpunkten voro skrivna i svensk församling, d. v. s. den rättsliga folkmängden och icke den faktiska, vilket senare är vanligt i andra länder. Envar skall som regel kyrkobokföras och mantalsskrivas i den församling där han är bosatt, men av skilda orsaker händer det, att registreringen kan dröja ett eller flera år efter inflyttningen. I tider med stark inflyttning från utlandet blir följaktligen antalet bosatta utlänningar och utrikes födda alltid betydligt större än det rättsliga, här redovisade antalet. Härtill komma alla resande, turister m. fl., som vistas i Sverige mera tillfälligt och icke ha för avsikt att bosätta sig här. I de hos länsbyråerna för folkbokföringen förda tryckande registren, med vilka folkräkningslängderna tryckts, anges utländsk nationalitet och utrikes födelseort i enlighet med kyrkoböckerna, dock endast med en förkortning av den främmande statens namn. Besittningar, kolonier och mandatområden äro betecknade med samma förkortning som moderlandet. Då någon i kyrkoböckerna är antecknad som statslös, användes en förkortning av detta ord. Den närmare bestämning i dessa hänseenden, som kyrkoböckerna kunna innehålla, t. ex. i fråga om vilken ort i det främmande landet som är födelseort, framgår så-

89 73 lunda ej av folkräkningslängdcrna. Det har därför ej varit möjligt att centralt kontrollera, att födelseorten hänförts till rätt land. Osäkerhet i detta hänseende orsakas särskilt av de förändringar i fråga om staternas gränser, som blivit en följd av världskrigen under det gångna halvseklet. Av samma orsak finnes anledning till tvekan, om nationalitetsbeteckningarna äro rätta i en del fall. Framför allt gäller detta i fråga om flyktingar, som kommo in i landet under och efter det senaste världskriget. De saknade ofta möjlighet att på eljest brukligt sätt styrka sina uppgifter om personliga förhållanden. Oklarhet i det utrikespolitiska läget har även vållat kyrkobokförarna svårigheter med nationalitetsbestämningen, åtminstone till en tid ocli med viss eftersläpning även sedan ett ställningstagande blivit möjligt och statistiska centralbyrån efter folkbokföringsförordningens ikraftträdande såsom riksbyrå för folkbokföringen börjat %erka för enhetlighet i praxis, bl. a. genom att upprätta personakter för invandrare. Beträffande en del flyktingar från länder, vilkas områden genom kriget införlivats med annan stats territorium, utvisa folkräkningslängderna sålunda endast den förutvarande nationaliteten utan att det framgår, huruvida de vid tiden för folkräkningen voro statslösa eller förvärvat medborgarskap i annan främmande stat. Såsom en allmän anmärkning beträffande kyrkoböckernas nationalitetsredovisning må slutligen framhållas, att det genom officiell rapportering är sörjt för att förvärv av svenskt medborgarskap kan antecknas, medan det däremot icke på något motsvarande sätt är säkerställt, att nationalitetsförändringar i övrigt komma till kyrkobokförarnas kännedom. Möjligheten att vid den statistiska bearbetningen gruppera de utrikes födda och utlänningarna efter i allo enhetliga principer är således för närvarande utesluten. Uppgifterna om födelseort och särskilt om nationalitet äro därför delvis osäkra. A. Utrikes födda De utrikes födda redovisas i tab. 25 och 26. Den förra tabellen visar fördelningen efter födelseland, näringsgren och yrkesställning samt kön, medan den senare anger fördelningen efter födelseland i kombination med medborgarskap. Såsom framgår av dessa tabeller och tab. V, utgjorde antalet utrikes födda vid 1950 års slut icke mindre än personer eller 2,8 % av befolkningen mot resp och 1,5 % resp. 1,0 % åren 1945 och ökningen är genomgående för i sistnämnda tabell redovisade länder. Såsom tab. U visar, omfattade i de nordiska liinderna födda personer 50,1 % av samtliga utrikes födda år 1950 mot 46,1 7r år Därnäst kommo Estland och Tyskland med resp. 12,7 '/< och 10,9 % år 1950 mot 14,2 % och 13,2 % år Främst lågo båda åren Finland och Norge. Av tab. T framgår vidare, att antalet svenska medborgare utgjorde endast 45,2 % av de utlandsfödda år 1950 mot 69,3 % år Minskningen är genomgående för alla länder med undantag för Estland och gäller framför allt männen. Absolut taget har antalet utlandsfödda svenska medborgare ökats, nämligen med 14,9 % män och 35,5 % kvinnor åren Att ökningen är störst för kvinnorna beror på att dessa enligt före år 1951 gällande lag-

90 74 Tab. U. Utrikes födda efter födelseland åren 1945 och 1950 Persons born abroad by country of birth, in 1945 and 1950 Kolonier och mandatområden äro inräknade i moderlandet. bestämmelser genom giftermål omedelbart kunde bli svenska medborgare. De statslös a, som år 1945 inräknades bland medborgarna i sitt f. d. hemland, utgjorde 7,0 % av de utlandsfödda år över hälften av de utlandsfödda statslösa äro födda i Estland och större delen av återstoden i Tjeckoslovakien, Lettland och Tyskland. Drygt hälften av de i Tjeckoslovakien födda äro redovisade som statslösa och mer än fjärdedelen av de i Estland och Lettland födda. Att över femtedelen av dem som äro födda i Österrike äro betecknade som statslösa, kan bero på att födelseorten här avser f. d. österrikiska områden, som nu tillhöra andra länder. Utmärkande för de utrikes födda är bl. a. det stora överskottet av kvinnor. Medan det per 100 män i hela befolkningen kommer endast 101 kvinnor, är motsvarande tal för de utrikes födda i genomsnitt 132. Detta överskott härrör dock nästan helt från svenska medborgare, medan utlänningarna i regel visa underskott. Bland de utrikes födda svenska medborgarna kommo 191 kvinnor per 100 män år 1950 men endast 98 bland utrikes födda utlänningar. Kvinnoöverskottet är i fråga om de större grupperna särskilt stort beträf-

91 Tab. V. Relativ fördelning av utrikes födda efter födelseland, näringsgren (huvudgrupper) och yrkesställning Relative distribution of persons born abroad by country of birth, industry (divisions) and occupational status 75 fande i Finland och Norge födda personer. Men även underskott förekommer, t. ex. bland födda i Italien, Schweiz och Nederländerna. Av särskilt intresse är de förvärvsarbetandcs fördelning efter näringsgrenar och yrkesställning. Av männen voro 77,4 % förvärvsarbetande och av kvinnorna 39,7 V» mot resp. endast (S5,2 % och 23,2 % i hela befolkningen, vilket bl.a. sammanhänger med de utlandsföddas åldersfördelning. Tub. V visar, att 00,4 % av de förvärvsarbetande utrikes födda männen ocli 38,3 7«av kvinnorna ägnade sig åt industri och hantverk mot 45,C

92 76 resp. 25,9 % av alla förvärvsarbetande i riket. Näringsgrenarna handel och offentliga tjänster m. m. syselsatte relativt flera utrikes än inom landet födda män, i synnerhet tyskar, och husligt arbete likaledes relativt fler.i utrikes födda kvinnor, framför allt tyskor, danskor och finländskor. Låga tal visa däremot jordbruk med binäringar och samfärdsel. Ett undantag utgöra i Förenta staterna födda personer, vilka i stort sett ha ungefär samma fördelning som hela befolkningen. Det rör sig säkerligen i detta fall mest om svenska avkomlingar. Företagare förekomma mindre bland de utlandsfödda än i hela befolkningen. Undantag bildar huvudgruppen offentliga tjänster m. ni. (läkare, lärare och författare bl. a.). Denna grupp omfattar här IG,6 % av företagarna mot endast 3,5 % inom hela befolkningen. De manliga tjänstemännen äro starkare representerade bland de utlandsfödda, medan motsatsen är fallet i fråga om de kvinnliga. Arbetarna äro proportionsvis flera bland de utrikes födda än inom hela befolkningen. Tab. X. Utlänningar efter medborgarskap åren 1930, 1945 och 1950 Aliens by citizenship, in 1930, 1945 and 1950 Kolonier och mandatområden äro inräknade i moderlandet. 1 Turkiet är räknat till Asien (övriga stater). 2 Statslösa äro åren 1930 och 1945 räknade till förutvarande hemland.

93 77 B. Utlänningar I riket bokförda utlänningar, d. v. s. utländska medborgare och statslösa redovisas i tab Av dessa meddelar tab. 27 uppgifter om utlänningarna efter medborgarskap och kön, tab. 28 efter medborgarskap, kön, ålder och Civilstånd, tab. 29 efter medborgarskap och boningsort länsvis och tab. 30 efter medborgarskap, kön, näringsgren (huvudgrupper) och yrkesställning. I tab. 31 lämnas uppgifter rörande den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren (huvud- och undergrupper). Utlänningarna uppgingo vid 1950 års slut till eller 1,8 % av hela befolkningen mot och 0,5 % vid 1945 års slut, av vilka senare en stor del antingen blivit svenska medborgare eller utflyttat under de fem mellanliggande åren. Det rådde sålunda en livlig omsättning på utlänningar, och Sverige var i många fall endast genomgångsland för emigration till Canada och Förenta staterna eller andra länder. Hela antalet utlänningar i Sverige uppskattades den 1 april 1950 till omkring och ett år senare till omkring , varav sålunda närmare hälften eller bortåt icke voro skrivna och i allmänhet ej heller bosatta här. Medborgarna i de nordiska länderna omfattade år 1950 närmare hälften avalla utlänningar i Sverige, av vilka finländarna voro drygt en femtedel, såsom tab. X visar. Närmast därefter följde statslösa och tyskar. Esterna, som år 1945 intogo främsta platsen med över en tredjedel, kommo år 1950 som sjätte nation i ordningen efter Sovjetunionen. Detta torde sammanhänga med att utrikespolitiska förändringar börjat återspegla sig i kyrkobokföringen. Balter skola numera registreras som statslösa, om de ej enligt rysk lagstiftning hunnit bli medborgare i Sovjetunionen, innan de lämnade hemlandet, eller ock förvärvat medborgarskap i något av våra grannländer före ankomsten hit. vilket torde ha inträffat i åtminstone några fall. Icke fullt en åttondel av utlänningarna voro födda i Sverige mot drygt en tredjedel år 1930; den ändrade proportionen beror på den betydande invandringen under 1940-talet. Av utlänningarna voro män och kvinnor. På 100 män kommo sålunda 99 kvinnor mot 101 i hela befolkningen enligt tab. X. Detta underskott av kvinnor är emellertid icke genomgående, ty proportionerna variera avsevärt med nationalitet och ålder. Sålunda finnes bland rumäner, tyskar, finländare och norrmän ett betydande överskott, medan det särskilt för schweizare och italienare föreligger ett stort underskott av kvinnor. I åldrarna år och över 65 år råder stort överskott av kvinnor, särskilt beträffande tyskar och i den förstnämnda åldersklassen norrmän och finländare ( tab. Y). I åldrarna år or det i allmänhet underskott av kvinnor med undantag särskilt för finländare och tyskar, för vilka ett överskott av kvinnor föreligger i samtliga här redovisade åldersklasser. Vad utlänningarnas åldersfördelning beträffar, framgår av tab. Y, att åldrarna upp till 35 år i allmänhet voro överrepresenterade i förhållande till hela befolkningen. Särskilt gäller detta åldern år för kvinnornas del och åldern år beträffande männen. I åldern år befunno sig 59,8 % av båda könen mot 43,1 % i hela befolkningen. Det är sålunda de mest produktiva och prokreativa åldersklasserna som äro starkast företrädda bland utlänningarna.

94 78 Tab. Y. Relativ fördelning av utlänningar efter medborgarskap, kön och ålder Relative distribution of aliens by citizenship, sex and age En viktig fråga ur flera synpunkter är utlänningarnas civilståndsfördelning. Såsom tab. Z visar, äro utlänningarna i allmänhet i större utsträckning ogifta och i mindre utsträckning gifta resp. iörut gifta än befolkningen i övrigt. I åldern år är dock proportionen gifta större än inom den övriga befolkningen, vilket delvis torde bero på den låga giftermålsåldern i vissa länder. För att eliminera åldersfördelningens inverkan på civilståndsfördelningen ha frekvenserna ogifta och gifta inom varje åldersklass standardvägts med åldersfördelningen för hela rikets befolkning. De så beräknade talen återfinnas i de två sista kolumnerna av tab. Z. Som synes ha talen efter väg-

95 79 Tab. Z. Relativ fördelning av utlänningar efter medborgarskap, kön, civilstånd och ålder Relative distribution of aliens by citizenship, sex, marital status and age 1 De observerade talen i varje åldersklass aro standardvugda med åldersfördelningen för män och kvinnor i hela befolkningen. ningen närmat sig de för hela befolkningen gällande, särskilt beträffande männen och de ogifta kvinnorna, utan att dock ändra karaktär. Proportionen gifta utländskor är alltjämt påfallande låg, vilket ytterligare understrykes av kvinnornas övertalighet bland de ogifta. Änkor och frånskilda finnas bland utländskorna i långt större utsträckning än bland de svenska kvinnorna. Detta gäller särskilt polskor och tyskor, och det förefaller sannolikt, att det främst

96 80 Tab. Å. Relativ fördelning av utlänningar efter medborgarskap, näringagren (huvudgrupper) och yrkeställning Relative distribution of aliens by citizenship, industry (divisions) and occupational status är de många krigsänkorna som bidraga härtill. I tab. Z är även angivet antalet gifta kvinnor per 100 gifta män i varje åldersklass. Medan antalet gifta kvinnor i hela befolkningen något överstiger antalet gifta män, är motsatsen fallet bland utlänningarna, där de gifta kvinnorna utgöra endast 80 % av de gifta männen och efter standardvägning endast 73 %. Vad utlänningarnas yrkesverksamhet angår, är andelen förvärvsarbetande bland dem t.o.m. större än de utlandsföddas, nämligen 58,9 mot 56,0 %. Detta beror emellertid helt på kvinnorna, av

97 81 vilka icke mindre än 48,4 % voro förvärvsarbetande mot 39,7 resp. 23,2 fe bland utlandsfödda och hela befolkningen, något som delvis förklaras av gynnsammare åldersfördelning och lägre proportion gifta. Av männen voro 09,3 r,c förvärvsarbetande mot 77,4 % bland utlandsfödda och 65,2 % bland hela befolkningen. Beträffande de olika näringsgrenarna framträda de tendenser, som visade sig hos de utlandsfödda, mera utpräglat hos utlänningarna (tab.å). Sålunda äro ännu större andeler av de senare sysselsatta i gruvbrytning, industri och hantverk samt husligt arbete. Även i fråga om yrkesställningen finner man tendensen här i allmänhet mera utpräglad. Så utgöra arbetarna bland utlänningarna omkring tre fjärdedelar av de förvärvsarbetande mot mindre än två tredjedelar resp. omkring hälften beträffande utlandsfödda och hela befolkningen. Såväl företagare som tjänstemän äro förhållandevis färre bland utlänningarna. Ej mindre än 26,3 7c av de utlänningar, som äro egna företagare, tillhöra huvudgruppen offentliga tjänster m. m. mot resp. 16,6 och 3,5 Ve bland utlandsfödda och hela befolkningen.,1 tab. Ä redovisas utlänningarnas fördelning på vissa undergrupper av näringsgrenar. Inom metallindustrin äro mer än tredjedelen av männen sysselsatta, medan kvinnorna till över femtedelen arbeta i textil- och sömnadsindustrin, därav de gifta till drygt tredjedelen. Såsom vi redan sett, förekomma utlänningar relativt litet inom jordbruk. Undantag beträffande männen bilda dock jordbruk med över 50 hektar åker. Förutom gruvbrytning och husligt arbete äro vidare läder-, hår- och gummivaruindustri, lufttransport samt hotelloch restaurangrörelse av relativt stor betydelse för utlänningarna jämte, beträffande männen, bl. a. även litterär verksamhet. Det sistnämnda är en av förklaringarna till det stora antalet utländska företagare inom huvudgruppen offentliga tjänster ni. ni. Utlänningarna äro spridda över hela landet, såsom tab. ö visar. Stockholms stad och Stockholms lan ha tillsammans över en fjärdedel av utlänningarna, vilka här utgöra omkring 3 % av befolkningen. Därnäst komma Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Västmanlands län med tillsammans nära en tredjedel av alla utlänningar. I det sistnämnda länet är utlänningarnas andel av folkmängden störst, 3,9 %. Danskar och polacker återfinnas särskilt i Malmöhus län. Drygt en fjärdedel av finländarna och norrmännen bo i Stockholms stad och län liksom nära en tredjedel av tyskarna och i det närmaste hälften av de statslösa. Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads och Skaraborgs län liksom hela Norrland ha relativt få utlänningar, endast ungefär hälften eller tredjedelen av genomsnittet för hela riket. Utlänningarna äro starkare representerade i städerna än på landsbygden, där de utgöra endast 1,2 % av folkmängden mot nära det dubbla i städerna, varest i synnerhet kvinnorna äro talrika. Inom tätorterna bo drygt fyra femtedelar av utlänningarna, där de utgöra 2,2 % av folkmängden mot 1,0 r /< inom glesbebyggelsen, östeuropéer i allmänhet och särskilt polacker äro i större utsträckning än övriga utlänningar bosatta inom tätorterna, medan motsatsen är fallet med finländarna, vilket bl.a. sammanhänger med deras yrkesfördelning. Vad de olika städerna beträffar, äro Borås och Västerås hemvist för särskilt många utlänningar i förhållande till

98 82 Tab. Ä. Relativ fördelning av förvärvsarbetande utlänningar efter näringsgren (huvud- och undergrupper) och deras andel av den förvärvsarbetande befolkningen Relative distribution of economically active aliens by industry (divisions and major groups) and their percentage in the whole economically active population

99 83 Tab. Ö. Relativ fördelning ar utlänningar efter medborgarskap och kön länsvis Relative distribution of aliens by citizenship and sex, by county folkmängden. Även Stockholm ligger i detta avseende över genomsnittet. Linköping har anmärkningsvärt få utlänningar

100 Tab. 1. Förvärvsarbetande befolkning och dennas familjemedlemmar efter näringsgren (huvud-, under- och detaljgrupper), yrkesställning och familjeställning den 31 december 1950 enligt indelningen den 1 januari 1952 Economically active population and their dependents by industry (divisions, major and specified groups), occupational status and position in the family 84

101 85

102 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG 86

103 87

104 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG 88

105 89

106 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG 90

107 91

108 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG 92

109 93

110 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG 94

111 95

112 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG 96

113 97

114 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG 98

115

116 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG 100

117 101

118 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG 102

119 103

120 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG 104

121 105

122 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG 106

123 107

124 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG 108

125 1 Häri ingå även förvärvsarbetande och deras familjemedlemmar inom detaljgruppen ugnskolning och trädestillation. 109

126 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG 110

127 111

128 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG 112

129 113

130 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG 114

131

132 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG 116

133 117

134 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG 118

135 119

136 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG 120

137 121

138 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG 122

139 123

140 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG 124

141 125

142 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG 126

143 127

144 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG. 128

145 129

146 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG 130

147

148 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG 132

149 133

150 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG 134

151 135

152 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG 136

153 137

154 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG 138

155 139

156 TAB. 1 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING OCH DENNAS FAMILJEMEDLEMMAR EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD-, UNDER- OCH DETALJGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH FAMILJESTÄLLNLNG 140

157 141

158 Tab. 2. Självständiga yrkeslösa och deras familjemedlemmar efter näringsgren (huvudgrupper), yrkesställning och familjeställning den 31 december 1950 enligt indelningen den 1 januari 1952 Retired and other independent persons and their dependents by industry (divisions), occupational status and position in the family 142

159 143

160 144 Tab. 3. Folkmängden efter näringsgren (huvud- och undergrupper) inom tätbebyggelse och Population by industry (divisions and major groups) in densely and sparsely populated areas, by county 1 Häri ingår även huvudgruppen ospecificerad verksamhet. 2 Uppgifterna överensstämma ej helt med de i

161 glesbebyggelse länsvis den 31 december 1950 enligt indelningen den 1 januari del IVpublicerade, beroende på alt vid den fortsalla bearbetningen av hålkortsmaterialet smärre felaktigheter upptäckts.

162 146 Tab. 4. Folkmängden efter näringsgren (huvudgrupper) och familjeställning länsvis Population by industry (divisions) and position in the family, by county

163 147 den 31 december 1950 enligt indelningen den 1 januari

164 148 TAB. 4 (forts.). FOLKMÄNGDEN EFTER NÄRINGSGREN (HUVUDGRUPPER) OCH FAMILJE-

165 149 STÄLLNING LÄNSVIS

166 150 TAB. 4 (forts.). FOLKMÄNGDEN EFTER NÄRINGSGREN (HUVUDGRUPPER) OCH FAMILJE-

167 STÄLLNING LÄNSVIS 151

168 152 TAB. 4 (forts.). FOLKMÄNGDEN EFTER NÄRINGSGREN (HUVUDGRUPPER) OCH FAMILJE-

169 STÄLLNING LÄNSVIS 153

170 154 Tab. 5. Personer, som äga jordbruksfastighet men utöva huvudyrke inom annan näringsgren än egentligt jordbruk eller sakna yrke, efter näringsgren (huvudgrupper), yrkesställning och åkerarealens storlek den 31 december 1950 Persons who own agricultural real estate with either their principal occupation within industries other than agriculture proper or without occupation, by industry (divisions), occupational status and area of arable land

171 155 TAB. 5 (forts.). PERSONER, SOM ÄGA JORDBRUKSFASTIGHET MEN UTÖVA HUVUDYRKE INOM ANNAN NÄRINGSGREN ÄN EGENTLIGT JORDBRUK ELLER SAKNA YRKE, EFTER NÄRINGSGREN (HUVUDGRUPPER), YRKESSTÄLLNING OCH ÅKERAREALENS STORLEK

172 156 Tab. 6. Förvärvsarbetande befolkning inom jordbruk och boskapeskötsel (husligt arbete den 31 december 1950 enligt indelningen den 1 januari 1952 Economically active population within agriculture and stock-raising (domestic service within

173 inom jordbruket inräknat) efter åkerarealens storlek och yrkesställning länsvis agriculture included) by area of arable land and occupational status, by county 157

174 158 Tab. 7. Folkmängden efter kön, ålder och civilstånd samt näringsgren (huvudgrupper) Population by sex, age, marital status and industry (divisions) A. Hela folkmängden

175 den 31 december

176 160 TAB. 7 (forts.). FOLKMÄNGDEN EFTER KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND SAMT NÄRINGS- B. Förvärvsarbetande befolkning 1 Uppgifterna i denna och följande tabeller om antalet förvärvsarbetande kvinnor i de olika aldersarbetningen av hålkortsmaterialet smärre felaktigheter upptäckts.

177 161 GREN (HUVUDGRUPPER) grupperna överensstämma ej helt med de i del IV publicerade, beroende på att vid den fortsatta be-

178 162 Tab. 8. Förvärvsarbetande befolkning efter näringsgren (huvud- och undergrupper) och yrkes- Economically active population by industry (divisions and major groups) and occupational status, Medhjälpande familjemedlemmar, i denna tabell inräknade bland de förvärvsarbetande, äro särskilt redovisade

179 163 ställning i kombination med kön, ålder och civilstånd den 31 december 1950 and by sex, age and marital status i tab

180 164 TAB. 8 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD- OCH UNDER-

181 165 GRUPPER) OCH YRKKSSTÄLLNING I KOMBINATION MED KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND

182 166 TAB. 8 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD- OCH UNDER-

183 GRUPPER) OCH YRKESSTÄLLNING I KOMBINATION MED KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND 167

184 168 TAB. 8 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD- OCH UNDER-

185 GRUPPER) OCH YRKESSTÄLLNING I KOMBINATION MED KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND 169

186 170 TAB. 8 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD- OCH UNDER-

187 GRUPPER) OCH YRKESSTÄLLNING I KOMBINATION MED KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND 171

188 172 TAB. 8 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD- OCH UNDER-

189 GRUPPER) OCH YRKESSTÄLLNING I KOMBINATION MED KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND 173

190 174 TAB. 8 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD- OCH UNDER-

191 GRUPPER) OCH YRKESSTÄLLNING I KOMBINATION MED KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND 175

192 176 TAB. 8 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD- OCH UNDER-

193 GRUPPER) OCH YRKESSTÄLLNING I KOMBINATION MED KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND 177

194 178 TAB. 8 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD- OCH UNDER-

195 179 GRUPPER) OCH YRKESSTÄLLNING I KOMBINATION MED KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND

196 180 TAB. 8 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD- OCH UNDER-

197 GRUPPER) OCH YRKESSTÄLLNING I KOMBINATION MED KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND 181

198 182 TAB. 8 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD- OCH UNDER-

199 GRUPPER) OCH YRKESSTÄLLNING I KOMBINATION MED KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND 183

200 184 TAB. 8 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING EFTER NÄRINGSGREN (HUVUD- OCH UNDER-

201 GRUPPER) OCH YRKESSTÄLLNING I KOMBINATION MED KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND 185

202 186 Tab. 9. Medhjälpande familjemedlemmar efter näringsgren 1 (huvudgrupper) och yrkes- Family workers by industry (divisions) and occupational status, and by sex, age and mar- 1 Inom huvudgruppen husligt arbete finnas inga medhjälpande familjemedlemmar; de som finnas i

203 187 ställning i kombination med kön, ålder och civilstånd den 31 december 1950 ital status huvudgruppen ospecificerad verksamhet äro inräknade under samtliga näringsgrenar.

204 188 Tab. 10. Övriga familjemedlemmar till förvärvsarbetande befolkning efter näringsden 31 december 1950 Other dependents on the economically active population by industry (divisions) and occu-

205 189 gren (huvudgrupper) och yrkesställning i kombination med kön, ålder och civilstånd pational status, and by sex, age and marital status

206 190 TAB. 10 (forts.). ÖVRIGA FAMILJEMEDLEMMAR TILL FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLK- MED KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND

207 NING EFTER NÄRINGSGREN (HUVUDGRUPPER) OCH YRKESSTÄLLNING I KOMBINATION 191

208 192 TAB. 10 (forts.). ÖVRIGA FAMILJEMEDLEMMAR TILL FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLK- MED KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND

209 193 NING EFTER NÄRINGSGREN (HUVUDGRUPPER) OCH YRKESSTÄLLNING I KOMBINATION

210 194 Tab. 11. Självständiga yrkeslösa efter näringsgren (huvudgrupper) och yrkesställning i Retired and other independent persons by industry (divisions) and occupational status, and by

211 kombination med kön, ålder och civilstånd den 31 december 1950 sex, age and marital status

212 196 Tab. 12. Familjemedlemmar till självständiga yrkeslösa efter näringsgren (huvud- Dependents on retired and other independent persons by industry (divisions) and occupa- Observeras bör, att redovisningen avser familjemedlemmar, sa att exempelvis under rubriken»änkor till där familjens överhuvud utgöres av änka till företagare.

213 197 grupper) och yrkesställning i kombination med kön, ålder och civilstånd den 31 dec tional status, and by sex, age and marital status företagare» icke angives antalet ankor av detta slag utan antalet familjemedlemmar i sådana familjer,

214 198 Tab. 13. Företagare inom de större huvudgrupperna av näringsgren efter antalet anställda länsvis den 31 december 1950 enligt indelningen den 1 januari 1952 Employers by industry (largest divisions) and number of salaried employees and wageearners, by county

215 TAB. 13 (forts.). FÖRETAGARE INOM DE STÖRRE HUVUDGRUPPERNA AV NÄRINGS GREN EFTER ANTALET ANSTÄLLDA 199

216 200 Tab. 14. Företagare inom olika näringsgrenar (detaljgrupper) efter antalet anställda den 31 december 1950 Employers by industry (specified groups) and number of salaried employees and wage-earners

217 TAB. 14 (forts.). FÖRETAGARE INOM OLIKA NÄRINGSGRENAR (DETALJGRUPPER) EFTER ANTALET ANSTÄLLDA 201

218 202 TAB. 14 (forts.). FÖRETAGARE INOM OLIKA NÄRINGSGRENAR (DETALJGRUPPER) EFTER ANTALET ANSTÄLLDA 1 Häri ingår även undergruppen lufttransport.

219 TAB. 14 (forts.). FÖRETAGARE INOM OLIKA NÄRINGSGRENAR (DETALJGRUPPER) EFTER ANTALET ANSTÄLLDA 203

220 204 TAB. 14 (forts.). FÖRETAGARE INOM OLIKA NÄRINGSGRENAR (DETALJGRUPPER) EFTER ANTALET ANSTÄLLDA

221 Tab. 15. Anställda efter anställningens art och kön länsvis den 31 december 1950 enligt indelningen den 1 januari 1952 Salaried employees and wage-earners by kind of employment and sex, by county 205

222 206 Tab. 16. Anställda efter ålder, näringsgren (huvudgrupper), yrkesställning samt anställningens Salaried employees and wage-earners by age, industry (divisions), occupational status, and by Män

223 art och kön den 31 december 1950 kind of employment and sex 207

224 208 TAB. 16 (forts.). ANSTÄLLDA EFTER ÅLDER, NÄRINGSGREN (HUVUDGRUPPER), YRKESSTÄLL- Kvinnor

225 NING SAMT ANSTÄLLNINGENS ART OCH KÖN 209

226 210 Tab. 17. Förvärvsarbetande befolkning tillhörande vissa individualyrken efter yrkeeställning, an- Economically active population belonging to certain occupational groups, by occupational status, kind

227 ställningens art och kön den 31 december 1950 of employment and sex

228 212 Tab. 18. Förvärvsarbetande befolkning tillhörande vissa individualyrken efter kön och Economically active population belonging to certain occupational groups, by sex and age

229 ålder den 31 december

230 214 Tab. 19. Förvärvsarbetande befolkning efter arbetsplatsens belägenhet samt näringsdelningen den 1 januari 1952 Economically active population by location of place of work and by industry (divisions), I kol. ej lokaliseringsbar kommun ha inräknats även personer utan uppgift om arbetsplatsens belägenhet

231 gren (huvudgrupper), yrkesställning, ålder och kön den 31 december 1950 enligt inoccupational status, age and sex 215

232 216 TAB. 19 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING EFTER ARBETSPLATSENS BELÄGEN HET SAMT NÄRINGSGREN (HUVUDGRUPPER), YRKESSTÄLLNING, ÅLDER OCH KÖN

233 TAB. 19 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING EFTER ARBETSPLATSENS BELÄGEN HET SAMT NÄRINGSGREN (HUVUDGRUPPER), YRKESSTÄLLNING, ÅLDER OCH KÖN 217

234 218 TAB. 19 (forts.). FÖRVÄRVSARBETANDE BEFOLKNING EFTER ARBETSPLATSENS BELÄGEN-

235 HET SAMT NÄRINGSGREN (HUVUDGRUPPER), YRKESSTÄLLNING, ÅLDER OCH KÖN 219

236 220 Tab. 20. Förvärvsarbetande befolkning efter kön, yrkesställning och näringsgren (huvud- och Economically active population by sex, occupational status and industry (divisions and major I kol. företagare ulan anställda ha inräknats även företagare, för vilka uppgift om antalet anställda saknas.

237 undergrupper) enligt Förenta nationernas klassificeringsschema (ISIC) den 31 december 1950 groups) according to the United Nations classification (ISIC) 221

238 Tab. 21. Förvärvsarbetande befolkning efter kön, ålder och näringsgren (huvudgrupper) enligt Förenta nationernas klassificeringsschema (ISIC) den 31 december 1950 Economically active population by sex, age and industry (divisions) according to the United Nations classification (ISIC) 222

239 Tab. 22. Hushåll efter hushållsföreståndarens civilstånd i kombination med hushållens storlek, antal hemmavarande barn under 16 år samt hushållsföreståndarens ålder den 31 december 1950 Households by marital status of the head of household and by site of household, number of children under 16 years old living at home and age of the head of household 223

240 224 Tab. 23. Hushåll efter hushållsföreståndarens ålder, näringsgren (huvudgrupper) och kön samt indelningen den 1 januari 1952 Households by age, industry (divisions) and sex of the head of household, by size of household and

241 hushållens storlek och antal hemmavarande barn under 16 år den 31 december 1950 enligt by number of children under 16 years old living at home 225

242 226 Tab. 24. Hushåll efter hushållsföreståndarens ålder, näringsgren (huvudgrupper), yrkesställ- Households by age, industry (divisions), occupational status, marital status and sex of the head of

243 ning och civilstånd samt kön den 31 december 1950 enligt indelningen den 1 januari 1952 household

244 228 Tab. 25. Utrikes födda efter födelseland, näringsgren (huvudgrupper) och yrkesstäilning Persons born abroad by country of birth, industry (divisions), occupational status and sex Kolonier och mandatområden äro inräknade i moderlandet. 1 Turkiet är räknat till Asien (övriga länder).

245 samt kön den 31 december

246 Tab. 26. Folkmängden efter födelseland och medborgarskap samt kön den 31 december 1950 Population by country of birth, citizenship and sex Kolonier och mandatområden äro inräknade i moderlandet Turkiet är räknat till Asien (övriga länder).

247 Tab. 27. Utlänningar efter medborgarskap och kön den 31 december 1950 Aliens by citizenship and sex Kolonier och mandatområden äro inräknade i moderlandet. 231

248 232 Tab. 28. Utlänningar efter medborgarskap, kön, ålder och civilstånd den 31 december Aliens by citizenship, sex, age and marital status Kolonier och mandatområden äro inräknade i moderlandet. 1 Turkiet är räknat till Asien (övriga stater).

249

250 234 Tab. 29. Utlänningar efter medborgarskap och boningsort länsvis den 31 december 1950 Aliens by citizenship and domicile, by county Kolonier och mandatområden äro inräknade i moderlandet. 1 Turkiet är räknat till Asien (övriga stater).

251 enligt indelningen den 1 januari

252 236 Tab. 30. Utlänningar efter medborgarskap, näringsgren (huvudgrupper) och yrkesställning Aliens by citizenship, industry (divisions), occupational status and sex Kolonier och mandatområden äro inräknade i moderlandet. 1 Turkiet är räknat till Asien (övriga stater).

253 samt kön den 31 december

254 238 Tab. 31. Förvärvsarbetande utlänningar efter näringsgren (huvud- och undergrupper) och kön den 31 december 1950 Economically active aliens by industry (divisions and major groups) and sex

255 239

256 240

257 241

258 242

259 243