Meddelandeblad. Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen. Inledning. Nr 7/02. Mottagare: Hälso- och sjukvårdsnämnder Länsstyrelser.

Transkript

1 Meddelandeblad Mottagare: Hälso- och sjukvårdsnämnder Länsstyrelser Länsrätter Kuratorer vid länsdelssjukhus, länssjukhus och regionsjukhus Pensionärs- och handikapporganisationer Äldre- och handikappomsorgsnämnder Äldre och handikappomsorgsförvaltningar Nr 7/02 Maj 2002 Detta Meddelandeblad innehåller en sammanställning av ändringar i socialtjänstlagen (2001:453) med kommentarer från regeringens proposition (2000/01:149) Avgifter inom äldre- och handikappomsorg samt Socialutskottets betänkande (2001/ 02:SoU3) Avgifter inom äldre- och handikappomsorg. Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen Inledning Riksdagen har beslutat att införa nya bestämmelser om avgifter inom äldre- och handikappomsorgen. De nya reglerna, som införs i 8 kap. socialtjänstlagen (SoL), preciserar den högsta avgift som kommunen får ta ut av den enskilde för hemtjänst, dagverksamhet samt för kommunal hälso- och sjukvård enligt 26 tredje stycket i hälso- och sjukvårdslagen. Bestämmelserna anger också den högsta avgift som får tas ut för bostad i sådant särskilt boende som inte omfattas av hyreslagens bestämmelser, bl.a. boende i två- eller flerbäddsrum för äldre. Vidare införs bestämmelser i SoL som garanterar den enskilde ett lägsta förbehållsbelopp för normala levnadskostnader och för den faktiska boendekostnaden. I SoL regleras också på vilket sätt underlaget för socialnämndens beslut om avgifter skall beräknas. Ett individuellt beslut om avgifternas storlek kan överklagas genom förvaltningsbesvär (prop. 2000/01:149 s. 1). De nya bestämmelserna träder i kraft den 1 juli 2002 med undantag för bestämmelserna om beräkning av avgiftsunderlag som träder i kraft den 1 januari Av förarbetena framgår att det är en fördel om kommunerna anpassar sina taxor till de nya avgiftsreglerna redan innan bestämmelserna träder ikraft (prop. 2000/01:149 s. 51). Information: Sonja Helling, tel och Bitte Fritzon, tel

2 Bakgrund Kommunerna har i enlighet med bestämmelserna i SoL rätt att ta ut avgift för bl.a. hemtjänst och bostad i särskild boendeform. Nästan samtliga kommuner tog år 1999 ut avgift för dessa insatser men taxornas utformning varierade mycket. Varje kommun hade i praktiken ett helt eget avgiftssystem. I många kommuner fanns t.ex. vid sidan av en ordinarie hemtjänsttaxa en eller flera separata taxor, främst för serviceinsatser (prop. 2000/01:149 s. 28). I många kommuner gjordes år 1999 ingen heltäckande individuell prövning av individens ekonomiska situation i samband med att avgiften fastställdes. Variationerna var stora mellan kommunerna beträffande förbehållsbeloppens nivåer (prop. 2000/01:149 s. 33, 36). Kommunerna har inte i någon större utsträckning beaktat situationen för varken personer med funktionshinder i allmänhet eller för yngre personer med funktionshinder när förbehållsbeloppet fastställts. Detta trots att dessa grupper ofta har särskilda behov och förutsättningar som måste beaktas. Förbehållsbeloppets storlek eller dess innehåll för personer med funktionshinder avviker inte påtagligt från vad som gäller för äldreomsorgstagare i allmänhet. Detta är enligt regeringens bedömning inte tillfredsställande (prop. 2000/01:149 s. 37). Förbehållsbelopp, 8 kap 6 8 SoL. Reglerna om förbehållsbelopp vid fastställande av avgifter för äldre- och handikappomsorg preciseras i SoL. Med förbehållsbelopp avses det belopp som den enskilde har rätt att behålla av sina egna medel innan avgift får tas ut för hemtjänst, dagverksamhet och kommunal hälso- och sjukvård samt för bostad i sådant särskilt boende som inte omfattas av hyreslagen. Förbehållsbeloppet består av ett minimibelopp och den faktiska boendekostnaden. I lagen anges vilka levnadskostnader som det angivna minimibeloppet skall täcka. En individuell bedömning av förbehållsbeloppets storlek skall göras i varje enskilt fall. Kommunen skall i vissa situationer bestämma den enskildes minimibelopp till en högre nivå och får i vissa andra fall bestämma beloppet till en lägre nivå. Det schabloniserade minimibeloppet I SoL fastställs ett lägsta förbehållsbelopp, minimibeloppet. Minimibeloppet utgör en tolftedel av 129,4 procent av prisbasbeloppet för ensamstående och en tolftedel av 108,4 procent av prisbasbeloppet för sammanlevande makar eller sambor. Med prisbasbelopp avses i 8 kap. 3 SoL det prisbasbelopp som fastställs enligt 1 kap. 6 lagen (1962:381) om allmän försäkring. Det minimibelopp som den enskilde eller sambor får behålla av egna medel omräknat i 2002 års prisnivå uppgår till kronor per månad för en ensamstående person och till kronor per månad och person för sammanlevande makar eller sambor (prop. 2000/01:149 s. 39). Utgångspunkterna vid beräkningen av minimibeloppets storlek är desamma som vid beräkning av särskilt bostadstillägg för pensionärer enligt lagen (2001:761) om bostads- 2

3 tillägg till pensionärer (BTPL), dvs. en tolftedel av 1,294 gånger gällande prisbasbelopp för ensamstående och en tolftedel av 1,084 gånger gällande prisbasbelopp för sammanlevande makar eller sambor (prop. 2000/01:149 s. 39). Minimibeloppet skall täcka följande kostnadsposter i ett hushåll: livsmedel, alla måltider kläder och skor fritid hygien förbrukningsvaror dagstidning, telefon, tv-avgift möbler och husgeråd hemförsäkring hushållsel resor tandvård öppen hälso- och sjukvård läkemedel Minimibeloppet är ett schablonbelopp och avser s.k. normalkostnader för personer över 61 år och inte enskilda äldres faktiska levnadskostnader. Minimibeloppet har huvudsakligen beräknats med ledning av uppgifter från Konsumentverkets hushållsbudget som avser hushållskostnader för personer 61 år och äldre. Posterna för hälso- och sjukvård samt läkemedel har beräknats som en tolftedel av årskostnaden för personer som betalar upp till nivån för respektive högkostnadsskydd (prop. 2000/01:149 s. 39). Med posten resor avses kostnader för lokalresor med kollektivtrafik, inklusive färdtjänst och sjukresor. Posten tandvård beräknas täcka kostnaden för en årlig tandundersökning samt mindre omfattande behandlingsåtgärder. Därutöver har skattningar för vissa poster gjorts utifrån andra tillgängliga uppgifter om levnadskostnader för äldre och personer med funktionshinder. Posterna dagstidning, telefon och tv-avgift avser att täcka kostnader för prenumeration på en daglig tidning, abonnemangs- och samtalsavgifter för telefon samt avgifter för tv-innehav. När det gäller livsmedel är denna post inte beräknad att täcka kostnaden för måltider som den enskilde köper via hemtjänsten i ordinärt eller särskilt boende (prop. 2000/01:149 s. 39, s. 59). Genom de nya bestämmelserna garanteras samtliga som betalar avgift för äldre- och handikappomsorg en lagstadgad lägsta skälig levnadsnivå. Kommunen har dock ingen skyldighet att betala ut medel till en person för att han eller hon inte uppnår den i lagen angivna lägsta nivån för minimibeloppet. Däremot har kommunen en skyldighet att informera berörda personer om möjligheten att ansöka om försörjningsstöd för att de därigenom ska kunna uppnå skälig levnadsnivå (prop. 2000/01:149 s , s. 39). Höjd nivå på minimibeloppet Vid fastställande av den enskildes minimibelopp skall kommunen enligt 8 kap. 8 SoL alltid göra en individuell bedömning. Det kan finnas situationer när en enskild person har fördyrade levnadskostnader och minimibeloppet därför inte räcker till för att täcka kostnaderna. Det kan också förekomma att den enskilde har andra levnadskostnader 3

4 som denne rimligen bör få förbehålla sig medel för. Kommunen ska i båda fallen höja nivån på minimibeloppet i skälig omfattning om kostnaderna är av den karaktären att de bör tillgodoses inom ramen för förbehållsbeloppet. Förutsättningarna är dock att kostnaderna är varaktiga, dvs. regelbundet återkommande under större delen av ett år och att behovet avser ett inte oväsentligt belopp. I författningskommentaren sägs att behovet bör uppgå till minst ett par hundra kronor per månad (prop. 2000/01:149 s. 40, s 59). Nedan följer exempel på särskilda omständigheter som bör berättiga till ett högre minimibelopp: fördyrad kost t.ex. på grund av att maten erhålls via hemtjänsten i ordinärt eller särskilt boende eller i dagverksamhet eller på grund av att personen är yngre och därför har en högre kostnad för sin matkonsumtion äldre och funktionshindrade personers underhållskostnad för minderåriga barn, kostnader för arbetsresor samt andra kostnader som behövs för en familjs underhåll kostnader till följd av funktionshinder, bl.a. för rehabilitering/habilitering inklusive resor yngre funktionshindrade personers rätt till fritidsaktiviteter som är naturliga för yngre personer yngre funktionshindrade personers behov av medel för bosättning, familjebildning etc. kostnader för god man (prop. 2000/01:149 s. 40). Kommunen bör också beakta kostnader som följer av andra aktiviteter eller ändamål som den enskilde av olika anledningar inte kan eller bör avstå från. Några exempel på sådana kostnader anges inte i propositionen (prop. 2000/01:149). Tillfälliga merkostnader av mindre storlek ska den enskilde finansiera inom ramen för det lagstadgade minimibeloppet (prop. 2000/01:149 s. 40). Det är primärt kommunens ansvar att då avgifterna fastställs i det enskilda fallet utreda om den enskilde har behov av ett högre minimibelopp och om avgiften måste sättas ned. Den enskilde måste dock själv lämna uppgifter till kommunen om sina individuella behov. Det är därför av största vikt att kommunen i sin kontakt med den enskilde informerar om avgiftssystemet (prop. 2000/01:149 s. 40, s. 60). Yngre personer med funktionshinder I propositionen (prop. 2000/01:149) anges två situationer när kommunerna bör höja nivån på det i lagen angivna minimibeloppet. Den ena situationen gäller kost. De schabloniserade kostnaderna för kost som ingår i minimibeloppet är framräknade för personer över 61 år. Normalkonsumtionen för personer under 61 år är dock högre och därmed också kostnaden. Kommunerna ska beakta denna merkostnad så att yngre personer med funktionshinder förbehålls ett högre belopp för livsmedelskostnaden än äldre personer. Vägledande för beräkningen av denna kostnad bör vara Konsumentverkets beräkning av livsmedelskostnader för olika åldersgrupper (prop. 2000/01:149 s. 41). Den andra situationen avser yngre funktionshindrade personers behov av medel för att möjliggöra bosättning och familjebildning. Denna grupp har normalt sett större behov av sådana medel jämfört med äldre personer. Med bosättning och familjebildning avses bl.a. mindre hushållsinvesteringar och inköp av olika artiklar som normalt behövs i en 4

5 familj med barn. Med ledning av yngre funktionshindrades merkostnader för dessa ändamål anser regeringen att denna grupps minimibelopp bör överstiga äldre personers minimibelopp med upp till tio procent. En individuell prövning är dock alltid nödvändig då merkostnaderna för bosättning och familjebildning rimligen varierar bl.a. beroende på den funktionshindrades ålder (prop. 2000/01:149 s. 41). Yngre personer med funktionshinder har ofta merkostnader på grund av sitt funktionshinder vilket skall beaktas i skälig omfattning. Vissa personer har högre kostnader i förhållande till andra enbart av det skälet att de är yngre. Hur mycket minimibeloppet skall höjas för denna grupp är inte möjligt att ange i lag utan måste alltid avgöras efter en individuell prövning (prop. 2000/01:149 s. 41). Om den enskilde genom bidrag eller annan förmån redan har kompenserats för en viss merkostnad, t.ex. genom handikappersättning, är kommunen inte skyldig att höja nivån på det i lagen angivna minimibeloppet (prop. 2000/01:149 s. 60). Lägre nivå på minimibeloppet Kommunen får i vissa fall, vilka anges i 8 kap 8 2 st. SoL, minska nivån på minimibeloppet. Kommunen är dock inte skyldig att sänka nivån. Om kommunen väljer att inte minska minimibeloppet måste dock likställighetsprincipen i kommunallagen beaktas (prop. 2000/01:149 s. 60). Kommunen får endast minska nivån på minimibeloppet i skälig omfattning om omsorgstagarens kostnader: ingår i avgiften för hemtjänsten eller dagverksamheten ingår i avgiften eller hyran för bostad i särskilt boende tillhandahålls den enskilde kostnadsfritt. I vissa kommuner ingår t.ex. någon eller flera av kostnadsposterna kost, möbler, hushållsel eller förbrukningsvaror i avgiften för särskilt boende. Om kostnadsposten som föranleder minskningen av minimibeloppet ingår i Konsumentverkets beräkningar för hushållsbudget bör dessa utgöra grunden vid beslut om minskningen. Även vid korttidsboende kan det förekomma att den enskilde betalar en avgift som inkluderar kost, s.k. helinackordering. Om kost ingår i avgiften för en ensamstående person har kommunen rätt att per månad minska den enskildes minimibelopp i skälig omfattning, dock högst med kronor beräknat utifrån 2002 års hushållsbudget. Detta under förutsättning att korttidsboendet pågår minst en månad. Om samtliga förbrukningsvaror ingår i avgiften får den enskildes minimibelopp minskas med 200 kronor per månad (prop. 2000/01:149 s ). Justering av minimibeloppen Enligt bestämmelserna för beräkning av förbehållsbelopp skall minimibeloppet justeras av kommunen i samband med förändringar i prisbasbeloppets nivå (prop. 2000/01:149 s. 41). Den faktiska boendekostnaden Utöver minimibeloppet för schabloniserade levnadskostnader ska den enskilde garanteras medel för sin faktiska aktuella boendekostnad som kan vara hyra, bostadsrättsavgift 5

6 eller kostnad för egen bostadsfastighet. Vid boende i bostadsrättslägenhet eller egen bostadsfastighet bör räntekostnader för bostadslån som inte är avdragsgilla anses ingå i boendekostnaden. Även driftskostnader, fastighetsskatt och tomträttsavgäld anses utgöra en del av boendekostnaden. Om omsorgstagaren delar bostad med en annan vuxen person som har egen inkomst bör högst halva boendekostnaden tillgodoräknas omsorgstagaren. Förbehållsbeloppet uppgår således till summan av den enskildes individuellt beräknade minimibelopp och den aktuella, faktiska boendekostnaden (prop. 2000/01:149 s. 39, 57, 58). Högkostnadsskydd (maxtaxa), 8 kap 5 SoL Bestämmelser införs i SoL om en högsta avgift för hemtjänst i ordinärt och särskilt boende, dagverksamhet och kommunal hälso- och sjukvård. Avgiften per månad får uppgå till högst en tolftedel av 48 procent av prisbasbeloppet, vilket motsvarar kronor per månad i 2002 års prisnivå. Bestämmelser införs i SoL om en högsta avgift för bostad i särskilt boende i de fall boendekostnaden inte fastställs som hyra. Avgiften för boende får uppgå till högst en tolftedel av 50 procent av prisbasbeloppet vilket motsvarar kronor per månad i 2002 års prisnivå. Som motivering till den nya bestämmelsen om högkostnadsskydd anges bl.a. att det finns stora principiella likheter mellan den äldre- och handikappomsorg som kommunerna tillhandahåller sina invånare med stöd av SoL (2001:453) och de insatser som kommunen tillhandahåller med stöd av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) (HSL) respektive lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Genom de nya bestämmelserna i SoL kommer omsorgstagare att ges ett kompletterande skydd mot höga avgifter för äldre- och handikappomsorg som tidigare saknats i lagstiftningen (prop. 2000/01:149 s. 44). Av förarbetena framgår att det bör finnas tydliga begränsningar för avgifternas storlek inom all vård och omsorg som samhället tillhandahåller oavsett insatsernas karaktär och oavsett vem som är huvudman för dem. När det gäller äldre- och handikappomsorg ska kommunerna även fortsättningsvis ha rätt att ta ut inkomstrelaterade avgifter (prop. 2000/01:149 s , s. 57). Högsta avgift för hemtjänst och dagverksamhet. En bestämmelse om den högsta avgift som får tas ut av den enskilde för hemtjänst, dagverksamhet och kommunal hälso- och sjukvård införs i SoL. Denna avgift uppgår till en tolftedel av 48 procent av prisbasbeloppet vilket innebär kronor per månad i 2002 års prisnivå (prop. 2000/01:149 s.44 45). En förutsättning för att kommunen ska kunna avgöra hur stor del av den enskildes medel som är disponibelt för avgiftsuttag är att kommunen först har fastställt den enskildes förbehållsbelopp (summan av minibeloppet och den faktiska boendekostnaden) och avgiftsunderlag. Om den enskilde betalar avgift både för hemtjänst, dagverksamhet, kommunal hälso- och sjukvård samt för bostad i särskilt boende innebär bestämmelserna att avgifterna sammantaget inte får inkräkta på den enskildes förbehållsbelopp (prop. 2000/01:149 s ). 6

7 Hemtjänstbegreppet I förarbetena till den nu aktuella lagändringen om avgifter hänvisas till (prop. 1996/97:124) Ändring i socialtjänstlagen när det gäller att precisera vad som ingår i hemtjänst. Där framgår att hemtjänst omfattar dels insatser av servicekaraktär, dels insatser som inriktas mot personlig omvårdnad (prop. 1996/97:124, s. 88, prop. 2000/01:149 s. 23). Med serviceinsatser avses praktisk hjälp med: städning och tvätt inköp post- och bankärenden tillredning av måltider distribution av färdiglagad mat Med personlig omvårdnad avses insatser som behövs för att den enskilde skall kunna äta och dricka klä sig sköta personlig hygien förflytta sig bryta isolering (t.ex. viss ledsagning) känna trygghet och säkerhet (bl.a. genom trygghetslarm, besök av kvälls- och nattpatrull) I hemtjänstbegreppet ingår också avlösning av anhörigvårdare (prop. 2000/01:149 s. 23). Samtliga insatser av vård-, omsorgs- och servicekaraktär som förekommer inom en kommun, oavsett hur de benämns eller enligt vilken taxa de tidigare debiterats, bör omfattas av bestämmelsen om högsta avgift för hemtjänst, dagverksamhet samt kommunal hälso- och sjukvård. Vid beslut om avgift för hemtjänst och dagverksamhet ska det heller inte spela någon roll om det är kommunen, en privat entreprenör eller en enskild vårdgivare som på kommunens uppdrag utför tjänsten (prop. 2000/01:149 s. 44).. Även de omvårdnads- och serviceinsatser som tillhandahålls inom särskilt boende inklusive korttidsboende ingår i begreppet hemtjänst (prop. 2000/01:149 s. 57). Avgifter för kommunal hälso- och sjukvård I den högsta avgift som kommunen får ta ut från den enskilde för hemtjänst och dagverksamhet skall även rymmas de avgifter som kommunen får ta ut med stöd av 26 tredje stycket HSL (prop. 2000/01:149, s. 44). Av 26 tredje stycket hälso- och sjukvårdslagen framgår att kommunen får ta ut vårdavgifter av den enskilde bl.a. för: vissa förbrukningsartiklar (sådana som behövs bl.a. vid inkontinensproblem) hälso- och sjukvård upp till läkarnivå vid boende i särskild boendeform enligt 5 kap. 5 andra stycket och 7 tredje stycket SoL (prop. 2000/01:149 s. 10). 7

8 Kostnader för kost Enskildas kostnader för kost omfattas inte av den föreslagna högsta avgiften. I många särskilda boenden tillhandahålls dock samtliga måltider av vårdgivaren. I sådana fall skall kostnaderna för kost rymmas inom den fastställda högsta avgiften för hemtjänst och dagverksamhet. Kostnaden för själva kosten (råvarorna eller redan färdiglagad mat) är dock en sådan utgift som den enskilde normalt sett har att bekosta via sitt förbehållsbelopp. Om kommunen har ett taxesystem som innebär att kostnaden för kosten ingår i avgiften för hemtjänst eller dagverksamhet ska denna kostnad beräknas så att den ryms inom ramen för den högsta avgiften för dessa verksamheter. I sådana situationer får kommunen dock minska det minimibelopp som den enskilde ska förbehållas för personliga utgifter i skälig omfattning. Om kommunen tillämpar en s.k. helinackorderingsavgift får minimibeloppet sänkas med kronor per månad (gäller år 2002 för personer över 61 år) för matkostnaden (prop. 2000/01:149 s. 44). Högsta avgift för bostad i sådant särskilt boende som inte omfattas av hyreslagen För boende i lägenhet och enbäddsrum i särskilt boende är hyreslagens bestämmelser normalt sett tillämpliga. Genom hyreslagens bestämmelser skyddas den enskilde mot oskäliga hyresnivåer för egen lägenhet eller enbäddsrum i det särskilda boendet. Hyreslagens bestämmelser gäller dock inte om den enskilde bor i två- eller flerbäddsrum i särskilda boenden (prop. 2000/01:149 s. 45). När det gäller boende i två- eller flerbäddsrum i särskilt boende betalar de allra flesta sin boendekostnad i form av en avgift inom ramen för 8 kap. 2 SoL. Någon övre gräns för storleken på denna avgift för boende, utöver kommunens självkostnad, anges inte i SoL. För att skydda denna grupp mot oskäligt höga boendeavgifter har en bestämmelse införts i SoL om en högsta avgift som kommunen får ta ut av den enskilde för sådant boende. Denna högsta nivå har bestämts till en tolftedel av 50 procent av prisbasbeloppet vilket i 2002 års prisnivå motsvarar kronor per månad (prop. 2000/01:149 s ). Avgifter för makar Vid beräkning av avgifter för makar läggs makarnas gemensamma inkomster samman och fördelas därefter med hälften på vardera maken. Vid kommunens bedömning och beslut om bistånd enligt SoL inom äldre- och handikappomsorgen kan behovet av insatser variera mellan makarna (prop. 2000/01:149 s. 46, s. 58). Beräkning av avgiftsunderlag, 8 kap 4-6 SoL När den enskildes förbehållsbelopp bestäms ska avgiftsunderlaget beräknas utifrån: Den inkomst den enskilde kan antas komma att få under de närmaste tolv månaderna fördelat med lika belopp per månad Inkomsterna ska beräknas enligt 21 första stycket 1-3 och 5 lagen (2001:761) om bostadstillägg för pensionärer m.fl. Bostadsbidrag, bostadstillägg och särskilt bostadstillägg som utgår till den enskilde 8

9 I övrigt ska följande beaktas vid beräkning av avgiftsunderlaget: Förmögenhet ska inte påverka avgiftsunderlagets storlek Inkomst av kapital som redovisats per den 31 december året innan den enskildes avgifter och förbehållsbelopp bestäms ska ingå i avgiftsunderlaget En kommun får i sitt beslut om avgift bestämma att inkomsten ska beräknas på ett sätt som är mer fördelaktigt för den enskilde Om avgiften baseras på den enskildes betalningsförmåga ska avgiftsunderlaget beräknas på samma sätt som vid fastställandet av förbehållsbeloppet Avgiften ska ändras om något förhållande som påverkar avgiftens storlek har ändrats Den enskilde är skyldig att meddela förändringar som kan påverka avgifternas storlek eller förbehållsbeloppet Avgiften får ändras vid förändring av prisbasbeloppet Utgångspunkten för de nya avgiftsreglerna är att kommunerna även i fortsättningen ska ha rätt att differentiera avgifterna på grundval av den enskildes betalningsförmåga. Det finns dock inget som hindrar att en kommun avstår från att differentiera avgifterna eller beslutar att inkomsten ska beräknas på ett sätt som är mer fördelaktigt för den enskilde. Denna möjlighet gäller dock inte i ett enskilt fall utan skall gälla lika för alla då den kommunrättsliga likställighetsprincipen måste tillämpas (prop. 2000/01:149 s. 47, s. 56). Avgiftsunderlaget ska fastställas för att användas vid bestämmande av den enskildes förbehållsbelopp och, i de fall kommunen baserar avgiften på den enskildes betalningsförmåga, vid beslut om avgiftens storlek (prop. 2000/01:149 s. 56). Den enskildes förbehållsbelopp och avgift ska beräknas på ett så likartat sätt som möjligt i olika kommuner. Därför har det preciserats i lagen hur den enskildes avgiftsunderlag ska beräknas. Beräkningen ska ske utifrån så aktuella uppgifter som möjligt om den enskildes ekonomi. De inkomstslag som ingår i den enskildes avgiftsunderlag är inkomst av tjänst, näringsverksamhet och kapital (prop. 2000/01:149 s ). Inkomstberäkningen Vid beräkning av avgiftsunderlaget ska hänsyn tas till den förvärvsinkomst som den enskilde kan antas komma att få under de närmaste 12 månaderna, fördelad med lika belopp per månad. Den beräknade månadsinkomsten utgör den enskildes avgiftsunderlag. Tolvmånadersperioden ska börja löpa från och med den månad då den enskilde ska börja betala sin avgift. Om den enskilde är gift eller registrerad partner ska inkomsterna läggas samman och därefter fördelas med hälften på vardera maken eller partnern som grund för att bestämma avgiftsunderlagets storlek. Observera att sambors inkomster beräknas för respektive sambo såsom för ensamstående personer då det inte finns någon lagstadgad underhållsskyldighet mellan dem. Barns inkomster ska inte medräknas i avgiftsunderlaget (prop. 2000/01:149 s. 49, s.56). 9

10 Som inkomst medräknas: nettoinkomster, efter avdrag för preliminär skatt, av tjänst och näringsverksamhet nettoinkomst av kapital utländska inkomster och stipendier som inte är skattepliktiga i Sverige bostadstillägg och särskilt bostadstillägg samt bostadsbidrag som utgår till den enskilde ( prop. 2000/01:149 s. 49). Som inkomst av kapital ska anges den faktiska nettoinkomsten per den 31 december året innan det år som avgiften för äldre- eller handikappomsorg tas ut (prop. 2000/01:149 s. 56). Om den enskilde får bostadsbidrag, bostadstillägg eller särskilt bostadstillägg ska detta räknas in i avgiftsunderlaget och inte beaktas vid fastställandet av den faktiska boendekostnaden (prop. 2000/01:149 s. 58). Den enskildes förmögenhet Den enskildes förmögenhet ska inte påverka avgiften för äldre- och handikappomsorg. Skälet är att avgifter för insatser inom de solidariskt finansierade välfärdssystemen inte ska påverkas av den enskildes förmögenhet. Däremot är det fullt rimligt att beakta den enskildes förmögenhet i ett bidragssystem, t.ex. vid beräkning av ett bidrag såsom särskilt bostadstillägg enligt BTPL (prop. 2000/01:149 s ). Ändring av avgiften En avgiftsändring kan bli aktuell av flera skäl t.ex. om inkomstförhållandena ändras, om äktenskap eller partnerskap ingås eller upplöses, om behov av högre förbehållsbelopp uppkommer eller om bostadstillägg eller liknande bidrag beviljas eller upphör att utgå. För att en kommun ska få kunskap om ändrade förhållanden av individuell natur som kan påverka avgiftens storlek är den enskilde skyldig att lämna information om detta till kommunen. Varje kommun får själv avgöra på vilket sätt den ska kunna få del av denna information. Avgiftsändring kan ske både till fördel och till nackdel för den enskilde. Om avgiften ändras på grund av ändring i prisbasbeloppet behöver den enskilde inte underrättas (prop. 2000/01:149 s. 49). Rätt att överklaga, 16 kap 3 SoL Beslut om förbehållsbeloppets storlek samt om avgiftens storlek för den enskilde för hemtjänst och dagverksamhet och för bostad i särskilt boende kan överklagas genom förvaltningsbesvär. Enligt tidigare bestämmelser kunde kommunfullmäktiges beslut om avgiftstaxa och det på taxan grundande beslutet att debitera den enskilde en viss avgift endast bli föremål för laglighetsprövning enligt kommunallagen (1991:900) (prop. 2000/01:149 s. 50). Den enskilde har rätt att överklaga individuella beslut som rör: avgiftens storlek avgiftsändring beräkning av avgiftsunderlag beräkning av boendekostnad beräkning av minimibelopp 10

11 Mot bakgrund av de inslag av skälighets- och lämplighetsbedömningar som kan komma att bli nödvändiga att göra vid tillämpningen av de nya bestämmelserna om avgifter inom äldre- och handikappomsorgen tryggas den enskildes rättssäkerhet genom rätten att överklaga ett beslut med förvaltningsbesvär (prop. 2000/01:149, s. 51, s. 61). Avgifter enligt LSS omfattas inte av de nya bestämmelserna. Översiktlig bild av bestämmelserna om maxtaxa och förbehållsbelopp (i 2002 års prisnivå) Högsta avgift maxtaxa Hemtjänst Bostad i särskilt boende (två- eller Dagverksamhet flerbäddsrum) Kommunal Hälso- och sjukvård kronor kronor Förbehållsbelopp Minimibelopp för schabloniserade levnadskostnader + Boendekostnad kr för ensamstående + Faktisk boendekostnad kr för gifta/sambo + Faktisk boendekostnad Individuell prövning Förbehållsbeloppet skall höjas vid fördyrade levnadskostnader om dessa är varaktiga och uppgår till ett inte oväsentligt belopp (minst 200 kronor/månad) t.ex. vid fördyrad kost. Förbehållsbeloppet får i undantagsfall sänkas om den enskilde inte har en kostnad som skall täckas av det schabloniserade minimibeloppet, t.ex. om kostnad för kost ingår i boendeavgiften. 11

12 B SVERIGE PORTO BETALT BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med nya adressen på denna sida Ytterligare exemplar av ett visst nummer skickas kostnadsfritt. Vid större beställningar tillkommer portokostnad. Du får gärna kopiera och dela med dig av informationen. Meddelandebladen finns också på Socialstyrelsens webbplats: Meddelandeblad kan beställas från Socialstyrelsens kundtjänst, Stockholm Webbutik: fax Detta Meddelandeblad har artikelnummer: Garnisonstryckeriet, Stockholm 2002