Alvesta kyrkogård. Allbo kontrakt. Växjö stift. Jessica Wennerlund Smålands museum rapport 2007:24

Transkript

1 Alvesta kyrkogård Allbo kontrakt Växjö stift Jessica Wennerlund Smålands museum rapport 2007:24

2 2007 Smålands museum Växjö 2007 ISSN Produktion och distribution: Smålands museum, Box 102, Växjö Allmänt kartmaterial: Medgivande

3 Innehåll: Inledning sid 3 Alvesta kyrkogård sid 9 Beskrivning av kyrkogården idag sid 13 Beskrivning av enskilda kvarter sid 17 Sammanfattning sid 33 Ordförklaringar sid 35

4

5 INLEDNING Bakgrund Svenska kyrkan har sedan kristendomens införande svarat för begravning och omhändertagande av döda. I varje socken har inrättats kyrkogårdar för ändamålet. I en stor del av Sveriges församlingar utgör kyrkogården den äldsta bevarade delen av församlingens anläggningar. Ofta har kyrkogården medeltida ursprung. Sedan Svenska kyrkan och staten skildes åt har kyrkan ansvaret för sina egna kulturarvsfrågor. Kunskapen om kyrkogårdarnas kulturhistoriska värden är dock fragmentariska. Detta medför att skötseln av den vigda platsen ofta saknar antagna riktlinjer eller vårdprogram där kulturarvshänsyn utgjort planeringsförutsättning. Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapen om våra kyrkogårdar och begravningsplatser genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering av kyrkogårdar i Växjö stift. Begravningsväsendet i Sverige är numera en statlig angelägenhet bekostad av begravningsavgiften men den utförs fortfarande som under tidigare århundraden. Varje församling eller samfällighet som önskar söka kyrkoantikvarisk ersättning för vården av kulturarvet måste före 2009 ha upprättat en av stiftet godkänd vård- och underhållsplanering. Denna planering skall visa hur kulturarvets värden skall bevaras. Det är såväl på församlingsnivå som på stiftsnivå nödvändigt att ha kunskap om det kyrkliga kulturarvet. Såväl kortsiktig som långsiktig planering är ett ansvar för båda. För stiftets innebär planeringen att bruka de gemensamma resurserna på ett ändamålsenligt sätt. Den kyrkoantikvariska ersättningen förutsätter en övergripande kunskap om de kulturhistoriska värdena för att medlen skall göra största möjliga kulturhistoriska nytta. Länsstyrelsen skall i sin myndighetsutövning stödja detta arbete samt har ett regionalt tillsynsansvar för kulturmiljövården. På uppdrag av Växjö stift utför Smålands museum en inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser inom stiftets del av Kronobergs län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och omfattar de till Svenska kyrkan hörande kyrkogårdarna/begravningsplatserna som omfattas av kulturminneslagens 4. Lagen gäller begravningsplatser som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Syfte Den översiktliga inventerings syfte är att: - ta fram övergripande kunskap om kulturarvet som underlag för församlingens/ samfällighetens planering för och förvaltning av kyrkogårdar och begravningsplatser - ta fram underlag för myndigheter och kyrkan regionalt för handläggning av kyrkoärenden enligt kulturminneslagen och olika finansiella stödsystem - skapa ett gemensamt kunskapsunderlag för kulturhistorisk värdering och prioritering samt i sig utgöra ett samlat forskningsmaterial - dessutom verka för ökad förståelse för kyrkogårdens kulturarv såväl lokalt som i kontakter mellan kyrkan och samhället Kulturminneslagen och begravningslagen Enligt Lag om kulturminnen m m (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar på kyrkogården. (Se vidare i bilaga om Kulturminneslagen). Begravningslagen (SFS 1990:1144). anger att en gravvård ägs av den som betalar gravrättsavgiften. När en gravanordning har blivit uppsatt, får den inte föras bort utan upplåtarens medgivande. När gravrätten upphör har ägaren rätt till gravvården. Om gravrättsinnehavaren inte vill gör anspråk på gravvården inom 6 månader tillfaller gravvården

6 upplåtaren, alltså församlingen. Vidare säger lagen: Om en gravanordning har tillfallit upplåtaren och den är av kulturhistoriskt värde eller av annat skäl bör bevaras för framtiden, skall upplåtaren om möjligt lämna kvar den på platsen. Om gravanordningen ändå måste föras bort från gravplatsen, skall den åter ställas upp inom begravningsplatsen eller på någon annan lämplig och därtill avsedd plats. Kulturhistorisk bedömning Alla gravvårdar bär på sin historia och kan berätta om en person, en familj, stilhistoria och begravningstraditioner. I rapporten finns exempel på typer av gravvårdar som utifrån skilda kriterier bedöms som kulturhistoriskt värdefulla. Generellt gäller att ålderdomliga gravvårdar från tiden fram till 1850 bör föras in i kyrkans inventarieförteckning Detta gäller även gravstaket och gravvårdar i gjutjärn och smidesjärn liksom äldre vårdar av trä. Många andra gravstenar har också ett kulturhistoriskt värde som kan kopplas till gravvårdens utförande - material, konstnärligt utförande eller till en person- lokal/personhistoriskt värde. Inventeringen omfattar i första hand enbart gravvårdar ute på kyrkogården. I flera kyrkor finns det dock gravvårdar som förvaras i kyrkan eller i lokal i anslutning till kyrkan. Ofta har dessa ett stort kulturhistorisk värde och bör tas med i kyrkans inventarieförteckning. Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Växjö stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Kronobergs län samt länsmuseerna i Jönköpings och Kalmar län. En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Vid bedömningen tas hänsyn till varje enskild kyrkogårds egna värden, men också till värden i förhållande till andra kyrkogårdar i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning. Inventeringens uppläggning och rapport Rapporten består av en historik över kyrkogården samt en beskrivning i ord och bild av kyrkogården som helhet och de olika kvarteren/områdena. En kulturhistorisk bedömning görs av varje kvarter/område samt över kyrkogården i dess helhet. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som inte en komplett beskrivning av händelser i kyrkogårdens utveckling. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i rapporten. Fältarbetet och rapporterna har utförts av antikvarier David Fuchs, Jenny Svensgård, Jessica Wennerlund och Helena Åkerberg vid Smålands museum i Växjö. Rapporterna finns tillgängliga på Växjö stift, Länsstyrelsen i Kronobergs län, ATA, Smålands museum samt på respektive kyrklig samfällighet. 4

7 Kort kyrkogårdshistorik En kyrkogård skiljer sig från en begravningsplats på så vis att den ligger i direkt anslutning till en kyrkobyggnad. En begravningsplats rymmer ofta ett kapell inom sitt område. I förhistorisk tid varierade gravskicket mellan brandgravar och jordbegravningar. Kristendomens införande innebar bl a att kremering av kroppar förbjöds. Länge begravdes människor i närheten av sina hem, men under medeltiden anlades kyrkogårdar i allt högre utsträckning kring kyrkorna. Kyrkogårdens område delades först upp mellan byarna, med byvisa begravningar, senare i hemman. Den medeltida begravningsplatsen bestod troligen av ängslika områden kring kyrkan där de välbärgades gravminnen i form av stenkors, tumbor och hällar stod uppställda. Enklare människors gravar kunde markeras av en liten kulle eller ett träkors. Kyrkogården omgärdades vanligen av träbalkar med spåntak. I mitten av 1700-talet kom ett kungligt påbud om att kyrkogårdsmuren, eller bogårdsmuren som man då kallade den, skulle vara uppförd av gråsten utan bruk, alltså kallmurade. I början av 1800-talet tillät man att de murades med kalkbruk om de täcktes med tak. Reformationen innebar på många sätt en förändrad syn på det som hörde kyrkan till. Många kyrkogårdar lämnades vind för våg, murar revs och djuren betade fritt i markerna. Först under 1700-talet började man visa mer intresse för kyrkogårdarnas vård och utformning. Före 1800-talet var det vanligt att människor av högre stånd begravdes inne i kyrkan, medan vanligt folk begravdes på anonyma allmänningar kring kyrkan. Under 1700-talets slut ökade protesterna mot begravningar i kyrkan då det ansågs ohygieniskt och orsakade stort obehag, speciellt sommartid. År 1815 beslöt Sveriges riksdag om att begravningsplatser skulle anläggas utanför städer och byar, också det av hygieniska skäl. Först efter 1815 blev det också mer allmänt förekommande med genomgripande planläggning av kyrkogårdarna med gångsystem och planteringar. Det blev också allt vanligare med planteringar av träd kring kyrkogården, sk trädkrans. Genom 1815 års förordning förbjöds definitivt begravningar inne i kyrkan. Kyrkogårdar och begravningsplatser uppdelades i områden där den dödes familj fick köpa gravplats, och områden som var gratis. Dessa senare områden kallades vanligen allmänna linjen. Här begravdes människor i den ordning de avled. Det innebar bl a att äkta makar inte blev begravda bredvid varandra. Fram till 1960-talet används denna typ av linjegravar. Under 1800-talets senare hälft blev det allt vanligare för samhällets arbetare och medelklass att skaffa sig egen gravplats och påkostad gravvård. Samtidigt blev de förmögnas gravvårdar allt mer exklusiva. Vid ungefär samma tid började man anlägga kyrkogårdar med en mindre strikt utformning, än den tidigare, och med ett mer naturinspirerat utseende. Vid 1900-talets mitt anlades kyrkogårdar med en större anpassning till den lokala topografin och de lokala växtförhållandena, bl.a. tillkom många skogskyrkogårdar. I och med att man började använda moderna maskiner har skötseln av kyrkogårdarna delvis förändrats. Tidigare grusgravsområden har såtts igen och staket och andra detaljer har tagits bort för att underlätta arbetet. Under de senaste decennierna har minneslundar tillkommit på nästan samtliga kyrkogårdar. Växjö stift en kort historik Småland och Öland var under tidigaste kristna tid knutna till stiftet i Hamburg- Bremen. År 1103 lyckades den danske kungen genom intrigerande med påven och tyska kejsaren tillskapa det nordiska ärkestiftet. Utbrytningen fick sitt biskopssäte i Lund och den nordiska kyrkoprovinsen styrdes under tre kvarts sekel från Danmark. Stiftsbildningarna i den svenska delen av kyrkoprovinsen pågick dock samtidigt och när Uppsala, genom en påvlig skrivelse år 1164, blev ärkebiskopssäte bestod den nya svenska kyrkoprovinsen av fyra stift jämte Uppsala, nämligen Linköping, Skara, Strängnäs och Västerås. Sex år senare omtalas i ett gåvobrev en biskop i Växjö vid namn Balduin. Växjö stift måste därför ha tillkommit mellan 1164 och Det nya stiftet tillskapades genom utbrytning från Linköpings stift och kom att omfatta Värend, Finnveden, och Njudung. Värendsdelen utgjordes av fem härader, Allbo, Kinnevald, Konga, Norrvidinge samt Uppvidinge. Finnveden bestod av Sunnerbo och Västbo medan Njudung var uppdelat i två härader, Västra och Östra Njudung. 5

8 Uppgifterna kring vilka områden som omfattades av den nyinrättade biskopsstolen i Växjö är dock inte entydiga då Växjöstiftets avgränsning mot Linköping relativt omgående blev föremål för en segdragen konflikt främst rörande de båda landen Finnveden och Njudung vilka tillsammans med virdarnas land Värend kom att utgöra en särskild lagsaga, den s.k. Tiohärads lagsaga. Tiohäradslagens kyrkobalk utgör en viktig källa till kunskap om samhällsförhållanden under de första kristna århundradena och var den gällande kyrkolagen i Växjö stift och angränsande delar av Linköpings stift långt fram i tiden. Kyrkobalken föreskrev de rättigheter och skyldigheter som gällde beträffande uppförande av kyrka och anskaffande av inventarier härtill samt tillsättning av präst och ansvaret för dennes ekonomiska bärgning. Lagstiftningen innefattade också bestämmelser om biskopen och dennes uppgifter. Till dessa hörde framförallt vigning av präster och kyrkor men också ansvaret för läran samt utövandet av såväl administrativ som juridisk myndighet liksom ekonomisk förvaltning. Företrädarna för det nyinrättade Växjöstiftet torde ha hävdat att biskopsdömet borde sammanfalla med lagsagan. Från Linköpings stift sökte man uppenbarligen inskränka den nya stiftsbildningen till att endast omfatta Värend. Frågan kring stiftets utbredning kom slutligen att fastslås genom den påvlige legaten Vilhelm av Sabinas skiljedom 1248 genom vilken Finnveden och Njudung tilldelades Linköpingsstift medan Växjöbiskopen fick nöja sig med Värend. Därigenom kom Växjöstiftet att bli det i särklass minsta stiftet i den svenska kyrkoprovinsen med endast omkring 60 socknar. För stiftsledningen i Växjö innebar stiftets begränsade omfattning en motsvarande begränsning av ekonomiska resurser och inflytande. Ungefär ett århundrade efter Växjöstiftets bildande konstituerades domkapitlet som i stiftsstyrelsen har varit rådgivande och ställföreträdande. Domkapitlets uppgift var främst att svara för gudstjänst och undervisning i domkyrkan. År 1555, i samband med att Kalmar ordinariedöme bildades, överfördes det gamla folklandet Finnveden till Växjö stift. Finnveden utgjordes då av Västbo, Östbo och Sunnerbo härader och hade dessförinnan tillhört både Skara och Linköpings stift. 6

9 När Jönköpings och Kalmars ordinariedömen upphörde 1568 återgick man praktiskt taget till den gamla stiftsindelningen där områdena kring Jönköping, Tveta, Vista och Norra Vedbo återfördes till Linköpings stift och Mo härad till Skara stift. Östbo och Västra Njudungs härader lades till Växjö stift dit också Östra Njudungs härad fogades från Linköpings stift. År 1621 fogades också Tveta och Vista härader till stiftet i Växjö. Denna indelning av stiftet bevarades fram till 1900-talets början då en väsentlig förändring av den yttre ramen kom till stånd och Kalmar stift bildat 1603, slogs samman med Växjö stift. Beslut i frågan fattades vid 1903 års riksdag. En sammanslagning skulle äga rum i samband med nästa biskopsvakans i något av de två stiften. Detta realiserades sedan biskop Tottie i Kalmar avlidit varefter sammanslagningen ägde rum den 1 augusti Kalmar stift omfattades då av Handbörds, Stranda, Norra och Södra Möre härader samt Öland. Av svenska kyrkans tretton stift kommer Växjö på femte plats såväl med avseende på areal som på folkmängd. Växjö stift omfattar sedan 1915 större delen av Småland samt Öland. De delar som ej innefattas av stiftet är Aspelands, Sevede och Tjust härader i norra delen av Kalmar län samt Södra och Norra Vedbo härader i nordöstra delen av Jönköpings län, som alla ingår i Linköpings stift, samt Mo härad i nordvästra Jönköpings län vilket är en del av Skara stift. Växjö stift är indelat i sexton kontrakt nämligen Kinnevald, Allbo, Sunnerbo, Konga, Vidinge, Tveta, Vista, Östbo, Västbo, Västra Njudung, Östra Njudung, Norra Möre, Södra Möre, Stranda och Handbörd, Ölands norra samt Ölands södra kontrakt. Att kontrakten i officiella sammanhang ofta nämns i just denna ordning speglar stiftets utveckling med utgångspunkt från det gamla Värendsstiftet kompletterat med Kalmar stift. Vid millenniumskiftet blev Svenska kyrkan ett eget trossamfund och statskyrkan i Sverige upphörde. Växjö stift har arbetat med den kyrkliga indelningen och strukturförändringar pågår där församlingar slås samman, eller delas. För närvarande har Växjö stift 222 församlingar. Stiftets minsta församling är Jälluntofta med knappt 60 kyrkotillhöriga och den största är Jönköping Sofia med tillhöriga. I stiftet finns drygt 300 präster och drygt 100 diakoner. Foto på föregående sida: Höstdag vid Älmeboda gamla kyrka. 7

10 Alvesta kyrkogård Alvesta ligger i Alvesta församling, Allbo kontrakt, Alvesta kommun, Kronobergs län, Växjö stift. Alvesta Växjö Uppvidinge Ljungby Lessebo Markaryd Älmhult Tingsryd Alvesta kyrkogård 8

11 Alvesta kyrkogård Kyrka och kyrkomiljö Alvesta kyrka och kyrkogård har anor från tidig medeltid. Vid renovering av kyrkan, har rester efter en stavkyrka i trä uppförd omkring 1120 påträffats. Det bör ha varit den första kyrkan på platsen. Den nuvarande kyrkan är en stenkyrka och uppfördes någon gång under 1530-talet. Från början som en salskyrka, men 1746 byggdes koret till. Beställaren var baronen och landshövdingen Anders Koskull på Engaholm, som också lät inreda ett gravkor åt sig och sin familj underkoret ersattes en tidigare träsakristia med den nuvarande. På kyrkogården finns förutom kyrkan ytterligare tre byggnader. Det är klockstapeln, bårhuset och ekonomibyggnaden. Den spåntäckta tjärade klockstapeln är belägen sydöst om kyrkan och uppfördes Stapeln är försedd med två klockor. Den största är gjuten i Stockholm och invigd 1952 medan den lilla är omgjuten i Kristianstad Nedanför står en dessutom en skadad klocka där årtalet 1555 är ingjutet. I norra delen av kyrkogården ligger bårhuset eller bisättningshuset som det också kallas. Fasaderna är slät- och vitputsade. En ekonomibyggnad med vaktmästeri och toaletter för besökande finns i den nordöstra delen av kyrkogården. Byggnaden är uppförd i vitslammat tegel med koppartak och träpaneldörr. Öster om kyrkogården sträcker sig järnvägsområdet och väster om finns en mindre park med träd planteringar och parkbänkar. Utanför den västra ingången står två runstenar uppställda. Den stora är från 1000-talet i skiftet mellan vikingatiden och medeltiden, medan den mindre är en senare efterbildning. Kyrkogårdens historik De tidigaste avbildningen av Alvesta kyrkogård är på storskifteskartan från Kyrkogården var då mycket mindre än nu och omfattade bara ett mindre område kring kyrkan. Klockstapeln stod i sydöstra hörnet av kyrkogårdsmuren och en annan byggnad stod på samma avstånd från kyrkan i det nordöstra hörnet av muren. Kyrkogården blev dock för liten och 1860 skedde en utvidgning åt alla håll utvidgades ånyo kyrkogården. Denna gång åt norr och kyrkogården fick den spetsiga planformen norrut som den har idag. Kvarteren längs kanterna var de som först utnyttjades. Fortfarande på flygfotot från 1947 är delar av området i mitten av utvidgningen outnyttjat. Nästa utvidgning skedde år 1944 då området med nya kvarteret tillkom i söder. Denna del skilde sig redan från början från de redan befintliga kvarteren genom sin strikta och enhetliga utformning. Fram till 1800-talet hade kyrkogården karaktär av en äng som slogs två gånger om året och däremellan betades av kreatur, trots att detta var förbjudet. Under 1800-talet började gravvårdar som gjutjärnskors och De två runstenarna som står strax väster om kyrkogården. Den högra är från 1000-talet och den vänstra är en senare efterbildning. gravstenar användas mer frekvent. Boxbomhäckar och gravkullar börjar uppträda. Fortfarande var kyrkogården till största delen gräsbevuxen. Husdjuren hölls dock utanför kyrkogården vi denna tid. I början av 1900-talet ökade antalet grusade gravar med påkostade gravvårdar som omgärdades av stenramar och järnstaket. Kyrkogården uppfattades mer som en stenkyrkogård, jämfört med den gräsklädda kyrkogård som den var både före och efter denna tid. Under 1970-talet skedde en omläggning av kyrkogården i rationaliseringens anda, då grusgravar och stenramar togs delvis bort eller försänktes. Hela området gräsbesåddes och grusgångar som inte behövdes lades igen.

12 Flygfoto över Aringsås kyrkogård Flygfoto I Smålands museums flygfotoarkiv finns ett flygfoto över Alvesta kyrka och kyrkogård från Bilden visar kyrkogården söderifrån och den nyanlagda utvidgningen söderut från 1940 syns tydligt. Några gravläggningar hade ännu inte skett i kvarteret, men gångar och gräsytor var anlagda. Trädkransen bestod av mycket små nyplanterade träd. Någon annan växtlighet fanns inte i kvarteret. En tydlig gräns syns mellan den äldre kyrkogårdsdelen och utvidgningen. På den äldre kyrkogårdsdelen runt kyrkan var i princip alla gravar grusgravar. De omgärdades antingen av stenramar eller häckar. En trädkrans av större lövträd växer kring den kyrkogård som motsvarar 1860 års kyrkogård. Det finns luckor i trädkransen och några träd har troligen sågats ned. Den del som tillkom vid utvidgningen var inte helt fullbelagt 1947 och kvarteren 4 6 hade inte börjat användas än. Gravarna i kvarter B var mindre till ytan än övriga och på några av dem fanns gravkullar. De omgärdades inte heller lika ofta av stenramar eller häckar, som var vanligt i de andra kvarteren. En enhetlig trädkrans av lövträd, lindar omger den norra delen av kyrkogården. Bårhuset i norra delen av kyrkogården hade ännu inte byggts. Flygfoto över Aringsås kyrkogård, fotograferat i början av 1950-talet. 10

13 Händelsehistorik 1100-t Den tidigaste kyrkan byggs och kyrkogården anläggs. Odat. Uppgift från Berättelse om adeliga grafvar på 1750-talet. Nedskrivet av Sam Siörek, Past (1746) Loci. Uppgifter från Aringås. Adel grafwar. Anno 1746 lät Salig General Lieutnanten och Landshöfdingen öfwer Cronobergs län Högwälborne Baronen Hr Anders Koskull til Engholm med egen kostnad förlänga ansenligen Aringsås kyrkia utan til, och graf för sig och de sina uti tilökningen giöra, och at choret och altaret äro ther öfwer. Öfwer grafwen på gafwelen är des wapn med denne inscription på : General Lieutnanten och Landshöfdingen öfwer Crono bergs län, Högwälborne Baron Hr Anders Koskull, född d 25 Julii åhr 1677, död d 19 Dec åhr Uti denna graf ligger Högbemälte med des 2ne Fruar den första Högwälborne Fru Gref winan Anna Catharina Stromberg, den andra Högwälborne fru Baronessan Mariana Taube, til lika med theras Barn som afledne äro Kyrkogården utvidgas Kyrkogården utvidgas åt norr En förmodad runsten förutom två redan kända i kyrkogårdsmuren har hittats av en skolklass som var där på besök. Efter bedömningar är man dock osäker på om det är en sådan eller en bautasten Uppmätningsritning av kyrkogården utförd av Paul Boberg Förslag av Paul Boberg över utvidgning av Alvesta kyrkogård. Utvidgningen omfattar ett triangelformat område mellan den nuvarande begravningsplatsen, gamla vägen till Växjö och Växjö-Alvesta- järnvägs mark och beläget inom Alvesta municipalsamhälle men utanför fast ställd stadsplan. Befintlig inhägnadsmur intill det utvidgade området, som enl uppgift är upp förd 1860, flyttas till de nya gränslinjerna. Muren skall uppföras i samma läggningsteknik som befintlig mur, och så att den erhåller samma utseende som denna och skall därför ny sten som erfordras till kompletteringen vara av samma art och utseende som stenarna i den befintliga muren. De i södra muren befintliga grindarna flyttas till den nya entrén från söder. I den södra murens förutvarande plats placeras en gång som markera den gamla muren läge. Å det utvidga de området förlägges endast s k familjegravar. Gravkvarteren avdelas med gångar enligt för slagritning. Vid insidan av nya gränsmurarna avdelas en ca 1 meter bred markyta avsedd till gräsmatta. Utmed dessa gränsmurar planteras stamträd såsom å förslagsritningen angivits. Efter rforderlig utfyllnad avjämnas gravplatserna och besås med gräs. Gångarna utbottnas med sten och grusas En utvidgning har skett av kyrkogården och fråga har kommit upp angående trädkransen och eventuell gallring av denna. Kyrkorådet kan inte komma överens utan frågar Riksantikvarieäm betet som tycker att en gallring kan vara bra om den sker med måtta var annat träd på östra, södra och västra sidan Runstenarna vid Alvesta kyrka har blivit flyttade till lämpligare plast samt fått runorna ifyllda med färg genom Riksantikvarieämbetets försorg. Runstenarna fanns tidigare i kyrkogårdsmuren. Runstenarna är registrerade som Sm nr 1 och 3, Alvesta kyrkogård Enligt protokoll önskar Norra Allbo Hembygdsförening bygga upp en stiglucka vid kyrkogår den efter modell av en pennteckning av Bengt Nordenberg 1851 av Aringsås kyrka. En stiglucka fanns då vid ingången till kyrkogården Ritning över bårhusets placering. Samt förslag till bårhus Förslag till nytt bårhus på Aringsås kyrkogård Förslag till ny ekonomibyggnad. Ritning Spräckt klocka från Kyrkklockan byts ut mot ny och den gamla placeras nära klocksta peln. 11

14 1953 Fråga om ombyggnad av gamla bårhuset på Alvesta kyrkogård. Riksantikvarieämbetet föreslår att det rivs och att ett underjordiskt utrymme väster om gamla bårhuset används istället Vid vägarbeten har runstenarna delvis blivit övertäckta av asfalt och annat material. Smålands museum ber därför Riksantikvarieämbetet om att en konservator flyttar stenarna förslagsvis till en plats norr om västra ingången till kyrkan. Samtidigt ber man om att runorna ifylls med färg och att en informationsskylt sätts upp Ritning till nybyggnad av toalett- och soprumsbyggnad vid Alvesta kyrka Rivning av ekonomibyggnad och uppförande av ny byggnad för toalett- och soprumsbyggnad på stg 552, Alvesta kyrka. Godkändes av Riksantikvarieämbetet. De ursprungliga byggnaderna var två separata byggnader om 5x8 och 5x6 meter belägna på bägge sidor om en i marken nedsänkt trappa. De var omgivna av en planterad häck av buskar Gravkarta Alvesta gamla kyrkogård upprättades i oktober Varsam renovering av Alvesta kyrkogård i enlighet med ett av kommunträdgårdsmästare Bengt Helgesson uppgjort förslag. Gravlinjer justeras och tillrättas, grusgångar borttages, grus gravar belägges med gräs, stenramar borttages eller nedsänkes i gräsnivå där så önskas, den befintliga vegetationen kommer att bevaras i största möjliga utsträckning, samt kompl. Med häcka och träd, där så kan inplanteras. De gamla kvartersnamnen och numreringen bibehål les Förslag inför restaureringsarbeten i kyrkan. Här tas återigen frågan om en återuppbyggnad av stigluckan upp. Smålands museum avråder från det då det inte finns några exakta ritningar över hur den har sett ut Förslag angående dränering kring kyrkan och uppkörningsramp vid kyrkan Reparation av klockstapeln där de bärande bjälkarna närmast marken är rötangripna Tillstånd till avverkning av två björkar och en ask vid Alvesta kyrkogård Dokumentation av och bevarandeprogram för Alvesta gamla kyrkogård. Smålands museum. Rapport 1998:11. Helén Sjökvist Tjärstrykning av kyrkans tak och klockstapel. 12

15 Beskrivning av kyrkogården idag Allmän karaktär I Alvesta strax intill järnvägen ligger Alvesta kyrka och kyrkogård, som båda är medeltida Platsen användes redan till begravningar under förhistorisk tid. Den stora resta stenen på kyrkogården är rest på en grav från järnåldern och ett järnåldersgravfält finns alldeles i närheten. Kyrkogården har en oregelbunden avlång form, där norra delen avslutas i en spets. En stenmur och en trädkrans omgärdar kyrkogården. Kyrkogården har utvidgats vid flera tillfällen och varje del har spår efter sin tillkomsttid. Den äldre centrala delen kring kyrka och klockstapel uppvisar ett varierat bestånd av olika typer av gravvårdar från första halvan av 1800-talet och fram till vår tid. Spännvidden är stor från mäktiga påkostade gravar och gravvårdar, där Koskulls grav är den allra mest framträdande, till små oansenliga hällar. 13

16 Utvidgningen i norr tillkom och är en mer enhetlig del, trots att variationerna här kan vara stora. I kvarter 1 i väster finns större grusgravar och i kvarter B har tidigare allmänna linjen funnits, med sina små gravvårdar skedde den senaste utvidgningen med nya kvarteret längst söderut på kyrkogården. Denna del är mycket enhetlig med låga gravvårdar i rader längs låga rygghäckar. Omgärdning Kyrkogården omgärdas av en kallmurad mur av natursten i olika storlekar. Vissa av stenarna är kluvna. Muren är bredare i basen än i toppen. Vid kvarter X mot järnvägen finns ingen mur. Bakom ekonomibyggnaden är en del av muren uppbyggd av grovhuggna rektangulära stenar samt att en igensatt ingång finns där. Ingångar Huvudingången ligger i väster och där finns en dubbel järnsmidesgrind i konstfullt utförande. Grindstolparna är i granit och fyrkantiga. På grinstolparnas krön fanns blomkrukor placerade vid inventeringstillfället. En trappa med tre trappsteg i prickhuggen granit leder upp på kyrkogården. En liknande grind finns i söder. På grindstolparna är årtalet 1860 inhugget. Till höger om grinden finns därtill en asfalterad handikappramp med ledstång i järnsmide. Längst i norr finns en asfalterad infartsväg in på kyrkogården. Vegetation Runt kyrkogården finns en trädkrans av varierande träd. I väster består trädkransen av hamlade lindar. Innanför trädkransen finns 0,7-0,9 meter höga måbärshäckar. I söder är trädkransen inte hel, men där den finns består den av ask, oxel och avenbok. I söder och södra delen av östra sidan, växer dessutom en avenbokshäck över muren. På den sträcka där avenbokshäcken växer i öster är trädkransen av oxel. Längre norrut på östra sidan vid kvarter IX består trädkransen av unga lindar och vid kvarter X av uppväxta lindar. Den västra ingången sedd från kyrkogården. Den södra ingången med handikappramp. Mur och trädkrans i väster. Gångsystem Från norra ingången till ekonomibyggnaden sträcker sig en asfalterad gång och vid bårhuset finns en yta med sjöstensplattor. Övriga gångar är krattade grusgångar. Vid gången väster om kyrkan finns två parkbänkar i trä och gjutjärn. Lyktstolpar i järnsmide finns uppställda på några ställen längs gångarna. 14

17 Gravvårdstyper Inom Alvesta gamla kyrkogård finns ett mångfald olika gravvårdstyper. Varje del av kyrkogården uppvisar sin speciella samling av olika typer av gravvårdar. Inom den äldre centrala delen finns det störst antal högresta gravstenar och andra gravvårdar före Flera av de högresta gravstenarna är över två meter höga. Inom utvidgningen i norr som tillkom finns bland annat allmänna linjen med små stående gravstenar och hällar. De är blandade med normalstora låga rektangulära gravstenar och enstaka låga breda och högresta gravstenar. Den senaste utvidgningen som gjordes 1940 omfattar nya kvarteret. Här finns bara låga gravvårdar som låga rektangulära gravstenar och små marmorkors. Över hela kyrkogården finns det annars ett stort inslag av låga rektangulära och små hällar. Större hällar förekommer också, dessa ligger ofta på familjegravar. På familjegravar finns också ofta låga breda gravstenar från årtiondena omkring Ett antal äldre smides- och gjutjärnskors förekommer också, liksom enstaka gravstenar med ålderdomlig prägel, bland annat en med thorvaldsenmedaljong. Översikt över delar av kvarter VII och VIII, med olika gravvårdstyper. Låg bred gravsten i kvarter II. Låga rektangulära gravstenar i nya kvarteret. Rest av allmänna linjen med små hällar och små gravstenar. 15

18 Byggnader I norra delen av kyrkogården finns ett bisättningshus (bårhus) som är vitputsat och har ett koppartak. Fönstren är blyinfattade och färgade och byggnaden har en träpanelport i söder. Taket kröns av ett kors i koppar. På nordsidan finns en nedgång till en källare. Blomplanteringar finns på väst- och sydsidan om huset. En ekonomibyggnad i vitslammat tegel, koppartak och träpaneldörr finns i den nordöstra delen av kyrkogården. Sydöst om kyrkan står klockstapeln. Den är byggd i trä, spånklädd och rödtjärad. Nederst på klockstapeln finns ett litet inbyggt hus, ett så kalllat tramphus, varifrån man tidigare skötte klockringningen. En spiraltrappa leder upp till toppen av klockstapeln. Överst: Gaveln på bisättningshuset (bårhuset). Andra bilden: Ekonomibyggnad. Nederst: Detalj av tramphuset i klocktornet. Till vänster: Klocktornet. 16

19 Översikt över kvarter B från sydöst. Beskrivning av enskilda kvarter Den förhistoriska resta stenen i kvarter B. Stenen är en del av gravfältet öster om kyrkogården. Kvarter B Allmän karaktär Kvarter B ligger i norra delen av kyrkogården inom utvidgningen från och kallades tidigare kvarter A. Det är ett stort kvarter med över 180 gravvårdar. Kvarteret genomkorsas av fyra rygghäckar av måbär i nord sydlig riktning och en i öst västlig längst söderut. Längs grusgången mot kvarter 2 6 växer en allé med rönnar. Det finns lämningar efter förkristet begravningsskick på kyrkogården. Mitt i kvarteret står en förhistorisk rest sten från järnåldern, som tillhör gravfältet öster om kyrkogården. Den allmänna linjen har tidigare legat här och det finns spår efter den i form av små gravvårdar som står i tidsordning. Den äldsta gravvården är från På två gravstenar finns inget årtal nämnt utan endast förnamnet på den begravde. I kvarteret finns fyra barngravar. Gravvårdstyper I kvarteret finns en mängd olika gravvårdar. Många är små eftersom de tillhörde den allmänna linjen som tidigare fanns här. Många av gravvårdarna som tillhör allmängravarna är små hällar i diabas, men de förekommer även i röd och grå granit. De i diabas är främst från 1930 och 1940-talen. Små hällar utgör en stor del av gravstenarna i kvarteret, med det finns också större hällar i samma stenmaterial som de små. Längs grusgångarna i söder och väster finns mer påkostade gravstenar, ett flertal av dessa tillhör familjegravar. Förutom den förhistoriska resta stenen finns det endast några få högresta gravstenar i kvarteret, de är vanligtvis tillverkade i diabas. Förutom små hällar är låga rektangulära gravstenar de vanligast förekommande. De är vanliga från 1940-talet och framåt. Under de första årtiondena var de oftast i kvadratiskt format istället för rektangulära. Fram till 1960-talet tillverkades de i svart diabas och grå granit, men sedan finns de endast i grå granit och enstaka i röd granit. Bland de mer ovanliga är moderna i fri form. De finns i röd, grå och labrador granit. Ovanliga är även låga breda gravstenar, som förekommer en tid under talen. Gravvårdar i sandsten, natursten och marmor finns det några av. En mer ovanlig gravsten är en i form av en uppslagen bok från På ett antal av gravvårarna finns yrkestitlar omnämnda. Det är ofta yrken som är kopplade till järnvägen och hantverk såsom järnvägstjänsteman, förste banmästaren, stationsförman, stenhuggare, och skräddaremästare. Orts- och gårdsnamn nämns inte ofta, men exempel är Bellingetorp, Engaholm, Stora Hult och Benestad Billagård. På några få finns psalm- och bibelhänvisningar som Joh 3:16, Upp 7:14, 17

20 Ps 473 och Ps 469. Tänkespråk och verser nämns några gånger som Du slutade dagen för mig förrän aftonen kom, Glädjen lyckan kort den var. Sorgen, minnet blott är kvar och Vila i frid. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarter B är mest intressant därför att den allmänna linjen har funnits i kvarteret och att det fortfarande finns synliga Små gravstenar tillhörande allmänna linjen i kvarter B spår i form av små gravstenar som är placerade i tidsföljd. Där allmänna linjen går att följa bör den bevaras. Då kvarteret har en blandad karaktär med många typer av gravvårdar är kvarteret inte så känsligt för nya gravvårdar. Det är dock önskvärt att dessa passar in bland de övriga gravvårdarna i kvarteret och inte skiljer ut sig för mycket från övriga. Den förhistoriska gravstenen pekar på platsens kontinuitet som begravningsplats och får kyrkogården att få ytterligare en historisk dimension. Den resta stenen tillsammans med de två runstenarna och den medeltida kyrkan visar på platsens betydelse under en lång tidsålder, som sträcker sig längre tillbaka än tusen år. Kvarter 1 Allmän karaktär Kvarter 1 befinner sig längs den västra muren på kyrkogårdens norra del. Kvarteret avgränsas i väster dels av muren dels av en måbärshäck. Det är endast en rad med gravvårdar och alla är tydligt exponerade mot den förbipasserande grusgången i öster. Denna del var den som först utnyttjades av den utvidgade delen Tre större grusgravar, varav två har järnstaket med stolpar av granit finns inom kvarteret. Ytterligare en stor grav har stenram vars grusfyllning ersatts med gräs. Den äldsta gravvården är från Ett antal är från tal. I övrigt finns det flera från tal. Under mellantiden finns endast två gravvårdar. Flera av gravvårdarna tillhör familjgravar. Påkostad grav med omgärdande järnsmidesstaket med stolpar av granit. Gravvårdstyper Kvarter 1 kännetecknas av de stora skillnaderna mellan stora påkostade gravar och gravvårdar och mindre oansenligare gravstenar. Det är mestadels grusgravarna med omgärdningar som är storslagna. Inne i dem ligger oftast större hällar. I övrigt förekommer det flera mindre hällar och ett antal låga rektangulära gravstenar i kvarteret. En av hällarna är i form av en uppslagen bok. Dessutom finns det en låg bred gravsten som tidigare haft en stenram. 18

21 Kulturhistorisk bedömning och karaktär Typiskt för kvarter 1 är de stora gravarna med stenramar och omgärdande staket. Dessa är kulturhistoriskt viktiga och bör bevaras. Det är önskvärt att graven som är gräsbesådd inom stenramen åter får grusfyllning. Gravvårdarna är av låg karaktär i kvarteret och nytillskott bör hålla sig till denna storlek. I övrigt kan utformningen variera, men bör anpassas till övriga gravvårdar i kvarteret. Gravsten i form av en uppslagen bok. Grav med stenram, där gruset inne i ramen ersatts med gräs. Låg bred gravsten tillhörande en familjegrav. Tidigare har det sannolikt funnit en omgivande grusram till. Olika gravvårdstyper. Låg rektangulär med rundat krön. I grusgraven ligger en häll. Själva graven omgärdas av ett staket av järnsång och stenpollare. 19

22 Kvarter 2-6 Allmän karaktär Kvarteren 2 6 finns i den norra delen av kyrkogården. Kvarteren är små och skiljs åt av tre rygghäckar av måbär i öst västlig riktning. I kvarter 6 växer tre rygghäckar av måbär i nord sydlig riktning. Den äldsta gravvården är en liten häll i röd granit från 1909, som troligen flyttats dit, då kvarteret anlades Det finns ett stort antal familjegravar i kvarteren. De flesta gravvårdarna är från talen, men det finns även många från slutet av 1900-talet. Flera gravvårdar har Statens järnvägars och postens symboler. Kvarteren bildar en samlad enhet inom en gräsyta, som är avgränsad av grusgångar runt om. Kvarteren har dock lite olika karaktär. Inom kvarter 2 finns ett stort antal större hällar, medan karaktären i de övriga kvarteren är mer med låga stående gravvårdar. Gravvårdstyper Överlag är det låga gravvårdar i dessa kvarter. Två högresta finns längst söderut i kvarter 2, ett kors i marmor eller möjligtvis grå granit över kontraktsprost Ivar Björnbergs familjegrav och en uppemot två meter hög gravsten i grå granit från Lite lägre högresta gravstenar finns det också några av, bland annat en i granit med slät framsida och övriga sidor grovhuggna. I kvarter 2 finns ett flertal större hällar. Den vanligaste typen av gravsten är den låga rektangulära, som har olika typer av krön. De är vanliga under talet och enstaka finns från 1980-talet och framåt. De är främst tillverkade av diabas och grå granit, men röd granit och labradorgranit förekommer också. Små hällar är också vanliga. Ofta har man kombinerat en stående sten och en häll på samma grav. Hällarna är av grå granit, diabas, röd granit och marmor. Ovanligare är låga breda samt naturstenar. En gravsten i sandsten ger ett ålderdomligt intryck, men är från 1940-talet. På många av gravstenarna fanns yrkestitlar omnämnda. Några är smedmästaren, lärarinnan, gjutmästaren, snickaren och rättare. Många är knutna till järnvägen som stationsförman, stationskarlen och förste banmästaren. Endast på några få finns orts- och gårdsnamn nämnda, som Benestad Ämganäs och Benestad Brittegård. Lika få psalmhänvisningar finns, Ps 297 och 458. Översikt över kvarter 5 och 6 (närmast). Låg rektangulär gravsten och liten häll i röd granit. Stor häll i diabas 20

23 Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarter 2-6 är välorganiserade kvarter med delvis enhetlig och delvis blandad karaktär. Kvarter 6 är enhetligt med låga rektangulära gravstenar och i delar av kvarter 2 är alla gravstenarna stora hällar. Inom de mer blandade partierna kan nytillskott av gravvårdar vara av mer varierad utformning, medan de i de enhetliga områdena måste vara av samma typ som de intilliggande. Äldre gravvårdar bör bevaras. Det är önskvärt att gravvårdar får stå kvar så länge som möjligt för att bevara kvarterens karaktär och undvika gravkvarter med tomrum. Högrest kors och häll i marmori kvarter 2 Enhetlig del av kvarter 2, med enbart stora hällar. Ålderdomligt utformad gravsten i sandsten från 1940-talet. 21

24 Kvarter I - III Allmän karaktär Kvarter I är delat på två mindre avlånga kvarter och II och III är rektangulära. Alla ligger nordväst om kyrkan. Inom kvarteren finns 13 grusgravar och 15 gravar med stenramar, varav en med smidesstaket och en med omgärdning av kätting och pollare. Den äldsta gravvården är en gravsten i sandsten från Gravvårdarna är orienterade åt olika håll. Gravvårdstyper Inom dessa kvarter finns det ett flertal påkostade gravar och gravvårdar. Det finns många högresta gravstenar från tiden kring förra sekelskiftet fram till 1920-talet. De är oftast skapade i svart diabas, men grå och röd granit förekommer också. Den äldsta gravvården är en högrest gravsten i sandsten från 1844 i ålderdomlig formgivning. Det finns två högresta gravstenar från 1980-talet. Den ena är ett kors och den andra är i fri form. Andra påkostade gravvårdar är låga och breda. Dessa har ofta nyttjas till familjegravarna som har större utbredning än par- och enkelgravar. Större hällar förekommer också. Förutom de mer spektakulära gravvårdarna finns även enkla och alldagliga gravstenar som små hällar och låga rektangulära gravstenar. De sistnämnda har ofta varierande utformning av krönet, såsom raka, takformade, avrundade och soluppgångsformade. Bland de mer ovanliga gravvårdarna är ett gjutet dekorerat kors i en sorts cement eller betong. I fundamentet finns en platta i marmor med text på. Dateringen är okänd, då gravvården pryder en familjegrav. Det förekommer även kors i diabas och marmor. Det finns flera gravvårdar i järn såsom två smideskors och en gjutjärnshäll inom kvarteren. Ett av smideskorsen är från Det finns relativt många gravvårdar på vilka yrkestitlar nämns. Några titlar är riksdagsmannen, järnvägstjänsteman, grosshandlaren, landsfiskal och formgravör. Endast två orts- eller gårdsnamn omtalas, nämligen Alfestad och Anganäs. Några fler bibel och psalmhänvisningar nämns. De är Joh 3:kap 16v, Dav ps 23, Upp 21:4 och Sv Ps 490. Översikt över kvarteren II och III, från söder. Grusgrav med smidesvård och smidesstaket. i järn. Grusgrav med stenram och högrest gravsten i diabas. 22

25 Kulturhistorisk bedömning och karaktär Inom kvarteren I III finns ett flertal gravar och gravvårdar som bör bevaras. Dels finns det äldre gravvårdar, dels högresta och dels de i järn, som bör bevaras. Andra gravar visar en värdefull gravmiljö, där gravvården och omgivande graven bildar en helhet. Exempel är gravarna med stenramar, omgärdningar och grusfyllning innanför stenramarna. Dessa visar hur stora delar av kyrkogården såg ut för ungefär 50 år sedan, då grusgravar var det förhärskande. På de gravar med stenram där gruset tidigare ersatts med grästäckning, är det lämpligt att gravarna återställs med grusfyllning. När det gäller tillkommande nya gravvårdar är kvarteren inte så känsliga för nytillskott av olika typer. Det går även bra att de nya gravvårdarna är av högrest typ, då dessa kan smälta in bra bland övriga gravvårdar. Då kan både återanvända och nytillverkade gravstenar användas. Det är av vikt att befintliga gravvårdar kan få stå kvar så länge som möjligt i kvarteret. Äldre gravvårdar från kvarter I-III. Överst från vänster: Högrest monumental gravsten i diabas. Gjutet dekorerat kors, med inlagd marmorplatta. Högrest gravsten i grå granit med marmorplatta från Nederst från vänster. Gjutjärnsvård från 1869 och två hällar, en i gjutjärn och en i diabas. 23

26 Kvarter IV - V Allmän karaktär Kvarter IV och V har en liknande karaktär som kvarteren I III, men särskilt kvarter IV ger en än mer påkostad prägel, med flera stora grusgravar med stenramar och omgivande staket. I kvarter V finns det mer vanliga ordinära gravvårdar. Familjegravar förekommer rikligt i kvarteren. Den äldsta gravvården är en häll i grå granit från Två rygghäckar av måbär korsar kvarteret i nord-sydlig riktning och två sträcker sig i öst-västlig riktning. En rhodendendronbuske står vid den stora graven i sydväst. Del av kvarter V med högresta monumentala gravstenar. Gravvårdstyper I kvarteren finns ett flertal påkostade gravvårdar. I den allra största graven som är upphöjd och omges av ett smidesstaket med staketstolpar av granit, finns en mäktig gravsten i form av en stor voluminös häll med ringar av brons i varje hörn som handtag. Bland de övriga är fyra högresta gravstenar i form av monoliter. Några av dem är riktigt stora gravstenar är över två meter höga. De flesta av den har omgivande grusgravar. En av dem har omgärdning av kätting och pollare. Pollarna är i grå granit utformade som gravstenar med uthuggna kors. Framför den stora gravstenen finns två granitpelare med urnor på krönen. En mer ovanlig stenvård är en högrest som ser ut som en port, där en urna är placerad i porten. Låga breda förekommer under tidigt 1900-tal och finns ofta på familjegravar. En utsirad snirklig smidesvård i järn pryder en familjegrav. I övrigt finns det fler små hällar än högresta gravstenar, men de är inte lika utmärkande. Ett par större hällar finns också. Hällarna är oftast tillverkade av grå granit, men diabas och röd granit förekommer också. En annan gravstenstyp är den låga rektangulära. Denna typ har ofta olika varianter av krön och förekommer i grå granit, diabas och röd granit. Denna typ av gravstenar är vanliga från mitten av 1900-talet och framåt. På ett antal av gravvårdarna, särskilt de åldre, finns yrkestitlar noterade. Exempel är installatör, lokomotivförare, hotellägaren och överpostiljon. Orts- och gårdsnamn är ovanligt, endast Änganäs och Lyckegård finns omnämnda. Även psalmhänvisningar är ovanliga. De är Sv Ps 350 v 5-6, 243:6-7 och 579. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Inom kvarteren IV-V finns ett flertal gravar och gravvårdar som bör bevaras. Dels finns det äldre gravvårdar, dels högresta och dels de i järn, som bör bevaras. Andra visar en hel gravmiljö, där gravvården och omgivande graven bildar en helhet. Så beskaffade är gravarna med stenramar, omgärdningar och grusfyllning innanför stenramarna. Dessa visar hur stora delar av kyrkogården såg ut för ungefär 50 år sedan, då grusgravar var det förhärskande När det gäller tillkommande nya gravvårdar är kvarter V, inte så känsliga för nytillskott av olika typer av gravvårdar. När det gäller kvarter IV, som är mycket speciellt till sin utformning, med sina mycket stora gravvårdar och gravar är det svårt att anpassa nya gravvårdar till de befintliga stora. Nya kan möjligen vara högresta, antingen nytillverkade eller återanvända, eller hällar som inte förtar kvarterets karaktär. Befintliga gravvårdar i de båda kvarteren bör få stå kvar så länge som möjligt och de äldre bör ovillkorligen bevaras. 24

27 Stor häll med ringar av brons i hörnen. I övrigt ligger hällen i en grusgrav med smidesstaket och pelare i granit. Monumental gravsten med grusgrav och omgärdande kätting och pollare med uthuggna kors. Till vänster: Monumental gravsten med urna. Liggande nedanför en häll i grå granit. Till höger: Gravvård i järnsmide. Två små hällar i grå granit. Den högra är från Låg rektangulär gravsten med norsk-svenskt motiv. 25

28 Kvarter VI, IX och XK Allmän karaktär Tre kvarter med blandad karaktär, med både äldre och yngre gravvårdar. Rygghäckar av måbär genomkorsar kvarteren VI och östra delen av IX i nord-sydlig riktning. Gravvårdar står på båda sidorna om häckarna och är riktade ät öster och väster. Längst österut i kvarter VI finns ett område med gravstenar som tagits ur bruk. I kvarter IX finns Koskull stora omgärdade familjegrav. Koskull verkade på på Engaholms gods. I kvarter XK finns det en grusgrav med omgärdande smidesstaket med fyrkantiga små pollare och ytterligare en grusgrav med enklare utformning. Äldre gjutjärnskors som tagits ur bruk finns uppställda vid klockstapeln. Den södra delen av kvarter IX är ett litet kvarter med bara tolv gravvårdar. Äldsta gravvården är från 1906 i kvarter VI, 1900 i kvarter IX och 1889 i kvarter XK. Bland de utrangerade gravvårdarna är den äldsta från 1869 längst österut i kvarter VI och 1873 bland gjutjärnskorsen vid klockstapeln. Gravvårdstyper I kvarteren finns ett antal högresta gravstenar, både monoliter, obelisker och övriga. Bland annat finns ett keltiskt kors i kvarter IX. Högresta gravstenar är vanligast under tidigt 1900-tal, men det finns flera från 1990-talet och 2000-talet. Det finns både nytillverkade och återanvända äldre gravstenar, där man vänt på gravstenen och graverat på den forna baksidan. Låga breda gravstenar förekommer ock- Överst: Översikt Över del av kvarter VI. Andra: Äldre gravstenar som är uppställda längst österut i kvarter VI. Tredje: Urval av gravstenar i kvarter VI. Underst till vänster: Högrest gravsten med georgskors. Underst till höger: Små hällar i diabas. 26

29 så. De finns ofta på familjegravar och har från början haft stenramar i anslutning till gravstenen. På en familjegrav finns det en natursten. Hällar är en vanlig gravstenstyp. Stora och halvstora hällar är vanliga i kvarter VI och IX och tillhör ofta familjegravar. Små hällar är vanligast och förekommer mest i diabas och grå granit, även om enstaka finns i röd granit. En upphöjd häll i grå granit finns i grusgraven i kvarter XK. En ovanlig typ av häll är i form av en uppslagen bok och sådana finns det flera av i kvarter IX. En annan ovanlig typ är stående hällar i marmor som det finns två av i kvarter IX. De är från 1921 och Låga rektangulära gravstenar är vanliga i alla kvarteren utom i den södra delen av kvarter IX och kvarter XK. De har olika typer av krön och förekommer mest under andra hälften av 1900-talet. Moderna i fri form förekommer från 1990-talet. En yngre ovanlig gravvård är en smal ungefär meterhög gravsten i ölandskalksten i kvarter XK. Den har ett änglamotiv och Tre foton som visar Koskulls grav. är från Motivet är inspirerat av äldre gravstenar från talet. På många av gravvårdarna finns yrkestitlar omnämnda. Några exempel är trafikmästare, sömmerskan, överbanmästare, fanjunkare och murarmästare. Orts- och gårdsnamn är betydligt ovanligare. Det nämns bland annat Hedvigsro, Stora Hult, Årnäs Lunnagård och Benestad. Psalmhänvisningar finns det enstaka av. Exempel är Sv Ps 66, 355, 424 och 477. Tänkespråk förekommer det också ett fåtal av som: Vi färdas genom molnen, himlen har vårt öppna hus, ej mörker vi rädes, vi var ett evigt ljus, Det finns något bortom bergen och Den rättfärdigas åminnelse lever i välsignelse. Den största graven inom området är Koskulls ingärdade stora familjegrav. Graven är omgärdad av ett smidesstaket med breda kvadratiska stenpelare mellan varje staketdel. Pelarna har huvar av koppar med kopparkors på krönen. Ingången in till graven finns i väster och är en strikt dubbel smidesgrind med vapensköld på utsidan. Det växer en rad med pyramidthuja längs insidan av södra och norra staketet. I öster finns ett högt monument i form av en obelisk i grå granit. På ömse sidor om monumentet växer prydnadsbuskar. Ytan inom graven Grusgrav med omgärdande smidesstaket i kvarter XK. är 27

30 gräsbevuxen. Inom graven finns sex stora hällar i grå granit. Den äldsta är från 1865 och den yngsta från I västra delen av graven finns två äldre stenbänkar. Titlar på gravvårdarna är greven, grevinnan, friherren, friherrinnan, kammarherren och ryttmästaren. Längst österut i kvarter VI finns sju uppställda gravstenar som tagits ur bruk. Det är fyra högresta (0,8-1,2 meter) i diabas och en högrest (1,5 meter) monolit i grå granit. Slutligen finns det två granitgravstenar från 1869 och 1878 i ålderdomlig formgivning. Den högre och äldre av dem har en thorvaldsenmedaljong med motivet Dagen. Yrkestitlar är vanliga på dessa gravstenar. Exempel är nattvakt, mamsell, häradshövding, kapten och riddaren. På en omnämns orts- och gårdsnamn, Alfvestad Lyckegård. Psalmerna 477 och 483 omtalas. Sydväst om klockstapeln står sex stycken gjutjärnskors från tiden mellan 1873 och 1895 samt en högrest gravsten i ljusröd granit från Åtminstone gjutjärnskorsen är sådana som tagits ur bruk och flyttats till nuvarande plats. På ett av gjutjärnskorsen finns ingen text utan bara dekoration med en ängel. På gravstenen står titeln häradsskrivaren, men det finns inga titlar på gjutjärnskorsen. Ortsoch gårdsnamnen Wärme och Backagård omnämns. Psalmhänvisningar är vanliga. Sv Ps 177, 481 och 484 omtalas. Logen Wärend af I.O.G.T och Tack för god wakt finns även omnämnt. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarteren VI, IX och XK som ligger nordost om och runt klockstapeln uppvisar en mängd olika gravtyper och gravvårdstyper. Detta medverkar till kvarterens mångfacetterade och sammansatta karaktär. Det finns allt från Koskulls majestätiska grav till små oansenliga hällar inom kvarteren. Inom två områden har äldre gravvårdar som är värda att bevara placerats. De få återstående grusgravarna bör Överst: Gjutjärnskors uppställda väster om klockstapel Mitten: Obelisk i diabas och låg bred gravsten i kvarter IX. Underst. Tre gravstenar i kvarter VI väster om klockstapel. Notera gravstenen i ålderdomlig stil dekorerad med en ängel. bevaras i befintligt skick. Detta gäller även Koskulls grav som märkbart bidrar till kyrkogårdens karaktär. Många av de äldre gravvårdarna har ett högt kulturhistoriskt och estetisk värde i sig själv och bör bevaras. Då det inte är tilltalande med tomrum i kvarteren bör befintliga gravvårdar få finnas kvar så länge som möjligt och först ersättas då graven ska användas igen. Då kvarteren är av sammansatt karaktär är de inte så känsliga för nytillskott. Nya gravvårdar bör dock vara av den typ att de harmonierar med befintliga gravvårdar. 28

31 Översikt över kvarter VIII och västra delen av kvarter VII Kvarter VIII, fotograferat från sydost. Kvarteren VII och VIII Allmän karaktär I sydvästra delen av kyrkogården finns kvarteren VII och VIII. De är båda av blandad och sammansatt karaktär med många olika gravvårdstyper. Tidigare fanns det en grusgång mellan kvarteren, som numera är igenlagd. I kvarter VII finns en grusgrav omgärdad av pollare och kätting. I kvarter VIII finns två stycken grusgravar med omgivande stenramar. På en grav i kvarter VIII syns resterna av en större stenram. Den äldsta gravvården i kvarter VII är en häll från 1883 och i kvarter VIII ett gjutjärnskors från De högresta gravstenarna finns framförallt i kvarter VII längs muren och gången, medan gravvårdarna i kvarter VII överlag är lägre och yngre. De är framförallt från tiden efter Gravvårdstyper Det är de största gravvårdarna som syns mest även om de inte är flest till antalet. De mest utmärkande är de högresta och de låga breda gravstenarna. Av de högresta är flera stycken stora monoliter, en del av dem grovhuggna. En av de högresta i grå granit från 1896, har en platta av marmor. En högrest i grå granit från 1933, som har en mindre infälld glasram, troligen för ett fotografi. De flesta högresta är från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal, men det finns en nytillverkad i röd granit från 1985, en i grå granit från 2002 och en återanvänd i diabas från De låga breda bidrar också tydligt till kvarterens karaktär. Särskilt i kvarter VIII finns det relativt många av denna typ och de pryder ofta familjegravar. En vanlig gravvårdstyp är hällarna och de små hällarna förekommer under hela tidsintervallet från 1800-tal till nutid. De är tillverkade i diabas, grå granit och röd granit. Större hällar förekommer också relativt ofta i båda kvarteren. Det finns flera typer av hällar i kvarter VII bland annat små stenhällar av röd-grå granit med bronsplattor. Det finns även en bronshäll, en liten naturstenshäll, en rund liten röd Monumental gravsten och grusgrav med kätting och pollare. Grusgrav med stenram och fem hällar i diabas. 29

32 häll och en liten häll i form av ett hjärta. Ofta är stående gravstenar kombinerade med hällar inom samma grav. Även kombinationer med en stor häll och flera små förekommer. Vanliga är också låga rektangulära gravstenar med olika typer av krön. Främst är de från andra halvan av 1900-talet och de är vanligtvis tillverkade i diabas eller grå granit. Ett par är förfärdigade av röd granit. I kvarteren finns tre gjutjärnskors från 1848, 1858 och På det yngsta korset har man kompletterat med en kopparplatta från Det mycket vanligt att yrkestitlar nämns på gravvårdarna. Några exempel är lokomotivföraren, byggmästare, skollåraren, hemmansägaren och regementsläkaren. Orts- och gårdsnamn är däremot mycket ovanligt. De som nämns är Benestad Södregård, Engaholm, Änganäs och Billingetorp. Psalmhänvisningar är något vanligare och bland annat nämns Sv Ps 193, 277, 461 och 579. Tänkespråk som omnämns är Saliga äro de fridsamme och Älskad saknad Kulturhistorisk bedömning och karaktär Precis som övriga blandade kvarter inom kyrkogården bör man bevara de återstående grusgravarna i kvarter VII och VIII. Den stenram som till hälften är dold under gräs kan med fördel rensas fram och återställas i befintligt skick. Många av de äldre gravvårdarna har ett högt kulturhistoriskt och estetisk värde i sig själv och bör bevaras. Då det inte är tilltalande med tomrum i kvarteren bör befintliga gravvårdar få finnas kvar så länge som möjligt och först ersättas då graven ska användas igen. Då kvarteren är av sammansatt karaktär är de inte så känsliga för nytillskott. Nya gravvårdar bör dock vara av den typ att de harmonierar med befintliga gravvårdar. Nya gravvårdar kan med fördel vara av högrest typ särskilt i kvarter VII. De kan då antingen vara nytillverkade eller återanvända. Ett antal av de mer utmärkande gravvårdarna i kvarteren VII och VIII. Överst från vänster: Högrest monolit i röd granit, Högrest gravsten i grå granit med infälld platta i marmor, två gjutjärnskors. Andra raden: Gjutjärnskors med påsatt kopparplatta.. Underst: Gravsten med infälld glasram. 30

33 Kvarter X Allmän karaktär Kvarter X finns i norra delen av kyrkogården, längs östra kanten mot järnvägen. Det är ett litet kvarter med endast en med ett 30-tal gravar. Huvudsakligen är gravvårdarna från 1940-talet, men enstaka finns från 1930-talet och tal. Några gravvårdar pryder familjegravar. Gravvårdstyper I kvarteret finns mestadels låga rektangulära gravstenar samt små och halvstora hällar. Ofta har man kombinerat en stående sten och en häll på samma grav. Stenmaterialet som använts är svart diabas och grå granit. Två hällar är tillverkade i röd granit. De gravvårdar som skiljer sig från mängden är två lite högre kors i grå granit från 1940-talet. Den ene står på en sockel av diabas och den andres sockel är av grå granit. Yrkestitlar som nämns är verkmästaren, banmästaren, polisuppsyningsmannen och lantbrukaren. Endast tre orts- och gårdsnamn nämns, Änganäs, Benestad och Engaholm. En psalmhänvisning, Sv Ps 477 omnämns. Kulturhistorisk bedömning och karaktär I kvarter X finns flera olika gravvårdstyper, men de flesta av dem är från 1940-talet. Kvarteret är speciellt för sin tidsmässiga samstämmighet. De äldre gravstenarna harmonierar med de yngre från 1970-talet och framåt. Då kvarteret är av blandad karaktär, är det inte så känsligt för tillskott av nya gravvårdar. De kan vara av olika typ, men bör vara relativt låga för att inte avvika för mycket från övriga gravstenar. Översikt över kvarter X. Marmorkors, låg rektangulär gravsten i diabas och två hällar. 31

34 Nya kvarteret från ovan. Del av nya kvarteret fotograferat från nordost. Nya kvarteret Allmän karaktär Det nya kvarteret skapades vid utvidgningen 1940 och ligger längst söderut på kyrkogården. Formen på kvarteret är trekantigt och en låg ligusterhäck skiljer kvarteret från kvarter IX i norr. Ett antal 0,5-0,7 meter höga rygghäckar av liguster genomkorsar kvarteret i nord-sydlig riktning. Endast låga gravvårdar finns i kvarteret. Den enda som avviker är en lite högre, ca 0,8 meter hög från Längst österut finns en rad med barngravar. Gravvårdstyper Den förhärskande delen av gravvårdar är låga rektangulära gravstenar i olika varianter och med olika typer av krön. Fram till ungefär 1957 är en del mer kvadratiska i formen, men sedan är de endast rektangulära på bredden. Bland de rektangulära finns det många som har formen som antika tempel. Ett antal av gravstenarna har dekoration med en bedjande kvinna. Den övervägande delen av de rektangulära gravstenarna tillkom på och 1960-talen. Sedan har man använt låga rektangulära gravstenar från 1990-talet och framåt. Små hällar förekommer under hela tiden. Under 1990-talet och 2000-talet har även några moderna i fri form tillkommit. Gravstenarna är i grå granit, diabas och röd granit. Några är tillverkade i marmor. Längst österut finns en rad med barngravar. Ett flertal av dessa gravar pryds av ett litet vitt marmorkors. Precis som i de övriga kvarteren förekommer yrkestitlar relativt ofta på gravvårdarna i nya kvarteret. Några exempel är konditor, stationskarlen, hotellföreståndaren, trafikbiträde och muraren. Endast två orts- och gårdsnamn är nämnda, närmare bestämt Benestad Oftagård och Benestad Påvelsgård. Ett fåtal bibel- och psalmhänvisningar förekommer. De är Sv Ps 513, 577, 579 och 600, samt Jes 49:23. Älskad saknad nämns också Kulturhistorisk bedömning och karaktär Det nya kvarteret har en enhetlig karaktär med låga gravstenar och låga rygghäckar som betonar kvarterets strikta uppbyggnad. Alla gravvårdarna håller sig inom vissa bestämda måttstorlekar. Vid nytillskott är det viktigt att de nya gravstenarna häller sig inom samma måttgränser för att kvarteret inte ska mista sin enhetlighet och symmetri. 32

35 Barngravar med bland annat vita marmorkors i raden längst österut i nya kvarteret. I övrigt gravstenar av låg rektangulär typ. Låg rektangulär gravsten av grå granit i nya kvarteret. Gravstenen dekorerad med en bedjande kvinna. Sammanfattning I Alvesta strax intill järnvägen ligger Aringsås kyrka och kyrkogård. Båda är medeltida och begravningatraditionerna på platsen kan härledas ännu längre tillbaks i tiden, då en större rest sten från järnåldern står på kyrkogården och ett järnåldersgravfält finns alldeles i närheten. Kyrkogården har en oregelbunden avlång form, där norra delen avslutas i en spets. En stenmur och en trädkrans omgärdar kyrkogården. Kyrkogården har utvidgats vid flera tillfällen och varje del har spår efter sin tillkomsttid. Den äldre centrala delen kring kyrka och klockstapel uppvisar ett varierat bestånd av olika typer av gravvårdar från första halvan av 1800-talet och fram till vår tid. Spännvidden är stor från mäktiga påkostade gravar och gravvårdar, där Koskulls grav är den allra mest framträdande, till små oansenliga hällar. Utvidgningen i norr tillkom och är en mer enhetlig del, trots att variationerna här kan vara stora. I kvarter 1 i väster finns större grusgravar och i kvarter B har tidigare allmänna linjen funnits, med sina små gravvårdar skedde den senaste utvidgningen med nya kvarteret längst söderut på kyrkogården. Denna del är mycket enhetlig med låga gravvårdar i rader längs låga rygghäckar. Titlar på gravvårdarna är mycket vanligt förekommande och det är ofta yrken som är knytna dels till järnvägen och dels hantverksyrken. Orts- och gårdsnamn, samt bibel- och psalmhänvisningar är ovanliga på gravvårdarna. I det nya kvarteret finns många gravstenar med motivet bedjande kvinna. På delar av kyrkogården är påkostade och stora gravvårdar och gravar vanligt förekommande, medan på andra områden dominerar de oansenliga små gravvårdarna. Aringsås kyrkogård uppvisar en stor bredd dels tidsmässigt, men även socialt genom sin stora bredd av olika typer av gravvårdar. På kyrkogården finns ett stort antal gravar och gravvårdar som bör bevaras. Detta gäller dels de äldre gravvårdarna, främst de som är äldre än 1930, men även en del yngre har kulturhistoriska värden som exempelvis gravvårdarna i allmänna linjen. Grusgravarna och gravarna med omgärdande stenramar, staket och kättingar ska bevaras. Stenramar som delvis är gräsövervuxna bör plockas fram och restaureras. De gravar som har stenram och är gräsbevuxna, men tidigare varit grusgravar, bör återställas till ursprungligt skick. I de enhetliga områdena bör nya gravvårdar vara lika de som finns i kvarteren, medan friheten att utforma nya gravvårdar är större i de mer blandade kvarteren, som inte är så känsliga för variation. Dock bör nya gravvårdar alltid harmoniera med de befintliga. Det är önskvärt att befintliga gravvårdar får stå kvar så länge som möjligt i kvarteren, dels för att bevara kvarterens karaktär, dels för att de estetiska värdet är större med ett kvarter med gravvårdar än ett halvtomt. För mer detaljerad information se Helén Sjökvists skrift Dokumentation och bevarandeprogram för Alvesta gamla kyrkogård Smålands museums rapport 1998:11. 33

36 Källförteckning Följande arkiv och litteratur har nyttjats i samband med inventeringen. Antikvarisk- topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Handlingar från Kungliga Byggnadsstyrelsen är inkluderade. Klipparkivet vid Smålands museum: Aringsås kyrka, Alvesta Topografiska arkivet vid Smålands museum: Alvesta kommun, Byggärenden, Aringsås kyrka, Alvesta. Liepe, Anita, Alvesta kyrka (Aringsås kyrka) Sjökvist, Helén, Dokumentation och bevarandeprogram för Alvesta gamla kyrkogård. Smålands museum, rapport 1998:11 Smålands museum/länsstyrelsen, I Åsgöts fotspår. Att lära känna sin historia. En introduktion till området kring Alvesta kyrka. Vassi Heidi, red, 1998, Kyrkobyggnader i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Kronobergs län. 34

37 Ordförklaringar Högrest smal eller monumental gravsten Denna typ av gravsten var vanlig under talet och fram t o m 1920-talet. Ofta huggen i diabas eller grå granit. Monolit kallar vi den stora högresta gravvård som är huggen ur en enda sten. Obelisk Obelisken är en symbol över ära, redlighet och ståndaktighet. Den är ofta huggen i diabas och var vanlig under Låg rektangulär gravvård. Den låga rektangulära gravvården blev vanlig under tiden efter andra världskriget och är fortfarande en allmänt förekommande modell. Gravstenstypen har tillverkats mest i grå granit, men diabas var vanlig fram till 1960-talet. Från och med den tiden började den låga rektangulära gravstenen även huggas i röd granit, en typ som var mycket vanlig under 1900-talets andra hälft. Labradorgranit är en annan stensort som numera också används. hela 1800-talet. En bruten obelisk, kolonn eller den avhuggna trädstammen symboliserar den hejdade livsgärningen. Låga smala gravvårdar Ofta huggna i diabas och var vanliga från 1910-talet och fram till tiden kring 1900-talets mitt. Låg bred gravvård Gravvård som ofta övergår i en stenram och som är rest på familjegravar. Var vanliga från 1920-talet och några decennier framåt.

38 Gjutjärnskors De blev vanliga i och med industrialismens utveckling kring talets mitt. Gravvårdarna tillverkades på lokala järnbruk efter modeller som var vanliga i hela Sverige. Fri form Under 1900-talets slut fick gravstenen nya former. Stenar i t ex hallandsgnejs (hallandia) eller labradorgranit blev vanliga och de fick mer oregelbundna och fria former. Marmorkors Vanligast är det låga enkelt utformade marmorkorset som ofta är placerad på ett barns eller en ung människas grav. De blev vanliga kring 1900-talets mitt och används fortfarande idag. Liggande natursten Liggande natursten som är vanlig vid urngravar. Vanlig sedan den tiden omkring 1980-talet då urnlundar började anläggas på kyrkogårdarna. Häll Hällar finns såväl i gjutjärn som i sten. Hällen som företeelse har varit vanlig under flera århundraden såväl inne i kyrkan som utanför. Det finns även små kvadratiska hällar som är vanliga på gravar inom allmänna linjen eller som finns i familjegravar. Smideskors Smideskorset har funnits under flera århundraden och tillverkades av den lokala smeden. De finns därför i olika modeller beroende på vem som tillverkat dem och vad som var modernt för tiden. Kulturgrav Gravplats som skall bevaras med stöd av kulturminneslagen och kulturminnesförordningen.

39 Thorvaldsen medaljonger Thorvaldsen, Bertel ( ) var en dansk skulptör vars konstverk blev populära motiv till prydnad på gravstenar. Det var motiv som bland annat Natten, Dagen, Uppståndelseängel och Thanatos som användes som förlagor till medaljonger som mångfaldigades. Medaljongerna hittar vi på gravstenar från 1800-talets andra hälft i hela Sverige. Allmän linje/linjegravar Kostnadsfria gravplatser som disponerades av en person i tjugofem år. I de allmänna linjegravskvarteren kunde man inte välja gravplats utan de döda begravdes i ensamgravar som lades efter varandra i kronologisk ordning. Graven märktes ofta ut med en enkel gravvård i form av träkors, små kvadratiska hällar eller mindre stående gravvårdar. Gravsättning enligt detta system upphörde Stenram, staket och häck Olika sätt att omgärda gravplatsen som blev vanliga på 1800-talets slut och var vanliga ända fram till talets mitt. Gravplatsen täcktes med grus eller singel som krattades i mönster och omgärdades av häckar, stenramar, järnstaket eller pollare mellan vilka kedjor är fästa.

40 Gravkulle Graven märktes ut med en kulle som formades av jord. Kring kullen hölls marken ren från gräs och på upphöjningen planterades städsegröna växter som vintergröna eller murgröna. Detta var det vanligaste sättet att märka ut en gravplats under 1800-talets slut ända fram till talets mitt. Ovanför gravkullen placerades ett enkelt träkors eller gravstenen. Pärlkransar placerades ibland på kullen. Trädkrans Kring kyrkogården är ofta en krans av lövträd planterad. Ibland blandade trädsorter, ibland av en sort. Träden kan vara planterade av församlingsborna och kanske kom de från olika gårdar i socknen. Vallmur Mur där stenmurens insida stöds av en gräsbevuxen jordvall.