Traryds kyrkogård. Sunnerbo kontrakt. Växjö stift. Jessica Wennerlund Smålands museum rapport 2007:128

Transkript

1 Traryds kyrkogård Sunnerbo kontrakt Växjö stift Jessica Wennerlund Smålands museum rapport 2007:128

2 2007 Smålands museum Växjö 2007 ISSN Produktion och distribution: Smålands museum, Box 102, Växjö Allmänt kartmaterial: Medgivande

3 Innehåll: Inledning sid 3 Traryds kyrkogård sid 9 Beskrivning av kyrkogården idag sid 14 Beskrivning av enskilda kvarter sid 17 Gamla kyrkogården sid 17 Mellersta kyrkogården sid 21 Norra kyrkogården sid 23 Kyrkogårdsdelen väster om vägen sid 26 Västra kyrkogården kvarter 1-6 sid 29 Urnlunden sid 32 Skanskyrkogården sid 34 Ekängen/Eklunden sid 36 Sammanfattning sid 38 Ordförklaringar sid 41

4

5 INLEDNING Bakgrund Svenska kyrkan har sedan kristendomens införande svarat för begravning och omhändertagande av döda. I varje socken har inrättats kyrkogårdar för ändamålet. I en stor del av Sveriges församlingar utgör kyrkogården den äldsta bevarade delen av församlingens anläggningar. Ofta har kyrkogården medeltida ursprung. Sedan Svenska kyrkan och staten skildes åt har kyrkan ansvaret för sina egna kulturarvsfrågor. Kunskapen om kyrkogårdarnas kulturhistoriska värden är dock fragmentariska. Detta medför att skötseln av den vigda platsen ofta saknar antagna riktlinjer eller vårdprogram där kulturarvshänsyn utgjort planeringsförutsättning. Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapen om våra kyrkogårdar och begravningsplatser genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering av kyrkogårdar i Växjö stift. Begravningsväsendet i Sverige är numera en statlig angelägenhet bekostad av begravningsavgiften men den utförs fortfarande som under tidigare århundraden. Varje församling eller samfällighet som önskar söka kyrkoantikvarisk ersättning för vården av kulturarvet måste före 2009 ha upprättat en av stiftet godkänd vård- och underhållsplanering. Denna planering skall visa hur kulturarvets värden skall bevaras. Det är såväl på församlingsnivå som på stiftsnivå nödvändigt att ha kunskap om det kyrkliga kulturarvet. Såväl kortsiktig som långsiktig planering är ett ansvar för båda. För stiftets innebär planeringen att bruka de gemensamma resurserna på ett ändamålsenligt sätt. Den kyrkoantikvariska ersättningen förutsätter en övergripande kunskap om de kulturhistoriska värdena för att medlen skall göra största möjliga kulturhistoriska nytta. Länsstyrelsen skall i sin myndighetsutövning stödja detta arbete samt har ett regionalt tillsynsansvar för kulturmiljövården. På uppdrag av Växjö stift utför Smålands museum en inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser inom stiftets del av Kronobergs län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och omfattar de till Svenska kyrkan hörande kyrkogårdarna/begravningsplatserna som omfattas av kulturminneslagens 4. Lagen gäller begravningsplatser som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Syfte Den översiktliga inventerings syfte är att: - ta fram övergripande kunskap om kulturarvet som underlag för församlingens/ samfällighetens planering för och förvaltning av kyrkogårdar och begravningsplatser - ta fram underlag för myndigheter och kyrkan regionalt för handläggning av kyrkoärenden enligt kulturminneslagen och olika finansiella stödsystem - skapa ett gemensamt kunskapsunderlag för kulturhistorisk värdering och prioritering samt i sig utgöra ett samlat forskningsmaterial - dessutom verka för ökad förståelse för kyrkogårdens kulturarv såväl lokalt som i kontakter mellan kyrkan och samhället Kulturminneslagen och begravningslagen Enligt Lag om kulturminnen m m (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar på kyrkogården. (Se vidare i bilaga om Kulturminneslagen). Begravningslagen (SFS 1990:1144). anger att en gravvård ägs av den som betalar gravrättsavgiften. När en gravanordning har blivit uppsatt, får den inte föras bort utan upplåtarens medgivande. När gravrätten upphör har ägaren rätt till gravvården. Om gravrättsinnehavaren inte vill gör anspråk på gravvården inom 6 månader tillfaller gravvården

6 upplåtaren, alltså församlingen. Vidare säger lagen: Om en gravanordning har tillfallit upplåtaren och den är av kulturhistoriskt värde eller av annat skäl bör bevaras för framtiden, skall upplåtaren om möjligt lämna kvar den på platsen. Om gravanordningen ändå måste föras bort från gravplatsen, skall den åter ställas upp inom begravningsplatsen eller på någon annan lämplig och därtill avsedd plats. Kulturhistorisk bedömning Alla gravvårdar bär på sin historia och kan berätta om en person, en familj, stilhistoria och begravningstraditioner. I rapporten finns exempel på typer av gravvårdar som utifrån skilda kriterier bedöms som kulturhistoriskt värdefulla. Generellt gäller att ålderdomliga gravvårdar från tiden fram till 1850 bör föras in i kyrkans inventarieförteckning Detta gäller även gravstaket och gravvårdar i gjutjärn och smidesjärn liksom äldre vårdar av trä. Många andra gravstenar har också ett kulturhistoriskt värde som kan kopplas till gravvårdens utförande - material, konstnärligt utförande eller till en person- lokal/personhistoriskt värde. Inventeringen omfattar i första hand enbart gravvårdar ute på kyrkogården. I flera kyrkor finns det dock gravvårdar som förvaras i kyrkan eller i lokal i anslutning till kyrkan. Ofta har dessa ett stort kulturhistorisk värde och bör tas med i kyrkans inventarieförteckning. Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Växjö stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Kronobergs län samt länsmuseerna i Jönköpings och Kalmar län. En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Vid bedömningen tas hänsyn till varje enskild kyrkogårds egna värden, men också till värden i förhållande till andra kyrkogårdar i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning. Inventeringens uppläggning och rapport Rapporten består av en historik över kyrkogården samt en beskrivning i ord och bild av kyrkogården som helhet och de olika kvarteren/områdena. En kulturhistorisk bedömning görs av varje kvarter/område samt över kyrkogården i dess helhet. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som inte en komplett beskrivning av händelser i kyrkogårdens utveckling. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i rapporten. Fältarbetet och rapporterna har utförts av antikvarier David Fuchs, Jenny Svensgård, Jessica Wennerlund och Helena Åkerberg vid Smålands museum i Växjö. Rapporterna finns tillgängliga på Växjö stift, Länsstyrelsen i Kronobergs län, ATA, Smålands museum samt på respektive kyrklig samfällighet. 4

7 Kort kyrkogårdshistorik En kyrkogård skiljer sig från en begravningsplats på så vis att den ligger i direkt anslutning till en kyrkobyggnad. En begravningsplats rymmer ofta ett kapell inom sitt område. I förhistorisk tid varierade gravskicket mellan brandgravar och jordbegravningar. Kristendomens införande innebar bl a att kremering av kroppar förbjöds. Länge begravdes människor i närheten av sina hem, men under medeltiden anlades kyrkogårdar i allt högre utsträckning kring kyrkorna. Kyrkogårdens område delades först upp mellan byarna, med byvisa begravningar, senare i hemman. Den medeltida begravningsplatsen bestod troligen av ängslika områden kring kyrkan där de välbärgades gravminnen i form av stenkors, tumbor och hällar stod uppställda. Enklare människors gravar kunde markeras av en liten kulle eller ett träkors. Kyrkogården omgärdades vanligen av träbalkar med spåntak. I mitten av 1700-talet kom ett kungligt påbud om att kyrkogårdsmuren, eller bogårdsmuren som man då kallade den, skulle vara uppförd av gråsten utan bruk, alltså kallmurade. I början av 1800-talet tillät man att de murades med kalkbruk om de täcktes med tak. Reformationen innebar på många sätt en förändrad syn på det som hörde kyrkan till. Många kyrkogårdar lämnades vind för våg, murar revs och djuren betade fritt i markerna. Först under 1700-talet började man visa mer intresse för kyrkogårdarnas vård och utformning. Före 1800-talet var det vanligt att människor av högre stånd begravdes inne i kyrkan, medan vanligt folk begravdes på anonyma allmänningar kring kyrkan. Under 1700-talets slut ökade protesterna mot begravningar i kyrkan då det ansågs ohygieniskt och orsakade stort obehag, speciellt sommartid. År 1815 beslöt Sveriges riksdag om att begravningsplatser skulle anläggas utanför städer och byar, också det av hygieniska skäl. Först efter 1815 blev det också mer allmänt förekommande med genomgripande planläggning av kyrkogårdarna med gångsystem och planteringar. Det blev också allt vanligare med planteringar av träd kring kyrkogården, sk trädkrans. Genom 1815 års förordning förbjöds definitivt begravningar inne i kyrkan. Kyrkogårdar och begravningsplatser uppdelades i områden där den dödes familj fick köpa gravplats, och områden som var gratis. Dessa senare områden kallades vanligen allmänna linjen. Här begravdes människor i den ordning de avled. Det innebar bl a att äkta makar inte blev begravda bredvid varandra. Fram till 1960-talet används denna typ av linjegravar. Under 1800-talets senare hälft blev det allt vanligare för samhällets arbetare och medelklass att skaffa sig egen gravplats och påkostad gravvård. Samtidigt blev de förmögnas gravvårdar allt mer exklusiva. Vid ungefär samma tid började man anlägga kyrkogårdar med en mindre strikt utformning, än den tidigare, och med ett mer naturinspirerat utseende. Vid 1900-talets mitt anlades kyrkogårdar med en större anpassning till den lokala topografin och de lokala växtförhållandena, bl.a. tillkom många skogskyrkogårdar. I och med att man började använda moderna maskiner har skötseln av kyrkogårdarna delvis förändrats. Tidigare grusgravsområden har såtts igen och staket och andra detaljer har tagits bort för att underlätta arbetet. Under de senaste decennierna har minneslundar tillkommit på nästan samtliga kyrkogårdar. Växjö stift en kort historik Småland och Öland var under tidigaste kristna tid knutna till stiftet i Hamburg- Bremen. År 1103 lyckades den danske kungen genom intrigerande med påven och tyska kejsaren tillskapa det nordiska ärkestiftet. Utbrytningen fick sitt biskopssäte i Lund och den nordiska kyrkoprovinsen styrdes under tre kvarts sekel från Danmark. Stiftsbildningarna i den svenska delen av kyrkoprovinsen pågick dock samtidigt och när Uppsala, genom en påvlig skrivelse år 1164, blev ärkebiskopssäte bestod den nya svenska kyrkoprovinsen av fyra stift jämte Uppsala, nämligen Linköping, Skara, Strängnäs och Västerås. Sex år senare omtalas i ett gåvobrev en biskop i Växjö vid namn Balduin. Växjö stift måste därför ha tillkommit mellan 1164 och Det nya stiftet tillskapades genom utbrytning från Linköpings stift och kom att omfatta Värend, Finnveden, och Njudung. Värendsdelen utgjordes av fem härader, Allbo, Kinnevald, Konga, Norrvidinge samt Uppvidinge. Finnveden bestod av Sunnerbo och Västbo medan Njudung var uppdelat i två härader, Västra och Östra Njudung. 5

8 Uppgifterna kring vilka områden som omfattades av den nyinrättade biskopsstolen i Växjö är dock inte entydiga då Växjöstiftets avgränsning mot Linköping relativt omgående blev föremål för en segdragen konflikt främst rörande de båda landen Finnveden och Njudung vilka tillsammans med virdarnas land Värend kom att utgöra en särskild lagsaga, den s.k. Tiohärads lagsaga. Tiohäradslagens kyrkobalk utgör en viktig källa till kunskap om samhällsförhållanden under de första kristna århundradena och var den gällande kyrkolagen i Växjö stift och angränsande delar av Linköpings stift långt fram i tiden. Kyrkobalken föreskrev de rättigheter och skyldigheter som gällde beträffande uppförande av kyrka och anskaffande av inventarier härtill samt tillsättning av präst och ansvaret för dennes ekonomiska bärgning. Lagstiftningen innefattade också bestämmelser om biskopen och dennes uppgifter. Till dessa hörde framförallt vigning av präster och kyrkor men också ansvaret för läran samt utövandet av såväl administrativ som juridisk myndighet liksom ekonomisk förvaltning. Företrädarna för det nyinrättade Växjöstiftet torde ha hävdat att biskopsdömet borde sammanfalla med lagsagan. Från Linköpings stift sökte man uppenbarligen inskränka den nya stiftsbildningen till att endast omfatta Värend. Frågan kring stiftets utbredning kom slutligen att fastslås genom den påvlige legaten Vilhelm av Sabinas skiljedom 1248 genom vilken Finnveden och Njudung tilldelades Linköpingsstift medan Växjöbiskopen fick nöja sig med Värend. Därigenom kom Växjöstiftet att bli det i särklass minsta stiftet i den svenska kyrkoprovinsen med endast omkring 60 socknar. För stiftsledningen i Växjö innebar stiftets begränsade omfattning en motsvarande begränsning av ekonomiska resurser och inflytande. Ungefär ett århundrade efter Växjöstiftets bildande konstituerades domkapitlet som i stiftsstyrelsen har varit rådgivande och ställföreträdande. Domkapitlets uppgift var främst att svara för gudstjänst och undervisning i domkyrkan. År 1555, i samband med att Kalmar ordinariedöme bildades, överfördes det gamla folklandet Finnveden till Växjö stift. Finnveden utgjordes då av Västbo, Östbo och Sunnerbo härader och hade dessförinnan tillhört både Skara och Linköpings stift. 6

9 När Jönköpings och Kalmars ordinariedömen upphörde 1568 återgick man praktiskt taget till den gamla stiftsindelningen där områdena kring Jönköping, Tveta, Vista och Norra Vedbo återfördes till Linköpings stift och Mo härad till Skara stift. Östbo och Västra Njudungs härader lades till Växjö stift dit också Östra Njudungs härad fogades från Linköpings stift. År 1621 fogades också Tveta och Vista härader till stiftet i Växjö. Denna indelning av stiftet bevarades fram till 1900-talets början då en väsentlig förändring av den yttre ramen kom till stånd och Kalmar stift bildat 1603, slogs samman med Växjö stift. Beslut i frågan fattades vid 1903 års riksdag. En sammanslagning skulle äga rum i samband med nästa biskopsvakans i något av de två stiften. Detta realiserades sedan biskop Tottie i Kalmar avlidit varefter sammanslagningen ägde rum den 1 augusti Kalmar stift omfattades då av Handbörds, Stranda, Norra och Södra Möre härader samt Öland. Av svenska kyrkans tretton stift kommer Växjö på femte plats såväl med avseende på areal som på folkmängd. Växjö stift omfattar sedan 1915 större delen av Småland samt Öland. De delar som ej innefattas av stiftet är Aspelands, Sevede och Tjust härader i norra delen av Kalmar län samt Södra och Norra Vedbo härader i nordöstra delen av Jönköpings län, som alla ingår i Linköpings stift, samt Mo härad i nordvästra Jönköpings län vilket är en del av Skara stift. Växjö stift är indelat i sexton kontrakt nämligen Kinnevald, Allbo, Sunnerbo, Konga, Vidinge, Tveta, Vista, Östbo, Västbo, Västra Njudung, Östra Njudung, Norra Möre, Södra Möre, Stranda och Handbörd, Ölands norra samt Ölands södra kontrakt. Att kontrakten i officiella sammanhang ofta nämns i just denna ordning speglar stiftets utveckling med utgångspunkt från det gamla Värendsstiftet kompletterat med Kalmar stift. Vid millenniumskiftet blev Svenska kyrkan ett eget trossamfund och statskyrkan i Sverige upphörde. Växjö stift har arbetat med den kyrkliga indelningen och strukturförändringar pågår där församlingar slås samman, eller delas. För närvarande har Växjö stift 222 församlingar. Stiftets minsta församling är Jälluntofta med knappt 60 kyrkotillhöriga och den största är Jönköping Sofia med tillhöriga. I stiftet finns drygt 300 präster och drygt 100 diakoner. Foto på föregående sida: Höstdag vid Älmeboda gamla kyrka. 7

10 Traryds kyrkogård Traryds samhälle ligger i Traryds socken, Sunnerbo kontrakt, Markaryds kommun, Kronobergs län, Växjö stift. Alvesta Växjö Uppvidinge Ljungby Lessebo Markaryd Älmhult Tingsryd Traryds kyrkogård 8

11 Traryds kyrkogård Kyrka och kyrkomiljö Kyrkan uppfördes av byggmästaren Gustav Ljung efter ritning av Johan Adolf Hawerman. Invigningen skedde den 28 juli Den är uppförd av sten, samt putsad och vitkalkad. Tornet ligger i väster och är krönt av en lanternin. Kyrkans tak är täckta av kopparplåt. Traryds kyrka och kyrkogård ligger mitt i Traryds samhälle. Kyrkogården är högt belägen och gränsar till ån Lagan i väster. På den östra sidan om vägen, på samma sida som kyrkan ligger den gamla kyrkogården söder om kyrkan. Norr om kyrkan ligger mellersta och norra kyrkogårdarna. På den västra sidan om vägen ligger Västra kyrkogården med gravkapellet, Urnlunden, Skanskyrkogården och de nyaste kyrkogårdsdelarna Ekängen och Eklunden. På västra sidan ligger även församlingshuset, ekonomibyggnad och parkeringsplats. Väster om kyrkan och vägen ligger församlingshuset. Det byggdes 1866 och det är den före detta sockenstugan och skola. Byggnaden är i 2½ plan och har rödmålad locklistapen. Taket är täckt av enkupiga svarta betongpannor. En yta belagd med plattor finns öster om församlingshemmet. En uteplats med träbänkar och bord finns även här, samt en blomplantering och det växer ölandstokshäckar, mahonia och en idegranshäck. Uppför församlingshemmet växer en klätterhortensia. Vid församlingshemmet finns även en gräsmatta där det växer en lind och en Församlingshuset

12 lönn. Mot skolans parkering i söder växer en oxbärhäck, rosenspirea, hassel och syren. En rad med lönnar växer längs vägen i öster och bildar en allé med trädkransen på den gamla kyrkogården. Norr om församlingshemmet finns en enplans ekonomibyggnad. Den byggdes och är klädd med rödmålad locklispanel. Taket är täckt av enkupiga svarta betongpannor. Norr om församlingshemmet finns det två asfalterade parkeringsplatser. En asfalterad väg når in till parkeringen, församlingshemmet och ekonomibyggnaden. Parkeringsplatsen är kantad med oxbärshäckar, ett körsbärsträd i söder och med en oxelhäck vid ekonomibyggnaden. Kyrkogårdens historik Gamla kyrkan var från medeltiden, troligen från 1200-talet, byggd av tuktad gråsten med huggna hörnstycken. Kyrkan hade ett rektangulär och ett något mindre kor. Den var belägen på den nuvarande Gamla kyrkogården. En teckning på den gamla kyrkan finns i Mandelgrenska samlingen i Lund. Vid Traryds kyrka stod redan på 1600-talet en offerstock, där man kunde skänka pengar, utanför kyrkogårdsmuren blev innehållet stulet. Men kort därefter fanns femton gulddukater i offerstocken, men ingen visste vem som var givaren. Den ursprungliga kyrkogården är den Gamla kyrkogården, där den medeltida kyrkan låg fram till Kyrkogården utvidgades troligen i samband med att den nya kyrkan byggdes då kyrkogården sannolikt kom att omfatta den Gamla kyrkogården och den Mellerst kyrkogården. Senare tillkom den Norra kyrkogården, troligen strax efter sekelskiftet 1900, då den äldsta gravvården där är från Även Norra kyrkogården blev för liten och 1937 invigdes Västra kyrkogården väster om vägen förbi kyrkan. Gravkapellet som ligger centralt på Västra kyrkogården invigdes En urnlund tillkom Ytterligare en utvidgning skedde 1980, då Skanskyrkogården invigdes. Den senaste utvidgningen skedde 2007, då kyrkogårdsdelen Ekängen och Eklunden invigdes. Den senaste utvidgningen innefattar både urnlund, minneslund, kistgravkvarter och askgravkvarter. I arkivmaterialet topografiska arkivet på Smålands museum finns uppgifter om gravstenen av kalksten i form av ett bågfönster med följande uthuggna inskrift. Det är Jacob Sporrsmeds gravsten från 1678, som är kyrkogårdens äldsta gravvård. Det nämns också ett smideskors i järn med korstriangel med årtalet 1823 och att det på kyrkogården för övrigt märkes några gravkors av smidesjärn, det äldsta från Vid östra muren finns gravstensfragment av kalksten från 1700-talet. Till inventarierna som hörde ihop med begravningar fanns det enligt en inventarielista från Traryds kyrka 5 juli 1927, fem stycken likbårar. 10

13 Händelsehistorik 1859 Traryds medeltida kyrka rivs Nuvarande kyrkan uppförs Två ritningar på förslag på utvidgning av kyrkogården, på det område som församlingen har förvärvat för ändamålet Ny kyrkogårdsdel invigdes, den Västra kyrkogården Vattenledning planeras på kyrkogården Byggnadsstyrelsen har godkänt ett förslag till bårhus på kyrkogården. 195 Nytt gravkapell (bårhus) invigdes på Allhelgonadagen Gravkapellet är beläget på västra kyrkogården. Byggnaden är uppförd av blocksten, är utvändigt vitputsad och har ett tak med ljust tegel. Entrédörrarna är av ek. Lampor i form av facklor flankerar dörrarna. Gamla sockenstugan har efter renovering blivit församlingshem. Biskopen invigde för samlingshemmet Nytt trästaket uppförs runt gamla kyrkogården Gravstenarna på kyrkogården dubbas Skanskyrkogården invigs den 19 oktober Den är belägen väster om den tidi - gare och ligger vackert inbäddad med skog på tre sidor och mot öster gränsar den in till den tidigare kyrkogården och urnlunden. Samtidigt som kyrkogården har utvidgats har också en ny ekonomibyggnad blivit klar, som ligger i anslutning till församlings hemmet. Parkeringsutrymmena har gjorts i ordning utanför församlingshemmet och kompletterats med sittplatser på flera ställen. Församlingshemmet invigs 6 juni. 11

14 Flygfoto från 1941 över Traryds kyrkogård. Flygfoto I Smålands museums fotoarkiv finns det två flygfoton över Traryds kyrka och kyrkogård. De är från åren 1941 och Det finns dessutom ett vanligt foto som visar en del av gamla kyrkogården från Kyrkogården 1941 omfattade endast området på samma sida som kyrkan. Då den äldsta gravstenen från västra kyrkogården är från 1938, kan det vara möjligt att man redan då börjat begrava där, men att området inte fått sin utformning än. Flygfotot visar endast en stor gräsklädd yta. Kyrkogårdsdelen på samma sida som kyrkan är välorganiserad med många mindre kvarter, avgränsade av grusgångar. Nästan övervägande delen av gravarna är grusgravar, de flesta omgärdade av låga häckar. Den mest regelbundna och välorganiserade delen är den norr om kyrkan. Gamla kyrkogården visar en större variation gällande gravarna, både vad det gäller storlek och utformning. På ett stort antal av gravarna på gamla kyrkogården finns långsmala ovala gravkullar. Trädkransen runt kyrkogården är varierande. Endast på västra sidan på gamla kyrkogården är den hel och består av stora lövträd. Runt norra kyrkogården växer en trädkrans som består av unga låga träd. Enstaka träd växer inne på kyrkogården. På flygfotot från 1957 är västra kyrkogården fullt utbyggd och bårhuset har tillkommit. Kvarteren 1 3 är fullbelagda och består till övervägande delen av grusgravar, omgärdade av främst låga häckar. Kvarter 4 innehåller ett antal gravstenar men inga grusgravar. Kvarteren 5 och 6 har inte börjat användas. Kyrkogårdsdelen runt kyrkan skiljer sig inte så mycket från den på flygfotot från Trädkransen har växt till sig och gravkullarna har försvunnit. På fotot från 1967 visas en del av gamla kyrkogården. Då förekom fortfarande ett stort antal grusgravar på kyrkogården. En del av de högresta gravstenarna som finns på bilden har numera försvunnit. 12

15 I rapporten kommer först kyrkogårdsdelarna som ligger på samma sida vägen som kyrkan, nämligen Gamla, Mellersta och Norra kyrkogårdarna att beskrivas. Sedan följer kyrkogårdsdelarna på västra sidan om vägen De beskrivs i ordningen Västra kyrkogården, Urnlunden, Skanskyrkogården och Ekängen/ Eklunden. Flygfoto över Traryds kyrkogård Foto över Traryds kyrka och kyrkogård

16 Gravkarta över kyrkogården på samma sida som kyrkan. Beskrivning av kyrkogården idag Kyrkogården på samma sida som kyrkan Allmän karaktär Den äldre kyrkogårdsdelen som befinner sig på samma sida som kyrkan är uppdelad i tre delar gamla, mellersta och norra kyrkogården. På den gamla kyrkogården låg den medeltida kyrkan som revs Kyrkan och kyrkogården ligger uppe på en backe, vilket medför att det är en stor höjdskillnad mellan kyrkogården i söder och området utanför kyrkogården söder därom. Kyrkogårdsmuren är här uppbyggd i två etage. De tre kyrkogårdsdelarna är stora och innehåller ett stort antal gravvårdar. Den gamla kyrkogården består av en hel gräsklädd yta utan några gångar inne i kvarteren som avgränsar. Den mellersta kyrkogården är uppdelad i två delar åtskilda med en grusgång. Den norra kyrkogården ligger på en lite lägre nivå och nås bland annat med en trappa från mellersta kyrkogården. Den norra kyrkogården är uppdelad i fem delar som är avgränsade med grusgångar. I kvarteren finns en mängd olika gravvårdstyper. De äldsta är järnsmideskors, gjutjärnsvårdar och kalkstensvårdar som finns på den gamla kyrkogården. Här finns kyrkogårdens äldsta gravvård, en gravsten i kalksten från I alla tre kyrkogårdsdelarna finns grusgravar med stenramar, och i vissa fall Staket i väster. Runt södra delen av kyrkogården är muren hög och uppbyggd i två etage. 14

17 staket. Gravvårdar som tagits ur bruk finns uppställda längs östra och södra kanten på gamla kyrkogården. Omgärdningar Den äldre delen av kyrkogården, delen som ligger på samma sida som kyrkan omgärdas av en låg kallmurad mur. I södra delen av gamla kyrkogården är det stor höjdskillnad mellan kyrkogården och marken utanför. En brant sträcker sig mellan kyrkogården och bebyggelsen nedanför. Här är muren hög och uppbyggd i två etage. Den övre muren är en kallmur uppbyggd av oregelbundet kluven natursten. Den undre muren är en kallmur av grovhuggna rektangulära stenar i granit. Över muren i denna del av kyrkogården finns ett staket med stenstolpar och stålvajer emellan. Runt om övriga kyrkogården finns över stenmuren ett trästaket uppbyggt av två liggande plankor, som längs vissa partier hålls upp av stenstolpar och längs andra med trästolpar. I östra delen av gamla kyrkogården kompletteras stålvajerstaketet med en hög häck av bland annat syren, hagtorn och alm. Längs stålvajerstaketet står gravvårdar som tagits ur bruk. Dessa bidrar även till kyrkogårdens säkerhet, då det finns en brant backe utanför stålvajerstaketet. Ingångar Mittför kyrkans torn finns en bred ingång utan grindar. Grindstolparna är låga breda och fyrkantiga, uppmurade av grovhuggna breda skivor av röd granit. Grindstolparna kröns av huvar av prickhuggen ljusröd granit i tälttaksform. I väster på norra kyrkogården finns en ingång med en konstfull smidesgrind, med högsta höjden på 1,55 meter. Grindstolparna är smala fyrkantiga och av prickhuggen rödaktig granit. Höjden är omkring 1,3 meter. En mindre ingång finns i östra delen av norra kyrkogården till grönområde i söder. Ingången har ingen grind, men omkring 0,9 meter höga smala fyrkantiga grindstolpar av grovhuggen granit. Överst: Mittför kyrkans torn finns en bred ingång utan grindar. Mitten:I väster på norra kyrkogården finns en ingång med en konstfull smidesgrind, Nederst: I norra kvarteret växer bland annat en hängalm och fem idegranar. Vegetation Alla kvarter inom den äldre kyrkogårdsdelen är gräsbevuxna. Kyrkogårdsdelen omges av en trädkrans, som inte är helt komplett. Trädkransen består av lönn, lind och ask. I slänten öster om mellersta kyrkogården och söder om gamla växer ask, alm och mindre småträd och buskar. Det växer inte många träd och större buskar inne i kvarteren. En ask står nära kanten inne på den östra delen av gamla kyrkogården. Två thujor växer på en grav på mellersta kyrkogården. På norra kyrkogården har en hängalm, en hängask, fem idegranar och två buxbomsbuskar sin växtplats. 15

18 Gångsystem Runt kyrkan finns en asfaltgång och mellan grinden och kyrktornet finns en yta av beige marksten. Vid grinden på norra kyrkogården finns ett parti med betongsten. Gångarna på norra och mellersta kyrkogården är grusade och krattade. Parkbänkar av trä och trä/järn är placerade på några ställen längs gångarna, liksom belysningsstolpar tillverkade av järn och glas. En trappa i ljusröd granit leder mellan norra och mellersta kyrkogården. På gamla kyrkogården finns inga gångar inne i kvarteret. Gravvårdar på gamla kyrkogården. Gravvårdstyper Det finns ett flertal olika gravvårdstyper på de kyrkogårdsdelarna, Gamla, Mellersta och Norra kyrkogårdarna som är belägna på samma sida som kyrkan. Inom särskilt den Gamla kyrkogården finns ett stort antal äldre gravvårdar, som smideskors, gjutjärnsvårdar, äldre gravvårdar i kalksten och högresta gravstenar i diabas och grå granit. I alla kyrkogårdsdelarna förekommer hällar i olika storlekar, låga breda gravstenar och smala gravstenar i olika storlekar. Vanliga är låga rektangulära gravstenar med olika utformning på krönet. Byggnader Inga byggnader förutom kyrkan finns på den äldre kyrkogårdsdelen, om man inte räknar gravkoret på norra kyrkogården. Gravkoret är beläget i östra delen av Norra kyrkogården. Det är byggt av beong och putsat i grått. Framsidan har uppbyggt som ett antikt tempel med pelare. I ingången finns en brunbetsad dubbel mindre trädörr som är låst med hänglås. Över ingången är en marmortavla infälld, som talar om vilka som har sitt vilorum i gravkoret. Numera är kistorna utflyttade från gravkoret. 16

19 Beskrivning av enskilda kvarter Gamla kyrkogården Allmän karaktär Gamla kyrkogården är den äldsta delen på kyrkogården. Här stod den gamla medeltida kyrkan som revs Gravkvarteret är mycket stort och påminner mest om en hel kyrkogård. Inga gångar finns i kvarteret, utan hela ytan är gräsbevuxen. Inom kvarteret finns ett antal äldre gravvårdar, liksom grusgravar med stenramar. Flera grusgravar omgärdas av antingen, smidesstaket, gjutjärnsstaket eller pollare och kätting. Den äldsta gravvården är en gravsten i kalksten i bågfönsterform från Det förekommer fortfarande begravningar i kvarteret, men inte så ofta. Barngravar finns på flera ställen i kvarteret och har gravvårdar som små hällar, små naturstenar och på en barngrav från 1967 finns ett litet marmorkors. Gravvårdstyper Mest speciellt med den gamla kyrkogården är det relativt stora antalet äldre järnvårdar. I kvarteret finns fyra äldre smideskors från åren 1823, 1829, 1849 och De är alla trekantiga och dekorerade med små verktyg, antingen hammare och tång eller bara hammare. Överst finns en flöjel med årtalet och på en platta står den avlidnes namn, som numera är svårt att uttyda. De har inte alla följande detaljer, men de har alla något av dem, nämligen hängande löv och en inskriven cirkel i triangeln. Grusgrav omgärdad av pollare och kätting. 17

20 Smideskorset från 1851 var rest över Johan Svensson i Kylhult som dog vid 91 års ålder. Ett gjutjärnskors är från 1832 och dekorerat med en ängel och Tro, hopp och kärlek. I kvarteret finns även två stående gjutjärnshällar, från 1835 och Den äldre är av mer strikt modell och den yngre har ett gotiskt formspråk och är krönt med ett kors. Den allra äldsta gravvården är en låg smal gravsten i kalksten. i form av ett bågfönster med följande uthuggna inskrift, som inte längre går att utläsa förutom i gynnsamt ljus. I arkivmaterial från Smålands museum finns följande uppteckning av gravstenstexten. Gravstenen är rest över Jacob Sporrsmed. Enligt arkivuppgifter ska det stå följande på gravstenen. IHS EIS.HBRD EIS.NIS HID.MID KID oläsligt Sjätte raden är ett cirkelbestick, en sporre och en hand som håller en hammare Anno 1678 Numera syns inte texten tydligt, utan solljuset måste lysa i en speciell riktning för att den ska synas. Det finns förutom denna kalkstensvård ytterligare två kalkstensvårdar i ålderdomlig utformning. Den ena som ett kors från 1865 och den andra i gotisk formgivning troligtvis från 1747 (ljusförhållandena gjorde det svårt att se texten vid inventeringstillfället). Kvarteret innehåller ett flertal högresta gravstenar i högrest modell, både som obelisker, monoliter och av mer ordinär utformning. De högresta gravstenarna som är upp till 2,5 meter höga är från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Den äldsta är från Gravstenarna är mestadels tillverkade av diabas, med även av grå och röd granit. En är förfärdigad av brun granit, som är en ovanlig stensort. Högresta kors är ganska vanligt förekommande i kvarteret. En annan typ är den avbrutna kolonnen i diabas. En annan högrest i diabas är en hög sockel som krönts av ett stort klot. En högrest i grå granit som har flera avsatser och en platta i marmor är från Det förekommer även ett antal låga och halvhöga smala gravstenar i diabas från tidigt 1900-tal fram till 1930-talet. En annan modell är halvhöga och höga breda i antik tempelstil. De är tillverkade av grå granit med en infälld Överst: Gjutjärnsvård från 1835 och gjutjärnskors från Andra bilden: Aldre kalkstensvård i romansk form från 1678, smideskors från 1851 och kalkstensvård i gotisk form från troligen från Tredje bilden: Två halvlutande gravstenar (äldsta från 1905) i diabas i form av släktvapen. Nederst: Grusgrav omgärdad av smidesstaket. 18

21 platta i diabas. En speciell gravsten är en halvhög bred i grå granit från 1886, som är gravsten för två par. Förutom dessa äldre gravvårdar i kvarteret finns det även yngre och lägre gravvårdar. Vanliga är de låga rektangulära med olika typer av krön eller i antik tempelstil. Gravstenarna har vanligtvis tillverkats i grå granit, diabas och röd granit, men även labradorgranit uppträder. På familjegravarna finns ofta en låg bred gravsten i diabas eller grå granit. Även andra gravvårdar pryder familjegravarna. Bland de yngre gravstenarna finns de som är lite högre och smalare och i fri form. Små hällar är även de vanliga i kvarteret. De är antingen halvliggande eller helt liggande och tillverkade i diabas, grå granit, röd granit och grå-röd granit. I kvarteret finns även en halvstor häll i grå granit. Mer ovanliga gravvårdar är två halvlutande gravstenar (äldsta från 1905) i diabas i form av släktvapen. En liten häll som en uppslagen bok är från På en låg rektangulär gravsten från 1979 finns ett foto inlagt. Två mindre kors i grå granit pryder två gravar bredvid varandra. De förekommer även en stor natursten från 2005 i röd-grå granit, som är grovhuggen, men med ganska slät framsida. Yrkestitlar omnämns på relativt många gravvårdar. Exempel är Ledamot av riksdagens 1:sta kammare , chef för Strömsnäs verken, lokförare, trafikbilägaren, kyrkoherden i Annerstads pastorat, tracteuren och lantbrukaren. Ortsoch gårdsnamn nämns på ett antal gravvårdar. Ett urval av namnen är Skafta, Rishult, Mjäryd, Jämnhult och Alandsköp. Psalm- och bibelhänvisningar är inte lika vanligt. Några är Joh. Eva 11 Cap, Sv Ps 193, 261, 455, 484 v 2 och 484 v 6. Tänkespråk är Blott en dag ett ögonblick i sänder, Kärleken, sorgen och saknanden och Älskade saknade och Det finnes blott en väg... Kulturhistorisk bedömning och karaktär Inom gamla kyrkogården finns de äldsta gravvårdarna på Traryds kyrkogård och denna del har stort kulturhistoriskt värde. Många av gravvårdarna är unika såsom smideskorsen med dekor av smedverktyg och den ålderdomliga gravstenen i kalksten från Övriga järnvårdar och kalkstensvårdar och det stora antalet äldre högresta Överst: Låg rektangulär gravsten i antik tempelform med längre tänkespråk eller dikt: Andra raden: Smideskors från 1849 och liten häll i diabas. Högrest gravsten i diabas, krönt av ett kors. Nederst: Detalj på smideskors dekorerade med hammare och tång. 19

22 gravstenar. Alla gravvårdar äldre än 1930 bör bevaras i befintligt skick, liksom grusgravarna. Grusgravarnas omgärdningar av staket, pollare och kättingar gör mycket för kvarterets helhetsintryck och är viktiga att bevara. Då kvarteret har så pass ålderdomlig karaktär är det viktigt att detta bibehålls. Dock kan nya gravstenar till viss del användas i kvarteret. En idé är att återanvända äldre gravstenar för att på så sätt bibehålla karaktären i kvarteret. Gravvårdar stående längs kanten på gamla kyrkogården Allmän karaktär Längs östra och södra kanten på gamla kyrkogården står gravvårdar som tagits ur bruk. De står tätt intill varandra och bildar tillsammans med staketet och häcken en avgränsning för kvarteret. Gravvårdstyper Det övervägande delen gravvårdar är smala diabasgravstenar i storlekar från låga till högresta. Bland gravvårdarna finns även några hällar, både små och stora samt låga rektangulära gravstenar. Diabas är det vanligaste stenmaterialet, men grå granit förekommer också och enstaka i röd granit. Bland gravvårdarna som utmärker sig är en gravsten i form av en avsågad stam med avhuggna grenar. En annan ovanlig är en stående gjutjärnsvård från Bland gravvårdarna som tagits ur bruk finns även två äldre tunna obearbetade gravstenar i kalksten med inhuggen text. Texterna är svåra att tyda. Många yrkestitlar såsom sågmästaren, holländarförman, skräddaremästare, vinskänken och svenskamerikanen finns omnämnda på gravvårdarna. På en del av gravvårdarna finns orts- och gårdsnamn omnämnda, som exempelvis Gräsholma, Åsa, Eknäs, Björkelund och Strömsnäsbruk.Bibel- och psalmhänvisningar är inte så vanligt. Några är Joh. ev 3:16, Ps 441:5, 481:4 och 491 v 4. En hälsning är Älskade i livet, saknaden i döden stor. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Det är bra att gravvårdarna bevaras och att de visas så pass synliga. De äldre gravstenarna i kalksten bör placeras något bättre för de är unika på grund av ålder och det lilla antalet. Eventuellt kan de kanske placeras mer skyddat. Placeringen av gravvårdarna är bra, bara alla är ordentligt fastsatta. Överst: Längs östra och södra kanten på gamla kyrkogården står gravvårdar som tagits ur bruk. Mitten: Kors i ålderdomlig utformning från Nederst: En av de äldre tunna obearbetade gravstenarna som tagits ur bruk. Gravstenen har inhuggen svårtydbar text. 20

23 Mellersta kyrkogården Allmän karaktär Mellersta kyrkogården tillkom sannolikt vid den nuvarande kyrkans uppförande omkring Den är belägen strax norr om kyrkan. Gravkvarteret är delat i två delar med en grusgång rakt genom kvarteret i nord-sydlig riktning. Gravvårdarna är placerade rygg mot rygg i öst-västlig riktning. I kvarteret finns fem grusgravar med stenramar och dessutom flera stenramar som håller på att bli helt överväxta av gräs. I kvarteret finns därutöver ett flertal familjegravar. Gravvårdstyper I kvarteret finns mestadels låga gravstenar, både rektangulära, smala och breda. De låga rektangulära är vanligast och har olika typer av krön och i antik tempelform. Diabas är den vanligaste stensorten som gravstenarna är tillverkade av, men grå granit, röd granit, hallandsgnejs (hallandia) och labradorgranit förekommer också. En låg rektangulär är tillverkad i en randig röd och vit sten, kan möjligtvis vara agat. Låga breda i diabas förekommer också, liksom halvhöga breda, bland annat i antik tempelform i grå granit med en infälld platta i diabas. Enstaka högresta gravstenar finns i kvarteret, både de är monoliter och de som har vanlig utformning med något smalare krön än botten. De högresta, liksom de halvhöga smala är tillverkade i diabas. Det finns bland annat två högresta kors i diabas från 1911 och 1923, liksom en avsågad Grusgravar med stenramar. stam också den i diabas. 21

24 Små hällar finns det flera av, både liggande och halvliggande. Dessutom förekommer det några halvstora hällar, varav en halvliggande. Hällarna är tillverkade i diabas, grå granit och röd granit. En rad med likadana hällar i grå granit från åren Yngre gravstenar från de senaste decennierna förekommer också. Det är bland annat gravstenar i fri form från 1982 och 1993, samt naturstenar från 1990-talet. Bland de mer speciella gravstenarna i kvarteret är en gravsten från 1919, med en liten sockel som kröns av ett klot, allt i grå granit. Ett litet kors i marmor från 1968 pryder en barngrav. En ovanlig typ av gravsten är en låg gravsten i antik tempelform i grå granit. På framsidan av gravstenen finns ett utrymme för vaser som är stängt med ett stängsel av koppar. På en grav står ett träkors. Yrkestitlar förekommer på ett antal gravvårdar, företrädesvis på äldre sådana. Exempel på titlar är riktmästare, soldaten, hemmansägaren, salsmästaren och lokeldare. Orts- och gårdsnamn är ungefär lika vanligt som titlar. Några orts- och gårdsnamn som omnämns är Pontansbygd, Bråna, Kärringelida, Strömsnäsbruk och Dotebygd. Psalmhänvisningar såsom Sv Ps 63:13-14, 335, 473 och 477 förekommer på några gravvårdar. Tänkespråk finns även på några gravvårdar. Exempel är Vårt hopp på jorden, ett återseende hos Gud, Saliga äro de som i Herranom dö, ty de skola se Gud, Närmare Gud till dig, närmare dig och Jag har hört om en stad ovan molnen Kulturhistorisk bedömning och karaktär Den mellersta kyrkogården på Traryds kyrkogård har en blandad, men ända relativt enhetlig karaktär. De gravvårdar som är äldre än 1930 bör bevaras. Detta gäller även grusgravarna som bör bevaras i befintligt skick. Nya gravvårdar som installeras i kvarteret kan ha olika utformning. Det viktiga är att de passar in bland de övriga gravvårdarna. Äldre gravvårdar kan med fördel återanvändas, på så sätt att den nya texten ristas in på baksidan och gravstenen vänds så att den nya texten på baksidan blir framsida. Överst: Bland de mer speciella gravstenarna i kvarteret är en gravsten från 1919, med en liten sockel som kröns av ett klot. Andra bilden: På framsidan av gravstenen finns ett utrymme för vaser som är stängt med ett stängsel av koppar. Tredje bilden: En låg rektangulär är tillverkad i en randig röd och vit sten, kan möjligtvis vara agat. Nederst: En rad med likadana hällar i grå granit från åren

25 Norra kyrkogården Allmän karaktär Norra kyrkogården som troligtvis tillkom omkring 1900, ligger norr om mellersta kyrkogården, ligger på en lägre nivå än den gamla och mellersta kyrkogården. Kvarteret är uppdelat i fyra fyrkantiga delar i mitten samt en del längs kanten. Mellan kvartersdelarna finns grusade och krattade gångar. I kvarteret finns över femton grusgravar, de flesta belägna i det nordvästra hörnet av kvarteret. En av grusgravarna har en omgärdning av stenpollare med kopparstänger mellan. Förutom alla olika gravvårdstyper finns det även ett gravkor i den östra delen av kvarteret. I söder finns en mindre murad mur med tre sidor som kan ha varit en plats för avfall när kyrkogården endast bestod av Mellersta och Gamla kyrkogården. Det finns ett stort antal familjegravar i kvarteret. Den äldsta gravvården är en halvhög gravsten i grå granit från Det växer en hängalm och en hängask, samt fem idegranar och två buxbomsbuskar i kvarteret. Gravvårdstyper I kvarteret finns det ett antal olika gravvårdstyper, bland annat några högresta gravstenar. Det är monoliter, högresta med ordinär utformning och sådana som är bredare än vanligt. De är tillverkade dels i diabas, dels i grå granit. De högresta gravstenarna tillverkades under de första decennierna av 1900-talet fram till och med 1930-talet. Detsamma gäller de halvhöga och låga smala som oftast framställdes i diabas. Strax innan mitten av 1900-talet blev låga rektangulära gravstenar vanliga. I kvarteret finns ett Rad med grusgravar längs västra kanten. 23

26 flertal låga rektangulära gravstenar med olika typer av krön. De är tillverkade av grå granit, diabas, röd granit, hallandsgnejs (hallandia) och labradorgranit. Det finns även låga breda gravstenar, den äldsta från Flera av dem finns på grusgravarna. Hällar är också vanligt förekommande. De små hällarna är gjorda av grå granit, diabas, röd granit och hallandsgnejs (hallandia). Det finns flera halvliggande små hällar i diabas och halvstora hällar i grå granit. Bland gravvårdar från de senaste decennierna finns gravstenar i fri form som är både släthuggna och grovhuggna och av i grå granit och hallandsgnejs. De grovhuggna halva naturstenarna är också av yngre datum. I kvarteret finns ett två halvhöga kors i diabas, en halvhög fyrkantig påle i diabas från Det finns även ett modernt smideskors från Yrkestitlar är vanligt förekommande på gravvårdarna i kvarteret. Några yrken som nämns är järnsvarvaren, handlanden, urfabrikören, sjuksköterskan, lantbrukaren och läroverksadjunkten. På ett flertal gravstenar nämns orts- och gårdsnamn. Exempel är Grönö, Traryd, Röckla, Tenhult och Kvinhult. Bibel- och psalmhänvisningar finns på ett fåtal gravvårdar. De är Hebr 11:13, Sv Ps 434, 484 v 3 och 557 v 4-5. Tänkespråk finns det också några av som Ljuflig är hvilan i Herrans hus, Gäster på jorden, himlen vårt hem, Så går en dag än från vår tid och Det brister en sträng härnere, när någon går hem till Gud. En längre vers finns på en gravsten. Den lyder Giv, att ditt ord lyser så, att vi i mörkret icke gå, men genom denna jämmerdal, må vandra till din himmelssal. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Den norra kyrkogården är av en blandad karaktär med ett flertal olika gravvårdstyper. Kvarteret innehåller ett flertal grusgravar som är koncentrarade till det nordvästra hörnet. En av grusgravarna omgärdas av ett antal stenpollare som fästs samman med kopparstänger. Övriga grusgravar har stenramar. Dessa grusgravar med sina omgärdningar är viktiga att bevara, för de ger kvarteret sin speciella karaktär. Det finns ett antal gravvår- Överst: Gravkor i östra delen av norra kyrkogården. Andra bilden: I söder finns en mindre murad mur med tre sidor som kan ha varit en tidigare plats för avfall. Tredje bilden: Gravvårdar som tagits ur bruk. Nederst: Gravvårdar i diabas med olika ålder. 24

27 Låga breda gravvårdar i grå granit. Gravvår med yrkestitel och dikt. dar som är äldre än 1930, som bör bevaras. Alla gravvårdar i samband med grusgravarna bör också bevaras i befintligt skick. Nya gravvårdar som tillkommer i kvarteret, kan ha olika utformning. Det viktiga är att de passar in bland de övriga gravvårdarna. Äldre gravvårdar kan med fördel återanvändas, på så sätt att den nya texten ristas in på baksidan och gravstenen vänds så att den nya texten på baksidan blir framsida. Smideskors i modern utformning från

28 Eklunden Gravkarta över västra delen av Traryds kyrkogård. Kyrkogårdsdelen väster om vägen Allmän karaktär Västra kyrkogårdsdelen är yngre än den östra och den första delen Västra kyrkogården invigdes Den västra kyrkogårdsdelen består av fyra separata delar, Västra kyrkogården, Urnlunden, Skanskyrkogården och Nya kyrkogården. De kommer att beskrivas under varje kyrkogårdsdel. Omgärdningar En mur omgärdar västra kyrkogården. I öster och söder består den av en kallmurad skalmur uppbyggd av granitblock och med en fyllning av stenkross. Höjden av muren är ungefär 1,10 meter. I norr och väster är muren en kallmur uppbyggd av natursten. På insidan in mot kyrkogården finns en vall i norr och väster, men inte innanför skalmuren i söder och öster. Ingångar Det finns två ingångar till västra kyrkogården med grindar, en i öster och en i söder. Vid ingången i öster finns en cirka 1,2 meter hög dubbelgrind med strikt utformning i järnsmide. Grindstolparna Muren mot vägen och en rad av lindar inne på kyrkogården. 26

29 Ingången i öster. Ingång i söder. är breda, fyrkantiga och uppbyggda av grovhuggna kvaderliknande stenar i granit. Grindstolparna kröns av tältformade huvar i koppar som i sin tur kröns av ett klot och ett kors. Den totala höjden på grindstolparna är ungefär två meter. I söder finns en ingång med en dubbelgrind i strikt utförande i järnsmide. Grindstolparna är smala och fyrkantiga av slät prickhuggen granit. Grindstolparna kröns av tältformade huvar av granit. Vegetation Trädkrans växer innanför muren i söder och består av lind. Det växer ingen trädkrans i öster. En allé av avenbokar växer mellan kvarter 1 och 2. Mellan kvarter 1 och 3 samt mellan 2 och 4 finns det alléer av oxel. Blomsterrabatter växer vid alléerna. Buskar av rosenspirea växer i kvarteren 3 och 4. En rad med lindar växer i söder i kvarteren 5 och 6. Mellan träden växer det (häck)spirea??. Gångsystem Gångarna på västra kyrkogården är asfalterade. Parkbänkar av trä och trä/järn finns uppställda längs gångarna. Trädkransen av lind i söder. Mellan kvarter 2 och 4 växer en oxelallé och mellan kvarter 1 och 2 växer en allé av avenbokar. 27

30 Byggnader Bårhuset byggdes Det är en tegelbyggnad som är putsad i ljusgult och vitt. Taket är belagt med betongpannor. Byggnaden har en portal av koppar, med en profilerad dubbeldörr. Vid portalen finns två ljushållare, armaturer av koppar (brons) med kupor av glas. Tre fönster finns på varje långsida. Fönstren är kantigt spetsbågade och blyspröjsade med frostat gult glas. Bakdörren är dubbel av brunmålad panel. Bårhuset. Byggnaden har en portal av koppar, med en profilerad dubbeldörr. 28

31 Kvarter 2 i förgrunden och bårhuset i bakgrunden. Västra kyrkogården kvarter 1 6 Allmän karaktär Västra kyrkogården med kvarteren 1 6, är en enhetlig del av kyrkogården med sex jämnstora kvarter. Begravningar sker fortfarande i dessa kvarter. Bårhuset är placerat centralt på Västra kyrkogården mellan kvarteren 3 och 4. Det är enhetliga kvarter med endast låga gravstenar. Inom kvarteren 1 4 är gravvårdarna placerade i nord sydlig riktning och mestadels placerade rygg mot rygg. Inom kvarteren 5 6 är gravårdarna placerade i öst västlig riktning och nästan uteslutande rygg mot rygg, utom västligaste raden i kvarter 6. I dessa två kvarter står gravvårdarna tätare, än i de övriga. Den äldsta graven finns i kvarter 1 och är från Alla kvarter är gräsbevuxna. I kvarter 1 finns en grusgrav och i kvarter 3 finns det fem stycken. I kvarter 2 finns det rester efter stenramar, som delvis blivit borttagna. I kvarteren finns ett flertal familjegravar. Kvarteren 1 och 2 är uppdelade i vars två delar, där den ena delen finns vid södermuren och den andra inne på kyrkogården. Grvvårdar som tagits ur bruk står uppställda vid södermuren i kvarter 1. Grusgravar i kvarter 3. 29

32 Gravvårdstyper Låga rektangulära gravstenar är den vanligaste gravstentypen i kvarteren. De är inte helt enhetligt utformade utan vissa är mer långsträckta medan andra är mer kvadratiska. De låga rektangulära är mestadels tillverkade i röd granit, grå granit och diabas. Några enstaka är framställda av labradorgranit och hallandsgnejs (hallandia). De har även olika typer av krön. Några har antik tempelform. Flera av dessa är i grå granit med infälld platta i diabas, eller helt i grå granit. Det finns även ett mindre antal låga breda gravstenar. Små hällar förekommer även i röd granit, grå granit, grå-röd granit och diabas. Enstaka hällar är i form av en uppslagen bok. Några halvstora hällar i grå och grå-röd granit finns också. Bland de yngsta gravstenarna från de senaste decennierna finns enstaka lite högre och smalare gravstenar, som är skapade i röd granit eller randig hallandsgnejs (hallandia). I kvarter 1 finns en grusgrav med stenram. Gravstenen på denna grav syns knappt på grund av att det växer två stora sockertoppsgranar. Bland mer ovanliga gravstenar i kvarter 1 finns en liten långsmal häll i grå granit och en låg kvadratisk gravsten i röd-grå granit med avfasad baksida. I kvarteret finns även en låg bred i antik tempelstil som är extra omfångsrik. Den äldsta gravstenen är från 1939 i kvarter 2. Längs muren i söder finns många små hällar. En ovanlig gravsten är ett vitt kors i marmor. En låg rektangulär gravsten har återanvänts. Det finns fem grusgravar i kvarter 3, fyra av dem ligger på rad och den femte är belägen i närheten. Grusgravarna ger denna del av kvarteret en påkostad karaktär. Den äldsta gravstenen i kvarteret är från Speciella gravstenar i kvarter 3 är en från 2001 i fri form utformad som ett hjärta. Det finns även en återanvänd gravsten i antik tempelstil från En liten häll i diabas pryder en barngrav. Den äldsta gravstenen i kvarter 4 är från Den enda lite ovanligare gravstenen i kvarteret är en natursten från I kvarter 5 är gravstenarna från och 70- talen. Ovanliga gravvårdar är en i antik tempelstil i röd granit med mittplatta i diabas. En liten fyrkantig gravsten från 1974 är tillverkad i labradorgranit. Denna stensort blev inte populär förrän på Överst: Låg rektangulär gravsten i diabas. Andra bilden: Gravstenar som tagits ur bruk, stående vid södermuren i kvarter 1. Tredje bilden: Barngrav, som vält, med texten Varför. Nederst: Längs muren i söder i kvarter 2, finns många små hällar. 30

33 1980-talet. En annan ovanlig är en halvcirkelformad gravsten i ljusröd granit. I kvarter 6 är gravvårdarna oftast från talen. På en barngrav finns ett vitt marmorkors. På en låg rektangulär i grå granit är namnen inte inristade utan det sitter en liten skylt i mässing för var och en av de begravda. Oftast finns bara namn, födelseår och dödsår nämnt på gravvårdarna. På ett mindre antal finns en yrkestitel omnämnd. Exempel på titlar är folksskolläraren, smedmästare, lokförare, köpman, banvakten, bagerimästaren och hemmansägare. Orts- och gårdsnamn är även de nämnda på bara ett fåtal gravvårdar. Några namn är Grönö, Skafta, Eneborg, Kylhult, Snöresjö, Röckla, Bökhult och Pontansbygd. Endast ett fåtal bibel- och psalmhänvisningar omnämns som Joh 3:16, Psalt 26:8, Sv Ps 355 och 484. Tänkespråk omnämns på några gravvårdar och är vanligare på de yngre. Ett urval är Saliga äro de renhjärtade, Var trogen intill döden så ska jag ge dig livets krona. Upp. 2:10, Blott ett steg mellan livet och döden, Blott en dag ett ögonblick i sänder och Ruhe in Frieden. Kulturhistorisk bedömning och karaktär De sex kvarteren inom Västra kyrkogården har alla en enhetlig karaktär med enbart låga gravvårdar. Inom kyrkogårdsdelen finns sex grusgravar med stenramar, som bör bibehållas i befintligt skick. Nya gravvårdar bör vara av låg höjd för att passa in. Utformningen av gravvårdarna kan vara mer fri, men bör passa in med befintliga gravvårdar. Överst: Översikt kvarter 5. Mitten: Hjärtformad gravsten i diabas från Nederst: Gravsten i antik tempelstil som är återanvänd. 31

34 Urnlunden Allmän karaktär Urnlunden är ett halvcirkelformigt kvarter väster om Västra kyrkogården. Det växer ett flertal träd och buskar i kvarteret, såsom hängbjörk, bergstall, silvergran, rhododendron och måbär. I mitten av urnlunden finns en uppmurad brunn av ölandskalksten. Runt brunnen finns en yta av sjöstensplattor. Ett stort svartmålat träkors står bakom brunnen. Två enkla bänkar står också vid brunnen. Urnlunden är uppdelad på fyra delkvarter, med endast liggande gravvårdar. Den äldsta är från Gravvårdstyper Alla gravvårdar är av liggande typ. Det finns små hällar av olika typ som fyrkantiga, avrundade, hjärtformiga, ovala och vågformade på ytan. De är tillverkade av röd granit, grå granit, diabas, randig hallandsgnejs (hallandia) och labradorgranit. Bland de små liggande hällarna finns några i form av en uppslagen bok. Det finns även små liggande platta naturstenar, som ibland är lite slipade. Inga yrkestitlar nämns. Orts- och gårdsnamn är mycket ovanligt. Bara några nämns som Strömsnäsbruk och Tjushult. På en gravsten nämns ett tänkespråk Du släckte ett ljus, för att tända en stjärna. Vanligt är däremot inristade symboler på gravvårdarna. Några bland alla är G-klav, duva, liljekonvalj, kors, stjärna, ros, träd och Tro, hopp Alla gravvårdar är av liggande typ. 32

35 Gravsten som ett fågelbad. Liten häll i diabas som dekorerats med två små fåglar i brons. och kärlek. På några gravstenar finns små figurer som exempelvis fåglar placerats. En av gravvårdarna är i form av ett fågelbad. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Inom urnlunden förekommer endast små liggande gravvårdar. För att behålla denna karaktär ska även nya gravvårdar vara av denna typ. 33

36 Skanskyrkogården Allmän karaktär Skanskyrkogården ligger väster om urnlunden och invigdes Den är uppdelad i mindre delkvarter, avgränsade sinsemellan med stenplattförsedda gångar. Hela kyrkogårdsdelen är enhetlig med mestadels låga gravstenar. Inga är dock högre än rygghäckarna som löper genom kyrkogårdsdelen i nord-sydlig riktning. Delen längst västerut har ännu inte utnyttjats och är fortfarande en grön gräsyta. Omgärdning Kyrkogårdsdelen avgränsas i söder av ett lågt trästaket mot branten, där det växer mycket träd. Mot väster finns ett förstärkt fårstängsel mot grönområdet och branten ned mot Lagan. Utanför stängslet växer ek, björk och bok. Kallmur av natursten avgränsar Skanskyrkogården mot Nya kyrkogården och urnlunden. Gångsystem Gångarna runt mur och stängsel är asfalterade. Träbänkar är utplacerade vid gångarna. Inne i kvarteren är gångarna belagda med stenplattor. Ingångar Man kan nå Skanskyrkogården söderifrån på ömse sidor om urnlunden. Inga grindar finns. Mot väster finns ett förstärkt fårstängsel mot grönområdet och branten ned mot Lagan. 34

37 Vegetation Inne kvarteren finns det rygghäckar av måbär och oxbär i nord sydlig riktning. I kvarteren växer även ölandstok, lind, pil, thuja, gullregn, buxbom, rosenspirea och körsbärsplommon. Gravvårdstyper Skanskyrkogården domineras av de låga rektangulära gravstenarna som har olika typer av krön. De är tillverkade av röd granit, grå granit, labradorgranit och diabas. Bland de yngre gravstenarna finns även de i fri form, bland annat i hjärtform. De är tillverkade av grå granit, röd granit, hallandsgnejs (hallandia) och en gråflammig stensort. Av den sistnämnda stensorten finns det endast en gravsten. Bland de yngre finns även gravstenar som är något högre och smalare. Små hällar förekommer också, tillverkade av samma stensorter som de övriga. En typ av liten häll är den uppslagna boken. I kvarteret finns flera stora naturstenshalvor med slipad plan framsida. Yrkestitlar, ort- och gårdsnamn är ytterst sällsynta. De enda som förekommer är elektriker, Ingershult, Åsa och Gräsholma. Inga Bibel- eller psalmhänvisningar förekommer. Däremot finns det många tänkespråk och hälsningfraser. Några exempel är Alltid saknad, aldrig glömd, vår älskade i graven gömd, Om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel, Evigt förenade i kärlek och Kämpa för allt vad du har kärt, dö om så det gäller Symboler är också vanligt förekommande på gravstenarna såsom träd, linnéor, soluppgång, sädesax, noter och vinranka. På en gravsten finns ett fastsatt Mercedes-märke på krönet. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Skanskyrkogården är mitt under sin brukningstid, med en stor del fortfarande outnyttjat. Gravkvarteret ska byggas upp allt efter vilka normer och rådande stil som gäller. Överst: Inom skanskyrkogården växer flera olika växtsorter, bland annat rosenspirea. Andra bilden: Gravstenar i fri form i hallandsgnejs. Tredje bilden: Låg rektangulär gravsten dekorerad med en mercedesstjärna. Nederst: Gravsten i fri form tillverkad av en ovanlig grå stensort. 35

38 Gravkarta över den nya kyrkogårdsdelen på Traryds kyrkogård, Eklunden. Ekängen/Eklunden Allmän karaktär Den nya kyrkogården ligger norr om Skanskyrkogården och urnlunden och väster om Västra kyrkogården. Den ska invigas hösten Kistgravdelen kallas Ekängen, medan minneslunden, asklunden och urnlunden kallas Eklunden. Kyrkogårdsdelen avgränsas ned mot ån med ett fårstängsel, förstärkt med ett trästaket, som det på Skanskyrkogården. Kyrkogårdsdelen är uppdelad efter vilka olika typer av begravningar som ska ske. En urnlund har skapats med ett område med åtta stensatta cirklar med planteringar. Urngravarna ska placeras runt stencirklarna. Minneslunden. Kistgravområdet. 36

39 Urnlunden och minneslunden. Kistgravarna inom Ekängen avgränsas av rygghäckar av avenbok och en kallmurad mur av natursten. I kistgravområdet står en hög belysningsstolpe av svartmålat järn och kupa av klarglas. Ett område mellan urglunden och kistgravområdet är bevuxet med träd, bland annat ek och lönn. Minneslunden ligger i nordvästra hörnet av området och är ett cirkelformat område avgränsat av en halvcirkelformig kallmur av röd natursten i söder och en häck av avenbok i norr. Urnnedsättningen ska ske inom den cirkelformiga gräsytan i mitten. Gräsytan sträcker sig fram till muren i söder. Åt det andra hållet utsträcker sig en gång av betongsten. Två fastsatta parkbänkar i trä och järn står på gången. En upphöjd rabatt, kantad med en kallmurad mur av natursten finns mellan bänkarna. Här finns även en ljushållare i järnsmide och en belysningsstolpe i rostat järn. Askgravar ska placeras i en slänt längst norrut ned mot en gång. Gångarna är belagda med betongsten. Låga belysningsstolpar i rostat järn står långs gången. Gravvårdstyper Inga gravläggningar har ännu skett. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Riktlinjerna för Ekängen/Eklunden bör följas. Askgravar ska placeras i en slänt längst norrut ned mot en gång. 37

40 Sammanfattning Traryds kyrkogård är uppdelad i två delar, en äldre del på samma sida som kyrkan och en yngre som är belägen väster om vägen. Den äldre kyrkogårdsdelen som befinner sig på samma sida som kyrkan är uppdelad i tre delar gamla, mellersta och norra kyrkogården. På den gamla kyrkogården låg den medeltida kyrkan som revs Kyrkan och kyrkogården ligger uppe på en backe, vilket medför att det är en stor höjdskillnad mellan kyrkogården i söder och området utanför kyrkogården söder därom. Kyrkogårdsmuren är här uppbyggd i två etage. De tre kyrkogårdsdelarna är var och en stora och innehåller ett stort antal gravvårdar. Den gamla kyrkogården består av en hel gräsklädd yta utan några gångar inne i kvarteret som avgränsar. Den mellersta kyrkogården är uppdelad i två delar åtskilda med en grusgång. Den norra kyrkogården ligger på en lite lägre nivå och nås bland annat med en trappa från mellersta kyrkogården. Den norra kyrkogården är uppdelad i fem delar som är avgränsade med grusgångar. I kvarteren på kyrkogårdesdelen runt kyrkan finns en mängd olika gravvårdstyper, både äldre och yngre, högresta och låga, monumentala och enkla. De äldsta bland annat järnsmideskors, gjutjärnsvårdar och kalkstensvårdar är belägna på den gamla kyrkogården. I det kvarteret finns bland annat kyrkogårdens äldsta gravvård en gravsten i kalksten från I alla tre kyrkogårdsdelarna finns grusgravar med stenramar, och i vissa fall staket. Gravvårdar som tagits ur bruk finns uppställda längs östra och södra kanten på gamla kyrkogården. Kyrkogårdsdelen som ligger väster om vägen består av flera olika kyrkogårdsdelar. Västra kyrkogården är äldst och invigdes Den består av sex kvarter. Urnlunden ligger väster därom och invigdes 1971 Skanskyrkogården invigdes 1980 ligger i sydvästra hörnet och det yngsta tillskottet, Ekängen/ Eklunden invigdes 17 maj 2007 och består både av urnlund, minneslund, askgravlund och kvarter för kistgravar. På kyrkogårdsdelen väster om vägen finns endast låga gravvårdar. På västra kyrkogården är de av olika typer både enkla rektangulära av olika utformning och mer storslagna breda. Endast ett fåtal grusgravar finns på västra kyrkogården. Inom urnlunden finns endast liggande gravstenar. Inom Skanskyrkogården finns låga rektangulära gravstenar, lite högre och smalare gravstenar och de i fri form. Överlag har stenmaterialen grå granit, diabas och röd granit varit de vanligast förekommande. Nya stensorter är bland annat labradorgranit och hallandsgnejs (hallandia). Inom nya kyrkogården har inga gravsättningar skett ännu. När det gäller kyrkogården på samma sida som kyrkan är det är viktigt att de äldsta gravvårdarna bevaras. De allra äldsta gravvårdarna, som smidesvårdarna, gjutjärnsvårdarna och kalkstensvårdarna på gamla kyrkogården bör införas i kyrkans inventarieförteckning. Alla gravvårdar äldre än 1930 bör bevaras i befintligt skick, liksom grusgravarna. Grusgravarnas omgärdningar av staket, pollare och kättingar gör mycket för kyrkogårdens helhetsintryck och är viktiga att bevara. Nya gravvårdar som tillkommer, kan ha olika utformning. Det viktiga är att de passar in bland de övriga gravvårdarna. Äldre gravvårdar kan med fördel återanvändas, på så sätt att den nya texten ristas in på baksidan och gravstenen vänds så att den nya texten på baksidan blir framsida. Kvarteren inom Västra kyrkogården har alla en enhetlig karaktär med enbart låga gravvårdar. Inom kyrkogårdsdelen finns sex grusgravar med stenramar, som bör bibehållas i befintligt skick. Nya gravvårdar bör vara av låg höjd för att passa in. Utformningen av gravvårdarna kan vara mer fri, men bör passa in med befintliga gravvårdar. Inom urnlunden förekommer endast små liggande gravvårdar. För att behålla denna karaktär ska även nya gravvårdar vara av denna typ. Skanskyrkogården är mitt under sin brukningstid, med en stor del fortfarande outnyttjat. Gravkvarteret ska byggas upp allt efter vilka normer och rådande stil som gäller. Detsamma gäller för Ekängen/ Eklunden, där riktlinjer för kyrkogårdsdelen bör följas. 38

41 Källförteckning Följande arkiv och litteratur har nyttjas i samband med inventeringen. Antikvarisk- topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Handlingar från Kungliga Byggnadsstyrelsen är inkluderade. Klipparkivet vid Smålands museum: Traryds kyrka Topografiska arkivet vid Smålands museum: Markaryds kommun, Byggärenden, Traryds kyrka. Kyrkobyggnader Del 2 Småland och Öland. Red E. Cinthio, A. Ellenius, E. Gustafsson och R. A Unnerbäck. Stockholm. Vassi Heidi, red, 1998, Kyrkobyggnader i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Kronobergs län. 39

42 40

43 Ordförklaringar Högrest smal eller monumental gravsten Denna typ av gravsten var vanlig under talet och fram t o m 1920-talet. Ofta huggen i diabas eller grå granit. Monolit kallar vi den stora högresta gravvård som är huggen ur en enda sten. Obelisk Obelisken är en symbol över ära, redlighet och ståndaktighet. Den är ofta huggen i diabas och var vanlig under Låg rektangulär gravvård. Den låga rektangulära gravvården blev vanlig under tiden efter andra världskriget och är fortfarande en allmänt förekommande modell. Gravstenstypen har tillverkats mest i grå granit, men diabas var vanlig fram till 1960-talet. Från och med den tiden började den låga rektangulära gravstenen även huggas i röd granit, en typ som var mycket vanlig under 1900-talets andra hälft. Labradorgranit är en annan stensort som numera också används. hela 1800-talet. En bruten obelisk, kolonn eller den avhuggna trädstammen symboliserar den hejdade livsgärningen. Låga smala gravvårdar Ofta huggna i diabas och var vanliga från 1910-talet och fram till tiden kring 1900-talets mitt. Låg bred gravvård Gravvård som ofta övergår i en stenram och som är rest på familjegravar. Var vanliga från 1920-talet och några decennier framåt.

44 Gjutjärnskors De blev vanliga i och med industrialismens utveckling kring talets mitt. Gravvårdarna tillverkades på lokala järnbruk efter modeller som var vanliga i hela Sverige. Fri form Under 1900-talets slut fick gravstenen nya former. Stenar i t ex hallandsgnejs (hallandia) eller labradorgranit blev vanliga och de fick mer oregelbundna och fria former. Marmorkors Vanligast är det låga enkelt utformade marmorkorset som ofta är placerad på ett barns eller en ung människas grav. De blev vanliga kring 1900-talets mitt och används fortfarande idag. Liggande natursten Liggande natursten som är vanlig vid urngravar. Vanlig sedan den tiden omkring 1980-talet då urnlundar började anläggas på kyrkogårdarna. Häll Hällar finns såväl i gjutjärn som i sten. Hällen som företeelse har varit vanlig under flera århundraden såväl inne i kyrkan som utanför. Det finns även små kvadratiska hällar som är vanliga på gravar inom allmänna linjen eller som finns i familjegravar. Smideskors Smideskorset har funnits under flera århundraden och tillverkades av den lokala smeden. De finns därför i olika modeller beroende på vem som tillverkat dem och vad som var modernt för tiden. Kulturgrav Gravplats som skall bevaras med stöd av kulturminneslagen och kulturminnesförordningen.

45 Thorvaldsen medaljonger Thorvaldsen, Bertel ( ) var en dansk skulptör vars konstverk blev populära motiv till prydnad på gravstenar. Det var motiv som bland annat Natten, Dagen, Uppståndelseängel och Thanatos som användes som förlagor till medaljonger som mångfaldigades. Medaljongerna hittar vi på gravstenar från 1800-talets andra hälft i hela Sverige. Allmän linje/linjegravar Kostnadsfria gravplatser som disponerades av en person i tjugofem år. I de allmänna linjegravskvarteren kunde man inte välja gravplats utan de döda begravdes i ensamgravar som lades efter varandra i kronologisk ordning. Graven märktes ofta ut med en enkel gravvård i form av träkors, små kvadratiska hällar eller mindre stående gravvårdar. Gravsättning enligt detta system upphörde Stenram, staket och häck Olika sätt att omgärda gravplatsen som blev vanliga på 1800-talets slut och var vanliga ända fram till talets mitt. Gravplatsen täcktes med grus eller singel som krattades i mönster och omgärdades av häckar, stenramar, järnstaket eller pollare mellan vilka kedjor är fästa.

46 Gravkulle Graven märktes ut med en kulle som formades av jord. Kring kullen hölls marken ren från gräs och på upphöjningen planterades städsegröna växter som vintergröna eller murgröna. Detta var det vanligaste sättet att märka ut en gravplats under 1800-talets slut ända fram till talets mitt. Ovanför gravkullen placerades ett enkelt träkors eller gravstenen. Pärlkransar placerades ibland på kullen. Trädkrans Kring kyrkogården är ofta en krans av lövträd planterad. Ibland blandade trädsorter, ibland av en sort. Träden kan vara planterade av församlingsborna och kanske kom de från olika gårdar i socknen. Vallmur Mur där stenmurens insida stöds av en gräsbevuxen jordvall.