Lidhults kyrkogård. Sunnerbo kontrakt. Växjö stift. Jenny Svensgård Smålands museum rapport 2007:114

Transkript

1 Lidhults kyrkogård Sunnerbo kontrakt Växjö stift Jenny Svensgård Smålands museum rapport 2007:114

2 2007 Smålands museum Växjö 2007 ISSN Produktion och distribution: Smålands museum, Box 102, Växjö Allmänt kartmaterial: Medgivande

3 Innehåll: Inledning sid 3 Lidhults kyrkogård sid 9 Beskrivning av kyrkogården idag sid 11 Beskrivning av enskilda kvarter sid 17 Sammanfattning sid 37 Ordförklaringar sid 39

4

5 INLEDNING Bakgrund Svenska kyrkan har sedan kristendomens införande svarat för begravning och omhändertagande av döda. I varje socken har inrättats kyrkogårdar för ändamålet. I en stor del av Sveriges församlingar utgör kyrkogården den äldsta bevarade delen av församlingens anläggningar. Ofta har kyrkogården medeltida ursprung. Sedan Svenska kyrkan och staten skildes åt har kyrkan ansvaret för sina egna kulturarvsfrågor. Kunskapen om kyrkogårdarnas kulturhistoriska värden är dock fragmentariska. Detta medför att skötseln av den vigda platsen ofta saknar antagna riktlinjer eller vårdprogram där kulturarvshänsyn utgjort planeringsförutsättning. Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapen om våra kyrkogårdar och begravningsplatser genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering av kyrkogårdar i Växjö stift. Begravningsväsendet i Sverige är numera en statlig angelägenhet bekostad av begravningsavgiften men den utförs fortfarande som under tidigare århundraden. Varje församling eller samfällighet som önskar söka kyrkoantikvarisk ersättning för vården av kulturarvet måste före 2009 ha upprättat en av stiftet godkänd vård- och underhållsplanering. Denna planering skall visa hur kulturarvets värden skall bevaras. Det är såväl på församlingsnivå som på stiftsnivå nödvändigt att ha kunskap om det kyrkliga kulturarvet. Såväl kortsiktig som långsiktig planering är ett ansvar för båda. För stiftets innebär planeringen att bruka de gemensamma resurserna på ett ändamålsenligt sätt. Den kyrkoantikvariska ersättningen förutsätter en övergripande kunskap om de kulturhistoriska värdena för att medlen skall göra största möjliga kulturhistoriska nytta. Länsstyrelsen skall i sin myndighetsutövning stödja detta arbete samt har ett regionalt tillsynsansvar för kulturmiljövården. På uppdrag av Växjö stift utför Smålands museum en inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser inom stiftets del av Kronobergs län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och omfattar de till Svenska kyrkan hörande kyrkogårdarna/begravningsplatserna som omfattas av kulturminneslagens 4. Lagen gäller begravningsplatser som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Syfte Den översiktliga inventerings syfte är att: - ta fram övergripande kunskap om kulturarvet som underlag för församlingens/ samfällighetens planering för och förvaltning av kyrkogårdar och begravningsplatser - ta fram underlag för myndigheter och kyrkan regionalt för handläggning av kyrkoärenden enligt kulturminneslagen och olika finansiella stödsystem - skapa ett gemensamt kunskapsunderlag för kulturhistorisk värdering och prioritering samt i sig utgöra ett samlat forskningsmaterial - dessutom verka för ökad förståelse för kyrkogårdens kulturarv såväl lokalt som i kontakter mellan kyrkan och samhället Kulturminneslagen och begravningslagen Enligt Lag om kulturminnen m m (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar på kyrkogården. (Se vidare i bilaga om Kulturminneslagen). Begravningslagen (SFS 1990:1144). anger att en gravvård ägs av den som betalar gravrättsavgiften. När en gravanordning har blivit uppsatt, får den inte föras bort utan upplåtarens medgivande. När gravrätten upphör har ägaren rätt till gravvården. Om gravrättsinnehavaren inte vill gör anspråk på gravvården inom 6 månader tillfaller gravvården

6 upplåtaren, alltså församlingen. Vidare säger lagen: Om en gravanordning har tillfallit upplåtaren och den är av kulturhistoriskt värde eller av annat skäl bör bevaras för framtiden, skall upplåtaren om möjligt lämna kvar den på platsen. Om gravanordningen ändå måste föras bort från gravplatsen, skall den åter ställas upp inom begravningsplatsen eller på någon annan lämplig och därtill avsedd plats. Kulturhistorisk bedömning Alla gravvårdar bär på sin historia och kan berätta om en person, en familj, stilhistoria och begravningstraditioner. I rapporten finns exempel på typer av gravvårdar som utifrån skilda kriterier bedöms som kulturhistoriskt värdefulla. Generellt gäller att ålderdomliga gravvårdar från tiden fram till 1850 bör föras in i kyrkans inventarieförteckning Detta gäller även gravstaket och gravvårdar i gjutjärn och smidesjärn liksom äldre vårdar av trä. Många andra gravstenar har också ett kulturhistoriskt värde som kan kopplas till gravvårdens utförande - material, konstnärligt utförande eller till en person- lokal/personhistoriskt värde. Inventeringen omfattar i första hand enbart gravvårdar ute på kyrkogården. I flera kyrkor finns det dock gravvårdar som förvaras i kyrkan eller i lokal i anslutning till kyrkan. Ofta har dessa ett stort kulturhistorisk värde och bör tas med i kyrkans inventarieförteckning. Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Växjö stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Kronobergs län samt länsmuseerna i Jönköpings och Kalmar län. En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Vid bedömningen tas hänsyn till varje enskild kyrkogårds egna värden, men också till värden i förhållande till andra kyrkogårdar i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning. Inventeringens uppläggning och rapport Rapporten består av en historik över kyrkogården samt en beskrivning i ord och bild av kyrkogården som helhet och de olika kvarteren/områdena. En kulturhistorisk bedömning görs av varje kvarter/område samt över kyrkogården i dess helhet. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som inte en komplett beskrivning av händelser i kyrkogårdens utveckling. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i rapporten. Fältarbetet och rapporterna har utförts av antikvarier David Fuchs, Jenny Svensgård, Jessica Wennerlund och Helena Åkerberg vid Smålands museum i Växjö. Rapporterna finns tillgängliga på Växjö stift, Länsstyrelsen i Kronobergs län, ATA, Smålands museum samt på respektive kyrklig samfällighet. 4

7 Kort kyrkogårdshistorik En kyrkogård skiljer sig från en begravningsplats på så vis att den ligger i direkt anslutning till en kyrkobyggnad. En begravningsplats rymmer ofta ett kapell inom sitt område. I förhistorisk tid varierade gravskicket mellan brandgravar och jordbegravningar. Kristendomens införande innebar bl a att kremering av kroppar förbjöds. Länge begravdes människor i närheten av sina hem, men under medeltiden anlades kyrkogårdar i allt högre utsträckning kring kyrkorna. Kyrkogårdens område delades först upp mellan byarna, med byvisa begravningar, senare i hemman. Den medeltida begravningsplatsen bestod troligen av ängslika områden kring kyrkan där de välbärgades gravminnen i form av stenkors, tumbor och hällar stod uppställda. Enklare människors gravar kunde markeras av en liten kulle eller ett träkors. Kyrkogården omgärdades vanligen av träbalkar med spåntak. I mitten av 1700-talet kom ett kungligt påbud om att kyrkogårdsmuren, eller bogårdsmuren som man då kallade den, skulle vara uppförd av gråsten utan bruk, alltså kallmurade. I början av 1800-talet tillät man att de murades med kalkbruk om de täcktes med tak. Reformationen innebar på många sätt en förändrad syn på det som hörde kyrkan till. Många kyrkogårdar lämnades vind för våg, murar revs och djuren betade fritt i markerna. Först under 1700-talet började man visa mer intresse för kyrkogårdarnas vård och utformning. Före 1800-talet var det vanligt att människor av högre stånd begravdes inne i kyrkan, medan vanligt folk begravdes på anonyma allmänningar kring kyrkan. Under 1700-talets slut ökade protesterna mot begravningar i kyrkan då det ansågs ohygieniskt och orsakade stort obehag, speciellt sommartid. År 1815 beslöt Sveriges riksdag om att begravningsplatser skulle anläggas utanför städer och byar, också det av hygieniska skäl. Först efter 1815 blev det också mer allmänt förekommande med genomgripande planläggning av kyrkogårdarna med gångsystem och planteringar. Det blev också allt vanligare med planteringar av träd kring kyrkogården, sk trädkrans. Genom 1815 års förordning förbjöds definitivt begravningar inne i kyrkan. Kyrkogårdar och begravningsplatser uppdelades i områden där den dödes familj fick köpa gravplats, och områden som var gratis. Dessa senare områden kallades vanligen allmänna linjen. Här begravdes människor i den ordning de avled. Det innebar bl a att äkta makar inte blev begravda bredvid varandra. Fram till 1960-talet används denna typ av linjegravar. Under 1800-talets senare hälft blev det allt vanligare för samhällets arbetare och medelklass att skaffa sig egen gravplats och påkostad gravvård. Samtidigt blev de förmögnas gravvårdar allt mer exklusiva. Vid ungefär samma tid började man anlägga kyrkogårdar med en mindre strikt utformning, än den tidigare, och med ett mer naturinspirerat utseende. Vid 1900-talets mitt anlades kyrkogårdar med en större anpassning till den lokala topografin och de lokala växtförhållandena, bl.a. tillkom många skogskyrkogårdar. I och med att man började använda moderna maskiner har skötseln av kyrkogårdarna delvis förändrats. Tidigare grusgravsområden har såtts igen och staket och andra detaljer har tagits bort för att underlätta arbetet. Under de senaste decennierna har minneslundar tillkommit på nästan samtliga kyrkogårdar. Växjö stift en kort historik Småland och Öland var under tidigaste kristna tid knutna till stiftet i Hamburg- Bremen. År 1103 lyckades den danske kungen genom intrigerande med påven och tyska kejsaren tillskapa det nordiska ärkestiftet. Utbrytningen fick sitt biskopssäte i Lund och den nordiska kyrkoprovinsen styrdes under tre kvarts sekel från Danmark. Stiftsbildningarna i den svenska delen av kyrkoprovinsen pågick dock samtidigt och när Uppsala, genom en påvlig skrivelse år 1164, blev ärkebiskopssäte bestod den nya svenska kyrkoprovinsen av fyra stift jämte Uppsala, nämligen Linköping, Skara, Strängnäs och Västerås. Sex år senare omtalas i ett gåvobrev en biskop i Växjö vid namn Balduin. Växjö stift måste därför ha tillkommit mellan 1164 och Det nya stiftet tillskapades genom utbrytning från Linköpings stift och kom att omfatta Värend, Finnveden, och Njudung. Värendsdelen utgjordes av fem härader, Allbo, Kinnevald, Konga, Norrvidinge samt Uppvidinge. Finnveden bestod av Sunnerbo och Västbo medan Njudung var uppdelat i två härader, Västra och Östra Njudung. 5

8 Uppgifterna kring vilka områden som omfattades av den nyinrättade biskopsstolen i Växjö är dock inte entydiga då Växjöstiftets avgränsning mot Linköping relativt omgående blev föremål för en segdragen konflikt främst rörande de båda landen Finnveden och Njudung vilka tillsammans med virdarnas land Värend kom att utgöra en särskild lagsaga, den s.k. Tiohärads lagsaga. Tiohäradslagens kyrkobalk utgör en viktig källa till kunskap om samhällsförhållanden under de första kristna århundradena och var den gällande kyrkolagen i Växjö stift och angränsande delar av Linköpings stift långt fram i tiden. Kyrkobalken föreskrev de rättigheter och skyldigheter som gällde beträffande uppförande av kyrka och anskaffande av inventarier härtill samt tillsättning av präst och ansvaret för dennes ekonomiska bärgning. Lagstiftningen innefattade också bestämmelser om biskopen och dennes uppgifter. Till dessa hörde framförallt vigning av präster och kyrkor men också ansvaret för läran samt utövandet av såväl administrativ som juridisk myndighet liksom ekonomisk förvaltning. Företrädarna för det nyinrättade Växjöstiftet torde ha hävdat att biskopsdömet borde sammanfalla med lagsagan. Från Linköpings stift sökte man uppenbarligen inskränka den nya stiftsbildningen till att endast omfatta Värend. Frågan kring stiftets utbredning kom slutligen att fastslås genom den påvlige legaten Vilhelm av Sabinas skiljedom 1248 genom vilken Finnveden och Njudung tilldelades Linköpingsstift medan Växjöbiskopen fick nöja sig med Värend. Därigenom kom Växjöstiftet att bli det i särklass minsta stiftet i den svenska kyrkoprovinsen med endast omkring 60 socknar. För stiftsledningen i Växjö innebar stiftets begränsade omfattning en motsvarande begränsning av ekonomiska resurser och inflytande. Ungefär ett århundrade efter Växjöstiftets bildande konstituerades domkapitlet som i stiftsstyrelsen har varit rådgivande och ställföreträdande. Domkapitlets uppgift var främst att svara för gudstjänst och undervisning i domkyrkan. År 1555, i samband med att Kalmar ordinariedöme bildades, överfördes det gamla folklandet Finnveden till Växjö stift. Finnveden utgjordes då av Västbo, Östbo och Sunnerbo härader och hade dessförinnan tillhört både Skara och Linköpings stift. 6

9 När Jönköpings och Kalmars ordinariedömen upphörde 1568 återgick man praktiskt taget till den gamla stiftsindelningen där områdena kring Jönköping, Tveta, Vista och Norra Vedbo återfördes till Linköpings stift och Mo härad till Skara stift. Östbo och Västra Njudungs härader lades till Växjö stift dit också Östra Njudungs härad fogades från Linköpings stift. År 1621 fogades också Tveta och Vista härader till stiftet i Växjö. Denna indelning av stiftet bevarades fram till 1900-talets början då en väsentlig förändring av den yttre ramen kom till stånd och Kalmar stift bildat 1603, slogs samman med Växjö stift. Beslut i frågan fattades vid 1903 års riksdag. En sammanslagning skulle äga rum i samband med nästa biskopsvakans i något av de två stiften. Detta realiserades sedan biskop Tottie i Kalmar avlidit varefter sammanslagningen ägde rum den 1 augusti Kalmar stift omfattades då av Handbörds, Stranda, Norra och Södra Möre härader samt Öland. Av svenska kyrkans tretton stift kommer Växjö på femte plats såväl med avseende på areal som på folkmängd. Växjö stift omfattar sedan 1915 större delen av Småland samt Öland. De delar som ej innefattas av stiftet är Aspelands, Sevede och Tjust härader i norra delen av Kalmar län samt Södra och Norra Vedbo härader i nordöstra delen av Jönköpings län, som alla ingår i Linköpings stift, samt Mo härad i nordvästra Jönköpings län vilket är en del av Skara stift. Växjö stift är indelat i sexton kontrakt nämligen Kinnevald, Allbo, Sunnerbo, Konga, Vidinge, Tveta, Vista, Östbo, Västbo, Västra Njudung, Östra Njudung, Norra Möre, Södra Möre, Stranda och Handbörd, Ölands norra samt Ölands södra kontrakt. Att kontrakten i officiella sammanhang ofta nämns i just denna ordning speglar stiftets utveckling med utgångspunkt från det gamla Värendsstiftet kompletterat med Kalmar stift. Vid millenniumskiftet blev Svenska kyrkan ett eget trossamfund och statskyrkan i Sverige upphörde. Växjö stift har arbetat med den kyrkliga indelningen och strukturförändringar pågår där församlingar slås samman, eller delas. För närvarande har Växjö stift 222 församlingar. Stiftets minsta församling är Jälluntofta med knappt 60 kyrkotillhöriga och den största är Jönköping Sofia med tillhöriga. I stiftet finns drygt 300 präster och drygt 100 diakoner. Foto på föregående sida: Höstdag vid Älmeboda gamla kyrka. 7

10 lidhults kyrkogårdar Lidhults by ligger i Lidhults socken, Sunnerbo kontrakt, Ljungby kommun, Kronobergs län, Växjö stift. Alvesta Växjö Uppvidinge Ljungby Lessebo Markaryd Älmhult Tingsryd Lidhults kyrkogård Lidhults gamla kyrkogård 8

11 Lidhults kyrkogård Kyrka och kyrkomiljö Lidhults kyrka ligger på en höjd i utkanten av Lidhults samhälle ett stycke öster om den gamla kyrkplatsen. Det äldsta belägget för ortnamnet är från 1334, då det skrivs Ligthohust, men skrivningen kommer från ett påvebrev från Avignon och kan vara missuppfattat skrivs det emellertid Lidhult sogn. Kyrkan uppfördes Byggmaterialet är sten och väggarna är putsade och vitkalkade. Tornet med spetsig tornspira är beläget i väster. Långhuset är rektangulärt med halvrunt kor och bakomliggande sakristia. Församlingshemmet utgörs av en gammal, flyttad mangårdsbyggnad och inte så långt därifrån ligger prästgården års träkyrka revs 1879, för att i sextio års tid fungera som bostadshus i Prosteköp innan den återfick sin kyrkliga värdighet och blev S:t Olofs kapell i Tylösand. Kyrkogårdens historia I Lidhult finns två kyrkogårdar, den äldsta är belägen på den gamla kyrkplatsen väster om den nya kyrkan. Gamla kyrkogården beskrivs i ett eget kapitel. Den ursprungliga delen av den nya kyrkogården följer kyrkans form med rundade kvarter i anslutning till koret. På äldre foton och enligt muntliga uppgifter var gravplatserna under en tidsperiod omgärdade av låga häckar eller stenramar och ytan var täckt med grus. Detta fanns kvar in på början av 1970-talet då de flesta häckar, stenramar och grusade ytor började tas bort och ersättas med rabatter och gräsmatta. Det finns endast ett fåtal spår av detta kvar på såväl den gamla som den nya kyrkogården. 1933/34 utvidgades den nya kyrkogården mot öster. Enligt förslaget skulle tre rader med gravplatser längst i öster utgöras av familjegravar liksom gravplatserna längst i väster som ansluter till den äldre delen av kyrkogården. Mellan dessa läggs tre dubbla rader med allmänna gravplatser. I området intill den äldre delen av kyrkogården skall det träd och buskar planteras. Förslaget togs fram av länsträdgårdsmästare A Weiler i Växjö. Vid anläggningen av de nya kvarteren flyttas den befintliga stenmuren i kyrkogårdens östra gräns till den nya gränsen i öster. På flygfotot som är från tiden för 1930-talets utvidgning ser man att flertalet gravplatser var omgärdade av häckar och täckta av grus.

12 1971 utvidgades kyrkogården mot söder. Förslaget togs fram av trädgårdsarkitekt Kurt Antonsson, Malmö och i förslaget ingick även placering av parkeringsplats samt vissa kompletteringar på befintlig kyrkogård. Bland annat kompletterades den befintliga kyrkogården med tujahäckar så att de två kvarteren norr och söder om kyrkan fick ett liknande utseende. Träd togs bort i den ursprungliga kyrkogårdens södra gräns så att kontakten mellan den nya utvidgningen i söder blev tydligare. Trappan till huvudingången byggdes om med ett vilplan. Den nya utvidgningen anlades med särskilt utrymme för urngravar och den öppna platsen i områdets västra del planerades för att i framtiden bygga ett bårhus på platsen. Under 1970-talet togs häckar och stenramar som omgärdade gravplatserna på den på 1930-talet utvidgade delen bort. Gravstenarna placerades samtidigt i enkla rader anlades en minneslund på Lidhults kyrkogård efter förslag upprättat av stadsträdgårdsmästaren Thord Hjelmqvist. Minneslunden finns norr om kyrkobyggnaden mellan den gamla kyrkogården och den östra utvidgningen. 2004/2005 rättades gravstenar upp inom en begränsad del av kyrkogården, sydväst om kyrkan, och en äldre tujahäck ersattes med häck av häckoxbär/cotoneaster. Samtidigt kartlades gravstenarnas placering. Samma kommer att göras med kvarteret nordväst om kyrkan. Kortfattad historik 1721 en träkyrka uppfördes och ersatte en medeltida kyrka den nya kyrkan byggdes och den gamla revs. 1933/34 utvidgades kyrkogården mot öster uppfördes församlingshemmet som består av en äldre mangårdsbyggnad som flyttades till platsen utvidgades kyrkogården mot söder anlades en minneslund 2004/2005 rättades gravstenar upp inom en begränsad del av kyrkogården och en äldre tujahäck ersattes med häck av häckoxbär/cotoneaster. Samtidigt kartlades gravstenarnas placering. Gravkarta över Lidhults kyrkogård. 10

13 Här syns skarven mellan den gamla delen av kyrkogården och den som anlades på 1970-talet. Kyrkogårdsmuren kring den del av kyrkogården som anlades på talet. Här ser man att den består av dels nyare stenar som de stenar som fanns i den gamla kyrkogårdsmuren som revs och återanvändes. Beskrivning av kyrkogården idag Allmän beskrivning Kyrkogården är belägen i Lidhult samhälles östra del. Nordväst om kyrkogården ligger Lidhults skola och norr samt söder om villaområden. Öster om kyrkogården finns ett skogsområde. Den gamla kyrkogården ligger väster om kyrkan. Omgärdning Hela kyrkogården är omgärdad av stenmurar. De utvidgningar som har gjorts syns i muren som har olika utseende beroende på vilken del av kyrkogården den hör till. Muren kring den ursprungliga kyrkogården är kallmurad med oregelbundet formade stenar och hela muren är en stödmur. Muren kring utvidgningen från 1930-talet är dels utformad som en vanlig mur och i den östra delen som en vallmur. Stenarna i den norra delen av den delen av kyrkogårdsmuren är avlånga till sin form och muren består av ett skal av stenar mellan vilka sprängsten är lagd. Den östra delen är uppmurad av de stenar som fanns i den östra delen av den ursprungliga kyrkogårdsmuren. Den revs vid utvidgningen och användes till den nya muren. Muren kring den utvidgning som gjordes på 1970-talet är en stödmur lagd med mer regelbundet formade stenar. Mellan den ursprungliga kyrkogårdens södra del och den del som anlades på 1970-talet finns en stödmur som utgörs av den äldsta delens ursprungliga mur. Ingångar Kyrkogården har fem ingångar. Huvudingången leder upp mot kyrkans västra entré. Den består av en dubbel grind och två enkla och ingången fortsätter i en trappa. I anslutning till huvudingången finns en ramp. Till den del som tillkom på 1970-talet finns två ingångar, en i sydväst som består av en dub- Huvudentrén med tillhörande ramp. 11

14 belgrind och en ramp. I sydöst finns en öppning med en enkel grind i trä. I norr finns två öppningar i muren. De är inte försedda med grindar men den västra består av en trappa. Gångsystem Grusgångar är vanliga och går runt kyrkan och mellan kvarteren. Det finns även gångar lagda med olika typer av stenläggning, kalksten, betongsten osv. Ytan framför kyrkan är belagd med grus och betongsten. Vegetation En trädkrans av skogslind omgärdar hela kyrkogården. På kyrkogården växer äldre solitära träd exempelvis en större lind som är placerad sydost om kyrkan. Linden ingick i en rad av lindar som gick längs med den gamla muren och ingick i trädkransen som omgärdade den ursprungliga kyrkogården i söder. De togs ner i anslutning till att den nya delen av kyrkogården anlades. Inom den östra delen av den äldsta delen av kyrkogården växer lindar som ingår i den ursprungliga trädkransen, två paraplyalmar och två uppstammade hagtorn. Den södra delen som utvidgades på 1970-talet omgärdas av en avenbokshäck Allén mellan den nya kyrkan och den gamla kyrkplatsen är av alm. Almallén mellan den nya kyrkan och den gamla kyrkplatsen. Överst: Den sydvästra ingången. Andra bilden: Den sydvästra grinden. Tredje bilden. En vanlig inskription på kyrkogården i Lidhult är Gömd är ej glömd. Neders: Minneslunden som anlades

15 Gravvårdstyper Den äldsta gravstenen på kyrkogården är från 1880 och är ett kors i gjutjärn rest över Britta Persson i Gräshult. När den nya delen av kyrkogården anlades på 1970-talet beslutade kyrkorådet att inga gravstenar på övriga delar av kyrkogården skall tas bort förrän det krävs på grund av platsbrist. När gravrätten går ut och den inte förnyas sås planteringar igen med gräs och gravplatsen sköts om av församlingen. Det innebär att ett stort antal gravvårdar är bevarade från 1800-talets slut och framåt. Många gravstenar är huggna i diabas och har vackra dekorationer inslipade i stenen. Eftersom de hålls rena från lavar och smuts är inskriptionerna lätta att läsa. En vanlig dekoration är palmkvisten. Ett minnesord som är mycket vanligt är Gömd är ej glömd. Ort- och gårdsnamn är vanliga särskilt bland de äldsta gravvårdarna. Minneslund En minneslund är anlagd i kyrkogårdens nordöstra del mellan den äldre delen av kyrkogården och den utvidgning som gjordes på 1930-talet. Minneslunden anlades 1997 och består av en gräsyta och en grusad yta. I den grästäckta delen sker gravsättningen och mitt i detta område växer en paraplyalm. Hela området är omgärdat med en idegranshäck. I minneslunden är sittbänkar placerade liksom en ljusbärare och hållare för snittblommor. Byggnader Väster om kyrkan mellan den gamla kyrkogården och den nya ligger församlingshemmet som byggdes upp Byggnaden som är ett gammalt bostadshus stod tidigare på Tofthults gård och var när den flyttades till platsen drygt 100 år gammal. Den är tillbyggt mot söder. Byggnaden är klädd med träpanel som är rödfärgad. Taket är täckt med tegel. Intill byggnaden står en mindre uthusbyggnad som är flyttad till platsen från Bavraböke prästgård där den användes för konfirmandundervisning. Den är från 1870-talet och används som vävstuga. Utanför kyrkogårdsmuren strax norr om huvudingången finns bårhuset som är placerat under trappan som leder upp mot ingången till kyrkan. Det tillkom på 1940-talet. Norr om kyrkan finns en personal- och redskapsbyggnad. Den är vitputsad och taket är täckt med korrugerad eternit. Den uppfördes på 1970-talet. Överst:Församlingshemmet som flyttades till platsen Tidigare var det ett boningshus som stod på Tofthults gård. Andra bilden:: Vävstugan som tidigare stod på det som var prästgården i Bavraböke och som då användes som lokal för konfirmandundervisning. Tredje bilden: Bårhuset som är placerat utanför kyrkogårdsmuren strax norr om huvudingången. Nederst: Ekonomi- och personalbyggnad. 13

16 Den gamla kyrkogården. Gamla kyrkogården Den gamla kyrkogården är belägen väster om den nya kyrkan. Kyrkogården är omgärdad med en kallmurad stenmur i vilken det finns två ingångar som är försedda med grindar i smidesjärn. Den ena ingången är placerad i den norra delen och den andra i den västra. På muren finns två inskriptioner 1792 AO- RIAS samt Carl IV Gustafs initialer samt årtal efter ett besök på platsen Kyrkogården omgärdas av en trädkrans av lönnar. På kyrkogården växer björkar och någon enstaka rönn. På 1930-talet fanns det kvar gångar på den i övrigt gräsbevuxna kyrkogården. Gångarna delade in området i mindre delar. Gångarna har sedan lagts igen och idag är hela ytan gräsbevuxen. Inom området finns ett fåtal oregelbundet placerade gravstenar. Den senaste gravvården är från Den och ytterligare en gravplats är omgärdade av stenramar och ytorna är täckta med grus. Några borttagna stenar är placerade längs kyrkogårdsmuren. Dessa består av naturliga stenhällar De båda ingångarna som är placerade i murens norra och västra del. 14

17 som troligtvis har varit placerade stående. Den äldsta är från 1600-talets mitt. Det var när man letade efter kyrkans grundstenar på den gamla kyrkogården som gravvårdarna plockades bort och placerades vid västra muren. Samtidigt togs tre äldre smidesvårdar bort, vilka förvaras på kyrkans tornvind. Bland de mer speciella gravvårdarna märks en sten rest 1904, som är placerad invid den plats där kyrkans kor var beläget. På stenen står det att den är rest på den plats där den avlidne döpts och är begraven. På kyrkogården finns även ett gjutjärnskors. Den gamla kyrkan som uppfördes 1721 revs när den nya kyrkan byggts. Platsen för den gamla kyrkan är utmärkt med en upphöjning där koret var beläget. Vid rivningen av kyrkan hittade man på den platsen ett gravkor med fem kistor vilka finns kvar under den kvadratiska stensättningen. Här har stått ett träkors. På 1960-talet togs frågan upp angående uppförande av en klockstapel på den gamla kyrkogården. Den klockstapel som uppfördes är konstruerad efter bilder av den klockstapel som lär ha stått på platsen tidigare. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Den gamla kyrkogården har ett högt kulturhistoriskt värde som ödekyrkogård och kyrkplats, där äldre gravvårdar är bevarade och grundstenarna finns kvar efter den gamla kyrkan. Alla gravstenar på kyrkogården bevaras och vårdas väl. Önskvärt är att en inventering görs där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Samtliga gravvårdar inom den gamla kyrkogården har ett kulturhistoriskt värde och bör vårdas och bevaras som kulturgravar. De äldsta gravvårdarna skall även föras in i kyrkans inventarieförteckning om det inte tidigare är utfört. Önskvärt är även att de gravplatser som idag är grus- eller grästäckta och omgärdade av stenramar eller häckar bevaras och underhålls. De berättar om ett gravskick som var mycket vanligt under tiden kring sekelskiftet 1900 och fram till seklets mitt. Överst: Inskriptionen 1792 AORIAS. Mitten: Kyrkogården omgärdas av en trädkrans av lönnar. På kyrkogården växer även björkar och någon enstaka rönn. Inom området finns ett fåtal gravstenar som är oregelbundet placerade. Nederst: Bland de mer speciella gravvårdarna märks en sten rest 1904 och som är placerad invid den plats där kyrkans kor var beläget. På stenen står det att den är rest på den plats där den avlidne döpts och är begraven. 15

18 De tre gravvårdarna i järnsmide som stått på den gamla kyrkogården och som är ifrån 1700-talet. Överst: Några borttagna stenar är placerade längs västra kyrkogårdsmuren. Dessa består av naturliga stenhällar som troligtvis har varit placerade stående. Den äldsta är från 1600-talets mitt. Nederst: Den senaste gravvården är från Den och ytterligare en gravplats är omgärdade av stenramar och ytorna är täckta med grus. 16

19 Kvarter A H består av ett antal kvarter som ingår i ett större område. I ungefär halva kvarteret är gravstenarna placerade längs med en bred, hög tujahäck. beskrivning av enskilda kvarter Kv A H Allmän karaktär Kvarter A H ingår i den ursprungliga delen av kyrkogården och är beläget i kyrkogårdens nordvästra del. Kvarteren ingår i ett större sammanhängande område som är indelat i ett antal kvarter. Området är täckt med gräs och omgärdas av gångar av grus på södra och östra sidan. I den norra och västra delen avslutas området mot muren. I kvarteret finns stora numera vildvuxna rygghäckar av tuja. De skall tas bort och ersättas med häckar av cotoneaster/häckoxbär. Detta har gjorts i kvarter Aa, Ab och X Ö. Längst i öster finns det två dubbelrader som inte är placerade vid rygghäckar. Flera av gravplatserna har varit inramade med stenram eller häckar och troligen täckta med grus. Idag finns enstaka rester av den inre ramen kvar, ibland med stenkulor placerade i hörnen. 17

20 Rest efter stenram som tillsammans med häckomgärdade gravplatser var vanligt förekommande i kvarteret. Två vanliga typer av monumentala gravvårdar. Gravvårdstyper De flesta gravvårdar är från tidigt 1900-tal och fram till 1950-talet. Enstaka gravstenar från 1970-talet finns inom kvarteret. Vanligast är gravstenar huggna i diabas men här finns även såväl röd som grå granit och även en gravsten i marmor och en i trä. Den smala låga gravstenen i diabas är den mest förekommande liksom de monumentala gravstenarna. Bland de senare är den höga, smala med pyramid- eller korsformade krön men här finns även en obelisk. Titel och ortnamn är vanliga, t ex skräddaremästare, handelsförståndare, skogsförman, f d kyrkovärden och riksdagsmannen. Bland orter kan nämnas Snörhult, Bohult, Bassarås, Bökö, Lidhult Storegård och Hunsberg. Psalm- och bibelordshänvisningar och minnesord är inte så vanliga men här finns exempelvis Livet är i blodet och Ty godt arbete gifver härlig lön och vishetens rot är oförgänglig. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarteren som ingår i den ursprungliga delen av kyrkogården har ett kulturhistoriskt värde genom de väl bevarade gravstenarna försedda med ortnamn och titlar. De berättar en historia såväl hantverksmässigt som genom den information titlarna och orterna ger. Det senare ger kvarteret ett lokalhistoriskt värde. Däremot har inte kvarteret kvar sitt ursprungliga utseende då grusgravar har såtts igen med gräs och häckar samt stenramar har plockats bort. Det är önskvärt att de rester som finns kvar av stenramar bevaras. I övrigt sköts gravvårdarna väl genom att de bevaras och rengörs så att inskriptionerna är synliga. Alla gravstenar på kyrkogården vårdas väl och bevaras pga det beslut man tog på 1970-talet angående att inte ta bort äldre gravvårdar så länge det finns plats kvar på den utvidgningen som gjordes vid denna tid. Om detta ändras och det blir nödvändigt att ta bort vårdar bör en inventering göras där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör sedan vårdas och bevaras som kulturgravar. Vid nytillskott är det önskvärt att gravvården anpassas gällande material och form efter befintliga gravvårdar inom kvarteret eller att äldre gravvårdar återanvänds. 18

21 Kvarter I är beläget norr om kyrkan och ingår i den äldre delen av kyrkogården. Kv I Allmän karaktär Kvarter I ingår i den ursprungliga delen av kyrkogården och är beläget på norra sidan om kyrkan. Kvarteret gränsar till kv H och K. Det omgärdas på tre sidor av grusgångar. Kvarteret är rektangulärt till sin form. Ytan är gräsbevuxen och det finns inga rygghäckar, buskar eller träd förutom de som tillhör trädkransen. Gravvårdarna är spritt placerade i enkla rader där gravvårdarna vetter mot väster med undantag av ett fåtal gravplatser. Flera av gravplatserna har varit inramade med häckar och täckta med grus. Gravvårdstyper Gravvårdarna är främst huggna i diabas, grå och ljust röd granit. Flertalet är monumentala högresta huggna i diabas med slipade motiv av kors, palmblad och växter. De äldsta gravvårdarna är ifrån talets slut och det stora antalet är från denna tid och 1900-talets första årtionden. Flera är odaterade familjegravar. Titlar och ortsnamn är vanliga och ett fåtal är försedda med bibelord eller psalmhänvisningar. Här finns bland annat det på Lidhults kyrkogård vanliga Gömt är ej glömt. Bland titlar kan nämnas f d kommunalordföranden, kassör, orgelbyggare, folkskollärare, sömmerska och cyckelreparatören. Exempel på orter och gårdar är Lidhults Storegård, Snidestorp, Svenshult, Strömma, Nannarp och Yxnalt. I kvarteret står en 19

22 gravsten försedd med en medaljong av den danske skulptören Thorvaldsen, som föreställer motivet Natten. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarteret ingår i den ursprungliga delen av kyrkogården och har ett kulturhistoriskt värde genom de väl bevarade gravstenarna försedda med ortnamn och titlar. De berättar en historia såväl hantverksmässigt som genom den information titlarna och ortnamnen ger. Det senare ger kvarteret ett lokalhistoriskt värde. Däremot har inte kvarteret kvar sitt ursprungliga utseende då grusgravar har såtts igen med gräs och häckar har plockats bort. Gravvårdarna sköts väl genom att de bevaras och rengörs så att inskriptionerna är synliga. Alla gravstenar på kyrkogården vårdas väl och bevaras pga det beslut man tog på 1970-talet angående att inte ta bort äldre gravvårdar så länge det finns plats kvar på den utvidgningen som gjordes vid denna tid. Om detta ändras och det blir nödvändigt att ta bort vårdar bör en inventering göras där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör sedan vårdas och bevaras som kulturgravar. Vid nytillskott är det önskvärt att gravvården anpassas gällande material och form efter befintliga gravvårdar inom kvarteret eller att äldre gravvårdar återanvänds. Gravsten med dekoration i form av porslinsmedaljong av den danske skulptören Thorvaldsen föreställande Natten Det är en blandning av monumentala gravvårdar och lägre inom kvarteret. De äldsta är från 1800-talets slut och det stora antalet är från denna tid och talets första årtionden. 20

23 Kvarter K och U ligger i kyrkogårdens östra del och tillhör den äldsta delen. Kv K Allmän karaktär Kvarter K och U ingår i den ursprungliga delen av kyrkogården och är placerade öster om kyrkan. Kvarteren bildar ett halvcirkelformat område som delas in i två delar med en gång lagd med kalkstenshällar. Kvarter K gränsar till kvarter U och L och i nordost är minneslunden placerad. Gravplatserna är placerade i rader som följer cirkelformen. Ytan är gräsbevuxen och i kvarteret växer ett paraplyalm, lind och hagtorn. Det finns inga rygghäckar men en gravplats är omgärdad av en buxbomshäck och vid gravstenen växer en hängask. Flera av gravplatserna har varit inramade med häckar och täckta med grus. Gravvårdstyper I kvarteret finns ett stort antal monumentala gravvårdar huggna i diabas, grå och ljust röd granit. Det finns bautastensformade gravstenar, högresta gravstenar med pyramid- eller korsformade krön och en gravsten formad som ett latinskt kors. Gravstenarna är ifrån tiden 1800-talets slut och fram till 1920-talet. Ett antal är odaterade familjegravar. Ort-/gårdsnamn, titlar och minnesord finns där orter är vanligast. Exempel på ort-/gårdsnamn är Yxnalt, Bökö, Lidhults klockaregård, Broddhult och Wirkesnäs. Exempel på titlar är f d hemmansägare, målaremästare, skomakaren och skomakaremästare. Två av gravvårdarna är försedda med det på Lidhults kyrkogård vanliga ordspråket Gömt är ej glömt. Bland de mer unika gravvårdarna inom kvarteret är kyrkoherde L C Haglunds ( ) familjegrav. Gravplatsen är omgärdad av en buxbomshäck på tre sidor och på den norra sidan med ett staket i smidesjärn. Gravstenen som är i röd kalksten är formad som ett hus. Kring gravstenen är ett stenparti med låga växter som t ex stensöta, akleja och vårlökar anlagt. En hängask står inom gravplatsen strax väster om gravstenen. På gravplatsen finns ytterligare tre gravvårdar i form av rektangulära hällar. 21

24 Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarteret som ingår i den ursprungliga delen av kyrkogården har ett kulturhistoriskt värde genom de väl bevarade gravstenarna försedda med ortnamn och titlar. De berättar en historia såväl hantverksmässigt som genom den information titlarna och orterna ger. Det senare ger kvarteret ett lokalhistoriskt värde. Däremot har inte kvarteret kvar sitt ursprungliga utseende då grusgravar har såtts igen med gräs och häckar samt stenramar har plockats bort. Kvarterets kvartscirkelform där gravarnas placering förstärker formen är intressant. Inom kvarteret växer ett antal större träd och Kvarter K. uppstammade buskar som ger det ett lummigt och tilltalande utseende. Gravvårdarna sköts om väl genom att de bevaras och rengörs så att inskriptionerna är synliga. Alla gravstenar på kyrkogården vårdas väl och bevaras pga det beslut man tog på 1970-talet angående att inte ta bort äldre gravvårdar så länge det finns plats kvar på den utvidgningen som gjordes vid denna tid. Om detta ändras och det blir nödvändigt att ta bort vårdar bör en inventering göras där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör sedan vårdas och bevaras som kulturgravar. Vid nytillskott är det önskvärt att gravvården anpassas gällande material och form efter befintliga gravvårdar inom kvarteret eller att äldre gravvårdar återanvänds. I kvarteret växer större träd och uppstammade buskar. Här syns exempel på såväl en enkel häll i diabas som en monumental gravvård i grå granit och diabas. Kyrkoherde L C Haglunds familjegrav. 22

25 Kvarter L, M, N och O bildar ett sammanhängande området och ingår i den del som anlades på 1930-talet. Kv L - O Allmän karaktär Kvarter L, M, N och O ingår i den del av kyrkogården som anlades på 1930-talet och bildar ett sammanhängande område där varje kvarter utgör två rader med gravvårdar. Kvarteren gränsar mot kvarter K, P och T Q och är placerade i kyrkogårdens nordöstra del. Ytan är gräsbevuxen och det finns inga rygghäckar. Gravvårdstyper Gravvårdarna är låga och oftast rektangulära eller breda familjegravar. De är huggna i diabas, grå och ljust röd granit. Det finns även några hällar samt ett fåtal smala låga gravstenar. Det stora antalet gravvårdar är från och 40-talen och en stor del är odaterade familjegravar. Gravplatserna är placerade i enkla rader förutom den längst i öster där gravvårdarna är placerade med ryggarna mot varandra. Ort och titel är vanligt, däremot är det ovanligt med minnesord eller psalmhänvisningar. Exempel på titlar är trotjänarinna, f d kommunalordföranden, distriktsbarnmorska, kantor, målaremästare och grundläggare. Exempel på orter är Tofthult, Brännebassalt, Strömma och Gårdshult. Bland särskilt intressanta gravvårdar kan nämnas den individuellt utformade gravstenen rest över målaremästare Rose Bergström ( ) och Ernlids familjegrav huggen i diabas med dekor i form av en blomsterurna i jugendstil och geometriska mönster. 23

26 Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarteret har ett kulturhistoriskt värde genom de väl bevarade gravstenarna försedda med ortnamn och titlar. De berättar en historia såväl hantverksmässigt som genom den information titlarna och orterna ger. Det senare ger kvarteret ett lokalhistoriskt värde. Gravvårdarna sköts väl genom att de bevaras och rengörs så att inskriptionerna är synliga. Alla gravstenar på kyrkogården vårdas väl och bevaras pga det beslut man tog på 1970-talet angående att inte ta bort äldre gravvårdar så länge det finns plats kvar på den utvidgningen som gjordes vid denna tid. Om detta ändras och det blir nödvändigt att ta bort vårdar bör en inventering göras där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör sedan vårdas och bevaras som kulturgravar. Vid nytillskott är det önskvärt att gravvården anpassas gällande material och form efter befintliga gravvårdar inom kvarteret eller att äldre gravvårdar återanvänds. Exempel på vackert dekorerade gravstenar i diabas. På den ena bilden syns Ernlids familjegrav i bakgrunden. 24

27 Kv P Allmän karaktär Kvarter P ingår i den del av kyrkogården som anlades på 1930-talet. Kvarteret är avlångt, en rad bred och följer kyrkogårdens östra mur. I väster gränsar det mot kvarter O och Q. Ett tjugotal gravvårdar är placerade i en rad och vetter mot väster. Ytan är grästäckt och i kvarteret står träd som ingår i trädkransen. Gravvårdstyper Gravvårdarna är främst från tiden kring 1950-talets slut och 1960-talets början. De allra flesta är låga rektangulära huggna i diabas, grå och röd granit. Inom kvarteret finns ett smideskors från Titlar finns inte och enstaka gravstenar är försedda med ort, exempelvis Årshult, Strömma och Prosteköp. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarter P ingår i den del som anlades på 1930-talet och speglar det sena och tidiga 60-talet. Gravvårdarna är tidstypiska enkla låga rektangulära stenar som är huggna i olika stenmaterial som diabas, grå och röd granit. Alla gravstenar på kyrkogården vårdas väl och bevaras pga det beslut man tog på 1970-talet angående att inte ta bort äldre gravvårdar så länge det finns plats kvar på den utvidgningen som gjordes vid denna tid. Om detta ändras och det blir nödvändigt att ta bort vårdar bör en inventering göras där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör sedan vårdas och bevaras som kulturgravar. Vid nytillskott är det önskvärt att gravvården anpassas gällande material och form efter befintliga gravvårdar inom kvarteret eller att äldre gravvårdar återanvänds. Kvarter P ingår i den del som anlades på 1930-talet. Gravvårdarna är ifrån tiden kring det sena 1950-talet och tidiga 60-talet. 25

28 Kvarter T, S, R och Q bildar ett sammanhängande område där varje kvarter utgör två rader med gravvårdar. De ingår i den del som anlades på 1930-talet och de flesta gravvårdarna är ifrån tiden tal. Kv T - Q Allmän karaktär Kvarter T, S, R och Q ingår i den del av kyrkogården som anlades på 1930-talet bildar ett sammanhängande område där varje kvarter utgör två rader med gravvårdar. Kvarteren gränsar mot kvarter U, P och L O och är belägna i kyrkogårdens nordöstra del. Ytan är gräsbevuxen och det finns inga rygghäckar. Kvarteren tillsammans med kvarter P och L - O anlades på 1930-talet. Raden längst i väster användes tidigare som allmän linje. Gravvårdstyper Gravvårdarna är låga och oftast rektangulära eller breda familjegravar. De är huggna i diabas, grå och ljust röd granit. Det finns även några hällar samt ett fåtal smala låga gravstenar. Det stora antalet gravvårdar är ifrån och 50-talen och några är odaterade familjegravar. Gravplatserna är placerade i enkla rader förutom den längst i öster där gravvårdarna är placerade med ryggarna mot varandra. Ort är vanligt däremot är det ovanligt med såväl titel som minnesord eller psalmhänvisningar. Exempel på orter är Brännebassalt, Lidhult, Bökö, Bohult och Sällebråten. Bland särskilt intressanta gravvårdar kan nämnas två hällar huggna i diabas och formade som öppnade böcker. Inom kvarteret finns det flera gravplatser resta över syskon som är begravna på samma plats. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarteret har ett kulturhistoriskt värde genom de väl bevarade gravstenarna försedda med ortnamn och titlar. De berättar en historia såväl hantverksmässigt som genom den information titlarna och orterna ger. Det senare ger kvarteret ett lokalhistoriskt värde. Gravvårdarna sköts väl genom att de bevaras och rengörs så att inskriptionerna är synliga. 26

29 Alla gravstenar på kyrkogården vårdas väl och bevaras pga det beslut man tog på 1970-talet angående att inte ta bort äldre gravvårdar så länge det finns plats kvar på den utvidgningen som gjordes vid denna tid. Om detta ändras och det blir nödvändigt att ta bort vårdar bör en inventering göras där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör sedan vårdas och bevaras som kulturgravar. Vid nytillskott är det önskvärt att gravvården anpassas gällande material och form efter befintliga gravvårdar inom kvarteret eller att äldre gravvårdar återanvänds. 27

30 Kv U Allmän karaktär Kvarter K och U ingår i den ursprungliga delen av kyrkogården och är placerade öster om kyrkan. Kvarteren bildar ett halvcirkelformat område som delas in i två delar med en gång lagd med kalkstenshällar. Kvarter U gränsar till kvarter K, T och V. Gravplatserna är placerade i rader som följer cirkelformen. Ytan är gräsbevuxen och i kvarteret växer ett flertal lind, paraplyalm och hagtorn. Det finns inga rygghäckar men vid några gravplatser växer ädelbarrträd. Flera av gravplatserna har varit inramade med häckar och täckta med grus. Gravvårdstyper I kvarteret finns ett stort antal monumentala gravvårdar huggna i diabas, grå och ljust röd granit. Det finns bautastensformade gravstenar, högresta gravstenar med pyramid- eller korsformade krön och en gravsten formad som ett latinskt kors. Gravstenarna är ifrån tiden 1800-talets slut och fram till 1920-talet. Den äldsta gravvården, ett gjutjärnskors, är från 1880 och är rest över Britta Persson i Gräshult. Hon var den första som gravsattes på den nya kyrkogården. Ett antal är odaterade familjegravar. Orter, titlar och minnesord är vanliga. Exempel på orter är Brealt, Sällebråten, Kvarter U tillsammans med K bildar ett halvcirkelformat område som knyter an till kyrkokorets form. Det ingår i den äldre delen av kyrkogården. 28

31 Bökö, Bohult och Elmås. Exempel på titlar är kantor, folkskollärare, landskamreraren, sömmerskan och f d kyrkovärden. Exempel på minnesord är Gömt är ej glömt och Gud är kärleken. I kvarteret finns en gravplats omgärdad av en stenram, ytan är gräsbevuxen. Särskilt intressanta gravvårdar inom kvarteret är förutom gjutjärnskorset från 1880, en gravvård försedd med en medaljong av den danske skulptören Thorvaldsen med motivet Natten samt en högrest sten i diabas med ett korsförsett krön samt med inskriptionen Här under hvilar efter mångåriga lidanden.. Den senare är ett exempel på en för tiden kring 1900-talets början vanlig gravvård på Lidhults kyrkogård Den först gravsatta finns i kvarteret och på graven är ett gjutjärnskors rest. En unik gravvård huggen i marmor. men med en ovanlig inskription. Unik är en gravsten huggen helt i marmor med ett skulpterat motiv av en sörjande kvinna, stenen är rest över Johan Gren från Bohult som dog Kulturhistorisk bedömning och karaktär Kvarteret som ingår i den ursprungliga delen av kyrkogården har ett kulturhistoriskt värde genom de väl bevarade gravstenarna försedda med ortnamn och titlar. De berättar en historia såväl hantverksmässigt som genom den information titlarna och orterna ger. Det senare ger kvarteret ett lokalhistoriskt värde. Däremot har inte kvarteret kvar sitt ursprungliga utseende då grusgravar har såtts igen med gräs och stenramar har plockats bort. Kvarterets kvartscirkelform där gravarnas placering förstärker formen är intressant. Inom kvarteret växer ett antal större träd och uppstammade buskar som ger det ett lummigt och tilltalande utseende. Gravvårdarna sköts om väl genom att de bevaras och rengörs så att inskriptionerna är synliga. Alla gravstenar på kyrkogården vårdas väl och bevaras pga det beslut man tog på 1970-talet angående att inte ta bort äldre gravvårdar så länge det finns plats kvar på den utvidgningen som gjordes vid denna tid. Om detta ändras och det blir nödvändigt att ta bort vårdar bör en inventering göras där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör sedan vårdas och bevaras som kulturgravar. Vid nytillskott är det önskvärt att gravvården anpassas gällande material och form efter befintliga gravvårdar inom kvarteret eller att äldre gravvårdar återanvänds. Den enda gravplats på den nya kyrkogården som är omgärdad med stenram. 29