Ärftliga sjukdomar hos pudel Av Barbro Teglöf och Annika Nantin

Transkript

1 Ärftliga sjukdomar hos pudel Av Barbro Teglöf och Annika Nantin Delar av den här artikeln är publicerad redan i Jubileumsboken , och är skriven av Annika Nantin, leg vet. Reviderad Genomgången Grunden för sund hundavel är naturligtvis att använda sig av friska avelsdjur och dessutom veta så mycket som möjligt om deras genetiska bakgrund vad det gäller sjukdomar. En frisk avelshund med så liten genetisk belastning som möjligt är vad man önskar när målet är friska och sunda valpar. För att behålla vår ras så frisk och sund som den är idag och gärna få den ännu friskare måste vi tyvärr uppehålla oss vid de sjukdomar som vi helst skall undvika. Pudel omfattas av Svenska Kennelklubbens genetiska hälsoprogram vad gäller höftledsdysplasi (HD) för stor pudel och progressiv retinal atrofi (PRA) prcd-varianten för mellan-, dvärg- och toy-storlekarna. Detta program har varit av godo för rasen och har hjälpt uppfödarna att föda upp friskare hundar. SPK har ju numer alla SKKs data i en egen databas, kallad rasdata, där intresserade kan få fram de data som finns om olika individer och deras släktingar. Ärftliga sjukdomar är ett begrepp som inger oro och olust hos alla hunduppfödare, för givetvis vill ingen föda upp hundar som kommer att drabbas av någon svår, funktionsnedsättande och obotlig åkomma. Innan vi går in på de olika sjukdomarna vill vi påpeka vikten av att skilja mellan vad som är en medfödd defekt och vad som är en ärftlig defekt. Ärftliga defekter beror på att det genetiska materialet innehåller anlag for defekten. En medfödd defekt kan vara ärftlig men kan också bero på störningar eller skador som drabbat fostret under dess utveckling. Näringsbrist eller syrebrist men också mediciner och gifter är exempel på möjliga orsaker till medfödda fel som ej beror på ärftliga faktorer. Ärftliga sjukdomar och defekter kan man som uppfödare aktivt arbeta emot genom strikt och välgenomtänkt avelsarbete. Detta förutsätter att vi har så god kännedom som möjligt om spridningen av de olika defekterna inom respektive ras. Det vill säga, ju fler storpudlar som höftledsröntgas och ju fler dvärg-, mellan- och toypudlar som ögonundersöks desto mindre risk att få fram fler individer med dessa sjukdomar. En del andra sjukdomar och defekter inom pudelraserna kan vi undvika att få stor spridning av genom att ha en öppenhet kring problemen. Uppfödare som drabbas av att deras valpar visar tecken på sjukdom måste våga tala om detta. Den uppfödare som har använt friska och sunda avelshundar utan symptom på genetiskt betingade sjukdomar men ändå får fram sjuka valpar är värd allt vårt stöd och beklagande istället for klander. Tvärtemot gäller för dem som inte vågar visa defekter hos sina valpar Det är genom förnekande och undanhållande av fakta om sjuka och defekta individer som genetiska problem kan få stor spridning. Sjukdomar som berör ögonen PRA, progressiv retinal atrofi, är en ögonsjukdom som förekommer hos de små pudelstorlekarna. Arvsgången är enkel autosomal recessiv. Dvs. för att en avkomma skall bli sjuk krävs att båda föräldrarna bär anlag eller är sjuka själva. Sjukdomen drabbar båda ögonen och leder till blindhet. I första skedet försämras mörkerseendet och synfältet minskar i sidled för att så småningom smalna av till en tunnel och slutligen försvinner synförmågan helt. För pudlar inträder synstörningarna relativt sent i livet, vanligen vid 2-5 års ålder. Sjukdomen skadar fotoreceptorerna, de så

2 kallade stavarna och tapparna, som finns i ögats näthinna, så att de upphör att fungera. Vid en ögonundersökning med oftalmoskop studeras blodkärlssystemet i näthinnan och defekten kan diagnosticeras tidigast vid 2-4 års ålder Sedan 2008 har vi ett genetiskt hälsoprogram för de små storleksvarianterna, (toy, dvärg och mellan) mot den vanligaste PRA-formen hos dem, prcd (står för progressiv rod cone degeneration, d.v.s. progressiv nedbrytning av tappar och stavar). Testet som tagits fram av företaget Optigen i USA är ett gentest som utförs på ett blodprov som kan tas av vilken veterinär som helst. Blodprovet skickas till Optigen, en del pappersarbete behövs i samband med detta. Se vår hemsida för hjälp med detta. Resultatet som registreras hos SKK kan vara clear/normal (A), carrier/anlagsbärare (B) eller affected/sjuk (C). Hundar som saknar sjukdomsanlag (A) får paras med A eller B, hundar som har ett sjukdomsanlag (B) får endast paras med A. Hundar med resultat affected/sjuk (C) får inte användas i avel. På detta sätt undviker vi att det föds valpar som kommer att få denna sjukdom. Hundar vars föräldrar båda är clear/normal kallas för hereditärt fria och behöver inte gentestas innan avel. Man måste komma ihåg att det finns fler PRA-former som kan drabba pudlar och även andra ögonsjukdomar som vi behöver hålla kontroll på, därför rekommenderar SPK att man skall fortsätta att ögonundersöka sina småpudlar före parning. Se våra valphänvisningskrav. Katarakt är ett samlingsnamn for sjukdomar i ögats lins som leder till att linsen grumlas. Grumlingen kan vara total eller partiell. Katarakt kan uppträda som en primär sjukdom och har då en ärftlig bakgrund. Sekundärt kan katarakt uppkomma till följd av diabetes och PRA. Den ärftliga formen av katarakt är dubbelsidig och progressiv. Arvsgången anses vara recessiv och anlagen finns hos mellan-, dvärg- och toypudel. Ögonkontroll avseende PRA och katarakt bör göras tidigast vid ett och ett halvt års ålder och därefter varje år. Distichiasis är hår som växer ut från hårsäckar innanför den ordinarie raden ögonfransar. De ger symtom när de riktas mot ögat, ökat tårflöde och att hunden kniper med ögat är vanligt. I vissa fall kan man dra ut hårstråna med pincett, i allvarligare fall måste kirurgiska metoder tillgripas. Det är tveksamt att använda hundar med denna defekt i avel. Ärftlighetsgången är inte känd men defekten uppträder ofta familjärt och det medför att den anses ärftlig. Entropion är en inåtrullning eller invikning av ögonlockskanten, vanligen delar av nedre ögonlocket. Detta är ofta smärtsamt och kan leda till skador på hornhinnan. Många fall av entropion beror till stor del på anatomiska avvikelser i huvudets utformning, speciellt förhållandet öga-ögonlock vilket är ärftligt i hög grad. Det finns en bra operationsmetod, som förhindrar skador på hornhinnan om man är snabb med att operera. Hund med entropion bör inte användas i avel. Gäller även opererade. Sjukdomar som berör skelett och leder HD eller höftledsdysplasi är den mest bekanta av alla de ärftligt betingade sjukdomarna. Dysplasin uppstår tidigt under valpens tillväxt. Utvecklingen av lårbenshuvudet och ledskålen går i otakt vilket får till följd att ledhuvudet inte ligger rätt i ledskålen när hunden blir vuxen. Felläget kan variera från en något vidgad ledspringa till ett ledhuvud helt utanför ledskålen. De grava HD-fallen får också kalkpålagringar kring leden. Det beror på att kroppen försöker att stabilisera den

3 defekta leden. Med stigande ålder får flertalet hundar med HD problem med smärta och rörelsestörningar. Det finns ett par operationsmetoder utarbetade för att lindra smärtan och öka rörligheten hos hundar med dåliga höfter. Det finns numer också mycket bra inflammationshämmande och smärtlindrande mediciner. Diagnos ställs med röntgenundersökning av höftlederna vid tidigast ett års ålder Avläsningen av röntgenbilderna görs på SKK. Från och med avläses röntgenplåtarna enligt FCIs system och graderas A-E, A och B motsvarar ua. Från och med detta datum anses det också att man bryter mot SKKs grundregler om man använder en stor pudel med HD i avel, eventuella avkommor beläggs med avelsförbud som inte kan tas bort. Storpudelrasens framtida väl skulle gynnas om fler lät röntga sina hundar. Även bland mellanpudlar förekommer tyvärr HD. Röntgenfrekvensen är låg, men bland de röntgade är resultatet sämre än bland storpudlarna. SPK rekommenderar därför att man röntgar sina mellanpudlar före avel, samt att även hundar som inte skall gå i avel röntgas. Patellaluxation eller så kallat knäledsfel. Detta drabbar mest de små pudelvarianterna. Knäskålen är fäst till en sena som löper mellan två benkammar på lårbenets framsida. Ett knäledsfel kan bero på att benkammarna är för låga och inte förmår att hålla senan kvar på rätt plats. Knäskålen glider ur läge och hamnar oftast på den inre sidan av leden. Ibland kan felet också vara att senan är för stram och därför glider ur läge. Vissa hundar har så grava knäledsfel att knäskålen alltid ligger fel medan hos andra individer ser man det bara som att hunden tillfälligt lyfter på ett ben. I det sistnämnda fallet glider knäskålen till och från sin rätta plats utan någon behandling. I svåra fall där hunden har smärtor eller påtagliga rörelsestörningar kan operation av leden vara nödvändig. Knäledsfel är i de flesta fall en ärftlig defekt som man bör sträva efter att undvika. SPK rekommenderar att alla toy-och dvärpudelföräldrar knäledsundersöks officiellt före avel. Legg-Perthes sjukdom drabbar småväxta hundraser som dvärg- och toypudlar men förekommer också i enstaka fall hos mellanpudel. Symptomen är häita och smärta samt förtvining av lårmuskulaturen. Sjukdomen debuterar i åldern 4-11 månader. Defekten finns i lårbenshuvudet vars benvävnad bryts ned och förstörs. Förändringarna upptäcks vid en röntgenundersökning. I lindriga fall kan skadan avläka utan åtgärd men de flesta fall måste opereras. Prognosen för operation är god. Operationen innebär att man tar bort lårbenshuvudet. Hundar som drabbas av denna sjukdom eller som lämnat sjuka avkommor bör uteslutas ur avel. Sjukdomar som berör ämnesomsättning och hormonbalans Cushings sjukdom: Pudlar är en av de raser där Cushing förekommer relativt ofta. Någon klarlagd arvsgång finns inte men det är ett bestämt varningstecken när en sjukdom förekommer oftare i en speciell ras än i hundpopulationen som helhet. Sjukdomen innebär att binjurarna bildar for mycket kortison. Hos pudlar beror denna överproduktion på att hormonet ACTH som bildas i hypofysen, och som styr binjurarnas kortisonproduktion, frisätts i för stora mängder Vanligen drabbas lite äldre hundar och symptomen är symmetriskt håravfall, tunn hud, hyperpigmentering. Dessutom brukar hunden bli bukig på grund av förslappning i bukmuskulaturen, ökad törst och aptit samt generellt nedsatt kondition hör också till bilden.

4 Diagnos erhålls med hjälp av blodprover och en så kallad kortisonbelastning. Behandlingen blir livslång och man använder ett cellgift som hämmar kortisonbildningen, nyare mildare läkemedel finns att tillgå. Diabetes eller sockersjuka är också ganska vanligt hos pudel. Hos de små pudlarna anses det föreligga en genetisk disposition. Det är framför allt äldre tikar som drabbas. De dricker ofta och mycket och kissar följaktligen också mer. Aptiten är god men ändå magrar hunden, muskelmassan minskar och bidrar till avmagringen. En vanlig komplikation till diabetes är katarakt. Diagnos ställs med prov på blod och urin som visar förhöjda halter av glukos. Behandlingsprinciperna för diabetes hos hund är desamma som hos människor med diabetes. Addison. Stor pudel är överrepresenterad för denna sjukdom. Addisons sjukdom innebär att binjurebarken bildar för litet kortison. Hunden blir slö och muskelsvag. Många andra symtom kan också förekomma. Diagnos ställs via så kallad ACTHstimulering. Om diagnosen ställs tidigt är prognosen mycket god. Livslång medicinering med kortison är dock nödvändig. Renal dysplasi, (RD) (förr kallad PNP) innebär en fortskridande njursjukdom som medför en medfödd underutveckling av båda njurarna. I grava fall insjuknar hunden vid 2-6 månaders ålder. I lindrigare fall kan hunden leva upp till 4-6 år. Sjukdomen är alltid dödlig. Symtomen är bl.a., ökad törst, nedsatt aptit, avmagring och ökad urinering. Ovanlig bland pudlar. Defekten anses ha recessiv arvsgång varför föräldrar till sjuka djur endast skall användas till avel med stor försiktighet om alls. Defekter som berör fortplantningen Kryptorkism innebär att testiklarna inte finns normalt placerade i pungen. Detta tillstånd finns hos alla raser och styrs av genetiska faktorer. I normala fall finns ofta testiklarna på plats redan vid sex veckors ålder men det kan också dröja betydligt längre. En studie visade att av 117 kontrollerade valpar av olika raser hade 98% testiklarna på plats i pungen vid den 45:e levnadsdagen. Definitiv testikelstatus bedöms vid tidigast sex månaders ålder. Kryptorkism har man medvetet arbetat emot under många år genom kontroll av alla hundar som skall användas i avel samt alla som deltar i officiella tävlingar. Trots detta är det fortfarande ett vanligt förekommande fel. Påpekas bör att detta till stor del beror på att tikar kan bära anlaget men inte visar detta. Man bör helst välja avelsdjur från kullar där inget syskon är kryptorkid. Sjukdomar som berör nervsystemet Epilepsi ar ett samlingsnamn för tillstånd med krampanfall. Dessa kramper kan ha många olika bakomliggande orsaker. Epilepsi hos pudlar av alla storlekar är ganska vanligt men något ärftligt samband finns inte vetenskapligt belagt. Det är dock tillrådligt att undvika att använda hundar med epilepsi i avel. Epilepsi är en svår och dramatisk sjukdom som i de flesta fall kräver livslång behandling. Vanligtvis inträffar anfallen på natten och när hunden sover. Anfallen kan variera i svårighet och längd mellan olika individer men följer oftast samma mönster hos en enskild epileptiker. Hunden tappar medvetandet och får initialt en statisk kramp som övergår i kloniska (ryckvisa) kramper. Samtidigt saliverar hunden och urinblåsa och tarm töms. Efter detta återkommer medvetandet successivt, men hunden kan vara förvirrad och kan ha svårt att känna igen omgivningen med detsamma. Man anser att epilepsi som beror på någon medfödd eller nedärvd defekt debuterar mellan två och fem års ålder De flesta fall med epilepsi kan behandlas med medicin som hämmar krampanfallen, men hos cirka en tredjedel av de epilepsidrabbade hundarna är behandlingen resultatlös. Anfallen fortsätter i samma omfattning trots medicinering.

5 Sjukdomar som berör huden Talgkörteladenit, vanligen förkortat med SA för sebaceus adenit är en sjukdom som beror på att talgkörtlarna i huden förstörs på grund av en autoimmun reaktion. Tecken på SA hos pudel är bl.a. mjällig päls (ofta på nos och kinder), håravfall (framförallt längs ryggraden), det hår som växer ut är rakt och livlöst och färgen kan bli annorlunda, svarta kan bli grå, vita kan bli aprikosa. Det allmänna utseendet är malätet. Tassarna kan bli känsliga för klippning. Oftast bryter sjukdomen ut hos unga vuxna hundar som blivit utsatta för stress av någon sort, t.ex. sjukdom. De flesta hundar med SA kan leva ett ganska normalt liv om man bara sköter hunden enligt de anvisningar som finns. Sjukdomen har en okänd arvsgång. Ännu finns inget test som kan avslöja anlagsbärare. Det man kan göra är att låta ta hudbiopsier av sin hund och sedan skicka dem till ett laboratorium för undersökning. Denna undersökning visar om hunden just nu är frisk. Tyvärr måste dessa biopsier tas relativt ofta för att vara relevanta, ca en gång per år. AVSLUTNINGSVIS, GLÖM INTE ATT: Ärlighet och öppenhet kring genetiska problem är en nödvändighet for att vi i framtiden skall få en ännu sundare pudelstam.