Nu styrde bussen till ett trevligt världshus en härlig spättalunch i nostalgiskt 50-talsmiljö.

Transkript

1 SPRF avd 2:s höstutflykt till Bohuslän i egen buss i augusti 2012 Tisdag den 21 augusti samlades 14 SPRF-are på Cityterminalen för avfärd kl till Bohuslän. Vi var 10 från avd 2 och 4 damer från avd 13, fulla av förväntan. Bussen hade 52 platser så vi kunde bre ut oss och även flytta runt. Resan hade inte annonserats ordentligt men Stefan Hydén, ägaren till bussbolaget, ville prova denna nya resa. Vår lycka! Vi körde i regnet till Arboga, där vi drack kaffe. Regnet slutade så småningom och ju längre söder ut vi kom, desto mer tittade solen fram. Efter lunchen på Rasta utanför Mariestad, sken solen. Klockan var vi framme vid Ljungkile folkhögskola i Ljungkile, Sveriges största och belägen mellan västkusthavet och Bredfjället. Vi checkade in i hotelldelen med stora, fräscha rum. Vi vilade en stund före middagen kl God och riklig och med en härlig utsikt över en havsvik innanför Tjörn. Sedan fick vi information om skolan och vårt program av veckans guide Jaap. Deltagarna presenterade sig Jaap berättade om hur han kommit till Sverige på besök men blivit kvar då han förälskade sig i en svensk flicka, som nu är hans barns mor. Han undervisar i teater musik och kulturhistoria och sjöng Välkommen till Bohuslän av Taube. Folkhögskolerörelsen startade 1923 och den drivande idealisten var Hellstedt, som drev den i ekumenisk anda. Under kriget hotades han av nazister. I dag har skolan ekonomiska bekymmer trots hjälp från staten. Ljungkile folkhögskola är en stor anläggning med en herrgårdsliknande huvudbyggnad. De gamla husen är energikrävande och de stora omkringliggande ytorna kräver stor personal, något som är mycket dyrt idag. Skolan satsar därför på ett utbud av vandrarhemsstandard och ett hotelldito. Skolan ger gymnasiekompetens: 90 talangfulla elever studerar musik som förberedelse till Musikhögskolan. Skolan har 250 elever varav 150 på internat. Här finns en eftersökt journalistlinje, där många av SVT:s reportrar studerat. Kvällskaffet i salongen med utsikt över havet. Nu var vi verkligen på Västkusten! Vi gick till vårt boende, där vi avslutade kvällen med ett långt runda-bordssamtal i en trevlig hörna i vår korridor. Kl 22 sa vi god natt, något utmattade av en lång dag med många intryck. Onsdag 22/8-12 Klockan avfärd efter en god och riklig frukost med många valmöjligheter. Bra väder på väg via Stenungsund och Tjörnbroarna ut på Tjörn. Bussen körde så långt den kunde mot vår första anhalt som var museet Sillbua. I småregn traskade vi på de smala gatorna mellan de tätt liggande husen på Klädesholmen. Vita hus, idyll, men tyst. Ön har ca 5,000 invånare. På sommaren fyrdubblas antalet! Sillbua visar öns historia. Sillen har sedan början av1800-talet gått till i 2 omgångar i en cykel på 60 år. Vår guide Pelle Berättade ingående om sill- och fiskehanteringen: Sill på vintern för inläggningar och långa och torsk på sommaren för lutfisk. Arbetet var hårt och lönsamt. Idag fiskar man utanför Norge. Beredningen sköts maskinellt. Mot bussen till fots för kaffe och kanelbulle nere vid hamnen i Rönnäng i väntan på båten, som går förbi Dyrön, Åstol och Marstrand med sin fästning och på håll såg vi Paternoster-fyren. På 1600-talet fick Marstrand fribrev, det vill säga orten hade egna lagar etc. Pass för utlandsresa behövdes inte. Brottslingar undgick rättvisan här. Fästningen uppfördes efter att Bohuslän blivit svenskt. Nu styrde bussen till ett trevligt världshus en härlig spättalunch i nostalgiskt 50-talsmiljö.

2 Restaurangen är populär och var nästan fullsatt. Bussen körde nu mot Skärhamn och ner till havet och Akvarellmuseet. Visningen var frivillig men alla betalade 80 kronor. Det blev en intressant timme med en kunnig och trevlig guide. Jag blev lycklig för hon hade en bra mikrofon; den behövdes för vi blev en stor grupp. Museet är välkänt. De två första salarna låg i halvmörker och visade Bill Violas videoverk om vatten. Vatten är alltings upphov och existens. Vatten ger liv, vatten renar, inte bara kroppen utan också människans känslor. I tredje salen strömmade ljuset över otaliga akvareller ur museets samlingar. Museets samlingar består ca 1000 akvareller. När man kom in i den stora ljuva salen såg man direkt 80 stycken porträtt i ca halva A-4 och hängande inramade. Konstnären kallade verket En bild av Danmark?! Till höger hängde 4 akvareller av stenar. Matts K är en välkänd fotograf av bl a, mode i de stora magasinen i världen. Här beskriver han skönheten i stenens runda form och stillsamma färg. Stenar är tunga men flyter genomskinliga i akvarellen. Guiden avslutade med 3 kvinnliga konstnärer. 1. En sagovärld begränsad av en obeveklig tegelmur och ett hotande stort svart moln ur dockvagnen. 2. Sagans värld får symbolisera livets verklighet i små bilder utströdda över en stor tavla. Till vänster ljuva växter i 8 akvareller. Till höger svart/vita häftiga bilder bl.a av en kvinna med vilt spretande hår. Guiden frågade vilka bilder en manlig respektive kvinnlig konstnär målat. Eftersom hon frågade var 1 av mannen och 2 kvinnan. Guiden påpekade att dagens kvinnliga konstnärer är starka och berörande. De tar plats i den manliga konstvärlden. Dagens sista anhalt var Sundbys Säteri. Nu var vi tillbaka i 1600-talet hos Margareta Hvitfeldt. Hon föddes 1601 och var vid 17 års ålder en mycket rik kvinna men hon vägrade gifta sig och bli fråntagen förvaltningen. 27 år gammal gifte hon sig med en dansk adelsman. De fick 3 barn varav endast yngsta sonen överlevde. När manen dog, flyttade Margareta till Sverige och kallade hem sonen. Denne hade fått en gedigen utbildning och när han insjuknade skrev han i sitt testamente att hans arv skulle gå till fattiga pojkar. Idag finns Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg Klockan var vi tillbaka på folkhögskolan. En stunds vila före middagen klockan fantaskigt sallads bord och god kyckling med rostad potatis och champinjonsås. Kaffe med choklad. Klockan satt vi bänkade i kapellet, ett fyrkantigt hus med högt i tak, stora fönster och vita väggar. En vacker altarväv med anknytning till Bohusläns klippor, hav och segel. Nu underhöll Jaap oss med Evert Taubes liv och diktning. Han har en ljus, klar röst och ackompanjerar sig på gitarr. Taube, sade Jaap, omvandlade det svåra han mötte till ljus poesi. Det blev också lite allsång innan vi gick till kvällskaffet. Klockan vankade vi i den ljumma kvällen till våra härliga sängar. Torsdag 23/8-12 Frukost i regnväder. Bussen körde idag norr ut mot Orust. Vi var på väg till Taubeland. Vi passerade

3 Drakmarks klosterruin. Gustav Vasa drog in klostrens och kyrkornas rikedomar för att betala lånet till Hansan. Han byggde även upp statens skattkista. Sverige var nämligen mycket fattigt. Klostren hade haft stor del i utvecklingen av jordbruk och trädgårdsskötsel och i medicin. Nu försvann all denna kunskap och först med Upplysningstiden och Linné skedde en utveckling. Så småningom anlände bussen till handelsman Flinks lilla bod på Flatön. Idag är den en turistfälla med egen webbsida! Boden är full av krimskrams. Vi gick ner till hamnen dit Maj på Malö kommit roende. Där serverades vi kaffe med hembakta wienerbröd. Det blåste starkt men solen var varm. Vi njöt i fulla drag! Vi tog färjan över till fastlandet. Jaap berättade om Bohusläns store konstnär Carl Wilhemsson som bodde i Lysekil, som betyder den ljusa fjorden. Gullmaren in mot Lysekil, är en tröskelfjord med stort djup inne in mot stranden. Norr om fjorden härskar graniten. Den gav också en stor inkomst ett kort tag innan asfalten uppfanns. Söder om Gullmaren finns gnejsen. Man hittar också den svarta, starka diabas runt fjorden. Men först stannade vi på Skaftö, som svenska folket känner som Saltö. Vi promenerade till Grundsunds kyrka, en vacker och påkostad kyrka. Sedan fortsatte vi på de smala gatorna mellan vita hus till Doktorsvillan. Där ifrån blev det en långpromenad till Olles Rökeri, där vi åt lunch med utsikt över fjorden. Vi fick underbar stekt makrill med färskpotatis, brynt smör och sallad. Gott bröd och smör därtill. Vid kaffet sjöng Jaap för oss en Taubevisa om en båtförlisning. Efter kaffet for bussen till färjan över Gullmarsfjorden till Lysekil. Där besökte vi Havets Hus med ett stort antal akvarier med vatten direkt från fjorden. Hemfärd via Premraffs lotsutkik med milsvid utsikt. Vinden var nu så stark att man nästan blåste omkull. Åter i bussen med värmande solsken for vi tillbaka till skolan. Vi fick nästan 90 minuters vila före middagen klockan Kvällskaffet stod som vanligt i salongen. Ikväll hade vi inget program så det blev Tv-nyheter klockan och sedan rundabordssamtal. Fredag 24/8-12 Strålande sol och ingen vind när bussen startade norr ut mot Solhem och krukmakeriet ägt av Joakim och Jenny. Det är hans föräldrahem och ladugården är omvandlad till verkstad och utställningslokaler för lergods och för tavlor. Joakim visade hur man drejar och gjorde en spilkum. Kaffe med muffins i deras stora trädgård livligt uppvaktade av husets hund. Från Solhem körde bussen på småvägar till Tanumshede för att vi skulle få se en domarring, stora stenar i en cirkel, inne i skogen. Så kom vi till Tanums hällristning och museum. Jaap hade redan berättat om arbetet att ta fram ristningar under mossan på bergshällar. Det finns många ristningar i nejden men i mindre omfång. Jaap har varit med att dokumentera ristningar, som sedan dolts igen under jord och mossa för eftervärlden. Det är svårt att se figurerna; ristningarna ligger i öst-västlig riktning så att solen strålar faller in mot hällen. I dagsljus syns de inte. Bäst är tidig morgon eller kvällssol och att ligga ner bredvid så att strålarna bildar skuggor av ristningarna. Dessa är egentligen uthuggna i stenen, kanske med diabasstenar. Vi började i museet med ett bildspel över ristningarna. Sedan gick vi tvärs över vägen och upp till den stora ristningen. På bronsåldern ( f. Kr) gick vattnet upp mot ristningen, som utfördes från båt och med diabassten tror man.

4 Dessa ristningar visar symboler för de stora gåtorna om livet och döden. Tillbaka till museet och 50 minuter att titta sig omkring och shoppa. Det fanns ett stort, lockande utbud. Till mitt slagbord på Blidö köpte jag en bordlöpare i grått och svart från hällristningen, Helt modernt i minimalistisk stil! Klockan åt vi lunch, koljagratäng med färskpotatis och sallad. Allt gott och intressanta diskussioner om bronsåldern. Efter lunchen besökte vi bronsåldersbyn bredvid museet. Där betade fåren på gårdstunet. Den lilla köksträdgården var noga inhägnad med vidjestaket. Bussen for genom Grebbestad vars hamn idag har fritidsbåtar förtöjda. Vid hamnen finns en Taubestaty. Han sitter där med sin gitarr och besjunger havet. Orten har en folkhögskola med linjer för marinbiologi och träteknisk. Strax därpå dök Fjällbacka upp. Den har blivit en sommarort med mycket dyra hus. Ingrid Bergman bodde på Danholmen och har fått en byst i hamnen. Bakom de vita husen mot hamnen, reser sig branta klippor och här visade Jaap på Kungssprickan som Ronja kommer ridande ut ur. I Hamburgsund högg man granit. Det öde stentaget är idag en välbesökt friluftsteater. På små vägar kom vi till Sveneby gamla kyrka från ca 1000-talet. Kyrkan har ett fantastiskt vackert tag målat på de vita väggarna. Jaap visade också på de fyra gamla trästatyerna uppsatta av Jesus, Maria och en apostel. Innan vi lämnade kyrkan sjöng Jaap några verser ur Olofs krönika. Runt kyrktrappan väntade redan nästa grupp turister. På väg mot Smögen passerade vi Gärlesborgs konstskola, startad av professor Arne Isacsson. I närheten ligger ett konstnärskollektiv med bland annat ett stenhuggeri. Så kom vi till Smögen. Bussen körde oss ner till hamnen där vi först tog en glass i solskenet och tittade vi på de andra turisterna! Sedan besökte vi reorna i bodarna runt hamnen. Efter en dryg timme vände bussen åter mot Ljungkile folkhögskola. Vi hann vila 30 minuter. Snygg klädsel till fin middag klockan Ett utsökt buffébord med små smakprov på bohusländska godsaker. Men först en grön ärtsoppa med pepparrotskräm och därtill ett glas vin. Middagen avslutades med kaffe och ostkaka och björnbärssylt. Vi var mer än mätta och sorlet böljade i matsalen. Eila avtackade Jaap och Stefan, vår guide och vår chaufför. Lördag den 25 augusti I natt hade det regnat men nu klockan 9.00 när bussen startade sken solen. Vi for gamla E6:an mot Gustafsberg som på sent 1800-tal erbjöd järnhaltiga kalla bad. Idén om nyttiga havsbad kom från Europa, men man badade inte i havet utan i ett badkar fyllt med kallt havsvatten. En baderska gnuggade gästen med alger. I Gustafsberg såg vi kallbadhuset med sina små badhytter. I dag fungerar det som ett vandrarhem. Några av oss vandrade på den uppbyggda brädspången mellan Gustavsberg och Uddevalla till en mötesplats 20 minuter iväg. Bussen körde oss till Uddevalla där den stannade vid torget utanför

5 Bohusläns museum. Museet visar det som kännetecknar kust och gränslandskapet Bohuslän. På entréplanet visades den tillfälliga utställningen Fjället, flykt och frihet. Där visades i många montrar två utställningar om Bredfjället och Bredfjällets drottning Anna Jonsdotter. På övre plan finns en utställning om resandefolket. År 1999 inordnades resandefolket i den minoritet som benämndes romer. Resandefolket är den största gruppen inom denna minoritet. Här visade deras kultur. På övre planet finns en stor, permanent utställning om Bohuslän. Den berättar om naturen, om handel, smuggling, arbete, kärlek och bosättning över gränsen och mycket annat med bilder, video, texter och små montrar. Vi fick en utmärkt översikt av Bohuslän och kanske skulle vi ha börjat vår resa där. Nu fick vi istället en utmärkt sammanfattning. Klockan träffades vi vid bussen utanför museet. Vår guide för dagen Bertil Jonshamre serverade oss kaffe och bulle i solskenet. Sedan tog han avsked och bussen vände nosen mot Stockholm. Marianne Petterson Sekreterare i avdelning 2 Solna