DOM meddelad i Östersund

Transkript

1 1 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM meddelad i Östersund Mål nr M KLAGANDE Vilhelmina norra sameby c/o Karin Baer Fättjaur Kittelfjäll Ombud: Advokat Camilla Wikland och jur.kand. Charlotta Cederberg Gärde Wesslau Advokatbyrå AB Kungstorget Göteborg MOTPART 1. Holmen Energi AB Örnsköldsvik Ombud: Advokat Magnus Fröberg Fröberg & Lundholm Advokatbyrå AB Sveavägen 17, 11 tr Stockholm 2. Länsstyrelsen i Västernorrlands län Härnösand ÖVERKLAGAT BESLUT Miljöprövningsdelegationens vid Länsstyrelsen i Västernorrlands län beslut i ärende nr , se bilaga 1 SAKEN Uppförande och drift av 44 vindkraftverk vid Blodrotberget, Örnsköldsviks kommun DOMSLUT Mark- och miljödomstolen ändrar det överklagade beslutet på så sätt att följande ytterligare villkor ska gälla. Dok.Id Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 708 Storgatan måndag fredag Östersund E-post: mmd.ostersund@dom.se 08:00-16:00

2 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M a. Anläggningsarbeten får inte ske under en tid av högst 30 dagar då renar flyttas förbi vindkraftparkerna Blodrotberget och Blackfjället. Samebyn ska senast två veckor innan flyttningen anmäla detta till Bolaget för att förbudet mot anläggningsarbeten ska gälla. Tiden för beräkningen av hur länge anläggningsarbetena ska upphöra startar den dag flyttningen är anmäld att påbörjas. Om flyttningen är avslutad innan de 30 dagarna har löpt ut, får anläggningsarbetena åter påbörjas. 10a. Bolaget ska till miljöprövningsdelegationen anmäla tidpunkten för när hela vindkraftparken tagits i drift. Mark- och miljödomstolen ändrar vidare utredningsvillkor U1 så att andra meningen erhåller följande lydelse. Utredningen avseende påverkan på rennäringen under anläggnings- och driftsfas ska redovisas till miljöprövningsdelegationen tre år efter att anläggningsarbetet påbörjats respektive tre år efter den tidpunkt då hela den planerade vindkraftparken tagits i drift.

3 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M BAKGRUND M. M. Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Västernorrlands län (MPD) har i det överklagade beslutet lämnat Holmen Energi AB (Bolaget) tillstånd enligt miljöbalken att uppföra och driva gruppstation för vindkraft vid Blodrotberget i Örnsköldsviks kommun, ca 10 mil nordväst om Örnsköldsvik. Tillståndet omfattar maximalt 44 vindkraftverk inom ett område om ca 15 km 2. MPD meddelade även verkställighetsförordnande avseende nedtagande av skog, anläggande och breddning av vägar och anläggande av fundament. Beslutet har överklagats av Vilhelmina norra sameby, (Samebyn). Mark- och miljödomstolen meddelar även dom denna dag i mål M i anledning av Vilhelmina norra samebys överklagande av beslut meddelat den 19 juni 2012 av Miljöprövningsdelegationen (MPD) vid Länsstyrelsen i Västernorrlands län avseende vindkraftparken Blackfjället omfattande 25 vindkraftverk där tillstånd enligt miljöbalken också sökts av Bolaget. Bolaget har således genom dessa beslut av MPD erhållit tillstånd att uppföra sammanlagt 69 vindkraftverk i två olika vindkraftparker. Parkerna är belägna inom Samebyns vinterbetesområde på ett avstånd av ca 7 km från varandra. YRKANDEN M.M. Samebyn har i första hand yrkat att mark- och miljödomstolen upphäver MPD:s beslut och avslår Bolagets ansökan om tillstånd för verksamheten. Samebyn har i andra hand yrkat att tillstånden för uppförande och drift av vindkraftparkerna ska förenas med följande slutliga villkor till skydd för rennäringen. Slutliga villkor 1. Bolaget ska senast den 1 september varje år kontakta Samebyn för att informera om vilka åtgärder som kommer att bedrivas under perioden den 1 oktober till den 30 april. 2. Bolaget ska under perioden den 1 oktober till och med den 30 april iaktta följande hänsyn vilket ska ske i samråd med Samebyn: a. Vid byggnadsarbetet ska hänsyn tas i och i närheten av områden som är känsliga för rennäringen. b. I möjligaste mån ska Bolaget undvika plogning av vägar inom parken och vid snötäcke i möjligaste mån använda terrängfordon när service sker inom parkerna. c. Vid risk för påkörning av ren på icke allmän väg ska transportarbetet tillfälligt avbrytas tills renarna lämnat området. Försiktighet ska iakttas när renskötselarbetet pågår i området och när renar är på vägen.

4 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M Större underhållsarhete ska utföras koncentrerat i tid och under tid av året då renskötsel inte bedrivs i området (1 oktober- 31 april). 4. Vid anläggningsarbeten under hela året ska vegetationsskikt sparas så långt det är möjligt för att minimera förlusten av renbete. 5. Bolaget ska efter avslutad drift återställa vägar på ett sätt som gynnar tillkomsten av ny växtlighet. 6. Bolaget ska uppföra hägn samt stå för transporter av renar, för helikopter vid rendrivning och för utfordring på grund av det bete som faller bort i anledning av vindkraftparkerna. 7. Bolaget ska vidare stå för Samehyns extra arbetsinsatser i anledning av vindkraftparkerna vid samling, bevakning, flyttning och stödutfodring av Samebyns renar. 8. Vid meningsskiljaktigheter mellan Samebyn och Bolaget om skyddsåtgärdernas genomförande ska Bolaget hänskjuta frågan till tillsynsmyndigheten för beslut om vilka åtgärder som bedöms rimliga att kräva. Samebyn har i tredje hand yrkat att frågan om vilka slutliga villkor som ska gälla för att minimera påverkan på rennäringen ska skjutas upp och att de ytterligare utredningsvillkor som anges nedan ska föreskrivas. P1. Bolaget ska under en prövotid klarlägga påverkan på rennäringen under anläggnings- respektive driftfas. Denna utredning ska även omfatta en undersökning om hur området används idag. Utredningen avseende påverkan på rennäringen under anläggningsfasen ska redovisas till mark- och miljödomstolen tre år efter att tillståndet har tagits i anspråk. Utredningen avseende påverkan under driftfasen ska redovisas till mark- och miljödomstolen vid två tillfällen; fem år och tio år efter att tillståndet har tagits i anspråk. Utredningen ska mynna ut i förslag till skyddsåtgärder, kompensationsåtgärder och ytterligare villkor för att minimera störningar på rennäringen. Utredningen ska genomföras av utredare som Bolaget efter samråd med Samebyn bestämmer och som besitter nödvändig kompetens om renskötseln. Utredningen ska genomföras i samråd med Samebyn. P2. Mark- och miljödomstolen ska med stöd av 22 kap st. MB överlåta åt tillsynsmyndigheten att, tills annat bestäms, fastställa de närmare provisoriska föreskrifter som behövs under prövotiden vad avser hägn, renvaktarstugor, helikopter vid rendrivning, stödutfordring, extra arbetsinsatser och transporter av renar. Samebyn yrkar att mark- och miljödomstolen fastställer provisoriska föreskrifter under prövotiden motsvarande villkoren i Samebyns andrahandsyrkande. Vidare yrkar Samebyn att verkställighetsförordnandet upphävs.

5 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M Bolaget har i huvudsak bestritt klagandenas yrkanden och yrkar att mark- och miljödomstolen fastställer MPD:s beslut. Bolaget delar miljöprövningsdelegationens slutsatser att rennäringsintresset inom de berörda områdena kan fortsätta utan att påverkan på rennäringen från vindkraftsparkerna blir oacceptabel samt att rennäringen som allmänintresse inte skadas på ett sådant sätt att renskötselverksamheten inte kan bedrivas. Bolaget delar vidare slutsatsen att det är ändamålsenligt att under en prövotid kartlägga vindkraftens påverkan på rennäringen och att frågan om vilka slutliga villkor som skall gälla för att minimera påverkan på rennäringen skall skjutas upp. UTVECKLING AV TALAN Vilhelmina norra sameby Störningar för rennäringen För att förstå det intrång vindkraftparkerna kommer att utgöra för Samebyns rennäring, enskilt och sammantaget, erfordras kunskap om renen som djur och rennäringens verksamhet under året (renskötselåret). Frågan om hur tekniska ingrepp påverkar renar har varit omdebatterad i Sverige under en längre tid. Till motsats från andra länder med ett högt renantal, t ex Norge och Kanada, har den rådande inställningen från exploatörer och domstolar varit att störningar i form av tekniska ingrepp och mänsklig aktivitet endast i begränsad mån påverkar renar. Denna inställning tycks till stor del ha haft sitt ursprung i att exploatörer i miljöprocesser endast redogör för forskning på s.k. lokal påverkan, d.v.s. hur enskilda renar påverkas av en störning på kort sikt. Enligt denna forskning går det ofta inte att påvisa en särskilt stor påverkan på enskilda renar. Exploatörer drar därför den felaktiga slutsatsen att konsekvenserna för rennäringen är begränsade. Det finns emellertid också forskning på s.k. regional påverkan (regionala störningseffekter), det vill säga forskning som syftar till att utreda i vilken omfattning rentätheten i området nära en störningskälla minskar. Forskning av regional påverkan används dock i regel aldrig som underlag i utredningar bekostade av exploatörer. I den s.k. Björkhöjden-Björkvattnetdomen (M , ) (härefter Björkhöjdendomen), har mark- och miljööverdomstolen (MÖD) behandlat frågan om hur tekniska ingrepp påverkar renar. Frågan i målet var bland annat om vilken forskning som skulle ligga till grund för bedömningen av påverkan av vindkraftparker på samebyns renskötsel. MÖD konstaterade att vindkraftverk stör renar och att nuvarande forskning entydigt tyder på att vindkraftparker kan ge upphov till undvikelseeffekter på betydande avstånd från vindkraftverken. Med hänvisning till förhör och utlåtanden av professor Öje Danell och dr. Christian Nelleman, samt med hänsyn

6 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M till försiktighetsprincipen menade domstolen att undvikelseeffekten får uppskattas till ca 5 km. Domstolen lät därmed forskning på regional nivå, som visar i vilken utsträckning en renhjord undviker ett område runt en störningskälla, till skillnad från forskning på lokal påverkan, d.v.s. direkta och akuta effekter som visar stresseffekter på enstaka renar, ligga till grund för sina slutsatser. Vinterbete m.m. Samebyn består idag av 62 medlemmar och det finns ca 23 renskötselföretag. Det högsta tillåtna renantalet i Samebyn är Samebyn är uppdelad i två grupper; Marsfjällsgruppen och Vardofjällsgruppen. Marsfjällsgruppen är den största gruppen och håller ca 70 procent av Samebyns renar. Marsfjällsgruppens vinterbete utgörs av Lockstaområdet. Medlemmarna i Samebyn beskriver själva området som hjärtat för vinterbetet. Där finns det stora näringsfattiga tallhedar med mycket god lavförekomst. Locksta har vidare egenskaper som underlättar för renskötarna vid deras bevakning och samling av renarna. Det goda betet i Locksta är emellertid begränsat och det är därför väldigt viktigt att renarna inte anländer dit för tidigt på säsongen. Sker detta räcker inte betet för vintersäsongen och det får förödande konsekvenser för Marsfjällsgruppen och i förlängningen för hela Samebyn. Renskötarna arbetar därför aktivt för att fördröja renarnas ankomst till Locksta. Områdena väster om Locksta där Blodrotsberget och Blackfjället är belägna får av denna anledning stor betydelse. De utgör ett s.k. funktionellt samband som inte Samebyn kan vara utan mellan åretruntmarkerna och vinterbetet. När det gäller Locksta finns det i praktiken inte något alternativt område med motsvarande egenskaper som Marsfjällsgruppen kan använda. Området är därför av yttersta vikt för renskötseln inom Samebyn. De alternativa vinterområdena som i teorin skulle kunna stå till buds ligger nedanför stambanan och där planeras andra vindkraftparker. Detta innebär att Samebyn är högst sårbar och att bortfall av betet i Locksta skulle få förödande konsekvenser. Blackfjället och Blodrotberget Blackfjället och Blodrotberget utgörs av s.k. förvinterland där betet förutom lavar består av gräs och olika örter. Under svåra betesförhållanden används dock områdena även som vinterbetesland eftersom det där bl.a. finns hänglav på många ställen. Under sådana betesförhållanden kan området användas under större delar av vintern. Marsfjällsgruppen, den vinterbetesgrupp som nyttjar området, lastar av sina renar ca 2-3 km öster om Tallmon. Därifrån betar sig renarna långsamt österut under 2-4 månader (november februari), beroende på väderförhållandena, genom bl.a. om-

7 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M rådet kring Blackfjället och Blodrotberget till Marsfjällsgruppens vinterbete i Lockstaområdet. Betesgången innebär att Samebyn under denna period mest utför kantbevakning och eftersamling. Under förutsättning att renarna inte blir störda strövar de själva ner mot Locksta med kantbevakning och eftersamling. De flyttleder som finns markerade vid respektive planerad vindkraftpark samt mellan Blackfjället och Blodrotberget faller samman med de naturliga stråken i landskapet som renarna använder när de i sin betesgång strövar fritt från Tallmon till Locksta-området. Beroende på väderförhållandena övergår renarna någon gång december februari från att äta gräs och örter till lavar. Därefter har renarna i regel kommit fram till de lavrika områdena kring Locksta. I slutet av mars blir kantbevakningen mer och mer intensiv eftersom renarna börjar bli oroliga och självmant vill börja röra sig mot fjällen. Den mer intensiva bevakningen pågår till någon gång i slutet av april. Någon gång kring den 15 till den 25 april påbörjas flytten till åretruntmarkerna. Marsfjällsgruppen flyttar renarna på traditionellt vis till åretruntmarkerna. Hela renhjorden som består av mellan renar flyttas samlat. Det är alltså frågan om en mycket stor insats från renskötarna och det är väldigt viktigt att inte något går fel vid en sådan flytt. Skulle renskötarna tappa kontrollen över hela eller delar av renhjorden, kan det få ytterst stora konsekvenser. Samebyn förbereder av denna anledning flytten mycket noga och vidtar alltid de försiktighetsåtgärder som krävs. När det gäller flyttleden som går rakt igenom den planerade vindkraftparken i Blodrotberget vill Samebyn framhålla följande. Flyttleden är utpekad som av riksintresse för rennäringen. Flyttleden har på grund av det omfattande skogsbruket i det aktuella området inte kunnat användas under en tid. Tidigare användes flyttleden för att samla upp renar i det sydligare området. Renarna flyttades samlat och anslöt sedan till huvudflyttleden som går mellan de båda Vindkraftparkerna. Om leden röjs kommer den, enligt Samebyns bedömning, kunna användas återigen eftersom skogen nu återhämtat sig tillräckligt mycket. Riksintressen för rennäringen De områden som är utpekade av Sametinget idag som av riksintresse för rennäringen är från år Samebyn har tillsammans med Sametinget arbetat med att uppdatera dessa och har lämnat ett förslag på vilka områden som bör utpekas som riksintressen. Det nya förslaget bygger på den dokumentation som Samebyn har genom GPS-positioner på sina renar. De områden som renarna använder frekvent menar Samebyn är av riksintresse. När det gäller området kring Blodrotberget och Blackfjället utgör det ett sådant funktionellt sambandsområde som kan skyddas särskilt enligt reglerna om riksintresse. Sambandsområdet som berörs av den nu aktuella tillståndsansökan är av yttersta vikt för Samebyn. Utan det området kommer Marsfjällsgruppens renar ner till

8 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M det egentliga vinterbetet i Locksta alldeles för tidigt eller styrs till Vilhelmina södra sameby med sammanblandning som följd. Samebyn är bestämd i sin uppfattning att konsekvenserna av ett sådant bortfall av funktionellt samband kommer att vara ödesdigra för renskötseln. Påverkan på Samebyns renskötsel om tillstånd lämnas till sökt verksamhet Inledningsvis vill Samebyn notera att en vindkraftetablering kommer att finnas på plats under ett stort antal år, minst de antal år som tillståndsansökningen avser. Ett beviljande av miljötillstånd kommer att medföra stora negativa konsekvenser för Samebyn. En etablering och drift av en vindkraftsanläggning innebär bl.a. förlorade betesarealer under anläggnings- och avvecklingstiden, förlorade betesarealer under drifttiden, styrning av renarna till grannsamebyarna med energikrävande renskiljningar, förhindrad betesgång och fri strövning, försvårad bevakning, försvårade rensamlingar och flyttningar samt ökade faror för renarna. Direkta effekter på renskötseln Förlorat bete En etablering av en vindkraftpark i det sökta området innebär att hela vindparken samt en zon om åtminstone 5 kilometer runt detta område inte längre kommer att kunna användas av Samebyn som aktivt renskötselområde. De båda parkerna ligger inte mer än 7 km från varandra, vilket medför att störningszonerna från respektive park kommer att gå in i varandra. Detta får bl.a. till konsekvens att området mellan de två parkerna blir omöjligt eller ytterst svårt att använda. Betesgången på förvintern när renarna långsamt strövande ska tillgodogöra sig bete österut mot Locksta kommer inte kunna ske inom eller mellan Vindkraftsparkerna. De renar som eventuellt kommer att ta sig mellan parkerna kommer snabbt ströva igenom det aktuella området och komma alldeles för tidigt ner till Locksta. Samlad flytt till åretruntmarkerna Den samlade flytten i april till åretruntmarkerna mellan vindkraftparkerna kommer också att påverkas avsevärt. Renskötarna känner stor osäkerhet kring på vilket sätt flytten kommer att kunna ske. Det man är säker på är, att det kommer att krävas omfattande extra resurser. Redan nu krävs det stora arbetsinsatser för att flytta en så stor renhjord, omfattande renar. Området är vidare till viss del svårforcerat på grund av naturliga formationer. Om en sådan flytt ska ske mellan två vindkraftparker och inom den 5 km stora störningszonen, kan man räkna med att de extra resurserna blir mycket stora. Under inga omständigheter får en så stor renhjord splittras under en flytt. Samebyns bedömning bygger på bl.a. följande. Vid förflyttningar mellan olika betesområden, både med samlad hjord och vid strövbetning, är det ofta svårt att få renarna att passera vissa branta sluttningar, vadställen, tät vegetation etc. Då kan

9 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M även små störningar medföra att renarna vägrar att flytta igenom passagen. I närheten av dessa områden bör därför alla aktiviteter undvikas, som renarna kan se eller höra när de passerar. En hel vindkraftpark försvårar avsevärt eller kan omöjliggöra renflytt i dess närhet. En vindkraftpark bildar nya linjer och ljud i landskapet. Dess främmande inslag påverkar renarna att springa i motsatt riktning och skingras, vilket försvårar möjligheten att driva dem genom eller i närheten av parken. Detta kan medföra att en hel hjord skingras och flera dagar eller veckors samlingsarbete går förlorat. Med anledning av angivna problem kommer inte heller uppsamlingsområden att kunna nyttjas i samma utsträckning som tidigare. Användbarheten av samebyns rengärden och tillhörande anläggningar kommer då också att minska. Därav förlorar de i värde som investering. I dag är rensamling med helikopter ofta ett nödvändigt inslag i renskötselarbetet p.g.a. tidigare intrång i renbetesmarkerna och de hinder som redan nu finns i många av Samebyns områden. En vindkraftpark omöjliggör rensamling av de renar som befinner sig inom eller i närheten av vindkraftverken med helikopter i området eftersom det är förenat med orimliga risker för piloten. Detta leder till att Samebyns arbetsinsatser vid samlingarna ökar avsevärt samt innebär en ökad risk för skador på både människor, renar och hundar bl.a. på grund av risken för nedfallande is från rotorerna. Vägarnas betydelse Vägarna inom vindkraftparkerna får i det här sammanhanget stor betydelse. Om renar kommer in i vindkraftparkerna skingras de och sprids ut. Om det under normala förhållanden är svårt att hantera en renhjord som skingras förstärks detta om det finns ett omfattande vägnät inom aktuellt området. Detta eftersom det skulle vara omöjligt för renskötarna att få stopp på och samla ihop renarna inom vägnätet. De eftersläntrande renarna kommer följa efter den stora hjorden. En väg innebär inte bara ytterligare markintrång och förlust av ytterligare betesmarker utan också risk för fler trafikdödade renar. Vägen kommer även att fungera som en barriär genom renskötsellandet vilket förhindrar renarnas fria strövning och försvårar rensamlingar i området. Eftersom renar vintertid ofta följer plogade vägar och skoterspår, särskilt om de upplever störning i området eller vid sämre betesförhållanden, innebär anlagda vägar överlag att renhjordarna skingras och sprids, med ökade samlingskostnader till följd. Plogade vägar har även andra nackdelar. När renar sprids måste Samebyn söka upp dem. Under vintertid görs detta genom att man följer renarnas spår i snön. På en nyplogad väg syns inga spår varför renarna inte går att hitta om de valt att följa en sådan väg. Detta problem uppkommer varje gång vägen plogas. Vid plogningen försvinner dessutom renarnas spår i vägrenen när de lämnar en väg vilket ytterligare försvårar spårningen. Det ska i sammanhanget även noteras att skoterspår ofta har samma effekt som plogade vägar.

10 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M En väg kommer också leda till att området blir mer tillgängligt för allmänheten och därmed öppnas betesområdet upp för turisttillströmning och för andra utomstående exploatörer och ytterligare intrång. Även om vägen skulle stängas av med bommar, för att minska tillströmningen, kommer detta endast marginellt att minska den mänskliga närvaron i området, vilket är faktor som i väsentlig grad bidrar till undvikelseeffekten. Vidare kommer renarna under sin betesgång österut att tryckas in på Vilhelmina södra samebys betesområden. Renskötarna gör bedömningen att renarna, på grund av hur naturen ser ut, kommer att uppfatta vindkraftparken på Blackfjället först. När renarna uppmärksammar vindkraftverken kommer de att skrämmas söderut. Det tar då inte lång tid innan de möts av nästa park, Blodrotberget. Renarna är då redan på väg söder ut och störningen från Blodrotberget kommer att förstärka denna rörelse. Omfattande extra bevakningsinsatser kommer att krävas av renskötarna för att hindra renarna från att splittras och sprida sig över markgränserna. Detta medför även ökade bevakningskostnader och att renskötarna oftare förlorar renar till områden där de inte ska eller får finnas. Samebyn har dock i dagsläget väldigt svårt att se vart renarna ska ta vägen om den extra bevakningen sätts in. Det finns inte några alternativa områden att driva renarna till vid de extra bevakningsinsatserna. Detta försätter Samebyn i en situation som i princip är omöjlig att hantera. En sammanblandning av Samebyns renar med andra samebyars renar förorsakar inte bara merarbete utan renskiljningar tär även på renarnas energi. Renskötarna måste lägga stor tid och kraft på att återföra renarna till renhjorden. Sammanblandningar förorsakar alltid konflikter samebyarna emellan. Renar inom vindkraftparkerna I det fall renar under betesgången österut skulle förirra sig in i vindkraftparkerna hyser Samebyn stor oro för att renarna kommer att skadas, av t.ex. nedfallande is från rotorbladen, vilket kommer leda till kostnader för Samebyn och onödigt lidande för Samebyns renar. Som djurägare är renskötarna skyldiga enligt djurskyddsbestämmelser att skydda renarna från skada och lidande. Även renskötarna riskerar att skadas när de tvingas utföra renskötselarbete inom parken. Ofta finns det skyltar vid befintliga vindkraftparker där allmänheten varnas och uppmanas att inte uppehålla sig i turbinernas närhet vid vissa väderlekar. Detta eftersom isbildningar kan ske och ispartiklar kan lossna och slungas omkring och orsaka skada. Detta innebär i praktiken att vindkraftbolagen varnar renskötarna att utföra sitt yrke inom parken, vilket innebär problem för den berörda samebyn bl.a. ur försäkringssynpunkt. Eftersom samlingen av dessa renar kommer att försvåras eller omöjliggöras inne i vindkraftparkerna finns det en risk att Samebyn inte kommer att få med sig alla renar när man lämnar vinterbetesmarkerna. Enligt rennäringslagen (RNL) får renarna enbart vistas i vinterbetesområdet under perioden den 1 oktober till den 30 april.

11 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M Om renar blir kvar nedanför odlingsgränsen efter den 30 april riskerar Samebyn stora viten samt försämrade relationer med fastighetsägarna i området. Indirekta effekter på renskötseln Bortfall av betesområde På grund av Vindkraftparkerna kommer renarna, som nämnts ovan, att styras söderut mot Vilhelmina södra sameby. Detta medför att området nedanför Vindkraftparkerna i sydöstlig riktning inte längre kommer att kunna användas i renarnas betesgång samt att sammanhängande betesmarker förstörs. Området nedanför Vindkraftparkerna försvinner därmed som betesområde för Samebyn. Stödutfodring Det är rimligt att ställa frågan om det inte skulle gå att utfordra renarna under tiden som betet förloras på grund av att renarna kommer för tidigt till Locksta och det egentliga vinterbetet. Samebyn har pga. sina fina vinterbetesområden med skiftande karaktär hitintills endast behövt stödutfodra sina renar i liten utsträckning och då under mycket dåliga vintrar. Det första och kanske viktigaste problem som Samebyn skulle ställas inför vid en eventuell utfordring är var utfodringen skulle äga rum. Stödutfodring av mellan och renar kan nämligen inte ske i själva Lockstaområdet. Det skulle alltså inte vara möjligt att börja utfodra renarna i Lockstaområdet när betet tagit slut eller låst sig där, vilket vore det naturligaste. Frågan är då om man skulle kunna utfodra renarna någon annanstans innan de kommer till det egentliga vinterbetet. Renarna måste vänja sig vid foder och renskötarna måste dessutom fortsätta utfodra renarna resten av säsongen om utfodringen skett mer än under en mycket kort tid. Detta eftersom renarna då vant sig vid fodret och det inte går att med enkelhet övergå till lavbete igen. Påbörjas utfordring tidigare på säsongen måste denna alltså fortsätta hela vintersäsongen. En sådan renskötsel är långt ifrån traditionell och den är inte heller praktiskt eller ekonomiskt möjlig att genomföra på en så stor renhjord som det är frågan om i de här målen. Det är enligt Samebyns mening omöjligt att lösa frågan om det förlorade betet och de konsekvenser detta för med sig i Lockstaområdet. Det är dagsläget oklart hur mycket renantalet måste reduceras inom Samebyn, men det står helt klart att det kommer att kräva en avsevärd minskning. Det går inte att göra någon procentuell minskning av renantalet i de befintliga renskötselföretagen, då alla håller det minsta renantalet som krävs för att verksamheten ska vara lönsam. Kumulativa effekter Utöver sådana lokala effekter som får långtgående effekter utanför aktuellt område, t ex bortfall av flyttleder, omfattar termen kumulativa effekter även samverkan av flera mindre lokala effekter. Genom det mycket stora antalet ingrepp som nu sker och planeras i Samebyns renbetesland riskerar Samebyn att drabbas av en mycket stor sammantagen negativ effekt. Det är således inte endast stora lokala effekter

12 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M som är relevanta för beräknande av den kumulativa effekten, utan även mindre lokala effekter. Det är därför viktigt att i varje enskild miljöprocess utreda vilken regional störningspåverkan den sökta verksamheten kommer att få, vilken konsekvens detta får för Samebyns lokala renskötsel, samt vilken effekt det får för samebyns totala renskötsel i ljuset av redan existerande och andra planerade intrång. Om så inte görs riskerar Samebyn att drabbas av intrång efter intrång utan att hänsyn tas till Samebyns helhetssituation. Samebyns renskötsel påverkas idag av en mängd konkurrerande markanvändningsintressen såsom exempelvis skogsbruk, vattenkraft, gruvor, infrastruktur, turism m.m. som ger upphov till kumulativa effekter som försvårar renskötseln. Ett beviljande av vindkraftparkerna kommer att innebära ytterligare allvarliga konsekvenser för Samebyn. Förutom de verksamheter och nybyggnationer som faktiskt blir av, leder planeringen av dem till merarbete för Samebyn vilket då utgör en administrativ belastning för Samebyn. För det fall mark- och miljödomstolen i målen inte anser att det föreligger hinder för att bevilja Bolaget tillstånd med hänsyn till det nuvarande forskningsläget om undvikelseeffekter så menar Samebyn att i vart fall de kumulativa effekterna av samtliga intrång inom Samebyns betesområden leder till att Samebyns renskötsel avsevärt försvåras. Vindkraftsetableringen kommer således påtagligt försvåra Samebyns rennäring, dels i området där vindkraftparkerna uppförs men även i sin helhet. MPD:s tillståndsbeslut Det kan konstateras att MPD:s tillståndsbeslut bygger på helt felaktiga grunder. Samebyn anser att myndigheten beviljat tillstånden utan några egentliga villkor till skydd för rennäringen. Myndighetens uppfattning har varit att Samebyn inte gjort gällande att rennäringen på ett betydande vis skulle försvåras. Detta beror med stor sannolikhet på att MKB:n och Rennäringsanalysen inte återspeglat de verkliga förhållandena för Samebyn och att de saknar en helhetsbedömning av effekterna för Samebyn med beaktande av såväl lokala som regionala effekter för rennäringen. De faktiska konsekvenserna för Samebyn vid en vindkraftsetablering tycks därmed ha nonchalerats eller åtminstone underskattats i beslutsunderlaget. Samebyn har under såväl samrådsprocessen som vid arbetet med Rennäringsanalysen aktivt arbetat för att fylla igen de kunskapsluckor som uppdagats beträffande verksamhetens påverkan på rennäringen. Samebyns långtgående arbete med GPSrenar försätter Samebyn i en unik situation i jämförelse med andra samebyar i tillståndsmål som inte har eller har haft samma möjlighet att dokumentera påverkan på renskötseln. Samebyn har samarbetat och slutit avtal med flera vindkraftsbolag när Samebyn gjort bedömningen att en vindkraftsetablering kan hanteras av Samebyn med de kompensationsåtgärder och skyddsåtgärder som parterna kommit överens om. Samebyn motsätter sig således inte alla vindkraftsetableringar inom sitt renskötselom-

13 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M råde utan är villig att överlåta rådigheten över dessa områden så länge renskötseln inte skadas. I föreliggande fall riskerar dock vindkraftparkerna att omöjliggöra fortsatt renskötsel i de berörda områdena och få långtgående konsekvenser även för andra delar av Samebyns renskötselområde. Samebyn anser att den bedömning som ligger till grund för tillståndsbeslutet är mycket bristfälligt, om inte direkt felaktigt. Samebyn menar att eftersom områdets betydelse för renskötsel samt etableringens konsekvenser för Samebyn inte har utretts på ett erforderligt sätt har områdets förutsättningar för rennäring undervärderats och, i motsvarande mån, för vindkraft överbetonats. Ett annat problem som Samebyn ser det är att länsstyrelsen i sitt beslut endast har tagit i beaktande det eventuella intrång som vindkraft medför och inte till de kumulativa effekterna av samtliga intrång i Samebyns betesområde. För att få en bild av Samebyns situation som återspeglar de verkliga förhållandena är en sådan helhetsbedömning avgörande. Samebyn delar inte Bolagets bedömningar att hänglavsförekomsten vid Blackfjället och Blodrotberget är små. Tvärtom är områdena mycket viktiga för Samebyn som vinterbetesområde de år markbetet är låst men även som rastbete. Orsaken till detta är att det finns hänglav på många ställen. Samebyns betesinventering styrker detta. Utöver hänglav finns det vidare gott om gräs och örter som renarna äter tidigt på vintern, vilket gör området viktigt för Samebyn eftersom det är där renarna ska finna föda innan de kommer ned till det rika marklavsområdet vid Locksta. Samebyn anser att den aktuella miljökonsekvensbeskrivningen inte uppfyller sitt syfte, d.v.s. att identifiera och beskriva de direkta och indirekta effekterna som verksamheten kan medföra. För att kunna bedöma de reella effekterna på rennäringen krävs vidare att hänsyn tas till befintliga intrång i Samebyns renskötselområde. Den aktuella MKB:n innehåller ingen sådan analys rörande de kumulativa effekterna. De faktiska konsekvenserna för Samebyns renskötsel har inte redogjorts för i MKB:n och Rennäringsanalysen på ett erforderligt sätt och kan vidare inte med enkelhet åtgärdas genom att skyddsåtgärder vidtas. Samebyns erfarenheter från Stor-Rotliden och Gabrielsberget är att bullret från vindkraftverken utgör ett allvarligt störningsmoment som leder till att renarna drar sig undan från vindkraftparkerna. Buller nämns över huvud taget inte i sammanställningen över faktiska konsekvenser i Rennäringsanalysen vilket är en mycket allvarlig brist. Vidare beskrivs stödutfordring som en möjlig skyddsåtgärd. Stödutfodring medför en oerhörd belastning, ekonomiskt och arbetsmässigt, för Samebyn samt kräver extra personal. Utfodringen påverkar även renarna - köttets innehåll av fettsyror förändras - och dessutom ökar risken för sjukdomar hos renen. Stödutfordring är därför en renskötares sista utväg och inte ett acceptabelt alternativ för Samebyn. De möjliga konsekvenserna för rennäringen beskrivs inte till fullo och därmed blir förslagen på skyddsåtgärder totalt missvisande. Störningseffekterna från vindkraft-

14 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M parkerna medför exempelvis inte enbart att renar stressas för det fall de kommer in i parken utan leder även till att renarna sprids åt andra håll. Detta leder i sin tur till omfattande bevakningsinsatserna. I Rennäringsanalysen beskrivs att en befarad effekt är att områdena kommer att undvikas. Med hänvisning till Samebyns beskrivning ovan om verksamhetens påverkan på renskötseln är den korrekta slutsatsen snarare att områdena inte kommer att kunna användas för rennäring för det fall vindkraftsetableringarna blir av. De effekter som vägar har för renskötseln och som Samebyn redogjort för ovan kan inte, som Rennäringsanalysen, bedömas som måttliga effekter. Risken för spridning innebär att renarna under inga som helst omständigheter får komma in i parkerna. Detta kommer kräva ett mycket omfattande och kostsamt bevakningsarbete från Samebyns sida samt avsevärda extrainsatser vid samlad flytt genom området. Det som krävs för att rennäringen i området inte ska störas kräver sammanfattningsvis stora och mycket kostsamma insatser och inte ens sådana insatser kan garantera möjligheten för fortsatt rennäring i området. Rättsregler till skydd för rennäringen Samebyns bedömning av omständigheterna i målet Inledning Områdena där Vindkraftparkerna planeras ingår i Samebyns renskötselområde inom vilket Samebyn har renskötselrätt. Renskötselrätten skyddas av bestämmelser i MB men är även skyddad av bestämmelser i RNL som har betydelse i detta mål. I Örnsköldsviks kommuns plan för vindkraftsetablering har Blackfjället och Blodrotberget bedömts vara lämpliga områden för vindkraftsetablering. Områdena är dock inte angivna som riksintresse för vindbruk. Det faktum att Blackfjället och Blodrotberget inte är angivna som riksintresse för vindbruk talar i sig emot att tillstånd ska beviljas för vindkraftparkerna. Riksintresset för rennäringen har istället företräde och ska skyddas i enlighet med bestämmelserna i MB. Efter Björkhöjdendomen måste det anses fastslagit att vindkraften och rennäringen, generellt sett och i föreliggande fall, är oförenliga ändamål. För det fall områdena utgjort riksintresseområden för vindbruk skulle det därför ske en avvägning mellan de motstående riksintressena vindbruk och rennäring. Vid en sådan avvägning måste en tusenårig tradition som utövas av ett naturfolk och Europas enda urfolk, otvivelaktigt anses vara den verksamhet som förvaltar naturen bäst. Speciellt som det finns alternativa lokaliseringar för vindkraftsetableringar men inte för rennäringen. Det måste anses visat att rennäringen historiskt sett är den näring som på lämpligast sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Av de oförenliga ändamålen rennäring och energiproduktion genom vindkraft ska följaktligen rennäringen ges företräde.

15 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M MÖD har vidare i Björkhöjdendomen fastslagit följande. Utbyggnaden av vindkraft anses vara ett mycket angeläget intresse och att det får anses vara särskilt angeläget att vindkraft kan komma till stånd inom områden som är utpekade som riksintresse för vindkraft. Domstolen konstaterade dock att ett tillstånd inte kan lämnas på ett sätt som äventyrar förutsättningarna för en samebys fortsatta bedrivande av en ekonomiskt bärkraftig rennäring. Hänsyn måste vid den bedömningen både tas till hur viktiga de i målet aktuella områdena är, men också till de kumulativa effekterna av den aktuella etableringen tillsammans med övriga intrång inom samebyn. Rennäringens riksintressen i det i målen aktuella området Av kommentaren till miljöbalken framgår att myndigheters utpekande av riksintressen inte är bindande för en prövningsinstans. Sådana utpekande är bara att betrakta som anspråk på riksintressen. Det ankommer istället på prövningsinstansen att pröva det aktuella områdets status i denna fråga. På så sätt gjorde MÖD i Björkhöjdendomen. Delar av området som tillstånd inte beviljades för, var inte utpekade som riksintresse för rennäringen. Domstolen tog istället hänsyn till vad renskötarna anförde om vikten av området. Rennäringen måste hela tiden anpassa sig till olika exploateringar och intrång inom betesområdet. Det medför att de utpekade riksintressena är färskvara. Ett område som uppgavs som av riksintresse av samebyn ett år kan året efter vara helt obrukbart på grund av t.ex. det moderna skogsbruket. De utpekade riksintressena är ofta gamla och således även i många fall obsoleta. Detta är ytterligare ett skäl till varför tillståndsmyndigheten i varje enskilt fall måste göra en bedömning om vilka områden som är av riksintresse för rennäringen. Samebyn hänvisar i denna del till karta som visar på renarnas GPS-positioner och vad som anförts ovan angående Sambyns och Sametingets arbete att uppdatera de som riksintresse utpekade områdena för rennäringen i Samebyn. Samebyn vill även poängtera att man varit begränsad att ange 30 % av samebyns yta som av riksintresse även om mycket större områden än detta är av stor vikt för rennäringen. Det för vindkraftparkerna aktuella området berör viktiga områden för Samebyn som i enlighet med Björkhöjdendomen och med hänsyn till en störningszon om 5 km, påverkas av verksamheten. I sin prövning måste mark- och miljödomstolen därför särskilt beakta skyddsbestämmelserna i 3 kap. 5 MB. Begreppet påtagligt försvåra i den ovan angivna bestämmelsen innebär att bagatellartad påverkan utesluts från bestämmelsens tillämpningsområde. Det ska således vara frågan om en bestående negativ inverkan eller en tillfälligt men mycket stor inverkan. Av ordalydelsen i första stycket framgår att det inte måste visas att den sökta verksamheten med säkerhet kommer att påtagligt försvåra rennäringens be-

16 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M drivande, utan det är tillräckligt att en sådan försvåring av näringens bedrivande kan ske. Den flyttled som löper över Blodrotberget är utpekad som varande av riksintresse för rennäringen och ska följaktligen skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra rennäringens bedrivande. Flyttlederna mellan parkerna, som följer dalgången vid Lägstasjön ner mot Lägstaån, är även dessa klassade som varande av riksintresse för rennäringen. Vidare är områdena som påverkas av vindkraftparkerna i sin helhet av stor betydelse för Samebyn i egenskap av s.k. funktionellt samband. Om Blodrotberget och Blackfjället samt kringliggande områden inte längre kan användas av Samebyn finns det en överhängande risk att även Lockstaområdet, hjärtat i Marsfjällsgruppens vinterbetesområde faller bort som betesområde. Intresseavvägningen i målet Mark- och miljödomstolen måste lägga den forskning som Samebyn åberopat till grund för sin bedömning om hur renarna kommer att påverkas av vindkraftparkerna och följa det prejudicerande avgörandet från mark- och miljödomstolen i Björkhöjdendomen. Forskningen styrker Samebyns egna erfarenheter från vindkraftetableringar vid Stor-Rotliden och Gabrielberget. Det blir då uppenbart att renskötseln I det i målet aktuella området påtagligt kommer att försvåras och att stora områden som är av riksintresse för rennäringen kommer att påverkas negativt vilket innebär att rennäringen som utgångspunkt ska skyddas enlighet med bestämmelserna i 3 kap 5 MB. RNL flyttleder Samebyn vill här göra gällande att den sökta verksamheten inte utgör ett sådant särskilt skäl enligt 24 2 st. RNL som krävs för ändring av samebyns fastställda eller annars gällande flyttleder. Vidare kan ändring av en flyttled inte ske utan väsentlig olägenhet för renskötseln, eftersom det inte finns några godtagbara alternativ i området. Samebyn ser därför inte hur flyttledens sträckning skulle kunna ändras. Enligt Samebyn innebär bestämmelserna i RNL att marken inte kommer kunna tas i anspråk av Bolaget för Vindkraftparkerna innan länsstyrelsen har ändrat sträckningen på de berörda flyttlederna, dels de som finns inom etableringsområdena, dels flyttlederna mellan parkerna. Det finns inte några alternativa flyttvägar för Samebyn och flyttlederna kan därför inte dras om utan att detta innebär en avsevärd olägenhet för Samebyns renskötsel. Förutsättningarna att ta i anspråk beviljade miljötillstånd saknas således, vilket länsstyrelsen borde beaktat vid sin prövning.

17 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M Internationell rätt och respekt förde mänskliga rättigheterna Den svenska staten är bundet av en rad internationella förpliktelser direkt relaterade till det samiska folket i och med att samerna är ett urfolk och en nationell minoritet i Sverige med rätt till ett särskilt skydd under internationell rätt. I artikel 27 i Förenta Nationernas (FN:s) internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (International Covenant on Civil and Political Rights - ICCPR) stadgas att i de stater där det finns etniska, religiösa eller språkliga minoriteter, ska de som tillhör sådana minoriteter inte förvägras rätten att i gemenskap med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, bekänna sig till och utöva sin religion och använda sitt eget språk. FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna (MR-kommittén) övervakar att stater uppfyller sina åtaganden. Kommittén har även tolkningsföreträde över ICCPR. Enligt MR-kommitténs mening utgör minoritetsskyddet i artikel 27 internationell sedvanerätt. Artikel 27 etablerar en rätt för individer tillhörande etniska, religiösa eller språkliga minoriteter att i gemenskap med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, bekänna sig till och utöva sin egen religion och använda sitt eget språk. Åtnjutandet av denna rättighet kan kräva positiva rättsliga skyddsåtgärder och åtgärder för att försäkra effektivt deltagande av medlemmar av minoritetssamhällen i beslut som berör dem. Artikel 27 innebär vidare ett skydd av andra rättigheter. Att ha ett eget kulturliv eller åtnjuta en särskild kultur kan följaktligen vara ett levnadssätt nära förknippat med land och användning av naturresurser, särskilt beträffande urfolk. MR-kommittén har i fallet Länsman v. Finland nr 1 ställt upp flera generella principer för tillämpningen av artikel 27, För att avgöra om en minoritet förvägras rätten som skyddas av artikeln, ska ett kombinerat test göras, bestående av tre delar; huruvida gruppen har blivit konsulterad på ett meningsfullt sätt angående inskränkningen, huruvida inskränkningen innebär att gruppens traditionella näring förblir ett hållbart försörjningsmedel och huruvida samrådsförfarandet har varit omfattande och inneburit positivt stöd för åtgärderna hos en majoritet av de rådfrågade. Dessa kriterier har blivit fastslagna i senare praxis. Vid bedömningen ska den sammanlagda effekten utvärderas. De olika rekvisiten är dock fristående och det räcker att bara ett av rekvisiten är uppfyllt för att en kränkning ska anses föreligga. MR-kommittén har också konstaterat att det är den sammantagna påverkan som ska bedömas och inte den ytterligare påverkan som tillkommer i det specifika fallet. I bl.a. Lubicon Lake Band v. Canada lägger MR-kommittén vikt vid alla inskränkningar som har drabbat den klagande parten och inte bara den som har föranlett partens klagomål. Således kan en inskränkning vara tillåten vid ett givet tillfälle men därefter förbjuden, då den kumulativa effekten leder till ett brott mot konventionen. MR-kommitténs praxis rörande tillämpligheten av artikel 27 och dess kriterier samt beaktandet av den kumulativa effekten vid intrång är numera etablerat hos svenska

18 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M domstolar. I Björkhöjdendomen framgår det att domstolen inte kunde bifalla en tillståndsansökan beträffande ett visst område eftersom, vid den sammantagna bedömningen, anläggandet kunde påverka samebyns verksamhet i sådan omfattning att renverksamheten kan bli ekonomiskt ohållbar. Denna formulering känns igen från MR-kommitténs praxis d.v.s. den fråga som ska ställas är huruvida gruppens traditionella näring förblir ett hållbart försörjningsmedel. Om så inte är fallet står ett tillstånd till vindkraftpark i strid med artikel 27 i ICCPR. Vid ett positivt tillståndsbeslut begränsas Samebyns möjlighet att bedriva rennäring och flera renskötselföretag riskerar att tvingas upphöra med renskötsel. Samebymedlemmarna förnekas därigenom rätten till sitt kulturliv enligt artikel 27 i ICCPR, eftersom deras traditionella näringsform inte förblir ekonomiskt hållbar, utan istället tillintetgörs. Således skulle ett beviljande av den sökta verksamheten kränka rätten till kulturliv och stå i strid mot minoritetsskyddet i artikel 27 och svensk lag tolkad i enlighet med konventionen och motsvarande sedvanerättsliga regler. Verkställighetsförordnande Samebyn anser att det inte framkommit skäl för ett verkställighetsförordnande. Tvärtom anser Samebyn att det med hänsyn till de ovan redogjorde konsekvenserna för Samebyn finns starka skäl för att ett tillstånd för den sökta verksamheten inte får tas anspråk innan ärendet är slutligt avgjort. De villkor som MPD föreskrivit och de åtaganden Bolaget har gjort är som tidigare anförts inte tillräckliga för att skydda Samebyns skyddsvärda intressen i området. Att tillståndet får tas anspråk innan erforderliga skyddsåtgärder är vidtagna och det finns bindande åtaganden i tillståndsvillkoren är orimligt och direkt olämpligt. Förberedande åtgärder innebär en risk för att oåterkalleliga skador kommer att uppstå för Samebyn. Det omfattande förberedelsearbetet bör således skjutas upp tills dess att tillståndet vunnit laga kraft, inte minst med hänsyn till den missvisande bilden som MKB:n och Rennäringsanalysen ger av Vindkraftparkernas påverkan på Samebyns renskötsel. Bolagets talan I förhållande till vad Vilhelmina norra sameby tidigare anfört saknar, överklagandena i allt väsentligt nya fakta eller argument. Bolaget hänvisar därför till vad som anges i de ansökningar och yttranden som bolaget gett in i samband med tillståndsprövningarna Samebyns invändningar om tillåtligheten (Samebyns förstahandsyrkande) Vilhelmina norra sameby yrkar i första hand att tillstånd till vindkraftsparkerna inte skall lämnas. Samebyn framför på flera ställen även kritik mot den rennäringsanalys som genomfördes av WSP Samhällsbyggnad. Bolaget konstaterar att Samebyn i samband med Örnsköldsviks kommuns framtagande av översiktsplan, där de aktuella områdena utpekats som lämpliga för storskalig vindkraftsproduktion, inte fram-

19 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M fört synpunkter som skulle medfört att tillstånd för uppförande av vindkraftsanläggningarna inte borde beviljats. Den aktuella rennäringsanalysen togs fram tillsammans med representanter för Samebyn. Samebyn fick möjlighet att kommentera rapporten och lämna egna synpunkter i den mån dessa skiljde sig från författarens. I den mån Samebyn har haft en annan uppfattning har det markerats med rött i rennäringsanalysen och Bolagets avvikande meningar har markerats med blått. Bolaget ersatte även Samebyn för den juridiska granskning som Samebyn lät utföra av rennäringsanalysen innan den färdigställdes. Vilhelmina norra sameby anger att 780 till 880 vindkraftsverk planeras inom samebyns område. Några planer i den omfattningen har Bolaget inte tagit del av. Prövningen av de aktuella ansökningarna kan inte baseras på sådana hypotetiska framtida scenarion utan måste utgå från den påverkan och de kumulativa effekter som följer av redan tillståndsgivna projekt. Samebyns andrahandsyrkande Samebyn har yrkat att tillståndet ska förenas med slutliga villkor och kompletterande provisoriska föreskrifter till skydd för rennäringen. Yrkandet måste tolkas som att kompensationsåtgärderna skall fastställas innan vindkraftparkernas slutliga omfattning är klar och innan parkernas påverkan på rennäringen är känd. Bolaget anser att MPD:s villkor, som bland annat innebär att vindkraftetableringarnas påverkan på rennäringen skall utredas under en prövotid, är lämpliga och ser positivt på att åtgärderna som vidtas följs upp och utvärderas för att därefter revideras eller kompletteras. För det första kan det konstateras att det inte är klarlagt att anläggande av vindkraft får negativa konsekvenser för rennäringen. Syftet med MPD:s föreskrifter om prövotid är att utreda och kartlägga vilken påverkan som kan uppkomma under anläggnings- respektive driftsfas, vilket ska mynna ut i de skyddsåtgärder, kompensationsåtgärder och ytterligare villkor som behövs för att minimera störningen på rennäringen, i den mån tillräckliga åtgärder inte har föreskrivits genom de provisoriska föreskrifterna. MPD:s bedömning är att den planerade vindkraftsparken med föreskrivna försiktighetsmått inte i någon påtaglig utsträckning påverkar Samebyns förutsättningar för en traditionellt bedriven rennäring. För det andra kan det konstateras att Samebyns nu framförda villkorsförslag inte kan framstå som självklara ens för Samebyn, eftersom de nu lämnade villkorsförslagen helt skiljer sig från det förslag som inlämnades i samband med överklagandet. De överensstämmer inte heller med de försiktighetsmått som diskuterades i Rennäringsanalysen.

20 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M För det tredje kommer det att finnas möjligheter att föreskriva om ytterligare villkor om det, mot förmodan, skulle framkomma att de föreskrivna prövotidsföreskrifterna inte är tillräckliga. Villkor om information Motsvarar prövotidsföreskrift P1. Bolaget kan acceptera detta som slutligt villkor, men ser inte fördelen för Samebyn med slutligt villkor i förhållande till prövotidsvillkor. Villkor om försiktighet, plogning och transporter med ren i området Motsvarar till viss del viss del prövotidsföreskrift P2 strecksats 3. Kravet på allmän hänsyn till områden som är känsliga för rennäringen är beaktat genom de föreskrifter som har antagits och är inte tillräckligt preciserat för att godtas som villkor. Kravet på avbrytande av transportarbete vid risk för påkörning är rimligt och det får anses följa av Bolagets åtagande i målet, men hindrar inte att detta kan formuleras som en särskild prövotidsföreskrift. Bolaget ser dock inte fördelen för Samebyn med ett slutligt villkor i förhållande till prövotidsvillkor. Villkor om tid för underhållsarbete (inte under tiden 1 oktober 31 april) Motsvarar i huvudsak prövotidsföreskrift P2 strecksats 2. Visst arbete måste emellertid kunna utföras under andra tider, dels för att projektet i annat fall skulle försenas onödigtvis vilket skulle medföra en omfattande fördyring av projektet, dels för att vissa åtgärder bör ske när marken är frusen för att förhindra skador på marken i anläggningsfasen. Bolaget ser inte fördelen för Samebyn med ett slutligt villkor i förhållande till prövotidsvillkor. Villkor om sparande av vegetationsskikt Motsvaras av prövotidsföreskrift P2 strecksats 5. Bolaget ser inte fördelen för Samebyn med ett slutligt villkor i förhållande till prövotidsvillkor. Villkor om återställande av vägar Återställandet ska föregås av en anmälan till tillsynsmyndigheten enligt villkor 19. Av anmälan ska framgå vilka åtgärder som avses vidtas för att återställa området. Möjligheten att så in gräs har framförts som en möjlighet, men det är enligt Bolagets uppfattning för tidigt att nu ta ställning till om hur den framtida återställningen ska gå till i detalj. Villkor om att uppföra hägn samt stå för transporter av renar, för helikopter vid rendrivning och för utfodring på grund av bortfallet bete Det är inte sannolikt att det kommer att bli sådant bortfall av bete att det ska leda till ett behov av att uppföra hägn, eller att det behövs transporter av renar eller helikopter vid rendrivning. Om det under prövotiden, mot förmodan, visar sig att det upp-

21 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M kommer ett sådant behov finns möjlighet att föreskriva om ytterligare villkor. Det föreslagna villkoret är så oprecist att det i sig kommer att kräva ytterligare utredning under anläggnings- respektive driftstid för att kunna bli tillämpbart och då finns inte några fördelar för Samebyn i förhållande till det av MPD föreskrivna kravet att utreda påverkan under en prövotid för att därefter föreskriva slutliga villkor. Villkor om ersättning för extra arbetsinsatser i anledning av vindkraftparkerna vid samling, bevakning, flyttning och stödutfodring Det är inte sannolikt att det uppkommer behov av extra arbetsinsatser. Om det under prövotiden visar sig att det uppkommer ett sådant behov finns möjlighet att föreskriva om ytterligare villkor. Det föreslagna villkoret är så oprecist att det i sig kommer att kräva en ytterligare utredning under anläggnings- respektive driftsfas för att kunna bli tillämpbart. Delegationsvillkor under prövotid gällande hägn, renvaktarstugor, helikopter, stödutfodring, extra arbetsinsatser och transporter av renar Samebyn har yrkat på ytterligare provisoriska föreskrifter under prövotiden, men avser sannolikt delegationsvillkor eftersom de motsatt sig prövotid. Bolaget motsätter sig ett sådant delegationsvillkor. Det är inte sannolikt att det uppkommer behov av hägn, renvaktarstugor, helikopter, stödutfodring, extra arbetsinsatser och transporter av renar. Påverkan kan framförallt uppkomma under anläggningsfasen, men anläggandet ska huvudsakligen ske under tid då vinterbete inte får bedrivas i området. Prövotidsutredningen ska redovisas inom två år från det att anläggningsarbetena påbörjades. Det finns inte anledning att befara att omfattningen av arbetena under två vinterperioder skulle kunna bli så ingripande för Samebyn eller vara av så brådskande art att det inte är tillräckligt att tillsynsmyndigheten efter två år föreskriver de ytterligare försiktighetsmått som visar sig nödvändiga. Samebyns förslag till justerad prövotid, utredningsvillkor och prövotidsföreskrifter (Samebyns tredjehandsyrkande) Samebyn yrkar i tredje hand att de föreskrivna tiderna för redovisning justeras, att utredningsvillkoret justeras och att prövotidsföreskrifterna får samma innehåll som enligt andrahandsyrkandet. Bolaget ser inte fördelen för Samebyn att förlänga tidpunkten för när utredningen gällande anläggningsfasen ska inlämnas, men har i och för sig inte invändningar mot att den förlängs. Det kan dock förefalla som att detta går emot vissa villkorsförslag som har lämnats av Samebyn i andra delar, där Samebyn har uttryckt att det föreligger skäl att handlägga frågan om ytterligare villkor med skyndsamhet. Bolaget kan inte heller se behovet av att utvärdera driftsfasen efter både fem och tio år från det att tillståndet togs i anspråk. Samebyn har även föreslagit en justerad inriktning på utredningsvillkoret. Ett utredningsvillkor kan enligt Bolaget inte syfta till att ta fram utredning för att kompense-

22 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M ra rennäringen för skador och olägenhet som uppkommer. Som MPD har konstaterat ska eventuella kompensationsåtgärder syfta till att säkerställa att rennäring kan bedrivas i området om det visar sig att påverkan blir större än vad som nu kan förutses. Det ska inte syfta till att Samebyn ska kompenseras ekonomiskt för ett intrång. Den typen av frågor om ekonomisk kompensation prövas inte i mål om tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken. Samebyn har föreslagit att den ska ha bestämmanderätt när det gäller utredningsman. En sådan ordning är inte möjlig enligt Bolagets uppfattning, eftersom det skulle kunna leda till att Bolaget inte kan fullgöra det villkorskrav som åligger dem, d.v.s. att ta fram en utredning i rätt tid. När det gäller förslag till innehåll i provisoriska föreskrifter hänvisas till de synpunkter som har lämnats ovan beträffande Samebyns andrahandsyrkande. Vindkraftens påverkan på rennäringen Samebyn refererar på ett stort antal ställen till den s.k. Björkhöjdendomen. Domen avsåg anläggandet av 240 vindkraftverk inom Jiingevaerie samebys vinterbetesområden och i domen begränsades vindparken såvitt avsåg vindkraftverk i Björkvattnet. Det gällde vindkraftverk som låg i närheten av det särskilt betydelsefulla uppsamlingsområde som låg i norra delen av Halåns vinterbetesområde, ett område som var av mycket stor betydelse för samebyns möjligheter att fortsätta bedriva rennäring. I det fallet uppskattades, utifrån försiktighetsprincipen, avståndet när undvikelseeffekten får en sådan omfattning att påverkan på renpopulationen leder till att bedrivandet av rennäringen tydligt påverkas upp till 5 km. Att detta avstånd inte är ett generellt skyddsavstånd som ska tillämpas i samtliga fall framgår redan av den aktuella domen, där det refereras till att avstånden kan vara avsevärt olika beroende på lokala faktorer såsom bl.a. topografi och vindkraftparkernas storlek. Senare publicerade rapporter har dock visat att det inte finns något stöd för att vindkraft medför någon undvikelseeffekt på så långa avstånd som 5 km, även om det, såsom i fallet med Björkhöjden är frågan om en mycket stor vindpark och ett särskilt betydelsefullt område. Naturvårdsverket publicerade i juni 2012 en rapport Vindkraftens effekter på landlevande däggdjur inom ramen för projekt Vindval. Den innefattar en genomgång av kunskapsläget beträffande vindkraftens påverkan på ren. Rapporten innehåller en sammanställning av ett stort antal vetenskapliga publikationer samt allmänt tillgängliga rapporter som belyser vindkraftens effekter på landlevande däggdjur, vilket inkluderar såväl vilda som domesticerade djurgrupper, såsom tamren. Sammanfattningsvis anger rapporten att ett fåtal studier antyder att ren kan undvika vindparker under konstruktionsfasen, men att det inte finns några säkra slutsatser

23 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M om detta. Rapporten anger vidare att buller från vindkraftverk teoretiskt kan störa djurens kommunikation, och även synintryck kan upplevas som störande, men de få studier som finns pekar dock på avsaknad av sådana effekter, eller snabb tillvänjning till störningen, och därmed en begränsad inverkan. Vidare visar rapporten att ren kan vänja sig vid de övriga störningar som vindkraften kan innebära. Risken för störning från vindkraften sammanfattas i rapporten och visar att de flesta störningsfaktorer från vindkraftverk medför svaga eller måttliga effekter på ren. Enligt rapporten torde påverkan från vindkraft främst bero på nätet av tillfartsvägar till vindkraftverken, vilket medför större tillgänglighet för friluftsliv, jakt och nöjestrafik. Vägarna inom den nu aktuella vindparken är dock inte av större omfattning än vägar som anläggs vid normal skogsavverkning och det finns inte något stöd för att det aktuella området, genom vägarnas anläggande, skulle bli ett attraktivt mål för friluftslivet vintertid. Det har även nyligen publicerats en artikel i European Journal of Wildlife Research, Artikeln handlar om inverkan på rennäringen från KjØllefjord vindpark. Forskningen har visat att det inte finns någon undvikelse- eller barriäreffekt av vindkraften. Den enda signifikanta effekten som forskarna fann var lokal undvikelse runt åtkomstvägen in till vindparken. Denna effekt var sannolikt en följd av mänsklig aktivitet under anläggningsfasen. Forskarna betonar att KjØllefjord är anlagt i ett område med dåligt vegetation och på en halvö. Det är därför inte uteslutet att vindkraftutbyggnader i andra områden skulle kunna ge andra resultatet, men den aktuella parken visade inte på någon undvikelse- eller barriäreffekt. I detta sammanhang är även mark- och miljödomstolens vid Umeå tingsrätt dom mål M av intresse för bedömningen. Domstolens dom avsåg överprövning av ett tillståndsbeslut för en planerad vindpark som den berörda samebyn ansåg medföra en påtaglig inverkan på deras renskötsel. Domstolen avslog överklagandet från samebyn och MÖD meddelade inte heller prövningstillstånd. Avvägningsfrågor Befarade klimatförändringar utgör, vid sidan av ett ökat rovdjurstryck, det största hotet mot rennäringen, liksom det utgör ett hot mot samhället i stort. Etableringen av nu aktuella vindkraftverk och den av riksdagen uppsatta planeringsramen om 30 TWh vindkraft till år 2020 syftar till att motverka eller i vart fall begränsa klimatförändringarna. Om Samebyns angivna bedömningsgrunder och föreslagna försiktighetsmått skulle tillämpas vid etablering av vindkraft skulle det innebära att vindkraft i princip inte skulle inte skulle kunna uppföras inom ca 40 % av Sveriges yta, eftersom det alltid kommer att finnas områden där det bedrivs renskötsel på de avstånd som är aktuella i målet.

24 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M Med föreslagna försiktighetsmått och utifrån Samebyns användning av den nu aktuella marken måste den ansökta verksamheten anses få en begränsad påverkan på Samebyns verksamhet. Det finns också möjlighet att under en prövotid föreskriva ytterligare villkor om försiktighetsmått eller kompensationsåtgärder om påverkan på remiäringen visar sig större än vad som nu kan förutses. De planerade vindparkerna kan inte anses medföra att rennäringen blir ekonomiskt ohållbar. Med föreslagna försiktighetsmått kan inte verksamheten anses medföra ett påtagligt försvårande av rennäringen för Samebyn. Med begreppet påtaglig avses sådana åtgärder som kan ha en bestående negativ inverkan eller tillfälligt ha en mycket stor negativ inverkan. Den största inverkan kan ske under anläggningstiden, men den inverkan är begränsad både i omfattning och i tid. Den inverkan som sker under driftsskedet kan inte heller den anses vara ett påtagligt försvårande utifrån inverkan på Samebyns användning av aktuella områden eller på Samebyns renskötsel i stort. Samebyns bemötande Samebyns inställning beträffande tillåtligheten av verksamheten är och har varit densamma under hela tillståndsprocessen. Samebyn har motsatt sig och motsätter sig fortfarande den planerade verksamheten då vindkraftsetableringarna kommer att innebära en allvarlig negativ inverkan på renskötseln i området och i förlängningen hela Samebyns rennäring. Samebyn har inte ändrat grunderna för sin talan. Eftersom Samebyn nu har tillgång till sakkunniga, har man inkommit med ytterligare utredningar och underlag avseende hur renar påverkas av vindkraftsetableringar i renskötselområdet. Det har i och med detta också funnits anledning att justera de förslag på villkor som tidigare presenterats av Samebyn. Samebyn upplever, i och med Bolagets uttalande, att många av de invändningar som Samebyn framfört under tillståndsprocessen inte tagits i beaktande. Exempelvis ger rennäringsanalysen intryck av att Samebyns åsikt inte skiljer sig från författaren av rapporten på mer än några enstaka punkter. Redan under arbetet med rennäringsanalysen framförde dock Samebyn ett stort antal invändningar mot projekten på Blackfjället och Blodrotberget, däribland att det kommer uppstå en undvikelseeffekt på grund av vindkraftparkerna, vilket också redovisas i rennäringsanalysen. Samebyn har varit tydlig i sina protester, vilket bl.a. lett till att Bolaget valt att inte gå vidare med sitt projekt i Granliden. Angående Samebyns krav på att inga verk får byggas närmare än 700 meter från flyttleden genom Blodrotberget, för att minska parkernas inverkan på flyttleden, ska följande nämnas. Renskötarna försöker alltid tänka probleminriktat och Samebyn trodde vid tiden för rennäringsanalysen att det skulle vara möjligt att genomföra en renflytt med hjälp av helikopter och stora personella insatser på marken. Att renarna

25 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M självmant skulle ströva och betesvandra genom området har samebyn aldrig trott. När Samebyn nu i efterhand läser rennäringsanalysen kan de se att den här skillnaden inte kommit fram tillräckligt tydligt. Bedömning om möjlighet till samlad flytt med helikopter genom de båda parkerna gjordes av renskötare innan Samebyn varit i kontakt med någon sakkunnig. Samebyn har tidigare också påpekat att med en större undvikelseeffekt kommer kanske flyttleden mellan de planerade parkerna omintetgöras. Samebyn arbetar, tillsammans med Sametinget, på en revision av riksintresseområdena inom Samebyn. Med GPS-renarnas hjälp är det även möjligt att se att Samebyns renar vid den fria vandringen, följer flyttleden över Blodrotberget. Flyttleden är idag igenvuxen med ungskog, men renarna väljer ändå den vägen. Detta visar att det är naturligt för renarna att vandra där. När det gäller röjningen av flyttleden är det en möjlig åtgärd som skulle underlätta för renskötseln, men det är inte något som är absolut nödvändigt. Bolaget har dock på eget initiativ föreslagit röjning av flyttleden. Myndigheters utpekande av riksintressen är dock inte bindande för en prövningsinstans utan är att betrakta som anspråk på riksintressen. Rennäringen måste hela tiden anpassa sig till olika exploateringar och intrång inom betesområdet samt till betes- och snöförhållanden. Det medför att de utpekade riksintressena är färskvara. Ett område som uppgavs som av riksintresse av samebyn ett år kan året efter vara helt obrukbart på grund av t ex det moderna skogsbruket eller betes- och snöförhållanden. De utpekade riksintressena är ofta gamla och således även i många fall obsoleta. Den nya GPS-tekniken visar istället variationerna mellan åren. Det ankommer istället på tillståndsmyndigheten att i varje enskilt fall göra en bedömning om vilka områden riksintresse för rennäringen. Detta gjorde bland annat MÖD i Björkhöjdendomen. Delar av området där tillstånd inte beviljades var inte utpekade som riksintresse rennäringen. Domstolen tog istället hänsyn till vad renskötarna anförde om vikten av området. Det måste vara en samebys faktiska behov och användning av renskötselområdet som blir avgörande vid bedömningen huruvida ett område är viktigt för samebyn eller inte. De kumulativa effekterna måste följaktligen redovisas och beaktas vid tillåtlighetsprövningen, inklusive parallella tillståndsprocesser. Det ska här särskilt också anmärkas att hänsyn också måste tas till befintliga och planerade exploateringar inom grannsamebyn Vilhelmina södra. Detta eftersom renskötseln i den byn på många sätt direkt påverkar Samebyn.

26 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M Kommentarer angående bolagets bemötande av Samebyns villkorsförslag Det är, till skillnad från vad Bolaget påstår, klarlagt att vindkraft får negativa effekter för rennäringen och att åtgärder till skydd för rennäringen måste vidtas för det fall det sker en vindkraftsetablering inom renskötselområdet. Det finns enligt Samebyns mening inte någon anledning att vänta på åtgärder genom att använda sig av en prövotid eller att besluta om provisoriska föreskrifter. Samebyn har som tidigare nämnts varit inblandad i en mängd kontrollprogram och ser inget behov av en prövotid för att utreda och kartlägga vilken påverkan som kan uppkomma under anläggnings- respektive driftfas. Påverkan framgår redan av den av Samebyn åberopade bevisningen i målet, vilken bekräftar Samebyns erfarenheter från kontrollprogrammen. Bolagets inställning, att de av Samebyn föreslagna villkoren, inte skulle vara tillräckligt preciserade för att kunna godtas som villkor överensstämmer inte med MÖD:s bedömning i Björkhöjdendomen. Dessa villkor är lika de prövotidsföreskrifter som fastslogs i Björkhöjdendomen. Eftersom prövotiden i den domen var så lång som fyra år finns det ingen anledning för domstolen i det här målet att göra någon annan bedömning även om det för Björkhöjdendomen var frågan om prövotidsföreskriften och samebyn nu framställt yrkande om slutliga villkor. Detsamma gäller det så kallade delegationsvillkor som Bolaget motsätter sig. Samebyn ser inte varför ett tillstånd i föreliggande fall inte skulle kunna förenas med dessa villkor. Bolaget framför i sitt bemötande att det inte är sannolikt att det bli ett sådant bortfall av bete att det ska leda till ett behov av hägn, transporter av renar eller helikopter vid rendrivning. Samebyn förstår inte varför Bolaget, med denna inställning, ändå väljer att motsätta sig ett sådant villkor. Justerad prövotid, utredningsvillkor och prövotidsföreskrifter Bolaget anför i sitt bemötande att man inte kan se behovet av att utvärdera driftfasen efter både fem och tio år från det att tillståndet togs i anspråk. Samebyn anser att det, då Bolaget framför att renarna vänjer sig vid parkerna, torde ligga i såväl dess som Samebyns intresse att utvärdera driftfasen efter både fem och tio år. Samebyn har inte gjort gällande att ekonomisk kompensation för intrång ska prövas i mål om tillstånd enligt 9 kap miljöbalken. Samebyns föreslagna villkor syftar inte till att kompensera samebyn för att marken tas i anspråk, utan till att säkerställa att rennäringen kan fortsätta att bedrivas i området. Parterna är helt överens om att ekonomisk kompensation för markintrång prövas i annan ordning.

27 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M Vindkraftens påverkan på rennäringen Vad som slogs fast i Björkhöjdendomen var bland annat att nuvarande forskning entydigt tyder på att vindkraftsparker kan ge upphov undvikelseeffekt på betydande avstånd från vindkraftverken. Frågan om hur tekniska ingrepp påverkar renar har behandlats av MÖD som konstaterat att renar, generellt sett, störs av vindkraftverken och att det finns en störningszon. Bolaget har i sitt bemötande lagt stor vikt vid rapporten Vindkraftens effekter på landlevande däggdjur. Rapporten gör emellertid ingen skillnad mellan forskning som är gjord i olika rumsliga skalor, det vill säga mellan undersökningar av regionala och lokala effekter. Den senaste och mest heltäckande kunskapssammanställningen som är gjord avseende forskning på störningspåverkan på renar visar att 83 procent av de undersökningar som avser regional påverkan visar på en störning, medan siffran är 13 procent för undersökningarna som är gjorda på lokala effekter. Det är därför inte konstigt att det är svårt att dra några enhetliga slutsatser om inte den rumsliga skalan på undersökningarna vägs in i rapporten. Avvägningsfrågor Samebyn påstår inte att rennäringen alltid ska ha företräde framför vindbruk vid tillståndsprövningar. Samebyn motsätter sig inte heller alla vindkraftprojekt inom Samebyns renskötselområde. I föreliggande fall finner dock Samebyn att den sökta verksamheten kommer att påtagligt försvåra renskötseln i området och att detta, med hänsyn till att det för tillståndsansökningarna aktuella området är i närheten av mycket viktiga områden för Samebyn, i förlängningen påverkar hela Samebyns rennäring. Även grannsamebyarna kommer att påverkas eftersom Samebyns renar riskerar att styras in i de samebyarna på grund av de planerade vindkraftparkerna. Detta innebär sammanblandningar av samebyarnas renar som i sin tur leder till energikrävande renskiljningar. Enligt Samebyns mening måste en vindkraftpark kunna betraktas både som en bestående negativ inverkan, då tillståndet gäller i 30 år, och en tillfällig mycket negativ inverkan, då verksamheten vid parkerna under anläggningstiden innebär en betydande störningskälla i renskötselområdet. Begreppet påtagligt innebär vidare att endast bagatellartad påverkan utesluts från skyddsbestämmelsens tillämpningsområde. Samebyn anser inte att Bolaget visat att det den planerade verksamheten medför en bagatellartad inverkan på Samebyns rennäring. Bolaget har i bemötande anfört följande. Samebyn hävdar nu att hela vindparken samt en zon om åtminstone 5 kilometer runt detta område inte längre kommer att kunna användas av Samebyn som aktivt renskötselområde. Störningszonerna från parkerna, som ligger ca 7 km från varandra, skulle enligt vad som nu görs gällande,

28 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M få till konsekvens att området mellan parkerna blir omöjligt eller ytterst svårt att använda. I Samebyns yttrande under miljöprövningsdelegationens prövning angavs emellertid att renskötarna själva trodde att 700 meter från närmaste vindkraftstolpe skulle räcka. Samma uppfattning förmedlades även i rennäringsanalysen Samebyn anför även att de betesinventeringar som de nu har utfört visar att det är bra bete i Blackfjället och Blodrotsberget, samt att betesinventeringarna visar att områdena är viktiga för Samebyns rennäring. Det motsägs av de inventeringar som Pelagia Miljökonsult har utfört i Blackfjället och i Blodrotsberget. Det motsägs även av ortofoton från platserna. I Rennäringsanalysen angavs att betesförutsättningarna är begränsade uppe på bergen där vindkraftverken kommer att placeras och att områdena inte heller tillhör de som används mest frekvent av Samebyn för renarnas bete. Samebyn fick möjlighet att kommentera dessa uppgifter, men har inte tidigare ifrågasatt dem. Slutligen bekräftar den karta som utvisar GPS-positioner för renarna, att områdena uppe på bergen inte betas av renarna i någon nämnvärd omfattning. I delar av områdena har det även relativt nyligen skett avverkningar och områdena består av ungskog med dåliga betesförutsättningar. Samebyn har gjort gällande att den flyttled som går igenom Blodrotsberget skulle vara av riksintresse för rennäringen och att det skulle krävas ett 1,5 kilometer brett stråk fritt från vindkraftverk. Kartmaterial visar dock att flyttleden inte har betraktats som ett strategiskt viktigt område av Samebyn. Det är dock ostridigt att den aktuella leden inte används eller kan användas utan att det sker en röjning. Markägaren har inte fått någon förfrågan om att det skulle finnas önskemål om att leden ska röjas. De kartor som visar på renarnas tidigare GPSpositionering bekräftar att Samebyn inte heller har nyttjat området som flyttled. Det föreligger inga möjligheter att med stöd av RNL eller annan lag kräva att ägaren av en skog röjer för att åstadkomma en flyttningsled. Området kan därmed inte anses fungera som en flyttningsled. Bolaget har dock, som ett försiktighetsmått lämnat ett åtagande om att utglesa skogen vid flyttleden med en bredd om 600 meter för att underlätta för flyttning av renar samt deras fria vandring om Samebyn önskar, som ett sätt att begränsa påverkan på rennäringen. MPD har föreskrivit att detta i så fall ska ske i samråd med Samebyn. Även i övrigt har Samebyn i sin senaste inlaga hävdat att viktiga områden för renskötseln skulle beröras av planerad vindpark. Av kartmaterial framgår emellertid att Samebyn tidigare har ansett att den aktuella vindparken inte berör renens viktiga

29 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M områden och inte heller ligger inom strategiska områden för rennäringen eller inom områden som har hävdats som riksintressanta. Vidare har det gjorts gällande att vindkraftverk kan höras på 4 kilometers avstånd. Även om en ren skulle uppfatta ljud bättre än en människa, vilket det i och för sig inte finns något stöd för, så kommer ljudet att döljas av bakgrundsljudet i skogen som ligger på ca 30 db(a). I Naturvårdsverkets rapport Vindkraftens effekter på landlevande däggdjur, anges också att det finns goda möjligheter för djuren att kunna vänja sig vid ljudet från vindkraft. Samebyn gör gällande att det skulle uppkomma kumulativa effekter av vindkraftparkerna och andra planerade projekt som inte skulle vara redovisade eller beaktade. De konkurrerande markanvändningsintressen som fanns inom Samebyns renskötselområde vid tidpunkten för ansökans inlämnande finns redovisade i rennäringsanalysen. När det finns flera konkurrerande intressen kan de ge upphov till kumulativa effekter som försvårar för renskötseln. De kumulativa effekterna av konkurrerande markanvändningsintressen är således beaktade i ansökan med kompletteringar. Det faktum att det har framförts planer på att anlägga vindkraftverk inom andra delar av renskötselområdet eller att det meddelas tillstånd efter prövningen av de aktuella parkerna, kan inte beaktas vid denna prövning utan måste istället beaktas vid de efterföljande tillståndsprövningarna. På samma sätt går det inte att beakta att det pågår prospekteringar enligt minerallagen inom renskötselområdet, som skulle kunna leda till gruvor i framtiden. Vid prövningen av en verksamhet kan det inte tas hänsyn till andra verksamheter än de som finns eller som har meddelats tillstånd för vid tidpunkten för prövningen. I annat fall skulle risken för kumulativa effekter stoppa anläggandet av varje vindpark även långt innan de kumulativa effekterna riskerar att uppkomma. Det görs gällande att det inte har gjorts någon ordentlig avvägning mellan olika markanvändningsintressen. Det är inte riktigt. Miljöprövningsdelegationen har vid sin prövning gjort en noggrann bedömning enligt 3 och 4 kap. miljöbalken. I den kommunala översiktsplanen, som är det instrument som i första hand ska användas för att göra bedömningar av hur mark ska användas i kommunen och hur riksintressena ska beaktas, har vindkraften inom kommunen samlats till några utvalda områden, då detta i grunden ansågs positivt för rennäringen i förhållandet till att vindkraften spreds ut över fler områden i kommunen. YTTRANDEN Länsstyrelsen har förklarat sig vidhålla MPD:s beslut. Vidare har man anfört att man delar Samebyns uppfattning att den sökta verksamheten kommer att medföra

30 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M påverkan på rennäringen. Man anser även att det är angeläget att mark- och miljödomstolens dom klarlägger om en vindkraftsetablering vid Blodrotberget kan antas medföra undvikelseeffekter i den omfattning som samebyn hävdar, om området kring Blodrotberget kan antas vara av sådan betydelse för rennäringen att en vindkraftsetablering tydligt påverkar bedrivandet av rennäring, samt om så bedöms vara fallet vilken omfattning ett skyddsavstånd i detta område bör ha. Sametinget har anfört i princip samma sak som Samebyn. BEVISNING M.M. Miljödomstolen har hållit sammanträde i målet. Detta sammanträde har även omfattat mål M avseende Blackfjället. På Samebyns begäran har vittnesförhör ägt rum med professor emeritus Öje Danell, samt fil dr Anna Skarin Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala, vilka även avgivit sakkunnigutlåtanden. Vidare har på Samebyns begäran vittnesförhör ägt rum med renskötarna Tor-Enok Larsen och Nils-Göran Baer. Vidare har renskötarna Henrik Omma Poggats, Jonas Stinnerbom samt ordföranden i samebyn, Karin Baer hörts. På Bolagets begäran har konsulten Ola Fängmark hörts. DOMSKÄL Allmänt Vindkraft Riksdagen har som mål till år 2015 angett att vindkraften bör producera 10 TWh el per år. Vidare har man angett ett planeringsmål för vindkraft till 30 TWh el per år till år Föreliggande två ansökningar inom Blackfjället och Blodrotberget innebär ett tillskott av ca 0,4 TWh per år. Under 2012 producerade vindkraften totalt i Sverige ca 7,1 TWh. Det beräknas att det i Sverige kommer att produceras ca 9 TWh vindkraftsel under Vindkraft är en förnybar och ren energikälla. Därmed kan vindkraften bidra till miljöbalkens mål om hållbar utveckling (1 kap. 1 miljöbalken). Främjandet av produktion av förnyelsebara energikällor är vidare viktigt för att nå de krav som ställs på Sverige med anledning av EU:s klimatåtagande och de nationella planeringsmålen för vindkraft som antagits av Sveriges riksdag enligt ovan. Rennäring Rennäring har bedrivits av samer under mycket lång tid. Näringen har, speciellt under de senaste ca åren, i takt med att industrialiseringen ökat och att indu-

31 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M strin därmed har fått ett ökat energibehov, fått se sina tidigare nyttjade marker i allt större utsträckning bli ianspråktagna och fragmentiserade. Främst har här kanske vattenkraftens utbyggnad spelat roll genom bl a dragning av nya kraftledningar, dämda sjöar och torrlagda älvfåror. Även det storskaliga skogsbruket och skogsindustrins bilvägar har medfört störningar för renskötseln. Det framstår därför som uppenbart att rennäringen under de senaste årtiondena har undanträngts och att näringen blivit svårare att bedriva. Rennäringens berättigade krav på hänsyn till renskötselns behov måste emellertid ställas mot samhällets behov av industriell utveckling och krav på en funktionell infrastruktur i hela landet även där det finns motstående intressen, t ex av rennäringen. Miljökonsekvensbeskrivning MKB:n uppfyller de krav som anges i 6 kap. miljöbalken och kan tillsammans med det övriga underlag som getts in i målet godkännas och läggas till grund för prövningen. Tillåtlighet Samebyns förstahandsyrkande. Överensstämmelse med planer Frågan om markanvändning för vindkraftsetablering i området är bedömd i kommunens översiktsplan. Enligt översiktsplanen är området lämpligt för vindkraftsetablering. Skyddsavstånd I yttrande från Samebyn till MPD vid dess prövning, angavs så sent som i mars 2012 att renskötarna själva ansåg att ett skyddsavstånd från vindkraftverken på 700 m till Samebyns flyttled skulle vara tillfyllest. Behovet av skyddsavstånd har sedermera ändrats till 5 km. Då avståndet mellan parkerna är ca 7 km skulle, om den inledande bedömningen från Samebyn vore gällande, en bredd om ca 5,5 km vara möjlig att driva renarna på vid passeringen av vindkraftsparkerna. Efter det att Samebyn ändrat inställning, täcker nu de av samebyn angivna skyddsavstånden från respektive vindkraftspark varandra, varför det enligt den nya skrivelsen, i vart fall skulle bli svårt, för att inte säga omöjligt att driva renarna mellan vindkraftparkerna om skyddsavståndet på 5 km skulle anses gälla. Undvikelseeffekter och tillvänjning hos renar Det framstår som uppenbart att de domesticerade renar som samerna äger, i viss omfattning undviker främmande föremål och reagerar på främmande ljud. Frågan är i hur hög omfattning detta sker. Vidare är det inte klarlagt på vilket avstånd en så-

32 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M dan undvikelseeffekt uppstår. I den s.k. Björkhöjdendomen, som refererats till både av Bolaget och Samebyn, anförde MÖD att man ansåg att för del av det viktiga Halåområdet, det vara skäligt att ansätta ett skyddsavstånd om 5 km för vindkraftetablering. Samebyn synes tolka detta uttalande som en strikt gräns som i princip inte får underskridas. Detta är enligt mark- och miljödomstolens mening inte i enlighet med vad MÖD avsåg med sin skrivning i domskälen. Tvärtom framgår att detta avstånd kan variera pga. topografi m.m., samt att en individuell bedömning ska göras i varje enskilt fall för att möjliggöra en uppskattning av relevant skyddsavstånd. Av de uppgifter som framkom vid förhör med renägare vid huvudförhandlingen finner mark- och miljödomstolen att en tillvänjning har skett hos renarna, dels beträffande själva uppförandet av kraftledningsstolpar, och dels de ljud som ofta uppkommer i kraftledningarna. Någon särskild anledning att tro att vindkraftverken på något avgörande vis skulle skilja sig från exempelvis kraftledningsstolpar finns enligt mark- och miljödomstolen inte, även om vindkraftverken (oftast) är rörliga genom sina roterande vingar. Riksintressen Vid tidpunkten för Bolagets ansökan fanns inget riksintresse för rennäringens behov utpekat inom de områden som vindkraftverken upptar. En transportväg korsar dock ett riksintresse för rennäringen utanför parken. Samebyn har anfört att områdena vid vindkraftparken nu är föremål för omklassificering som riksintressen för rennäringen. Av de två yttranden som Sametinget inlämnat i målen, kan mark- och miljödomstolen inte utläsa att områdena vid de båda vindkraftparkerna som nu är ifråga, av Sametinget har förklarats som riksintressen för rennäringen. Av Miljöbalken. En kommentar. Bengtsson m fl., maj 2013, framgår att myndigheternas utpekande av riksintressen endast är att betrakta som anspråk på riksintressen. De är alltså inte rättsligt bindande vid prövningen enligt angivna lagar, utan det ankommer på prövningsmyndigheten att i det enskilda fallet göra den bedömningen. Här bör även det berättigade krav Bolaget har på långsiktiga spelregler för verksamhetens bedrivande och även den samhälleliga planeringen av infrastruktur m.m. vara en del av mark- och miljödomstolens bedömning. Mark- och miljödomstolen finner sammantaget således, att de av Samebyn angivna områdena vid vindkraftparkerna ej är att betrakta som riksintressen för rennäringen. Mark- och miljödomstolen bedömer inte att etableringen av vindkraftverken påtagligt försvårar rennäringens bedrivande. Därför ska, mot bakgrund av riksdagens

33 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M utbyggnadsmål för vindkraften, vid en avvägning enligt 3 kap. 1 miljöbalken mellan intresset för rennäringen och intresset för vindkraft, företräde ges till vindkraftens intressen som på bästa sätt kan anses främja den långsiktiga hushållningen med marken i området och innebär en från allmän synpunkt god hushållning. Mark- och miljödomstolen finner även att vindkraftens och rennäringens intressen går att förena inom de områden som berörs i föreliggande fall. Andra etableringar inom Samebyns områden Samebyn har även angett kommande ansökningar om nya vindkraftparker och eventuella gruvor eller täkter som skäl för att inte tillåta den nu föreliggande ansökningen. Här delar mark- och miljödomstolen Bolagets uppfattning i det att eventuella tillkommande anläggningar inte kan utgöra skäl för att avslå de ansökningar som mark- och miljödomstolen nu har att ta ställning till. Anläggande av vindkraftparker inom vinterbetesområde försvårar för rennäringen i flera avseenden. Mark- och miljödomstolen anser dock att den inverkan som sker under anläggningstiden får med beaktande av föreskrivna försiktighetsmått i MPD:s beslut samt det ytterligare villkor som föreskrivs anses så begränsad att det saknas skäl att på denna grund lämna ansökan utan bifall. Vid bedömningen av hur driften av en vindkraftanläggning påverkar rennäringen anser domstolen inledningsvis att dessa störningar typiskt sett inte behöver vara av den omfattningen som samebyn hävdar. Det föreligger förvisso påverkan som medför bl.a. undvikelseeffekt hos renar, men denna effekt kan under inga förhållanden anses vara total. Trots att det sedan ett flertal år uppförts ett flertal vindkraftsanläggningar inom områden som omfattas av renbetesmarker, föreligger det ännu inte några vetenskapliga eller andra rapporter som entydigt visar att renar i alla situationer alltid undviker just vindkraftparkerna. Härav följer då slutsatsen att det är flera faktorer som i olika grad och beroende på de lokala förutsättningarna avgör om renen ska uppfatta en anläggning som en störning och i så fall på vilket sätt, såsom bl.a. anläggningens utförande, omfattning, vilket slag av område (betesområde, flyttled, bromsland etc.) som anläggningen uppförs vid, närhet till andra störningskällor etc. Närvaron av människor får bedömas vara av förhållandevis större betydelse än flera andra faktorer. Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (International Covenant on Civil and Political Rights ICCPR) m.m. MÖD har i målet om Björkhöjden, fastslagit att det skydd som stadgas för ursprungsbefolkningar i konventionen är fullt tillgodosett genom vad som är föreskrivet i miljöbalken.

34 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M Mark- och miljödomstolens slutsats Mark- och miljödomstolen finner av de skäl som ovanstående har redovisats att Samebyns förstahandsyrkande ska avslås. Samebyns andrahands- och tredjehandsyrkande Mark- och miljödomstolen finner att inte heller Samebyns andrahands- och tredjehandsyrkanden kan godtas. Några av Samebyns villkorsförslag innebär, om de skulle genomföras, att Bolaget under vissa omständigheter förlorar sin beslutsrätt över verksamheten och därmed eventuellt även möjligheten att kunna uppfylla vissa givna villkor. Inte heller de övriga villkorsförslagen som Samebyn föreslagit under dessa rubriker kan anses vara sådana att de bör föreskrivas som villkor i domen. Mark- och miljödomstolen finner således att de villkor som MPD har uppställt, väl motsvarar vad som kan antas tillgodose även de intressen som företräds av Samebyn. Villkor m.m. Övriga yrkanden om villkorsändringar Mark- och miljödomstolen finner skäl att något förlänga prövotiden som föreskrivs i U1, både vad som avser anläggningsfasen och under driftsfasen till tre år vardera. Då maximal påverkan från parken av bl a buller, ljus och rörelser sker när hela parken är utbyggd, finner mark och miljödomstolen att utredningen avseende påverkan på rennäringen under driftsfasen ska inlämnas först när samtliga vindkraftverk varit i drift i tre år. Bolaget har förklarat sig villig att acceptera ett villkor om att inte vidta några anläggningsarbeten under en tid av 30 dagar då flyttning förekommer i anslutning till vindkraftparkerna. Detta bör fastställas som villkor. En förutsättning för att tillsynsmyndigheten ska kunna kontrollera att Bolaget inlämnar ovanstående utredning i rätt tid är att ett villkor föreskrivs om att anmälan till MPD ska ske när tidsfristen ska börja löpa. Verkställighetsförordnande Då Samebyn är enda part som överklagat MPD:s beslut och då man inte vunnit framgång i sitt överklagande, finner Mark- och miljödomstolen att även yrkandet om att verkställigheten beträffande vissa anläggningsarbeten ska upphöra, ska avslås.

35 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM M HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (DV 427) Överklagande senast den 5 september Prövningstillstånd krävs. På mark- och miljödomstolens vägnar Lars-Göran Bennmarker I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Lars-Göran Bennmarker, ordförande, tekniska rådet Ove Eriksson samt de särskilda ledamöterna Sven-Olof Gustafsson och Solveig Eriksson. Föredragande har varit beredningsjuristen Paulina Rautio.

36 Bilaga 1 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT Beredningsjurist 1 INKOM: MÅLNR: M AKTBIL:

37

38

39

40

41

42

43

44

45

46

47

48

49

50

51

52

53

54

55

56

57

58

59

60

61

62

63

64

65

66

67

68

69

70

71

72

73

74

75

76

77

78

79

80

81

82

83

84

85

86