Ett nationellt varningssystem om livsmedel

Transkript

1 Ett nationellt varningssystem om livsmedel Regeringsuppdrag

2 Innehåll 1. Inledning och avgränsningar Sammanfattning Bakgrund och nuläge Nationellt varningssystem - förslag Utreda övriga åtgärder Konsekvenser av att inrätta ett nationellt varningssystem Konsekvenser av att genomföra övriga föreslagna åtgärder Bilaga 1: Föreskrifter om ändring i Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2009:13) om rapporteringsskyldighet för kontrollmyndigheter Bilaga 2: Konsekvensutredning av förslag om inrättande av ett system för snabb varning vid upptäckt av icke säkra livsmedel och ändring av Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2009:13) om rapporteringsskyldighet för kontrollmyndigheter

3 1. Inledning och avgränsningar I regleringsbrevet för 2016 fick Livsmedelsverket i uppdrag att, för livsmedel som utgör eller kan antas utgöra en risk för människors hälsa, utreda och utveckla ett nationellt varningssystem för ökat informationsutbyte och samarbete mellan kontrollmyndigheterna. Därutöver ska Livsmedelsverket utifrån befintliga bemyndiganden utreda och, om lämpligt, vidta övriga åtgärder som behövs för att motverka och förhindra att livsmedel som inte är säkra släpps ut på marknaden. Samråd har genomförts med representanter från Sveriges kommuner och landsting (SKL), länsstyrelserna, generalläkaren samt Jordbruksverket. Uppdraget är begränsat till att gälla icke säkra livsmedel och omfattar inte system för meddelanden av produkter som på annat sätt inte uppfyller reglerna, till exempel produkter som avviker mot märkningsreglerna men där produkten fortfarande är säker för konsumenten. 3

4 2. Sammanfattning Ett livsmedel säljs normalt inte bara i en kommun utan finns oftast tillgängligt på marknaden i många kommuner. När kontrollmyndigheter agerar mot ett icke säkert livsmedel uppstår ett behov av att snabbt meddela andra berörda kontrollmyndigheter. Idag sker sådana meddelanden direkt mellan berörda myndigheter vilket inte alltid kan ske tillräckligt snabbt. Dessutom hanteras ärenden av detta slag utan samordning och nationell överblick. En teknisk lösning för att täcka behovet av att snabbt meddela varandra bör därför införas på nationell nivå. Livsmedelsverket bedömer att det redan existerande verktyget irasff är väl lämpat för ändamålet. RASFF (Rapid Alert System for Food and Feed) är Europeiska kommissionens system för snabb varning om icke säkra livsmedel och irasff är det webbaserade verktyget för meddelanden mellan EU:s medlemsländer om sådana livsmedel. irasff har en nationell användarnivå som Sverige kan använda. Att använda systemet innebär att det går snabbare och enklare att sända meddelanden mellan myndigheterna vilket medför att icke säkra livsmedel snabbare kommer bort från marknaden. För att systemet ska fungera effektivt är det viktigt att alla berörda använder systemet. Förslag till en nationell föreskrift har tagits fram som pekar ut vilka myndigheter som måste vara anslutna till systemet samt hur de ska hantera fynd av icke säkra livsmedel. Livsmedelsverket föreslår att föreskrifterna träder i kraft den 1 januari Livsmedelsverket bedömer att färre icke säkra livsmedel kommer ut på marknaden när det nationella systemet för snabb varning har implementerats eftersom meddelanden mellan myndigheterna sänds snabbare och större andel av upptäckta icke säkra livsmedel hinner stoppas innan de säljs till och konsumeras av kund. Livsmedelsverket bedömer vidare att ytterligare åtgärder kan vara befogade. En del i detta är att förtydliga vägledningen i hur vissa kategorier av livsmedel bör bedömas. Det gäller hur och när lagstiftningen om så kallade nya livsmedel kan och bör användas. Detta gäller speciellt livsmedelskategorin kosttillskott som under de senaste åren stått för den övervägande delen icke säkra livsmedel i Sverige och som meddelats i RASFF-systemet. Livsmedelsverket bedömer vidare att det är nödvändigt att ytterligare förbättra samarbetet mellan kontrollmyndigheterna i hur livsmedelskontrollen hanterar risker som inte är reglerade. Livsmedelsverket kommer närmare utreda hur arbetet med riskvärderingar och råd om riskhantering kan effektiviseras. 4

5 Det finns svårigheter med att inrätta och upprätthålla föreskrifter för förbud av icke säkra livsmedel. Det finns dock ett flertal andra åtgärder som bedöms kunna tillgodose samma behov som sådana föreskrifter. Sammantaget anser Livsmedelsverket att det för närvarande inte är en lämplig åtgärd att inrätta föreskrifter som förbjuder vissa livsmedel. Livsmedelsverket har i rapporten Samordning och förbättring av kontrollen av e-handel, daterad , dnr 2016/03091, föreslagit en stödfunktion till kosttillskottskontrollen samt en övervakningsfunktion av e-handel. När dessa genomförs kommer kombinationen med övriga föreslagna åtgärder i denna rapport att bli en effektiv årgärd att förhindra icke säkra livsmedel på marknaden. 5

6 3. Bakgrund och nuläge Bakgrund Att snabbt upptäckta, varna för och hantera icke säkra livsmedel är kontrollmyndigheternas viktigaste uppgift. Om det inte fungerar kan många konsumenter drabbas negativt. I Sverige finns omkring 270 självständiga kontrollmyndigheter på livsmedelsområdet. När det dyker upp livsmedel på den svenska marknaden som är sådant att det innebär en risk för människors hälsa finns det ofta ett behov hos kontrollmyndigheterna att snabbt kunna sprida information till andra myndigheter, eftersom livsmedel sällan säljs bara lokalt, utan finns på marknaden i flera kommuner. Varje myndighet har själv att ta ställning till och fatta beslut om ett eventuellt förbud av en produkt. Av denna anledningar kan en osäker produkt vara förbjuden i en kommun medan samma produkt fortfarande säljs i en annan kommun. Detta har varit ett påtagligt problem bland annat vad gäller kosttillskott, en produktkategori som säljs i många butiker och via internet och där det regelbundet förekommer att produkter avviker från livsmedelslagstiftningen. Nuläge EU:s system för snabb varning När det gäller underrättelse om icke säkra livsmedel inom EU finns ett väl utbyggt system. Systemet skapades 1979 och heter Rapid Alert System for Food and Feed, (RASFF). RASFF-nätverket består förutom av EU:s 28 medlemsstater, av EESländerna (Norge, Lichtenstein och Island), Schweiz, och av EFTA (European Free Trade Association), EFSA (European Food Safety Authority) samt kommissionen som förvaltar systemet. Det är dock fler länder som nås via RASFF-systemet. För tillfället är det inklusive nätverksmedlemmarna 184 länder. Bestämmelser om systemet och dess användning finns reglerat i EU-rätten. Enligt artikel 50 i förordning (EG) nr 178/ är EU:s medlemmar skyldiga att använda systemet medan mer detaljerade regler kring användande av systemet finns i art i förordning (EU) nr 16/ Ett snabbt utbyte av information ger nätverksmedlemmarna möjlighet att kontrollera om de är berörda och om snabba åtgärder är nödvändiga. 1 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet. 2 Kommissionens förordning (EU) nr 16/2011 av den 10 januari 2011 om genomförandeåtgärder för system för snabb varning för livsmedel och foder. 6

7 Systemet möjliggör att nätverksmedlemmarna kan ta koordinerade och korrekta beslut. Målet är att högsta möjliga nivå av konsumentskydd ska gälla. Tack vare RASFF tas beslut som förebygger, reducerar och eliminerar risker för allmänheten. irasff det webbaserade verktyget för RASFF När ett medlemsland upptäcker ett osäkert livsmedel på marknaden meddelas det via irasff, det webbaserade verktyget för detta ändamål. Det finns olika meddelanden, bland annat: Varningsmeddelande: Ett sådant skickas när ett livsmedel som utgör en allvarlig hälsorisk finns på marknaden och när det krävs snabba åtgärder av en annan RASFF-medlem, oftast ett annat EU-land. Det krävs alltid en uppföljning med ett meddelande i dessa ärenden om vilka åtgärder som vidtagits. Informationsmeddelanden: Det används när ett livsmedel identifierats med en risk och som släppts ut på marknaden, men när de övriga RASFFmedlemmarna inte behöver vidta snabba åtgärder. Bland informationsmeddelande finns två varianter, dels för uppföljning, dels för kännedom. När varningsmeddelanden och informationsmeddelanden sänds åtföljs de av relevant information för mottagarna. Informationen är uppdelad i följande kategorier: 1. Upptäckt risk (Allvarlig risk eller inte, vilket ska motiveras genom information om till exempel antal insjuknade eller vilken fara man konstaterat.) 2. Identifiering av produkt (Beskrivning av produkten, om den provtagits och i så fall av vilket laboratorium, information om batcher och liknande identifieringsnummer samt vilka livsmedelsföretagare som är inblandade och dessutom vilka åtgärder företagaren och/eller myndigheterna har vidtagit.) 3. Spårbarhetsinformation (Vilka länder som är berörda samt vilka som är mottagarna av berörd produkt i dessa länder.) 4. Övrig info (Löpande text som förklarar det inträffade.) 5. Bifogade dokument (Fakturor, bilder, leveranslistor, beslut från myndighet, med mera som gör handläggningen/spårningen lättare.) 6. Uppföljande information (Information som inkommer från de berörda myndigheterna som återrapporterar vidtagna åtgärder eller ställer frågor.) När ett medlemsland skickat ett RASFF-meddelande tar kommissionen emot meddelandet och bedömer om meddelandet är fullständigt. Kommissionen sänder 7

8 sedan meddelandet till övriga medlemsländer som kontrollerar om de är berörda. Om produkten i fråga finns på deras marknad ska de spåra produkten med hjälp av erhållen information från irasff-systemet. En återrapportering ska ske med avseende på vad de har funnit i utredningen, som till exempel om produkten spridits till andra länder. Dessutom återrapporteras alltid vilka åtgärder som vidtagits. Under 2016 gjordes ungefär 3000 originalnotifieringar om icke säkra livsmedel och material i kontakt med livsmedel via RASFF-systemet. Sverige berördes 171 gånger. Det har under de år som RASFF varit aktivt funnits en uppåtgående trend, som normalt sett innebär en total ökning av antalet meddelanden inom EU på cirka 3-5% per år. I det webbaserade verktyget irasff finns ett så kallat nationellt arbetsflöde som kan användas i medlemsstater för att meddela andra myndigheter, på såväl lokal, regional som central nivå. Verktyget är ännu inte anpassat fullt ut för att enbart användas när det gäller nationella meddelanden. irasff i sin helhet ägs, administreras och utvecklas av kommissionen. Vilka icke säkra livsmedel meddelas det mest om? Via statistik från RASFF-systemen går det att få en uppfattning om vilka livsmedelskategorier som främst förekommer i meddelanden om icke säkra livsmedel. Det gäller då icke säkra livsmedel som kommit till Sverige från annat land eller sänts från Sverige till annat land. De kategorier livsmedel som Sverige varit berörda av och som utgör merparten av dessa avsända meddelanden är kosttillskott, kött och köttprodukter samt frukt och grönt. Dessa kategorier har under ett antal år varit de som mest förekommit i RASFF-systemet för Sveriges del. Svensk Egenvård, branschorganisation för kosttillskottsföretag och -importörer, ger årsvis ut statistik avseende kosttillskott. Försäljningen av vitaminer och mineraler har enligt Svensk Egenvård stigit med 12,2 % sedan Försäljningen av sportnutrition (del av denna kategori kategoriseras som kosttillskott) har stigit med 40,3 % sedan Detta överensstämmer med statistik över RASFF-meddelanden gällande denna kategori produkter, se figur 1 nedan. Från att ha representerat 6 % av meddelandena under 2010 har kosttillskotten på endast några år kommit att dominera andelen meddelanden mellan Sverige och andra länder. 8

9 30% 25% 20% 15% 10% Kosttillskott Kött/köttprodukter Frukt och grönt 5% 0% Figur 1 Andel (%) RASF- meddelanden för kosttillskott, kött och köttprodukter samt frukt och grönt där Sverige varit inblandade. Inom EU finns ytterligare system för att meddela varandra över landsgränserna vad gäller livsmedel och livsmedelskontroll. AAC (Administrative Assistance and Cooperation) är ett system som används av medlemsländerna vid förfrågningar om stöd eller underrättelse om företag som inte uppfyller reglerna i livsmedelslagstiftningen men där det inte är fråga om icke säkra livsmedel. Systemet fungerar även för utbyte av information när det gäller fuskutredningar. Systemet har varit aktivt sedan november Fram till december 2016 har ett 30-tal meddelanden/förfrågningar via AAC berört Sverige. Systemet är än så länge ganska okänt inom livsmedelskontrollen och antalet meddelanden/förfrågningar förväntas öka då systemet blir mer känt. OFIS (Organic Farming Information System) är ett system för att meddela berörda medlemsländer om ekologiskt producerade livsmedel som inte uppfyller reglerna men som fortfarande kan anses vara säkra att konsumera. Under 2015 var det 14 meddelanden som berörde Sverige. Detta system är i grund och botten ett meddelarsystem för att meddela ursrpungslandets kontrollmyndighet om problem som upptäcks hos ekologiska livsmedel och då främst när dessa av någon anledning innehåller bekämpningsmedelsrester (dock inte i så höga och hälsofarliga mängder att RASFF-systemet ska användas). Det land som produkten kommer ifrån ges vid dessa meddelanden tillfälle att utreda orsaken till det inträffade. Sverige Målet med nuvarande livsmedelslagstiftning är att livsmedel är säkra och att konsumenter inte vilseleds. Därför ska övervakning och kontroll ske inom alla led i livsmedelskedjan. Kontrollen ska vidare vara effektivt och ändamålsenlig. 9

10 Sverige har idag inte något föreskrivet arbetssätt när det gäller att underrätta andra behöriga kontrollmyndigheter inom Sverige vid upptäckt av icke säkra livsmedel som bara berör Sverige. När icke säkra livsmedel upptäcks vid en myndighets livsmedelskontroll underrättas vanligen andra berörda myndigheter via e-post eller telefon. Dessa myndigheter får därmed möjlighet att följa upp frågan hos de berörda livsmedelsföretagen som man har ett kontrollansvar för. Det finns också situationer där man inte meddelar övriga myndigheter alls. Detta sker exempelvis då upptäckten gjorts vid ett större företag eller koncern. I dessa fall följer behörig kontrollmyndighet upp med företagets/koncernens huvudkontor att man har återkallat allt och att man kan visa att produkten är borta från marknaden. Det finns inte någon statistik över i vilken utsträckning det görs underrättelser om icke säkra livsmedel på nationell nivå. Ett antal lokala kontrollmyndigheter (24 stycken) har tillfrågats. De uppskattar att de hanterar ingående och utgående nationella meddelanden allt från en gång per år till en gång per vecka. De större kommunerna har meddelat att det sker cirka en gång per vecka. Utifrån den information Livsmedelsverket fick från de 24 kommunerna samt de erfarenheter Livsmedelsverket har från övriga kontakter med kontrollmyndigheterna, främst vad gäller RASFF-ärenden, har den samlade bedömningen gjorts att det rör sig om cirka meddelanden per år på nationell nivå. Livsmedelsverkets roll Livsmedelsverket är Sveriges nationella kontaktpunkt för RASFF för livsmedel, NCP (National Contact Point). Som NCP har Livsmedelsverket upparbetade rutiner och uppdaterade kontaktuppgifter för överlämnande av ärenden till alla behöriga kontrollmyndigheter i Sverige. I vissa större ärenden har Livsmedelsverket tagit rollen som samordnare men i de flesta fall enbart vidareförmedlat information som lämnats av en lokal kontrollmyndighet till övriga inblandade lokala kontrollmyndigheter. En tjänst som Livsmedelsverket tillhandahåller för samarbete och informationsutbyte mellan kontrollmyndigheter i samband med icke säkra livsmedel på nationell nivå är en forumsida på Livsmedelsverkets webbfunktion Livstecknet. Där kan behöriga myndigheter underrätta andra om fynd i kontrollen. Funktionen är begränsad på det sättet att det enbart går att underrätta andra myndigheter med fritext. Det går inte att bifoga nödvändig information som till exempel kopior på analysresultat, bilder på produkt, leveranslistor eller andra leveransdokument. Sådana dokument är i många fall mycket viktiga för att kunna agera korrekt i kontrollen. Dessutom är användandet av denna forumsida inte obligatorisk. Från 2012 till idag har forumet använts vid fyra tillfällen gällande misstänkt icke säkra livsmedel. När det gäller fynd av icke säkra livsmedel som nått EU eller resten av världen finns av EU framtagna vägledningar och instruktioner hur länderna ska hantera detta med hjälp av RASFF-systemet. Det finns även instruktioner hur Livsmedelsverket ska hantera sådana frågor samt information på Livstecknet hur 10

11 den lokala kontrollen bör agera. Det finns dock ingen specifik vägledande information om hur Livsmedelsverkets kontrollorganisation eller övriga nationella kontrollmyndigheter bör eller ska hantera situationer när man upptäcker icke säkra livsmedel som enbart nått den nationella marknaden. Utmaningar inom livsmedelskontrollen för att sprida information om icke säkra livsmedel Snabbhet När kontrollmyndigheterna får vetskap om ett icke säkert livsmedel ankommer det på varje enskild myndighet att kontakta de övriga inblandade myndigheterna. När en myndighet vill ta direktkontakt är det ibland svårt att hitta kontaktuppgifter för överlämnande av information. Flera kommuner använder sig av formulär på sina hemsidor som ett sätt att bli kontaktade. Dessa formulär är oftast mycket begränsande vad gäller vilken information som kan bifogas. Det medges inte att bifoga dokument som till exempel kopior på leveranslistor och analysrapporter. Det varierar också hur de inskickade formulären omhändertas. Även om det är formulär som används på kommuners hemsida kan det vara tidsödande att hitta rätt officiell ingång till de lokala kontrollmyndigheterna. Detta medför i många fall en onödig fördröjning samt att det inte går att bifoga nödvändiga filer inom rimlig tid. Samordning När en kontrollmyndighet upptäcker icke säkra livsmedel och meddelar andra myndigheter om upptäckten sker i de flesta fallen ingen samordning av det fortsatta arbetet för att få bort aktuellt livsmedel från marknaden. När det gäller fynd som inte har så stor spridning och berör få myndigheter är det inte alltid nödvändigt. Gäller det däremot ärenden där livsmedlet har stor spridning eller många inblandade myndigheter finns många vinster med att kontrollen sker samordnad. Vid ärenden av större karaktär är det också många inblandade företag. Det kan vara producenter, transportörer, grossister och en mängd med återförsäljare. Problem som har uppstått utan samordnad insats i liknande fall är till exempel att beslut om saluförbud fattats mot fel aktör/aktörer. Beslut har riktats mot den aktör som säljer varan till slutkonsument i stället för mot den aktör som är källan till spridningen i Sverige, till exempel producenten eller importören. Det har då inneburit att ett icke säkert livsmedel förbjudits i vissa kommuner men inte i andra. Stöd och vägledning Vägledningar från Livsmedelsverket kan bara delvis hantera frågan om hur information ska spridas. Snabb informationsspridning förutsätter ett bra system. Däremot är det i vissa fall otydligt vilka kriterier som ska gälla för att ett livsmedel ska anses vara icke säkra och därmed behöver meddelas övriga myndigheter. 11

12 4. Nationellt varningssystem - förslag Teknisk lösning Livsmedelsverket bedömer att det finns behov av bättre tekniska förutsättningar för kontrollmyndigheterna om dessa ska kunna underrätta och samarbeta med varandra på ett effektivt sätt. En viktig sådan förutsättning kan vara ett webbaserat system som alla behöriga kontrollmyndigheter har tillgång till oavsett var de befinner sig. Om en kontrollmyndighet upptäcker icke säkra livsmedel och av någon anledning inte har internetuppkoppling bör Livsmedelsverket snabbt kunna kontaktas på annat sätt så att uppgifter utan dröjsmål förs in i varningssystemet. Den tekniska lösningen bör vidare fungera så att det är enkelt att överföra information snabbt till EU:s RASFF. Livsmedelsverket bedömer att det är mest ändamålsenligt att använda det redan existerande varningssystem, irasff (se kapitel 3). Systemet, som används för meddelanden inom EU och till tredje land, har en modul som kan användas på nationell nivå. Systemet är framtaget för att medlemsländerna ska kunna sända meddelanden mellan varandra från nationell nivå vidare till andra berörda myndigheters nationella nivåer i annat EU-land. Det är idag inte fullt utvecklat för meddelanden som enbart berör ett medlemsland på nationell nivå. Under 2017 kommer dock flertalet förändringar göras i irasff-systemet för att bättre kunna användas enbart inom ett land. Kommissionen är väl införstådd med att det finns ett stort behov, inte bara i Sverige utan i hela EU, att enbart sända meddelanden på nationell nivå. Den tekniska lösningen innebär att systemanvändningen kommer att medföra behandling av personuppgifter. Bland annat med hänsyn till att det finns ett allmänintresse i att skydda människors hälsa finns det inga hinder mot en sådan behandling. Livsmedelsverket kommer att vara personuppgiftsansvarig för personuppgifter i systemet. Kommissionen kommer eventuellt ha ett delat ansvar med Livsmedelsverket, eller alternativt agera som personuppgiftsbiträde. Denna fråga kommer att utredas närmare innan systemet tas i bruk på nationell nivå. De uppgifter som förs in i systemet kommer att finnas direkt tillgängliga för andra kontrollmyndigheter, och uppgifter som omfattas av sekretess ska därför inte läggas in. Uppgifter som kommer fram vid tillsyn enligt livsmedelslagstiftningen omfattas i vissa fall av sekretess. Denna sekretess bryts dock om intresset av allmän kännedom om förhållanden som bland annat rör människors hälsa har sådan vikt att uppgifterna bör lämnas ut. Generellt sett kommer de uppgifter som lämnas i det nationella varningssystemet vara av sådant intresse för allmän kännedom att uppgifterna inte omfattas av sekretess. Uppgifter som omfattas av sekretess kommer inte att vara nödvändiga att föra in i systemet. 12

13 Kontrollmyndigheterna kommer därmed behöva göra en sekretessbedömning innan uppgifterna läggs in i systemet. Hur systemet förhåller sig till regler om personuppgifter samt offentlighet och sekretess utvecklas vidare i kapitel 5 och 6 i bilaga 2. Gemensamma regler För att uppnå effektivitet måste alla behöriga kontrollmyndigheter använda den tekniska lösningen. Med detta menar Livsmedelsverket att alla berörda kontrollmyndigheter finns registrerade i systemet, meddelar via systemet samt bevakar om det inkommer meddelanden och återrapporterar när så behövs. För att detta ska kunna bli verklighet bör det skapas gemensamma regler som myndigheterna ska följa. Livsmedelsverket avser därför att föreskriva om att systemet måste användas av Livsmedelsverket, de kommunala kontrollmyndigheterna, generalläkaren samt länsstyrelserna. Livsmedelsverket har för avsikt att initialt under 2017 låta systemet användas av berörda kontrollmyndigheter på frivillig basis, men att det ska införas föreskrifter som ålägger kontrollmyndigheterna att ansluta sig till systemet och tillämpa det från Livsmedelsverket bedömer vidare att det finns behov av att föreskriva om krav på att kontrollmyndigheterna ska registrera sig i systemet samt anmäla, bevaka och rapportera vidtagna åtgärder i systemet. De föreslagna bestämmelserna finns i bilaga 1 (förslag till föreskrifter om ändring av Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2009:13) om rapporteringsskyldighet för kontrollmyndigheter). I konsekvensutredningen, bilaga 2, finns en närmare beskrivning av de föreslagna bestämmelserna, vad verket vill uppnå med föreskrifterna samt de konsekvenser som förslaget väntas medföra. Livsmedelsverket avser, att i samband med redovisningen av denna rapport, skicka ut förslaget på föreskrifter på remiss. Förslaget på tiden för ikraftträdande är satt för att ge berörda myndigheter tid att anpassa sig till att använda systemet genom att bland annat utbilda personal och ta det nya systemet i beaktande vid planeringen av kontrollverksamheten. Utbildning/information För att systemet ska kunna fungera effektivt behöver de som ska hantera RASFFsystemet få utbildning i hur den tekniska lösningen fungerar. Vidare finns det behov av att uppdatera den vägledande informationen från Livsmedelsverket om till exempel spårningskontroll och övrig hantering av icke säkra livsmedel. 13

14 Utbildningar För att underlätta genomförandet av det nationella systemet bör kontrollmyndigheterna få den information som är nödvändig. Livsmedelsverket har därför för avsikt att utbilda livsmedelsinspektörer i hur man använder irasff-systemet. Utbildningen kommer vara i två delar. Den första delen handlar om RASFF generellt. Den utbildningen är en e-utbildning som sker inom ramen för EU:s BTSF-kurser (Better Training for Safer Food). Sverige har fått tillåtelse att kraftigt utöka sitt deltagarantal med anledning av det föreslagna nationella systemet. Under våren 2017 erbjuds därför 500 inspektörer från Sverige att gå denna kurs. Del två i utbildningsinsatsen kommer att tas fram av Livsmedelsverket. Den kommer fokusera på hur vi i Sverige ska hantera nationella meddelanden i irasff. Framtagandet av denna kurs kommer påbörjas under januari/februari 2017 och förväntas kunna erbjudas livsmedelsinspektörerna tidigast våren Vägledande information Den befintliga skriftliga vägledande information om spårning och hantering av icke säkra livsmedel kommer uppdateras under Dessutom kommer det även förtydligas hur kontrollen i samband med internationella och nationella meddelanden om icke säkra livsmedel kan finansieras. Uppdatering och förtydliganden kommer göras på bland annat Livstecknet (livsmedelskontrollens webbfunktion för bland annat informationsspridning) och Kontrollwiki (Livsmedelsverkets samlade informationsbank gällande livsmedelskontroll). Livsmedelsverket har även för avsikt att översätta de kriterier i kommissionens Standard Operating Procedures, SOP, för RASFF och som används inom EU. Livsmedlesverket bedömer att det underlättar arbetet i systemet om man kan använda sig av dessa kriterier på både nationell och internationell nivå. Framförallt skulle det göra att det kommer att bli smidigare att klassa om ett nationellt meddelanden till ett internationellt meddende. Att behöva omklassa meddelanden från nationell status till att bli internationell kommer sannolikt att ske frekvent. Upptäckter av icke säkra livsmedel kommer göras och dess utsprung kommer i början av utredningarna vara okänt. Sannolikheten att det visar sig att livsmedlet även finns på marknaden i annat land är mycket stor om man ser till den stora andelen livsmedel i Sverige som kommer från andra länder. Samordning/administrering av irasff på nationell nivå Idag har Sverige en funktion när det gäller hantering, samordning, bevakning och utveckling av RASFF inom EU. Livsmedelsverket är nationell kontaktpunkt för RASFF. Livsmedelsverket bedömer att det är ändamålsenligt att Livsmedelsverket även administrerar den nationella RASFF-modulen och att båda delarna bör hanteras på ett likartat sätt. 14

15 Ett rapporteringssystem innebär alltid viss administration. Användare måste skapas, ändras och tas bort. Detta är en uppgift som Livsmedelsverket, som ansvarig myndighet, redan idag hanterar på central nivå. Livsmedelsverket har därför för avsikt att framledes även ansvara för administreringen av systemet på nationell nivå vid införandet av ett nationellt system. Då irasff-verktyget idag inte är anpassat fullt ut för nationellt bruk kommer det inledningsvis finnas ett stort behov av övervakning på central nivå. Detta för att kunna verifiera och sända vidare inkomna meddelanden från svenska kontrollmyndigheter till andra berörda kontrollmyndigheter i Sverige. Denna övervakning kommer ske av RASFF-handläggarna på Livsmedelsverket. Behovet av övervakning kommer minska med framtida uppdateringar av irasff. Varje meddelande mellan myndigheter om ett icke säkert livsmedel på marknaden är i grund och botten en akut hantering av en upptäckt risk. Ibland är åtgärdsbehoven mycket små och avklarade väldigt snabbt och ibland är de stora och sätter flera myndigheter i arbete under flera dagar eller ibland till och med veckor. För att arbetet på nationell nivå ska vara så effektivt som möjligt kommer RASFF-handläggarna på Livsmedelsverket att fungera som samordnare. Speciellt vid större ärenden då behov ofta finns för både stöd och samordnande insatser. En servicetelefon kommer att inrättas hos Livsmedelsverket för att kontrollmyndigheterna snabbt ska kunna komma i kontakt med Livsmedelsverket om internetuppkoppling tillfälligtvis saknas. Livsmedelverket måste vara nåbara så att meddelanden till andra myndigheter snabbt kan skapas i systemet. Dessutom kommer servicetelefonen att ha en både stödjande och samordnande funktion i specifika fall för att effektivisera arbetet med att få bort icke säkra livsmedel från marknaden. För att Sveriges system för underrättelse mellan myndigheter ska fungera på ett effektivt sätt behövs det avsättas resurser för administrering, samordning, omvärldsbevakning och stöd till kontrollmyndigheterna. 15

16 5. Utreda övriga åtgärder Livsmedelsverket fick också i uppdrag att utifrån befintliga bemyndiganden utreda behovet av att vidta ytterligare åtgärder som behövs för att motverka och förhindra att livsmedel som inte är säkra släpps ut på marknaden. Om det bedöms finnas behov av det ska åtgärderna även vidtas. Livsmedelsverket bedömer att ett system med snabb varning kan underlätta för kontrollmyndigheterna att snabbt få information om icke säkra livsmedel. Detta kommer att förbättra möjligheterna för myndigheterna att stoppa försäljning med mera av sådana livsmedel. Systemet irasff kommer också förenkla för kontrollen på så sätt att det tydligt framgår vilka uppgifter som ska bifogas meddelandet. Detta innebär att spårningen både bakåt och framåt i livsmedelskedjan blir effektivare. Förslagens effekter beskrivs ytterligare i kapitel 6. Även med ett sådant system finns dock anledning att undersöka om det finns ytterligare åtgärder som kan vidtas för att förhindra att livsmedel som inte är säkra släpps ut på marknaden. Det kan krävas komplicerade bedömningar och specialistkompetens för att avgöra om ett livsmedel är säkert, särskilt när det gäller inom oreglerade områden. I praktiken har det också visat sig att kontrollmyndigheterna inte alltid kommer fram till samma slutsatser i fråga om vilka livsmedel som ska bedömas vara icke säkra. Det finns därför behov av att utreda åtgärder som kan bidra till att göra livsmedelskontrollen mer likvärdig oavsett vilken myndighet som utför kontrollen. Livsmedelsverket har vid utredningen av vilka åtgärder som kan vidtas särskilt undersökt möjligheterna att: införa föreskrifter som förbjuder vissa livsmedel, en så kallad svart lista, utveckla samarbetet mellan myndigheter, och skapa tydligare riktlinjer för tillämpningen av bestämmelserna för nya livsmedel. Svart lista genom föreskrifter Föreskrifter ger klara regler Den stora fördelen med att införa föreskrifter som förbjuder vissa livsmedel skulle vara att både kontrollmyndigheter och livsmedelsföretagare får klara regler att förhålla sig till. Det finns dock även flera nackdelar med ett sådant förfarande. 16

17 Föreskrifter riskerar att uppfattas som uttömmande Om det finns en förteckning med livsmedel som inte är tillåtna kan det tolkas som att livsmedel som inte finns med på förteckningen per automatik är tillåtna. En sådan uppfattning skulle vara felaktig eftersom ett livsmedel inte får släppas på marknaden om det inte är säkert. Det är livsmedelsföretagarens ansvar att livsmedel uppfyller detta krav. Det finns dessutom ett flertal EU-bestämmelser som reglerar olika typer av livsmedel. En sådan förteckning skulle med andra ord inte vara uttömmande. Rättsliga möjligheter att införa svart lista För att Livsmedelsverket ska kunna föreskriva om att vissa livsmedel ska förbjudas är det inte tillräckligt att Livsmedelsverket har de nödvändiga nationella bemyndigandena. En förutsättning är att föreskrifterna även är i överensstämmelse med EU-rätten. Som huvudregel gäller att det ska vara fri rörlighet för varor mellan EU-länder, art. 34 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Detta innebär att om en vara får säljas i ett EU-land ska den utan hinder även få säljas i andra EU-länder. Nationella undantag med handelshindrande effekt får införas för att bland annat skydda människors hälsa, art. 36 EUF-fördraget. Undantag kan även göras med anledning av tvingande hänsyn som har utvecklats i rättspraxis, till exempel konsumentskydd. Livsmedelslagstiftningen är till stor del harmoniserad inom EU vilket innebär att det finns gemensamma regler inom EU för livsmedel. Avsteg från de harmoniserade reglerna får endast göras om det finns uttryckliga möjligheter att göra sådana undantag. Vilka möjligheter det finns att införa nationella föreskrifter är alltså beroende av vilka undantag som går att göra enligt EU-rätten. Enligt art. 14 i förordning (EG) nr 178/2002 får livsmedel inte släppas ut på marknaden om de inte är säkra. Enligt art. 53 är det kommissionen som ska vidta nödåtgärder för livsmedel som har sitt ursprung i gemenskapen eller som importerats från ett tredje land och som sannolikt innebär en allvarlig risk för människors hälsa, djurs hälsa eller miljön. Av art. 54 framgår dock att en medlemsstat som officiellt har informerat kommissionen om att man är tvungen att vidta nödåtgärder kan anta tillfälliga skyddsåtgärder om kommissionen inte har iakttagit bestämmelserna i art. 53. Övriga medlemsstater och kommissionen ska omedelbart informeras om sådana åtgärder vidtas. Nationella, tillfälliga skyddsåtgärder kan vidmakthållas till dess att gemenskapsåtgärder har vidtagits. Dessa bestämmelser ger med andra ord endast medlemsstaten begränsade möjligheter att införa nationella skyddsåtgärder. Exempel på andra EU-bestämmelser där det framgår särskilda begränsningar för medlemsstater att inrätta egna restriktioner för saluhållande av livsmedel är bland 17

18 annat följande. Av förordning (EEG) nr 315/93 3 framgår att medlemsstaterna tillfälligt kan upphäva eller begränsa tillämpliga bestämmelser om främmande ämnen i livsmedel som utgör en hälsorisk. Medlemsstaten får dock inte på grund av halten av främmande ämnen förbjuda, begränsa eller hindra utsläppandet på marknaden av livsmedel som uppfyller kraven enligt bland annat förordningen. Vad gäller livsmedelsinformation enligt förordning (EU) nr 1169/ kan medlemsstaterna i vissa fall besluta om obligatoriska märkningsuppgifter utöver de som framgår av förordningen, sådana åtgärder måste dock anmälas och en viss tid måste löpa innan åtgärderna får antas. För tillsatta vitaminer och mineralämnen i livsmedel enligt förordning (EG) nr 1925/ gäller att medlemsstaterna som huvudregel endast får avvika från bestämmelserna efter anmälan till kommissionen och ibland även anmälan till övriga medlemsstater. I undantagsfall, om medlemsstaten har starka skäl att anse att produkten innebär en fara för människors hälsa, kan tillfälliga åtgärder vidtas. Medlemsstaten ska i sådana situationer omedelbart underrätta de andra medlemsstaterna och kommissionen om sådana beslut. Liknande bestämmelser om tillfälliga åtgärder gäller för kosttillskott enligt direktiv 2002/46/EG 6 och nya livsmedel enligt förordning (EG) nr 258/ Utöver de bestämmelser som specifikt reglerar livsmedel finns även generella EUbestämmelser som begränsar medlemsstaternas möjligheter att på nationell nivå besluta om regler som kan få en handelshindrande effekt. Enligt direktiv (EU) 2015/ ska tekniska föreskrifter som huvudregel anmälas och därefter genomgå en frysningsperiod innan de får genomföras. Om det finns brådskande skäl kan dock undantag göras och anmälan i stället genomföras i efterhand. Det finns även bestämmelser i förordning (EG) nr 764/ om ömsesidigt 3 Rådets förordning (EEG) nr 315/93 av den 8 februari 1993 om fastställande av gemenskapsförfaranden för främmande ämnen i livsmedel. 4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/ Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 av den 20 december 2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel. 6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG av den 10 juni 2002 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosttillskott. 7 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av den 27 januari 1997 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser. 8 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (kodifiering). 9 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 764/2008 av den 9 juli 2008 om förfaranden för tillämpning av vissa nationella tekniska regler på produkter som lagligen saluförts i en annan medlemsstat och om upphävande av beslut nr 3052/95/EG. 18

19 erkännande, enligt vilken huvudregeln är att produkter som lagligen släpps på marknaden i någon del av gemenskapen även ska erkännas i andra delar av gemenskapen. Undantag får dock göras bland annat för åtgärder som vidtas enligt art a och 54 i förordning (EG) nr 178/2002 (som nämns ovan). På grund av EU-rättens företräde har Livsmedelsverket en begränsad möjlighet att föreskriva om förbud av vissa livsmedel på nationell nivå. Vissa av de potentiella faror med livsmedel som Livsmedelsverket har identifierat är redan till stor del reglerade genom EU-rättsakter. Detta gäller till exempel främmande ämnen, märkning, nya livsmedel och kosttillskott. I de flesta fall finns möjlighet för medlemsstaten att införa nationella bestämmelser om det är till skydd för folkhälsan. Sådana bestämmelser måste dock för det mesta anmälas till så väl kommissionen som övriga medlemsstater och i många fall ska de endast gälla i avvaktan på att kommissionen bedömer vilka åtgärder som är nödvändiga och vidtar dessa åtgärder. Ska nationella bestämmelser införas måste det alltså även finnas en beredskap för att snabbt justera i föreskrifterna när åtgärder vidtas på EU-nivå. I den mån de EU-rättsliga livsmedelsbestämmelserna inte utgör ett hinder mot att införa nationella föreskrifter måste hänsyn även tas till de övriga EU-rättsliga begränsningar som finns att anta nationella regler som har en handelshindrande effekt. Det är i första hand kommissionen som ansvarar för att reglera livsmedel inom EU. Om en medlemsstat bedömer att ett livsmedel utgör en hälsofara ska medlemsstaten som huvudregel anmäla till kommissionen och andra medlemsstater innan nationella åtgärder vidtas. Beroende på vilka regler det aktuella livsmedlet omfattas av föreligger olika förutsättningar för att föreskriva om ett förbud att släppa livsmedlet på marknaden. Generellt sett kan dock sägas att Livsmedelsverkets möjligheter att föreskriva om livsmedel som bedöms som icke säkra är begränsade, trots att nödvändiga bemyndiganden att upprätta sådana föreskrifter finns i nationell lagstiftning. I många fall finns krav på ett anmälningsförfarande som innebär att det tar flera månader innan föreskrifter av denna natur kan antas. Det bör även tilläggas att om Livsmedelsverket föreskriver om att vissa sorters livsmedel inte får släppas på marknaden eller att det får ske endast om vissa villkor är uppfyllda så måste föreskrifterna revideras om EU därefter reglerar livsmedlen. Resurskrävande riskvärderingar För att Livsmedelsverket ska kunna avgöra vilka livsmedel som ska förbjudas krävs det att det finns en riskvärdering. För att en riskvärdering ska kunna ligga till underlag för införande av föreskrifter krävs att den är grundligt utförd så att riskerna är tydligt klarlagda. Bedömningen är att det är resurskrävande att både utföra och underhålla sådana riskvärderingar. De bedöms också ta lång tid att genomföra vilket leder till att en så kallad svart lista över produkter inte framstår som ändamålsenligt. 19

20 Nyttan med föreskrifterna vägt mot nackdelarna Att upprätta föreskrifter som innehåller en förteckning med ämnen som inte får säljas är möjligt för Livsmedelsverket, dock med de begränsningar som framgår av EU-rätten. Att inrätta en sådan förteckning och att därefter hålla den kontinuerligt uppdaterad bedöms kräva stora resurser från Livsmedelsverket, särskilt i form av juridiskt stöd och riskvärderingar. För att det ska vara motiverat att införa sådana föreskrifter bör det därför krävas att nyttan med föreskrifterna är så pass stor att den väger över de nackdelar som framkommit. Årligen upptäcks ett fåtal typer av livsmedel som kan utgöra en hälsofara för konsumenter och som det skulle kunna vara motiverat att förbjuda. Det finns dock redan idag möjlighet att fånga upp dessa livsmedel, både genom gällande bestämmelser och genom effektiv samordning. Livsmedel får inte släppas ut på marknaden om de är inte är säkra. Livsmedelsverket har, utan att inrätta föreskrifter, möjlighet att varna om livsmedel som bedöms som icke säkra. En sådan varning kan gå ut så snart risken är konstaterad, medan föreskrifter tar längre tid att utfärda. Det är då upp till varje kontrollmyndighet att ta ställning till om saluförbud är en nödvändig åtgärd. En nackdel med att agera genom varningar är att olika kontrollmyndigheter kan agera på olika sätt, vilket i förlängningen leder till att en produkt kan få säljas i en kommun medan den får saluförbud i en annan kommun. Om saluförbudet läggs hos importören, grossisten eller annan livsmedelsföretagare som är den som distribuerar ut livsmedlet till resten av landet kan dock samma effekt uppnås som om det hade föreskrivits om ett förbud. Om saluförbudet läggs på rätt ställe kan det med andra ord få rikstäckande konsekvenser. Samlad bedömning Det finns svårigheter med att inrätta och upprätthålla föreskrifter för förbud av icke säkra livsmedel. Det finns dock ett flertal andra åtgärder som bedöms kunna tillgodose samma behov som sådana föreskrifter gör. Dessutom upptäcks få livsmedel som kan utgöra en hälsofara för konsumenter och som det skulle kunna vara motiverat att förbjuda. Sammantaget anser Livsmedelsverket att det för närvarande inte är en lämplig åtgärd att inrätta föreskrifter som förbjuder vissa livsmedel. Om ett särskilt behov av föreskrifter uppstår i ett enskilt fall och bedöms möjliga att genomföra kan Livsmedelsverket i det skedet anta sådana föreskrifter. Skulle ett sådant behov uppstå vid upprepade tillfällen kommer Livsmedelsverket på nytt se över möjligheterna att inrätta föreskrifter enligt vilka utpekade livsmedel inte får släppas på marknaden. 20

21 Livsmedelsverkets samordnande roll Livsmedelskontrollen är uppbyggd utifrån att riskanalys utförs. Riskanalysen består av tre delar: riskvärdering, riskhantering och riskkommunicering. Det är en viktig utgångspunkt för livsmedelskontrollen att dessa tre delar tillämpas. I de allra flesta fallen hanteras risker redan av livsmedelslagstiftningen och åtgärder som bör vidtas av myndigheter eller företag är kända. I de fall där risken inte hanteras av gällande regler och livsmedlet misstänks vara icke säkert behöver livsmedelsföretagaren göra en riskvärdering. Detta för att försäkra sig om att livsmedlet är säkert att släppa ut på marknaden. I vissa fall finns även behov av att kontrollmyndigheterna utför riskvärderingar. Det är även viktigt att upptäckta risker kommuniceras till de som är berörda, vilket kan vara livsmedelsföretagare, konsumenter eller andra kontrollmyndigheter. Riskanalyser tillämpas i första hand på kemiska (till exempel tungmetaller), mikrobiologiska (till exempel salmonella) och fysikaliska risker (till exempel vassa glasbitar) men även på redlighetsområdet (till exempel att innehållet stämmer med märkningen). Utgångspunkterna för arbetet med riskanalyser är bland annat särskild samverkan mellan riskvärdering, riskhantering och riskkommunicering. Riskvärdering sker oberoende från riskhantering. De flesta faror som uppträder i samband med livsmedel och dess hantering har analyserats och reglerats på EU-nivå. Genom att reglera livsmedel förebyggs många av farorna. I livsmedelslagstiftningen finns bland annat bestämmelser om lokalers utformning, hantering, förvaring och märkning av livsmedel samt bestämmelser om gränsvärden i livsmedel. För frågor som inte är reglerade och där det därför råder oklarhet om livsmedlen är säkra eller inte är det i vissa fall svårt för kontrollmyndigheterna att veta hur de ska agera. Detta problem uppstår ofta när det gäller kosttillskott. För att skydda konsumenter från icke säkra livsmedel som inte är särskilt reglerade är det viktigt att kontrollmyndigheter kan agera på tillgängligt vetenskapligt underlag. Livsmedelsverket är den myndighet som har en samlad kompetens på livsmedelsområdet och är även den myndighet som har bäst förutsättningar att tillhandahålla information om vilka risker som finns med olika livsmedel. Detta görs bland annat genom att Livsmedelsverket genomför riskvärderingar. Detta ankommer speciellt på Livsmedelsverket, se förordningen (2009:1426) med instruktion för Livsmedelsverket. Livsmedelskontrollen ska även i sin riskhantering särskilt beakta riskvärderingar utförda av Europeiska myndigheten för säkra livsmedel (EFSA), se artikel 6.3 i förordning (EG) nr 178/

22 Samlad bedömning Livsmedelsverkets arbete utfrån riskanalysens principer (riskvärdering, riskhantering och riskkommunikation) bör utvecklas framöver. Som tidigare nämnts finns det redan utförda riskvärderingar från Livsmedelsverket och EFSA. För den operativa livsmedelskontrollen kan de vara svåra att hitta och i vissa fall även svåra att tolka. Dessutom åtföljs de inte alltid av råd om hur kontrollen kan hantera aktuell risk. Livsmedelsverket ser idag ett behov av att bli ännu bättre på att kommunicera utförda riskvärderingar samt vara tydligare om vilka möjligheter till riskhantering som finns. Det bör förtydligas så att alla involverade i livsmedelskontrollen vet hur Sverige arbetar med riskvärderingar. Detta kan göras på flera plan såsom förbättrad skriftlig vägledning till kontrollmyndigheterna, förtydligande om vilket stöd Livsmedelsverket kan ge vad gäller riskvärderingar, förbättrad styrning och ledning av kontrollen via riskhanteringsinformation samt förbättrat samarbete mellan operativa livsmedelskontrollen och riskvärderarna kring oreglerade områden. Ett förbättringsarbete inom detta område bör utföras och Livsmedelsverket avser att närmare utreda vilka åtgärder som ger bäst effekt. Tydligare tillämpning av bestämmelser om nya livsmedel De icke säkra livsmedel som livsmedelskontrollen oftast har problem att hantera är kosttillskott. Det är en produktkategori som ökar sin försäljning år från år, inte minst via e-handeln. Nya produkter dyker upp hela tiden och det förekommer inte sällan att producenter ändrar ingredienserna på så sätt att de ändrar den primära strukturen på molekylär nivå hos en specifik substans. De nya substanserna i dessa preparat är oftast okända för kontrollmyndigheterna och det innebär att kontrollen blir svår att genomföra eller i vissa fall helt uteblir för att kunskap saknas i ämnet. I samband med dessa fall rör det sig ofta om så kallade nya livsmedel. Nya livsmedel är ett begrepp för livsmedel och livsmedelsingredienser som inte konsumerats i någon större utsträckning inom EU före den 15 maj Sådana livsmedel kallas för nya livsmedel och måste riskvärderas och godkännas innan de får släppas på marknaden inom EU. Syftet är att skydda folkhälsan genom att kontrollera att livsmedlen är säkra innan de introduceras på marknaden inom EU. Nya livsmedel är reglerade i förordning (EG) nr 258/1997. Det är varje livsmedelsföretags ansvar att säkerställa att nya livsmedel inte släpps ut på marknaden utan att vara godkända. Nya livsmedel omfattar enligt förordning (EG) nr 258/1997 livsmedel och livsmedelsingredienser som har någon av följande egenskaper: Har ny eller avsiktligt förändrad primär struktur på molekylär nivå. Exempel på detta är substansen DMAA som tidigare använts i 22

23 läkemedel och förekommit i så kallade prestationshöjande livsmedelsprodukter. Består av eller har isolerats ur mikroorganismer, svampar eller alger. Exempel på detta är oljor som är framställda ur mikroalger. Består av eller har isolerats ur växter eller djur. Exempel på detta är Epimedium grandiflorum, Tongkat Ali och Hoodia gordonii. Är tillverkade med en ny produktionsmetod, om den innebär betydande förändringar av sammansättning eller struktur beträffande näringsvärde, ämnesomsättning eller halt av icke önskvärda ämnen. Ett exempel på ny produktionsmetod är användning av UV-behandling för att öka D-vitaminhalten i livsmedel. Ett annat är nanoteknologi som också omfattas av denna förordning. Samlad bedömning Många av de substanser som förekommer i kosttillskott och som bedömts vara skadliga för hälsan kan som tidigare nämnts klassificeras som nya livsmedel. Flera av dem är till exempel amfetaminliknande substanser där man gör små ändringar i molekylsammansättningen. Fördelen med lagstiftningen om nya livsmedel är att en klassificering som nytt livsmedel räcker för att förbjuda ett preparat eller en substans. Lagstiftningen kräver ingen förkunskap till exempel om vid vilken dos en substans bedöms vara farlig. Ansvaret läggs helt och hållet på företagen att visa att produkten är säker. Genom att ge bättre vägledning och stöd till kontrollmyndigheter i tillämpningen av lagstiftningen om nya livsmedel blir det en effektivare hantering av icke säkra produkter som är nya på EU:s marknad. EU-reglerna om nya livsmedel finns, som ovan nämnts, i en EU-förordning som är direkt tillämpbar i Sverige. Detta är därmed regler som redan idag ska användas. Rekommendationer gällande nya livsmedel samt hur spårningsarbetet ska utföras kommer bland annat att tas upp i den utbildning som kommer att skapas gällande hanteringen av det nationella system för snabb varning som Livsmedelsverket ska föreskriva om. Åtgärder som har utretts utanför regringsuppdraget Behovet av att utveckla kontrollen med avseende på kosttillskott är stort. För att komma tillrätta med de icke säkra kosttillskott som finns på marknaden har Livsmedelsverket föreslagit att det bör inrättas en nationell funktion för övervakning av e-handel, med fokus på kosttillskottsförsäljning. Den funktionen bör vara placerad på Livsmedelsverket och dess huvudsaklinga uppgift blir att stödja kontrollen och informera företag och konsumenter, se Livsmedelsverkets rapport Samordning och förbättring av kontrollen av e-handel, daterad